OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Kvällsfika med Väv av lögner och russintopp på bordet, Tareq Taylor och Stina Wollter på TV:n.

Det var en nästan normal kväll igår. Det vill säga jag såg på TV, läste och fikade. Jag blev tipsad om att kolla Kanal 5 när Tareq Taylor lagade mat hemma hos Stina Wollter. Tidigare på dan hade jag sett en snutt om detta på Instagram och givetvis glömt bort. Sen blev jag påmind av en som hade jobbat tre timmar för länge och gratis (fy fan så surt!) och började titta. Eftersom jag både har jobbat och bott granne med Stina Wollters mamma en gång i tiden (vi brukade vattna krukväxter och ta in post och sånt åt varandra när den andra var bortrest) kände jag till en hel del av det som Stina berättade. Alltså mammans versioner. Lite talande var det att jag inte hörde mamman nämnas en enda gång. Stina är föräldralös precis som jag, men jag är glad att hon har en man som verkar vara jättefin och en lillebror som också verkar gullig. Verkar, skriver jag, för jag har inte träffat dem i verkligheten. 

”Hon är inte ensam, Stina,

tänkte jag och tuggade i mig min russintopp till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Torsdagsmorgon enligt schemat

Klockan sju gick medicinlarmet och efter intaget av piller klev jag upp ur sängen, startade perkolatorn och gjorde dagens första träningspass. Mitt gästrum har numera blivit en sorts gym. Jag hade lite ont i knäet när jag vaknade, men jag körde igenom övningarna mycket försiktigt.

Därefter blev det cirka en timme tillbaka i sovrummet med läsning och två muggar kaffe på sängen. När jag började läsa Väv av lögner i morse var jag knappt halvvägs. När jag slutade hade jag passerat hälften. Nu har jag ungefär 150 sidor kvar. Men recensionsdag är den 26 oktober, så även om jag läser ut boken snart kommer inget recenserande inlägg här innan dess.

Knappt halvvägs i Väv av lögner.

Dagens första mugg kaffe och en spännande bok slår det mesta.

De har lite att jobba med i korsningen Saint Peter – Main Street…

När man har upprättat rutiner för de här sjukskrivnings- och rehabdagarna kan man inte stanna i sängen. Jag klev upp och fixade till mig lite samt klädde på mig och stegade iväg på dagens första promenad. Utan krycka idag igen. Det gick bra. Jag försöker att gå utan att halta. Med en krycka är det lätt att gå snett så att en höft eller två tar stryk. Det skulle jag inte orka med. Inte heller fixar jag att gå med två kryckor, för mina dåliga händer säger ifrån.

Det är svårt att öka på längden på promenaderna. Jag ser ju inte förrän efteråt hur långt jag har gått, men försöker tänka att öka ett kvarter per dag. Morgonpromenaden blev nästan 1,3 kilometer och ganska plan. Till jobbet är det 1,8 kilometer och flera stigningar dit, flera sänkor hem. Jag har lite kvar att jobba med. Samtidigt är jag noga med att inte gå ut för hårt så att jag väcker inflammationen till liv igen.

Lite att jobba med har de som gräver och donar i korsningen Saint Peter – Main Street. Tunneln och själva gatan i korsningen är uppgrävd igen och det verkar som om där ska läggas nya rör. Jag gick förbi där idag för att se hur jag ska kunna gå på måndag. Då tar jag inte riktigt samma väg, men delvis.

Hemkommen följde jag rutinen med en stunds vila med kyld vetekudde. Sen behövde jag äta frukost.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Väv av lögner till det rostade brödet och filen. Jag tände levande ljus trots att det var ganska ljust.

Min kompis i söder skickar alltid med en glad gubbe i smssvaren.

Eftersom det fortfarande var förmiddag efter frukosten ringde jag min kompis i söder. Vi har kommit överens om att skicka sms innan vi ringer så att den andra inte är upptagen. Den överenskommelsen har jag med flera. Det är bara det att min kompis i söder är den enda som svarar snabbt, som för det mesta har tid och lust att prata och som alltid, alltid skickar med en glad gubbe. Det värmer en ensams dåliga hjärta.

Efter samtalet var det dags för träningspass nummer två. Sen skulle jag duscha. Bara det att det inte kom nåt vatten. Man känner sig rätt… dum, stå naken där under en rapande dusch… Jag fick klä på mig igen och kliva ur badkaret. Snopet! Så småningom rasslade det till i rören efter en kort stund och vattnet var tillbaka. Jag skyndade mig in i duschen. Vattnet var väl sisådär varmt. Så bortskämd man är… Men inte konstigt om vattnet plötsligt inte rinner med tanke på alla vägarbeten här i stan. Hur lätt är det inte att gräva sönder ett rör..? Och så tänker jag på boken jag läser där det inträffar strömavbrott. Så sårbara vi är.

∼ ♦ ∼

Torsdagseftermiddag utan shot, men jag har gått!

Ingen shot idag.

På eftermiddagen var jag seg, men vid 14-tiden gav jag mig ut på dagens andra promenad. Kanske hade jag behövt en shot smörkola. Tyvärr var flaskan på elskåpet tom.

Jag tyckte att jag haltade en aning och sänkte därför min hastighet för att hellre gå utan hälta. Det stramade i benet. Förhoppningsvis är det träningsvärk och onda muskelfästen, sånt som den kylda vetekudden efteråt tar hand om. Nä, dagens andra promenad var inte behaglig alls. Knappt kände jag igen Andreas heller, så det var tur att han hälsade först. Nåja, jag är nöjd att jag inte gav upp och gick hem utan fortsatte.

Jag pep in på Korgtassen och köpte mat till i kväll och i morron och choklad, bland annat.

Jag pep in på Korgtassen för att handla mat till i kväll, smörgåstårta till i morron, fil, mjölk och choklad. Ja choklad ska jag väl inte äta, men jag är lik min min mamma och bygger upp en stash i skafferiet. Mamma hade en stash i ett köksskåp, upptäckte jag och Anna när vi tömde mammas kök efter hennes bortgång…

Hur som helst. Dagens andra promenad blev hela 1,5 kilometer lång. Jag var väldigt slut efteråt och fick vila raklång på dagbädden med vetekudden. Men ändå… Nu fattas 300 meter bara plus lite stigningar. Jag har en plan för morgondagens promenader som omfattar just det. Medan jag låg och vilade och funderade på detta körde jag en maskin tvätt. Det har ärligt talat mest gått åt underkläder och handdukar.

∼ ♦ ∼

Pajmiddag, paj kväll?

Till middag dukade jag fram fetaost- och spenatpaj samt getost- och valnötssallad (även päron i!). Givetvis var det inte jag som hade lagat maten utan Korgtassen. Pajen var god, men salladen var nånting utöver det vanliga. Jag skulle nog fan svälta ihjäl utan Korgtassens goda mat.

Underbar middag från Korgtassen i skenet av levande ljus. Hopptisarna, Kat och Lock är gott sällskap.

Hos mig händer det inte så mycket, men i Uppsala händer det desto mer. Nationella bombskyddet har ryckt ut här igen. Jag tänker sitta inomhus och läsa, för tack och lov slipper jag bli evakuerad.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det är en sak att läsa en roman om strömavbrott. Det är helt andra saker när det inte kommer vatten ur kranarna och när det placeras ut farliga föremål som kan döda människor. Dessutom har vi fortfarande ingen jävla regering. Vart fan är vi på väg???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.