Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det doftar ljuvligt i mitt arbetsrum…

Tropisk väldoft via min fina orkidé.

I förra veckan unnade jag mig en riktigt fin orkidé och till den en nästan lika fin kruka – givetvis hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel. Enligt skötselråden på engelska skulle denna tropiska växt ha morgonsol och trivas i ett sovrum där den skulle sprida en tvålliknande (!) väldoft. Ja i mitt sovrum är det inte morgonsol och jag vet inte om jag vill vakna upp till ”tvålliknande väldoft”. Jag parkerade ekipaget i fönstret i arbetsrummet där jag har två orkidéer sen tidigare. Den ena hade fått en stängel med knoppar i våras när jag skulle ”rätta till” den – och råkade bryta av stängeln. Sorg! Men uppenbarligen är detta fönster nåt som passar orkidéer. Och verkligen! Nu står den nya kompisen och sprider sin ljuvliga doft i mitt arbetsrum. Tvålliknande skulle jag inte säga att den är, snarare tycker jag som Mia, att den påminner om liljekonvaljdoft. Förhoppningsvis inspirerar den de andra att blomma och dofta gott.

Det här blev perfekt, för doften blandar sig med den av mina… älskade böcker… Det kände jag tydligt idag på förmiddagen när jag tillbringade en del av den första dagen på min tredje semestervecka med att arbeta. Ja ja, inget avancerat, jag kollade av mejl, nyheter på våra webbplatser och gjorde några uppdateringar. Sen stannade jag kvar för att börja skriva det här inlägget…

∼ ♦ ∼

Dunder utanför, galen massa i sängen och galen på Fortum

Men asså jag har ju semester och dan inleddes på sedvanligt vis: en biljävel, typ stadsjeep, som står på stora parkeringen startar tidigt varje vardagsmorgon och låter den dundrande motorn stå på ett bra tag innan fanskapet drar iväg. I morse slumrade jag till efter det – för att sen väckas en halvtimme innan medicinlarmet av att grannen duschade. Nej, en sån som jag är inte skapt för att bo i ett flerfamiljshus. Samtidigt… de flesta grannar här är trevliga, normala, inte påträngande och sprider inte särskilt mycket oljud. De är OK.

Oljud utanför och en galen massa i sängen.

Och som vanligt fixade jag kaffe på sängen åt mig och låg där och läste nån timme innan jag klev upp för att jobba lite, med betoning på lite. Den galna massan är jag snart halvvägs i redan.

Tyvärr har jag fortfarande ont i handleden, mest. Jag använder det fula, men praktiska handledsstödet nästan hela tiden fortfarande. Igår resonerade jag med en klok person om det hela, men vi vet ju båda att vården stänger på sommaren. En annan klok person pratade jag gravar med. Det var skönt att ventilera med nån som fattar, nån som har alla knivar – och de är slipade – kvar i sin låda till skillnad från andra.

Sluta ring mig, William på Fortum.

Själv var det nära att jag använde en av mina knivar när William på Fortum i morse ringde för tredje jävla gången.

Varje gång har jag sagt att jag inte vill prata med honom, att jag vill att han slutar ringa.

Varje gång svarar William på Fortum att han ska anteckna detta. Uppenbarligen är han inte skrivkunnig. Så i morse pratade jag inte. Jag skrek. Fula ord.

Jag tror att blodsockret var lite lågt, men jag fixade duschen före frukosten. Frukosten blev nästan som lunch, för jag åt den vid lunchtid. Två ostmackor och fil med bär. Hopptisarna var impade att jag fick i mig allt. Naturligtvis läste jag också. En bok är alltid ett gott sällskap.

Frukost vid lunch idag med Hopptisarna och Den galna massan, förstås.

∼ ♦ ∼

Dagens äventyr: promenad på stan

Jag tog en selfie idag i en av de bokhandlar jag besökte.

Jag har ganska ont i handleden och handen, men inte i nån fot. Därför bestämde jag mig i morse för att en promenad på stan skulle bli dagens äventyr. Runt 13-tiden lämnade jag hemmet iförd tröja, för det blåser som fan, och ryggsäck, ifall jag skulle handla nåt. Det var inget jag hade planerat att titta på eller köpa, men nånting till middag hade jag i åtanke.

Det blev en promenad i centrum på drygt 4,5 kilometer. Men jag är en rätt dålig shoppare – jag tycker inte att det är roligt. Jag är en sån som går till en affär eller flera för att jag ska handla nåt särskilt. Nu trivs jag emellertid rätt bra i bokhandeln, så jag besökte fyra av stans bokhandlare. Utöver det tittade jag in i ytterligare ett par affärer, men nej… Totalt ointressant och inte ett dugg kul att gå i affärer ensam. Träffade ingen jag kände. En människa hälsade visserligen så glatt på mig och jag hälsade artigt tillbaka, fast jag har ingen aning om vem det var. Fick bara obehagliga vibbar av nån anledning.

Dagens inköp blev… en bok och tre varor på Korgtassen, varav två av varorna från ICA behövdes till middagen. Boken köpte jag på Akademibokhandeln. Det blev Elsa och Cornelia Swärds bok Rovdrift som jag handlade till nästan halva priset. Dels hade jag medlemsrabatt, dels hade jag nån tjuga kvar på ett presentkort som jag fick i julklapp av Annas snälla mamma.

Tre matvaror varav ett par till kvällens middag…

…och den här boken som jag har varit lite nyfiken på ett tag.

Men det roliga är inte slut här. När jag vittjade postboxen låg där ett brev från vården och ett blått paket. Brevet från vården innehöll inte nån kallelse för att kontrollera nån av sjukdomarna jag redan har utan för att kontrollera nån sjukdom som jag KANSKE har. Det åkte direkt i sophinken. Jag blir så jävla irriterad!

Det blåa paketet, däremot, gladde mig mycket. Det innehöll… en bok! Hurra! Den snälla Lotten hade skickat en dublettbok i pocket till mig, Gabriella Ullberg Westins bok Vitnatten. Precis som boken jag köpte idag är den första delen i en serie som jag inte har läst. Toppen och tack!

De låg ett blått paket i postboxen…

…med den här boken!

∼ ♦ ∼

Och så hade den här dan passerat…

Precis som mellanrubriken ovan säger har även den här dan passerat. Vädret är skumt (när jag kom hem från stan var det full storm fast 30 grader på balkongen), jag har ont i handen och tja… det blir inte roligare än så här. På seneftermiddagen la jag mig på soffan i vardagsrummet (det var för kallt på balkongen när solen gått runt huset) med intentionen att läsa. Jag somnade… Inte var det nån lång stund, men… Så sent som idag läste jag nånstans att om man är över 60 ska man inte tycka att det är fel – man ska vila när man behöver. Uppenbarligen hade detta fastnat.

Middagen var bara att pytsa upp på tallrik. Jag åt kallskuret med mimosasallad idag igen, det fanns ju både kyckling och kalkon kvar sen sist. Och grönsaker. Till det en härlig Staropramen. Ja, jag älskar verkligen öl…

Kallskuret med mimosasallad och grönsaker samt en öl. Och så Hopptisarna och Den galna massan.

I kväll ser jag nog färdigt på The Capture. Jag kollade två avsnitt igår och har nu bara sista avsnittet av första säsongen kvar. Den här serien är så spännande!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag slängde ut en förfrågan om morgondagen per sms på förmiddagen, men har inte fått nåt svar på den. Det kan innebära att jag bara åker iväg och handlar med bilen, för City Gross har billigt kaffe och jag har seniorrabatt på tisdagar.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.