OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, inga störningar den här morgonen…
…mer än mina egna funderingar. En del rörde jobb, annat rörde mitt privatliv. De hängde ihop lite. Igår fick jag faktiskt en klapp på axeln och den blev jag väldigt glad för. Jag kände att den var välmenad för jag fick den i ett läge när jag verkligen behövde den. Annars är det aldrig nån som rör vid mig. Aldrig nånsin, numera.
Under pandemin upphörde såväl handslag som kramar. De kom nästan inte tillbaka. Och när ett förhållande tar slut, såsom mitt gjorde, upphör den där nära kroppskontakten. Då menar jag inte den sexuella utan de där intima, men vardagliga beröringarna som en smekning över kinden eller att borttagning av en smula eller ett hårstrå från en tröja.
Några verbala beröringar för känslolivet får jag inte heller. Det kommer inga hjärtan per sms i mobilen. Det kommer nästan inga samtal heller, för den delen. Inget sällskap IRL. (Nu på söndag blir ett välkommet undantag!) Ska jag höra en röst får jag prata för mig själv. Så ja. Livet är tomt. Det är tur att jag går till Igor och klipper mig var sjätte vecka för då blir jag berörd utanpå huvudet i alla fall. Annars är det just… tomt. Ingen älskar mig. Jag älskar ingen. Jag får säga till mig själv att jag är magisk – om jag ska höra det.
∼ ♦ ∼
Man ser inte skogen för alla träd
Torsdagsfrukosten blev likadan som alla frukostar i veckan, tror jag. Det enda som skiljer är litteraturen. Igår kväll började jag läsa Chasing the dead och det fortsatte jag med i morse till filen. Boken har några år på nacken, men efter att ha läst 14 procent av boken (!) enligt Goodreads tycker jag inte att det märks.
Torsdagsfrukost med Hopptisarna och spännande läsning.
Vackert hus på vägen upp till jobbet.
Morgonen var svalare, men det blev en behaglig promenad, lite varm när det gick uppför. Jag försöker på min väg till jobbet hitta annorlunda motiv att fota. I morse fastnade blicken på en husfasad som jag alltså går förbi varje gång jag jobbar. Det slog mig plötsligt den här morgonen att huset är väldigt vackert. Märkligt, det där, att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Arbetsdagen idag bestod av två möten på förmiddagen. IRL-mötet jag deltog i var bra, det är dessa möten alltid. Jag är glad att vi ska fortsätta med dem i höst. Det lär bli en skum höst på flera sätt på jobbet. Men jag orkar inte vara orolig. Jag har ändå ingen som väntar där hemma, så att säga.
∼ ♦ ∼
Lisbethlunch och 80-årsfirande
Idag var det i alla fall nån som skulle göra mig sällskap till lunch. Lisbeth, hon som heter nånting heeelt annat, och jag hade en efterlängtad, lunchdejt på slottet. Jag åt trattkantarellsoppa, gott bröd och smarrig färskost. Och jag kan bara säga att Lisbeth berör mig. Våra samtal sker sällan, men de är så meningsfulla. Vi pratar och lyssnar.
Trattkantarellsoppa med Lisbeth.
Tillbaka till skrivbordet en stund efter lunchen. Jag fick en ny skrivbordslampa idag, över ett år efter att jag bytte plats. Nytt skrivbord tackade jag nej till eftersom jag skulle få ett likadant som jag har. Inte särskilt funktionellt och feldimensionerat för arbete 2026. Till och med morfars skrivbord hemma är bättre. Nåja, en timma jobbade jag inklusive dagens andra uppdateringsdrös på jobbdatorn (den första gjorde jag tidigt i morse). Sen var det dags för 80-årsfirande med tårta och bubbel.
∼ ♦ ∼
Helghandling
Handlat lite till helgen.
Idag fick jag skjuts hem med U-bilen. Eller till Korgtassen, snarare. Jag behövde handla, bland annat smörgåstårta (fredagen närmar sig) och mat till lördag, så det var extra skönt att slippa gå hem från jobbet. I morrn sitter jag hemma och jobbar. Då får jag vila mina trötta fötter. Det är också rätt skönt när man ska jobba med nåt koncentrerat. Jag har fått underlag till nästa artikel och den tänkte jag skriva då.
Till söndag behövde jag förresten inte handla nån mat eftersom jag faktiskt får besök då och det blir middag på lokal. Det innebär att jag behöver städa lite innan dess, så det påbörjar jag väl under morgondagen. Och eftersom jag jobbar hemifrån kan jag köra en maskin tvätt på dagtid.
∼ ♦ ∼
Bokpost och kvällskräm
I postboxen låg ett brunt paket och väntade på mig. Jag försökte gissa dess innehåll, men hade helt fel. I paketet låg för recension översättningen av Freida McFaddens bok The Tenant, utgiven av Modernista under titeln Hyresgästen. Stort TACK för den!
Givetvis står den här boken på tur att bli läst härnäst. Men först ska jag ju läsa Chasing the dead. Det är ganska sällan jag parallelläser böcker, allra minst när jag ska recensera. Då vill jag ha fullt fokus på en och samma bok.
Läshungern är stor här, men den vanliga hungern var det väl sisådär med i kväll efter sopplunch och eftermiddagstårta. Då passade det perfekt med rabarberkräm och mackor (rostat nötbröd) till kvällsmat.
Rabarberkräm och rostade nötbrödsmackor med Hopptisarna och Chasing the dead.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morrn är det veckans sista arbetsdag och sen kommer helgen. Den här helgen blir inte riktigt lika ensam som vanliga helger, för på söndag får jag besök som sagt. Därefter inleds midsommarveckan. Några andra planer än att äta sill och dricka snaps har jag inte för midsommarafton. Jag hänger här hemma, utan att bli störd eller störa, beröras eller beröra.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Vissa kriminalserier ska man läsa i ordning. Det har jag tyvärr inte gjort med 
En liten utgrävning i hyllan med olästa böcker trollade fram en bok jag köpt på årets (2026) bokrea. På 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 