Några långa stunder kan jag inte sitta vid datorn, nu max två timmar om dan. Men jag skriver lite då och då, bara några rader, så att jag ska komma ihåg den första av två sjukresor. Här kommer den fjärde delen av första resan.
∼ ♦ ∼
Måndagen den 6 mars
Jag är lik Che Guevara till 92 procent.
Häromdan gjorde jag ett personlighetstest. Bara på skoj, notera. För det handlade om vilken känd person en är lik. Jag är lik Che Guevara. Faktum är att vi har 92 procents matchning… Hmm… jag har nog inte direkt sett mig som nån krigare, rebell eller revolutionär. Möjligen i yngre dar, men inte nu, som gammal tant. Det enda jag kämpar med just nu är en hand som är opererad och som fortfarande gör ont. Ja, den gör ont, fingrarna domnar om nätterna, handen är svag och öm till vänster om operationsärret. Med den här måndagen inleder jag min fjärde vecka som sjukskriven. Ytterligare en vecka har jag på mig och min hand att bli bra. Eller… bättre. Bättre än före operationen. Men vad vet jag, det kanske tar tid och jag är en otålig patient. Jag hajade till när jag hade fått ett meddelande på 1177 från handkirurgen. Det var en enkät. En bemötandeenkät. Ingen därifrån har frågat hur jag mår, hur det känns. Ingen från jobbet heller, faktiskt. Det svider lite i mig. Är jag ingenting värd? En fråga utan svar.
Den första dan den här veckan inleddes på sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen. Jag hade inte många kapitel kvar i kroppskrigsboken, så den läste jag ut. Jädrar vad den grep tag i mig! Nu ska jag läsa om en annan krigare, en som till och med har skrivit en låt där hon sjunger att hon är en krigare. Jag har lånat Eva Dahlgrens memoarbok Instrumenten av Fästmön. Anna fick boken i julklapp – fast inte av mig.
Vad har jag gjort idag? Inte mycket nytta. Jag har tömt kattpottorna. Det är ett kärt besvär att kunna göra åtminstone det. Och så har jag tömt diskmaskinen på ren disk. Men katterna är roligare att ha att göra med än disk. Båda fick besöka sovrummet i morse. Lucifer låg på sin filt på Annas planhalva i sängen, Citrus låg på min rullväska under sängen. Fast där kunde jag inte fota henne, utan jag tog en bild när hon, som så ofta, lagt sig tillrätta i Annas fåtölj. Där ligger hon och snusar när jag sitter i min fåtölj och läser eller ser på TV. Numera ser jag inte så ofta på TV, mest Antikrundan på torsdagar.
Skitig bil på väg ner i garaget igen.
Kylan håller i sig och det har varnats för snöoväder de kommande dagarna. Jag tog därför en tur i min skitiga bil för att lufta den och ladda dess batteri, men också för att komma hemifrån en stund. Att köra utan mål är emellertid ganska trist. Jag var väl hemma efter en trekvart, lagom till eftermiddagskaffet – en slät kopp idag, det är ju måndag.
Anna hade en stressig förmiddag och inte blev hennes dag och kväll mindre stressiga på jobbet där hon var hela eftermiddagen och fram till klockan 21. Innan hon gick lagade hon mat till oss. Lax med potatis, med råvaror och recept från Lina. Anna åt sin middag på jobbet, jag åt min här hemma.
Måndagslax à la Anna.
∼ ♦ ∼
Jag har inte haft jätteont idag, men känner mig ändå lite deppig och… orkeslös. Hoppas det svänger snart. Jag är inte go att tas med när jag mår skrutt. Då irriterar jag mig på många och mycket. Som en felstavad bildtext i måndagens lokalblaska…
Men det här var väl ett irriterande stavfel?!
∼ ♦ ∼
Tisdagen den 7 mars -punschrullens/dam(m)sugarens dag
Den historiska kvinna jag är mest lik är Elin Wägner – mångsidig, skarp och… besvärlig.
Har jag tråkigt? Nja, men jag är en ganska otålig patient, som jag tidigare har nämnt (ett antal gånger). Hur fördriver jag tiden de här dagarna när jag är sjukskriven? Dagar när jag inte har alltför mycket värk, vill säga. Bland annat har jag hittat ett väldigt fastnigt mobilspel. Det sägs förhindra demens. Jag gick på det. Och fastnade. I spelet. Det är inte bra för mina onda händer.
Sen gör jag tester. Häromdan blev det ju bevisat (?!) att jag och Che Guevara är till 92 procent lika. Men jag är inte bara lik honom. Igår gjorde jag ett quiz för att se vilken historisk kvinna jag liknar. Jag är lik Elin Wägner. Hon som var mångsidig och har skarpa åsikter och dito hjärna. Jag känner mig hedrad. Men frågan är hur mycket sanning det ligger i detta… För snart ett år sen läste jag en bok om Elin Wägner, av min namne Ulrika, dock med Knutson till efternamn. Av den boken framgår att Elin Wägner är besvärlig. Det stämmer bättre på mig! Besvärlig, det är jag. (Jag har också en grop i hakan, som Elin Wägner.)
∼ ♦ ∼
Morgonstund med instrument och väderanpassad Muminmugg.
I morse skulle Anna iväg till vården igen. Men även om jag också vaknade tidigt låg jag kvar i sängen och läste och läste och läste och drack kaffe. Muggen valde jag med tanke på att motivet skulle motsvara det annalkande ovädret.
Till sist kände jag att jag skulle gå upp och fixa frukost, för det hade Anna antagligen inte ätit innan hon gick. (Rätt gissat av mig.) Jag hade en sömnig hjälpreda.
Jag messade Stora A, för det är den enda kollega som har hört av sig egentligen. Eller nja. Jag har då och då chattkontakt med några andra arbetskamrater.
Min sömniga hjälpreda Lucifer.
Förmiddagen var kall, men himlen var blå. Idag hade jag bestämt mig för att knuffa ut mig på promenad. Det passade extra bra att Anna hade ett ärende på stan, för jag hängde på. Därefter gick vi till Korgtassen för att handla. Jag protesterade ljudligt i affären när Anna plockade ner en påse morötter i varuvagnen. Och sen avsvor jag mig från att ha kluddrat på handlingslappen. DAMsugare… Hmm… Det var förstås DAMMsugare som avsågs. Punschrullar. Den här tisdagen var det punschrullens dag. Jag borde ha stått emot, men se ett paket med var sin kaka las också i varuvagnen. Hemkomna knorrade magarna och vi åt knäckemackor med leverpastej och gurka till kaffet. Det tar på krafterna att handla.
Jag hade gjort så mycket kaffe att det räckte bra till att fira toarullens (internt skämt) punschrullens dag också. Och just som jag svalt sista biten ringde Annas snälla mamma för att tacka för söndagsmiddagen och berätta att hon ätit morötter igår till middag på måndagen…
Risotton gjorde magarna pratsamma.
Vi åt kycklingrisotto med svamp till tisdagsmiddag. Jag kan avslöja att middagen gjorde magarna pratsamma. Mat och recept kom från Lina, men Anna var mästerkockan bakom det hela. Eftersom hon oftast lagar maten här får jag ordna mat på annat sätt. På lördag, till exempel, blir det Helgens goda, en kasse från Korgtassens delidisk. Den här helgen är det fisk i kassen.
På eftermiddagen blev det bokbyte igen. I rasande fart har jag läst första delen av Eva Dahlgrens memoarer. Nu ska jag fördjupa mig i en cold case-utredning om hur Anne Frank förråddes, den enda bok jag har köpt på årets bokrea.
Bokbyte från en memoarbok till en bok om ett cold case.
Jag har haft ont i handen hela den här tisdagen. Högern har både värkt och är öm. När ska den bli bra..?
∼ ♦ ∼
Onsdagen den 8 mars – internationella kvinnodagen
Vi slapp inte undan.
Nej vi slapp inte undan snöovädret. Natten mellan tisdag och onsdag snöade det som fan. Jag vaknade klockan tre nånting av att plogbilar körde som galningar fram och tillbaka utanför. Det hjälpte tillfälligt mot snöhelvetet. Igår hade det kommit upp lappar om att de ska resa byggställningar här om ett par tre veckor. I påskveckan, det vill säga den 3 april, ska balkongrenoveringen börja. Tror jag på när jag ser.
Snöandet lugnade ner sig under förmiddagen, men på eftermiddagen tog det ny fart igen. Så tråkigt. Jag känner mig ganska instängd i hemmet. Har inget lust att gå ut och halka och bryta nån handled, till exempel. Högerhanden har för övrigt fortsatt att värka och göra ont. Det sticker i ärret ibland, som en kniv. Eller skalpell – utan att handflatan är bedövad. Sen gör det ont när vänstra delen av högerhanden vilar mot nånting hårt som ett bord. Aj aj.
En tung bok.
Det var svårt att sova i morse för oss båda, för somliga lite svårare än andra. Tyvärr den av oss som skulle iväg och jobba vid lunchtid. Men vi tog ändå kaffe på sängen och en stunds läsning innan vi klev upp den här onsdagen. Jag läser mitt bokreainköp och det är tung läsning. Samtidigt köpte jag boken för att läsa den och för att få veta vem som förrådde Anne Frank och de andra sju personerna som gömde sig för nazisterna i det där gårdshuset. Det är ett sånt hemskt öde att de blev förrådda så kort tid innan kriget tog slut. Och att flickan Anne hade dött i koncentrationsläger så nära inpå befrielsen. Hon hade ju inte hunnit leva ännu. Jag borde kanske läsa ”gladare” böcker så jag piggnar till, men för mig känns det mer rätt att läsa viktiga böcker.
Bokus mejlade i morse att de har åtta procents rabatt på allt den här dagen, internationella kvinnodagen. Jag slog till och köpte Anna Janssons senaste Maria Wern, Dödens snabba vingar, den andra delen i Freyja & Huldar-serien av Yrsa Sigurdardóttir, Straffet samt Lina Nordquists bok Livet innan du dör. Tre kvinnliga författare med tre böcker som stod på min inköpslista. Bästa sättet att fira sig såna här dar är att fira sig själv med böcker.
Men jag tvingade mig också att gå ut. Det snöade inte så mycket vid 13-tiden, så jag tog med mig soppåsar till soprummet och satte ryggsäcken på ryggen, byltade på mig och hasade iväg till Korgtassen. Där beställde jag var sin helgkasse till Anna och mig på lördag samt köpte kaffe som var billigt och en brödbulle till tomatsoppan som Anna hade lagat. Det var verkligen perfekt med soppa en sån här dag!
Så las även denna dag till handlingarna. Massor av snö och en vårsol som förtvivlat försöker tränga igenom. Det är mer av den senare som står överst på önskelistan, för sol gör underverk med kropp och själ.
Marssolen försöker, men här går den ner.
I helgen ska vi försöka göra några lagoma aktiviteter som passar en med handont, men en som behöver stimulans. På fredag har jag en tid hos min frisör Igor. Anna och jag tänkte äta en bit mat nånstans i närheten, troligen på Taps och så funderar vi på att gå på bio. Det är åtminstone tre filmer som går just nu som vi vill se. Vi har generösa presentkort som vi har fått av Biografmaskinisten i julklapp och som vi inte har utnyttjat ännu. På lördag går vi och hämtar helgkassarna tillsammans, för jag kan ju inte bära. Gissningsvis köper vi godis också. Anna vill se finalen i Mello och jag sitter väl med – för godisets skull. Planen för söndag var ursprungligen att åka (jag kan köra bil korta sträckor) och köpa fröer (lätta att bära), vilket inte känns så lockande just nu när jag tittar ut genom fönstret. Men vi behöver också kattmat och lite annat som jag inte kan bära.
Och på tal om katterna… Det är tur att de här två förgyller de stunder jag är ensam hemma och har ont! Idag hoppade de upp på köksbordet, tvättade varandra en snabbis och var där samtidigt i typ tre minuter.
De här två!!! ❤ ❤
∼ ♦ ∼
Torsdagen den 9 mars
I morse läste jag om minnesrannsakning.
Det är inte alltid lätt, men jag försöker variera aktiviteterna de här sjukdagarna när jag ibland har mycket ont, ibland lite mindre ont. I alla fall rutinaktiviteterna. Men jag ruckar inte på rutinen att inleda med läsning och kaffe på sängen (och medan kaffet bryggs sopar jag hallen och tömmer kattpottorna). I morse läste jag om minnesrannsakning. Det var intressanta och nyttiga fakta jag fick mig till livs. Samtidigt som jag läser gör jag handövningarna. Oftast har jag gjort övningarna en gång innan också. Först med högerhanden, den opererade, sen för säkerhets skull med vänstern, den som ska opereras. Det skadar liksom inte. Händerna är stela och ömma och värkiga, men rörelserna mjukar upp framför allt fingrarna.
Kallgrader i Uppsala.
Jag klev upp första gången vid sjutiden. Då var det -10,1 grad. Enligt Anna hade det varit ytterligare ett par kallgrader när hon gick till jobbet en stund tidigare. Men idag var det soligt på förmiddagen. Därför bestämde jag mig för att kasta om rutiner och variera aktiviteter ganska genast. Efter läsestunden, som avbröts av torkning av kattspya, blev det dusch och påklädning. Jag tog två tomma, stora och otympliga lådor samt kattskiten till soprummet. Det var svårt med mina onda händer att vika ihop lådorna, så jag trampade dem platta i stället. Det finns lösningar på det mesta!
Därefter steg jag ut i marssolen – och snön. Det har inte kommit måttligt! Dessutom är det is under snön på vissa ställen. Bitvis blir det svårt att hålla en bra promenadtakt då. Men jag gick S:t Olofsgatan uppåt, rundade av vid Torkelsgatan och gick genom Höganäsparken hem. Det blev inte så långt, ett par kilometer, bara. Men ändå. Bättre än inget.
Jag var jättehungrig och skulle göra äggfrukost. Bara det att det endast fanns ett ägg kvar – och det var trasigt. Gick inte att koka, alltså. Nån nöd gick det dock inte på mig, jag gjorde mackor och fil och drack upp kaffet som var kvar. Bestämde mig för att ta ytterligare en promenad senare och köpa ägg. Det behövdes bananer också och yoghurt till Anna. Runt lunchtid gick jag på promenad nummer två. Då hade temperaturen stigit. Stigit har också matpriserna, kan jag meddela för den som inte har noterat detta. Dessa tre varor – yoghurt, ägg och bananer – kostade 124 spänn.
Tre varor för 124 spänn.
Nåja, även om jag träffade en trevlig granne med bebis och hund och pratade en go stund hann jag inomhus innan det började snöa igen. Maj gadd, nu tror jag nog att söndagshandlingen inte kan ske med bil – jag har dubbfria vinterdäck.
Rödrutig flanell i sängen.
Jag försöker göra mer här hemma den här veckan. Testar vad jag orkar och vad jag klarar av. Idag har jag bäddat rent. Det behövdes! Nu har jag bäddat med våra rödrutiga flanellakan. Vi är inte helt förtjusta i dem, men jag tänkte att om de passar nån gång så är det nu när det har blivit så kallt. Vi får se om vi står ut.
Så tog jag mig i kragen och skickade ett sms till min chef. Jag försökte ha en positiv ton, men vara ärlig. Först efter arbetsdagens slut kom ett svar. Jag vet att de har mycket på jobbet nu. Ändå blev jag lite ledsen för det var inget ”kul att du hör av dig, hur mår du?”-sms utan mer ett sms med den klara frågan om jag kan komma tillbaka på heltid och jobba med webben. Om inte, bör jag kontakta min läkare. Mitt svar blev då ganska kort att jag kontaktar vården efter helgen om jag fortfarande har mycket ont, men att jag räknar med att vara åter i tjänst den 20 mars. Chefen skrev att hon ringer mig på måndag förmiddag.
Anna lagade Pasta Alfredo på kyckling med recept från Lina till middag. Det var så gott att jag tog mer. Sen serverade hon två shortbread var till kvällskaffet, mycket troligt för att jag ska väga mer i morrn – det är ju vägning på fredagsmorgnarna.
Jag åt för att få kraft till kvällens amatörvärdering från Båstad del två. Det är det sjunde avsnittet av säsongens tolv program av Antikrundan. Och se! Mat och kakor gav superbra resultat! Jag fick tre stjärnor och omdömet Antikexpert på diplomet. Det var också väldigt fina saker att värdera.
Tre stjärnor efter goda värderingar från fåtöljen.
Vad gäller filmfunderingarna inför morgondagen diskuterade vi hur vi skulle göra. Vi bestämde att jag rusar till Royal, där vi ska se Andra akten, efter klippningen. Filmen börjar 17.15 och är två timmar lång. Det blir middag efteråt. Anna är trött efter sin arbetsvecka, jag är trött av värken. Det lär inte bli sent.
∼ ♦ ∼
Fredagen den 10 mars
Jag har rört på mig och det ger resultat.
Fredag. Jag vaknade redan vid sjutiden. Handen var stel, men inte så ond idag som de senaste två dagarna. Fick väl lite jävlar anamma efter chefens sms. Ska minsann visa dem att jag inte är nån klenis. Kanske påverkades jag också av att jag fick veta via sociala medier att en arbetskamrat har sagt upp sig. Arbetskamraten var väääldigt tydlig. Jag tömde pottorna och fyllde på sand också. Sandsäcken var lätt, ska tilläggas, och vägde inte ett kilo. Så blev det vägning och det inleder jag dagens dagboksanteckning med. Jag har gått upp 300 gram sen förra veckan och BMI har ökat med en tiondel. MEN… fettprocenten i kroppen har minskat med 1,2 procent och muskelmassan har ökat med lika mycket. Bentätheten har ökat med en tiondel. Ja, promenader är bra, de gör skillnad. Mängden vatten i kroppen var 1,1 procent högre än förra fredagen. Jag är nöjd. En viktuppgång på 300 gram kan jag leva med, för den beror troligen på att jag har rört på mig.
Efter vägningen kröp jag ner i sängen igen för att läsa slutet i cold case-boken. Ja, jag fick veta ett rimligt och troligt namn på den skyldige. Nu har jag lånat en bok av Anna som hon fick i julklapp (inte av mig heller). Det är Lars Keplers senaste i Joona Linna-serien, en serie jag dissade efter den hajpade Hypnotisören. Det här är nionde delen, vilket innebär att det säkert avslöjas en massa saker från del två till åtta. Men… är nian bra kanske jag införskaffar de andra delarna. Vi får se.
Jag satte mig en stund vid datorn och skrev. Sen ringde jag Igor för att kolla om jag möjligen kunde få komma lite tidigare till honom för klippningen. Det fick jag och han skulle försöka snabba på med kunden innan.
Jävlar anamma ja… Jag slet fram dammsugaren för det behövdes lika mycket som renbäddningen igår. Handledsstödet var på, förstås. I rena (!) ilskan torkade jag av i badrummet också samt golven i köket och hallen. Allting går, det är bara att bita ihop. Och vad skulle jag göra annars? Det bara snöade ju, typ hela dan…
Det var så skönt att gå till Igor, sätta sig ner, bli ompysslad, få håret tvättat och klippt…
Anna och jag möttes på Royal där vi såg Andra akten, en helt underbar film. Underbart gott var det också med popcorn.
Popcorn var gott och filmen bra.
Efter filmen gick vi till Tegel där vi skrattade åt roliga detaljer i menyn, delade på en svamppizza och drack Tom Collins.
Hemkomna tog vi kaffe och choklad och lite senare några bitar ost och var sitt halvt glas rött. Jag såg två avsnitt av Professor T, Anna ungefär ett. Hon var så trött!
∼ ♦ ∼
Lördagen den 11 mars
Boken är lite rörig.
Lördag och jag vaknade 7.30 av mig själv. Såväl katterna som Anna sov. Jag tassade upp lite tyst. Då kom både Lucifer och Citrus och de fick kyckling till frukost i sina skålar. Jag sopade och tömde kattpottorna, bryggde kaffe och tänkte softa en stund tills Anna vaknade. Men då hade hon vaknat. Det blev som vanligt läsning och kaffe på sängen. Jag tycker att Kepler-boken är lite rörig till att börja med. Det vimlar av folk, till exempel. Så det går inte fort att läsa, men det går. Bitvis är den väldigt otäck och blodig, bitvis pladdrig och rörig, som sagt. Nu har jag inte läst mycket ännu och jag ska inte ge upp.
Vi fick herrbesök i sovrummet. Lucifer vet precis när han ska smita in. Han låg så snällt på sin filt och spann och njöt medan vi läste och drack morgonkaffe.
Lucifer spinner och njuter på sin filt i sovrummet.
På agendan idag stod enbart att gå och hämta helgkassarna med mat på Korgtassen. Vi tog det lugnt, åt äggfrukost och duschade. Men vi var duktiga och hjälptes åt med sopor och att slänga tomglas – den väskan var så tung att jag inte klarade av att bära den. Nån längre promenad än till Korgtassen och soprummet i garaget orkade vi inte idag.
Det var inte bara mat som följde med hem vid handlingen utan även godis (det var ju lördag), fikabröd och två viner. Det vita vinet, en riesling, valde vi till lördagsmiddagen, det röda torde passa till ostar – vi har druckit en tidigare årgång av det.
Maten och drycken var väldigt goda. Räksoppan hade härligt sting och om rieslingen tyckte jag mycket. Långan var mild, mascarponedesserten söt. Toppenmiddag!
Läsning och godis gjorde det möjligt att stå ut med musikelände på TV.
Ändå fanns det plats för godis lite senare. Mellofinalen stod på i bakgrunden och godis behövs för att stå ut med eländet. Jag ägnade mig mest åt att läsa, men givetvis hörde jag. Vinnarlåten var totalt ointressant för mig. Det fanns faktiskt ett par andra låtar som jag åtminstone minns och dessutom gillar lite.
Vi avslutade lördagskvällen med två avsnitt av Professor T. Sen var det plötsligt söndag.
∼ ♦ ∼
Söndagen den 12 mars
På söndagsmorgonen vaknade jag först. Eller… Anna hade varit uppe och gett katterna mat, men sen lyckats somna om. När vi sen vaknade båda två blev det sedvanlig start med läsning och kaffe på sängen. Jag tycker att Kepler-boken är otäck och blodig och att den har för stort persongalleri där jag inte minns/vet vilka folk är. Men det så tokig är boken inte, fast omfångsrik.
Frukost idag blev utan ägg, men med katt (Citrus) på bordet. Inte för att de var slut utan för att vi var ganska mätta efter lördagens svullande.
Anna ringde sin snälla mamma och vid 13.30-tiden halkade vi hem till henne med smutsiga bilen för vidare färd till Rusta, City Gross och Blomsterlandet. Vi behövde bland annat stora lådor kattmat på Rusta och dessa måste vi frakta i bilen. Köra bil kan jag, men Anna har inte körkort. Hon var visst sugen på en hängstol, för övrigt. På City Gross bjöd Annas snälla mamma oss på fika. Nej, allt på bilden var inte till mig, bara wienerkammen. Slemlorna åt Anna och hennes snälla mamma. På Blomsterlandet köpte mitt sällskap frön och jord medan jag köpte söndagsmiddag – grillad kyckling och potatisgratäng – på City Gross. Jag fick bra ont i högerhanden och hade svårt att köra bilen hem. Annastackarn fick bära allt, jag tog bara den lätta kassen med mat. Maten åt vi lite senare och med en sallad blev det rätt OK.
En stunds läsning – och lördagsgodis – på söndagskvällen.
När jag kom hem satte jag på mig handledsstödet och då minskade smärtan lite, trots att jag tyckte att det klämde först. Jag kunde läsa en stund och vi såg sista delen av Professor T.
I morrn ska jag telefonera med min chef och jag kände mig så kaxig och ganska bra i handen fram till söndagseftermiddagen. Jag vet inte om jag ska ringa handkirurgen i morgon eller inte. Jag måste i vart fall kontakta IT-supporten på jobbet under måndagen, för en programlicens har gått ut och jag behöver programmet när jag ska börja jobba den 20 mars. Det är fortfarande mitt mål.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 