OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, lite te med honung i…
Jag drack citronte med honung före läggdags igår kväll. Det lindrade hostan.
…drog jag i mig före läggdags igår kväll. Jag gillar inte te, det påminner mig om sjukdom – vilket ju passar bra. I kaffeskåpet i köket hittade jag en påse citronte i teburken. Stora A kommer ju och te-fikar ibland när han saknar mig på jobbet (?), så några påsar behöver jag ha. Fast citronte… Nja, det är väl sjukdom om nåt! Fiskade upp påsen ur burken, kokade vatten och hällde i celadongrön temugg i vilken jag nedsänkte tepåsen. När vattnet hade svalnat en aning tryckte jag i flytande honung. För att den nyttiga och välgörande propolisen ska fälla ut får vattnet inte vara kokhett. Och faktiskt – jag hostade mindre i natt och sov bättre!!!
Det fick bli morgonkaffe och en stunds läsning på soffan efter duschen, Och nej. Jag har inget hårigt vänsterknä, det är björkris som aldrig slog ut från i påskas i en vas under Ommas porträtt.
Efter middagen igår fick jag jätteont i magen. Tyvärr var det onda där kvar i morse, så jag vågade inte äta nåt idag innan jag skulle iväg till sista laserbehandlingen. Det fick bli en dusch med hårtvätt och därefter kaffe och en stunds läsning av Dödsspelet på soffan.
Det enda som var annorlunda med gårdagskvällens middag var saltgurkan. Antagligen tålde jag inte den. Men jag var så sugen och vräkte väl i mig för många skivor. Hårdsmält för magen och därmed ont. Jag kanske kan äta, om än mindre mängder…
Jag fick vänta en kort stund i väntrummet idag innan det blev min tur att få sista laserbehandlingen för den här svängen. Hälsporren är liksom bara tillfälligt läkt och om jag inte är rädd om foten kommer den tillbaka. Hälsporren, alltså. Foten är ju kvar än så länge. Det har jag verkligen fått känna av den här gången, så jag ska fortsätta trycka ner mina inlägg i alla skor jag använder samt fortsätta göra övningar. Jag fick en del nya övningar jag kan prova på nu eftersom även stressfrakturen känns som den har läkt. Övningarna går ut på att stärka fötterna. Men sen får jag naturligtvis inte gå för mycket. Fan, det som jag gillar att göra – förutom att köra bil…
I väntrummet, idag utan kryckor.
∼ ♦ ∼
Bil till Butiken på hörnet
Efter laserbehandlingen körde jag en sväng eftersom jag ändå hade bilen. Anna hade lagt ut en bild på Instagram på mysig utefika i Slottsträdgården och ett tag tänkte jag svänga förbi och kolla om hon hade kaffe. Men jag ville inte tränga mig på och dessutom var magen fortfarande sisådär. Jag behövde också försöka äta nåt.
Innan jag åkte hem svängde jag in till trottoaren några meter från Butiken på hörnet. Man får stå där 15 minuter. Perfekt för att ta några bilder på tunnelbygget!
Självklart handlade jag också, även om jag höll på att glömma det lilla extra jag tänkte köpa – fröknäcke och det andra tunna knäcket. Jag köpte en påse småkakor också, ifall att… Men nej. Jag väntar inget besök i helgen. De två Noisetterna är till mig själv. Sen har jag ju de handgjorda cocosbollarna jag fick av mammakusinen M och hennes A också. Det blir svullande, åtminstone ska en av helgens dar ägnas åt det – om bara magen slutar göra ont.
Frukost åt jag när jag kom. Det blev fil med bär, banan, kanel och honung. Inget kaffe till ifall jag skulle må illa.
Frukost efter vårdbesöket.
Det gjorde jag i alla fall (mådde illa, alltså), men satte mig vid datorn och skrev det här för att försöka att inte tänka på det. Jag fick också två sms om paket som levereras på tisdag. Två böcker för recension är på väg. Postboxen innehöll idag ett kuvert från mammakusinen B. Det sparas till ”rätt” dag. Och så hörde chefen av sig per sms också och grattade i förskott.
∼ ♦ ∼
Det är fredag!
Eftermiddagen försvann ganska snabbt. Jag vilade mest på soffan, läste en del och diskuterade behandlingar med mammakusinen M per sms. Visserligen har jag lite röst idag, men inte så mycket att det funkar att telefonera. Det lilla jag har bör jag spara på. Men nog börjar jag bli frisk, för när jag hade vilat i tre timmar gick jag ett varv med dammvippan samt torkade av i badrummet. Jag borde bädda rent, men det orkar jag inte. I morrn ska jag köra en maskin tvätt. Min jobbtröja behöver tvättas för jag tänkte gå till jobbet på måndag. Jag fickju trots allt lön, fast jag trodde att jag inte skulle få en spänn. Det blir mer avdraget nästa lön.
Fredagsmiddagen var lätt fixad – bara att ställa fram smörgåstårtbiten. Hade jag varit frisk skulle jag ha öppnat en flaska bubbel. Nu fick det bli öl till. Bubblet sparas tills vidare.
Fredagsmiddag, det vill säga smörgåstårta, med Hopptisarna och Dödsspelet.
Senare i afton ser jag antingen Förrädarna eller Tyst vittne, det beror på hur trött jag är. Förrädarna är ju två timmar långt på grund av all jävla reklam.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
…och på tal om TV-program. Jag följer inte många serier. Det går mycket skit på TV. Men jag vill lyfta fram och verkligen rekommendera två serier som jag har sett: Demenskören och Victorias hjärta.
- Demenskören är en oerhört rörande och berörande serie om fyra timslånga avsnitt på SvT Play. Serien handlar om en kör bestående av kvinnor och män som fått olika demensdiagnoser. Människor, som under ledning av Anders Bagge och Sofia Lilja, tränar och i fjärde och sista delen håller en konsert på Södra teatern i Stockholm.
- Victorias hjärta är också en oerhört berörande serie. I de tre fyrtiofem minuter långa avsnitten får tittaren hänga med journalisten Victoria Dyring, född med ett hjärtfel som ledde till en kollaps och en stor hjärtoperation. Här bearbetar hon sin hjärtresa på olika sätt, inklusive träffar med andra människor som haft liknande upplevelser. Även om jag inte har gjort en stor hjärtoperation har jag gjort elkonverteringar och en ablation. Här har jag sett nån som fattar ångesten, rädslan och tyngden i det här med att ha ett knasigt hjärta. Victoria Dyring satte ord på många av mina egna känslor och upplevelser. En och annan borde se det här i stället för att vara så jävla… fördömande. Du klarar nog att sitta still och se 3 x 45 minuter.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Av vissa skäl överväger jag noga innan jag läser amerikanska författare. Alla amerikaner ska inte dras över en kam, men… En amerikansk författare som jag tidigare har läst mycket bra böcker av är 
I mitten av april 2026 dök den upp, en av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 