OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, om kärlek…
Syrener sårar inte.
Häromdan läste jag vad nån hade skrivit om kärlek. H*n skrev att h*n inte hade nån kärlek, inte ens älskade nån just nu och att h*n kunde sakna det.
Jag har tänkt mycket på detta. Inte heller jag har nån kärlek eller älskar nu, men jag saknar det inte. Dörren är stängd. De känslorna har jag stängt av. Såna känslor tar för mycket energi av mig, gör mig sårbar och jag fixar inte att bli sårad igen. Bli förd bakom ljuset, skrattad åt, undanhållen väsentlig information, suckad över etc. Att förr eller senare ytterligare en gång få veta att jag inte duger som jag är för att bli älskad och därför inte blir älskad… Det klarar inte jag. Än mindre av så kallade vänner som visar att jag inte duger (och sen låtsas som ingenting, det är fan mer jobbigt).
Sen kan jag väl inte påstå att jag älskar mig själv. Och kan man inte älska sig själv… Hur ska man då kunna älska nån annan människa? Jag har inget värde numera på nåt håll, jag kan inte se att jag gör nåt bra. Jag är sällan glad, inte särskilt ofta nöjd med mina prestationer. Tiden bara går och tillvaron blir mer och mer tom. När jag är ledig sover jag mycket numera. Till sist kan jag inte räddas, inte överleva. Varför är den här… kampen så utdragen?
∼ ♦ ∼
Trappa ner?
Natten var lite besvärlig, men i morse… släppte äntligen den värsta magvärken. Kanske berodde det på att jag åt lite mer igår. Jag till och med tryckte i mig en liten glass och lite choklad. Det var väl det som fattades. I morse blev det emellertid inga onyttigheter utan fil med bär, banan, lite kanel och lite honung – som vanligt. Rabarberkrämen sparade jag till kvällen.
Fil och bär med Hopptisarna och Diamanter och rost i morse. Rabarberkrämen sparas till kvällen.
Trappa ner..?
Även den här dan började soligt och varmt och promenaden upp till jobbet var behaglig. Idag visste jag att jag skulle promenera även hem och tänkte att jag kanske handlar lite smått på vägen tillbaka. Bara några få saker jag behöver.
Under morgonpromenaden funderade jag över en del saker, bland annat dagens intervju. Det skulle bli en sorts avslutningsintervju med nån som efter många år skulle avsluta en regelbunden återkommande verksamhet, trappa ner och bli pensionär på riktigt. Tankarna på detta börjar bli alltmer lockande. Men med tre år kvar till riktåldern och ett liv som i övrigt är tomt känns det bäst att fortsätta jobba så länge jag kan. Lustigt nog handlar boken jag läser, Diamanter och rost, en deckare, visserligen, om en språkgranskare som bestämt sig för att pensionera sig. Sen dör hon hastigt…
∼ ♦ ∼
Sisådär arbetsdag
Person som skapade ett fruktansvärt entonigt ljud utanför fönstret.
Det blev en sisåsdär arbetsdag. Jag hade ett möte och försökte sen jobba. Det var stört omöjligt. Idag verkade det som om ”alla” var på plats och de flesta på ett pratglatt humör. Jag försöker hålla mig till pladder när vi är två, tre personer i den öppna kontorsytan. Även på fikaplatsen var det pladdrigt. Ganska jobbigt. Jag fick ytterligare material från personen jag skulle intervjua efter lunch, en del hade jag redan fått, dessutom.
Ännu jobbigare var att en person på skylift höll på att rengöra fönster och annat på utsidan av huset. Ljudet var fruktansvärt entonigt. Det blev ett kort uppehåll så att jag kunde äta macka och ägg i hyfsad tystnad vid skrivbordet innan jag tog datorn och gick iväg för intervju.
Skrivbordslunch före intervjun. Idag åt jag upp godiset.
Fotografering ovanifrån av proffsfotografering.
Intervjun blev… annorlunda, men det vara jag nästan inställd på. Det gick i alla fall bra. Jag blev dessutom mycket fascinerad av personen jag intervjuade, hur mycket personen hade åstadkommit för sån minimal kostnad. Ändå var det ingen skrytsam människa utan bara en person med många intressanta erfarenheter. En stolt person som konkret lyfte fram genomförda, rätt tunga milstolpar. Nån som överträffar att duga. Det var häftigt!
Fotograferingen lämnade jag åt upphandlat proffs, jag tog bara en bild ovanifrån, från mitt våningsplan.
∼ ♦ ∼
Handlat och hemma
Dagens lilla nyttiga och onyttiga handling.
Jorå, rätt mosig var jag efter arbetsdan, men jag gick ändå in på Korgtassen för att handla. Jag skulle inte ha så mycket, mest småsaker och en del onyttigheter. Det gäller att passa på när det är bra priser. Allt behöver inte ätas genast.
Vidare gick jag in på Normal och köpte deo och tandkräm. Apoteket glömde jag. Jag rensade ur medicinlådan igår och skulle behöva såna där återlämningspåsar. Skokräm hade jag också behövt, men inte heller skomakaren fick nåt besök. Idag upptäckte jag en liten, liten spricka (!) i mina Tommy Hilfiger-skor. Jag fick riva i min skoputsarlåda efter nåt jag kan använda tills vidare.
En stunds vila på det och sen var det dags att ställa fram kvällsmat. Äntligen fick jag smaka min rabarberkräm batch no. 2 2026! Till den mackor, förstås.
Nästintill perfekt rabarberkräm.
Rabarberkrämen var supergod, nästintill perfekt. För att var perfekt skulle det ha varit mammas rabarberkräm och gärna nykokt, lite ljummen… Min dög inte riktigt.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morrn är det onsdag, mitten av veckan redan och nerförsbacke till helgen. Like I care… Mötesdag på jobbet är det också.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Så klart att det känns. Så klart att jag saknar extra mycket vissa dar, inte nödvändigtvis just den här dan. Men… det var ju aldrig okomplicerat. Och det gjorde vissa saker svåra. Att aldrig veta vilken fot jag skulle stå på i stället för att helt enkelt stå på båda. Att alltid sakna positiv uppmärksamhet som motvikt mot den negativa. Att aldrig veta säkert om jag var älskad eller inte. Att alltid gissa, försöka ligga steget före. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 