OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, utan diagnos är det svårt att bli frisk…
Mumin i blåsväder och jag i sängen, bara.
Men som rubriken säger känns benet lite, lite bättre. Det värker inte hela tiden och jag kan böja en aning på benet, nåt som underlättar när jag till exempel ska ta mig till toa, ner på toastolen och upp från den. Ja, jag kan ju inte stå och kissa, om jag säger så. Bara att värken har lättat en aningens aning känns som ett underverk. Med e, inte ä. Men jag orkar inte vara uppe några längre stunder. Jag klev upp och fixade en mugg kaffe på sängen, men orkade inte läsa. Och när jag skulle borsta tänderna senare höll jag på att tuppa av i badrummet. Det kändes som när jag började med alla mina starka hjärtmediciner. Så jag fick lägga mig igen, kallsvettig och medtagen.
På förmiddagen kom Anna med mer medicin, citodon var vad apoteket kunde uppbringa som likvärdigt, och mat. Ja det blev bland annat två pastarätter, kolhydrater, Fröken Aska, men jag hade skrivit lax och kyckling på lappen till Anna och hon frågade först per sms om det funkade. Filförrådet fylldes också på och så hade hon köpt jordgubbar till min fil. Hon hade inte tid att stanna för hon behövde hem en stund innan arbetsdagen började klockan 13. Jag är så tacksam för hjälpen!
Biverkningarna av den nya medicinen är trötthet, illamående och förstoppning. Kan säga att de första två är jag drabbad av redan innan, men förstoppning vore intressant med tanke på det motsatta orsakat av hjärtmedicinerna…
Jag slevade i mig en skål med fil, blåbär, banan och jordgubbar. Igår åt jag bara en enda filskål med banan, flingor och blåbär på hela dan. Ja jag hittade en öppnad påse nötter som jag tuggade i mig på kvällen också. Protein! Idag ska jag försöka äta nån mat. Men sugen på nåt är jag inte, mår bara illa och har svagt ont i magen. Kanske är det en bra bantningskur att få ont i ett jävla ben..?
Fil med jordgubbar, blåbär och banan tillsammans med Hopptisarna och Ängladåd.
Efter att jag hade ätit och läst två kapitel i Ängladåd dristade jag mig till att ta en dusch. Jag var mycket försiktig. Det är inte helt enkelt att kliva i och ur badkaret för att kunna duscha. Igår var det omöjligt, idag gick det. Det är skönt att få känna sig lite fräschare, men efteråt blev jag väldigt trött. Jag behövde fixa en del vid datorn, lite ekonomiskt, och passade då på att skriva det här innan jag återvände till mitt mörklagda sovrum. Jag är dock noga med att vare sig ligga i sängen hela dan eller sova hela tiden. Jag är uppe och försöker gå varannan timme i alla fall, allt för att motverka propprisken. Paniskt rädd för propp! Mobilljudet måste jag dessvärre stänga av då och då, för jag orkar inte med allt blippande och bloppande. Visst är det roligt att få meddelanden från människor, men all denna reklam kan jag klara mig utan.
∼ ♦ ∼
Klarat av!
Idag har jag tagit ett steg framåt igen. I stället för att bryta ihop har jag klarat av. Jag har klarat av att ta hissen ner och gå ut till soprummet med kompostpåsen som innehöll nånting ulligt (inte gulligt). På vägen tillbaka kollade jag postboxen. Den innehöll en inbjudan till besiktning. Fast besiktning har jag ju redan klarat av.
Utöver det har jag ”lagat mat”. Jag grillade tre kycklingkorvar och åt med bröd, räksallad och Annas bostongurka. Det blev en korv i taget som fick senap och ketchup på sig ifall nån/några skulle sparas. Jag åt upp alla tre, för jag var hungrig.
Jag har lagat mat!
Nu har jag ganska ont i benet igen, men väntar tills klockan blir 19 för att ta alla mediciner samtidigt. Jag hinner vila före och efter.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
En av mina Saint Paulior är en livskraftig jävel. Den blommar igen, ända in i oktober… Så jag hissade upp persiennerna i köket för att den och de andra krukväxterna skulle få lite solljus.
En livskraftig jävel!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En sån där skitdag, en sån där riktigt 
Förra året (2025) blev jag tipsad om en annorlunda bok. I februari i år (2026) nätshoppade jag boken. 
Gå till Toffelprofilen
