OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, en liten tillbakablick på gårdagen…

Godis-L bjöd på äpplen och kunskap.

Igår eftermiddag var jag på en kortföreläsning som gavs i lunchrummet i Segerstedthuset där jag jobbar. Det var Godis-L som föreläste under rubriken Kulturantropologi ur dödlig synvinkel?. Egentligen skulle jag ha skrivit om föreläsningen i gårdagens dagboksinlägg, men jag var för trött. Dessutom gav den mig en del att tänka på och bearbeta, i såväl vaket tillstånd som under nattsömnen. L berättade om sitt fältarbete i Tanzania respektive Texas. Han jämförde hur två offer för hemska gärningar hanterade straff och hämnd – enligt respektive samhälles normer, regler och lagar. Jag ska inte återge föreläsningen, det kan jag inte, men den fick mig att tänka en hel del. Frågorna som snurrade i mitt huvud var: Är det bättre att hantera hämnd genom att utdela en förbannelse, därefter inte prata om det och låta tiden gå, år och generationer passera, till dess att en förbannelse kan anses ha inträffat och först då offentliggöra – och gå vidare? Eller är det bättre att låta ett dödsstraff snabbt ta livet av en mördare som har låtit sitt offer och de närstående till offret lida ofantligt mycket längre tid? 

Syftet med föreläsningen var inte helt säkert att ge svar på frågorna som jag har formulerat ovan, snarare att ge åhörarna nåt att tänka på. Det kanske till och med inte finns några svar..? Tungt…

Tunga frågor som snurrade i vaket tillstånd igår kväll och under nattsömnen…

En älg, en fjolårskalv, förirrade sig in i Uppsala denna kaosdag, ramlade och slog sig så illa att den dog. Var den del av en förbannelse, stackarn..?

∼ ♦ ∼

Regnig studentdagsstart

Toffelstudent 1980.

När jag vaknade i morse efter en natt när tunga frågor snurrat i skallen, gjorde jag det till ett ösregn. Det regnade ganska bra under morronen och hade nog regnat en del i natt. Trist för dem som har studentdag idag, tänker jag, och minns min egen studentdag som var en helt fantastiskt solig 6 juni för 46 år sen i morrn. (Detta var alltså innan nationaldagen blev helgdag.) Det ser inte soligt ut på bilden här till vänster, men det var det. Färgerna på fotot har förändrats genom åren.

Jag undrar vad jag funderade på när pappa tog bilden. Gissningsvis den kommande resan till Brighton dit jag skulle åka för att jobba. Ett enormt äventyr för en 18-åring på den tiden. Ett väldigt lärorikt äventyr också…

Nåja, den här studentdagen inleddes med rejäl väta. Det hindrade inte en representant från Affärsgymnasiet att såga ner björkbeståndet vid Stora parkeringen, det enda gröna på stället. Lukrativ affärsidé för skolans elever? Man undrar.

Jag undrade. På Instagram. En person med ett privat konto (inte offentligt) på Instagram angav sig vara representant för fastighetsägaren och bemötte min bild nedan genom att uttrycka att fastighetsägaren är tacksam för detta. (För vad? Tipset om affärsidé? Gratis trädgårdsarbete?) Hela parkeringen var för övrigt avstängd idag. Var alla närstående till dagens studenter skulle parkera var en gåta. Uppsala centrum kan man knappt köra bil i (den vettige gör det inte), men man kan fan knappt parkera nånstans strax utanför centrum heller.

Rejält väta…

Såga ner björkar lukrativ affärsidé för Affärsgymnasiets elever?

Ja ja, jag åt min frukost inomhus vid 6.30, läste Intermezzo och sen parkerade jag mig vid jobbdatorn klockan sju.

Fredagsfrukost inomhus med Hopptisarna och Intermezzo.

∼ ♦ ∼

Dagens jobb, en promenad, korvlunch och till och med kräm

Idag var det fokus på artiklar. En artikel skickade jag iväg för fakta- och citatgranskning och två andra intervjuförfrågningar mejalade jag. En av dessa nappade genast. Utöver det var det en del ”administration” som att lägga in utgivningsplanen i såväl elektronisk som analog kalender.

Före lunch tog jag en kort friskvårdspromenad, för just vid lunchtid skulle utspringet vara vid det så kallade gymnasiet jag bor intill och då ville jag inte råka passera. Det räckte med att det hördes rätt bra trots stängda fönster och dörrar. Surtanten gick ner till tunnelbygget och kikade och fotade.

Tunnelbygget från vänster sida sett upp mot stan…

…och rakt på. Ett tåg passerade över den blivande tunneln.

Armering, ser det ut som.

Självklart gick jag in till Butiken på hörnet för att handla till helgen. Trevliga Å jobbade inte idag, men den unga tjejen som var i tjänst hanterade ett besvärligt ärende mycket föredömligt. Kunden, som skulle ha flera studenttårtor, blev nöjd och jag imponerad. Jag skulle bara ha två Noisette och ett nötbröd. Men först sa jag fem studenttårtor. Tjejen bleknade markant, så jag skyndade mig att säga att jag skojade.

Därefter besvarade jag några mejl och så tog jag lunch. Idag blev det två grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka.

Två Noisette och ett nötbröd från Trillerbutiken till helgen.

Två grillade kycklingkorvar med tillbehör till hemmalunch.

Efter lunch tog jag emot beställda bilder, gjorde bildval och fixade bildstorlek, peppade en person via mejl och försökte stå ut med oljudet utanför. Lastbilarna ställdes upp på båda sidor av S:t Olofsgatan och blockerade således annan trafik rätt bra. Det sköts smällare (hoppas jag och inte nåt annat) både på parkeringen och på gatan och fördes allmänt oväsen. Då passade jag på att förflytta mig från arbetsrummet till spisen och kokade rabarberkräm och diskade. Perfekt tajming, för när jag var klar, var stöket borta och såväl gatan utanför som parkeringen tysta.

Nykokt rabarberkräm. Känner du doften..?

En trevlig glasöverraskning fick avsluta arbetsdan. Jag gick ett varv med dammvippan innan jag slängde mig på soffan.

∼ ♦ ∼

Fredagstraditioner

För att få lite stabilitet i tillvaron har jag skapat vissar rutiner och traditioner. På fredagar, till exempel, går jag och köper två Noisette till lördag och söndag. Check på den – se ovan! Men fredagsmiddagen har jag redan köpt dan innan – en bit smörgåstårta. Check på den – se gårdagens inlägg! Jag dricker gärna ett glas vitt till tårtbiten, men det vita vinet är slut. Öl funkar bra, men det var jag inte sugen på. Det fick bli bubbel, Terre di Mario Spumante, idag för sånt slinker ju alltid ner. (Ett separat inlägg om vinet kommer vid annat tillfälle!) Fast innan jag satte mig till bords tog jag ett glas som fördrink och en skål med salta mandlar vid datorn där jag skrev större delen av det här inlägget.

Gårdagens spumante…

En liten fördrink och salta mandlar vid datorn medan jag skrev större delen av det här inlägget.

Och så smörgåstårta med bubbel till huvudrätt.

Efter mat och disk, när det blivit lite mera kväll, brukar jag se det senaste avsnittet av Förrädarna. I kväll bespetsar jag mig på säsongsavslutningen. Det kan även bli senaste delen av Tyst vittne.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag sökte på Tofflan på nätet och AI tog fram följande beskrivning:

”Tofflan är pseudonymen för en välkänd Uppsalabo som driver den personliga bloggen Tofflan – the neverending story. Hon är en litteraturvetare och kommunikatör som delar med sig av sin vardag. I sin blogg skriver hon mycket om böcker och recensioner, mat och vin, lokala miljöer och natur i Uppsala (som Svandammen och Fyrisån), katter, jobb och vardagliga reflektioner. Bloggen har funnits länge och du kan följa hennes senaste inlägg på Tofflan – the neverending story.

Intressant… Det var nån som vid nåt tillfälle sa att jag inte finns i sociala medier. Eller hur…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.