Onsdag kväll den 13 maj och Kristi Himmelsfärd 2026: Undrens tid är inte förbi

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, läser gör jag mycket…

Och det tänker jag inte stå till svars för eller ens bemöta. Har man inte mycket till annat liv är litteraturen… livgivande. Via böckerna får jag träffa människor, jag får läsa om hur det är att ha vänner och familj, hur kriminalare löser brott och… så får jag resa. Det blev bokbyte på onsdagskvällen. Litterärt befann jag mig bland annat i Motala, så jag bestämde mig för att stanna kvar i trakterna, dock lite mer åt Omberg till. När jag hade slagit ihop pärmarna till Motalaboken sträckte jag mig efter boken om Ellen Key och Strand vid Omberg. Den senare bad jag att få för recension, den förra fick jag i födelsedagspresent.

Böckerna Föraktet och Från jord till bord Ellen Keys hem mat o trädgård

Igår kväll blev det bokbyte och jag lämnade Motala för Omberg.


Böcker är de finaste saker jag kan få, men de kan inte ersätta vare sig vänskap eller familj. Att bli behandlad som luft i typ ett halvår för att sen få fina böcker igår har gjort mig väldigt förvånad och förvirrad. Jag förstår inte varför man gör sig besväret, det måste ha funnits andra mottagare på närmare håll, när dörren är stängd. Jag valde dock att inte tolka det som nåt nedlåtande att jag inte fick betala, vilket jag erbjöd mig att göra, och tackade. Nog är jag van vid att köpa mina egna böcker, men också uppfostrad att säga tack. Sen släpper jag detta trots att jag tänker att undrens tid visst inte är förbi. 

∼ ♦ ∼

Ledig torsdag

Från jord till bord Ellen Keybok och kaffe på sängen

Ledig dag-start med Ellen Key och kaffe på sängen.

Så skönt med en långledig helg och som idag, en ledig torsdag. Visserligen en röd dag, det är ju Kristi Himmelsfärd, men ändå. Natten var lite besvärlig, så det var skönt att jag lyckades somna om efter morronmedicinen. Jag sov ända till klockan åtta.

Givetvis blev det därefter sedvanlig start på en ledig dag – läsning och kaffe på sängen. Det blir det kanske varken i morrn eller på söndag, av olika skäl (en del roliga, andra mindre kul). Men läsning och kaffe blir det även dessa dar, det kan jag inte vara utan.

En bit kycklingstekkorv i plastpåse på tining

En bit kycklingkorv på tining till Kristi Himmelsfärdsmiddag.

Efter typ en och en halv timme klev jag upp och greppade dammvippan. Ja, jag hade planerat att städa när jag är ledig. Jag upptäckte att spisen var dammig och skämdes för mig själv. Därför tog jag fram en bit kycklingkorv ur frysen att steka till makaroner och servera som Kristi Himmelsfärdsmiddag. Ja, jag skulle laga mat idag, underligt nog. Det är inget jag gillar att göra, men jag gillar att äta. Kycklingkorv och makaroner är för övrigt gott.

Efter dammningen startade jag datorn och skrev lite på en kommande recension. När magen började knorra var klockan nästan halv tolv. Det var dags för frukost.

Frukost med rostat nötbröd o ost flingor jordgubbar banan o mjölk Hopptisarna o Från jord till bord

Kristi Himmelsfärdsfrukost med Hopptisarna och Ellen Key.

∼ ♦ ∼

Promenad inomhus och utomhus

Grön björk i allén

Grönt är det här i alla fall, mycket tack vare regnet.

Vädret har varit sämre några dar. Idag har det varit konstigt. Under natten regnade det, men under dan har det mest blåst. Solen har till och med försökt titta fram. Särskilt varmt har det däremot inte varit.

Efter frukosten tog jag en promenad inomhus med dammsugaren. Här var inte jätteskitigt, fast smuligt blir det i alla fall. Jag började i en annan ände än vanligt. När jag hade vardagsrum och kök kvar tog jag en liten paus. Det har varit OK att gå här hemma utan att nån fot har klagat och ryggen har varit nästan bra. Däremot har jag känt mig yr och haft flera blodtrycksfall när jag reser mig. Detta indikerar i mina ögon att jag kanske borde sluta med en viss medicin (betablockerare). Men jag är ju ingen doktor, så jag vågar inte göra det på eget bevåg.

När jag dammsugit klart skrev jag lite till på recensionen innan jag hoppade in i duschen för att göra mig presentabel. Jag skulle nämligen ta en promenad utomhus också, gå till Korgtassen och handla.

Sprejgrädde kex godis sylt äpplemos saltgurka tuggummi sill smrögåstårta bär bananer ost

Nu klarar jag mig ett tag.

Faktum är att jag var ganska slut efter inomhuspromenaden, men det var bara att bita ihop. Dessutom ville jag testa om de vita Tommy Hilfiger-skorna funkade trots skavsåren – och det gjorde de! De är till och med bekvämare än de älskade grå… Undras om skomakaren gjorde nåt med flit. Idag kunde jag inte hoppa in till honom och skälla lite, för han hade stängt.

Jag köpte en bit smörgåstårta till i morrn och matjessill till lördag och så lite annat förstås som godis (det är ju helg), kex, sylt, bär, saltgurka, bananer med mera. Nu klarar jag mig ett tag. Det finns några frysrätter att tillgå samt soppor till den kommande veckan, så på söndag kanske jag bara behöver köpa mjölk och fil.

Efter städning och handling tyckte jag att jag var väl värd att slänga mig i soffan och läsa.

∼ ♦ ∼

Bokbyte och matlagning, Wonder Woman hela dan

Det blev faktiskt bokbyte före middagen i kväll. Jag läste ut den fina boken om Ellen Keys Strand och publicerade min recension. På sätt och vis hänger jag kvar i Östergötland litterärt fast jag åker till Stockholm. Det är bara författaren till Angelz, Mons Kallentoft, som är från Östergötland. Jag tänkte att det kanske var dags nu att läsa om brottslighet igen. Men jag har faktiskt läst fler böcker som inte är kriminalromaner den här månaden. Undrens tid… etc etc…

Sen var det då dags för mig att agera vuxligt och laga mat. Det händer inte alltför ofta. Spisen var ju som sagt dammig. Men jag kokade makaroner och stekte kycklingkorv iförd både förkläde och stekarmössa, åt och njöt av hemlagat. En matlåda blev det också till frysen. Känner mig så duktig och, som sagt, det där med att undrens tid inte är förbi ligger det visst en del sanning i.

Kycklingkorv o makaroner med Hopptisarna och Angelz

Kycklingkorv och makaroner, middag tillagad av mig.


Nu när jag har varit Wonder Woman hela dan
tänker jag mest softa i kväll. Jag ska skriva lite till, men sen blir det fåtöljen och nån serie på nån Playkanal.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn bär det av till bilservice. Jag fick nåt sms med nån underlig inloggning. Det vete tusan om jag gjorde rätt. Varför ska de krångla till det så mycket, det är väl ändå en människa som ska ta emot min bil och bilnyckel???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Från jord till bord: Ellen Keys hem, mat och trädgård

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Louise Lindbloms bok Från jord till bord Ellen Keys hem mat och trädgårdI slutet av april 2026 hittade en annorlunda bok 
hem till mig för recension. Jag hade själv bett att få läsa och recensera Louise Lindbloms bok Från jord till bord: Ellen Keys hem, mat och trädgård. Det är alltid extra intressant att få läsa om hemtrakterna. Tack till Blue Publishing!

Ellen Keys Strand vid Vättern blev ett hus med en trädgård där skönhet förenades med funktion och nytta. Trädgården skulle vara vacker, men bidrog också till hushållet med grönsaker frukter och bär. Boken innehåller många recept på rätter från tiden när Strand växte fram. Även människorna, gästerna på Strand, var viktiga. Ellen Key antecknade såväl maträtter som gäster vid middagar och bjudningar. Författaren Louise Lindblom var stipendiat på Strand 2017 (även 2025) och fann då några av Ellen Keys kokböcker. Louise Lindblom blev intresserad av Ellen Keys anteckningar vid favoriträtterna.

Det är med andakt jag slår upp pärmarna till den här häftade boken. Jag minns nämligen ett besök jag gjorde med mina föräldrar på Strand, så återseendet känns allvarstyngt eftersom ingen av dem är i livet längre. Men fokus på recensionen! Jag är inte överförtjust i häftade böcker som är svåra att hålla uppslagna. Just det här omslaget gillar jag dock eftersom det har flikar som man kan använda som bokmärken. Vidare är bilden av Ellen Key på omslaget så… talande. Läsaren får redan på utsidan av boken en känsla av hur personen Ellen Key var.

Boken börjar med att beskriva Strand. Att Ellen Key var så intresserad av inredning kände jag inte till. Men det är en inredning som inte bara är vacker i sin enhelhet, den är också funktionell. Jag bara älskar alla hyllor, till exempel. Detta gäller såväl de väggfasta som dem man kan fälla ner och använda vid behov för till exempel tillfällig avlastningsyta och fälla upp när de inte behövs.

Därefter beskrivs trädgården. Ellen Key har lämnat såväl anteckningar som skisser efter sig. Lite glad är jag att jag inte var trädgårdsmästaren som skulle anlägga trädgården. Rörande i sammanhanget är också författaren Louise Lindbloms möte med en dotter till en av Ellen Keys trädgårdssommarjobbare.

Efter trädgården kommer ett antal recept. Louise Lindblom skriver att recepten ibland inte anger exakta mängder eller hur man ska tillreda rätterna. Hon har lagat en del rätter och tydligt angett i recepten hur hon har gjort samt förslag på hur läsaren kan göra. Vissa rätter känns kanske konstiga idag, men många av dem är ganska enkla och flera är vegetariska. Nötfärs, faktiskt en vegetarisk rätt, lockar mig, till exempel.

Så följer ytterligare beskrivningar av huset, bland annat en spännande kökshiss. Den var säkert användbar med tanke på alla gäster som skulle utfodras. Strand och Ellen Key har nästan hela tiden gäster och jag undrar när hon hann skriva…

Kokböckerna kommer härnäst i boken. Louise Lindblom förklarar först gamla mått, vilket är utmärkt. Inte visste jag en kappe ursprungligen var 4,6 liter och senare blev fem liter. Därefter återges recept ur mormors julklapp från 1866 där Ellen Key markerat de rätter hon gillar. Sedan följer också några recept ur Malin Blomsterbergs kokbok, som var ett ärvt exemplar av Hemmets kokbok med anteckningar.

Boken innehåller många fina foton som inte helt kommer till sin rätt på grund av pappersval och bokformat. Men ändå. Snygga bilder kompletterar de lättillgängliga texterna och gör åtminstone mig sugen på ett återbesök på Strand. Det här är en fin bok att äga, bläddra i och läsa, men också att ge bort i present.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Föraktet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en födelsedagsbok.



Marcus Jarls bok FöraktetTvå böcker fick jag till födelsedagen 2026.
Nu har jag läst båda. Den jag väntade lite med att läsa var Marcus Jarls bok Föraktet. Inte trodde jag att den skulle vara en tegelsten på över 500 sidor, men så är det. Och då måste man ha tid, annars kommer man inte in i en bok. Tusen tack till Anna som gav mig årets födelsedagsböcker!

Fotografen Isak har dragit sig tillbaka till Stockholm efter ett antal år i New York. Han lever ett inrutat och anonymt liv, såsom han vill ha det. Men en dag får han det där telefonsamtalet han har varit rädd för att få. Samtalet som tvingar tillbaka honom till Motala där han växte upp. Stan där han måste gömma den han var. Nu handlar det om Emma, systern, som inte har haft nån kontakt med sen han lämnade barndomshemmet. Isak kan inte fly längre och tvingas ta tag i sina minnen och det Emma har lämnat efter sig.

De olika delarna i boken skildrar tidsepokerna i Isaks liv, de år han växte upp i Motala, åren i Stockholm, åren i New York och sen… tillbaka till Motala. Ganska snart får jag som läsare klart för mig varför Isak har blivit som han har blivit. Men också jag är uppvuxen i Motala, med småstadsmentaliteten och trångsyntheten och tankarna om att man inte ska tro att man är nån. Isaks uppväxt är dock betydligt tuffare än min. Visserligen var mina föräldrar kyrkobesökare, men de var väsensskilda från Isaks. Vad jag tror är att Isaks kyrka är fiktiv i boken. Samtidigt blir jag förvånad att så mycket verkar vara likadant som när jag lämnade Motala – 1980. Då var bokens Isak inte ens född…

Det här är en bok med fokus på karaktärsbeskrivningar och relationer. Jag suktar lite efter miljöbeskrivningar från Motala och får några stycken, men det verkar som om Isak redan tidigt ofta drog till Linkan för att komma undan. Det blir sen lite Stockholm, lite mer miljöskildringar från New York.

Musik har alltid varit en del av Marcus Jarls böcker. Flera av hans böcker har titlar som anspelar på låtar. I den här boken är det Isaks dyrkan av Britney Spears som är det musikaliska inslaget.

Boken är väldigt pratig och författaren fyller ut sidorna med allt möjligt. Boken består av flera delar som i sig skulle kunna vara separata romaner. Ändå går det jättesnabbt att läsa Föraktet. Jag vill fan inte lägga ifrån mig boken! För nånstans i det där pratiga ser jag karaktären Isak, han som har stängt så många dörrar. Och jag vill veta om han tänker öppna nån av dem. Det är bara det att när boken är slut och de flesta svaren är givna… Då vill jag fortsätta läsa. Det här är ett mästerverk.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Andra böcker av Marcus Jarl som jag har läst:


Bloggat om boken har bland andra Enligt O gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 13 maj 2026: Snälla arbetskamrater och lite hopp & lek

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, bara lite ont…

Visst gjorde foten lite ont igår kväll, men överkomligt. Den fick vila högt på en kudde medan jag läste och försökte se på nyheter. Tekniskt strul på SvT försenade nyheterna. Jag ville mest höra om rättegången kring trippelmordet här i Uppsala förra året. Hemskt! Vilka straff gärningsmännen än får ger det inte liven tillbaka till dem som dog.

I morse fortsatte det trista vädret. Det var bara fem grader. Det var nästan så att det behövdes gröt i stället för fil med bär. Nån gröt fanns inte hemma, inte heller tillbehör att koka sån. Fil och bär är ändå gott och nyttigt. Och så boken till det… Nu har jag mindre än 100 sidor kvar i Föraktet.

Fil med bär frukost Hopptisarna o Föraktet

Fil med bär och Föraktet med Hopptisarna till frukost.

 

Trottoar på Vaksalagatan

Jag gick!

Jag kom iväg hyfsat idag också och hade bra fart. Grannen stod vid busshållplatsen. Det var lockande att hänga på, men jag gick. Skavsåren kändes lite grann, fast utan skavsårsplåstren hade jag inte klarat mig. Jag är evigt tacksam gentemot min arbetskamrat som stack iväg på lunchen och köpte åt mig! Finns det nån som har så snälla och hjälpsamma arbetskamrater som jag???

Det regnade inte när jag gick. Ändå tog jag regnjackan, för väderappen hävdade att det skulle regna av och till hela dan. Bäst att vara på den säkra sidan. Men sen skulle det visa sig att jag fick lift hem.

Idag var det sista dan på jobbet inför den långhelg som Kristi Himmelsfärd innebär – fyra lediga dar. Jag har bilservice på fredag och får besök av en vän på söndag förmiddag, men annars finns inga planer för ledigheten. Vädret ska fortsätta att vara skit. Vilken tur för mig, för då kan jag vara inne och läsa utan att få dåligt samvete (gentemot vem???)! Jag går väl och handlar lite mat till de kommande dagarna i morrn, tänkte jag.

∼ ♦ ∼

Hopp & lek, långbord mot skrivbord

Arbetsdagen innebar två möten, sen var det hopp & lek, ungefär. Eller nej då, jag kom ikapp med lite administration. Skönt! Vidare fick jag ett skrivuppdrag som jag tog tag i under förmiddagen.

Gårdagens lunch gick av stapeln vid långbord, dagens vid skrivbordet. Till mackan och ägget avnjöt jag en stunds läsning. En kexchoklad kompletterade lunchen. Nu skulle jag stå mig.

Skrivbordslunch med macka ägg kexchoklad och Föraktet

Skrivbordslunch med Föraktet.


Men jag fick faktiskt ett komplement till måltiden. 
På eftermiddagen kom Godis-L förbi och jag fick ta två (2) godisar (alla andra får bara ta en).

Plopp och chokladgroda från L

Jag fick ta två godisar.


Redan vid förmiddagsfikat blev jag erbjuden lift
hem i U-bilen på eftermiddagen och det tackade jag inte nej till med tanke på såväl skavsår som väder. Det var väldigt skönt att få skjuts och dessutom var jag hemma före klockan 16.

∼ ♦ ∼

Stort, blått och härligt hårt paket

Postboxen idag hade ett spännande innehåll. Brevbäraren hade tryckt in ett stort, blått paket. Innehållet var hårt. Såna paket gillar jag! Men frågan var vem avsändaren var. Visserligen innehöll paketet en liten lapp. Den var dock inte handskriven utan en datorutskrift, vilket gjorde mig fundersam. Jag skickade en fråga per sms och svar kom med bekräftelse, jag hade gissat rätt. 

Ett stort blått paket med min hand på

Ett stort blått paket grävde jag fram ur postboxen.


Två bra författares,
Camilla Grebe och Maria Adolfsson, två ganska nya böcker, Innan natten tar oss och Eget grepp, låg i paketet. Camilla Grebes bok är första delen i en ny serie som börjar i september 1972. Maria Adolfssons bok är en ”återvändare” till hennes första bok …alla för en som kom ut redan 2008. Den tidiga boken har jag inte läst och inte heller de två böckerna i paketet. Böckerna blev jag väldig glad för, men aningen förvånad tackar jag avsändaren.

Böckerna Innan natten tar oss och Eget grepp

Två nya böcker av två bra författare låg i paketet.

∼ ♦ ∼

Pannkaksonsdag

Sen var det dags att fundera på middag när jag hade vilat en stund. Idag fick det bli pannkakor med gammal sprejgrädde och hjortronsylt. Pannkakorna låg i frysen och var bara att ta fram och micra.

Pannkakor med Hopptisarna och Föraktet

Pannkakor med Hopptisarna och Föraktet.


Sen då?
Jag tänker att jag bara måste läsa ut Föraktet… Och slappa. I morrn är jag ledig, så nu gäller det att sitta uppe så länge jag kan i kväll för att inte vakna för tidigt i morron bitti.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

En av mina tre Saint Paulior i köksfönstret blommar sen tidigare. Men nu har den också fått en liten knopp. Jag är så glad att jag hittade rätt fönster. Därför väntar jag med spänning på att de andra två ska knoppas.

Saint Paulia med blomma och knopp

En blomma – och en knopp!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 12 maj 2026: En jobbig natt, en riktigt bra dag

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, jobbig natt…

Sömnen blev lika sönderhackad som hosthacket i natt. Ändå vaknade jag och mådde ganska bra – jag skulle ju gå till jobbet idag. Det som kunde ha varit bättre var vädret, för det öste ner. Meeen, det finns som bekant inget dåligt väder, bara dåliga kläder och jag har en regnjacka som är hyfsat ny och som jag fortfarande får plats i. Paraply, däremot, insåg jag, var värdelöst att ta. Kallt om händer plus att det blåste rejält gjorde att paraply föll bort.

Trots dålig sömn kom jag upp snabbt, duschade och satt tidigt vid köksbordet. Som vanligt slevade jag i mig fil med bär och läste. Föraktet är… en bok som inte lämnar mig oberörd.

Tisdagsfrukost med Hopptisarna o Föraktet fil med bär

Tisdagsfrukost med Föraktet, fil och Hopptisarna.


Idag tog jag inte mina vita Tommy Hilfiger
utan gladde mig åt att kunna gå i de skitfula, gråa, men lagade gympadojorna eftersom det regnade. Bara det att jag fick fruktansvärda skavsår på båda hälarna, så att det blödde igenom strumpor och på den lagade skokappan. Det var inte skönt att gå och det var naturligtvis inte bra för mig som äter blodförtunnande att blöda. Men jag tog mig till jobbet torrskodd i alla fall och där tryckte jag på två plåster på varje häl för att kunna klara dan. Vid lunchen erbjöd sig en arbetskamrat och gå och köpa skavsårsplåster till mig. Vilken snälling, va?!

Droppar i vattenpöl

Torrskodd trots ösregn i morse.

∼ ♦ ∼

Gubar, L och andra jobb

På jobbet var det ganska lite folk, men ändå en del att göra. Idag hade jag bara ett Zoommöte, men blev kallad till ett IRL-möte på förmiddagen. Vi gick igenom den första texten om en ”gube” och det gick bra, vi blev överens. Återstår tre ”gubar”.

Därefter väntade jag på L:s ankomst. Han mejlade igår kväll att han var på ingång och jag har verkligen försökt friskna till så att jag kunde gå till jobbet idag. Vi blev ett tiotal som åt en gemensam lunch nere i restaurangen. På min tallrik la jag kyckling och ris. Tyvärr tyckte inte magen om maten. Men jag är så glad att L kom och hälsade på. Hoppas att det blir lite längre nästa gång.

Kycklinglunch med ett tiotal från avdelningen och L

Kycklinglunch vid långbord. Eftersom alla inte vill vara med på bild får du se min tallrik i stället.


Efter lunch fortsatte jag med att lägga in en artikel
som jag fått översättning till, alltså göra den klar för publicering. Vidare gjorde jag några uppdateringar både på datorn och jobbmobilen. Bland annat uppdaterade jag ett programpaket. Med lite support bakom ryggen gick allt bra. Sen skulle det göras på jobbdatorn hemma också.

∼ ♦ ∼

Nötbrödsmiddag, soffa och bok

Foten kändes av efter en dag på språng, men betydligt mindre än förra veckan. Idag var faktiskt skavsåren värst. Blodfläckar både på strumpor och skor… Innan jag gick från jobbet satte jag på ytterligare skavsårsplåster, så nu har jag två på varje häl.

Så startade jag jobbdatorn när jag kom hem och gjorde den där stora programuppdateringen som jag hade gjort på jobbet i eftermiddags. Allt gick smidigt och bra, tack vare den hjälpsamme M. Jag passade på att uppdatera mobilen också medan jag skrev. Så skönt att ha det gjort.

Att äta nötbröd till middag är inte att falla ner i MackträskNötbrödet är gott och känns nyttigt. När jag kom hem idag, vilade jag först en stund innan jag bredde nötbrödsmackor. Det räckte bra efter den varma lunchen. 

Tre mackor på nötbröd mjölk Hopptisarna o Föraktet

Nötbrödsmiddag.


I kväll blir det helt klart soffa och bok.
Jag har haft en riktigt bra dag, med mycket ork, lite ont (mest skavsår), trevliga människor omkring mig och bra fart på promenaderna. Visst förtjänar jag soffan och läsning???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Ibland behöver man en chokladkola till Offentlighetsprincipen…

Chokokola på boken Offentlighetsprincipen

En chokladkola till Offentlighetsprincipen, troligen från min godis-gubbe.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 10 maj och måndagen den 11 maj 2026: Från Bollnäs till chokladboll

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, igår kväll var jag i Bollnäs…

Antikkunnig i Bollnäs 10 maj 2026

Antikkunnig i Bollnäs den 10 maj 2026.

Jorå, jag amatörvärderade fina gamla grejor i Bollnäs igår kväll med Antikrundan. Det var en svår omgång och det var nog på håret att jag skrapade ihop två stjärnor och omdömet Antikkunnig på diplomet. Men roligt är det att sitta hemma i fåtöljen och kolla på antikviteter och gissa deras värden i Duo-appen. Igår var det inget särskilt jag fastnade för dock, men den där OS-scarfen från 1968 var fin. Fick mig att tänka på bältet och den lilla plåtasken som var pappas från OS 1952… Det kanske är ett värde i dem. För mig är de mest förknippade med pappa, för jag minns att han använde bältet, i alla fall i yngre dar.

Efter programmet gick jag och la mig för att läsa och måste ha somnat redan vid 22-tiden.

∼ ♦ ∼

Arbetsdag hemifrån

I morse vaknade jag med ett illamåendeDetta kompletterades senare med magbesvär, vilket gjorde att jag var så tacksam att jag skulle jobba hemifrån. Som vanligt var det inget smittsamt utan troligen en biverkning av en eller två hjärtmediciner. För jag hade inte ätit nåt konstigt eller dåligt.

Upp kom jag i alla fall och in i duschen. Vid frukostbordet läste jag Föraktet och insåg att jag redan har läst nästan 200 sidor i boken. Jag åt fil med jordgubbar, banan, blåbär, äpplemos, tranbär, kanel och flytande honung under överinseende av Hopptisarna. Blåbär ska vara bra mot min typ av magbesvär, men tyvärr gjorde de ingen större skillnad idag.

Måndagsfil med jordgubbar blåbär tranbär banan o kanel Hopptisarna Föraktet

Måndagsfil med nyttiga bär, Hopptisarna och Föraktet.


Hur som helst satt jag vid jobbdatorn klockan sju.
Jag inledde med att läsa och besvara mejl, lite annat småfix och fortsatte därefter att skriva klart en text om en historisk ”gube”. Nu återstår en ”gube” och jag har påbörjat researchen om honom. Jag vägrar dock att skriva texter som ”fun facts”, så det får bli tråktexter som kanske kan användas senare eller som underlag.

Jobbet avbröts av morgonmöte och avstämningsmöte via Zoom. Efter det behövde jag göra mig klar för avgång mot vård av ond fot. Under eftermiddagen fortsatte jag sen jobba med bland annat ytterligare en text och korrekturläsning.

∼ ♦ ∼

Lite majsol på nosen och vård av foten

Vita Tommy Hilfigerskor och mina jeansben i väntrummet

Jag försöker gå in mina vita Tommy Hilfiger-skor. Här fick fötter och ben vila en stund innan det blev min tur.

Det var ganska skumt väder idag, soligt och mulet om vartannat. På morronen kom en regnskur också. Men när jag skulle gå för att få vård av ond fot var det behagligt – varken för varmt eller för kallt, fast ganska blåsigt. Jag hade bestämt mig för att promenera, dels för att jag behöver gå in mina nya skor, dels för att se hur foten klarade av att gå.

Först gick jag S:t Olofsgatan fram till tunnelbygget, där jag passade på att ta en bild. Sen fick jag förstås gå förbi Butiken på hörnet. Jag gick lindallén utanför huset på Main Street där Anna och jag bodde fram till för två år sen. Nån hög hastighet hade jag inte, för jag kände att det var bättre att jag kom fram än att jag inte gjorde det och jag hade gott om tid på mig.


Över Fyrisån, på Haglunds bro,
gick jag en gång till vården, en gång tillbaka hem.

Men självklart slank jag in på Butiken på hörnet under hemvägen. Jag kom ut med två påsar. Den ena innehöll min lunch, det vill säga ett nötbröd, och den andra en chokladboll.


För idag är det
Chokladbollens dag och det ville jag fira eftersom magen stabiliserade sig plus att foten kändes ganska bra efter dagens omsorg. Foten var varm, men inte röd och bara lite svullen. Dessutom gjorde den inte så mycket ont när jag gick. Doktorn ringde på eftermiddagen och provresultaten visade inte på vare sig inflammation eller gikt. Givetvis googlade jag lite och det kan vara artros, men det borde ha synts på röntgen som jag gjorde i mars.

∼ ♦ ∼

Måndagsmys

Ha ha ha, så värst mycket mys brukar jag inte ordna, det är ju inget man gör när man är ensam, precis. Men efter avslutad arbetsdag la jag mig på soffan och läste. Jag är faktiskt redan halvvägs i Föraktet. Att den skulle gå så snabbt att läsa trodde jag inte eftersom den är på över 500 sidor.

Så småningom reste jag mig ur horisontalläget för att fixa mat. I kväll serverade köket på Saint Ollie kycklinglasagne från Dafgårds, micrad i sju minuter, samt fröknäcke med St Agur-ost, småtomater och mjölk. Det var riktigt gott!

Kycklinglasagne fröknäcke med St Agur Hopptisarna o Föraktet

Kycklinglasagne och fröknäcke med St Agur ihop med Hopptisarna och Föraktet.


Annat mys jag ska ägna mig åt i afton är en inventering av TBR*-hyllan,
den som också fungerar som nattduksbord (bisyssla). En snabb titt visade att där endast står elva (11) böcker. Fasa! Hur länge räcker de??? Jag kanske måste nätshoppa! (Kanske bäst att vänta och se hur mycket bilservicen på fredag går loss på…)

Elva böcker och en sladdosa i TBR-hyllan

Bara elva böcker i TBR-hyllan!


Till kvällskaffet ska jag ägna mig åt firandet av chokladbollens dag.
Jag har påmint några om det per sms…

Chokladboll på glasfat med tårtgaffel i silver

I kväll firar jag chokladbollens dag.


I morrn ska det regna hela dan.
Så bra, för jag tänker plaska upp till jobbet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Näst sista måndagshögen och den är grå enligt @my.loved.books på Instagram. Följande gråa böcker grävde jag fram ur mina bokhyllor. Alla har jag läst men har DU läst nån av dem? Berätta gärna i en kommentar.

Grå måndagshög 2026

Måndagshögen är grå den här veckan.

∼ ♦ ∼

*TBR-hylla = hylla med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 10 maj 2026: Majsöndag på Saint Ollie

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, som våra föräldrar skulle vi ju aldrig bli…

Bitmoji Tofflan med tårta i ansiktet

Viktuppgången kan inte helt skyllas på medicinerna…

När jag skummar gårdagens dagboksinlägg inser jag att det där med att vi aldrig skulle bli som våra föräldrar… Det stämmer inte ett dugg! Precis som min pappa älskar jag ett par skitfula gråa skor. Och precis som min mamma köper jag en bit smörgåstårta till fredagsmiddag varje vecka och alltid två Noisette till helgen. Ifall… ifall att…

Sen sitter jag här själv, fast utan de älskade skorna på, och slukar såväl smörgåstårta som Noisette ensam. Inte konstigt att jag går upp i vikt. Löjligt av mig att skylla på medicinerna. Det handlar om att jag är ensam och uttråkad och läsa kan jag inte göra hela tiden, som min mamma sa också. Jag är fan mer ensam än hon, för hon hade i alla fall en dotter och en massa kusiner. Mitt barn fick inte leva och några kusiner har jag inte. Men jag har kontakt med två av mammas kusiner och det minskar ensamheten.

Hej då Karin o kaffe på sängen ur Snusmumrikmugg

I morse läste jag ut boken om Karin.

Mobilen ringer inte så ofta, men när den gör det är det vanligen en av mammakusinerna (ett par gånger om året) eller min ex-svärmor (ett par gånger i halvåret). Mitt ex Anna ringer nån gång ibland också (en gång varannan månad?) och en bloggvän ringde förra helgen. Jag ringer tillbaka till dem ungefär lika ofta. I badrummet kvittrar fåglar när jag tänder lampan och stiger in. Så nej. Helt tyst är här inte.

Och den här inledningen kom sig av att jag läste ut boken om Karin i morse… (Länken går till min recension, som nästan handlar mer om mig än om boken, pinsamt nog.) Boken berörde mig så mycket att jag blev förvånad. Det var kanske inte så mycket dess huvudtema, pension, som alla andra teman i den.

Bokbytet gick till den andra boken jag fick i födelsedagspresent. Jag fick två hett önskade böcker av Anna. Den första, Minnet av en mardröm, har jag redan läst. Nu ska jag läsa Föraktet, tegelstenen (över 500 sidor) som bland annat handlar om Motala…

∼ ♦ ∼

Vad gör man en söndag?

Söndagar är lediga dar för mig, men vad gör man en sån dag? Under tre månader på våren går Antikrundan på söndagskvällarna, så det programmet brukar jag se på. I kväll visas del tio av tolv, vilket innebär att det snart är slut även på det nöjet.

Fram till kvällen ska tiden fördrivas, helst med nåt vettigt. Jag vaknade tidigt i morse, men hade då ändå sovit åtta timmar, vilket ju räcker. Och så drack jag kaffe på sängen, läste ut Karin-boken och skrev färdigt och publicerade recensionen samt puffade för den i sociala medier (Instagram, X, Bluesky, Goodreads och LinkedIn). Det tar sin lilla tid, men jag har ju inget annat för mig.

På förmiddagen slog jag sen på stort och gjorde äggröra och rostat bröd till frukost. Jag hade väl kunnat sitta i morronsolen på balkongen, men det blåste väldigt mycket. Köksbordet passade bättre. Så läste jag det första kapitlet i Föraktet. Boken är som sagt en gåva och ska inte recenseras, men jag skriver inlägg om alla böcker jag läser. Den här boken verkar ha mest fokus på karaktärsbeskrivningar, inte så mycket miljöer. Vi får se. Jag påbörjade ett inlägg om den i alla fall…

Äggröra rostat bröd söndagsfrukost med Hopptisarna o Föraktet

Äggröra och rostat bröd till söndagsfrukost med Hopptisarna och Föraktet.


Med ond rygg stapplade jag upp från datorn
för att bädda, fördela veckans medicin och ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Jag duschade och tvättade håret. Sen var klockan tolv…

∼ ♦ ∼

Angorabasker i hinken, städmanisk granne och balkongläsning

Jag tog med mig ett sopberg ut till soprumet. Asså, jag förstår inte, men jag trodde att det låg en ljusgrå angorabasker i komposthinken. (Ingen bild, men du fattar, va’?) Den påsen slängdes, liksom påsen med plastförpackningar, pappersförpackningar och glas. En sak som jag inte heller har fattat är hur mycket plastförpackningar det blir. Skulle det inte dras ner på såna??? Bilen och jag åkte en sväng. Jag hade tänkt åka och tanka, men det kan vänta. Nu blev det en tur ut på landet – och hem igen. Ingenstans stannade jag, för jag behövde ingenting och jag hade ingen att hälsa på. Men i garaget träffade jag min städmaniske granne som skrattande sa att vi nu har setts två gånger och varje gång städar h*n sin bil. Trevlig prick, det där!

Det var fortfarande soligt när jag kom hem, så jag rafsade ut soffdynor till balkongsoffan och hängde där ett par timmar. Kom in i Föraktet rejält, över 100 sidor blev lästa. En Noisette slank givetvis ner också.


Sen mulnade det på och jag gick in.
Regnet hängde i luften, men det skulle enligt väderappen inte regna förrän natten till tisdag. Ja ja, i morrn ska jag inte gå till jobbet och bli blöt på vägen, jag distansjobbar fram till klockan 10.30. Därefter går jag och får hjälp med mina fötter hos bästa A. Alla behandlingar utom de som gör ont är bra. Foten har gjort ont idag, ryggen likaså, men inte så mycket. Och det är ju för att jag inte gör så mycket.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddag med spett

Så nöjd var jag att jag smart nog hade ordnat med middag till idag redan igår. Jag köpte två kycklingspett och till dem gjorde jag några potatisklyftor i ugnen. Spetten var bara att värma i micron. Två heta såser till, några tomater och ett glas Mandato. Det blev en mycket god söndagsmiddag och jag är helt klart laddad för amatörvärdering från Bollnäs.

Kycklingspett och klyftpotatis med Hopptisarna o Föraktet

En mycket god söndagsmiddag idag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn inleds en ny, men kort arbetsvecka. Jag jobbar alltså hemifrån i morrn före och efter fotbehandlingen som jag ska promenera till och från. Tisdag och onsdag är planen att arbeta på plats på jobbet. Torsdag och fredag är jag ledig, men på fredag ska jag med bilen på service, tack och lov inte förrän vid lunchtid.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Hej då, Karin

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en bok om Karin.



Birgitta Gunnarsons bok Hej då KarinDet är nyttigt att gå utanför boxen och sin comfort zone ibland. 
Och så var det nåt med Birgitta Gunnarsons bok Hej då, Karin som lockade mig. Inte omslaget den här gången kanske, utan snarare att baksidestexten beskrev att boken handlar om tomheten en kvinna som går i pension känner. Min egen pension närmar sig (fleeera år till nya riktåldern, dock!) och jag tänkte att boken kunde bli en bra förberedelse. Dessutom kanske det skulle vara lite spännande utan att vara en spänningsroman, en genre som jag oftast läser. Modernista skickade generöst ett häftat recensionsexemplar. Tack!


Karin
lämnar sitt arbete på skolexpeditionen med en låda
under armen och 35 års erfarenhet i bagaget. Hon ska gå i pension. Men hon känner inte frihet utan tomhet. Hon känner sig bortstädad till förmån för en yngre förmåga. Livet som nybliven pensionär känns inte som en nystart, för arbete är det som får henne att må bra. Att göra nytta, känna att hennes kunnande betyder nåt för andra. Hur ska hon kunna fylla en ändlös rad av tomma dar med vettigt innehåll? Men redan framåt vintern kan Karin konstatera att livet som pensionär är allt annat än ödslig sysslolöshet.

Omslaget till den här boken är passande, men jag är inte överförtjust i flexibandsutgåvor. Dels är de tunga och dels är de svåra att hålla uppslagna.

När jag väl får upp boken och börjar läsa den blir jag emellertid överraskad – i positiv bemärkelse. Det här är en både rörande och jordnära berättelse om en kvinna som inte alls vill sluta jobba. Hon vill fortsätta vara behövd, sånt man blir genom att ha ett arbete. Hög igenkänningsfaktor där. Utan mitt arbete har jag verkligen inget liv. Det hela skildras med ett fint, flytande språk som gör läsningen enkel och boken svår att lägga ifrån sig.

Men Karin har barn, barnbarn, svärdotter, syster och svåger – och en ex-man, som plötsligt vill ses. Vänner är det mer sparsamt med, men hon lyckas göra både nya bekantskaper och återknyta gamla. Och så lyssnar hon på en podd. Kanske är det det jag ska göra när det är min tur att gå hem från jobbet och aldrig mer gå dit. Jag, som precis som Karin först, aldrig lyssnar på poddar. Men det slår mig att Karin faktiskt inte är ensam. Hon har ett socialt nätverk, hon har familj. Kanske är det en förutsättning för att det skulle bli en roman? Fast… det är ju faktiskt det vanligaste, att folk har nån sorts sammanhang fast de inte tror det. Där är det jag som är ovanlig, som varken har familj eller särskilt många vänner kvar.

Under berättelsen händer nåt med Karin, främst genom att hon träffar nya människor – och gamla bekanta. Relationen till systern Mari förändras också. Det Mari till sist berättar om distansering får mig att inse att det är så det har varit även för mig. Karin får vidare möjlighet att ge tillbaka, att vara ett stöd. Båda systrarna växer och utvecklas. Vad säger att man inte kan göra det fast man är 60+? Varmt, inkännande och realistiskt skildras detta av författaren.

Nu ska inte den här recensionen vara fokus på mig, men genom att jag berättar om mig själv vill jag förklara hur mycket boken berör mig. Den ger mig verkligen nånting, nånting annat än de spännande gåtor jag vanligtvis läser om. Boken gör att jag börjar tänka och fundera över hur jag själv har varit och är och hur jag vill vara och ha det, vad jag önskar, orkar, kan och ska göra när det är min tur att bli… ledig.

”Ingen ska behöva sitta ensam i jul

säger en av karaktärerna.

Det får mig att fundera på kommande jul. Kanske ska den inte bli min tredje ensamma..?

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 9 maj 2026: Älskar man ett par skor skiter man i att de är fula

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, tio timmar…

Hej då Karin o kaffe på sängen

God morgon, Karin!

Tänk, jag sov tio (10) timmar i natt! Då fattar jag att nåt är galet i kroppen, för sover mycket gör jag bara när jag är sjuk. Vi får se vad provsvaren säger, om de kan ge nån ledning. Gissar att svar kommer in på måndag.

När jag väl vaknade i morse var klockan typ nio. Vare sig rygg eller fot gjorde ont. Det skulle givetvis ändra sig under dan. Men ett par timmar utan smärta är guld! Och detta bara av att ha sovit, legat i sängen, inte tagit nån tablett, inte ens alvedon. Jag fixade kaffe som vanligt och återvände till bingen för att läsa och dricka den mörkbruna brygden på sängen, såsom jag alltid gör en ledig dag. Just nu läser jag Hej då, Karin, en bok jag har fått för recension efter eget önskemål. Och nej. Det är inte en kriminalroman, men den är spännande på ett annat sätt. Mer än så avslöjar jag inte förrän när boken är läst och recensionen publicerad.

Idag hade jag som vanligt inte mycket på agendan, men en grej: lämna in de gråa gympadojorna hos skomakaren i Kvarnen. Jag tänkte om jag orkade komma iväg på förmiddagen kanske jag hade tur att få hämta dem idag också. Det blev en snabb dusch innan jag slevade i mig jordgubbar, banan och flingor med mjölk.

Lördagsfrukost jordgubbar o banan med mjölk Hopptisarna Hej då Karin

Solig lördagsfrukost med Hopptisarna, Karin och jordgubbar, banan och flingor med mjölk.

∼ ♦ ∼

Ut på ärenden

Efter tandborstningen gick jag iväg iförd mina nya (flera år på nacken, men oanvända) vita Tommy Hilfiger, med de gråa, älskade i en påse. Så här såg de ut när jag gick (reprisbild):

Vita Tommy Hilfiger gråa sunkiga gympadojor

Oanvända vita till vänster, skitfula, älskade gråa till höger.

 

Sol över Cykelfabriken på blå himmel

Underbart väder och bra att jag kom ut två gånger idag.

Jag skämdes när jag kom in till skomakaren, för de gråa skorna är verkligen skitfula och slitna. Skomakaren hummade lite, grunnade på hur han skulle göra och så skulle jag få hämta dem på tisdag… Då sa jag som det var att jag har svårt att gå och att jag har ont i en fot och bara provgår de vita, varpå han svarade att jag kunde komma tillbaka 14.30 idag. Hurra! En sån fin service. Och så bra att jag kom ut på en kort promenad två gånger idag, för vädret var underbart.

Eftersom jag ändå var i Kvarnen passade jag på att handlaKorgtassen, Systemet och apoteket också. Till middag idag köpte jag ugnsbakad kalkon i tunna skivor och potatissallad. Till i morrn blir det kycklingspett Texas honey.

Mjölk vitt vin öl tranbärsdryck rondeller bär salva mellanrumsborste potatissallad kycklingspett kalkon

Dagens lilla handling.

På Systemet köpte jag en flaska grekiskt vitt till mina smörgåstårtbitar på fredagarna. Jag tycker att det känns slösigt att öppna en flaska bubbel varje gång när man är ensam eftersom jag vanligtvis bara tar ett glas. Förra helgen var ett undantag eftersom jag firade två år på Saint Ollie. Tre burkar starköl nappade jag också åt mig. Det har ju börjat bli säsong för öl nu. Eller… för mig är det ölsäsong jämt, för jag gillar öl, men jag dricker det inte lika ofta som förr. Livet före det med Anna blev det öl och ostbågar till middag på fredagar. På apoteket köpte jag kortisonsalva (eksem, biverkning av en hjärtmedicin) samt mellanrumsborstar. Egentligen är det själva de gula borstarna jag vill åt, för man behöver inte byta skaft jätteofta. Tyvärr säljs inte längre bara refiller på borsthuvuden.

När varorna var inplockade skrev jag det här och lite på min recension, tog reda på ren och torr tvätt från igår och läste en stund till. Ryggen protesterade genast när jag satte mig vid datorn. Foten gjorde ont efter promenaden (inga skavsårskänslor dock!), men när jag läste satte jag den så högt jag kunde, för det har jag googlat på att man ska göra. Om det är en inflammation ska foten vila högre än hjärtat så ofta det är möjligt.

∼ ♦ ∼

Fixade dojor och vila på balkongen

En kvart över två gick jag till skomakaren för att hämta mina älskade dojor. Jag måste säga, att i skofallet är jag väldigt lik min pappa. Mot slutet av sitt liv hade han två par skor som han kunde ha utan att det gjorde ont – ett par boots till vintern och ett par… gråa skor… Båda paren var skitfula, men nu förstår jag honom. Älskar man ett par skor skiter man i att de är fula. Mina gråa gympadojor blev i alla fall betydligt finare efter att skomakaren fixat kapporna på dem.

Vita Tommy Hilfiger och lagade gråa gympadojor

Vita Tommy Hilfiger och slitna, men älskade och lagade gråa gympadojorna.


När jag kom hem startade jag en maskin tvätt.
Nu gick nästa klädesplagg sönder. Mina älskade ”Lajla Skott”-hemmauniformsbyxor var redan tidigare lagade. Nu är de… beyond repair. Tyget är alldeles mört på benen och på högerbenet blev det en stor reva nu. Ja ja, jag tänker kanske tvätta dem och se om jag kan göra shorts av dem. Återvinning?

Jag fixade lördagsfika, Noisette, givetvis, och släpade ut alla jävla soffkuddar till balkongsoffan samt Karin-boken. Det blev knappt två timmar där ute. Första timmen plågades jag av nån som försökte spela svenska sommarsånger på ett blåsinstrument. Det var fan hemskt.

Eftersom det är helt öppet på balkongen blåser det ganska mycket och när solen ligger på är det stekhett. Men när solen går över taket… då blir det kallt. Jag gick in nästan lagom till att tvätten var klar att hängas. Ryggen tyckte rätt bra om balkongsoffan, för övrigt.

∼ ♦ ∼

Lördagskväll på Saint Ollie

Framåt kvällningen dukade jag upp ugnsbakad kalkon och krämig potatissallad från Korgtassen, saltgurka, småtomater, ostar och kex från kyl och frys. I glaset hällde jag Mandato, ett kraftfullt appassimento.

Och nu… nu är det bara resten av lördagskvällen kvar. Jag ska se senaste avsnittet av Tyst vittne, för Förrädarna såg jag igår. Kanske läsa lite till om Karin

Idag har jag pratat med skomakaren och två personal på Korgtassen. Det behöver inte vara mer än så. Ingen har sagt mitt namn. Det är OK.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det söndag. Jag har inga planer alls mer än att jag ska försöka ta mig hemifrån med bil en stund. Det blir med all säkerhet bokbyte… Och så har jag ett par lagade, älskade och skitfula skor.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 7 maj och fredagen den 8 maj 2026: Det blommar, klämd på och provtagen och nu fan är det helg

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, lite respit igår kväll…

Tänk att smärtan höll sig lite borta igår kväll! Jag vill så gärna tro att det var nåt som de goda samtalen förde med sig. Eller också hade jag bara inte så ont vilket gjorde att jag orkade föra goda samtal, nånting utanför min egen box. För vem ska jag samtala med här hemma? Varken Hopptisarna eller Nallisen är pratsamma. Det blir bara en monolog om jag ska snacka med dem.

Jag orkade läsa Där rosor aldrig dör en stund, såg lite på TV och tog en go-fika under vilken jag åt den sista handgjorda cocosbollen som jag fick av mammakusinen M och hennes A. Sen messade jag dem och berättade det och fick svar. De är i faggorna igen i mitten av nästa månad och hoppas att vi kan ses då. Noterat! Vilken skillnad det gör för mig att inte ha ont. Jag inte bara orkar göra saker, jag orkar ha kontakt med människor…

Kvällskaffe med Där rosor aldrig dör cocosboll o ballisar

Go-fika igår kväll med den sista handgjorda cocosbollen och en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Ont igen, förstås

När jag vaknade i morse var jag fortfarande nästan smärtfri. Det skulle inte vara så länge. Dels satt jag vid frukostbordet ungefär 20 minuter och åt fil med bär och läste, dels satt jag vid jobbdatorn 30 minuter.

Fredagsfrukost med fil o bär Hopptisarna o Där rosor aldrig dör

Vid frukostbordet.

 

Blommande Saint Paulia o glashjärta

Mina krukväxter trivs i alla fall och blev glada att få lite vatten.

Ryggen, förstås. Foten är nöjd när den får vila. I ryggen knäpper det till då och då och i vissa lägen är smärtan skarp. Eftersom jag ska visa upp foten för doktorn idag vore det väl typiskt om den inte skulle vara så ond och svullen. Samtidigt vill jag förstås inte att den ska vara det. Men jag behövde inte oroa mig. Det tog inte lång tid så hade jag jätteont i den också – jag vattnade nämligen krukväxterna och det var för ryggens skull, att räta på den en stund. Den lilla promenaden i lägenheten räckte.

Nåja, en liten glädje i sammanhanget är att de flesta av mina krukväxter verkar trivas och jag har hittat rätt fönster åt dem. I köksfönstret står bland annat mina tre Saint Paulior och en av dem blommar vackert just nu.

Jag jobbade på ett par timmar, deltog i ett Zoommöte och sen var det dags att åka till doktorn…

∼ ♦ ∼

Hos doktorn och tröst

Lite får jag nog revidera mitt omdöme av doktor Noll, för det var honom jag besökte idag. Det kändes som om han försökte vara smidig samtidigt som han klurade på ”diagnos”. Han klämde på min fot, som idag bara var lite svullen, men ändå ond. Det kan vara en inflammation i leden. Jag fick gå till labb och lämna ifrån mig blod till S. Förhoppningsvis ger provsvaren nån ledning.

På hemvägen stannade jag till bilen vid Butiken på hörnet, för jag tyckte att jag var värd två Noisette även den här helgen, klämd på och stucken som jag var. Trevliga Å var där och hade också varit sjuk. Vi enades om att det kan vara åldern…


Och när jag ändå var på plats tog jag två bilder på tunnelbygget.
Idag myllrade det av gula gubbar och det såg ut som om de armerade tunneln.

∼ ♦ ∼

Arbete, arbete…

I morse blev min externa artikel om sagofarbrorn Gösta Knutsson publicerad. Lite kul måste man få ha trots att det mesta i omvärlden – och kroppen – är skit. Gösta Knutsson skrev inte bara om Pelle och Maja och de andra katterna, han sände faktiskt också radio – i Universitetshusets källare.

Före och efter läkarbesöket och lunchen jobbade jag med en text om en historisk ”gube”. Men så trillade en fakta- och citatgranskning in på en artikel, så då fick den gå före. Det var en del fix med den, men till sist blev den klar. Jag skickade en förfrågan om översättning före lunch. Och lunchen bestod av två rostade mackor, den ena med ost, den andra med kalkonsalami, ett kokt ägg, de tre sista rädisorna och en skvätt kaffe. En liten stund läste jag, men sen chattade jag också med Husse.

Hemmalunch med Hopptisarna Där rosor aldrig dör rostat med kalkonsalami o ost ägg kaffe rädisor

Hemmalunch med Hopptisarna och en stunds läsning.


På eftermiddagen gjorde jag klart en text om en historisk ”gube”.
Nån kanske åtminstone kan använda den som underlag… Jag körde också en maskin tvätt medan jag skrev.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

Jag loggade ut redan vid 15-tiden idag och passade på att telefonera med mammakusinen B (alltid så goda samtal) samt läsa. Det var inte många sidor kvar i Smålandsboken om det kalla flickmordfallet. Bytet gick till nästa bok jag fick för recension, en bok om en nypensionerad Karin.


Och så vilade jag på soffan.
Så länge jag ligger på soffan sköter sig ryggen. Så snart jag sätter mig får jag ont i den. Jag gick en repa med dammvippa i lägenheten. Ryggen tackade, foten klagade. Vidare tog jag fram ett par kritvita, oanvända Tommy Hilfiger-skor som jag köpte till tröst för några år sen. Provade dem med inläggen i och det verkar funka, så i morrn ska jag till skomakaren för att se om han kan laga kapporna till mina gråa gympadojor. De är oerhört fula och slitna, sunkiga rent av. Kolla bara, men… De gråa är sååå bekväma…

Vita Tommy Hilfiger gråa sunkiga gympadojor

Vita Tommy Hilfiger att gå in, gråa, sunkiga, men älskade gympadojor bredvid.


Så småningom blev det middagsdags
och du vet ju vad, kära dagbok. Dessvärre var bubblet från förra helgen slut, men jag tog en Staropramenöl till. Det gick lika bra till smörgåstårtan.

Smörgåstårta o öl Hej då Karin o Hopptisarna

Nu är det fan helg!


Resten av kvällen ska jag nog tillbringa i fåtöljen
framför senaste avsnittet av Förrädarna om nu ryggen tillåter. Annars blir det att glo liggandes i soffan.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Helgen är här och jag hoppas få slippa alltför mycket värk. Men jag har inga större planer mer än att ta mig till skomakaren i Kvarnen i morrn och då även inhandla nån middagsmat. Sen går det alltid att tvätta också. Hemma, vill säga.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer