Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Madame X: en kriminalroman om 1894

Publicerat den 10 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den andra delen i en queer historsk deckarserie.

För ungeför ett år sen hittade jag inte bara en serie av två nya författarbekantskaper, Anders Fager och Michaela Carlberg. Deras serie är dessutom en historisk deckarserie med HBTQ-teman. Klart jag vill läsa vidare. Jag köpte andra delen, Madame X: en kriminalroman om 1894, i november 2026 och läste den samma månad.

Platsen är Stockholm, tiden sommaren 1894. Den rika direktrisen Evangelina Hökberg försvinner och i hennes hem finns blodspår. Över sängen har någon skrivit Madame X. Den unge polisen Adam Gullbrandsson får ansvar för fallet. Men kan det vara mord när det inte finns något lik? Och vem är Madame X? Det blir en trasslig historia om rika damer och förbjuden kärlek.

Det här är en serie som jag verkligen gillar. Serien omfattar än så länge tre historiska kriminalromaner och detta är den andra. Jag lär mig mycket om historia, synen på människor, främst kvinnor. Jag lär mig också att det förekom brott och mord även i dåtid, men resurserna att lösa gåtorna var betydligt färre än idag. I dåtiden fick nämligen poliserna ofta använda insidan av sina skallar, inte förlita sig på teknik. Och så lär jag mig betydelsen av ett och annat äldre uttryck såsom grilljanne och knävelborre. För att inte tala om flatsmälla…

Boken skildrar miljöer stundtals mycket detaljerat och ingående. Det skulle kunna få en att tappa lusten att fortsätta läsa, men jag gillar det även om jag inte alltid förstår vad det har med själva saken att göra. För det mesta finns det emellertid skäl. Och meningarna är ganska korta, vilket gör att berättelsen håller tempo.

Karaktärerna är lite yxiga och typaktiga, men jag är förstås mest nyfiken på vem den försvunna Evengelina Hökberg och den mystiska Madame X är. Adam Gullbrandsson har jag svårt att gilla. Hans fru är knäpp, han noterar knappt sitt lilla barn, han roar sig med tjänsteflickan och… baske mig om han inte gör värre saker också. Fast jag måste säga att han är en bra polis.

Det här är inte heller nån jätteblodig kriminalroman utan den har gåtan i centrum, nåt jag gillar, liksom det historiska. Jag blir inte riktigt klok på vad som har hänt, jag gissar och spekulerar, men… Slutet är aningen rörigt, fast jag tror att jag fattar.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Stockholm Queer-serien:

Ynglingamorden: en kriminalroman om 1892
Madame X: en kriminalroman om 1894 (läs inlägget ovan!)
Det stora attentatet: en kriminalroman om 1897

Bloggat om boken har också Deckarlogg gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt 18i4, Adam Gullbrandsson, Anders Fager, ansvar för fallet, använda insidan av sina skallar, berättelsen håller tempo, betydelse av ett och annat äldre uttryck, blir inte riktigt klok, blodspår, brott och mord i dåtid, Det stora attentatet: en kriminalroman om 1897, detaljerat, direktris, en trasslig historia, Evangelina Hökberg, förbjuden kärlek, försvinna, Försvunnen, flatsmälla, fortsätta läsa, gåtan i centrum, göra värre saker, gillar, gissa, grilljanne, hem, ingående, ingen jätteblodig kriminalroman, inget lik, inte förlita sig på teknik, knäpp fru, knävelborre, korta meningar, kvinnor, lär mig mycket om historia, lära mig, läsa, lösa gåtor, litteratur, Madame X, Madame X: en kriminalroman om 1894, mest nyfiken, Michaela Carlberg, miljö, mord, mystisk, noterar knappt sitt lilla barn, omdöme, polis, queer historisk deckarserie, reseruser, rik, rika damer, roar sig med tjänsteflickan, säng, serie, skål, spekulera, Stockholm, svårt att gilla, synen på människor, tappa lusten, tre historiska kriminalromaner, ung polis, Ynglingamorden: en kriminalroman om 1892, yxiga och typaktiga karaktärer | Lämna en kommentar

Måndagen den 9 november 2026: En halvmils promenad för en halvdag på sjukhuset

Publicerat den 9 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jaha, då är jag sjukskriven igen. Det här är inte roligt, men med mitt onda knä går det inte att jobba. Jag kan fan knappt ta mig till och från jobbet och så gå omkring där utöver det. Plus försöka klara av att tänka och utföra arbetsuppgifter när knäet värker, mer eller mindre hela tiden, ofta nattetid så sömnen blir sönderhackad.

Idag skulle jag på röntgen av knäet i alla fall. Sjukgymnasten fixade en remiss till Elisabethsjukhuset där min vårdcentral har avtal för drop-in-röntgen. Perfekt! Jag somnade inte om efter medicinlarmet klockan sju utan gjorde kaffe. Sen kunde jag ändå ta det lite lugnt och läsa en stund och dricka kaffe på sängen innan jag klev upp.

Jag var ungefär halvvägs i boken i morse…

…och kunde läsa en stund och dricka två snabba muggar kaffe på sängen.

Jag tog en dusch och åt frukostfil med bär i sällskap av Hopptisarna och Madame X. Nånstans mellan klockan nio och halv tio gick jag iväg.

Fil o bärfrukost med Hopptisarna o Madame X

Fil med bär till frukost med Hopptisarna och Madame X.

∼ ♦ ∼

Halvt ljus på Uppsala, tjatigt i väntrummet och otrevlig snubbe

En röd lykta i ett träd på Österplan visade sig vara en del av ett konstverk i Allt ljus på Uppsala.

Vädret var lite fram och tillbaka. Persiennerna åt gården åkte upp och ner ett par gånger, men till sist upp. Jag traskade förbi Butiken på Hörnet och Main Street där jag bodde när jag var del av ett vi. På Österplan såg jag röda lyktor i träden, ett av konstverken i Allt ljus på Uppsala. Jag passerade ytterligare släckta verk (det var ju dagtid) på vägen till Elisabethsjukhuset och det kändes nästan som om jag hade gått åtminstone halva konstpromenaden. Många verk finns nära mig. Det ger mig hopp om att kunna gå promenaden, i vart fall delar av den.

Jag gick vidare in i Luthagen. Det blev en lång promenad, men skön, och knäet höll. Det visade sig vara smart av mig att ha boken med för väntan blev lång. Inte var det skönt att få sitta på en obekväm pinnstol i ett trångt väntrum i typ två (2) timmar medan kärringar och gubbar var otroligt pratsugna och en karl bara måste prata i sin mobil flera gånger. Jag skiter i vilka TV-program de glor på och att en kvinna hade opererat sitt knä så hon var tvungen att be mig på ett übersnorkigt sätt att flytta mitt oopererade ben för hon skulle passera – ett antal gånger… Det var så att jag hade ont och bara ville läsa.

In i Luthagen…

I väntrummet med ryggsäck på Elisabethsjukhuset

I väntrummet, på obekväm pinnstol.

Röntgensnubben var också otrevlig och skulle ha mig att böja knäet på sätt som gjorde mycket ont – så att ”doktorn får bra bilder och han blir nöjd”, som snubben sa. Jag muttrade nåt om att det är en kvinnlig sjukgymnast som fixat remissen, inte en manlig doktor.

∼ ♦ ∼

Värdelösa 1177, möte med mentor och bokmiss

Jag fattar inget.

På väg ut från sjukhuset hade jag fått meddelande på 1177. Men numera är 1177 värdelöst. Det går inte att logga in via iPhone. Jag fick vänta tills jag kom hem. Det visade sig vara en tid på vårdcentralen i mitten av december, kanske hos en läkare. Varför? Har jag inte bett om. De är så jävla lustiga på min vårdcentral. När man vill ha en läkartid får man ingen. Sen får man en lite random, alltid hos en obekant läkare. Jag har ingen aning om varför jag har fått en kallelse om över en månad.

Vid Luthagsesplanaden mötte jag min mentor när jag började på universitetet. Hon har opererat båda sina knän, var ute och stavade och såg oförskämt frisk och fräsch ut. Kul att prata en stund, trots bultande smärta i knäet. Och promenaden var ändå skön även för mig.

Ner mot Järnbron…

…och Fyrisån på hemvägen.

Innan jag gick hem tog jag några extra steg in på Uppsala Bokhandel för att köpa en kalendersats och ett dagblock för 2027. Givetvis passade jag på att köpa en bok också. Tyvärr låg det redan ett läst exemplar av boken hemma i en hylla. Jag får passa på att försöka byta den på fredag när jag ska in i Luthagen igen, denna gång för att få hjälp med mina onda fötter.

Mitt namn ditt blod kalendersats 2027 dagblock 2027

Boken jag köpte låg redan läst i en hylla hemma, men kalendesatsen och dagblocket är för 2027 och inte påbörjade.

Hemkommen var jag astrött, men kollade först 1177. Sen hörde Anna av sig per sms och frågade hur det hade gått. Vi hade en dialog medan jag åt ett par mackor. Jag hade glömt att ta fram kokta makaroner och korv ur frysen i morse, så det gjorde jag, för till kvällen skulle jag laga mat igen.

Kaffe o mackor tomater Hopptisarna o Madame X

Kaffe och ett par mackor smakade bra efter röntgen.

Frysta kokta makaroner och en bit fryst kycklingkorv på tining

Glömde ta fram i morse, men hinner tina lagom till kvällen.

Och så messade jag min kompis i söder och avgav rapport. Därpå vek jag tvätt för att slutligen kollapsa på dagbädden och vila. Betänk att jag då hade gått en halvmil med ett ont högerknä och en vänsterfot som har börjat protestera igen. Låt oss säga att jag har lite mer ont efter den här dagen,

∼ ♦ ∼

Matlagning på hög nivå

Till kvällen skulle det lagas mat. Igen. Detta ekorrhjul. Jag hatar att laga mat, men jag behöver behålla mina krafter. Orka möta smärta och elände. Så mat behövde jag laga. Makaronerna var bara att värma på tallrik i micron och kycklingkorven bara att skiva och steka på spisen. Det blev korv över till ytterligare en portion. Eftersom den är tillagad går den att frysa igen. Så mycket vet jag. Matlagning är en nivå som är högre än mina sedvanliga, fast vissa saker kan man läsa sig till. Det blev gott, jag rev lite parmesan, som också fanns i frysen, över makaronerna. Mättnad inträdde.

Kycklingkorv och makaroner med Hopptisarna o Madame X

Måndagsmiddag bestående av stekt kycklingkorv och micrade makaroner.

Inte händer det nåt speciellt i kväll heller. Jag läser, ser på nyheter och sen går jag och lägger mig och hoppas få sova utan smärta. (Dream on…)

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska jag bara ta det lugnt ända fram tills Stora A dyker upp på eftermiddagen. Han har för övrigt skött sig bra på jobbet idag och publicerat en knepig artikel som han själv skrivit samt min artikel om nordiska studentmötet 2027.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt Allt ljus på Uppsala, astrött, avge rapport, avtal, Österplan, böja knäet, behålla mina krafter, bokhylla, bultande smärta, Butiken på hörnet, dialog, doktorn får bra bilder och han blir nöjd, dream on, dricka kaffe på sängen, drop in, dusch, ekorrhjul, elände, Elisabethsjukhuset, en halvmil, en kalendersats, en knepig artikel, en nivå som är högre än mina sedvanliga, en obekväm pinnstol, en portion, en tid på vårdcentralen i mitten av december, en vänsterfot som har börjat protestera igen, ett übersnorkigt sätt, ett dagblock för 2027, ett läst exemplar, ett ont högerknä, ett trångt väntrum, extra steg, får ingen läkartid när man vill ha en, försöka byta den på fredag, försöka tänka, frukostfil med bär, frys, frysa igen, gå och lägga mig, gå omkring, går inte att logga in med iPhone, gott, hatar att laga mat, hjälp med mina onda fötter, hoppas få sova utan smärta, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, kaffe, kan knappt ta mig till och från jobbet, kärringar och gubbar, köpa, kollapsa på dagbädden, konstpromenad, konstverk, korv över, kvinnlig sjukgymnast, kycklingkorv, laga mat, läkare, läsa, lång promenad, lite mer ont, lite random, Luthagen, Luthagsesplanaden, mackor, Madame X: en kriminalroman om 1894, Main Street, makaroner, matlagning, mättnad, meddelande, medicinlarm, mentor, min artikel, min kompis i söder, Mitt namn ditt blod, mitt oopererade ben, muttra, nattetid, när jag var del av ett vi, nordiska studentmötet 2027, nyheter, ont i knäet, opererat båda sina knän, orka möta smärta, otroligt pratsugna, Parmesan, perfekt, prata, prata i sin mobil flera gånger, röd lykta, röntgen, röntgensnubbe, remiss, så jävla lustiga på min vårdcentral, sönderhackad sömn, se oförskämt pigg och frisk ut, sjukgymnast, sjukskriven, skön, skiter i vilka TV-program de glor på, skriva, släckt, smart av mig, sms, somnade inte om, stava, steka på spisen, Stora A, ta det lite lugnt, tillagad, tjat i väntrummet, träd, Uppsala bokhandel, Uppsala universitet, utföra arbetsuppgifter, värdelösa 1177, värka, värma på tallrik i micron, vårdcentral, vika tvätt, vila | Lämna en kommentar

Söndagen den 8 november 2026: Inget firande i mitt spännande liv

Publicerat den 8 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Idag skulle det ha kunnat var en dag med mycket firande. För min del är det inte längre det. Jag har vare sig nån far i livet eller är förlovad längre, men vännen som svek lever livets glada dagar, uppenbarligen. Så jag biter ihop om sorgen och saknaden, misslyckanden och känslor som är avstängda. Men jag minns nästan när jag var älskad och hur det var att omslutas av en trygg famn.

Pappa, det vill säga han med håret, och jag, till synes skallig.

∼ ♦ ∼

Ont igen

Madame X och kaffe på sängen för att inte fastna i negativa tankar.

Lyckan är aldrig förevigt. Jag fick i alla fall minnas hur det var att inte ha ont i knäet under eftermiddagen och kvällen igår. Det var underbart! Så när jag vaknade i natt fram på småtimmarna med en bultande smärta i knäet, grinade jag nästan. Fast i stället tog jag en tablett och lyckades somna om. Man blir trött av värk och man får sova bra av piller.

Framåt 8.30, när jag vaknade ordentligt till den här söndagen, gjorde knäet fortfarande ont, men inte lika mycket. Jag startade kaffeperkolatorn och skrev ett långt meddelande till min kompis i Skostaden för jag ville förklara ett par saker. Sen kände jag att… vaffan… det skiter väl hon i… Jag la mig i sängen med Madame X och svepte två muggar kaffe för att inte fastna i ilska och sorg och andra negativa tankar.

∼ ♦ ∼

Lite nytta

När jag klev upp beslutade jag mig för att göra lite nytta. Jag började med att fördela veckans medicin i dosetten. Så råkade jag lyfta blicken och hittade kaffestänk ändå upp i taket i köket. Det blev till att ta fram den läskiga trappstegen och försöka torka bort skiten, helst utan att falla igen. Jag föll inte, men det var svårt att torka bort kaffet som krupit in i det skrovliga taket. Därefter tog jag ett varv med dammvippan. Knäet gjorde ont, men jag klarade av även detta. Just som jag hade dammat färdigt ringde det. Det var Annas snälla mamma och jag fick en fin pratstund idag igen i mobilen.

Därpå satte jag mig vid datorn och skrev på en text samt påbörjade det här inlägget innan det var dags att äta nån sorts frukost. Jag åt en ostmacka och en skål med fil, bär och kanel. Vad jag skulle äta till middag blev det mest funderingar kring.

Söndagsfrukost med Hopptisarna Madame X ostmacka o fil med bär

Söndagsfrukost med Hopptisarna och Madame X. På assietten ostmacka, i skålen fil med bär och kanel.

Strukna kläder, handdukar och tygservetter.

Jag tog bilen och åkte en sväng, bland annat för att reka om jag möjligen skulle kunna ta bilen till röntgen i morgon. Vi får se. Jag försöker nog gå. Det var en solig och vacker höstdag idag och hade jag promenerat skulle jag ha fotat massor. Det kan en inte göra när en sitter bakom ratten. Jag behövde spara på knäet till i morgon. Då ska det för övrigt bli mulet. Ja ja….

Hemkommen startade jag en maskin tvätt. Därefter ställde jag mig vid strykbrädan så att jag fick undan stryktvätt till nästa laddning.

Jag vilade en stund i fåtöljen med Madame X och helgens andra Noisette innan tvätthängningen. Mitt spännande liv…

Nåja jag har i alla fall gjort lite nytta och knäet har ändå varit hanterbart ont. Eller också är det jag så börjar vänja mig vid smärtan, att alltid ha ont. (Lite svårt att tro det, men…)

Söndagsfika med Madame X och Noisette.

∼ ♦ ∼

Ostfest

Det är inte roligt att ha ostfest ensam, men jag har det ibland. Framåt kvällen blev det söndagsmiddag bestående av ost, kex och ett glas rött. Lite tidig middag, så där, så att vinet inte krockar med medicinerna. Det vore ju förskräckligt synd om jag råkade dö <== ironi Två Brieostar, en Saint Agur och en bit Rockstar cheddar slank ner med Sammicheli.

Söndagsmiddag och ostfest.

Nej, jag har fortfarande inte kommit på nåt att leva för. Jag hatar all jävla julreklam, julfilmer, julböcker och skit som förutsätter att man har nån att fira med. Jag hoppas att jag snart blir trött så att jag somnar. Den här firardan, ännu inte jul men på väg mot, vill jag bara ska vara över.

Igår kväll såg jag alla fyra avsnitt av Döden vid fjorden. I kväll är TV:n mest ett ljudmässigt sällskap.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det har varit vitt på taken idag. Det är nog fan vinterväglag. Känns bra, för då håller sig såna som inte har här att göra borta från Uppsala. Eller vänta nu. Handlar det om nöjen och inte vänskap, då spelar väglaget ingen roll. Jag mår fan illa över det jag har betalat för just den vänskapen. Fy faaan.

Vitt på taken och säkert vinterväglag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt alkohol, alltid ha ont, Annas snälla mamma, avstängda känslor, äta nån sorts frukost, äta till middag, bakom ratten, betala för vänskap, bil, bita ihop, Brieost, dammvippan, dator, Döden vid fjorden, en bultande smärta, en dag med mycket firande, en fin pratstund, en maskin tvätt, en solig och vacker höstdag, ett glas rött, fåtölj, fördela veckans medicin i dosetten, försöka torka bort, förutsätta, fil med bär och kanel, firardag, fota, gå, göra lite nytta, grinade nästan, handdukar, hanterbart ont, hatar all jävla julreklam, hänga tvätt, hålla sig borta från Uppsala, hår, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, ingen far i livet, inget att leva för, inte fastna i ilska och sorg, inte förlovad längre, inte har här att göra, inte krocka med medicinerna, inte roligt att ha ostfest ensam, julböcker, julfilmer, kaffeperkolator, kaffestänk i taket, kex, klara av, kläder, leva livets glada dagar, ljudmässigt sällskap, lyckan är aldrig förevigt, lyfta blicken, Madame X: en kriminalroman om 1894, mår fan illa, min kompis i Skostaden, minnas, minns nästan hur det vara att vara älskad, misslyckande, mobiltelefoni, mulet, natt, nån att fira med, nöjen och inte vänskap, negativa tankar, noisette, omslutas av en trygg famn, ont i knäet, ost, ostmacka, pappa, på väg mot jul, påbörja inlägg, röntgen, reka, Rockstar cheddar, Saint Agur, saknad, Sammicheli Rosso d’Italia, säng, söndag, söndagsmiddag, skit, skiter väl hon i, skriva, skriva ett långt meddelande, skrovligt tak, småtimmar, somna, somna om, sorg, sova bra av smärta och piller, spara på knäet, strykbräda, stryktvätt, svepa två muggar kaffe, synd om jag råkade dö, ta en tablett, ta fram den läskiga trappstegen, text, till synes skallig, tygservetter, underbart, utan att falla igen, vakna, vänja mig vid smärtan, vännen som svek, vila, vill bara att den ska vara över, ville förklara ett par saker, vinterväglag, vitt på taken | Lämna en kommentar

Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!

Publicerat den 7 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I natt sov jag äntligen bra. Det är som att kroppen och smärtan lugnar ner sig när de fattar att jag dels tar tag i det hela ordentligt, dels vilar. Ja, jag ska sjukskriva mig igen från och med måndag om det inte sker nåt mirakel innan dess. Jag ska ju ändå på röntgen då. Knäet gör betydligt mindre ont när jag inte belastar det. Jag hade mycket ont föregående natt, igår på förmiddagen och eftermiddagen, men värken klingade av när jag vilade och inte gick, till och med sov en stund på eftermiddagen.

Allt ljus på Uppsala, här på UKK, fotat från min balkong igår kväll.

På kvällen efter middagen kunde jag komma till ro allt mer vartefter värken la sig. Jag kunde titta på Förrädarna och de två första avsnitten av Ett fall för Winter och jag mumsade i mig en hel mjölkchoklad!

För jag insåg ju redan för ett par dar sen att det inte skulle bli nån premiärpromenad för att se Allt ljus på Uppsala. Tyvärr. Jag kunde se delar av ett av verken från vardagsrumsfönstret och min balkong. Men mitt mål är att, som tidigare år, gå hela promenaden innan de 13 ljusverken släcks den 22 november.

∼ ♦ ∼

Lördagslugn förmiddag

Lördagsmorgon med Ligapojkarna och kaffe på sängen.

När knäet inte gör så ont kan jag koppla av bättre. Jag kunde visserligen inte somna om efter att ha tagit morgonmedicinen, men jag tog det lugnt.

Så småningom fixade jag kaffe – med alla lock påsatta – och tog med mig in i sovrummet för att dricka på sängen och läsa. Det har varit svårt med koncentration nog att kunna läsa, men två lättsmälta pusseldeckare har jag ändå lyckats beta av. Det ger förströelse och tankarna fokuserar på nåt annat än att ha ont och värk.

I morse läste jag de sista sidorna i Ligapojkarna, en historisk deckare som utspelar sig i 1920-talets Uppsala. Vad skulle jag läsa efter den? Jag valde ytterligare en bok från det senaste bokpaketet, även den en historisk deckare med HBTQ-förtecken, men med berättelsen förlagd till sommaren 1894 i Stockholm.

Bokbyte från en historisk deckare med visst HBTQ-tema som utspelar sig i Uppsala till en dito bok som utspelar sig i Stockholm. (Ja jag vet att lakanen är skrynkliga, men det är i alla fall renbäddat.)

Idag hade jag ett måste som krävde belastning av knäet. Jag behövde ta mig till ett apotek. Men först åt jag frukost och tog en dusch medan jag lät den soliga novembermorgonen bli lite varmare.

Lördagsfrukost med levainbröd, Hopptisarna och Madame X.

Jag bestämde mig nämligen för att ta bilen och på så vis också tanka och handla det jag inte orkade bära hem i torsdags. Då kan jag ta det ännu mer lugnt i morgon på söndagen och ladda för måndagens promenad till röntgen på Elisabethsjukhuset. Det blir en promenad på 2 x 1,6 kilometer, nåt som ska ta 23 minuter enkel väg för en person som inte har svårt att gå.

∼ ♦ ∼

Utförda uppdrag och långprat

Medicin, Flux, deo och lite ätbart handlade jag idag.

Apotek, tanka och handla lite. Det var dagens uppdrag och dem utförde jag. Att ta sig i och ur bilen med ett ont knä är svårt, men det funkar. Att köra bil korta sträckor gör ondare i knäet, men det funkar. Jag körde en sväng och hamnade hos ICA Maxi i Gnista. Där finns även ett apotek och där köpte jag Naproxen, som jag nu ska ta i stället för, gissar jag, Alvedon samt Flux (fluortabletter är fan slut överallt). Naproxentabletterna är runda och allt annat än glatta. Jag köpte bara ett tiopack. Den tablett jag tog när jag kom hem kändes som om den fastnade i halsen. Enligt läkarens ordination ska jag ta 2 x 2 tabletter à 250 mg. Bara det att när jag läste om Naproxen blev jag lite… rädd. Ökad strokerisk, längre blödningstid, taskig mage, tröttma med mera fanns som listade biverkningar. Eftersom det är sånt jag redan är drabbad av bestämde jag mig för att ta en tablett. Till att börja med. Möjligen ytterligare en till natten. Vi får se hur det blir efter den här första. Om den funkar nåt.

På ICA Maxi handlade jag fil, deo, korvbröd och kaviar, sånt som är på väg att ta slut. Nu har jag ordentligt med ätbart hemma så att jag inte behöver fråga nån om handlingshjälp om jag skulle må sämre. Bilen tankade jag upp och den bensinen borde räcka in på nästa år, för några längre resor planerar jag inte. Tur att jag hade en del kvar av septemberlönen eftersom oktoberlönen blev så mager. Den som inte har en buffert får det helt klart tufft vid sjukdom och sjukskrivning. Men det funkar. För mig.

En stunds ekonomihantering när jag kom hem, lite skrivande och så äntligen fikadags med helgens första Noisette tillsammans med Madame X.

Lördagsfika med Noisette och Madame X.

Efter fikat telefonerade jag med min kompis i söder – i en och en halv timme… Jaa, hon har tid för mig trots att hon är både mormor och fru. Och jag blev så glad för det och för att jag under tiden vi pratade kände hur mycket mindre värk jag hade i knäet och hur mer rörlig jag plötsligt blev. Det gjorde inte ont att gå runt i lägenheten och snacka i mobilen… Uppenbarligen gjorde medicinen det den skulle. Det funkar!

∼ ♦ ∼

Lördagskväll med matlagning

Bäst att passa på när en mår bättre och känner sig lite piggare. I afton lagade jag mat. Det där med grönsaker är jag lite dålig på, men jag hade i alla fall en liten skål med små plommontomater att ställa fram. På tallriken serverade jag stekt kalkon och klyftpotatis med hot béa och vitlökssmör. I glaset Sammicheli. Mums!

Kalkon klyftor Hopptisarna rödvin Madame X levande ljus

Lördagsmiddag med Hopptisarna, Madame X och levande ljus.

Det blev också en matlåda med klyftor och kalkon och en ask med bara kalkon. Ytterligare ett par måltider, alltså.

Jag tror att jag ska läsa en stund och senare försöka leta upp nåt att glo på.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Hoppas smärtan håller sig undan. Naproxen verkar funka mot det onda. Synd att pillren inte funkar så att människor håller sig undan. Fy fan att somliga inte skäms!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt 13 ljusverk, 1920-talets Uppsala, 2 x 2 tabletter à 250 mg, 23 minuter enkel väg, alkohol, alla lock påsatta, Allt ljus på Uppsala, apotek, ask, ökad strokerisk, bäst att passa på, både mormor och fru, behöver inte fråga nån om handlingshjälp, bensin, bil, biverkningar, bokbyte, buffert, dagens uppdrag, dålig på grönsaker, deo, det funkar, det senaste bokpaketet, dricka kaffe på sängen, dusch, ekonomihantering, Elisabethsjukhuset, en del kvar av septemberlönen, en historisk deckare, en liten skål med små plommontomater, en promenad på 2 x 1 komma 6 kilometer, en tablett, Ett fall för Winter, fastna i halsen, Förrädarna, fikadags, fil, fixa kaffe, fluortabletter är slut, Flux, frukost, gå hela promenaden, gå runt i lägenheten, gör mindre ont när jag inte belastar det, gissa, handla, hålla sig undan, HBTQ-förtecken, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, hot béarnaisesås, i stället för Alvedon, ICA Maxi i Gnista, ingen premiärpromenad, inte glatta, inte ha svårt att gå, inte skäms, kaviar, köra bil korta sträckor, klinga av, komma till ro, koppla av bättre, korvbröd, kropp, kunde inte somna om, ladda för, laga mat, läkares ordination, längre blödningstid, läsa, levainbröd, Ligapojkarna, litteratur, ljusverken släcks den 22 november 2026, lugna ner sig, Madame X: en kriminalroman om 1894, mager, matlagning, matlåda, mål, måltider, måndag, mer rörlig, min kompis i söder, mindre värk, mirakel, mjölkchoklad, mobiltelefoni, morgonmedicin, mums, Naproxen, nåt att glo på, noisette, oktoberlön, ont i knäet, ordentligt med ätbart hemma, på väg att ta slut, piggare, planerar inga längre resor, rädd, röntgen, redan drabbad av, renbäddat, runda, Sammicheli Rosso d’Italia, se delar av ett av verken från vardagsrumsfönstret och balkongen, sjukskriva mig, skriva, skrynkliga lakan, smärta, solig novembermorgon, sommaren 1894, sova bra, sova en stund, sovrummet, stekt kalkon och klyftpotatis, Stoclholm, svart, ta det ännu mer lugnt, ta det lugnt, ta sig i och ur bilen, ta tag i det hela ordentligt, taskig mage, tänka, tid för mig, tiopack, torsdag, tröttma, tufft vid sjukdom och sjukskrivning, UKK, Uppsala Konsert & Kongress, varmare, värk, vila, vitlökssmör | 2 kommentarer

Ligapojkarna

Publicerat den 7 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den fjärde delen i serien om detektiv Ester Tillman.

År 2025 började jag läsa den historiska deckarserien av Camilla Lagerqvist om detektiv Ester Tillman och hennes medhjälpare Yarina och Olga. Den första delen kom ut 2024, två delar kom ut 2025 och i år, 2026, kom den fjärde delen i serien, Ligapojkarna. Den köpte jag i november och läste i november.

Ett skrik ekar genom källaren på slottet i Uppsala när en kvinna föder barn i smyg. Decennier senare anlitas Ester och Yarina av en ung kvinna för att hitta kvinnans biologiska mamma. Men plötsligt försvinner kvinnan och en äldre kvinna med kopplingar till fallet hittas död. Dolda identiteter och gamla hemligheter, men också ligapojkar krånglar till arbetet för Ester och hennes medhjälpare.

Det är alltid kul att läsa böcker som utspelar sig i Uppsala där jag råkar bo och arbeta. Att få följa med till 1920-talets Uppsala via en deckare skriven 100 år senare är häftigt. Promenaderna och åkturerna i boken blir intressanta. Och jag gillar omslaget mycket.

Den fjärde delen i serien om detektiv Tillman är en mysdeckare och pusseldeckare precis som de tidigare tre delarna. Huvudfokus i Ligapojkarna ligger på ett uppdrag att hitta en biologisk mamma. Men berättelsen blir lite mer än så. Här skildras till exempel hur illa fattiga barn behandlades så sent som på 1900-talet. Det är där titeln kommer in. En viktig bihistoria är även att Ester och hennes bror Erik också söker efter en egen förälder, pappan.

Boken är lagom spännande, inte så blodig, har gåtan i centrum, har ett föredömligt omfång och ytterst små relationsteman. HBTQ-temat är nedtonat den här gången, men är tydligt i början när en transperson ”knackas”. I samma veva försvinner hunden Pankhurst. En hund som inledningsvis är en tik men som plötsligt blir en hanhund på sidan 214. Jag tror inte att hunden är trans. Slarvigt! Tyvärr förekommer flera såna här slarvfel och korrekturfel precis som i förra delen. Och det drar ner omdömet en toffla. Synd det, för den här boken är annars riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i detektiv Tillman-serien:

Det hemliga sällskapet
Glaselefanten
Likhandlaren
Ligapojkarna (läs inlägget ovan!)

Bloggat om boken har också Feministbiblioteket och Deckarlogg gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt 1900-talet, 1920-talet, 2024, 2025, 2026, äldre kvinna, åkturer, bihistoria, biologisk mamma, bror, Camilla Lagerqvist, död, deckare skriven 100 år senare, Det hemliga sällskapet, detektiv Ester Tillman, Detektiv Tillman: Ligapojkarna, dolda identiteter, dra ner omdömet, en transperson "knackas", Erik, ett föredömligt omfång, fattiga barn behandlades illa, föda barn, försvinna, gamla hemligheter, gåtan i centrum, gillar omslaget, Glaselefanten, hanhund, historisk deckare, hitta en biologisk mamma, hund, huvudfokus, i smyg, inte så blodig, intressant, källare, korrekturfel, krångla till, lagom spännande, Ligapojkarna, Likhandlaren, litteratur, medhjälpare, mysdeckare, Olga, omdöme, Pankhurst, pappa, promenader, pusseldeckare, råkar bo och arbeta, söka efter en förälder, skrik, slarvfel, slarvigt, små relationsteman, tik, titel, ung kvinna, uppdrag, Uppsala, Uppsala slott, Yarina | 2 kommentarer

Gustav Adolfsdagen 2026: Kulmen i helvetesskov nummer två?

Publicerat den 6 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

En helvets värknatt.

Undras om inte kulmen på skov nummer två snart är uppnådd. Det var en helvetes värknatt i natt. Jag tror inte att jag kan ha mer ont än jag hade. Vaknade mitt i natten av värk som hette duga. Jag fick gå upp och ta tabletter. Notera att jag därmed lyssnade på sjukgymnasten som sa att jag ska äta maxdos. Så småningom somnade jag om, men vaknade efter två timmar igen. Var uppe och gick lite, somnade till, vaknade efter två timmar, somnade… Väckningslarmet på mobilen satte stopp för mer sömn som vanligt 5.45 en vardag.

Jag klev upp, men var väldigt glad att jag slapp gå iväg till jobbet, jag skulle ju jobba hemifrån idag. Inte nog med att jag fortfarande på morgonen hade jätteont, det var mörkt och kallt, runt nollan, igen. Det var jobbigt för knäet att stå i duschen, men jag ville gärna tvätta håret i morse och då tar duschen längre tid. Vid köksbordet hade jag svårt att hitta en bra ställning för knäet. Dels måste jag hitta den ställning som gör minst ont, men det måste också vara en ställning som gör att jag kan äta fil. Ibland hamnar filen på fronten av hemmauniformen eftersom jag inte kommer intill bordet ordentligt. Idag gick det emellertid bra. Inte heller blev det nån kaffeincident som igår.

Fredagsfrukost med Hopptisarna Ligapojkarna fil med bär o levande ljus

Fredagsfrukost med fil, Hopptisarna, Ligapojkarna och levande ljus, men utan kaffeincident.

Igår kväll kunde jag läsa ut Mördarens melodi, en ganska lättläst mysdeckare. Jag bytte till en annan deckare som utspelar sig i Uppsala, fast nu runt 1930-talet. Ligapojkarna är den fjärde delen i serien om detektiv Ester Tillman. Jag valde boken för att jag tror att den är ungefär lika lättläst som Mördarens melodi. Det är vad som funkar just nu när jag har så här ont. Jag har redan läst ungefär en femtedel.

Böckerna Mördarens melodi och Ligapojkarna

Bokbyte från en nutida mysdeckare i Uppsala till en dåtida mysdeckare… i Uppsala.

∼ ♦ ∼

Fredagsjobb och mer piller

Bokade in några aktiviteter längre fram, men försökte ta det lugnt och inte gå så mycket idag.

Klockan sju i morse satt jag vid jobbdatorn. Jag hade inte fått några transkriberingar, men hade lite annat smått att pyssla med. Bland annat bokade jag in några aktiviteter längre fram, med hoppet och tron att knäet fungerar bättre. Som vanligt var det morgonmöte och det var dagens enda möte. Jag tog det väldigt lugnt eftersom jag både var trött och fortfarande hade jätteont.

När jag kollade på mobilen såg jag att jag inte bara hade gått cirka 14 000 steg igår. Jag hade gått 14 475. Inte konstigt att jag hade ont i natt… Idag bestämde jag mig för att verkligen försöka ta det lugnt. Men givetvis ville jag ner till tunnelbygget och fota. Det är emellertid inte alls nån lång promenad och jag måste ändå tänka på att röra mig en del för att inte få nya proppar i benen.

Sjukgymnasten ringde på förmiddagen och hade kollat av med en läkare (den som la luren i örat på mig sist) angående antiinflammatorisk medicin. Jag kan ta en sort under max två veckor. Den ska jag införskaffa i morgon – idag har jag ju redan börjat knapra på annat smärtstillande och man ska inte blanda. Förhoppningsvis speedar de antiinflammatoriska pillren upp för mig att komma ur skovet.

∼ ♦ ∼

Lunch, långsam promenad och lugn

Mitt på dan åt jag lunch. Idag kokade jag ett par ägg och gjorde äggmackor. Jag skulle ha köpte Varma koppen igår, det hade passat bra i kylan. Nu fick det bli mackor och ett glas mjölk i stället.

Äggmackor o mjölk hemmalunch med Hopptisarna o Ligapojkarna

Äggmackor och mjölk till hemmalunch med Hopptisarna och Ligapojkarna.

Därefter var jag redo för en kort promenad. Överenskommet med sjukgymnasten är att jag bara går mycket korta sträckor. Det fick bli sedvanlig fredagspromenad på cirka 2 x 10 minuter när man går så långsamt som jag (annars 2 x 5 minuter).

Det var mycket soligt och jag passade på att tanka ljus när jag var ute. Nere vid tunnelbygget var grindarna öppna idag. En kran höll på att lyfta nåt på plats och det kryllade av gula gubbar.

Tunnelbygget St Olof arbete pågår rakt framifrån den 6 nov 2026

Massor av gula gubbar jobbade.

Tunnelbygget St Olof med kranbil rakt framifrån den 6 nov 2026

Grindarna var öppna och en kranbil lyfte nåt på plats.

Tunnelbygget St Olof hö sida den 6 nov 2026

Solen sken på allt och alla.

Inne på Butiken på hörnet såldes det givetvis Gustav Adolf-bakelser. Men jag köpte ingen. Däremot fick jag provsmaka en bit som klistrade sig fast på överläppen. Det var nästan så att jag slog till på en bakelse. Jag nöjde mig dock med att köpa två Noisette till helgen och ett levainbröd av trevliga Åsa.

Två påsar från Triller och blomburk på köksbordet

Två påsar från Butiken på hörnet följde med hem.

Ett levainbröd och två Noisette från Triller

Men ingen innehöll Gustav Adolfbakelse utan levain och Noisette.

Hemkommen hade jag ont som fan och fick slänga mig på dagbädden och vila en stund samt dra på Linnex och ta smärtstillande. Sen la jag in en översättning på en artikel, mejlade samtliga inblandade och dog. Kändes det som. Till kvällen kanske det är tömt och glömt. Men faktum är att jag loggade ut från jobbet, la mig på dagbädden igen, somnade och sov en god stund. När jag vaknade läste jag och skrev lite. Tog det bara lugnt. Det tyckte knäet om.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll i sjukstugan

Ja nån stor fest eller nåt större mys blir det inte den här fredagen. Jag dukade fram mediciner och smörgåstårta till middag, men unnade mig ett glas vitt också. Egentligen var jag inte sugen på nåt, bara trött och medtagen efter all smärta. Samtidigt vet jag att jag behöver äta för att behålla krafterna. Och det var gott. Smörgåstårta från Korgtassen är alltid gott. Jag åt upp hela biten.

Smörgåstårta vitt vin levande ljus Hopptisarna o Ligapojkarna

Fredagsmiddag med Korgtassens smörgåstårta, ett glas vitt, levande ljus, Hopptisarna och Ligapojkarna.

Jag ska se senaste avsnittet av Förrädarna, det tillhör fredagsritualen. Om jag orkar letar jag upp nåt mer spännande att titta på, men det är tveksamt om jag just orkar. Det blir en mugg kaffe först av allt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska jag hämta ut och prova inflammationshämmande medicin. Det blir lite av en risk, men jag har själv bett att få testa. Jag behöver också tanka, så det kan bli en bilresa. Vidare ligger en strykhög och väntar, bara det att jag inte orkar ta itu med den just nu.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt 14 475 steg, 1930-talet, 2 x 10 minuter, 2 x 5 minuter, alkohol, annat smärtstillande, antiinflammatorisk medicin, äggmackor, öppna grindar, översättning, behöver äta för att behålla krafterna, bilresa, bokbyte, Butiken på hörnet, dagbädd, detektiv Ester Tillman, duka fram, dusch, en bra ställning för knäet, en femtedel, en helvetes värknatt, en kort promenad, en mugg kaffe, ett glas vitt vin, Förrädarna, fil, fjärde delen, fota, fredagsritualen, gör minst ont, gott, gula gubbar, Gustav Adolf-bakelser, hämta ut och prova inflammationshämmande medicin, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, ICA Supermarket Torgkassen, ingen kaffeincident, inte alls nån lång promenad, inte blanda, inte få nya proppar i benen, jobba hemifrån, kallt, köksbord, klistra sig fast på överläppen, knapra, koka ägg, komma ur skovet, Korgtassen, kran, kulmen, kyla, lägga luren i örat på mig, läkare, läsa, lättläst, långsamt, levainbröd, Ligapojkarna, Linnex, litteratur, logga ut, lunch, lyfta nåt på plats, mackor, max två veckor, maxdos, Mördarens melodi, mörkt, mediciner, mejla, mjölk, mycket soligt, mysdeckare, nästan så att jag slog till, nöja mig, noisette, noll grader, ont i knäet, ont som fan, orka, orkar inte ta itu med den, på fronten av hemmauniformen, provsmaka, röra på mig, risk, sätta stopp för mer sömn, sedvanlig fredagspromenad, serie, själv bett att få testa, sjukgymnast, sjukgymnnast, skov, skriva, smärta, smärtstillande, smörgåstårta, sol, somna, somna om, spännande, speeda upp, strykhög, ta det lugnt, tanka ljus, tänka, tömt och glömt, Terre di Mario Bianco, trött och medtagen, trevliga Åsa, tunnelbygge, tvätta håret, vakna, vardag, varma koppen, väckningslarm, värk, verkligen försöka ta det lugnt, vila | Lämna en kommentar

Mördarens melodi

Publicerat den 5 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om del två i serien om Filosofiska klubben.

Hösten 2024 hade jag nöjet att får recensera Karolina Schützers första del om Filosofiska klubben i Uppsala, Dödens lustgård. Uppföljaren, som kom året därpå, fick jag aldrig recensera. Därför köpte jag Mördarens melodi först nu när den finns i pocket.

En världsberömd dirigent hittas mördad på sitt gods i Uppsala. Han har blivit förgiftad. Filosofiska klubben, det vill säga filosofistudenten Liam och en pensionerade journalisten Greta, fascineras av mystiken kring mordet. Vad har legenden om Den eviga symfonin med saken att göra? Makt, musik och filosofi flätas samman och Liam och Greta måste hitta sanningen innan fler liv går förlorade.

Jorå, det är småputtrigt även om det sker en incident i självaste domkyrkan, en sån där sak som jag fasar för. I övrigt är det ganska snällt, trots förgiftning. Persongalleriet är stort och på en middag samlas tolv personer. Ibland är det svårt att hålla isär karaktärerna. Författaren har också problem med det, för på ett ställe blir Kristina Cecilia. Notera att det är i pocketutgåvan och ingen har alltså påpekat felet som måste ha hängt med från den inbunda utgåvan. Annars är det lite intressant just med författarens namnval eftersom ovan nämnda karaktär Kristina bär samma namn som en annan Uppsalaförfattare som också skriver deckare som utspelar sig i Uppsala, den senaste bland annat i domkyrkan… Endast stavningen skiljer dem åt. Lustigt? Medvetet? Underligt, tycker jag.

Tyvärr hittar jag fler konstigheter. Strax efter klockan två på natten efter middagen vaknar en person och kan inte somna om. En timme senare har han legat vaken större delen av natten, men äntligen somnat. Nja… Nog kan det kännas som om man legat vaken en hel natt fast man inte har det, men sättet som det är skrivet på angående den här personen känns fel. Jag tycker att det är slarvigt att ingen har påpekat detta. Vidare hittar jag korrekturfel. Det förekom faktiskt ett antal liknande ”misstag” i första delen, nåt jag valde att bortse ifrån. Den här gången hade jag hoppats på lite skärpning.

Men generellt är det här en rätt trevlig deckare där gåtan står i centrum och det är lagom spännande. Ett litet HBTQ-tema finns. Men det är mest roligt att traska omkring i Uppsala och till viss del inom universitetsvärlden när man är en aning förhindrad kroppsligt att göra det.

Jag är snäll. Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Filosofiska klubben-serien:

Dödens lustgård
Mördarens melodi (Läs inlägget ovan!)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Musik, Personligt | Märkt äntligen somnat, bär samma namn som en Uppsalaförfattare, Dödens lustgård, en aning förhindrad kroppsligt, en rätt trevlig deckare, en timme senare, fasa, fascineras, författaren har också svårt att hålla isär karaktärerna, förgiftad, filosofi, Filosofiska klubben, Filosofiska klubben-serien, filosofistudent, flera konstigheter, ganska snällt, gåtan i centrum, gods, Greta, hösten 2024, hitta sanningen, inbunden utgåva, incident, intressant namnval, kan inte somna om, Karolina Schützer, känns fel, korrekturfel, Kristina blir Cecilia, lagom spännande, legat vaken större delen av natten, legenden om Den eviga symfonin, Liam, litteratur, liv, lustigt, makt, mördad, Mördarens melodi, medvetet, middag, misstag, mord, mystik, omdöme, påpeka fel, pensionerad journalist, pocketbok, pocketutgåva, recensera, roligt att traska omkring i Uppsala, skärpning, skriva deckare, slarvigt, småputtrigt, stavningen skiljer namnen åt, stort persongalleri, tolv personer, underligt, universitetsvärlden, uppföljare, Uppsala, Uppsala Domkyrka, vakna, världsberömd dirigent | 2 kommentarer

Torsdagen den 5 november 2026: Livsfara eller smärta för en fallen stjärna

Publicerat den 5 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det blev ingen bra start på dagen. Lysröret över diskbänken pajade helt, vilket stressade mig så att jag gjorde ett rejält misstag: jag körde igång perkolatorn utan att sätta på några lock alls. Det var inte kul att komma ut i köket efter duschen och behöva torka upp kaffe, alltså städa bänk, spis, fläkt, luckor och golv, till och med kryddburkarna i sin kryddhylla på golvet. Det enda som var tur i det hela egentligen var att det ”bara” var kaffe. Tänk om det hade varit… surströmming…

En tjusig sepiabild? Nej. Att torka upp kaffe i stora delar av köket var ingen bra start på dagen.

Allting blev fördröjt, men så småningom satt jag vid köksbordet och åt frukostfil med de sista blåbären, några skivor banan och torkade tranbär och läste ett par kapitel av Mördarens melodi. Det stod helt klart att jag bara måste handla efter jobbet idag.

Torsdagsfrukost med levande ljus Hopptisarna Mördarens melodi fil

Torsdagsfrukost, med kaffe, fil, Hopptisarna, Mördarens melodi och levande ljus.

∼ ♦ ∼

En fallen stjärna?

Jag kom i alla fall iväg inte särskilt mycket senare än vanligt, bara typ fem minuter – och detta trots att magen reagerade dubbelt upp, troligen för att jag blev stressad av kaffekoket. Morgonen blev solig. Nere i stan skulle julbelysningarna börja hängas upp. Det låg fallna stjärnor och fejkgranslingor här och var på trottoarerna. Ytterligare en grej som fotgängare måste se upp med förutom trottoarcyklare och trottoarscooteråkare. Det är snart så att jag tar kryckan bara för kunna peta omkull en och annan som inte fattar att trottoarer är till för fotgängare, inte fordon.

En fallen stjärna, om än på väg upp.

Jag äntrade Carolinabacken, kom upp till jobbet, startade datorn, jobbade en stund… Och sen var det dags att gå igen…

∼ ♦ ∼

Pest eller kolera?

I väntrummet…

Idag hade jag en ny dejt med sjukgymnasten. Jag känner ett starkt förtroende för henne. Hon lyssnar på mig, har ögonkontakt, vill få helheten, antecknar och hon undersöker. Hon ser till att vi tillsammans får en plan. Troligen har jag redan kommit in i ett andra skov. Och det innebär just nu att jag måste undvika belastning helt.

Jag har fått en remiss till röntgen (måndag) och svaret borde hon ha på onsdag nästa vecka. Inga nya övningar, det är så lite belastning som möjligt som gäller. Däremot ska jag ta maxdos av den smärtstillande. Så i morgon jobbar jag hemifrån för att inte belasta knäet med promenader hit och dit och på jobbet och nästa vecka sjukskriver jag mig igen.

Det är en vanlig slätröntgen jag ska göra, men den visar artros om där är någon. Och är där ingen blir det remiss till ortopeden. Vidare skulle sjukgymnasten höra med läkarna angående inflammationshämmande tillfälligt – för att jag har så ont. Problemet är att sådan medicin krockar med mina hjärtmediciner, främst den blodförtunnande. Livsfara kontra smärta… Pest eller kolera… Vad väljer man???

Trots smärtan kunde jag ändå njuta av höstsolen. Jag försöker, försöker, försöker tänka positivt.

Morgonsol november på väg till vårdcentralen

Höstsol…

…och höstträd i Botan.

∼ ♦ ∼

Jobbigt, gulligt och snällt

Det var inte kul att berätta för vare sig Stora A eller chefen att jag behöver sjukskriva mig igen. Men det gjorde jag. Sen försökte jag arbeta också. La in en artikel som är klar på svenska, till exempel, och mejlade intervjupersoner att jag inte kan höra av mig nästa vecka som tänkt eftersom jag inte ska jobba. Som vanligt åt jag skrivbordslunch medan mina arbetskamrater var till Bror Hjorths hus och såg en utställning. Jävla knä, säger jag bara…

Skrivbordslunch med macka ägg Kexchokald Mördarens melodi o två muggar varm choklad

Skrivbordslunch, som vanligt.

Utöver det hade jag sms-kontakt med Anna som har kommit hem från sin resa. Hon har en liten grej till mig, skrev hon. Gulligt!

Annat gulligt är att det blev bestämt att Stora A kommer till mig på tisdag och hjälper mig med lysröret över diskbänken. Så snällt! Jag funderar på hur jag ska kunna kompensera honom.

∼ ♦ ∼

Mat och mat

Mjölk Pro Viva frysrätter soppor bär ost smörgåstårtbit duschcrème kex räksallad godis

Soppor och frysmat till förråden, smörgåstårta och godis till i morgon med mera.

Självklart tog jag mig till Korgtassen. Det är bra med rutiner för då biter jag ihop och ger inte upp. På fredagar äter jag smörgåstårta. En sån tårtbit måste köpas dan innan, på tordagen, om en ska få nåt med av den stora godbiten som görs i delidisken.

Idag har det varit torsdag hela dan. Efter jobbet (jag gick redan 15.30) styrde jag stegen mot affären. Det blir ingen omväg egentligen att slinka in och handla. Dessvärre behövde jag rätt mycket. Jag passade på att köpa några frysrätter och soppor också så att det finns mat hemma att ta till. Självklart sitter jag inte inne hela nästa vecka. Men jag försöker fixa saker i förväg så att jag sen kan göra det jag ska och bör göra när jag sjukskriver mig: vila och belasta knäet så lite som möjligt.

Till middag idag valde jag en laxrätt med pasta och spenat som Anna köpte åt mig förra svängen jag var dålig. Det lät rätt nyttigt, kolhydraterna till trots. Tyvärr var maten lite smaklös, men med salt och svartpeppar blev den bättre. Jag blev mätt!

Laxpasta med spenat mjölk tomater Hopptisarna Mördarens melodi och levande ljus

Laxpasta med spenat kändes nyttigt, men var lite smaklöst. Salt och peppar fixade till den.

Jag ska försöka läsa i kväll eller bara vara. Smärtan gör som sagt att jag har lite svårt att koncentrera mig till och med på en bra bok. Det ska bli skönt att jobba hemifrån i morgon och sen försöka ta det lugnt de kommande dagarna. Det enda jag vet att jag måste göra i helgen är att tanka.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har jag gått cirka 14 000 steg med ett knä som inte ska belastas. Det ger mig rätt att vara en fallen stjärna i afton.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt anteckna, arbetskamrat, artikel, artros, äta, ögonkontakt, bänk, bita ihop, blåbär, blodförtunnande, Bror Hjorths hus, Carolinabacken, chefen, cirka 14 000 steg, delidisken, den stora godbiten, diskbänk, en bra bok, en liten grej, en ny dejt med sjukgymnasten, en plan, ett andra skov, ett rejält misstag, ett starkt förtroende, fallna stjärnor, fördröjt, fejkgranslingor, fem minuter, fixa saker i förväg, fläkt, fordon, fotgängare, fredagar, frukostfik, frysrätter, ger inte upp, golv, gulligt, handla, helg, helheten, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, ICA Supermarket Torgkassen, inflammationshämmande, inga nya övningar, inga promenader hit och dit, ingen bra start, ingen omväg, inte surströmming, jobba hemifrån, julbelysning, kaffe, kaffekok, köksbord, kompensera, Korgtassen, krockar med mina hjärtmediciner, krycka, kryddburkar, kryddhylla, laxrätt med pasta och spenat, läkare, läsa, lite smaklös, livsfara kontra smärta, luckor, lysrör, lysröret över diskbänken, lyssnar, magen reagerade, maxdos av den smärtstillande, mätt, måndag, Mördarens melodi, mejla intervjupersoner, mobiltelefoni, njuta av höstsolen, nyttigt, onsdag, ont i knäet, ortoped, paja, perkolator, pest eller kolera, peta omkull, röntgen, remiss, resa, rutiner, salt och svartpeppar, se upp med, sjukskriva mig, skivad banan, skrivbordslunch, slätröntgen, smärta, smörgåstårta, snällt, solig morgon, soppor, spis, städa, Stora A, stress, styra stegen, svårt att koncentrera mig, svenska, ta det lugnt, tänka, tårtbit, tisdag, tjusig sepiabild, torka upp, torkade tranbär, torsdag, trottoar, trottoarcyklare, trottoarscooteråkare, tur, undersöka, undvika belastning helt, utställning, vara dålig, vila | 4 kommentarer

Onsdagen den 4 november 2026: Alltid något… ljus…

Publicerat den 4 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Mörk morgon, vaknade med ont i knäet två gånger under natten. Men nu har jag i alla fall en tid hos sjukgymnast i morgon. Alltid något. Sjukgymnasten verkar betydligt mer på hugget än doktorn som hela tiden behövde konsultera en kollega (läs: fråga sin handledare). To be continued…

Det var inte lika kallt i morse. Alltid något. Jag tycker att det är mysigt att frukostera och läsa med Hopptisarna vid levande ljus. Så passande att läsa Mördarens melodi då. Och på tal om ljus håller mitt lysrör över diskbänken på att paja. Det har inte pajat än, men det blinkar oroväckande ibland. Idag var jag fräck nog att fråga Stora A om han skulle kunna hjälpa mig att byta det vid tillfälle. Det kunde han tänka sig att göra. Han är så snäll! Mina händer funkar inte riktigt som de ska och jag är rädd att jag tappar saker och ting när jag ska byta. För bytt har jag gjort tidigare när jag hade bostadsrätt. Nu när jag har hyresrätt gör Fastighetssnabben en del, men de byter inte lysrör.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna Mördarens melodi och levande ljus

Mysigt att äta frukost med Hopptisarna och läsa vid levande ljus.

∼ ♦ ∼

Ljus mitt i autostradan

Med Linnex på knäet och 2 x 500 mg Alvedon i kroppen stapplade jag iväg till jobbet. Första halvan funkade bra. Jag passerade nånting som ska bli ljus, ett verk i Allt ljus på Uppsala, som startar på fredag. Lite dum placering, bara, mitt i en korsning av cykelbanan och en gångväg på Salagatan. Det är ett ställe som är en jäkla autostrada och som fotgängare får man vara extra vaksam just där.

Bygge mitt i cykel o gångbanan Salagatan

Bygge mitt i autostradan…

∼ ♦ ∼

Digitalt tillstånd fixat när gör ont

Vilopaus vid floden.

Att gå gör ont. Idag stannade jag vid floden (Fyrisån) för att ta en bild och vila. Sen gick det bättre en stund och jag klarade mig upp till jobbet. Vi hade mötesdag idag, med tre möten på raken på förmiddagen. Idag var det bra möten, då känns det OK. Jag snodde åt mig en extra stol så att jag kunde sätta upp benet med det onda knäet.

Efter mötet var U-bilens ägare så snäll och visade mig hur jag skulle fixa digitalt parkeringstillstånd på jobbet. Detta eftersom jag faktiskt kanske måste ta bilen då och då. Det blir givetvis skitdyrt för mig och inte bra vare sig för miljön eller hjärtat. Men nu kanske jag måste tänka på knäet… Oavsett, det är bra att ha tillståndet fixat så att jag bara kan betala parkeringsavgift i rätt app och till rätt taxa om jag behöver ta bilen till jobbet. Nu tänker jag fortsätta gå så länge jag kan, men… Alltid något, alltså.

Och i morse gick jag som sagt till jobbet, men jag fick erbjudande om skjuts hem i ovan nämnda bil. Det lät toppen. Först jobbade jag förstås och åt skrivbordslunch mitt på dan. Idag blev den exakt likadan som igår.

Skrivbordslunch macka ägg Kexchoklad Mördarens melodi o två muggar varm choklad

Idag var lunchen likadan som igår.

Eftermiddagen blev också ganska lik gårdagen. Sen fick jag lift i U-bilen hem och då hade jag jätteont i knäet. Men i morgon ska jag gå. Inte bara till jobbet utan även till sjukgymnasten. Och hem efter jobbet. Vi får se hur det funkar. Men jag ska handla efter jobbet och då är det smidigare att inte behöva sitta i bilköer hem först med bilen och sen gå iväg till Korgtassen.

∼ ♦ ∼

Onsdagskväll

Kvällarna kommer så tidigt nu. När jag har klivit in i lägenheten efter arbetsdagen är det rätt mörkt ute. Nån större aptit har jag fortfarande inte, så idag fick det bli kaffe och mackor till kvällsmat. Jag dukade upp ett smörgåsbord med knäckemackor och pålägg. För nåt behöver jag äta på kvällen om jag bara har fått i mig en macka, ett ägg och en Kexchoklad till lunch. Jag ska försöka hitta några frysrätter i morgon att köpa hem.

Knäckemackor pålägg kaffe Hopptisarna Mördarens melodi o levande ljus

Smörgåsbordet är uppdukat.

Nåt annat spännande händer inte i kväll mer än det som sker i boken jag läser. Jag har en strykhög som bara växer, men det får den göra ifred från mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Ska jag tro på att jag får nån bra hjälp med knäet i morgon?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt Allt ljus på Uppsala, alltid något, Alvedon, betala parkeringsavgift, bil, bild, blinkar oroväckande, bostadsrätt, byta, cykelbana, doktor, dum placering, en strykhög som bara växer, erbjudande om skjuts hem, ett smörgåsbord med knäckemackor och pålägg, exakt likadan, extra vaksam, Fastighetssnabben, fixa digitalt parkeringstillstånd, floden, fota, fotgängare, fräck, fråga sin handledare, fredag, frukostera, frysrätter, Fyrisån, gå, gångväg, handla, händerna funkar inte, hjälpa mig, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, hyresrätt, ICA Supermarket Torgkassen, ingen större aptit, inget mer spännande, inte bra, kaffe och mackor, konsultera en kollega, Korgtassen, korsning, kvällsmat, läsa, levande ljus, Linnex, ljus, lysrör över diskbänken, Mördarens melodi, mörk morgon, mötesdag, mer på hugget, miljö och hjärta, mysigt, ont i knäet, paja, rätt app, rätt taxa, Salagatan autostrada, sätta upp benet, sjukgymnast, skitdyrt, skrivbordslunch, slippa sitta i bilköer, snäll, sno åt mig en extra stol, stappla, Stora A, tappa saker och ting, tänka på knäet, toppen, tre möten på raken, U-bilen, vila | Lämna en kommentar

Tisdagen den 3 november 2026: Det hjälper inte

Publicerat den 3 november, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
Klicka sen på Svara.
Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Åter en mörk morgon, men tisdagsmorgonen var dessutom kall. Temperaturen låg på nollan. Temperaturen på mitt humör låg på samma nivå, för jag hade skitont i knäet när jag vaknade. Detta trots att jag gick en del igår, gjorde övningarna, körde med Linnex och tog Alvedon. Jag kröp i säng tidigt – för jag hade så jävla ont. Mitt liv har nu krympt ännu mer. Men upp kom jag i morse, grinade av smärta i duschen och parkerade mig med Linnex på knäet vid köksbordet. Levande ljus, mina trägubbar och en lättsmält deckare, Mördarens melodi, hjälper lite grann även om det inte tar bort nån smärta. Inte heller hjälper det att vi är flera som jobbar trots sjukdom just nu. Vad är det för jävla arbetsliv???

En kall morgon…

Tisdagsfrukost i mörker med levande ljus Hopptisarna o Mördarens melodi

…och mörk…

∼ ♦ ∼

Vackert

Novembermorgon korsningen St Per Storgatan med domkyrkotornen i bakgrunden

Novembermorgon i korsningen S:t Persgatan – Storgatan.

Det var ändå en vacker morgon, men inte heller det hjälper när man har ont. Jag stannar inte mer än jag behöver på vägen till jobbet. Rädd att inte kunna fortsätta. Ibland behöver jag. Då passar jag på att fota. Första stoppet i morse var vid korsningen S:t Persgatan – Storgatan där det grävs inte bara i järnvägstunneln utan också i gatan. Hålet är enormt och där vill man inte trilla i. Men himlen hade en fantastisk färg och domkyrkotornen reste sig raka och mäktiga uppåt. Jag hade just läst om en… incident inne i domkyrkan i Mördarens melodi. En sån där händelse som jag alltid fruktar ska ske när jag är där. (Vilket numera är sällan av olika skäl, framför allt hälsoskäl och grävarbetsskäl.)

Nästa stopp blev i Carolinabacken. Då grinade jag för att knäet gjorde så ont. Tur att jag inte mötte nån. Men jag stannade och fotade ett frostigt lönnlöv. Uppför backen kom jag och över gatan. Sen fick jag sällskap av H sista biten. Då hade tårarna frystorkat och jag bet ihop och det var trevligt att småprata. Fast… det hjälper inte heller…

Grönt igår, frostigt idag. Lönnlöv är alltid vackra.

∼ ♦ ∼

Jobb och jobb

Arbetsdagen bestod av korrekturläsning igen, men också av att skriva en artikel. Sent igår kväll kom svar på en förfrågan. Ibland blir det mejlintervjuer och foton via e-post. För det här syftet funkade det. Vidare hade jag en fortsatt diskussion med HR om vikten av att vara tydlig i informationstexter. Det var en bra diskussion, inget tjafs. Jag erbjöd till och med mina tjänster som språk- och textvårdare. Men jag vet inte om det hjälpte. Ytterligare en intervju är på väg att bokas. Vi avvaktar dock till nästa vecka på grund både intervjupersonens och min sjukdom. Jag har tog mig i kragen och skrev till sjukgymnasten om mitt knä via 1177, för att kolla om jag antingen kan få andra övningar eller en ny tid. Min arbetskamrat, som också har ont i ett knä och går hos sjukgymnast, har fått övningar och en uppföljningstid… Det har inte jag fått. Jag undrade om mitt meddelande skulle hjälpa – och det gjorde det. Jag har fått en tid nu på torsdag klockan 9. Jag hoppas att knäet håller så att jag kan ta mig dit… Annars hjälper det inte.

Mitt på dan tog jag lunch. Och ja. Det blev nästan samma som igår, macka (inte grovt bröd utan skumgummivarianten), ägg och Kexchoklad vid skrivbordet, men en annan bok. Jag hade hela dan på mig att fundera ut vad jag skulle äta till kvällsmat.

Skrivbordslunch med Mördarens melodi kexchoklad macka ägg o varm choklad

Skrivbordslunch som igår, men med annan bok och annat bröd.

∼ ♦ ∼

Lift och litteratur

Även idag fick jag lift hem i U-bilen. Dessa turer räddar mig och mitt onda knä. Det gör också att jag har lite, lite krafter kvar på kvällen. Jag hade ändå ganska ont när jag landade hemma.

Jag la mina krafter på att bläddra igenom Modernistas vårkatalog. Jisses, jag vill nästan läsa allt! Men jag skrev ner några titlar som jag önskar få för recension och svar kom att de skulle skickas. Så generöst. Jag skapade en ny sida där jag samlar nästa års recensioner här på bloggen. Alla böcker jag skriver om finns dock med länkar i Läslistan.

Solnedgången när det var dags att gå hem från jobbet, ungefär.

∼ ♦ ∼

Lagad mat

Nä nåt matlagare är jag inte, men i kväll fick det baske mig bli annat än bara bröd. Det blev grillade kalkonkorvar med… bröd. Annas bostongurka är slut. Tur att jag hade köpes samt räksallad. Snart måste jag gå och handla, det finns inte direkt nån mat att välja mellan. Hopptisarna var i alla fall nöjda att jag åt varm, tillagad mat.

Tre grillade kalkonkorvar med bröd bostongurka räksallad Hopptisarna Mördarens melodi levande ljus mjölk

Hopptisarna var nöjda att jag lagade mat i kväll.

I kväll åker fötterna upp och boken läggs i knäet. Inte ett skit ska jag göra mer.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag kallar de här två bilderna Läskunnighet vid universitet. Fotona är tagna i vårt kopieringsrum. Det är inte ett soprum.

Sönderriven kartong på golvet i kopieringsrummet

Här blir bra.

Har ej läst skylten.

Hur svårt kan det vara att göra rätt???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt 1177, Alvedon, andra övningar, annat än bröd, arbetskamrat, artikel, avvakta, ägg, övningar, bita ihop, bläddra igenom, bostongurka, Carolinabacken, diskussion, Domkyrkotorn, dusch, en bra diskussion, en fantastisk färg, en lättsmält deckare, en tid nu på torsdag, enormt hål, erbjuda mina tjänster, ett frostigt lönnlöv, flera som jobbar trots sjukdom, fota, foto, foton via e-post, frukta, frystorkade tårar, fundera ut, gå, gåta, gräva, grävarbetsskäl, grillad kalkonkorv, grillad kalkonkorv med bröd, H, handla, hälsoskäl, himmel, hjälper lite grann, Hopptikissen, Hopptimisten, Hopptisarna, HR, incident, informationstexter, ingen matlagare, inget tjafs, inte ett soprum, intervju, intervjuperson, järnvägstunnel, jävla arbetsliv, kall, köksbord, köpes, kexchoklad, kom upp grina, kopieringsrum, korrekturläsning, korsningen S:t Persgatan – Storgatan, krypa i säng tidigt, kvällsmat, lägga boken i knäet, Läskunnighet vid universitet, levande ljus, lift, Linnex, lite krafter kvar, litteratur, livet har krympt ännu mer, lunch, macka, Mördarens melodi, mörk, mejlintervju, Modernista, noll grader temperaturen på mitt humör, parkera, raka och mäktiga, rädd, räddar mig, räksallad, recension, sällskap, så jävla ont, sjukdom, sjukgymnast, skål, skitont i knäet, skriva, skrivbordslunch, skumgummivarianten, språk- och textvårdare, stanna, stopp, svar på en förfrågan, syfte, tar inte bort nån smärta, titlar, trägubbar, trevligt att småprata, trilla i, tydlig, U-bilen, upp med fötterna, uppföljning, uppföljningstid, vacker morgon, vaka, varm tillagad mat, välja, vårkatalog | Lämna en kommentar

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Recension: The Watchmaker
- The Flock (2007)
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Dit du går, följer jag
- Ett appassimentovin: Mandato Primitivo Appassimento Puglia 2022

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Läsvärt hos andra!
- Tisdagstrion - Bakverk på Mösstanten
- Vinterfint vid entrén på Just nu - Just här
- På resande fot på BokCissi
- Döda vinkeln av Pernilla Erics… på Lottens Bokblogg
- De nominerade till årets krimi… på enligt O
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 1 064 845 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 27 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Recension: The Watchmaker
- The Flock (2007)
- Lördagen den 7 november 2026: Det funkar!
- Dit du går, följer jag
- Ett appassimentovin: Mandato Primitivo Appassimento Puglia 2022
Dagarna
november 2026

M T O T F L S

1

2 3 4 5 6 7 8

9 10 11 12 13 14 15

16 17 18 19 20 21 22

23 24 25 26 27 28 29

30

« Okt

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

november 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30

	Tofflan om Lördagen den 7 november 2026:…
	Ewa om Lördagen den 7 november 2026:…
	Tofflan om Ligapojkarna
	Lottens Bokblogg om Ligapojkarna
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Berit om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Mördarens melodi
	Berit om Mördarens melodi
	ELIZA om Torsdagen den 5 november 2026:…
	Tofflan om Måndagen den 2 november 2026:…
	Ewa om Måndagen den 2 november 2026:…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Omtumlande…
	Tofflan om Alla helgons dag 2026: Vem kan…

Besökare
- 1 064 845 besök
Arkiv
- november 2026
- oktober 2026
- september 2026
- augusti 2026
- juli 2026
- juni 2026
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Halvt ljus på Uppsala, tjatigt i väntrummet och otrevlig snubbe

∼ ♦ ∼

Värdelösa 1177, möte med mentor och bokmiss

∼ ♦ ∼

Matlagning på hög nivå

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Ont igen

∼ ♦ ∼

Lite nytta

∼ ♦ ∼

Ostfest

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Lördagslugn förmiddag

∼ ♦ ∼

Utförda uppdrag och långprat

∼ ♦ ∼

Lördagskväll med matlagning

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Fredagsjobb och mer piller

∼ ♦ ∼

Lunch, långsam promenad och lugn

∼ ♦ ∼

Fredagskväll i sjukstugan

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

En fallen stjärna?

∼ ♦ ∼

Pest eller kolera?

∼ ♦ ∼

Jobbigt, gulligt och snällt

∼ ♦ ∼

Mat och mat

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Ljus mitt i autostradan

∼ ♦ ∼

Digitalt tillstånd fixat när gör ont

∼ ♦ ∼

Onsdagskväll

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Vackert

∼ ♦ ∼

Jobb och jobb

∼ ♦ ∼

Lift och litteratur

∼ ♦ ∼

Lagad mat

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier