OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag får nöja mig med att betrakta Allt ljus på UKK genom balkongfönstret.
Idag skulle jag bara vara hemma och göra det jag ska göra som sjukskriven: vila och inte belasta knäet. Det gjorde jag inte igår. Totalt gick jag över sex kilometer, till exempel, på grund av besök i vården. Nej, det gick ingen buss jag kunde ta och parkeringsplatser fanns inga lediga (jag var glad att jag inte chansade och tog bilen – parkeringseländet var ett annat av samtalsämnena i väntrummet). Det blev en skön promenad hemmet – Elisabethsjukhuset – hemmet. Jag njöt av vädret, rörelsen och att få komma hemifrån.
Men det straffade sig. Jag fick en helvetesnatt med både värk och kramp och med det mycket dålig sömn. Så idag… vila och belasta knäet så lite som möjligt. Jag får nöja mig med att titta på Allt ljus på UKK genom balkongfönstret. (Bilden tog jag igår.)
Sent igår kväll hörde en före detta arbetskamrat av sig och ville hälsa på under torsdagen. Jag fick tyvärr säga nej till besök. Jag orkar inte. Jag måste få vila de här dagarna, som ändå är fulla av aktiviteter, mest vårdrelaterade. Även på torsdag finns ett sånt: jag måste ge mig ut för att bland annat införskaffa mer medicin. Passar på att handla då också. Nåja, det blir en kort promenad, liten belastning på knäet och jag måste få komma hemifrån en stund innan jag klättrar på väggar och bokhyllor.
∼ ♦ ∼
Cromwells huvud i sängen och på bordet
Sysslor efter morgonmedicinen.
Jag har varit mycket trött idag. Dels beror det på att vården tog halva gårdagen i anspråk, men också på att jag gick för långt och givetvis den dåliga natten. Jag fick i vart fall ett bra sms om framsteg för en för mig närstående person, mammakusinen B, som också har varit mycket sjuk hela hösten. Lite glädje hos mig mitt i allt det tunga.
Trots för lite sömn kunde jag inte somna om efter morgonmedicinen. Som vanligt fixade jag kaffe och tog med mig in i sovrummet för att avnjuta det på sängen tillsammans med en god bok. Och ja! Som synes läste jag ut den historiska kriminalromanen med HBTQ-förtecken igår och valde att läsa en av Carina Burmans tidiga romaner. Cromwells huvud är en bok som utspelar sig i Cambridge med en ung au pair och en medelålders forskare i huvudrollerna.
Bokbyte igår från en historisk kriminalroman med HBTQ-förtecken till en roman om ett historiskt huvud i Cambridge.
För övrigt var som sagt dagen vigd åt vila och strikta försök att inte belasta knäet. Det enda som stod på dagens agenda var ett besök av en arbetskamrat, bästa Stora A, som jag bad om praktisk hjälp av i förra veckan. Det är fint att få hjälp och jag kände mig modig som vågade fråga med tanke på hur dissad jag har blivit av vissa andra som lovat runt och hållit tunt.
Vädret var grått och trist idag. Då är det lättare att känna att det är OK att stanna inne. Det har bara varit tre, fyra grader och regnigt. På fredag, när jag måste ut på besök i vården igen, ska det visst snöa! Jag får väl riva fram vinterfulbootsen…
Mitt på dan åt jag frukost. Lite hungrig var jag, men annars är aptiten sisådär. Äter jag frukost vid lunchtid behöver jag inte äta lunch. Fast en sån här dag, när jag knappt rör på mig, behöver jag inte heller äta så mycket. Idag bredde jag en macka och hällde upp fil med bär. På köksbordet fanns både Hopptisarna och Cromwells huvud. Levande ljus lättade upp det gråruggiga.
Frukost mitt på dan med Hopptisarna, Cromwells huvud och levande ljus på bordet.
Dagens dusch tog jag efter det och sen var jag helt slut och behövde vila. Jag slumrade lite på dagbädden tills det var dags att ta emot besök.
∼ ♦ ∼
Varde ljus – och det vart det!
Va??? En träningsväska i min hall…
Man kan be om hjälp och bli lovad det, för att sen inte få hjälpen. Men man kan också be om hjälp, bli lovad det och få hjälpen. I förra veckan frågade jag Stora A om han kunde tänka sig att vara lite hantverkare hos mig. Jodå, det kunde han. Idag på eftermiddagen var det avtalat att han skulle dyka upp. Det gjorde han. Med sin träningsväska…
Nu skulle vi inte träna nåt här utan Stora A skulle hjälpa mig med ett lysrör som behövde bytas. För säkerhets skull kom han hit först och kollade, mätte och antecknade några siffror. Sen stack han igen. Och kom tillbaka, med ett nytt lysrör som han bytte liksom en glimtändare. HEPP! Varde ljus igen ovanför diskbänken. Nu ser jag att diska!
Varde ljus!
Fika vid köksbordet var det enda Stora A fick som tack för hjälpen.
Nåt betalt för arbetet ville han inte ha, men givetvis fick han ersättning för materialet. Och så fick jag bjuda på te och kanelbulle innan han skulle spöa sin avkomma i ett bollspel. Vem har bästa arbetskamraten som gör hembesök???
Dessvärre är Stora A bara min arbetskamrat året ut. Sen väntar nya äventyr, i alla fall för honom. Frågan är hur kul det blir att gå till jobbet för mig sen. Hur ska jag klara mig utan den goda kamratskapen, de intressanta diskussionerna och alla råa skämt? Det kanske är lika bra att jag börjar tänka på avveckling. Jag har börjat tänka, men har inte fattat nåt beslut än.
∼ ♦ ∼
Soppmiddag
Särskilt hungrig var jag inte heller i afton, för jag hade ju smockat i mig en rätt stor kanelbulle på eftermiddagen. Idag fick det bli skogssvampsoppa och mackor till middag. Även om jag inte hade varit utanför dörren kände jag mig frusen och soppa slinker alltid ner fint och värmer då.
Soppmiddag med Hopptisarna, Cromwells huvud och levande ljus.
Jag vilade ordentligt på eftermiddagen, men jag surfade också runt på nätet i jakt på lektyr. Det skulle inkomma böcker för recension. Inget av den litteraturen har ännu hittat hit. Igår låg det bara nåt brev från nån organisation som ville att jag skulle sponsra den. Jag kanske måste surfa en stund till i kväll.
Knäet har inte värkt så mycket idag och det är jag tacksam för. Men det gör ont på ett ställe när jag går. Därför blir det ytterligare en dag med vila och så lite belastning som möjligt i morgon.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Månntro jag får nåt svar på röntgen under morgondagen..?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
För ungeför ett år sen hittade jag inte bara en serie av två nya författarbekantskaper, 
År 2025 började jag läsa den historiska deckarserien av 
Hösten 2024 hade jag nöjet att får recensera Karolina Schützers första del om Filosofiska klubben i Uppsala, 
Gå till Toffelprofilen
