OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, många steg…
I morse vaknade jag också tidigare än vanligt, men nu är jag ju van vid det. Jag har haft ont i knäet idag. Mycket ont. Kanske inte så konstigt, för jag ser på stegmätaren att jag gick över 12 500 steg igår. Och nu är jag i valet och kvalet igen huruvida jag ska söka vård eller inte. Jag har fan ingen lust, men… Det tål att tänkas på.
Fredagsmorgonen var annars typisk. Det enda som var extra i morse var att jag rev ur sängen för att bädda rent. Sen duschade jag och tvättade håret. Vid frukostbordet läste jag ut Segelmakarens söner.
Fredagsfrukost med Hopptisarna och de sista sidorna i Segelmakarens söner.
Slutet var mycket spännande. Författaren är på bokmässan och jag tänkte glädja henne med ett inlägg om boken under förmiddagen. Bokbytet gick från Ligurien till en amerikansk småstad och en bokhandelsägare och författare som ägnar sig åt att lösa mordfall.
Bokbyte och jag lättar från Ligurien och förflyttar mig till en bokhandel i en amerkansk småstad. Men fiktiva mord handlar det om här också.
∼ ♦ ∼
Mer konstigt att inte fler saker blir fel
Ibland blir det fel… Klottret, tagsen, på den här väggen känns… fel.
Klockan sju satt jag vid jobbdatorn. Under natten hade jag fått ett mejl från översättaren i Australien om att jag hade skickat en inkomplett fil. Skit också! Som tur var hade jag sparat ner den korrekta filen på fillagringsytan så att jag kom åt den. Annars är det knepigt när man sitter med två jobbdatorer…
Med tanke på hur snurrigt det mesta är och hur ont jag har är det kanske mer konstigt att inte fler saker blir fel. Nu skickade jag den korrekta filen och det här är inget material som det är bråttom med. Jag kände mig ändå som en klant.
Nåja, jag missade i alla fall inte dagens enda möte. Och på förmiddagsrasten dammsög jag sängen lite snabbt.
Under förmiddagen mulnade det på, men vädret hindrar inte mina fredagsrutiner. Jag åt ett par äggmackor till lunch och klädde mig sen för sedvanlig fredagspromenad. Egentligen hade jag fan ingen lust att gå ut heller, bara det att jag måste skärpa mig och inte vara så gnällig.
Hemmalunch med Hopptisarna och Murder’s the word.
∼ ♦ ∼
Fredagspromenad bland ilskna bilister
Det är bara att bita ihop och försöka klara av saker. Knäet stelnar gärna till om jag sitter stilla för länge. Jag behövde också gå till soprummet med en påse som hade hårigt innehåll… Men mest ville jag ut för att fota tunnelbygget och köpa Noisette på Butiken på hörnet. Jag tror ärligt talat att tunnelbygget för mig blir som Brona för mamma. Jag kanske får se det färdigt, men inte nyttja det. Jo, mamma och jag åkte över Brona ett par gånger i bil. Men vi hade en plan att promenera över den. Det hann vi aldrig, mamma gick bort. Ja ja, jag gick till tunnelbygget och tog tre fredagsbilder från olika håll. Det händer saker i bygget hela tiden…
Tunnelbygget på S:t Olofsgatan rakt framifrån…
…och från vänster sida…
…och höger. Notera de gula gubbarna som sitter på en balk eller nåt.
Idag jobbade inte trevliga Åsa, men den andra personen är också trevlig. Jag köpte mina två Noisette till helgen och de var orangefina.
Två orangefina Noisette till helgen.
Efter det haltade jag hem för att jobba, men det var nära att jag blev påkörd av en irriterad bilförare som tyckte att jag gick för långsamt (?) över ett övergångsställe. En annan bilförare tutade hårt och ilsket, fast inte på mig utan på stjärneleverna <== ironi vid Affärsgymnasiet som gick mot röd gubbe. Värst vad bilisterna var på dåligt humör idag…
∼ ♦ ∼
Pelargonerna flyttade in
Jag satte mig för att jobba ett par timmar till, men klockan 15 bestämde jag mig för att logga ut för dagen och veckan. Då hade det kommit några regnskurar. Så skönt att jag inte skulle ut igen. I stället körde jag ytterligare en maskin tvätt och medan den jobbade läste jag i fåtöljen.
Eller slumrade i fåtöljen… En mugg kaffe och lite hasselnötsglass gjorde mig pigg igen. När tvätten var hängd tog jag in pelargonerna från balkongen. Putsade dem lite, men bestämde mig för att inte klippa ner dem ännu – de blommar för fullt, till och med den lilla taniga stjärnpelargonen. Trångt blev det i köksfönstret, fast fint, tycker jag. Skyddar förhoppningsvis en del mot insyn. Jag funderar på att odla en tujahäck på balkongen…
Pelargonerna har flyttat in i köksfönstret.
∼ ♦ ∼
Vänprat och tvårätters
Innan det var dags att duka fram fredagsmiddag ringde jag en vän som är sjuk, sjukare än jag. Men det klart att vi jämförde krämpor. I vart fall blev jag glad att h*n lät mycket piggare än sist. Efter samtalet skrev jag ett lååångt sms till en annan sjukling som jag hoppas också är på bättringsvägen.
I kväll serverade jag mig tvårättersmiddag. Först skaldjurspaté med romsås och en laxbakelse och sedan en bit smörgåstårta. Allt från delidisken på Korgtassen, givetvis. I glaset GW:s riesling.
Förrätt bestående av skaldjurspaté och laxbakelse…
…och smörgåstårta till huvudrätt. I glaset GW:s riesling.
Och nu då? Kanske hittar jag nån ny TV-serie att se, kanske läser jag, kanske sitter jag bara i mörkret och glor.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Renbäddat i svart inför sorgens månad.
I nästa vecka går vi in i oktober månad. Det är en sorgens månad för mig. Visserligen har några av dem jag har älskat varit födda i oktober. Min pappa, till exempel, och min exfru. Men pappa har gått bort och frun och jag skilde oss för så många år sen att det i sig är preskriberat för länge sen.
För tio år sen gick min mamma bort i oktober – på min exfrus födelsedag… Sammanträffande. I oktober föddes också som sagt pappa, medan mamma dog. I juli föddes mamma och pappa dog. Fler sammanträffanden…
Jag har bäddat rent i svart. När jag dör hoppas jag att jag att det är oktober och att jag sveps i de här lakanen. Consummatum est.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det är över tre år sen, 2023, jag läste den första delen i Sue Minix mysdeckareserie som utspelar sig i en bokhandel. Jag tror att tunnelbygget kom i vägen, för jag har inte haft lika lätt att ta mig till The English Bookshop. Under Kulturnatten 2026 gjorde jag i alla fall det och köpte ytterligare en del i The Bookstore Mystery series, Murder’s the Word. Bara det att det hade hunnit bli del sju…
I mars 2026 hade jag tur. Det har jag inte så ofta. 
Gå till Toffelprofilen
