OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, lite respit igår kväll…
Tänk att smärtan höll sig lite borta igår kväll! Jag vill så gärna tro att det var nåt som de goda samtalen förde med sig. Eller också hade jag bara inte så ont vilket gjorde att jag orkade föra goda samtal, nånting utanför min egen box. För vem ska jag samtala med här hemma? Varken Hopptisarna eller Nallisen är pratsamma. Det blir bara en monolog om jag ska snacka med dem.
Jag orkade läsa Där rosor aldrig dör en stund, såg lite på TV och tog en go-fika under vilken jag åt den sista handgjorda cocosbollen som jag fick av mammakusinen M och hennes A. Sen messade jag dem och berättade det och fick svar. De är i faggorna igen i mitten av nästa månad och hoppas att vi kan ses då. Noterat! Vilken skillnad det gör för mig att inte ha ont. Jag inte bara orkar göra saker, jag orkar ha kontakt med människor…
Go-fika igår kväll med den sista handgjorda cocosbollen och en stunds läsning.
∼ ♦ ∼
Ont igen, förstås
När jag vaknade i morse var jag fortfarande nästan smärtfri. Det skulle inte vara så länge. Dels satt jag vid frukostbordet ungefär 20 minuter och åt fil med bär och läste, dels satt jag vid jobbdatorn 30 minuter.
Vid frukostbordet.
Mina krukväxter trivs i alla fall och blev glada att få lite vatten.
Ryggen, förstås. Foten är nöjd när den får vila. I ryggen knäpper det till då och då och i vissa lägen är smärtan skarp. Eftersom jag ska visa upp foten för doktorn idag vore det väl typiskt om den inte skulle vara så ond och svullen. Samtidigt vill jag förstås inte att den ska vara det. Men jag behövde inte oroa mig. Det tog inte lång tid så hade jag jätteont i den också – jag vattnade nämligen krukväxterna och det var för ryggens skull, att räta på den en stund. Den lilla promenaden i lägenheten räckte.
Nåja, en liten glädje i sammanhanget är att de flesta av mina krukväxter verkar trivas och jag har hittat rätt fönster åt dem. I köksfönstret står bland annat mina tre Saint Paulior och en av dem blommar vackert just nu.
Jag jobbade på ett par timmar, deltog i ett Zoommöte och sen var det dags att åka till doktorn…
∼ ♦ ∼
Hos doktorn och tröst
Lite får jag nog revidera mitt omdöme av doktor Noll, för det var honom jag besökte idag. Det kändes som om han försökte vara smidig samtidigt som han klurade på ”diagnos”. Han klämde på min fot, som idag bara var lite svullen, men ändå ond. Det kan vara en inflammation i leden. Jag fick gå till labb och lämna ifrån mig blod till S. Förhoppningsvis ger provsvaren nån ledning.
På hemvägen stannade jag till bilen vid Butiken på hörnet, för jag tyckte att jag var värd två Noisette även den här helgen, klämd på och stucken som jag var. Trevliga Å var där och hade också varit sjuk. Vi enades om att det kan vara åldern…
Och när jag ändå var på plats tog jag två bilder på tunnelbygget. Idag myllrade det av gula gubbar och det såg ut som om de armerade tunneln.
∼ ♦ ∼
Arbete, arbete…
I morse blev min externa artikel om sagofarbrorn Gösta Knutsson publicerad. Lite kul måste man få ha trots att det mesta i omvärlden – och kroppen – är skit. Gösta Knutsson skrev inte bara om Pelle och Maja och de andra katterna, han sände faktiskt också radio – i Universitetshusets källare.
Före och efter läkarbesöket och lunchen jobbade jag med en text om en historisk ”gube”. Men så trillade en fakta- och citatgranskning in på en artikel, så då fick den gå före. Det var en del fix med den, men till sist blev den klar. Jag skickade en förfrågan om översättning före lunch. Och lunchen bestod av två rostade mackor, den ena med ost, den andra med kalkonsalami, ett kokt ägg, de tre sista rädisorna och en skvätt kaffe. En liten stund läste jag, men sen chattade jag också med Husse.
Hemmalunch med Hopptisarna och en stunds läsning.
På eftermiddagen gjorde jag klart en text om en historisk ”gube”. Nån kanske åtminstone kan använda den som underlag… Jag körde också en maskin tvätt medan jag skrev.
∼ ♦ ∼
Efter jobbet
Jag loggade ut redan vid 15-tiden idag och passade på att telefonera med mammakusinen B (alltid så goda samtal) samt läsa. Det var inte många sidor kvar i Smålandsboken om det kalla flickmordfallet. Bytet gick till nästa bok jag fick för recension, en bok om en nypensionerad Karin.
Och så vilade jag på soffan. Så länge jag ligger på soffan sköter sig ryggen. Så snart jag sätter mig får jag ont i den. Jag gick en repa med dammvippa i lägenheten. Ryggen tackade, foten klagade. Vidare tog jag fram ett par kritvita, oanvända Tommy Hilfiger-skor som jag köpte till tröst för några år sen. Provade dem med inläggen i och det verkar funka, så i morrn ska jag till skomakaren för att se om han kan laga kapporna till mina gråa gympadojor. De är oerhört fula och slitna, sunkiga rent av. Kolla bara, men… De gråa är sååå bekväma…
Vita Tommy Hilfiger att gå in, gråa, sunkiga, men älskade gympadojor bredvid.
Så småningom blev det middagsdags och du vet ju vad, kära dagbok. Dessvärre var bubblet från förra helgen slut, men jag tog en Staropramenöl till. Det gick lika bra till smörgåstårtan.
Nu är det fan helg!
Resten av kvällen ska jag nog tillbringa i fåtöljen framför senaste avsnittet av Förrädarna om nu ryggen tillåter. Annars blir det att glo liggandes i soffan.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Helgen är här och jag hoppas få slippa alltför mycket värk. Men jag har inga större planer mer än att ta mig till skomakaren i Kvarnen i morrn och då även inhandla nån middagsmat. Sen går det alltid att tvätta också. Hemma, vill säga.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I 
En serie spänningsromaner som jag alltid läser och som jag har läst i många år är 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 