OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, pillertrillare blev jag kallad igår…
Jodå, jag lever även idag. Tyvärr. Men det blev faktiskt så att jag inventerade medicinlådan igår – den är välfylld eftersom läkare hellre skriver ut piller än träffar patienter – och hittade hostdämpande piller. Perfekt att ta till natten eftersom man även av dessa blir dåsig (precis som illamåendepillren) samtidigt som de dämpar lusten i ens hjärna (!) att hosta. Haken var bara att man absolut inte får ta dem om man äter blodförtunnande… Sket jag i! Jag satt uppe och pinade mig igenom två avsnitt av Hidden Assets innan jag tog ett hostdämpande piller och gick till sängs vid 22-tiden. Jag hade berättat för Stora A i ett sms igår kväll just in case och han kallade mig pillertrillare. Själv funderar jag på att öppna apotek (Skojar! Det skulle jag verkligen inte göra.). Somnade, hostade väldigt lite och vaknade inte många gånger under natten. När jag sen väl vaknade i morse hostade jag desto mer, men det var bra för jag blev av med en del slem. (Ja den här bloggen är inte för kackelmagade, den är för mig.)
Utanför sovrumsfönstret var det inte lika soligt som igår (bilden tog jag igår eftermiddag), men jag noterade att björkarna i allén är på väg att slå ut och att piloterna tränade även idag. Det senare är mycket ångestframkallande. Det förra bryr jag mig inte så mycket om. I dagsläget kan jag inte gå ut. Men min plan är att göra ett försök i morrn. Utan krycka. Foten har nämligen artat sig bra och jag går nästan utan att halta och helt utan kryckor inomhus.
Vårgrönska i björkallén utanför sovrumsfönstret och grönska på fönsterbrädan inne.
Jag kände mig lite, lite piggare när jag vaknade och jag orkade läsa en hel timme! De senaste morgnarna har det bara blivit lite läst och mest mobilsurfande eftersom det är lättare att hålla mobilen än den stora, tunga boken Kvinnorna. Det var till och med så att jag hittade ytterligare ett korrekturfel i boken (har hittat flera stycken…). Det är ett friskhetstecken om nåt!
Sen klev jag upp och åt fil med banan och bär. Efter det började jag må illa igen och sen kom hostan med besked.
Fil- och bärfrukost med Hopptisarna och Kvinnorna. Sen mådde jag illa igen…
∼ ♦ ∼
Illamående och uppdateringar kommer och går
Inget tumrullande förra veckan när jag distansarbetade.
Försökte sitta vid datorn och skriva det här för att skingra tankarna efter frukosten, men det fick bli back to bed. Eller nej. Soffan! Jag bestämde mig för att försöka att inte återvända till sängen förrän i kväll. Under tiden gkorde jag några uppdateringar på jobbdatorn. Och efter nån timme på soffan var illamåendet mindre och jag kunde starta om jobbdatorn och kolla att uppdateringarna funkade. Vidare noterade jag att nån snäll arbetskamrat, det vill säga Stora A, hade klickat publicera på min inlagda men opublicerade artikel om en mötesplats för forskningskoordinatorer. Fint, då kan alla, även chefer, se att här inte har rullats några jävla tummar i förra veckan när jag distansarbetade.
∼ ♦ ∼
Modig
66… Ett klart friskhetstecken.
Lite nöjd och samtidigt… modig bestämde jag mig för att kolla min hjärtfrekvens. Det har jag inte gjort sen början av januari, det vill säga en gång efter Ingreppet. Varför? Jag har inte vågat. Den som inte har ett taskigt hjärta kan inte förstå det. Jag vill inte se en kurva som skuttar hej vilt på skärmen och siffror som stiger över 100.
Men idag kände jag mig just modig. Och kollade. Eller jag vågade inte titta på kurvan, bara slutsifforna: 66. Helt jävla otroligt bra! Hjärtfrekvensen ska ligga på mellan 50 och 100, nämligen. Så nu vore det fint om jag fick en återbesökstid hos kardiologen snart för att diskutera utsättning av läkemedel. Jag misstänker nämligen starkt att det är dessa läkemedel som inte bara har orsakat kraftig viktuppgång utan även illamående. Så var det nämligen i början när jag fick dem. Då handlade det om tillvänjning, nu kanske om att jag inte behöver ta dem. Jag firade med att rosta två mackor som jag åt med lagrad cheddarost på.
Firade med rostat bröd.
∼ ♦ ∼
Vila, läsa, äta och soprumsbesök
Hela eftermiddagen tog jag det lugnt. Jag låg en del på soffan och läste, gick runt lite i lägenheten och satt en stund vid datorn. Illamåendet kom och gick, men jag lyckades inte bara grilla kycklingkorvar utan också äta dem utan att tuppa av eller spy.
Jag grillade kycklingkorvar i ugnen till middag.
Illamåendepillren liksom de hostdämpande ligger på bänken i köket. Ibland räcker det med att veta att de finns för att jag inte ska bry mig om krämpor. Hostan är dessvärre kvar, så även till i natt blir det nog ett sånt piller.
Efter maten tog jag till och med hissen ner till entrén och gick ut till soprummet (det hade börjat lukta här) samt kollade postboxen. I den senare låg bara ett tiggarbrev. (Vad hade jag förväntat mig? Spännande paket och roliga kort?)
Jag fortsätter att ta det lugnt, för i morrn ska jag försöka… trappa upp.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Ja i morrn ska jag försöka gå till Korgtassen och handla. Det är inte mycket jag behöver och jag tänker att det finns bänkar på vägen dit att stanna och sitta på om jag blir klen. Vidare ska jag prova att gå utan krycka. Går det inte så går det inte, men jag måste försöka även om jag mår skit. Ett litet friskhetstecken är det väl i alla fall att jag vill försöka???
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I mitten av april 2026 dök den upp, en av 
Högen bokreaböcker 2026 minskar stadigt. Nu kom turen till den tredje boken av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 