Skuggriket

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den fjärde delen i en riktigt bra dansk deckarserie.



Kim Faber o Janni Pedersens bok SkuggriketHögen bokreaböcker 2026 minskar stadigt. 
Nu kom turen till den tredje boken av Kim Faber & Janni Pedersen, Skuggriket. För säkerhets skull köpte jag den i pocket eftersom det är enklast att ha med sig i jobbryggsäcken. Men jag började läsa boken en söndagseftermiddag…

Danmarks sista kolkraftverk exploderar. Det visar sig inte vara nån olycka utan ett attentat. Samma dag hittas sonen till landets klimatminister mördad. Martin Juncker och Signe Kristiansen jobbar med fallen. Givetvis har de båda händelserna ett samband. Och plötsligt ändrar sig förutsättningarna helt.

Den här gången har jag lite svårt att komma in i boken. Jag tycker att det inte händer så mycket. När jag har läst halva boken är det fortfarande ett attentat med ett offer samt en mördad minsterson – och inget mer som har hänt, egentligen. Det är som om boken liksom inte kommer igång. Eller är det mig det är fel på? Det är mycket mer fokus på karaktärer och relationer än… spänning. Till och med ett par HBTQ-teman är instoppade, men det hjälper inte. Boken blir spännande först när typ 60 sidor återstår. Den lyfter aldrig riktigt.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Martin Juncker-serien:

  1. Vinterland 
  2. Satans sommar
  3. Blodland 
  4. Skuggriket (läs inlägget ovan!)
  5. Lögner

Bloggat om boken har bland att andra Lotten, Monika och Hyllan gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 16 april 2026: Trött och svid i halsen, men uppe och lite ute

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, uppe före tuppen…

UKK soluppgång 16 april 2026

Häftig och fascinerande byggnad, UKK. Här i soluppgången i morse.

Trött som fan igår kväll gick jag till sängs redan vid 22-tiden. Läste bara ytterligare nåt kapitel i Skuggriket innan jag släckte och somnade direkt. En enda gång vaknade jag i natt och det var framåt småtimmarna, vid en kvart över tre. Jag somnade om efter att ha kollat tiden och vaknade sen före tuppen, det vill säga två minuter innan mobillarmet tillrade igång.

Det var åter igen en kall morgon med frost på taken, men det blev strax soligt och varmare. UKK var magnifikt som vanligt i soluppgången. Byggnaden kan kanske inte skyllas för att vara vacker (jo, jämfört med stora parkeringen, som jag försöker att inte få med på bild så ofta, är den det). Jag tycker att den är häftig! Och när solen speglar sig i fasaden blir den otroligt fascinerande. Så ja. Det är skälet till att jag fotar den så ofta. Skulle jag kliva ut på balkongen kan jag zooma in Uppsala slott på avstånd. Det är på andra sidan slottet jag jobbar i vanliga fall. Gångavstånd, ja för den som är frisk, kryckavstånd… asjobbigt, men jag fixade det i måndags. Sedan i tisdags jobbar jag tack och lov hemifrån.

Precis som igår startade jag dagen med filfrukost och en stunds läsning efter morgonduschen. Oroväckande nog känner jag svid i halsen, så jag har hinkat bubbelvatten med citron hela dan (men utan alkohol medan jag jobbade, förstås).

Fil med bärfrukost med Hopptisarna och Skuggriket

Torsdagsfrukost som igår, men med nya bär i filen. Av boken återstår inte många sidor nu, för jag kom framåt i den en del igår kväll.


Klockan sju satt jag vid datorn och jobbade.
Jag fick mycket gjort de första timmarna, bland annat kunde jag kontrollera fakta i en artikel jag jobbar med och få hjälp att hitta bild till den tack vare en annan morronpigg mänska. Förmiddagen bestod av två möten, lite statistik och sen var det lunchdags, ungefär.

Hemmalunch med Hopptisarna o Skuggriket rostat bröd ägg o kaffe kryckor

Hemmalunch med rostat nötbröd med übergod cheddarost på, ägg och kaffe.


Efter lunchen med rostat nötbröd
med übergod lagrad cheddarost samt ett ägg var det handling på schemat innan jag fortsatte att jobba igen. Jag dök ner i statistiken en aning djupare.

∼ ♦ ∼

Sånt som inte var jobb idag

Mjölk soppor godis bär ägg bostongurka rostbröd Pro Viva bananer räksallad

Hemhandlat idag. Det var tungt och jobbigt, men allt gick bra.

Efter lunchen gick jag med en krycka till Korgtassen. Det fick bli en sorts friskvårdshalvtimme, för en halvtimme var ungefär vad det tog. Och jag rörde på mig. Det var mycket att bära, en full ryggsäck och en kasse, men nu har jag påfyllt i kylen och rostbröd i frysen. Då klarar jag mig långt. Givetvis köpte jag en bit smörgåstårta, bara det att den var till i kväll i stället för till i morrn. Håll nu en tumme att jag inte blir dödssjuk i förkylning – med min hjärtsjukdom i botten kan jag nämligen bli det. Jag vill så gärna gå och äta med de få släktingar jag har på fredagskvällen och även äta födelsedagsmiddag på lördag. Stora A är förvarnad också eftersom tanken är att han ska komma hit och fika i helgen.

Och foten då? Ja den kändes knappt av innan, men jag fick ont av den korta promenaden. Inte jätteont, fast… det bevisar ju att jag undvika att belasta foten. Det kan nog bli så att jag får ta två kryckor till helgens middagar som ska avnjutas på ungefär samma gångavstånd som Korgtassen.

Efter jobbet dammade och dammsög jag. Jaa, jag gjorde det. Det är förvånansvärt hur man löser ett knepigt läge. Jag tog två rum/utrymmen i taget och vilade i fåtöljen emellan. Det går att hänga på möbler, det går att sitta på stolar, pallar, sängar och soffor och dammsuga. Allting går! Så där jättenoga blev det väl inte, men good enough.

Belöningen blev att jag fick dregla över ett bokpaket som levererades idag. Det var inte den boken jag hade trott i paketet, utan översättningen av Freida McFaddens bok Never Lie, på svenska utgiven av Modernista såsom Psykiatern. Boken är ett recensionsexemplar och står därför i tur att läsas.

Belöning nummer två blev veckans bit smörgåstårta. Jag hade inget vitt vin hemma, så det fick bli en Krusovice till.

Smörgåstårta och Krusovice med Hopptisarna och Skuggriket

Smörgåstårta och en Krusovice – på en torsdag!


Och nu ska jag läsa ut Skuggriket
för det är inte många sidor kvar. Det kommer nog ett inlägg om boken här senare i kväll.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll är det säsongsstart för femte säsongen av Förrädarna på TV4. Jag har bestämt mig för att titta vid ett annat tillfälle på TV4 Play. I stället ska jag försöka se andra delen av dokumentärserien Victorias hjärta på SvT1. Det är gott att veta att det finns andra som förstår hur tufft det är att ha ett hjärta som inte slår som det ska. Andra som förstår den ångest det skapar både före och efter eventuella ingrepp i detta centrala organ. Sånt som den som inte själv är drabbad aldrig kan fatta.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 15 april 2026: Ingen höjdarnatt, men effektiv på dagtid

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, mitt i veckan redan…

Det var ingen höjdarnatt som ligger bakom mig. Jag vaknade klockan tre i morse och hade svårt att somna om. Fick tända och läsa Skuggriket ett stund. Boken, som jag nu är halvvägs i, är inte lika… fängslande som de tidigare delarna, så jag tänkte att den skulle göra mig trött. En kvart över fyra släckte jag och slumrade fram till 5.45 när mobilarmet gick igång. Jag var trött när jag satte mig vid frukostbordet och slevade i mig fil, drack morgonkaffe och läste en stund till.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Skuggriket

Onsdagsfrukost med Hopptisarna, som vanligt, och boken Skuggriket.

 

Vid jobbdatorn 6 59

Vid jobbdatorn klockan 6.59.

Men i vanlig tid satt jag vid jobbdatorn och kunde konstatera att det redan är mitt i veckan och halvvägs till helgen, den som för min del ska bli väldigt social och annorlunda. Jämfört med igår när jag inte pratade med nån, inte ens ett jobbsamtal. Idag blev det också desto mer prat, jobbprat i alla fall. För min del fick det bli via Zoom, förstås. Jag kan säga att trumhinnorna vibrerade och jag blev väldigt trött efteråt. Det blir ett särskilt ljud som är väldigt tröttande när man Zoomar och folk pratar. Innan alla möten idag hann jag bara jobba lite, bland annat göra ett bildval och fixa till bilden till en kommande artikel med mera.

Jag hade tre möten på raken fram till lunch. Dels var det vanligt morgonmöte, dels veckoplaneringsmöte och efter det, kvartalsplaneringsmöte. Under lunchen passade jag på att göra en omstart av jobbdatorn så att uppdateringarna som jag hade hämtat skulle installeras.

Hemmalunch med rostat o ägg Hopptisarna kaffe o boken Skuggriket

Hemmalunch väldigt mycket repris på gårdagens.


På eftermiddagen redigerade jag en artikel,
skickade den på översättning och påbörjade nästa. Den nya artikeln har ett litterärt tema. Då var det ganska skönt att sitta hemma där det är tyst.

∼ ♦ ∼

När jag INTE jobbade idag…

Bitmoji jag bär böcker

I morrn kan det komma ett bokpaket till mig. Bra det, för högen med olästa böcker sjunker snabbt.

Det är lätt att jobba hela tiden när en inte har nåt liv och dessutom jobbar hemifrån. Men lite annat har jag gjort idag också. Ett väldigt kort samtal blev det med mammakusinen M på lunchen. Vidare fick jag sms om att ett paket med en bok för recension ska levereras med brevbärare i morrn. Det kan bli en bok som innebär en ny författarbekantskap.

Idag blev det ingen utgång alls, inte ens hiss ner till postboxen. I morrn ska jag gå till Korgtassen och handla lite. Det borde jag klara. Foten har varit ganska OK idag, så uppenbarligen gör det nytta att inte gå för mycket. Såväl hälsporren på undersidan som frakturen på ovansidan är mindre ömma, men det är nog för tidigt att ropa hurra, så jag viskar det bara.

I helgen händer det plötsligt massor och jag ska åtminstone tillfälligt få ett socialt liv. Förutom de två tidigare nämnda middagarna blev det bestämt idag på eftermiddagen att Stora A kommer och fikar mitt på dan på lördag. Jättekul!

Och middag skulle ju fixas även den här dan. Jag slog på stort och lagade mat, det vill säga grillade tre kycklingkorvar i ugnen och serverade med bröd, bostongurka och räksallad samt Heinz ketchup och Slotts starka senap.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd Hopptisarna och bokuppslag

Tre grillade kycklingkorvar med Hopptisarna. Den uppslagna boken är jag halvvägs i, ungefär.


I kväll ska jag försöka komma framåt i Skuggriket.
Ungefär halvvägs var jag till middagen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Nä, nån höjdarnatt bakom mig hade jag inte, men konstigt nog blev dagen väldigt effektiv. Dels orkade jag med en hel mötesförmiddag, dels producerade jag på eftermiddagen. Jag är nöjd!

Och eftersom jag har lyssnat, pratat och skrivit så mycket idag blir det här inlägget inte längre än hit. Punkt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 14 april 2026: Inget klipp, men hemmajobb, soppa och bokningar till helgen

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, hemmajobb…

UKK soluppgång april 2026

Utsikten från balkongfönstret i morse – UKK i soluppgång.

Det var väldigt skönt att slippa krycka iväg i morse på trasig fot. Jag har varit hemma och jobbat och kunde njuta av utsikten då och då. Inga blåsippor eller tussilago, precis, men UKK åt ena sidan, björkallén åt den andra. Lite måste jag gå ändå, typ fram till fönstren eller till hissen och sen över gården till soprummet. Det blir två kryckor här hemma och det känns bra. Jag försökte fråga sjukgymnasten om det är ”farligt” att gå foten med stressfraktur, men fick inget egentligt svar mer än att läkningen kan ta längre tid men att jag ska gå lite grann. Vet du, kära dagbok, jag är så tacksam att jag fick skjuts hem igår. Annars hade jag gått över en mil. Och det tror jag inte hade varit bra för min fot. Nu gick jag bara 8,5 kilometer totalt… Att jag överhuvudtaget kunde stå idag är förvånansvärt. Men foten fick vila under natten och nu ska jag verkligen försöka gå så lite som möjligt de här dagarna så att den får återhämta sig snabbt. Jag tror också att lasern jag fick igår var bra. Det gjorde ganska ont, men samtidigt gjorde nog lasern nytta för idag känns det onda desto mindre.

Jag klev upp i vanlig tid när jag jobbar, det vill säga klockan 5.45, tog en dusch och satte mig vid frukostbordet för att äta och läsa en stund i Skuggriket. Idag åt jag fil med bara bär, kanel och lite flytande honung i. En måste variera sig (<== ironi). Ibland äter jag ju flingor och mjölk, till exempel. Stora A var så gullig igår och sa att jag får höra av mig om jag behöver hjälp med att handla. Så snällt och så skönt för mig att veta att jag kan fråga om det skulle vara så att foten blir sämre. Jag var lite rädd för det igår efter alla kilometer jag tillryggalade (vilket ord!), men jag känner mig lättad idag att foten inte är ondare och att jag inte behövde gå iväg och anstränga den mer.

Tisdagsfrukost med Hopptisarna o Skuggriket fil med bär

Tisdagsfrukost med Hopptisarna och Skuggriket. I skålen fil med bär, kanel och flytande honung.


Så klockan sju satt jag vid jobbdatorn
och påbörjade dagens jobb med att besvara mejl. Det jag skulle göra idag var främst att skriva en artikel och korrläsa. Jag hade bara ett enda Zoommöte. Till förmiddagsrasten hade jag skickat ett första utkast på fakta- och citatkoll, till lunch hade jag korrat.

Rostat bröd ägg kaffe till hemmalunch med Hopptisarna o Skuggriket

Hemmalunch som vanligt mitt på dan.


Eftermiddagen ägnade jag främst åt nästa textprojekt
som ska skrivas med anledning av jubileet 2027. Sen blev jag fundersam och orolig eftersom ett misstänkt föremål (en handgranat?) hittades här i närheten. Botvidsgatan spärrades av och Nationella bombskyddet kallades in. Asså räcker det inte med allt krig som pågår ute i världen, måste det in här också???

Klockan var närmare 17.30 när jag kunde åka ner med hissen och gå till soprummet samt kolla postboxen. Soprummet var rätt fullt, boxen var tom.

∼ ♦ ∼

Bokningar

Bitmoji Tofflan håller tummarna

Hoppas jag klarar att gå.

På fredag får jag alltså besök. Eller vi ska gå till närmaste matställe där jag har bokat bord och äta framåt kvällen och därefter inta kvällskaffe hemma hos mig. Eftersom två av oss har svårt att gå kan det bli en kort biltur (vilket jag inte tror, men…). Jag borde dammsuga, men det fixar jag inte. Trots att jag har hållit mig ganska stilla idag började foten bulta och den där brännande smärtan infann sig kring lunchtid. Vi får se hur det blir senare i veckan. Ny laserbehandling blir det på fredag förmiddag och då ska jag be att han tar lite mer på frakturstället.

Till lördag har jag också bokat bord på ett nytt matställe nära fredagens. Det är nästan lika långt dit och tar fem minuter med friska fötter, kanske tio minuter på kryckor. Då ska det bli födelsedagsmiddag.

Den kommande helgen väntar alltså två aktiviteter och ett antal möten med människor IRL. Eftersom jag då har jobbat hemma i fyra dar blir det perfekt att bryta min isolering. Jag behöver röra på mig och det är OK enligt sjukgymnasten att gå korta sträckor som det är i båda fallen. På torsdag ska jag försöka ta mig till Korgtassen och handla det nödvändigaste. Det är ju inte så mycket ätbart som behövs till helgen, men jag måste se till att köpa hem nåt att äta den kommande veckan eftersom jag troligtvis distansarbetar då också. Känner jag att jag inte klarar det får jag kontakta Stora A.

∼ ♦ ∼

Tisdagskväll utan klipp

Det blev ingen hårklippning idag efter jobbet som planerat. Igår avbokade jag min klipptid eftersom det blir för långt att gå. Annars är det på väg hem från jobbet. Ja ja, jag bokar en ny tid när jag kan gå för egen maskin. Till dess får jag känna mig långhårig.

Soppa blev det i alla fall. Resterna av tomatsoppan från igår och nötbröd till var lika perfekt i kväll som igår. Kaviar och räkost på mackorna liksom några skrynkliga småtomater trollade jag fram.

Tomatsoppa med kaviarmacka räkostmacka tomater mjölk Hopptisarna och Skuggriket

Tomatsoppa och nötbröd även till tisdagsmiddag.

Bitmoji Tofflan fåtölj

I kväll ska jag läsa och försöka komma in i Skuggriket.

I kväll ska jag försöka läsa. Jag tycker inte att jag riktigt har kommit in i Skuggriket. Ändå är den boken inte lika omfattande som de andra delarna.

Till helgen blir det inte så mycket läsning. Dels ska jag umgås, dels ser jag fram emot två säsongsstarter, Tyst vittne och Förrädarna, serier som jag troligen ser på via Playkanalerna. Förrädarna går på torsdagar på TV4, Tyst vittne kör igång på fredag på SvT 1. Jag tycker att det är mysigt att titta fredag eller lördag sent.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

På torsdag är sista dagen för att söka Journalistförbundets språkstipendium i Brighton. Jag tänker inte söka i år heller eftersom jag är för sjuk. Sorg i hjärtat…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Fratelli Antonio e Raimondo Monferrato Nebbiolo 2023

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett vin från Piemonte.


 

Fratelli Antonio e Raimondo Monferrato Nebbiolo 2023

Ett nebbiolovin från foten av berget.

Den senaste lådan viner från Vinoteket som jag köpte innehöll viner från Piemonte. Piemonte ligger i nordvästra Italien och dess namn betyder ”vid foten av bergen”. Ett av vinerna i lådan var Fratelli Antonio e Raimondo Monferrato Nebbiolo 2023, som jag fick två flaskor av. Varje flaska kostar separat 129 kronor hos Vinoteket, men kan inte köpas på Systembolaget.

Det här vinet är gjort på druvan nebbiolo. Dess vinstock mognar sent och är känslig för frost eftersom den knpppas tidigt. Druvans namn kommer från nebbia som betyder dimma eller neve, snö. Den är en typisk Piemontedruva.

 

 

Vinoteket klassar vinet som fylligt och smakrikt samt strävt och med ganska hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 13,5 procent och sockerhalten är lägre än 0,3 gram per 100 milliliter.

Vinet rekommenderas till mustiga grytor, grillat nötkött eller tortellini i buljong, kött rent generellt, smakrika såser och ostbricka med lagrade ostar. Jag smuttade på ett par glas, ena gången utan nåt till, andra gången med vinkex med tryffelsmak respektive parmesansmak och tredje gången till en ostbricka med smakrika ostar.

Så skriver Vinoteket på sin webbplats om vinets doft och smak:

”dofter av mogna röda bär och en lätt kryddighet som för tankarna till regionens dimhöljda kullar. I smaken finns både frukt och en mjukt sträv tanninstruktur som ramar in vinets djup

Asså jag blev ganska besviken på det här vinet. Det kändes inte alls fylligt utan jag tyckte det var snudd på blaskigt. Då provade jag det ändå till lite olika saker. Kanske hade det kommit bäst till sin rätt till varm mat. Jag har en flaska till i vinskåpet som jag får testa till nån varmrätt. Vinet var fruktigt och lätt, aningen kryddigt, men med kort eftersmak.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 12 april och måndagen den 13 april 2026: Envis och förbannad, men lättad

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, i Härnösand…

Diplom Antikkunnig i Härnosand 12 apr 2026

Två stjärnor och antikkunnig på diplomet från Härnösand.

…var jag igår kväll och amatörvärderade grejor med Antikrundan. Jag tyckte att jag gjorde ganska bra ifrån mig, men det blev bara två stjärnor på diplomet och omdömet Antikkunnig. Nåja, jag amatörvärderar inte för att få diplom utan via Duo-appen för att det är roligt och lärorikt. Nästa söndag hänger jag på ner till Huskvarna igen.

Medan jag ägnade mig åt antikviteter passade jag på att låna linnevattnet jag köpte igår göra nytta på underlakanet. Inte vet jag om det blev så mycket slätare, men det kändes lite fräschare sen när jag skulle gå och lägga mig i alla fall. Lite svårt att sova hade jag ändå. Det var väl för att jag skulle upp tidigt.

∼ ♦ ∼

Kryckade upp till jobbet envis och förbannad

Nog vaknade jag som jag skulle klockan 5.45. Jag tog en dusch och bänkade mig vid frukostbordet. Det var väldigt tidigt för frukost, men jag måste ju äta nåt om jag skulle orka ta mig till jobbet.

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Skuggriket

Tidig måndagsfrukost med Hopptisarna och Skuggriket.

 

Fyrisån aprilmorgon

Aprilflod.

Foten kändes rätt bra, nåt den tyvärr inte gör nu i kväll eftersom jag var tvungen att använda den så mycket idag. Morgonduschen behövdes nästan göras om efter att jag kryckat mig upp till jobbet. När jag vaknade i morse var foten så OK att jag nästan inte tog en krycka. Det var tur att jag sen valde att göra det i alla fall, för den behövdes. Egentligen ska jag ju använda båda kryckorna när jag går för att inte snedbelasta så att jag får höftproblem också. Men det hade jag aldrig orkat. Jag stannade på Nybron och tog en bild av floden. Den speglade en del av hur det kändes inuti. Dels var jag glad och stolt att jag kom iväg (och senare även min envishet, att jag tog mig ända fram), men jag var också förbannad och ledsen för att jag behövde tvinga mig till detta när foten inte ska belastas för att läka ordentligt. Idiotiskt att då inte bli sjukskriven.

Ja ja, jag tog mig till jobbet och utanför dörrarna mötte jag Stora A. På skrivbordet möttes jag av L-godis. Fina killar på jobbet.

Godis från L på mitt skrivbord

L-godis väntade på mitt skrivbord.


Men det hjälper inte när foten gör jätteont,
vilken den gjorde efter tre kilometers promenad, totalt sett. Jag nästan grinade, men var mest förbannad. Två möten deltog jag i, men sen bad jag chefen om ett kort möte. Hon var väldigt tillmötesgående och det blev bestämt att jag får jobba hemifrån tills foten är OK. Vi ska stämma av veckovis. Det kändes väldigt skönt, det blev en otrolig lättnad. När sen arbetskamraten med U-bilen sa att jag kunde få lift hem började jag nästan grina för att jag blev så tacksam.

∼ ♦ ∼

Mejl och laserbehandling

Förmiddagen ägnade jag mest åt att läsa (mejl) och besvara mejl som kommit de här fyra dagarna jag var sjukskriven. Jag ringde också och avbokade min klipptid som jag hade efter jobbet i morron, för inte går jag halvvägs till jobbet på ond fot om jag distansjobbar. Sen blev det lunch vid skrivbordet.

Skrivbordslunch med macka ägg kexchoklad varm choklad o Skuggriket

Skrivbordslunch på jobbet med Skuggriket.


På eftermiddagen hade jag tid hos sjukgymnasten för laserbehandling
och dit kunde jag knappt gå på grund av stressfrakturen och foten som bultade av smärta. Men hälsporren tycks läka fint och det är jag väldigt glad för. Jag fick också en stunds laser på frakturen. Hoppas den gör nån nytta. Nästa behandling är på fredag och dit kan jag då ta bilen eftersom jag jobbar hemifrån. Idag blev det ytterligare en promenad, den här gången på 2 x 20 minuter, det vill säga dubbelt så lång tid som det brukar ta. I morse gick jag till jobbet på 40 minuter jämfört med 30 i vanliga fall. Men, som sagt, nu ska jag vara hemma och vila foten så mycket jag bara kan. Jag fick i alla fall se blåsippor IRL idag, så enbart för det var det värt att gå.

Det blev ytterligare en stunds jobb och en eftermiddagsfika innan jag fick lift hem i U-bilen. Jag var hemma klockan 16. Foten gjorde mycket ont och jag fick sätta den i högläge och vila en stund innan jag kunde göra nånting annat.

∼ ♦ ∼

Kvällsgöra

Bitmoji Tofflan working from home

Det blir till att jobba hemifrån från och med i morrn.

Jag kände verkligen en stor lättnad när chefen föreslog distansarbete. I morrn är min plan att jag ska skriva en artikel. Jag fick underlaget när jag var sjukskriven förra veckan. Vidare föreslog jag att vi i min närmaste arbetsgrupp kunde ha ett möte hemma hos mig om jag nu blir hemma och jobbar ett tag…

Så länge jag är hemma och jobbar belastar jag inte foten alls särskilt mycket. När jag kom hem idag visade stegmätarappen på mobilen att jag hade gått 7,5 kilometer – och då fick jag skjuts hem… Sjukgymnasten tyckte ju att tre kilometer var för mycket, så det här får jag väl äta upp i form av en värknatt.

Husse hörde av sig och undrade om Baldur kunde var här på lördag. Det går ju tyvärr inte. Dels ska jag på en födelsedagsmiddag då och dels kan jag inte gå ut med hunden när jag går på kryckor. Så synd, för det hade varit trevligt med hundsällskap.

I kväll är jag som vanligt alldeles allena. Jag bestämde mig för att äta tomatsoppa och nötbröd till middag. Då har jag halva paketet soppa till i morrn.

Nötbröd med kalkonsalami o kaviar o tomatsoppa med Hopptisarna och Skuggriket

Nötbröd med kalkonsalami och kaviar till tomatsoppan.

Det finns sen några färdigrätter i frysen som jag kan äta i veckan och både fredag och lördag är det middag på lokal som gäller. Lokal som ligger inom kort kryckavstånd, ska tilläggas.

Men i kväll går jag ingenstans. Det blir läsning och foten upp.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Två personer som inte känner varandra och som inte känner mig, egentligen, har med några dars mellanrum frågat varför jag inte skriver en bok. Ett refuserat manus ligger i en låda. Men nu… Nu är det försent. Allt är försent. Jag kan inte leva om mitt liv. Men tack för att ni tänkte så och för att ni sa/skrev det till mig. 

∼ ♦ ∼

Därför får du hålla tillgodo med måndagshögen som är gul den här veckan, enligt @my.loved.books på Instagram. Som vanligt har jag läst alla böckerna i min hög, men har DU läst nån/några???

Gul måndagshög 2026

Den här veckan är måndagshögen gul.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 11 april och söndagen den 12 april 2026: Söndagsseg med livskraft?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, Tyst vittne, kex och vin…

Vinkex och vin i hemmauniform

Lördagskväll i hemmauniform med vinkex i knäet och ett glas rött i handen.

Nej, det blev varken film eller Hidden Assets igår kväll. Båda finns på Playkanaler och jag kan titta när jag vill. Foten värkte och jag hade svårt att koncentrera mig. Till sist hittade jag två delar Tyst vittne (en ny säsong börjar den 17 april 2026, det vill säga nästa helg. Hurra!) från en urgammal säsong som jag fastnade i. Då kunde jag släppa smärtan. Kanske hjälpte också vinkexen från Butiken på hörnet och ett glas rött till också.

Detta innebar att jag satt uppe sent. Klockan var närmare halv två innan jag kom i säng. Jag läste ett kapitel i Familjehemligheter innan jag släckte och somnade tvärt. Vaknade gjorde jag första gången strax efter klockan sex.

∼ ♦ ∼

Livskraft?

Vakna, somna om, vakna, morgonmedicin, somna om… Runt klockan åtta försökte jag hålla mig vaken och gjorde kaffe. Inte för att söndagsplanerna var många och stora, utan för att jag faktiskt ska ta mig till jobbet i morrn och måste lägga mig och somna i tid innan larmet går igång 5.45. Magen var besvärlig den här morgonen också. Förutom smärtan i foten tar det förstås också på krafterna, de få som jag ändå hade börjat bygga upp. Hur många gånger man fixar att ta sig i kragen vet jag inte. Jag har inget att leva för, ändå kämpar jag. Är livskraften i en människa så stor?

Utan böcker och läsning hade jag gått under för länge sen. I morse fortsatte jag läsa Familjehemligheter och hundra sidor återstod. Jag var ganska säker på att det skulle komma en recension senare (jag skriver alltid på recensioner under läsningens gång) och ett bokbyte.


Förutom att läsa och skriva recensioner
stod handling på dagens att göra-lista. Det var inte mycket som behövdes, men jag tog bilen eftersom jag har svårt att gå. Hemmavid behövde jag vattna krukväxterna (först framåt kvällen eftersom solen ligger på är det meningslöst att göra dagtid), vika tvätt och fördela veckans medicin. Jävla hatgöra. Innan jag gjorde nåt av det där bäddade jag och åt frukost. Hoppades att magen skulle lugna ner sig så att jag kunde fixa till mig, ta bilen och åka iväg.

Söndagsfrukost med rostat bröd ost marmelad mjölk m flingor o bär Hopptisarna o Familjehemligheter

Söndagsfrukost vid lunchtid, som vanligt. Idag hade jag även marmelad under osten på det rostade nötbrödet.

∼ ♦ ∼

Njuta av dagen genom fönster, litteratur och Noisette

Efter duschen klädde jag på mig rena jeans, grabbade tag i en soppåse och en krycka och tog hissen till bilen. Ja jag lämnade förstås soppåsen i soprummet innan jag åkte iväg. Åter igen var det en solig och härlig aprildag. Jag fick njuta av dagen antingen genom fönstren i lägenheten eller bilfönstren. Jorå, jag såg tussilago i vägrenen.

Kaffe fil linnevatten tandkräm ost bär tomater ljusDet var Gränby norra som fick besök av mig. Jag köpte en del väsentligheter såsom fil, bär, kaffe och ost på City Gross. Rabattkupongen på fem procent som skulle gälla den här veckan också hittade jag inte. Varför i helvete är rabatterna inte kopplade till medlemskap alt. betalkort? Idiotiskt! Givetvis hittade jag rabattkoden i ett mejl ganska långt ner i mitt flöde – när jag kom hem. Hängde på en varuvagn med kryckan inuti. Sen lämnade jag ryggsäcken med varorna i bilen och varuvagnen i varuvagnsstället och kryckade bort till ÖoB. Det gick bra och foten gjorde visserligen ont, men jag stod ut. Jag köpte en sprejflaska linnevatten där för jag hade läst att det ska var bra på till exempel skrynkliga underlakan. Jag tänker prova! Och när varorna var inplockade värmde jag kaffe och dukade fram helgens andra Noisette. Tillsammans med de sista 30 sidorna i boken blev det nästa njutning den här dan.

Söndagsfika med Familjehemligheter och Noisette

Söndagsfika med Noisette och de 30 sista sidorna i Familjehemligheter.

Givetvis blev det bokbyte. Boken kom till min postbox i fredags och jag började läsa den samma kväll. I min recension av boken Familjehemligheter hävdar jag att jag tror att vi har fått en ny, lysande stjärna på den svenska spänningsförfattarhimlen.

Boken Familjehemligheter på kistan med foton av mina föräldrar

En ny lysande stjärna på den svenska spänningsförfattarhimlen ligger framför bilder av de personer som var min familj. De har förstås inte nåt med boken att göra, men de hade säkert hemligheter de också.


Bokbytet gick till ytterligare en bok jag köpte på bokrean 2026,
en pocket för att det är enkelt att ha med i ryggsäcken till jobbet. Jag vänder tillbaka till Danmark och läser den fjärde delen i Martin Juncker-serien, Skuggriket.

Böckerna Familjehemligheter och Skuggriket

Bokbyte i eftermiddags från en guldstjärnedebut till en kanonbra dansk deckarserie.

Därefter systemuppdaterade jag båda mobilerna. Bäst att mota bort buggar.

∼ ♦ ∼

Och sen var det det här med maten…

Inte hade jag tänkt ut nån söndagsmiddag heller. Jag var bara fokuserad på att ha nåt ätbart hemma till veckan och att bänka mig framför Antikrundan klockan 20 i kväll. Så jag orkade med nöd och näppe duka fram en ostbricka, päronmarmelad och kex och hälla upp ett glas rött. Det blev så bra middag, så.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har väldigt ont i foten, det bultar av smärta i den, men… Nog ska jag ta mig till jobbet i morrn. Jag har inget val. Det handlar inte om livskraft, det handlar om ren ilska och envishet. Be mig bara inte att vara på nåt solskenshumör. 

Sur selfie med brillor

Inget solskenshumör.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Familjehemligheter

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en debutspänningsroman.



Maria Fehrmans bok FamiljehemligheterDet senaste året har jag fullkomligt älskat Modernistas utgivning. Så många bra titlar i såväl svensk översättning som utgivning av svenska författare. Maria Fehrman är för mig – och för alla andra – en ny författarbekantskap, för hon debuterade i april 2026 med spänningsromanen Familjehemligheter. Jag tycker alltid att det är kul att göra nya författarbekantskaper. Att dessutom få förmånen att recensera debuterande författare är så givande. Tusen tack för recensionsexemplaret, Modernista!

Lea, Michael och son Max flyttar till en villa i Nacka. De dras snabbt in i umgänget med grannarna. Lea längtar efter gemenskap, men Michael blir störd. Deras flyttlass har gått många gånger de senaste åren. Så snart nån får insyn i deras familj vill Michael att de flyttar. Huset i Nacka har en underlig historia. Familjen som bodde där tidigare bara försvann. Och en augustimorgon hittas Michael mördad och Leas ateljé är trashad. Ingen har hört eller stt nåt, men kvällen innan hade grannarna en middag där allt spårar ur. Bakom fasaderna finns lögner, svek och hemligheter, uppenbarligen nåt som nån är beredd att döda för…

Det här är ovanligt nog en bok jag hade kunnat välja på grund av omslaget. Omslaget är creepy och ger mig en känsla av katastrof. Det är inga människor på bilden, men man anar en skugga och man ser ett parasoll som ligger uppochner. Däremot är titeln ingen höjdare. Det finns nämligen massor av böcker som heter Familjehemligheter, till exempel en bok av Niclas Ericsson från 2011 med flera. Som gjort för att blandas ihop. En redaktör borde ha påpekat detta.

Men så börjar jag läsa. Tidsperspektivet skildras i olika kapitel före och efter Michaels död. Att han är död och mördad får läsaren veta tidigt. Han ligger i poolen och det är blodigt. Mer avslöjas inte om tillvägagångssätt. Därefter skildras de olika hemmen, framför allt, och karaktärerna alldeles lagom mycket. Läsaren får utrymme till egna funderingar. Jag får till exempel snabbt känslan av att Michael inte är nån trevlig person. Han får skuggor över blicken, han är lite… överlägsen när han besöker Adams galleri och han blir låtsasledsen när Lea ska fika hos grannfrun. Nånting är helt enkelt galet med karaktären. Författaren bygger skickligt upp en bild av en obehaglig person – och en annalkande katastrof, precis som omslaget utlovar.

Det är emellertid inte bara Michael och Lea som det är nåt… skumt med. Även de andra karaktärerna har hemligheter som de döljer. Författaren släpper ut deras frustration lite då och då i alldeles lagom takt. Som läsare uppfattar man, funderar, gissar. Jag tänker också en del på symboliken i karaktärernas namn.

Kanske börjar boken en aning trevande, vilket jag i efterhand ser som ett grepp, men den fortsätter desto mer lovande. Författaren har lyckats få till en realistisk och otäck psykologisk thriller på 262 sidor, nåt få författare lyckas med i sina pratiga berättelser. Jag tror bestämt att vi har fått en ny, lysande stjärna på den svenska spänningsförfattarhimlen.

Toffelomdömet blir det högsta och det omdömet ger jag sällan till debutromaner.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördagen den 11 april 2026: Sol och värk

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, sover gör jag…

Aprilsol på blå himmel

Aprilsolen lyste från en vårblå himmel.

Är det nåt jag kan göra just nu är det visst att sova. Det är gissningsvis min kropps sätt att hantera att nåt inte är bra och att försöka läka. Det går sisådär. Jag har jävligt ont på fotens ovansida. I skrivande stund vet jag inte hur jag ska kunna till jobbet på måndag. Men jag måste försöka.

I morse somnade jag om efter att jag hade tagit medicinen. Sov två timmar till. Det blev nästan tio timmars sömn i natt. Kanske lite kompensation för natten innan? Jag vet inte. De sista timmarna drömde jag en tydlig dröm som kanske speglar mina sanna känslor. Jag vet inte det heller, för när jag vaknade var allt som vanligt och aprilsolen lyste från en vårblå himmel. Jo, jag borde gå ut. Men vart ska jag ta vägen? Gå kan jag knappast några längre sträckor och nåt mål har jag inte idag. Det kanske får bli en promenad med bilen…

∼ ♦ ∼

Förmiddagen som försvann

Den här lördagen inledde jag med att fixa kaffe på sängen. Sen ringde jag och sjöng och grattade nån som fyllde år. Stackars människa, det var inte precis skönsång men personen i fråga har hört födelsedagssång av mig tidigare. Låten är ju inte så lång, som tur är. Det var mycket på gång där borta och en del att förberedas inför kommande gäster, så det blev inget jättelångt samtal. 

Jag plockade därefter upp den senaste boken jag har fått för recension, Familjehemligheter. Boken landade i postboxen igår, vilket var perfekt timing eftersom det blev bokbyte igår kväll. Jag läste ut boken om tjejkompisarna på NK, en skönlitterär kvinnohistoria, och bytte till en bok om en mördad man.


När jag hade klivit upp på ond fot, med kryckors hjälp
, och öppnat såväl sovrumsfönster som balkongdörr, satte jag mig vid datorn och påbörjade en recension och det här dagboksinlägget. Plötsligt insåg jag att förmiddagen i princip hade försvunnit. Det var lunchtid och dags för frukost.

Lördagsfrukost med rostat nötbröd fil med bär Hopptisarna och Familjehemligheter

Lördagsfrukost med min familj, Hopptisarna, och Familjehemligheter. På assietten rostat nötbröd, i skålen fil med bär och kanel.

∼ ♦ ∼

Bilsnack och lördagsfika

Efter duschen åkte jag ner till garaget och stack iväg en tur med bilen. Då fick jag i alla fall se nåt annat än mitt hem även om jag inte stannade. Det hade varit mysigt att sitta nånstans i solen och njuta, men det känns inte kul att göra ensam. Så jag åkte hem igen och träffade på en trevlig granne i garaget som vårdade sin skinande rena bil. Vi pratade en stund om bilar och betongpelare. Samtliga pelare i garaget har skav från bilar på sig…

Hemma i lägenheten startade jag en maskin tvätt efter att ha provat jeans. Nä, jag kommer inte i alla böxer längre. Därför tröstade jag mig med en rejäl lördagsfika och en stunds läsning. Nu har jag läst cirka 100 sidor av bokens totalt 264. Av helgens Noisette återstår bara en i blomburken i kylen.

Lördagsfika med Familjehemligheter och Noisette

Lördagsfika med god bok och god Noisette.


Och på tal om kylen bestämde jag mig inte förrän på eftermiddagen
vad det skulle bli till middag: varmrökt lax med kokt potatis och romsås. Firren köpte jag till påsk och den behövde ätas upp före måndag. När jag hade bestämt middagsmat hängde jag tvätt och sen vände jag åter till soffan och boken. Foten värkte ordentligt och det var bäst att passa på att vila den.

∼ ♦ ∼

Laxlördag

Jepp, det blev lax till lördagsmiddag. Jag lagade alltså mat. Kokade potatis. Två varmrökta laxfiléer med citronpeppar samt fyra små potatisar och ett par kaviarknäcke sköljdes ner med en Mariestadsöl. Kände mig mätt och som om magen stod i fyra hörn. Därför var det tveksamt om jag skulle orka nån ostassiett senare. Det kanske bara blir ett glas rött.

Varmrökt lax potatis romsås kaviarknäcke Hopptisarna öl Familjehemligheter


Planerna för kvällen är att se nåt spännande på TV.
Igår kväll såg jag de två första avsnitten av tredje säsongens Hidden Assets, men ärligt talat tyckte jag inte att de var lika bra som tidigare delar. Det är en film på SvT 2 klockan 22, Natten till den 12:e (även på SvT Play). Eventuellt kikar jag på den. Hade foten varit OK skulle jag ha tagit en kvällspromenad. Det är sånt härligt väder. Men nu är det som det är. Foten är ond, den värker och känns svullen och varm.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn händer inte heller nåt särskilt. Jag behöver åka och handla och så ska jag fördela veckans medicin. Eventuellt måste jag kontakta Sjukstugan i Backen för att förnya recept på de där två medicinerna jag hade hoppats skulle bli utsatta, de som förstör min mage.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Väninnorna på Nordiska Kompaniet

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bokreabok om svunna tider.



Ruth Kvarnström Jones bok Väninnorna på Nordiska KompanietHögen med böcker köpt på årets bokrea (2026) är en härlig hög. Den tar inte slut i första taget. Det visade sig vara bra eftersom jag fick strutta omkring på kryckor ett tag. Då var läsning en perfekt sysselsättning. Efter ett antal spänningsromaner blev det så dags till en av det fåtal skönlitterära böcker jag köpte. Jag sög tag i Ruth Kvarnström-Jones lilla tegelsten (strax under 500 sidor) Väninnorna på Nordiska Kompaniet, del två i författarens serie Stockholms pärlor. Författaren, som jag delar exakt födelsedag med…

Boken inleds 1912 och platsen Stockholm. Joseph Sachs ska bygga norra Europas mest storslagna varuhus: Nordiska Kompaniet. Men det blir krig ute i världen. Och sen kommer spanska sjukan. Väninnorna på varuhuset försöker trösta sig och varandra med flitigt arbete och skvaller. Märta, Torun, Beda, Ottilia och Karolina får sällskap av Maria och Victoria. Under 15 år får läsaren följa dem och NK i både medgång och motgång.

Det är svårt ibland för uppföljare till bästsäljande romaner att nå samma höjder. Och visst har jag hört en del kritik om den här boken, att den inte skulle vara lika bra som den första delen i serien. Sånt försöker jag skaka av mig, jag bildar mig alltid en egen uppfattning (vill jag tro…).

Den här uppföljaren är en intressant kvinnohistorisk roman. Läsaren får följa ett gäng kvinnor och deras yngre släktingar och familjer under ett och ett halvt decennium, med start 1912. En och annan ”kändis” uppenbarar sig också. Romanen skildrar hur omvärlden påverkar svenska kvinnors liv, kanske egentligen mer än det varuhus som nämns i titeln. Utöver det har jag inget negativt att säga om boken. Författaren skildrar tidsandan utmärkt och karaktärerna. Det blir en del Stockholmsskildringar också, men de tar inte över. Kapitlen är korta, vilket passar mig utmärkt och även en omfångsrik bok som denna (nästan 500 sidor). Personförteckningen i början av boken är kanonbra, för här vimlar av folk, mest kvinnor, och jag har svårt att hålla koll på dem.

Jag kan inte sluta fascineras av att författaren först skriver på sitt modersmål engelska och sen låter boken översättas till svenska, det språk den ges ut på. Såväl författare som översättare har lyckats bra, känns det som. På nåt ställe reagerar jag på nån formulering (översättning), men det är det lilla.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Stockholms pärlor-serien:

  1. De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel
  2. Väninnorna på Nordiska Kompaniet (läs inlägget ovan!)
  3. Systrarna på Sophiahemmet (utkommer i september 2026)

Andra som har bloggat om boken är Feministbiblioteket, Hyllan, Lotten och Enligt O.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer