OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, det händer att jag läser på om saker…

Ett varmt bad före läggdags skulle vara bra för sömnen.
Framför allt saker som har med min hälsa att göra. Detta gör jag för att jag inte gillar att besöka vården. Jag gillar inte att vara sjuk, helt enkelt, och det blir jag i vården. En mycket dålig patient borde det stå på min namnbricka om jag hade nån. Det har jag inte, ingen aktuell i alla fall.
Det senaste jag har läst på om är det här med sömnen. Nånstans stod det att ett varmt bad före läggdags är bra för sömnen. Det provade jag igår på söndagskvällen. Och ja. Badet var skönt och jag somnade snabbt. Men sen blev det som vanligt, det vill säga jag vaknade flera gånger, mest framåt morronen. Nåja, nu har jag testat. Och med badet sent igår kväll lät jag mig slippa duschen i morse, jag bara blaskade av mig.
∼ ♦ ∼
Mörker och ljus och på fötterna
Den här måndagsmorgonen var mörk som fan till att börja med och kall. Jag tände ljus som vanligt medan jag åt frukost. Det fick bli fil med bär och flingor, för även filen sjunger på sista versen. (Jämfört med Bregotten som i det närmaste är självdöd…) Jag tror dock inte att det är nån större fara, bäst före-datumet var den 14 februari och det är som sagt kallt. Som fan. Då håller sig maten längre. Boken jag är läser är bra som fan också. Den får mig att tänka efter när jag gnäller för mycket om saker och ting. Vilka umbäranden karaktärerna i Dit du går, följer jag får utstå!

Mörk måndagsfrukost med levande ljus. I morse blev det fil som måste ätas upp.

Snö i slottsbacken, men inte där jag går.
Innan jag gick hemifrån velade jag lite kring fotbeklädnad. Jag var sugen på de fula, men bekväma grå jympadojorna, men samtidigt var det elva minusgrader. Det fick bli de fodrade vinterbootsen. Hela promenaden var det barmark där jag gick, fast jag ville ju inte frysa om fötterna. Det ligger fortfarande mycket snö kvar i slottsbacken. Det kan komma mer nästa helg. Den gångna helgen föll tack och lov inte många flingor. Inte är jag väl ensam om att längta efter vår nu? Jag trampade på uppför backen, foten gjorde bara lite ont, ljumsken ingenting. På upploppet kom en arbetskamrat från en annan avdelning ifatt mig och undrade om det var nåt jävla OS-lopp jag var ute på. Det känns härligt att få höra att jag tar mig fram snabbare även om jag själv inte tycker det…
∼ ♦ ∼
Godis på jobbet

Måndagsgodis från L.
Under måndagen sen började vänsterfoten göra mer och mer ont, så det kändes som vanligt. Då var det extra tur att snälla godisgubben L lämnat godis till mig på skrivbordet i fredags. Jag blev så glad och dessutom fick jag den lilla sockerkick jag behövde. Genast skickade jag ett tackmejl, men ett par timmar senare träffades vi IRL i fintrappan på jobbet och då fick han en kram. Frågan är om man får krama arbetskamrater på andra avdelningar bara sisådär..?
I övrigt hade måndagen inte så mycket spännande att erbjuda rent jobbmässigt. Två möten på morgonen bara och sen gällde det att jobba på med det som är på gång, så att säga. Jag påminde professorn om texten som var för påseende och de extra frågorna. Med vändande svar kom ett löfte om återkoppling under dan och löftet infriades. Detta var vad jag arbetade med under eftermiddagen. Texten och dess innehåll var ganska komplicerade. Lunchen intog jag vid skrivbordet mitt på dan, inget märkvärdigt med det. Men godiset gav guldkant – fast inte förrän efter måltiden. Som belöning när jag fått den svåra artikeln klar och skickat den på översättning. Hurra!

Skrivbordslunch med guldkantsgodis.
∼ ♦ ∼
Måndagskväll i hemmet (var annars?)
Det blev kväll även denna måndag. Kallt som tusan var det när jag gick hem, trots att det var varmare än i morse. Ljust var det i alla fall fortfarande och det gjorde stegen lite lättare.
Jag bestämde mig för att värma mig med tomatsoppa och mackor till kvällsmat. Ingen märkvärdig kvällsmat heller, med andra ord.

Ingen märkvärdig kvällsmat heller, bara mackor och tomatsoppa med Hopptisarna och Dit du går, följer jag.
Och inte händer och fötter det nåt särskilt i kväll mer än att jag sätter upp mina onda och trötta fötter, intar kvällskaffe och läser.
Men det har skett några konstiga saker… Jag har skrivit fel datum två gånger, som om jag ville hoppa över en dag. Bland annat. Resten klurar jag på tills i morrn.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Det är dags för måndagshögen på Instagram hos @my.loved.books igen. Den här gången är högen rosa Jag har givetvis läst alla böcker i min hög, men en del var det väldigt länge sen… Har DU läst nån av böckerna???
Högen innehåller följande böcker, uppifrån och ner:
- Sexus 2 av Henry Miller
- En omaka flicka av Ann Bannon
- Baby Jane av Sofi Oksanen
- Spår av liv av Annika Torstensson
- Fallet Twyborn av Patrick White

Rosa måndagshög.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.











Den som spar hon har. De händer då och då att jag beger mig ut på bokjakt på second handställen. Ofta hittar jag billiga pocketböcker som jag köper med mig hem eftersom jag läser så mycket och snabbt. Det var så jag hittade 






















Paketet innehöll en annorlunda kattbok med en hälsning från författaren, sånt som jag är svag för. Boken har jag fått för recension.

Biografmaskinisten ungefär när jag lärde känna honom på bilden till vänster. Bilden till höger är tagen i januari 2026.




I början av februari 2026 kom en förfrågan om jag ville läsa och recensera en bok om ett land jag knappt vet nåt om: Japan. Eller jag ”vet” det jag har fått till min hastigt via olika medier, men jag har aldrig fördjupat mig. Så även om den här boken ligger utanför genreområdet vad gäller böcker jag vanligen läser tackade ja jag. Ett par dar senare låg 








