Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, sista arbetsdagen på ett tag…

Nu är jag på andra sidan slottet ett tag.

Idag var det min sista arbetsdag – men bara för en stund. Jag befann mig på andra sidan slottet, för jag jobbade hemifrån. Där ska jag befinna mig ett tag till. Först om lite mer än fem veckor ska jag återinträda i statens tjänst. Fast… det är ju en evighet dit, eller hur? Nu ska jag göra mitt bästa för att vila och återhämta mig. Jag ska gå in för att inte planera för mycket utan mest ta dan som den kommer. Detta blir svårt för mig. Jag tror att jag helst av allt isolerar mig. Utan jobb får tillvaron ingen mening alls.

Nån resa har jag inte planerat in, inte ens till Motala och graven. Men jag vet inte. Det kanske blir en tur. Jag klarar nog att köra fram och tillbaka på en dag. Juli är nämligen en sorgens månad, fylld av årsdagar. I morrn är det min namnsdag som ingen firar längre, men en vecka senare är det min mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 91. Några veckor efter det är det dagen när min pappa drunknade. Så ja. Jag borde åka ner till graven och klappa på den, sätta dit fräscha blommor. Nu vet jag emellertid att de inte är kvar där i graven. De är tillsammans, det är jag säker på, men på ett annat ställe. Tänk att få vara med sin älskade även in i döden… Tanken har alltid gett mig tröst, den att de är tillsammans. Ingen borde nånsin få vara ensam som inte vill det. Så jag hoppas att tiden går snabbt tills det är min tur. Det finns inget här för mig att leva för.

De är tillsammans även i döden, det är jag övertygad om.

∼ ♦ ∼

Bara regn hos mig… Och böcker!

Igår kväll började det. Semestervädret. Det åskade och regnade. I natt har det regnat mer och det regnade av och till under fredagen. Gör inte mig ett dugg. Jag gillar regn om jag inte behöver promenera till och från jobbet i det. Och det behöver jag ju inte nu. (Kära dagbok, du ser hur jag försöker övertyga mig om att semester är bra för mig, eller hur?)

Upp klev jag 5.45 som vanligt en arbetsdag. Tänk att jag ska vänja mig av vid det nu… Medicinintagsförskjutningen har påbörjats för att jag ska slippa ställa medicinlarmet på 6.45 varje dag. Det innebar att jag åt min filfrukost som vanligt med Hopptisarna och min bok på gång, men medicinen tog jag först klockan sju, när jag precis sparkade igång jobbdatorn.

Fredagsfrukost i vanlig tid, men ingen medicin förrän klockan sju idag.

Om det fortsätter att regna hos mig är det bara bra. Jag stannar så gärna inne och läser. Visst vore det varit skönt att kunna ligga i balkongsoffan om kvällarna och läsa, men förhoppningsvis kommer såna kvällar också. Igår kväll satt jag inomhus och läste. Det blev bokbyte från en dansk kriminalroman om lögner till en bok om mord i Uppsala – med självaste domkyrkan som central miljö. Christina Wahldéns bok Dödens sömn anlände till postboxen igår och jag har fått den för recension. Den blev perfekt att inleda min långa ledighet med.

Nallisen är nöjd med bokbytet från danska lögner till mord i Uppsala.

∼ ♦ ∼

Jobba lite också och gå ut x 2

Men jag skulle ju jobba lite idag också. Det blev mest till att ”städa”. Ett enda möte hade jag via Zoom och det var inte många mejl som skrevs eller besvarades.

Mitt på dan knorrade ändå magen. Jag bredde ett par mackor med kalkonsalami respektive räkost och käkade dem till den sista rabarberkrämen. Slut på rabarber är det även i frysen nu. Jag är sååå tacksam för alla rabarber jag fick.

Hemmalunch med den sista rabarberkrämen, Hopptisarna och Dödens sömn.

Jag brukar gå och handla på fredag lunch. Idag avvaktade jag lite eftersom jag inte fick nån signal om att spriten kommit till Systembolaget vid lunchtid plus att väderappen aviserade åska. Men så tänkte Den tjocka att hon faktiskt kan gå ut två gånger – hon behöver röra på sig.

Först gick jag till tunnelbygget. Där höll en lastbil på att lämpa av brädor, såg det ut som. Jag blev samtidigt utskälld av en hund vars husse gjorde som jag – fotade.

En lastbil lämpade av brädor vid tunnelbygget.

Lastbilen kunde nog ha kört under tunneln.

Lastbil, längre bort en grävmaskin och så en liten, liten gubbe i orange.

I helgen ska jag fira namnsdag och då måste en ju ha nåt gott.

Självklart gick jag in på Butiken på hörnet och köpte helggodis. Jag ska ju fira min namnsdag och då var Noisette den givna godbiten. För smal ska en akta sig för att bli, uppenbarligen.

Jag gick också till Kvarnen för att hämta mitt paket från Bokus i en sån där jävla Instabox. Bokus hade tryckt nåt budskap om stora upplevelser och små priser på lådan. De borde ha lagt till att man får hämta de stora upplevelserna själv för brevbärarna bär inte ut post längre. Jag hade nätshoppat tre pocketböcker. En bok, Robert Holtoms bok A Morbid Passion, är ganska nyutkommen, medan de andra två, Camilla Grebes bok Älskaren från huvudkontoret och Geir Tangens bok Död mans tango, har ett antal år på nacken (cirka tio plus). A morbid passion är andra delen i en brittisk historisk deckarserie där huvudpersonen är gay. Jag läste första delen tidigare i år. Camilla Grebes bok är första delen i en serie om sju böcker där jag läst del tre. Och Geir Tangens bok är tredje delen i en serie om tre (?) där jag har läst första delen tidigare. Två serier som bör kompletteras, med andra ord.

Du får hämta de stora upplevelserna själv.

Tre pocketböcker varav en ny och två ganska mycket äldre.

Fixat både sprit och lite handling.

Hemkommen satte jag mig vid jobbdatorn igen och hade en mejldialog med min chef. Efter en halvtimme plingade det till i mobilen. Spriten hade kommit till Systembolaget. Men jag tänkte att jag jobbar färdigt först innan jag ger mig ut en gång till.

För övrigt kom ingen åska. Kvavt och varmt var det inomhus, så promenaden till Kvarnen blev faktiskt angenäm. Det var svalt ute! Det enda som var mindre angenämt var att jag, på den halvtimme det tog att gå fram och tillbaka, handla på Korgtassen och hämta en flaska sprit på Systemet, träffade tre (3) män från det förflutna. Alla tre är personer som jag hade mått bättre av att inte ha haft i mitt liv – på ett eller annat sätt. Men vissa människor och deras närvaro kan man inte välja. Jag var ändå nöjd med att jag fixade det jag skulle plus även handla lite.

 ∼ ♦ ∼

Sen var det över

Och sen var det slut. Det var över. Observera att jag inte har semester än förrän på måndag, men nu är jag ledig i en evighet. Eller i alla fall 37 dar. Det enda som är bokat under den här tiden är en klippning och en fotvård. Jag ska försöka orka träffa människor. Vissa dar känns det bara omöjligt att ens ta mig utanför dörren. Andra dar är läget ett annat. För jag vill så gärna, jag vill, men…

I kväll blir det ingen människoträff i alla fall. På middagsbordet dukade jag fram sedvanlig fredagsmiddag – smörgåstårta. Jag tog ett glas av det där mindre goda vita vinet bara för att bli av med det.

Sedvanlig fredagsmiddag med Hopptisarna och i afton med en Uppsaliensisk spänningsroman.

Disken är avklarad och nu när det här inlägget är publicerat ska jag nog se… säsongsstarten av Morden i Midsomer: Treasures of Darkness. På SvT Play, förstås.

Nu är det sommar för nu börjar Morden i Midsomer.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det lördag och min dag. Jag ska fira min namnsdag med Noisette på eftermiddagen, sill och potatis och Östgöta sädes på kvällen. Det är allt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.