Onsdag kväll den 18 januari och torsdagen den 19 januari 2023: Ser framåt (eller i vart fall efter operation nummer ett)

 



Kära dagbok…

Nötknäckare Drosselmeyer

Jag klarar att knäcka nötter med den här!

Onsdagskvällen blev en lugn och skön kväll utan dramatik. Vi åt god mat, drack ett glas vin, läste. Jag knäckte några nötter, mest glad över att min hand klarar av den speciella nötknäpparen jag har. Med den behöver jag inte använda tummen och inte så mycket kraft heller.

Vidare gladdes jag åt att Fästmön lyckades fixa helgboende mot slutet av april. Vi ska hyra en liten lägenhet mitt i den lilla stan. Nu hoppas vi på att vi får biljetter till själva det litterära evenemanget också. De släpps den 1 februari. Vi åker ner en fredag (hoppas vi båda får flexledig eftermiddag!) och hem en söndag. Får vi inga biljetter blir det en mysig resa ändå. Nåt att se fram emot!

Innan aprilresan har jag biljetter till vin- och delimässan här i Uppsala en lördag i slutet av mars. Jag försöker tänka framåt – och efter operationen. Eller mellan operationerna, snarare. Förhoppningsvis mår jag ganska bra både i slutet av mars och i slutet av april, men först är det stygn och bandage som gäller. Högerhanden kan i vart fall knappast bli sämre av en operation… Men det klart… en operation innebär alltid risker och jag har inte pratat med nån läkare om detta. Vad jag förstår är det en löpande band-operation, men ändå… Lite orolig är jag.

Bandagerad hand

Efter operationen blir det stygn och bandage och ingen simning på ett tag…


Sen måste jag hitta nåt som ersätter simningen
som kropp och själ mår så bra av. Det blir väl i princip promenader. Därför försöker jag simma som tusan nu före operation nummer ett. Idag hade jag lagt in en timme friskvård i jobbkalendern på eftermiddagen just för simning.

Nästa vecka, när jag blir ensam med katterna hemma några dar, ska jag jobba på distans två dagar. Jag har också lagt in distansarbete veckan före operationen så att jag inte ska utsätta mig för smitta i onödan och operationen riskeras. Men jag försöker få till en träff med Mimmi och har föreslagit att vi ska gå på bio. I vart fall inte gå på krogen.

∼ ♦ ∼

Fyrisån med Filmstaden på höger sida

Fyrisån med Filmstaden på höger sida.

I morse var det lite kyligare igen, nån minusgrad. Jag hade nästan hoppats att det var kallare så att jag kunde ha min nya jacka, men icke. Det var ovanligt mycket folk ute i morse och jag var lite sen. Stan är rätt vacker tidigt på morgonen och jag har börjat stanna upp och ta en bild. Även idag fångade jag floden, men nu med Filmstaden på högra sidan. (Hade väl Biografmaskinisten i åtanke, han skulle till Main Street idag.)

Det var inte så mycket på dagens jobbagenda. Såna dar behövs också. Och då kunde jag med gott samvete gå tidigare och ta friskvård. Jag brukar gå hem med jobbryggan och byta den mot privata ryggan fylld med simgrejor och sånt.


Extra glad blev jag när jag såg att Feiroz
hade strömming på lunchmenyn. Det blev en hyfsat lugn lunch – jag avböjde sällskap IRL och ägnade mig i stället åt Nina Gunke. Finemang och bra grund för eftermiddagens simning.

Strömmingslunch med Nina Gunke

Strömming – bra grund för simning.

∼ ♦ ∼

Kvällsmackor kaffe mjölk och boken Innan jag glömmer

Mjölk och mackor är inte fel, kaffe och en bra bok gjorde kvällsmaten bättre.

Jorå, jag simmade och slog rekord. Idag blev det 41 längder – och kramp i högerbenet. Jag var väldigt trött efteråt så jag orkade bara äta några mackor till kvällsmat. 

Lucifer verkar ha ont i magen, men nu har han och Citrus ätit kyckling (kattmat). Vi får hoppas att det går bra.

I morrn är det fredag och vägning. Det är också början på helgen och jag får äta lite onyttigare om jag vill. Det kanske jag vill i morrn. Planeringen för min helg är enbart att ta en liten shoppingtur med Annas snälla mamma i bilen. Jag tänkte också tvätta och så behöver jag väl handla nåt ätbart. En helg går fort och jag har liksom inte fler lediga dar än två per vecka.

I kväll har jag jobbat en stund, men nu blir det parkering av rumpa i fåtölj och läsning. Jag ska först smörja mina fötter efter simningen och duschen. Kanske kolla om jag har fått simhud mellan tårna…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett australiensiskt vitt vin: The Stump Jump 2021

Ett inlägg om ett vitt vin från Down Under.


 

The Stump Jump 2021

Ett vitt vin jag smakade första gången vid senaste vinprovningen i oktober 2022.

Vita viner är inte min starka sida och jag är inte så väldigt förtjust i dem, jag föredrar röda. Men ibland äter man fisk eller skaldjur och då funkar inte rött vin.

Det händer som bekant att jag går på vinprovningar i Tre Kronors regi. Senaste gången var i oktober 2022 när Fästmön och jag tog med oss Mimmi. Vinprovningen var nämligen vår födelsedagspresent till henne.

Jag dricker alla viner under provningarna. De enda viner jag spottar ut är rosévinerna. Ett av de vita vinerna, The Stump Jump 2021 från Australien, tilltalade både Anna och mig. För ett tag sen köpte vi hem en flaska som stått på kylning. I kväll åt vi fiskgryta och då blev det var sitt glas av vinet.

Det här vinet är gjort på fyra druvor, nåt som anges på etiketten: riesling, marsanne, sauvignon blanc och rousanne. Av nån anledning anger Systembolaget på sin webbplats chardonnay i stället för rousanne som fjärde druva och att vinets alkholhalt är 11,5 procent. Jag litar mer på etiketten. Där står också tolv procents alkoholhalt. Sockerhalten är 0,7 gram per 100 milliliter enligt Systembolaget. Det tror jag stämmer liksom priset, 121 kronor. Vinet är listat som ordervara, men vi köpte det i butik.

Vinet har skruvkork, vilket är perfekt just nu eftersom jag egentligen har alkoholstopp inför en operation. Det blev ett litet glas till maten, endast. Vi åt alltså fiskgryta med sting. Systembolaget rekommenderar vinet till fisk eller rätter av ljust kött. Det är torrt, knappt medelfylligt och har hög fruktsyra.

Så här kan en läsa om vinets doft och smak:

”Nyanserad, fruktig, något aromatisk doft med inslag av gröna äpplen, vita blommor, gula plommon, päron, honungsmelon och citrus. […] Nyanserad, något aromatisk, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, färska örter, päron, vit persika och citron.

Gröna äpplen och citrus noterade jag i såväl doft som smak. Även päron kände jag i smaken. Vinet var lättdrucket, svalkande, fräscht, lite lätt stickigt på tungan och lämnade en fin eftersmak. Det här vinet vill jag dricka mer av – trots att det är vitt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 17 januari och onsdagen den 18 januari 2023: Med lite jävlar anamma

 



Kära dagbok…

Ursäkta språket i rubriken, men… med lite jävlar anamma går det mesta. Jag biter ihop. Jag biter ihop så hårt jag kan och i stället för att lägga tid på klagovisor (jag lägger dock tid på att gnälla en del här…) eller sticka huvudet i sanden gör jag. Inte för att jag förväntar mig klappar på axlarna, sånt får en sällan. Det handlar om att saker måste bli gjorda. Då blir jag själv nöjd – med mig själv. En liten stund, i alla fall.

Kaffe mackor nötter och boken Den tysta patienten

Hela kostcirkeln – nästan – till kvällsmat.

Igår gjorde jag tråkiga och svåra saker, men också roligare. Mina händer var helt darriga och slut efter skruvandet, men nu sitter den nya duschslangshållaren på plats. Det tog dubbelt så lång tid som sist. Direkt därpå ställde jag mig vid strykbrädan. Fy fan. Det var rätt drygt igår, med massor av tvätt att stryka – tischor, jeans, små juldukar och servetter. Nånstans mitt i tog jag paus och ringde Annas snälla mamma. Vi pratade en 20 minuter och det var lagom rast för mig. Eventuellt hänger hon med på söndag när jag ska ut och köpa kattmat. Vi brukar ta våra shoppingresor hon och jag ibland. Det handlar ofta om att stora kattmatslådor ska införskaffas, men sen vet en inte alltid var en hamnar. Nästa rast blev det kvällsmat – tre mackor, nötter och kaffe – hela kostcirkeln, nästan. Jag intog den alltså ganska sent, så som blir det ibland.

Vännen FEM hörde av sig igår. De har hostat en del på Workshop Road, men nu känner de sig bättre. Skönt, för hosta är drygt. Det går liksom inte att bita ihop där.

Det blev bokbyte för min del igår kväll igen. Citrus hjälpte mig att välja ny bok även denna gång. Boken jag läste ut var min sjunde julklappsbok. Denna thriller om en psykolog och hans patient var bra, tyckte jag, men det fanns delar i den som jag inte gillade. Nu ska jag läsa en bok som jag gav Fästmön i julklapp. Även detta är en bok om sjukdomar i hjärnan. Det är en självbiografi som en av våra kvinnliga skådespelare har skrivit tillsammans med en journalist och författare. Nina Gunke har drabbats av Alzheimers sjukdom. Jag hann läsa ungefär en fjärdedel av boken igår kväll. Fruktansvärd sjukdom, är min reflektion så här långt.

Böckerna Den tysta patienten ocn Innan jag glömmer samt Citrus

Bobkyte från en bok om en spykolog och hans patient till en bok om en fruktansvärd sjukdom i hjärnan. Citrus hjälpte mig välja.

∼ ♦ ∼

Bärskål

Nä, så DÄR mycket bär har jag inte i frukostfilen.

Onsdagsmorgon… Jag vaknade och kände av ryggen. Dumt att känna efter… Men jag gav katterna mat (som de inte åt), sopade och tömde kattpottorna innan jag ställde mig i duschen. Härligt att känna varma strålar vatten på det onda. Efter duschen blev det Linnex på ryggen och salva på benet innan fötterna och resten av kroppen fick nån mer väldoftande smörja. Ja, det är tur att jag bara dricker två muggar kaffe och äter fil med bär, banan, kanel, flytande honung och flingor till frukost och inget lagat som gröt eller ägg. Allting tar sån tid numera och känner mig alltid sen. Fil går snabbt att ställa fram och tar ingen tid att sleva i sig heller. Tänk de som sminkar sig och fixar håret också… Jag hinner till och med läsa tidningen medan jag äter. Lika mycket bär som lokalblaskan har i skålen i sin annons har jag dock inte. Anna brukar rensa ut dåliga bär ganska hårt, så ibland är det inte många kvar i askarna. Bäddade gjorde jag innan jag stack och kattskiten slängde jag på vägen i en tunna.

Fyrisån januarimorgon 2023

Det ljusnar över Fyrisån.

Jag traskade tråkvägen genom stan, men försöker ta smått alternativa vägar ändå. Så tråkigt blir det inte då. Jag noterade att det faktiskt ljusnar mer och mer för var dag, det såg jag i morse över Fyrisån. Tänk, det blir en vår i år igen. Anna lär väl ha fullt upp då med tanke på att hon är ny slottsfru och har både ett slott och en slottsträdgård att sköta om.

Min arbetsdag inleddes med att jag publicerade en artikel. Jag skrev större delen av den före jul och i mellandagarna, men det var många som skulle fakta- och citatgranska. Nu är den ute och de jag intervjuade verkade bli nöjda. Annars var det mest de vanliga arbetsuppgifterna och möten under dan, inte mycket att orda om. Utöver det fick jag en utvärdering om cirka 50 sidor att läsa inför ett möte nästa vecka. Som tur var är jag mycket intresserad av innehållet. Det känns som om den andas lite… jävlar anamma…

Till lunch åt jag baguette med Skagenröra och yoghurt. Det är en ny restaurang i huset, men mycket är sig likt sen tidigare. Jag undviker helst den varma maten eftersom jag tycker att den är lite konstig. Dagens mackor var också konstiga – eller i vart fall passade de inte mina smaklökar. Skagenbaguetten var den enda jag kunde tänka mig att äta. Lunchen avåts i sällskap med Nina.

Baguettelunch med Nina Gunke

Baguettelunch med Nina Gunke.


I kväll var det bestämt att vi skulle äta tillsammans.
Det blev en fiskgryta med pavébröd från Lina. Spännande att prova nåt nytt. (Lunch med Nina, middag från Lina.) Det var väldigt gott, ska sägas och grytan hade lite… jävlar anamma i form av sambal oelek i sig. Till maten tog vi var sitt litet glas vitt vin, ett vin vi smakade på senaste vinprovningen. (Ett separat inlägg om vinet kommer vid ett annat tillfälle!)

∼ ♦ ∼

För att pigga upp oss lite och ha nåt att se fram emot har vi bokat ett helgboende nånstans i Sverige för ett litterärt evenemang nån gång mellan våra födelsedagar. Det blir kanon! Anna är en fena på att hitta roligheter.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den tysta patienten

Ett inlägg om den sjunde julklappsboken 2022.



Alex Michaelides Den tysta patientenEn bok som stått på min inköpslista ganska länge var Alex Michaelides thriller Den tysta patienten. Boken har några år på nacken och var slutsåld. Men… jag fick ju som bekant ett presentkort hos Adlibris i julklapp. Redan på juldagen hade jag nätshoppat för det och då hittade jag bland annat den här boken. Tack L och J!

Även den här boken, precis som den jag läste innan, utspelar sig i London. I centrum står Alicia Berenson, vars liv verkar vara helt perfekt. Hon är en känd konstnär och gift med en lika känd modefotograf. Men en kväll när Alicias man kommer hem skjuter hon honom i ansiktet. Sen tystnar hon. Hon vägrar att prata eller förklara varför. Hon blir den tysta patienten. Men den rättsmedicinske psykoterapeuten Theo Faber har länge velat ta sig an fallet. Han är besatt av att få Alica att tala och att få fram sanningen om varför hon mördade maken. Detta leder emellertid Theo djupare in i sitt eget psyke…

Det är en ganska otäck historia som spelas upp för läsaren. Skickligt förvirrar författaren läsaren och det blir nästan som att terapeuten är sjukare än patienten. Extra obehagligt blir det för att jag känner igen vissa saker och reaktioner.

Här är en hel del Londonmiljöer beskrivna, till exempel Camden där vi var så sent som i juni 2022. Härligt!

Men… jag gillar inte slutet. Den här psykologiska thrillern är spännande, men den innehåller också alltför många krumbukter för att tilltala mig helt.

Toffelomdömet blir ändå högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 16 januari och tisdagen den 17 januari 2023: Tvättar, katter och trappar ner

 



Kära dagbok…

Jag ser Sveriges sista kungar

Kungar på skärmen, mina fötter med goa sockar.

Fan vad jag tvättade på måndagskvällen! Korta och långa maskiner. Allt var inte hängt och klart förrän klockan var närmare 20.30. Men skönt, nu är tvättkorgen nästan tom (den är dock aldrig tom). I kväll blir det strykning, sånt brukar följa på tvätt.

Att läsa gick inte så bra eftersom jag skuttade upp och ner, men jag såg andra delen av Sveriges sista kungar – det går ju att pausa på SvT Play. Och så testade jag mina julklappssockar. De var lite trånga, fast mjuka och goa och klämde inte alls när de var på.

Citrus, det lilla häftplåstret, höll mig sällskap i Salen. Hon hoppade upp på en ihoprullad madrass som vippade och förskräckt intog hon en tryggare plats i en av Fästmöns Bruno Mathsson-stolar. Anna hade förresten skapat en liten katthörna där, så det passade ju bra att Citrus låg där också. Men… vänta nu… nånting är inte helt rätt med bilden… Kan du se vad, kära dagbok? Jag la ut bilden på Instagram med samma fråga, men ingen har sett det. Och jag såg det inte förrän vid läggdags. Lite hjälp på traven: katt i stolen, katt på brickan, kattbok, kattfigur, lampa…

Annas katthörna

Katt, katt, katt, katt, lampa… Men nånting är fel…

∼ ♦ ∼

I morse var det torrt och ett par plusgrader. Det ljusnade lite när jag promenerade upp till jobbet. Eftersom det aviserats snö tog jag vinterbootsen. Jag har vant mig rätt bra att gå med dem och de gör inte längre ont. Ont gjorde däremot högertummen idag, vilken kanske beror på väderomslag – det ska ju bli vinter igen. Eller i vart fall snöblandat regn på eftermiddagen.

Baksidan av Uppsala slott sett från Dag Hammarskjölds väg

Men visst ljusnar det lite..?

 

Fisklunch med boken Den tysta patienten

Jag behöver bli smart, så jag åt fisk till lunch idag.

Jag inledde min arbetsdag med att försöka lägga in om ersättning för läkemedel. Det gick sisådär. Eftersom jag har handledsstöd på höger hand får jag svårt med precisionen. Jag lyckades skapa två ärenden av samma kvitto – och inget av dem blev korrekt. Så då fick jag mejla löneenheten och beskriva strulet. Det tog rätt mycket tid… Men de hjälpte mig och fixade det hela. Jag åt fisk till lunch och det kanske jag behövde för min hjärna (det sägs ju att man blir smart av fisk). Efter maten ringde jag Anna. Hon gjorde mig nästan hörselskadad eftersom hon tuggade på en morot samtidigt som hon var i luren.

Arbetsdagarna rinner iväg, men det känns som om jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Jag sköter mest det löpande, det lite akuta, tar inga långsiktiga grejor. Visserligen har jag två artiklar på gång, men bara den ena ska publiceras den här veckan. Den andra kan sparas tills jag är sjukskriven. Jag trappar ner, för jag vet inte hur länge jag blir borta. Min chef mejlade idag om hur vi ska hålla kontakten när jag är sjukskriven. Jag föreslog min privata mobil, så får jobbmobilen vara avstängd. Jobbdatorn tar jag med ifall jag kan börja jobba lite grann på distans.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag också ensam med katterna. Jag har lekt VVS:are så händerna skakar och betalat vägskatten. Vidare står det strykning på min agenda. I en paus kanske jag ska ringa Annas snälla mamma och också försöka hinna/orka läsa en stund. Och ja just det, kanske ta en macka och kvällskaffe.

Nästa vecka blir jag ensam med katterna i nästan fem dygn. Jag tänkte jobba hemifrån en del, jag får mer gjort då plus att jag har en del aktiviteter på gång som vård av onda fötter och klippning (efter arbetstid, dock). Ganska sent igår kväll kom ett sms från en god vän som jag skulle vilja träffa innan de skär i mig. Jag har föreslagit bio, faktiskt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Söndag kväll den 15 januari och Årets deppigaste dag 2023: Soft söndag, Blue Monday

 



Kära dagbok…

Söndagskvällen blev lika soft som söndagsdagen. Jag är tacksam för den vilodagen, mycket tacksam. Också tacksam för att ryggen och benet är nästan smärtfria. Båda tummarna har dock varit ganska onda och de kändes av även idag.

Kycklingsteak hemgjorda potatisklyftor majs MYTH i glaset

Kycklingstek till söndagsmiddag, denna gång med Annas potatisklyftor och majskolvar till. I glaset MYTH.

Vi åt resterna av kycklingsteaken till middag igår kväll. Fästmön gjorde egna potatisklyftor i ugnen och la på några majskolvar på plåten också. Till det drack jag ett glas MYTH. Mycket gott. Min aptit tycktes ha återvänt, tillfälligt i alla fall. Det känns också bra och rätt att inte slänga mat utan äta rester då och då. I kväll åt jag resterna från fredagsmiddagen – jag fick ju en matlåda med mig hem från Granhof. Lådan innehöll vegetarisk pasta.

Det blev två avsnitt av The Crown igår. Det är en serie på Netflix vi ser på tillsammans. Vissa program och serier ser vi var för sig, men inte The Crown. I kväll tänkte jag se andra delen av Sveriges sista kungar på SvT Play. Den serien har jag sett på egen hand.

∼ ♦ ∼

Hjärtträd vid Fyris torg

Blöt morgon vid Hjärtträdet på Fyris torg på väg till jobbet.

I natt smattrade det igen, men det var inte nån handgranat tack och lov utan regn. Morgonen var blöt. Endast ett lätt regn föll när jag gick till jobbet. Det var nästan skönt, för det fick mig att vakna till. Av nån anledning sov jag inte alls bra i natt.  Kanske oroar jag mig trots allt för granater. Den som exploderade på söndagsmorgonen gjorde ju det i ett område ganska nära oss.

Eller så är det bara för att den 16 januari 2023 är årets deppigaste dag. Begreppet Blue Monday myntades av psykologen Cliff Arnall 2005. Det sägas att han utvecklade en matematisk formel som skulle innebära att den tredje måndagen i januari var just årets deppigaste dag, Blue Monday.

På jobbet var det ganska tyst när jag anlände. Vi var två på hela avdelningen en lång stund. Jag är så nöjd att jag har båda mina artiklar klara och ivägsända på översättning. Då hinner jag nog publicera dem före operationen.

Lättlunch på jobbet med boken Den tysta patienten

Lätt lunch med tyst sällskap.

Förmiddagen gick och jag jobbade på. Sen kom lunchen. Jag köpte en macka och yoghurt som jag åt i tyst sällskap. Solen hade tittat fram. Och mitt humör… sjönk. Nånting inuti bröstet fladdrar och oroar och jag vet inte hur jag ska bli kvitt det. Det kanske är… hjärtat..?

Det är alltid svårt att hantera, men på jobbet är det svårare eftersom jag inte kan använda mina verktyg helt som jag vill. Då byggs nåt upp som är tuffare att bli av med. Ligger det nån sanning i det jag anar? Utan svar fortsätter jag i ovisshet att trampa vatten tills musklerna krampar och jag sjunker. Men ett verktyg som jag har kommit på är väldigt funktionellt i vissa lägen. Det är att inte undvika demonerna. Det funkar inte alltid och jag måste spara en del kraft för att känna av om jag ska backa eller avancera. Dessutom får inte förtvivlan, frustration eller vanmakt ta överhanden. Låt oss säga att i åtta fall av tio får jag ett dåligt samarbete att fungera. Det gäller förstås att båda parter har en vilja att gå framåt.

∼ ♦ ∼

Det var mörkt igen när jag gick från jobbet. Jag glömde hämta ut medicin igår när vi ändå var ute på promenad, så det gjorde jag efter arbetstid. I kväll är katterna och jag ensamma på Main Street. De har fått mat (tonfisk) och jag har ätit resterna från fredagen, som jag skrev om ovan. Jag har varit uppe med julgransfoten på vinden. Tvättmaskinen jobbar hårt i afton medan jag ser på kungar och fortsätter läsa om tysta patienter.

Vegetarisk pasta och Den tysta patienten

Rester från i fredags blev finfin middag i kväll.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

MYTH Red Blend

Ett inlägg om ett italienskt rödvin i en annorlunda flaska.



MYTH rödvin

Ett MYTHiskt vin..?

Den kära Fästmön hittade ett italienskt rödvin i en väldigt annorlunda flaska. I början när en köpte vin köpte en ofta vin efter etikettens utseende. Det här vinet hade även jag köpt för flaskans skull. Vinet är en ordervara, men Anna hittade det alltså på vårt närmaste systembolag i Kvarnen. Vi provade MYTH Red Blend till goda och smakrika hårdostar och mögelostar.

Det här vinet är fylligt och medelsträvt med en hög fruktsyra. Vinet är gjort på druvorna cabernet sauvignon, barbera och pinot nero. Vinets alkoholhalt ligger på 14 procent och sockerhalten på ett gram per 100 milliter. Priset är 120 kronor för denna greppvänliga flaska med skruvkork.

Systembolaget rekommenderar på sin webbplats att vinet serveras till grillade rätter av lamm- eller nötkött eller till smakrika vegetariska rätter. Och så här kan man läsa om vinets doft och smak:

”Fruktig doft med inslag av mörka körsbär, plommon, viol och lakrits. […] Generöst fruktig smak med liten sötma, inslag av mörka körsbär, plommon, viol, kryddnejlika och lakrits.

Vinet drack även ett glas av på söndagen, då till kycklingsteak, klyftpotatis och majs. Det har en härlig doft, smakar kryddigt och fyller gommen. Fruktigt noterade jag i både doft och smak, även lakrits, men jag tyckte också att det var strävare än vad som aviserats. Till maten passade det nästan bättre än till ostarna. Helt klart ett gott och prisvärt vin.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 14 januari och söndagen den 15 januari 2023: Läsning, spänning och lite solsken

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen blev spännande värre! Det blev bokbyte igen och jag lovar dig, kära dagbok, att pandemiboken var otroligt spännande i slutet. Nu har jag bytt till nästa spännande bok. Det är min sjunde julklappsbok från 2022 och även den utspelar sig i London.

Böckerna Lockdown och Den tysta patienten

Bokbyte från pandemi i London till en tyst patient i London.


Spänning på annan nivå blev det via TV:n.
Först såg vi Stjärnorna på Slottet. Det var skådespelaren Anja Lundqvists dag och även denna gång fick jag som tittare en rörande livshistoria mig till livs. Efter detta behövde vi några goda ostbitar och gott vin till (ett separat inlägg kommer senare om vinet!). Sen slog vi ner rumporna igen och såg de två första avsnitten av den väldigt hajpade TV-serien Händelser vid vatten. Jag vet inte, jag. ”Alla” säger att den är bra. Själv tyckte jag mest att den var otroligt obehaglig. Men visst. Bra skådespelare var det ju. Avsnitt tre läggs ut först nästa fredag på SvT Play. Jag kanske ändrar mig till dess. Jag kände att jag skulle drömma mardrömmar om det jag sett och det gjorde jag…  Men förvånansvärt nog var det Fästmöns svägerska i huvudrollen i min dröm.

∼ ♦ ∼

I morse var jag trött, men det var ändå jag som vaknade först, runt nio-tiden. Tummen gjorde ont. Rygg och ben är betydligt bättre, tack och lov. Jag startade min söndag med läsning och kaffe på sängen. Och tro det eller ej, kära dagbok, även den sjunde julklappsboken är bra. 

Till frukost ville jag ha nåt annat än bara fil idag. Det blev kokt ägg och en rostad macka med ost och lemoncurd. Det var ju trots allt söndag…

Men… det var också nåt så ovanligt som lite sol idag. Jag tvingade ut oss på promenad. Anna hade ett ärende och sen gick vi lite i stan. Jag såg en fin anteckningsbok jag ville ha, men inte köpte. Anna köpte ett Woodwick-ljus med doft av svartpeppar och jag köpte danska wienerbröd. Eftermiddagsfikat tog vi på Main Street i Salen när Anna hade rumsterat klart i ett skåp i smatten utanför sovrummet.

I kväll blir det rester från igår till middag, men vi ska göra egna potatisklyftor till. Jag har plockat fram rena kläder och påbörjat packningen av jobbryggan. I morrn är det en ny arbetsvecka igen och jag ska försöka jobba på plats på jobbet varje dag. Anna jobbar många kvällspass, så jag tänker att jag ägnar kvällarna åt att tvätta och stryka samt läsa, förstås. Och gosa med dessa två gosedjur, Citrus och Lucifer.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Lockdown

Ett inlägg om en spänningsroman i pandemins London.


Peter Mays bok LockdownUnder mellandagarna passade jag på att nätshoppa lite, inte helt oväntat böcker. Bokus hade en mellandagsrea på pocketböcker och jag köpte hela sju stycken för bara 200 spänn. Den första av dessa böcker att bli läst var Peter Mays bok Lockdown. Boken kom ut 2020, men han skrev den faktiskt redan 2005. Själva storyn utspelar sig under en pandemi som sen blev verklighet. Läskigt…

London är i karantän och lockdown. Gatuvåld trappas upp samtidigt som det dödliga viruset härjar. Ett barnlik hittas på en byggarbetsplats. Mördaren har uppenbarligen chansat på att kvarlevorna inte skulle hittas under den nya byggnaden. Polisen Jack MacNeil får förstås ett tufft uppdrag – det är ju inte världsenkelt att utreda ett mordfall under rådande omständigheter. Bland dem han samarbetar med finns både favoriter och såna som avskyr honom – och ett HBTQ-tema. Jack har emellertid sagt upp sig. Utöver det har han och frun separerat när pandemin drabbar hans familj. Jack kämpar på med fallet. Lyckas viruset eller mördaren stoppa honom?

Även den här boken läser jag snabbt. Skälet är att den är bra. Jag erkänner att jag tvekade lite med tanke på att händelserna utspelar sig under en pandemi, men författaren får till det hela väldigt trovärdigt. Själva pandemin finns där och påverkar förstås människor och händelser. Samtidigt fascineras jag av skildringen av hur en polis fokuserar så totalt på att utreda ett mord på en liten flicka. Och hur äckligt vidriga vissa mördare är.

Sen är det också mysigt att läsa om London trots att miljöskildringarna mest är obehagliga på grund av lockdown. Men jag känner igen flera av de platser som nämns. London Eye, till exempel, spelar en väsentlig roll i slutet. Annars är det karaktärsskildringarna som är speciella i den här boken. Personerna skildras ganska yxigt och grovt och ändå kan jag som läsare göra mina egna bilder av dem. Och som jag skrev tidigare i inlägget är mördaren äckligt vidrig.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 13 januari och lördagen den 14 januari 2023: God mat och intet ett barr (ha ha haaa…)

 



Kära dagbok…

Vi hade varit så duktiga igår både Fästmön och jag. Ändå mår vi inte på topp nån av oss. Därför ville jag muntra upp oss med en god trerättersmiddag på Granhof. Restaurangen är en pärla i Luthagen, på gångavstånd från Main Street. Linnedukar, varmt och gemytligt, bra service, god mat och dryck och framför allt… folk går inte dit för att partaja utan för att äta, dricka och umgås. Jag fick filtar att lägga bakom min onda rygg.

Till förrätt blev det var sitt glas bubbel och var sin Toast Skagen. Anna valde kött till huvudrätt, medan jag tog vegetarisk pasta. Till huvudrätten valde vi Länna dryckeshandels rödvin Direktören. Måltiden avslutades med ostbricka och sist kaffe. Anna glömde be att få köttet mer stekt och det var också en sena i det. Min portion var alldeles för stor, så jag bad om och fick en matlåda med mig hem. Frånsett köttet får det andra högsta betyg, även om ostbrickan var i minsta laget för oss två.

På hemvägen stannade vi till vid Lutis och köpte nåt sött. Hemma parkerade vi rumporna i var sin fåtölj i Salen. Med kaffe till chokladen såg vi färdigt på brittiska deckaren Dödligt kapitel, Magpie Murders på engelska. Men det verkade som om vi lyckades hoppa över ett avsnitt. Nåja, det var bra och vi fattade ändå.

Bild från Dödligt kapitel Magpie murders

Brittisk deckare fick avsluta fredagskvällen.

∼ ♦ ∼

Boken Lockdown och kaffe på sängen

Lördagsstart för min del.

Idag har det varit lördag hela dan och vi är lediga båda två. Jag hade inga problem att ta sovmorgon. Det blev bara ett avbrott för att ge katterna mat runt klockan sex. Vi tillbringade lördagsmorgonen i skilda rum. Jag avnjöt min bok på gång och kaffe på sängen – det är ledighet för mig.

Dusch och sen fil till frukost blev det för mig innan jag tog soporna till soprummet och gransäckarna till återvinningscentralen. Det gick bra med säckarna, de var inte tunga, men jag har haft ont i båda tummarna idag. Rygg och ben är i alla fall tack och lov bättre. Jag ringde också Annas snälla mamma för att kolla om hon hade nåt som skulle kastas. Det hade hon inte.

Irriterade mig på folk som stod i vägen på återvinningen. En karl stod precis framför min bil trots att han såg att jag satte mig i bilen, startade motorn och blinkade för att svänga ut. Och så springer det alltid omkring en massa ungar bland bilarna. Jag bara väntar på att nån blir påkörd.

Anna dammsög under tiden. Jag tog över mot slutet och tog nya Bokrummet, sovrummet och badrummet. Vi lär nog ändå hitta barr fram till påska…

På eftermiddagen traskade vi iväg i nålstänksregnet till Kvarnen där vi köpte middagsmat, goda ostar, lördagsgodis, fikabröd med mera och en flaska vin. Sen blev det go-fika hemma, för det hade vi förtjänat. Jag löste sudoku och läste nästan ut Lockdown. Det kan bli bokbyte i kväll eller i morrn.

∼ ♦ ∼

Nu har vi ätit kyckling steak och potatisbakelse till middag. Det blev tomat och coleslaw samt sås till och i glasen Lännabruks Johanna. Jag ska läsa en stund till kaffet och lördagsgodiset innan det är dags för Stjärnorna på Slottet och Anja Lundqvists dag.

Kycklingstek potatisbakelse tomat cole slaw och hot béasås vin

Lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar