Tisdag kväll den 29 november och onsdagen den 30 november 2022: Fusk och ljus sista november

 



Kära dagbok…

Saffransfika

Bilden är gammal, en saffransskorpa liknande den på bilden åt jag igår.

Igår fuskade jag. Och med fuska menar jag åt sötsaker. Vi åt linssoppa och mackor tillsammans, Fästmön och jag, men sen var det bakning på g. Dofterna… Visserligen tog jag två köpekex från helgen. Som dessert (?) provsmakade jag en nybakad saffransskorpa. Himmel, så gott! Kvällsfikat intogs vid TV:n där Malou intervjuade GW. Det blev en rätt rörande intervju, faktiskt.

Utöver det gjorde min sambo ”cigarrer”, en kaka med malda nötter. Toppen ska doppas i choklad och det gjorde hon inte. Tur var väl det – jag hade säkert ryckt åt mig en kaka om de hade varit färdiga. Jag funderar när jag kan simma nästa gång för jag kan inte svulla utan att röra på mig. Tänker att det kan bli i morrn kväll. Men jag behöver gå hem från jobbet först med jobbväskan och ge katterna mat. Sen behöver jag packa inför helgresan också. Det är svårt att packa när väderprognosen ändrar sig hela tiden. Vi ska bo på hotell i Gamla Stan och eftersom det ligger nära vattnet brukar det vara ganska kyligt och blåsigt. En och annan varm tröja bör få följa med till Kungliga Huvudstaden. Kanske dags att premiäranvända den jag köpte i oktober nere i Östergötland?

Stickad tröja med kort dragkedja

Premiäranvändning av denna i helgen?

∼ ♦ ∼

Det var lite ljusare i morse, men jag tror att det håller på att bli kallare. Väderappen säger snö av och till i helgen. Det vill vi helst slippa. Den allra sista dagen i november 2022 var Uppsala slott magnifikt i morgonljuset.

Uppsala slott i morgonljus 30 november 2022

November 2022 var inte bara mörker. Här Uppsala slott i ett magnifikt morgonljus.


Arbetsdagen bestod av två längre IRL-möten,
men jag bad att bara få delta en stund i förmiddagens möte. Det var en riktigt bra presentation och jag är stolt över mina duktiga arbetskamrater. Extra roligt var det att få framföra positiv kritik till dem från tredje part. Eftermiddagens möte är ett veckomöte som jag känner att jag vill och behöver vara med på fullt ut. Det var helt idiotiskt farsartat idag, med lokaler som var dubbelbokade. Vi for omkring på avdelningen med en medarbetare med oss via Zoom. Och drog över tiden med cirka en halvtimme på grund av all spilltid. Under mötets tio sista minuter låg jag på golvet med benen upp för att avlasta ryggen.

∼ ♦ ∼

I kväll tvättar jag och kanske ska jag torka golvet i nya Bokrummet och lägga på en matta. Mattorna levererades nämligen idag från kemtvätt. Anna har varit så duktig och fixat lakans- och handdukstvätt i tvättstugan idag. Jag har varit och slängt sopor och funderar på om jag inte ska packa en del eller möjligen leka rörmokare..?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… det var ljust och fint i morse även över Barockträdgården med Carolina Rediviva och domkyrkan i bakgrunden.

Barockträdgården Carolina Rediviva och domkyrkotornen 30 november 2022

Ljust även i Barockträdgården med Carolina och domkyrkan i bakgrunden.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 28 november och tisdagen den 29 november 2022: Jorå, jag har faktiskt

 



Kära dagbok…

Julklapp

Julen, blir den god 2022?

Måndagskvällen var full av matlukt. När jag kom hem från jobbet stod Fästmön i oset i köket och förberedde nånting köttigt till julbordet. Annas familj inklusive exman kommer till Main Street för att fira julafton som vanligt. I skrivande stund är det oklart om Anna själv jobbar eller inte. Hon har sökt ledigt, men inte fått nåt besked. Jag befattar mig så lite jag kan med julen. Bara jag tänker på den får jag ångest och minns den där julaftonen när jag grinade mig igenom Kalle Anka på TV. Sen dess har jag inte förändrat mig nämnvärt, men jag har nog blivit mer hårdhudad. Julångesten tränger dessvärre igenom. Sen tror jag att vi har lärt oss att kompromissa och bita ihop lite mer var till mans. Men det klart att jag saknar min egen familj vid julen, även om den var förknippad med en massa måsten. Ja ja, julen 2022 närmar sig med stormsteg och jag har faktiskt köpt ett par julklappar. Tanken är väl att vi ska hitta klappar i Stockholm på lördag. På fredag lär vi inte hinna gå i affärer eftersom jag jobbar fram till lunch. På eftermiddagen har vi en fikaträff med två ”förbipasserande” från Annas familj.

Böckerna Mordkonsulten och Lykttändaren

Bokbyte igår kväll från en bok om en mordkonsult till en bok om en lykttändare.

Men ännu är det november. Matlukten igår bestod också av dofter från linssoppan som Anna bjöd på till kvällsmat. Underbart god. Jag fick därefter tillfälle att läsa. Det blev bokbyte, från en bok om en mordkonsult till en bok om en lykttändare. Jag har bestämt mig för att ligga lågt med bokinköp ett tag. Inte för att jag tror att tomten kommer med några böcker på min önskelista utan helt enkelt för att det är väldigt fullt i bokhyllorna. Då kan en låna i stället och det har jag – en hel hög.

Sista programmet för säsongen av Vem bor här? tittade jag på. Som vanligt gissade jag helt fel på de flesta.

∼ ♦ ∼

Lunchwrap med boken Lykttändaren

Lätt lunch med tonfiskwrap, vatten och litterära intryck.

Den här morgonen skulle det snöa enligt väderappen. Det gjorde det inte, men det var fuktigt i luften. Jag älskar att jag slipper ha mina klumpiga vinterboots på mig, för jag får så himla ont i fötterna av dem. På tal om ont är ryggen bättre, men jag måste komma ihåg att växla sittande och stående när jag jobbar. Stolen jag provade ett par veckor har jag lämnat tillbaka, för jag kände att jag fick mer ont av den.

Tisdagen på jobbet var det fokus på nya webbplattformen och det nya verktyget. På förmiddagen hade vi en workshop IRL och på eftermiddagen blev det en demo via Zoom av nyhetsverktyget. Just nu känns det råddigt värre och som jag befarade har jag suttit och jobbat med material som nån annan redan har jobbat nästan färdigt med. Det är ganska frustrerande eftersom vi, inte bara jag, vet att det snart kommer att rasa över oss jobb. Lunchen blev därför lätt för magen – tonfiskwrap och vatten – och nya och helt andra intryck i form av min bok på gång i huvudet. Det var tur att Anna hade kokat rejält med linssoppa för det och kaviarmacka åt vi till kvällsmat. Salt och gott!

Kaviarmacka och linssoppa

Kaviarmacka och linssoppa satt fint till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

När jag kom hem i kväll låg ett spännande paket och väntade på mig. Det var HarperCollins och författaren Mariette Lindstein som sänt mig ett recensionsexemplar av den senaste delen i Dimön-serien, Skuggan av Dimön. Tusen tack för den trevliga överraskningen i novembermörkret!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mordkonsulten

Ett inlägg om den andra delen i serien om polisen Harbinder Kaur.



Elly Griffiths bok MordkonsultenMin absoluta favorit bland de brittiska deckarförfattarna är Elly Griffiths. Hösten 2022 hade jag nöjet att få träffa henne IRL när hon besökte universitetet och Adam Helms-föreläste. Jättekul! Elly Griffiths har skrivit flera serier. Jag gillar dem förstås alla. Nu har jag läst den andra delen i serien om den lesbiska polisen Harbinder Kaur, Mordkonsulten.

Peggy Smith är 90 år när hon hittas död i sitt hem. Hennes hemtjänstperson Natalka tror först att det är en naturlig död. Men Natalka inser snart att nånting inte stämmer. Tillsammans med Peggys kompisar Benedict och Edwin samt polisinspektör Harbinder Kaur börjar hon luska i dödsfallet. Det visar sig att Peggy har varit mordkonsult och hjälpt flera kända deckarförfattare. Natalka hittar inte bara en dedikation och hälsning från författare i böckerna. I en av deckarna trillar en hotfull lapp ut. Och så blir Natalka hotad och en av författarna som Peggy har hjälpt blir mördad.

Som vanligt har författaren skrivit en bra bok. Även den här huvudkaraktären, Harbinder Kaur, har en sorts torr humor som påminner om Griffiths andra huvudkaraktär, Ruth Galloway. Men jag måste erkänna att Ruth är nog mera i min smak och stil. Den här serien om polisen Harbinder känns inte heller lika spännande. Jag tycker nästan att den är lite för tramsig bitvis. Mot slutet blir det emellertid lite mer action. Mördaralternativen passerar – och kasseras – en efter en och jag kan inte lista ut vem som är skyldig till morden.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Harbinder Kaur-serien:

  1. Främlingen
  2. Mordkonsulten (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 28 november 2022: Promenader gör gott

 



Kära dagbok…

Mörka skyar

Grå dag.

Oj vilken grå novembermorgon jag vaknade till! Den var tung och fuktig och jag var mycket trött. Men upp kom jag och iväg till jobbet. Promenaden gjorde mig gott. Ryggen tackade för den och jag märker ytterligare en viss förbättring i den. Däremot har jag fått ont i vänsterfoten igen. Sannolikt beror det på att jag får stå och jobba så mycket. Tummen/handleden är som den är, ingen skillnad. Vissa dar har jag mycket ont, andra mindre ont. Jag använder handledsstödet så mycket jag kan hemma, men på jobbet är det omöjligt att använda i kombination med datormusen. Domningarna i de två fingrarna finns där och jag känner av detta. Fast nu är det tummen som överskuggar allt. Minsta felaktig rörelse eller grepp med den och jag skriker till av smärta. Skit, alltså. Och inget provsvar från undersökningen på Sjukstugan i Backen har kommit via nån doktor på min husläkarmottagning.

Ja ja, jag är inte den enda som har krämpor. Tre arbetskamrater var tillbaka idag igen efter att ha jobbat på distans ett tag.Vissa har inte varit tillräckligt sjuka för att sjukskriva sig, men inte tillräckligt friska för att vara på jobbet. Min chef var en av dem som återvände. Jag mejlade henne och backade på mitt accepterande i eftermiddag om att vara med och ta emot ett studiebesök i en lärosal i huset mitt emot. Det funkar inte för mig att sitta i flera timmar. I stället stod jag vid datorn och skrev några texter. Det blev bara en lunch i huset mitt emot tillsammans med fem arbetskamrater. Och på vägen tillbaka träffade jag på en glad person som var med i en artikel jag skrev tidigare i höstas (artikeln gav gott resultat) samt en av favoritpersonerna från gamla avdelningen. Guldkorn!

Fisklunch med potatis grönsaker pasta och lingondricka

Fisklunch idag.

∼ ♦ ∼

Tak och Tyska kyrkan i Gamla stan

Vi ska till Stockholm i helgen. Kanske himlen är blå där?

Jag försöker göra mitt bästa att tillfriskna så att Fästmön och jag kan komma iväg på vår lilla weekendresa den kommande helgen. Vi ska inte åka långt, bara till Stockholm för en hotellhelg. Där brukar vi promenera mycket, vilket ju är bra för onda ryggen. Men det ska också bli skönt att komma iväg en stund hemifrån. Kanske himlen är blå där..?

En annan rolig sak jag har tittat på är hur jag vill använda presentkortet jag fick på UKK av Annas föräldrar och syskon med respektive när jag fyllde 60. I mars nästa är det en mat- och delimässa som verkar lockande. Tyvärr måste jag till UKK:s biljettkassa med mitt presentkort för att boka biljetter. Biljettkassan är bara öppen vissa vardagar mellan klockan tio och 14 – när jag jobbar. Hur 1980 är inte det???

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag sjunka ner i fåtöljen, förhoppningsvis utan att få alltför ont i ryggen, och läsa. Min bok på gång går mot sitt slut och som så ofta i en deckare brukar det bli extra spännande då. Jag kanske gör ett avbrott i läsningen för att se säsongsavslutningen av Vem bor här?. Det blir en skön kväll efter arbetsdagens ”promenader” mellan högt och lågt på jobbet. Men först smockade jag i mig Annas linssoppa och valnötsbröd. Lucifer fick inte smaka.

Mackor och linssoppa och Lucifer

Kvällsmat med katt på andra sidan bordet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 26 november och första advent 2022: Ljuständning, blommor och en klapp dagen till ära

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen blev lugnare än lugnast. Till middag åt vi var sin assiett med ost och kex och drack ett par glas vin till. Ja, vi åt förstås inte assietten i sig utan det som var på. På TV:n malde en rätt värdelös deckare. Sen fastnade vi i filmen Fyra bröllop och en begravning, en film vi säkert har sett hundra gånger vardera. Men faktum är att den är lite… söt.

Ostassiett vin och Mordkonsulten ovanpå UKKs program

Lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Kaffe på sängen o halvvägs i Mordkonsulten

Söndagsstart. Jag är ungeför halvvägs i Mordkonsulten.

Klockan var mycket innan vi kom i säng igår – och mycket innan vi vaknade i morse. Men nog var vi värda sovmorgon med tanke på jobb och krämpor. Jag var upp vid sex-tiden och gav katterna mat, men somnade sen om för att vakna först klockan nio när Fästmöns mobillarm gick igång. Efter kattpottömning, sandpåfyllning och kaffebryggning blev det en dryg timmes läsning och kaffe på sängen. Jag är ungefär halvvägs i min bok på gång, Mordkonsulten, och det blir nog mer läsning i kväll. Katterna kom på besök i sovrummet, så nån jättelugn söndagsmorgon kan inte säga att det var…

Anna tänder första adventsljuset 2022

Anna tände första adventsljuset.

Vi åt frukost tillsammans i köket. Anna tände det första adventsljuset. Det är inte klokt, redan advent! Och nästa vecka blir det december…Förmiddagen försvann snabbt och Anna gick till jobbet.

Jag ringde Annas snälla mamma och hon ville hänga med ut på en shoppingrunda. Främst skulle jag ha kattmat och blomjord, men det blev faktiskt en julklapp också.

Vi var bland annat på en blomsterhandel där jag köpte jord och Annas snälla mamma amaryllisar. En av dem var till Anna och mig. Av blomsterhandlaren fick vi var sin röd ros. Anna och jag fick även dessa. Annas snälla mamma då, vad fick hon? Ja, det minsta jag kunde göra var att bjuda på adventsfika på Main Street. Hon tittade på våra ”nya” rum och tyckte att de hade blivit fina – även om tapeten i nya Bokrummet inte syns så mycket. Efter fikat och en pratstund skjutsade jag hem Annas snälla mamma. Den inköpta julklappen slog jag sen in. Bäst att passa på när mottagaren inte var hemma.

Varma mackor och boken Mordkonsulten

Varma mackor och boken Mordkonsulten till söndagsmiddag.

Min rygg har varit bättre idag och med handledsstödet på gick jag ett varv med dammsugaren. Det var synd, tyckte katterna, som hatar Helvetesmonstret, men jag tänkte på Anna som annars hade fått dammsuga på sin lediga dag i morrn. Jag gjorde en paus för söndagsmiddagen, varma mackor med makrill och kalkon, innan jag ställde mig vid strykbrädan. För tillfället är nu strykkorgen tom – hurra! Dessutom strök jag en julgardinkappa till köket.

Nu ska jag packa min jobbväska och lägga fram rena kläder. Sen blir det sudoku och läsning tills Anna kommer hem. Jag laddar för en ny arbetsvecka och en vecka som avslutas med en weekendresa.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 25 november och lördagen den 26 november 2022: På herrarnas igen, men hittade hem

 



Kära dagbok…

Lucifer och Citrus på upponervänd stol

Ibland är de bra söta, Lucifer och Citrus.

På fredagskvällen gjorde jag ett nytt ryck med en av deckarhyllorna. Det blev bättre, men inte riktigt bra ändå. Nu får det vara så ett tag, för min tumled gillar inte att flytta om böcker, tyvärr. Bära upp en ganska lätt låda med mest tomma kartonger i till vindsförrådet gick bra liksom att tvätta. I morrn behöver jag åka och handla stora lådor kattmat, men de är inte så tunga. Lite värre med köksstolarna och en matta. Ryggen och tummen protesterar – liksom Tisslingarna. De tycker att allt ska vara som det alltid har varit och visar tydligt att de gillar de rackiga stolarna… Söta var i alla fall igår när de låg och myste på köksstolarna tillsammans en stund, tvättade varandra och sov lite. Och kolla bara hur Lucifer håller tass med Citrus. Så gulligt!

Lucifer o Citrus med Ls tass på Cs

Sötnötterna håller tass.


När Fästmön kom hem intog vi vin och ost.
Jag trodde att jag hade hittat ett vin som vi inte hade druckit tidigare, men det var fel. I maj 2018 drack vi en flaska av vinet, årgång 2015. Gott var det i alla fall, lika gott igår som för fyra och ett halvt år sen.

∼ ♦ ∼

Boken Mordkonsulten och kaffe på sängen

Lördagsnöje 1.

Idag jobbade Anna hela dan. Vi vaknade för tidigt båda två. Anna gick upp, men jag lyckades somna om. Klockan var över åtta när jag vaknade nästa gång. Jag tömde diskmaskinen på ren och torr disk och pottorna på kattskit, men sen blev det läsning och kaffe på sängen en dryg timme.

Efter en lätt frukost och tandborstning tog jag min simKASCHE och gick till Centralbadet. Jag slog mitt eget rekord idag igen, 26 längder. Rygg, tumme och handled gillade både simningen och basturna – jag nyttjade såväl ångbastun som vanliga bastun. Ett problem uppstod emellertid. Badet renoveras just nu och för tillfället har herrar och damer bytt omklädningsrum. Herrarnas är mycket större och jag glömde bort vilket skåp jag hade tagit. Det tog en god stund innan jag hittade rätt. Gissa om jag kände mig dum som vimsade runt… Men till sist kom jag och min baddräkt och de andra grejorna hem till Main Street. Jag åt gårdagens rester till lunch innan jag tog Dramaten formerly known as Roland med mig till Kvarnen för att handla nåt gott att tugga på till i kväll.

Min baddräkt

Lördagsnöje 2. Och min baddräkt och jag hittade hem igen.

Stolar och matta till återvinning i bilen

På väg till återvinningen.

I eftermiddag har jag suttit en stund vid datorn samt med gårdagens sudoku. Jag har också läst. Tvättmaskinen jobbar för sig själv och det enda jag behöver göra är att fylla och tömma den samt hänga tvätt. Jag har förstås också tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt och slängt sopor. Vi slänger så mycket sopor att soppåsarna tar slut.

Men så tänkte jag på hur Anna har kämpat med våra ”nya” rum här på Main Street och att det faktiskt inte är rättvist att bara en sliter och släpar när båda jobbar heltid, i princip. Så jag tryckte in de gamla köksstolarna och mattan i bilen och åkte till återvinningen i Boländerna och slängde dem. Tisslingarna blev förstås nyfikna på vad jag skulle göra, men Lucifer ligger i skrivande stund på ekbyffén och Citrus i stora kattkorgen vid elementet i nya Matrummet. De verkar inte nämnvärt sura.

∼ ♦ ∼

Nu blir det en kaffe på det här.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 25 november 2022: Distansarbete och kroppsvård

 



Kära dagbok…

Skrivbordet

Jag fick resa mig några gånger och gå ifrån skrivbordet.

Det var så skönt igår kväll att inte behöva göra en massa. Men stackars Fästmön hade hållit på och grejat hela sin lediga dag. Inte mycket vila där. (Hon hade till och med bytt sida på sin bena i håret! Idag bytte hon tebax.) Bära ner en låda adventsgrejor är inte så jobbigt, kanske, men ekstolar är tunga. Dessutom stod de längst in i vårt långsmala vindsförråd med snedtak… Blotta tanken på detta får det att hugga i min rygg. Jag ville emellertid känna att ryggen är lite bättre idag. Lite. Eftersom jag jobbade hemifrån var jag noga med att inte sitta för långa stunder vid datorn utan reste på mig och gick omkring då och då. Jag hade också en del saker att göra utanför Main Street och bortom morfars skrivbord. Det var bra.

Men min morgon började tidigt. Jag hade svårt att sova. Den här natten var det inte ryggen som bråkade. Jag kunde bara inte sova. Detta fick till följd att jag gick upp tidigt. För en gångs skull hade lokalblaskan redan landat på hallmattan tillsammans med en gratistidning av samma utgivare. Jag kunde läsa båda i lugn och ro efter kattutfodring, tömning av pottor, dusch och hårtvätt.

Jag inledde arbetsdagen med att läsa och besvara en del mejl. Ibland får jag ett och annat mejl från min förra avdelning som jag blir lite trött på. Jag jobbar liksom inte där längre. Sen publicerade jag en artikel om lästips till jul. Den var bara ett nöje att skriva! Lucifer kom och höll mig sällskap. Han la sig på leopardfilten så småningom och sov och spann.

Lucifer på leopardfilten nedanför skrivbordsstolen

Lucifer höll mig sällskap vid skrivbordet.


I min närmaste arbetsgrupp var det annars manfall idag.
En var sjukanmäld, en ledig och jag jobbade hemifrån. Endast en av oss var på plats på jobbet. Det är bara att konstatera att det är sjukdomstider igen. Jag var ju själv tvungen motverka ontet i ryggen. Det gjorde jag genom att gå upp och studsa ibland och passa på att sopa och vattna krukväxterna och sånt.

På förmiddagen blev det en timmes friskvård när jag fick hjälp med mina onda fötter. Därefter traskade jag iväg till optikern för att OK:a beställningen av jobbglasögon. Brevbäraren levererade förresten mina nya linser på eftermiddagen. Det var perfekt, för jag hade bara ett par kvar.

Jag åt två mackor och kaffe till lunch i sällskap av min bok på gång. Innan Anna gick till jobbet åt vi middag tillsammans, citronkyckling med sesamfrön, rotfrukter och gurkröra från Hello Fresh. Mästerkockan var Anna. Jag orkade inte äta upp min portion, så den tar jag i morrn till lunch.

Anna jobbar till klockan 20 i kväll och då passar jag på att tvätta eftersom tvättunnan är påfylld. Det blir ett par maskiner. Det enda annat jag ska göra är att gå upp med en ganska tom låda till vinden och fixa lite bättre i en av deckarhyllorna. Jag behöver inte ge mig ut och handla och det känns rätt skönt, för jag tyckte att det var kallt när jag var ute tidigare på dan. På söndag ska jag handla kattmat i stora lådor. Det kan tänkas bli simning i morrn. Middagsmat har vi klar att värma till lördagskvällen, men jag köper eventuellt nåt gott att tugga på och dricka.

∼ ♦ ∼

Men ännu är det fredag och det betyder vägning. Jag trodde nog att siffrorna skulle peka åt bra håll och för en gångs skull hade jag rätt. Sen förra fredagen har jag gått ner 1,1 kilo och BMI har minskat med tre tiondelar. Fettprocenten hade minskat med sex tiondelar, medan muskelmassan hade ökat med fem tiondelar. Mängden vatten i kroppen var fyra tiondelar högre. Bentätheten låg på samma värde som förra veckan. Jag är mycket nöjd. Äntligen börjar min kostomläggning synas lite mer på vikten.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 24 november 2022: Kattliv och slottslunch – och hemmajobb

 



Kära dagbok…

Nej då. Vi har verkligen inte glömt bort våra katter. De är förstås med om renovering och rums- och möbelflytt. Igår skickade Fästmön bilder på hur de inspekterade ekbyffén när de starka karlarna (70+…) hade flyttat in den i nya Matrummet. Och senare på kvällen, när vi skulle flytta in alla grejor i sagda möbel, var de också med.

Men jag vet inte riktigt vad de tycker om det hela. I nya Bokrummet är Tisslingarna väldigt sällan. De har emellertid båda lärt sig att jag har kattgodis i en skrivbordslåda i högra hurtsen, så det händer att de kommer och tigger. Citrus har vid ett par tillfällen hoppat upp på ryggstödet till Zebrafåtöljen och legat där och övervakat mig när jag har suttit vid skrivbordet. Igår, under seneftermiddagen och tidiga kvällen, var det premiär för manligt kattbesök. Jag ställde in lilla kattkorgen mellan skrivbordet och en deckarhylla. Där la sig lille herrn och tycktes trivas.

Annars verkar de föredra lite torftigare platser. Eftersom Bruno Mathssonstolarna nu är utflyttade till Salen, avrollade på katthår och inte längre har några fällar är dessa inte längre intressanta för katterna. I stället är visst nya favoritplatserna de hårda, halvtrasiga köksstolarna som ska kastas. Stolarna står för tillfället i hallen. På var sin filt, i var sin furustol, har Citrus och Lucifer lagt sig. Det ser inte så bekvämt ut, men uppenbarligen trivs de. De låg där större delen av kvällen.

Citrus och Lucifer på köksstolarna i hallen

Citrus och Lucifer på sina nya, torftiga favoritplatser.

 

Linnex i min hand

Min räddare i nöden mot ryggontet – Linnex.

Idag är Anna ledig och jag tänkte att hon skulle ta sovmorgon. Min natt har varit värkig. Ryggen väckte mig flera gånger och vid ett tillfälle var jag uppe och gick en runda i lägenheten. (Linnexsticket har jag med mig överallt – både på Main Street och på jobbet.) I morse var det i alla fall jag som skulle ge katterna mat. Det var ganska tomt i matlådorna i skafferiet så jag tog ut dem för att vika ihop dem. Då hoppade Lucifer in och jag fick nästan inte ut kattf*n! Jag försökte lyfta ut honom, varpå min onda tumme protesterade i samstämmighet med ryggen. Till sist var det väl ändå den upphällda maten i skålen som lockade ut katten.

Citrus och Lucifer i skafferiet

I skafferiet är det kul att vara.


Jag kom iväg sent till jobbet
och ryggen och mina klumpiga vinterboots gör att jag inte kan gå så fort. Dessutom går jag ju tråkvägen. Detta innebär att jag knappt är på jobbet före klockan åtta. Idag hade jag två Zoommöten på förmiddagen samt en avstämningslunch med en före detta arbetskamrat, numera kamrat, som blev pensionär i höstas. Vi träffades vid Uppsala slott och åt lunch i södra tornet. Roligt och mysigt och tiden gick alldeles för snabbt. Kycklingwoken var god också.

∼ ♦ ∼

I kväll var jag inställd på att antingen plocka ner adventsljusstakar och sånt eller matsalsstolarna från vinden. Jag trodde att jag skulle smälla av när jag kom hem och fann att min kära sambo hade fixat det. Sex ekstolar, med solros matchande ekbyffén, varav två karmstolar och hissen går inte ända upp till vinden… Av lådan med adventsgrejor fungerade inte ett par armaturer, men vi har ändå fått till vad vi ska ha. Det enda jag behövde göra var att välja vad jag ville ha i nya Bokrummet. Den staken ställer jag upp på söndag när det är första advent.

∼ ♦ ∼

I morrn är det fredag, vägning och löningsdag. Jag jobbar hemifrån, men ska också få hjälp med fötterna (friskvårdstimme) samt gå tillbaka till optikern och bekräfta beställningen på mina nya jobbrillor. Sen ska jag publicera en artikel på intranätet med läs-/julklappstips.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 23 november 2022: Tungmöblerat, rättegångsmöblerat och tja, nya Matrummet tar form

 



Kära dagbok…

Det finns inte mycket mer att skriva om tisdagskvällen. Vi gjorde det vi skulle och kollapsade sen i var sin fåtölj. Jag får mer ont i ryggen av min. Jag kan inte sitta eller ligga bekvämt i den sen vajern gick av och det inte går att fälla ryggstödet. En ny fåtölj står överst på önskelistan, men det är inte aktuellt att inhandla. Just nu är det fokus på att få nya Matrummet i ordning. Nån har nämligen aviserat att den ska fira sin 30-årsdag här om ett par, tre veckor. Till dess måste vi ha rummet klart så att alla får plats. I kväll blev det fokus på att fylla ekbyffén igen. Det gällde dock att göra det smart och fundera över om allt verkligen ska tillbaka in i den. Dörren in till nya Bokrummet gick tyvärr inte att fixa med distansringar – den åker upp – så jag får lösa det med nån form av snoj om jag måste stänga in mig.

Ekbyffén tömd

Ekbyffén är tömd inför flytten från Salen till nya Matrummet.

Föreläsningssal Bertil Hammer i Blåsenhus interiör

På rättegång? Nä, i Bertil Hammersalen.

I morse var det runt nollan, men jag gick ändå tråkvägen över stan. Det funkade bra. Arbetsdagen var en enda lång kommunikatörsnätverksträff med workshoppar. Jag hade bestämt att bara vara med ett par timmar på förmiddagen och lyssna på en extern föreläsare. Det går inte att sitta en hel dag för ryggen, jag måste växla mellan att sitta och stå för att inte få värre ont. När jag vaknade idag var ryggen något bättre. Jag vill göra allt för att den ska bli helt bra. Föreläsaren var emellertid helt bra. Visserligen hade jag hört det mesta tidigare, men det skadar inte att banka in vissa saker. Jag fick jätteont i ryggen och vänsterbenet av att sitta i Bertil Hammersalens stenhårda bänkar. Salen är trots det en favoritsal eftersom den är utformad lite som en rättegångssal. Och, som sagt, föreläsaren Eva Willstrand var bra och engagerande. Lite gulligt var det också att Bertil själv uppmande oss att lämna tillbaka mikrofonkuben. Utöver det blev det många trevliga återseenden och jag fick höra av en arbetskamrat att h*n alltid blir så glad att se mig. Själv tycker jag likadant om arbetskamraten. Jag fick också tillfälle att säga till en annan arbetskamrat att jag gillar när h*n besöker oss på fastlandet.

Lämna tillbaka mig mikrofon Bertil Hammersalen

Lämna tillbaka mikrofonkuben! säger Bertil.


Jag åt en lätt lunch även idag
och som igår i sällskap med en bok. Boken var så himla spännande att jag var tvungen att läsa ut den. Nu ska jag läsa en deckare av min brittiska favoritförfattare Elly Griffiths. Det blir den andra delen i serien om Harbinder Kaur.

∼ ♦ ∼

På agendan i kväll stod att fylla ekbyffén igen med lämpliga saker. Men först åkte jag ner i källaren med det senaste sopberget samt upp till ordföranden för att lämna ett skriftligt svar angående en kommande renovering. Fästmön fixade god kvällsmat under tiden, en sorts scampisallad med ugnsrostad potatis och grönsaker. Mycket gott, som alltid.

Scampisallad

Scampisallad till kvällsmat.


Efter maten kände jag mig redo att fylla ekbyffén igen.
Tidigare på eftermiddagen hade Anna flyttat ut Bruno Mathssonstolarna till Salen. Några ting från ekbyffén förpassades i en låda som ska upp på vinden (tills vidare är den i linneskåpet), några saker ska till Slottet. Vi löste inte allt slutgiltigt i kväll, men plockade ekbyffén full gjorde vi. Jag polishade själva möbeln och putsade kandelabrarna medan Anna la på första jullöparen.

Sen kunde vi äntligen slå oss ner och inta en riktig go-fika med både chokladtomte och mini-glasstrut.

Kvällsfika med chokladtomte miniTipTopglass och boken Mordkonsulten

Kvällsfikat blev riktig go-fika.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Blindspår

Ett inlägg om den nionde delen i Nathalie Svensson-serien.


 

Jonas Moströms bok BlindspårMitt senast inköpta bokpaket innehöll böcker av två favoritförfattare. En av dessa författare är Jonas Moström. Jag hade nätshoppat den nionde delen i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och hennes polissambo Johan Axberg, Blindspår.

Den här gången befinner de sig i Uppsala där de bor, Nathalie alltid, Johan delvis. De blir inkopplade på samma fall. En kvinna hittas mördad i sitt hem. Det enda vittnet är hennes son Elias. Elias är 17 år och har Downs syndrom. Pojken är blodig och vill inte släppa sin mamma. Det blir en utmaning att försöka förhöra honom. De enda konkreta ledtrådar som finns är de trägubbar som Elias täljer. Mamman Helena hade många älskare. Kanske en av dem mördade henne? Kanske en av dem har blivit avbildad som trägubbe av Elias? Eftersom Nathalie och Johan är ett par kretsar en del av berättelsen kring deras förhållande också och ett dilemma de har ställts inför.

Det här är spännande! Författaren beskriver väldigt trovärdigt och initierat om hur Elias är. Just hans handikapp eller snarare kromosomuppsättningsversion ger ett speciellt perspektiv på en annars ganska ordinär mordhistoria.

Jag gillar också att boken utspelar sig i Uppsala. Det känns som om författaren har gjort flera resor hit på senare tid. Mindre gillar jag att även den här författaren tillåter sina huvudpersoner att visa sitt privatliv. Det tar för mycket plats. Jag önskar mer fokus på spänningsdelen. Men… i den här boken har Nathalies och Johans förhållande en viss betydelse. Mordhistorien visar sig påverka dem på ett speciellt sätt. Det blir faktiskt en riktigt bra spänningsroman. Dessutom får jag bekräftat att en verkligen inte ska lita på dem som borde vara de mest trovärdiga i samhället.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Nathalie Svensson-serien:

  1. Himlen är alltid högre
  2. Dominodöden
  3. Midnattsflickor
  4. Trogen intill döden
  5. Skuggorna ruva
  6. Skytten
  7. Kameleonten
  8. Den omänsklige
  9. Blindspår (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar