Flickorna vid altaret

Publicerat den 15 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje delen i en serie skånska kriminalromaner.


Mattias Edvardssons bok Flickorna vid altaretFörfattaren Mattias Edvardssons kriminalromaner har gjort goda intryck på mig. Nyligen läste jag andra delen i hans serie Brottsplats Söderslätt, men eftersom del tre också kommit ut kunde jag inte låta bli att nätshoppa den. Och nu har jag läst även Flickorna vid altaret. Ett dygn efter att jag hämtat boken började jag läsa den.

Det börjar bli sommar och året är 1995 när en tonårstjej hittas död i ett badkar på en bondgård på Söderslätt. På gården bor en sekt. Flickan har begått självmord, tror polisen först. Men snart anar de oråd. Gunni Hilding och hennes kollegor får hand om fallet. Deras utredning börjar inte bra med sektmedlemmarna som inte verkar vilja att sanningen kommer fram. Samtidigt påverkas Gunni av sitt förflutna och sin lojalitet med familjen eftersom den står sektledaren nära.

Det här med sekter är läskiga företeelser. Jag tycker att det är både intressant och bra att författaren får in det temat i en kriminalroman, för man hör inte så mycket om sekter numera. I den här boken blir det dock huvudtema. Lite svårt har jag att se vad det är som får polisen att ana oråd, men det klart… Ett kliniskt rent och urstädat badrummet där den döda hittades är misstänkt. Frågan är om det räcker.

Så mycket kärleksbjäfs är det inte, men den här boken handlar mycket om relationer. En del är sunda, andra mindre… friska. En HBTQ-relation finns till och med.

Vissa stycken är riktigt obehaglig läsning, fast jag känner att det som skildras vare sig är särskilt spännande eller överraskande. Jag tycker också att de flesta av karaktärerna har tappat… stinget. Bitvis känns boken nästan lättläst skriven. Tidstypiska produkter känns utplacerade bara för att läsaren inte ska glömma bort att det är 1995, till exempel ätbara ting, låtar och teknik. Som tur är räddar slutet upp omdömet över medel. Det är oklart ända in i det sista vem den faktiske mördaren är och det blir äntligen spännande och lite action. Den sista händelsen är gripande. Och då menar jag inte polisiärt.

Hade jag recenserat den här boken skulle jag ha gått in djupare på vad jag menar. Nu har jag köpt den själv blot til lyst och läsning.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Brottsplats Söderslätt-serien:

  1. Gravglänta 
  2. Vykort från en mördare 
  3. Flickorna vid altaret (läs inlägget ovan!)

Bloggat om boken har också Lotten, Enligt O och Hyllan gjort

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 14 augusti 2026: Ingen som ”stör” hemma och kompetens finns i huset

Publicerat den 14 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, jag erkänner…

Det var lite skönt att slippa gå iväg i morse. Jag kunde ta det lugnare på morgonen, det var det bästa. Tog en lång, het dusch och tvättade håret innan jag satte mig vid frukostbordet och åt fil med bär ihop med Hopptisarna. Det var skönt att kunna läsa Flickorna vid altaret en lite längre stund än vanligt och att kunna flytta fram sånt som bäddning och påklädning ett tag.

Fredagsfrukost med Hopptisarna o Flickorna vid altaret fil med bär medicin kaffe

Fredagsfrukost med Hopptisarna och en lite längre stunds läsning.


Att distansarbeta hemifrån är skönt, för idag behövde jag kunna fokusera på ett par saker. Och så skulle jag ju kontakta arbetsterapeut för att boka en tid. (På eftermiddagen fick jag meddelande om att jag har fått en tid den 31 augusti. Ja, det går inte fort att laga människor… Man skulle ha blivit vattenledning.) Men idag, först av allt jobbmässigt, kunde jag äntligen publicera terminens första artikel på intranätet. Jag skrev också några rader till personen jag hade intervjuat så att han skulle veta att artikeln låg ute.

∼ ♦ ∼

Ingen som ”stör”

Strån i svartvit vas på böcker Muminbok överst

Det skulle bli en het dag idag igen…

Det var ganska tydligt att det skulle bli ytterligare en het dag idag. Så skönt då att kunna sitta och jobba i shorts och linne, bara dra på sig en tischa före dagens första Zoommöte – och sen ta av den igen. De flesta som är i tjänst jobbade nog hemifrån idag utom möjligen Stora A som var tillbaka på kontoret först igår efter att ha distansjobbat i början av veckan. För mig är fredagar en bra dag att jobba hemifrån. Oftast har jag inga möten mer än nåt Zoommöte. Då passar det ypperligt att göra saker som kräver tystnad och koncentration och att göra dessa hemifrån. Idag blev det dessutom en hel del stora uppdateringar, trots att jag trodde att jag redan hade fixat dem. Eftersom jag bor ensam är det ingen som ”stör” heller. Och sen är jag tröttare på fredagar och tacksam om jag slipper bli ännu tröttare av att ta mig till och från jobbet.

När jag distansjobbar tar jag dessutom praktiska mikropauser i stället för raster – jag har ju ingen att fika med. Det kan handla om att jag går med dammvippan, till exempel, eller vattnar krukväxterna. På så vis bråkar ryggen mindre. Igår kväll började jag smörja in onda foten med Voltarengelen, förresten. Vi får se om den hjälper nåt. På lunchen när jag jobbar hemifrån brukar jag äta nåt först och sen ta en promenad ner till tunnelbygget och Butiken på hörnet. Det kan ibland bli en något längre väg hem om jag går runt och sen via Höganäsparken. Men det blir inte de långa sträckor som jag går när jag går till och från jobbet. Just nu kan det vara smart att låta foten ta det lite lugnt om det nu är en inflammation, tänker jag.

Dammvippa

Dammade idag när jag hade paus.

∼ ♦ ∼

Skumma saker

Men det har hänt och händer skumma saker här hemma. Eftersom jag jobbade hemifrån idag försökte jag ha lite koll. Det har hänt en del oförklarliga saker. Jag har viftat bort dem, fast idag kunde jag inte göra det med det senaste. Till lunch skulle jag koka ett ägg. Senast jag använde spisen var i söndags när jag skulle koka kräm – i en stor kastrull, på en stor platta. Lunchägget kokar jag alltid i min minsta kastrull, på minsta plattan. Men när jag kom fram till spisen och skulle koka ägget var vredet till minsta plattan redan uttryckt. (Jag har vred på min spis som man måste trycka ut först innan man kan vrida på dem och sätta på plattor.) Den minsta plattan har jag inte använt sen… jaaa… I alla fall ett par, tre veckor. Och om vredet varit uttryckt borde jag ha sett det för länge sen – spisen står ju bredvid kaffeperkolatorn som jag använder varje dag.

Andra konstiga saker som har skett:

  • locket på kanelburken var inte påskruvat
  • TV:n gick igång fast jag var i ett annat rum
  • hållaren till duschmunstycket har ändrat läge (skruvats högre upp på stången)
  • badkaret hade dragits ut från väggen
  • dörren till klädkammaren står på glänt fast jag inte har varit inne där

Dags att kalla på Ghostbusters eller Det okända???

Ja, ja, jag fick i alla fall i mig lunchägget och ett par mackor innen jag gick iväg på friskvårdspromenad.

Hemmalunch mackor kokt ägg kaffe med Hopptisarna o Flickorna vid altaret

Hemmalunch med mackor och ägg ihop med Hopptisarna och Flickorna vid altaret.

∼ ♦ ∼

Tunneltitt och tur som en tokig tack vare Å

Det var en konstig värme när jag kom ut. Och när jag hade gått en bit kom några regnstänk. Jag bestämde mig där och då för att det inte skulle bli nån extrasväng idag.

Två Noisette i blomburken från Triller o boken Flickorna vid altaret

De två sista Noisetterna hade snälla Åsa lagt undan till mig.

Vid tunnelbygget på S:t Olofsgatan var det liv och rörelse idag. Jag tycker mig se att det händer saker varje fredag jag går och tittar och fotar. Idag var det fullt av gula gubbar som jobbade och skrikpratade. Jag hoppas att de jobbar på som attan, för jag längtar tills övergången ska öppna. Det borde vara om cirka ett halvår nu.

Nån som hade jobbat på och bevakat kundens intressen var Åsa. När jag kom in i Trillerbutiken fanns inte en enda Noisette i disken. Men den snälla Åsa hade tänkt på mig och mina fredagspromenader till tunneln och butiken och lagt undan de två sista i en påse till mig!

Tyvärr blir det nog inga Noisette alls nästa vecka, för tillverkaren har semester. Fast en promenad till Butiken på hörnet kan jag alltid ta ändå och köpa nåt annat gott, såsom russintoppar. Stans godaste russintoppar görs nämligen av nån hos Triller. Sen är ju kanelbullarna inte så tokiga… Och småkakor… Undras vem det var som skulle hålla igen när hösten kom..? (Nåja, jag tar i vart fall inga sprutor så att jag blir fejksmal som vissa så kallade kändisar. Ingen solidaritet där, inte, med dem som bättre behöver i-landsmedicinen. Sånt där kan jag gå igång på!)

Lite stökigt vid tunnelbygget, nästan så jag vill städa lite.
Ska de göra en vikingagravhög?
Titta! Det syns att det är en gata på g.

∼ ♦ ∼

Bubbel till smörgåstårtan tack vare kompetens i huset

Jag fick lite mer smått gjort på eftermiddagen. Chefen bokade om vårt lönesamtal till samma dag som jag ska få hand-hjälp, men på eftermiddagen. Det spelar mig ingen roll, jag är inte särskilt förväntansfull vad gäller lön. Jag ägnade resten av eftermiddagen åt att skriva det här och läsa en stund.

Sen var det då dags för middag. Smörgåstårtfredag var det. Det är skönt att veta att det finns god kompetens inom universitetsförvaltningen, kompetens som bor granne med mig. Igår frågade jag Fredrik, grannen under mig, om han möjligen kunde öppna en flaska bubbel åt mig eftersom min hand inte är OK. Det var bara att knacka på idag, sa han och det gjorde jag. Toppengrannen fick förstås smaka! P.Lex Prosecco Brut är ett underbart gott prosecco och jag har varit sugen på det länge. Smörgåstårtan från Korgtassen var som alltid fantastisk.

Grannen öppnade bubblet…
…och smörgåstårtan från Korgtassen var fantastisk som vanligt.

I kväll händer inget uppseendeväckande. Jag kanske läser, men jag kanske också ser vidare på tredje säsongen av The Capture.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det var ju inte jättelänge sen, typ bara före sommaren, som den renoverade fina (?) Väderkvarnsgatan nyinvigdes. Men jag undrar hur länge trafikljusstolpen för fotgängare och cyklister ska vara trasig. Den har sett ut så här i… vad är det..? Tre veckor? Så jävla dåligt! Väderkvarnsgatan är ganska hårt trafikerad så man går över den med stor risk för livet. För varken bilar, bussar eller andra fordon stannar trots att det är ett övergångsställe. Det finns ju trafikljus. Som inte fungerar för den som ska gå över gatan…

Trasig stolpe för trafikljus för fotgängare o cyklister Väderkvarnsgatan

Hur länge ska den här stolpen vara trasig? Tills spårvägen invigs i Uppsala?

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 13 augusti 2026: Från flickor till doktor P och senare Sigrid Hjertén

Publicerat den 13 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Kvällen bara försvann igår. Jag vet inte vart timmarna tog vägen. Det enda jag minns är att jag lyckades läsa ut boken om ”flickorna” med flera i Kiruna och förflytta mig ner till Skåne och andra flickor där. Ja, jag valde att grabba tag i en av de böcker jag senaste köpte, Mattias Edvardssons bok Flickorna vid altaret. Detta därför att jag ganska nyligen läste del två i samma serie och det här var del tre. Då har man en del fasta karaktärer kvar i minnet. Sen gick jag och la mig i hyfsad tid, sov dåligt, men hade ingen kramp tack och lov.

Böckerna Vitnatten och Flickorna vid altaret

Bokbyte från flickor med flera i Kiruna till flickor i Skåne.

∼ ♦ ∼

Glömde inget

I morse fick jag stressa lite eftersom jag skulle hinna in till jobbet med ryggsäcken innan jag gick vidare till doktorn. Det gick bra. Jag hann ändå äta vettig frukost, ta medicin, duscha och läsa. Inte glömde jag handledsstödet idag heller. Det är skönare att ha när jag jobbar för det ger bättre stöd än mitt mjukare reservstöd som alltid ligger i ryggsäcken.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna och Flickorna vid altaret fil med bär

Torsdagsfrukost inklusive morgonmedicin och läsning, övervakad av Hopptisarna.

 

Domkyrkotornen och en pålmaskin vid St Perövergången

Ett blått ”torn” kompletterar domkyrkotornen vid S:t Perövergången.

Det var mulet när jag skulle gå, men jag slängde ner solbrillorna i ryggsäcken ifall att. Jag hade sett att det skulle bli varmare och gissade på mer sol. Det var en varmare morgon än igår, men jag tog ändå tröjan på.

Hålet efter vattenläckan vid S:t Persgatan är nu helt igenfyllt. Det går snabbt att laga rör, men långsammare att laga människor, uppenbarligen. Vid S:t Persövergången, där det också grävs en tunnel för trafik och fotgängare, stod en pålningsmaskin i morse. Den ändrar Domkyrkosilhuetten en hel del. Plötsligt var det inte bara tre torn utan också ett fjärde, blått, såg det ut som.

Jag blev rätt svettig av promenaden för det var hela 15 grader i morse. När jag kom upp på jobbet packade jag ur min ryggsäck, tog båda mobilerna och brillorna, startade min dator och gick igen. Idag skulle ju promenaden vara lite längre och sträcka sig bortom jobbet. Sen skulle jag tillbaka till jobbet igen. Så redan på förmiddagen hade jag gått nästan 4,5 kilometer. Och foten höll.

∼ ♦ ∼

Doktor P rules!

I väntrummet med hand i handledsstöd jeansben o fötter i vita gympadojor

Hand- och fotsjuk i väntrummet.

Läkarbesöket då? Ja det kändes jättetryggt att få träffa doktor P igen. Han vet så mycket om mig och dessutom är han smart nog att läsa senaste nytt i min journal innan vi träffas. Bara det… Då slipper jag repetera en massa.

Medan foten fick svalna och lufta efter promenaden undersökte han handen och handleden. Noggrant. Det enda som gör lite ont nu är en vridning av handleden. Inget verkar ha varit brutet. För att få bästa hjälp med övningar för handen rekommenderade han mig att söka arbetsterapeut på Samarajten. Dit kan jag ringa själv och man behöver ingen remiss. Jag visste inte om detta alls, så det var jättebra. Jag ska ringa i morron när jag jobbar hemifrån.

Vidare undersökte han foten. Det är troligen en inflammation som jag fick för att jag stod för länge (och glodde på Jocces tavlor och pratade med konstnären). Jag ska undvika att vara statisk, men att röra på mig och foten är bra, även om det ska vara måttligt och inget marathon. Hade jag inte haft min hjärtsjukdom skulle han ha skrivit ut en viss sorts inflammationshämmande medicin, men nu kan jag inte ta det på grund av krock med mina hjärtmediciner. Som rekommendation fick jag i stället att köpa gel. Det är ju utvärtes och krockar därför inte. Knölen sitter liksom under ett ben på fotens ovansida.

Lunch med Stora A macka o ägg varm choklad

Lunch med Stora A i en ”dödsstjärna”.

Och så pratade vi om hjärtat och kardiologen och den uteblivna återbesökstiden. Det blev överenskommet att även han skulle kontakta mottagningen och ”hota med” att jag eventuellt behöver en sjukskrivning om inget händer. Jag ska också kontakta mottagningen igen. Så vi får se. Rör och vattenskador lagas snabbt i Uppsala, människor är inte lika prioriterade.

 

Åter på jobbet insåg jag att jag hade missat dagens enda möte. Det var bara att gå på rast med en gång tillsammans med Stora A och några till. Sen masade sig förmiddagen på och så blev det lunch.

∼ ♦ ∼

Eftermiddagshetta och inköp för invärtes och utvärtes bruk

På eftermiddagen blev det sen skitvarmt. Eller det blev… hett. Fast jag satt som vanligt vid skrivbordet på jobbet och frös. Som tur var kollade jag väderappen innan jag packade ihop. Den visade 25 grader. Då har man inte tröja på sig. 

Bröd choklad smörgåstårtbit i kartong Voltaren gel

Torsdagshandling. Viktigast var förstås smörgåstårtbiten i kartongen, men också gelen.

Jag fick sällskap en bit ner till stan av min arbetskamrat A. När hon vek av åt vänster fortsatte jag rakt fram för jag skulle göra sedvanliga och osedvanliga inköp, både sånt för invärtes bruk och för utvärtes. Javisst, på torsdagar handlar jag en bit smörgåstårta – till fredagsmiddag, efter min arbetsveckas slut. (Självklart åt jag smörgåstårta på fredagar även på semestern!) Min granne Fredrik har lovat att öppna en flaska bubbel åt mig i morgon kväll eftersom jag inte fixar det med min dåliga hand. Lite synd är det allt om mig, så några chokladkakor samt bröd köpte jag också. För utvärtes bruk köpte jag en tub Voltaren gel, enligt doktor P:s ordination. Gelen var rätt dyr, så nästa gång blir det nätshopping. Jag köpte en stor tub dessutom, för man vet aldrig var man kan få inflammation och jag är väldigt glad att det är OK för mig att använda den här.

∼ ♦ ∼

Sista krämen

I kväll serverade jag mig den sista rabarberkrämen samt mackor till kvällsmat. Det blir intressant att se vad jag hittar på till nästa vecka. Jag är så trött när jag kommer hem från jobbet att jag inte orkar med nån matlagning. På helgerna har jag ingen lust att vara duktig och stå och laga matlådor för veckan. Astråkigt ju. Då blir det svårt, det här med mat.

Rabarberkräm med mjölk mackor Hopptisarna o Flickorna vid altaret

Årets sista rabarberkräm kokt av mig blev kvällsmat.


Efter kvällsmaten skrev jag färdigt det här inlägget. Senare ska jag försöka se på TV en stund och läsa. På tal om att läsa kontaktade jag Bookmark förlag enligt överenskommelse tidigare. Jag ska få Ulrika Ewermans senaste bok Vidunder: en roman om Sigrid Hjertén för recension! Hurra! Men i kväll läser jag annars vidare i Flickorna vid altaret.

Hurra för att jag får den här för recension!
Min bok på gång.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn har jag klarat av min första arbetsvecka. Jag har kontaktat vården och varit hos doktorn. Jag har gått till och från jobbet varje dag. Så när det blir fredag tänker jag distansjobba, det vill säga jobba hemifrån. Då blir det bara en kort promenad ner till tunnelbygget och Butiken på hörnet.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vitnatten

Publicerat den 12 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fådd bok och en ny författarbekantskap.


Gabriella Ullberg Westins bok VitnattenDet är alltid kul att göra nya författarbekantskaper, men det är inte alltid lätt att själv hitta bra såna. Då är det toppen att ha en bloggvän vars smak en delar i det mesta när det gäller böcker. En snäll bloggvän, dessutom, som skickar dubletter av böcker till mig. Tusen tack, Lotten, för Gabriella Ullberg Westins bok Vitnatten, som du skickade till mig på sommarsemestern 2026!

Vitnatten utspelar sig i Kiruna. I centrum av berättelsen står fjällräddaren Mira Salo. Hon är en av de första på plats när fyra sönderbrända kroppar hittas på en klippavsats. Det hela påminner om ett annat fall sex månader tidigare när en liten pojke hittades död. Mira vill gärna ta reda på sanningen, men hon är inte polis, vilket kriminalinspektör Boel Wall är tydlig med. Boel gör allt för att hålla Mira utanför utredningen – av såväl professionella som personliga skäl. Samtidigt dyker Miras syster Hilda upp från Stockholm och vill återknyta kontakten med Mira och hennes familj sambon Nils och dottern Sonja. Men går det att lita på Hilda?

Nja, det här var nog kanske inte riktigt min mugg kaffe, så att säga. Relationsbitarna tar alldeles för stor plats, medan fallet och klimattemat får ytterst lite. Alltså jag tycker att det som borde vara huvudberättelsen kommer i skymundan. Inte gillar jag nån av karaktärerna heller. Boel, Mira och Hilda är tre egensinniga tjafslisor. Hemligheten Boel och Mira delar är rätt pikant, måste jag säga i alla fall. Nils är ganska intetsägande och Sonja är ett ettårigt blöjbarn och tillför inte mycket. Att flera gånger läsa om hur lyckligt lottad Mira känner sig (underförstått med man och barn, familj!) blir lite tjatigt. Stoffe skulle jag inte ta i med tång, men han är mycket väl skildrad och jag ser honom framför mig. Karaktären Jörn sticker ut på ett annat sätt, för uppenbarligen är han en ung man med ätstörningar och sånt talas det ofta inte om. Det är riktigt bra med en sån karaktär här.

Det förekommer förvånansvärt många korrekturfel, men bortsett från dem är boken skriven på bra och begriplig svenska. Den går snabbt att läsa. Kapitlen är ganska långa, men delas av med asterisker så att en sån som jag kan läsa lite då och då. Mycket praktiskt. Dessvärre listar jag ut för mycket av vem och varför i förväg. Boken avslutas med en cliffhanger, men det uppfattar jag inte förrän jag har läst författarens bokcirkelfrågor.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Mira Salo-serien:

  1. Vitnatten (läs inlägget ovan!)
  2. Svartdagen

Bloggat om boken har också Lotten och Hyllan gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 12 augusti 2026: Även summan av glömska är konstant..?

Publicerat den 12 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Man brukar säga att summan av lasterna är konstant. Det gäller säkert även för mig. Fast för mig gäller visst också att summan av glömska är konstant. I morse glömde jag dock inte medicinen – se bild nedan.

Frukost med Hopptisarna o Vitnatten fil med bär medicin kaffe

Nej då. I morse glömde jag inte medicinen.

 

Mjukt handledsstöd

Men jag glömde handledsstödet. Tur att jag hade det mjuka i ryggsäcken.

Visserligen vill jag sluta med flera (helst alla!) av medicinerna, men inte utan att ha rådgjort med en kardiolog som jag väntar på tid hos nu sen åtta (8) månader tillbaka. (Sjukvården har andra tidsperspektiv än vi patienter. Tre månader är uppenbarligen +åtta månader när det gäller väntetid för återbesök efter hjärtingrepp.) Jag fick mig en rejäl minnesbeta i måndags. Jaa, jag blev rädd. Jag är fortfarande inte rädd för att dö. Det jag är rädd för är att bli så sjuk att jag blir en grönsak. Med min hjärtsjukdom kommer bland annat hotet om förhöjd strokerisk.

MEN… åter till det jag glömde: handledsstödet. När jag hade korsat första gatan insåg jag att det låg kvar i frysen. Jag hade inte tid att vända om. Som tur är har jag en mjuk variant i min ryggsäck. Idag blev ett ypperligt tillfälle att testa det på jobbet inför läkarbesöket i morgon. Jag kände direkt att det var lättare att använda när jag skriver. Däremot gav det mjuka stödet inte samma stöd rent generellt eftersom det inte har nån skena. Jag fick ont, helt enkelt. Inte jättemycket, men…

∼ ♦ ∼

Luget före stormen, men jobbigt med höga ljud

En liten båt vid Nybron

Lugnet före stormen..?

Givetvis tog jag mig till jobbet ändå. Foten samarbetade och handen går jag inte med. Idag var det riktigt sjåigt. Jag hade inte bara ett Zoommöte, jag hade ett möte IRL också. Ja Stora A var med på distans, förstås. Han dyker upp på plats i morgon. Mötet var bra och kändes relevant. Alla möten gör ju inte det… Det här är ett återkommande möte som vi ska ha varje onsdagsmorgon. Onsdagarna är riktiga mötesdagar, för mötena ligger nästan kant i kant. Varannan onsdag har vi till exempel också enhetsmöte. För tillfället känns det lite som lugnet före stormen, men det är säkert bra att starta lugnt efter en längre ledighet. Det blev inte så mycket riva av plåstret som jag trodde. Jag har inte ens svårt att komma upp om morgnarna till skillnad från vissa andra.

Det jag däremot tycker är jobbigt på jobbet är alla höga ljud. Eller… alla människor som pratar och skrattar högt. Kvinnoröster är värst. Som tur är har de flesta kvinnor som jobbar nära mig hyfsat behagliga röster. Men jag jobbar ju inte ensam på plan tre… Därför äter jag gärna skrivbordslunch i min ensamhet på jobbet, för de flesta går iväg. Så skönt med tystnad och att kunna läsa en stund. Vitnatten närmar sig slutet nu. Jag har mindre än 100 sidor kvar och utan att säga för mycket innan inlägget kommer känns det skönt att det snart blir bokbyte. Det är ju så att man inte kan gilla allt man läser till 100 procent.

Skrivbordslunch med ägg varm choklad ostmacka o Vitnatten

Skrivbordslunch ungefär som igår, men ostmacka med vallmofrön som hamnar överallt på skrivbordet och längre kommen i boken.

∼ ♦ ∼

Eftermiddagsglassande

Lunchen blev som synes lite klen. Detta behövde åtgärdas. Jag såg att rara T var i tjänst och jag såg också ner på mina fossingar. Jaa, klädseln fick bestämma att invitera T till en glassfika på eftermiddagen. Han var inte sen på att tacka ja! I övrigt var vi – och glassarna – som synes ganska svarta. Det kan ha att göra med att vi bland annat avhandlade vampyrer… En rolig bonusgrej av att Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat, kom förbi och sa hej i farten. Vi ska ha en lunchdejt – eller vindejt – när hon har semestrat klart om ett par veckor.

Rätt klädd för tilfället…
Rara T och jag i svart på lakritsglassfika.

Innan jag gick från jobbet ett par timmar senare hann jag få iväg nio (9) korta texter och bilder till två personer som liksom jag ska ha materialet lättillgängligt vid behov. Sååå skönt att kunna pricka av det jobbet, en typisk surdeg.

∼ ♦ ∼

Kvällsgott

På hemvägen hade jag ett ärende – se nedan! – men det gick snabbt. Så när jag kom hem var det bara att ta fram bröd på tining till kvällsmaten och invänta att det skulle bli dags. Under tiden skrev jag det här, till exempel. Än så länge finns det rabarberkräm kvar och det är verkligen både gott och perfekt att äta när en är lite varm efter en arbetsdag och promenaden hem.

Kvällsmat med Hopptisarna och Vitnatten rabarberkräm m mjölk mackor tomater o BabyBelost

Rabarberkräm för tredje kvällen i rad. Men det är ju så gott!


Man blir onekligen hungrigare också när man rör sig mer. De här dagarna har jag passerat 10 000 steg per dag med råge, igår till och med över 11 300 steg. Jag är så tacksam att foten håller för det! Men den gångna natten hade jag tyvärr kramp i båda benens vadmuskler. Sånt är aldrig skönt. Fast det hade jag glömt redan i morse.

I kväll ska jag försöka läsa ut Vitnatten. Nu funderar jag på vad jag ska läsa härnäst.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag kontaktade Electrolux kundtjänst i morse om dammsugarhjulen. Det visar sig tyvärr att de inte säljer hjul enbart till dammsugarmunstycken. Vill man ha nya såna måste man köpa ett helt nytt munstycke. Men konstigt nog är de hjul de skickade inte alls lika dem som sitter på själva dammsugaren, så hur 17 de kunde skicka de hjul som de gjorde övergår mitt förstånd. Nåja, hjulen returnerades och fakturan tog jag bort från betalning i nätbanken.

Felaktiga hjul

Felaktiga hjulen returnerades idag.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 11 augusti 2026: Tröja och lite hängig, inga kul hjul, men spännande litteratur

Publicerat den 11 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Nämen natten mellan måndag och tisdag blev inte bra alls. Självklart nojade jag över den glömda medicinen. Det är liksom inte tabletter som man bara slutar ta tvärt. Jag hade svårt att somna och tyckte hjärtat riktigt levde rövare i bröstkorgen. Terrade en stackars arbetskamrat som hade gott och väl nog med sitt eget. Försökte läsa i Vitnatten och det är väl inte den bästa litteraturen när en har medicinångest. Men det lugnade mig väl lite och så småningom somnade jag. Redan igår kväll hade jag förberett för en komplett frukost idag, det vill säga inklusive medicin.

Komplett vardagsfrukost Hopptisarna Vitnatten fil med bär kaffe Pro Viva o medicin

I morse intog jag en komplett frukost, det vill säga med medicin.

∼ ♦ ∼

Tröjdags

I hissen på jobbet spegelbild i dörren med tröja på

På väg upp i hissen på jobbet, med tröja….

Även om himlen var ljus och solen tittade fram var det en kylig morgon. När jag vaknade var det bara elva grader. Temperaturen hade stigit till 13 när jag skulle gå.

Det blev till att ta på en tröja idag. Först provade jag min nyaste luvatröja, men den luggade så pass på hemmalinnet att den bara måste tvättas innan jag använder den. Annars blir alla mina kläder under tröja gråluddiga. Det fick bli min älskade blå. Konstigt var det i alla fall att klä på sig så mycket…

Även i morse var det tomt en god stund på jobbet. Det var bara städerskan och jag som var på plats. Hon börjar redan klockan sex och jag satt vid jobbdatorn runt 7.30…

∼ ♦ ∼

Skönt med rutiner

Vissen blomma på trottoaren

Känner mig lite trött och hängig i kväll…

Det är ändå ganska skönt att komma in i vardagslunken och dess rutiner. Åtminstone så länge man inte glömmer att ta sin medicin… Nu fick jag mig en rejäl minnesbeta.

När arbetskamraterna började trilla in fick jag hjälp att returnera ärendet jag blev tilldelad igår. Dessa system är inte gjorda för människor, känns det som. Vidare var det bara ett Zoommöte i morse, precis som igår och sen en ganska soft arbetsdag. Så visst blev det mjukstart på sätt och vis även för mig. Jag tycker att det är skönt att komma upp tidigt på morgnarna, för jag är ingen kvällsmänniska (trött som fan ibland). Det är väl bara så att under långledigheter är även en sån som jag uppe lite längre. Fastnar jag i en bra bok eller en bra serie är det lätt hänt. Annars kunde jag gå och lägga mig typ redan vid 23-tiden även på semestern. När jag jobbar går jag och lägger mig runt klockan 22 för att hinna orka läsa en stund. I kväll kan det nog bli tidigare, för jag känner mig ganska… trött och lite hängig.

Mitt på dan var det dags för lunch, inte frukost. Men idag åt jag ingen varm mat utan macka och kallt kokt ägg vid skrivbordet. Chokladen i muggarna var förstås varm så att jag kunde värma mig en stund. Det är kallt på jobbet! Vidare passade jag på att läsa till lunchen också. En stunds ro när de tre (3) som var på plats förutom jag gick iväg för att äta.

Skrivbordslunch med Vitnatten macka ägg varm choklad

Kall macka och kokt ägg, men varm choklad till min skrivbordslunch. Och så en stunds läsning.


Resten av arbetsdagen filade jag på en artikeltext samt planerade lite framöver. Det kommer en stor korrekturläsning om cirka en månad, med flera korrvändor. Jag ska vara med i första och nån av de sista.

∼ ♦ ∼

Inga kul hjul, men böckerna var rätt

När jag kom hem hittade jag en påse i postboxen med de dammsugarhjul jag hade beställt. Men det var inga kul hjul, för till min dammsugare passade de inte. Det fanns en returetikett med, så jag ska returnera dem i morrn. Fast jag vill ju väldigt gärna ha nya hjul. Det stod att man kunde ringa kundtjänst, vilket jag gjorde. Två minuter efter stängningstid. Min vanliga otur.  Jag har stoppat ner påsen med hjulen och returetiketten och ska försöka ringa från jobbet i morgon.

Hurra! En påse med kul hjul, tänkte jag.
De här hjulen kom…
…och de är ju inte alls lika mina. Här mina hjuls insida…
…och utsida.

Efter det var jag både trött och hungrig och hade lite ont i huvet. Då kom ett sms att mitt paket från Bokus hade levererats till en Instabox i Kvarnen. Bara att ta på sig skorna och gå iväg igen. Jag hade liksom passerat Kvarnen en halvtimme tidigare… Innehållet i det paketet var i alla fall rätt: Mattias Edvardssons bok Flickorna vid altaret och Camilla Grebes böcker Alla ljuger och Flickorna och mörkret.

Ett paket från Bokus som jag var och hämtade…
…hade det här spännande innehållet.

∼ ♦ ∼

Kräm och prat om häng

Äntligen fick jag sen äta nåt. Jag var tokhungrig, för sex timmar hade passerat sen jag åt mackan och ägget. Här blev det rabarberkräm med mjölk och mackor. Underbart gott!

Rabarberkräm med mjölk mackor Hopptisarna medicin Vitnatten

Kvällsmat nästan som igår, men med spetspaprika på mackorna  i stället för tomater.

Efter maten ringde jag Anna, som hade hört av sig och undrat hur det gick att arbeta. Jag frågade snällt om hon skulle kunna tänka sig att hjälpa mig att prova ut var jag ska ha mina akvareller. Jag kan ju inte både hålla dem och titta på avstånd med bara två armar. Det kunde hon göra, men vi bestämde ingenting när. Just nu är vi båda så trötta, bara. Det blir när det blir.

Jag ska värma på kvällskaffe och sätta mig och läsa en stund när det här inlägget är publicerat. Det är ungefär var jag orkar. Det fanns möjlighet för mig att följa med några arbetskamrater på bio i kväll, men jag insåg klokt att jag nog skulle vara för trött. Och sen… att gå hem ensam, när det mörknar, efter att ha sett en skräckfilm… Nja…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bitmoji Tofflan Yay its you

Så kände jag när verksamhetschefen ringde.

I natt funderade jag på om jag skulle avboka min läkartid om två veckor. Min arbetskamrat avrådde mig. Men… det jag gjorde i stället idag var att lämna synpunkter på hanteringen. Det gjorde jag via 1177 och det jag skrev går direkt till mottagningen. Dels är jag kritisk till dessa långa väntetider, dels att jag aldrig får träffa samma läkare. Och tro det eller ej, men jag blev uppringd typ tio minuter senare av verksamhetschefen. Vi hade ett mycket bra samtal. Jag blev lyssnad på och jag lyssnade på den jag hade kritiserat. Utöver detta fick jag en läkartid på torsdag, till den läkare jag har störst förtroende för på mottagningen. Hurra! (Fast tråkigt att jag behövde bli arg…)

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 10 augusti 2026: Det gick bra (fast jag glömde nåt livsviktigt)

Publicerat den 10 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Jo tackar som frågar (ingen), det gick bra – att sova natten mellan lååång semester och första arbetsdagen. Jag var lite rädd att väckningsalarmet inte skulle gå på i tid, men det gjorde det. Upp kom jag när jag skulle, jag kunde äta frukostfil med bär och magen skötte sig. Eller… den skötte sig inte, vilket gjorde att jag väntade hela dan på att den skulle göra det. Jobbigt när en måste vara på jobbet. Men det gick bra. Förklaringen kom senare…

Måndagsfrukost med Hopptisarna o Vitnatten fil med jordgubbar blåbär o banan

Det gick bra att äta frukost tidigt. Hopptisarna var lite trötta, men jag orkade läsa.

 

Hål med vattenledning

Hålet med den förhoppningsvis lagade vattenledningen på S:t Persgatan.

Även att gå till jobbet gick bra. Jag var orolig för foten och knölen. Foten ”höll” och knölen var OK. Men jag kontaktade vårdcentralen på 1177. Skrev in problem, symtom, egenvård och hoppades bli kontaktad för en tid antingen hos läkare eller sjukgymnast både för foten och för handen. Det blev jag. Jag fick en läkartid hos ytterligare en för mig ny doktor – om två veckor. Sjukvården i Uppsala, 2026. Som ett hål.

På väg till jobbet passerade jag det stora hålet på S:t Persgatan där vattenläckan var. Hål på vattenledningar går uppenbarligen snabbare att laga än människor. Ena trottoaren var lite avstängd. Svårt att fånga på bild hur djupt hålet var. I vart fall ser det ut som om ledningen har blivit lagad. Förhoppningsvis… Promenaden upp till jobbet var skön. Luften och temperaturen, runt 18 grader, är behagliga vid sju, halv åtta på morgonen. Och bäst av allt: jag kom fram innan regnet föll.

∼ ♦ ∼

Mjukstart ny trend, men jag rev av plåstret

Jocces tavlor som jag köpte i kasse

Konstnären har levererat mina inköpta akvareller.

När jag kom till jobbet var det rätt tomt. Sen trillade det in folk. Många verkar börja senare i veckan, runt torsdag. Det är en ny trend, mjukstart. Jag begriper mig inte på den. Jag vill vara långledig, ladda upp för jobb, jobba, varva ner för helgledigt, ladda upp. Det är bara att riva av plåstret. En del som är i tjänst distansjobbar också. Jag tänker nog kanske göra det mot slutet av veckan.

Idag blev det ändå nån sorts mjukstart för mig. Trots att jag hade jobbat lite på semestern fanns det uppdateringar som krävde tid och omstart. Mejlen var fint rensad och sorterad och därmed inget bekymmer alls. Likaså kunde jag logga in överallt där jag behövde. Och bara ett enda möte, via Zoom, hade jag idag. Senare i veckan publicerar jag min första artikel. På förmiddagen levererade konstnären mina inköpta akvareller. Det ska bli spännande att hänga dem.

Därför unnade jag mig varm lunch idag, tyvärr nere i restaurangen i huset där det är så konstig mat. Men det var nog bra att äta lagad mat när kvällsmaten skulle bestå av rabarberkräm med mjölk och mackor. Det jag åt idag skulle vara kycklinggryta med svamp och morötter. Svamp och morötter fanns det gott om, kycklingen var mindre prominent i grytan. Jag fick med mig arbetskamrat Å (tvingade med mig) och vi var ganska överens om maten.

Kycklinggryta potatis o bröd Segerstedtrestaurangen

Kycklinggryta utan så myclet kyckling.


Under eftermiddagen kollade jag upp vad jag har på gång för övrigt i artikelväg och fixade med lite diverse. Bland annat fick jag ett ärende som jag inte skulle ha, men inte 17 kom jag ihåg hur man skulle skicka tillbaka det till fördelaren. Jag får ta det i morgon. Sen var det plötsligt dags för mig att gå hem – med mina nyinköpta akvareller.

∼ ♦ ∼

Jag glömde…

Påfyllt i dosetten

Ska jag verkligen..?

Det gick bra att gå hem också. Jag har mått så bra idag, varit pigg och glad, fått en del gjort och inte har magen krånglat alls. Men när jag kom hem insåg jag varför. Kolla in frukostbilden, kära dagbok. Nånting fattas på den. Just det. Morgonmedicinerna. De fyra tabletterna jag ska ta till frukosten… glömde jag att ta. Så i stället för att ta dem klockan sju i morse tog jag dem strax efter 16.30. Det innebär att jag inte kunde ta kvällsmedicinen klockan 19. Så om jag får en stroke i natt eller hjärtat börjar bete sig eller kort sagt: jag råkar dö i natt… Här är orsaken. Samtidigt blir jag bra fundersam – jag har ju mått så bra idag. Ska jag verkligen peta i mig alla dessa piller???

Detta stressade mig en aning ganska mycket, så när jag hade slängt i mig medicinerna började jag ta reda på gårdagens tvätt, vika den och lägga en del i lådor, annat i en ny strykhög.

∼ ♦ ∼

Akvarellerna!

Sen packade jag upp akvarellerna. De är sååå fina och jag är sååå nöjd. Nu återstår bara att hänga dem. Och jag vet inte riktigt var. Eller… Jag vill ha dem i sovrummet, för där passar de in med sina milda färger. Men var tål att tänka på. Och ärligt talat är jag inte jättesugen på att klättra på en trappstege igen, med tanke på fallet. Fast det kanske jag blir tvungen till…

Två nyinköpta akvareller av Jocce Ekström

De två nyinköpta akvarellerna vilar på gästsängen tills vidare.


Konstnären heter Joachim Ekström och är en av enhetscheferna på min avdelning. Han är för tillfället utlånad till en annan avdelning inom universitetsförvaltningen. Vi har inte jobbat ihop på ett tag. Du kan se en del av Jocces verk på hans Instagramkonto. Idag avslöjade han också att han ska ställa ut i Gottsunda i höst och på Galleri Upsala igen nästa år. Fast nu måste han måla mer, för han fick många verk sålda i förra veckan.

∼ ♦ ∼

Kräma lite

Eftersom jag inte skulle ta nån kvällsmedicin (kan inte ta medicinen för tätt) och dessutom hade ätit varm lunch idag behövde jag inte äta nåt i kväll. Men givetvis var jag sugen på krämen jag kokade igår. Därför slevade jag upp en skål och hällde på mjölk samt bredde ett par tunna mackor till.

Rabarberkräm med mjölk mackor Hopptisarna och Vitnatten

Rabarberkrämen var suveränt god, men nån medicin till blev det inte.


Nu ska jag fundera vidare på akvarellerna och var/hur de ska hängas. Kanske läser jag en stund också eftersom jag var social på lunchen (brukar annars läsa när jag äter skrivbordslunch på jobbet). Jag fick förresten en signal om att mina Bokusnätshoppade böcker ska anlända till en Instabox i morgon kväll. Fakturan kom också och den har jag lagt in för betalning.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Den lila Saint Paulian blommar med en spröd liten sak. Men det finns ett par knoppar till som jag hoppas tar sig. 

Lila Saint Paulian i köksfönstret blommar

Den blommar! Och det finns ett par knoppar också.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 9 augusti 2026: Allting har en ände, som sagt…

Publicerat den 9 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, visst har allting en ände, men korven har två…

Hatt med korv och bröd på dockhuvud

Allting har en ände, men korven den har två.

Jorå, jag har sagt det förut. När jag avslutade min gamla blogg och startade den här ”nya”, för tio år sen. Är det dags att runda av här, med andra ord? Nja, jag kör väl på ett tag till, så länge jag kan.

Änden den här gången handlar om att ledigheten är slut. Den här sommarsemestern blev inte den bästa i världshistorien, men jag har hanterat motgångarna väl, tycker jag. Inte fallit ner alltför ofta i det svarta, men när jag har gjort det, försökt resa mig igen och igen. Jag har i vart fall fått vila. Ordentligt. Jag hoppas att det har gett mig energi att jobba. Samtidigt inser jag att jag måste söka vård för foten och handen. Hjärtat har jag fan gett upp om. Jag har tjatat tillräckligt och inget händer. Det finns en ände där med.

∼ ♦ ∼

Bokbyte och sovmorgon, äntligen

Igår kväll såg jag första avsnittet av tredje och senaste säsongen av The Capture. Det blev en riktigt spännande start – och lika irriterande och frustrerande konspirationsteorimässigt som de tidigare säsongerna. Underförstått: man ska inte tro allt man ser. Inte heller allt man läser, för den delen.

The Capture

Tredje säsongen av The Capture är inledd för min del. Igår såg jag första avsnittet.


Men läste gjorde jag också. Fiktion. En kriminalroman, psykologisk thriller. Det var inte många sidor kvar och det blev en mycket spännande upplösning i Skuggjägaren. Den skulle kunna vara baserad på verkliga händelser, så bra skriven. Bokbytet gick till en bok jag fick av Lotten. Vi har väldigt ofta samma litteraturpreferenser och Vitnatten hade hon dubbelt av. Så snällt att hon skickade ett ex till mig! Boken är den första i serien om Mira Salo och det har hittills kommit två.

Böckerna Skuggjägaren och Vitnatten

Bokbyte igår kväll från en bok om kalla kvinnomord i Stockholm till en bok om brända kroppar i Kiruna.

 

Vitnatten och kaffe på sängen

Sent ska syndaren vakna, men jag läste i alla fall nån timme och drack två muggar kaffe till Vitnatten.

Så i morse, när jag äntligen vaknade, var det Vitnatten jag började läsa till morgonkaffet. Det blev en timmes läsning och två muggar kaffe och plötsligt hade jag läst över 70 sidor…

Morgon och morgon, förresten… Framåt förmiddagen… Idag, den sista lediga dan av en lång ledighet, kunde jag ta sovmorgon. Det är väl typat..? Medicinlarmet gick igång klockan sju, eftersom jag har tidigareställt det igen. Sen sov jag till typ… klockan nio eller nåt. Och då vaknade jag av en konstig dröm om katten Mini, hon som var en av mina sambor i början på Main Street och mamma till Lucifer och Citrus. Mini, som alltid låg på armstödet på min fåtölj om kvällarna, och spann. Drömmen gick ut på att jag bodde i New Village och Mini bodde hos mig som innekatt, men smet ut när jag pratade i mobilen…

Mini o jag fikar

Mini och jag fikar. Kolla in de fint invikta tassarna när hon ligger på armstödet till min fåtölj.

∼ ♦ ∼

Mycket på agendan

Men ligga i sängen och läsa kunde jag inte göra hela dan. Jag hade mycket på agendan, som jag skrev igår:

  • tvätta (minst en maskin)
  • koka rabarberkräm
  • handla fil och mjölk
  • tanka
  • fördela medicin
  • packa jobbryggan (glöm inte jobbdatorn! Igår kväll jobbade jag lite grann…)

Vartefter timmarna skred framåt kunde jag stryka saker på listan. Men jag började med att fördela medicin för den kommande veckan, ta fram rabarber ur frysen för att tina samt ta en dusch. Och så tillät jag mig att sitta en stund vid datorn och skriva innan jag fixade frukost, bäddade och borstade tänderna. Sen var det dags att göra ett ryck. Klockan hade passerat mitt på dan och visade eftermiddag.

Rabarber på tining inför kommande krämkok.
Frukost med Hopptisarna och Vitnatten, rostat bröd samt fil med jordgubbar, blåbär och banan,


Tankningen och handlingen gick bra. Bensinen var billig och jag vet att den räcker ett bra tag eftersom inga långresor är inplanerade. Jag handlade på ICA Gnista som har blivit ombyggt och känns mycket större. Och tänk! Där hittade jag råa tigerräkor i en frysdisk. Det var nån som tipsade om det, nån som nyligen vann en storvinst (i alla fall över tusen spänn). Jag hade tänkt skrapa min sista födelsedagslott till eftermiddagsfikat, men nu får den ligga till sig. Det fick räcka med en stunds läsning och en Noisette.

Fil, mjölk, deo… och råa tigerräkor!
Söndagsfika med Vitvatten – och Noisette, förstås.
Kokar rabarberkräm med trägaffel

Det gick alldeles utmärkt att koka kräm med min nya trägaffel.

En stunds paus i samband fikat och därefter var det dags att hänga tvätt. Det blev bara en maskin idag. Elräkningen var så hög att jag måste tänka mig för. Jag tvättade ganska mycket i juli, men jag har mest gått omkring hemma i fula shorts och för korta linnen. Det var sånt jag tvättade idag samt strumpor och underkläder, förstås. Kvar i korgen är mest lakan och handdukar och dem kan jag vänta med ett tag.

Belöningen för tvätthängningen blev ytterligare en stund vid datorn där jag påbörjade ett par inlägg innan det var dags att koka rabarberkräm. Då fick jag tillfälle att prova min nyinköpta trägaffel. Den var mycket bra. Krämen ska jag äta till kvällsmat i veckan. Så gott med kräm och mjölk och mackor när det är varmt. Idag har det varit varmt och blåsigt, men jag har inte märkt särskilt mycket av det eftersom jag har grejat med nåt nästan hela tiden.

∼ ♦ ∼

Kvällen har kommit

Kvällen har kommit och jag har gjort allt jag hade planerat. Krukväxterna fick vatten också, för det har varit ganska soligt. Undras när jag ska ta in pelargonerna från balkongen… Ett tag till får de vara på balkongen innan jag tar in dem och ställer dem ovanpå mina nyinköpta fönsterhyllor i köket. Hyllorna kan ju inte ha höga växter på nedre hyllplanet men jag har låga Saint Paulior som kan stå där liksom murgrönan. Den senare har jag ju dragit upp över gardinstången.

Jag åt söndagsmiddag vid 18-tiden med Hopptisarna och Vitnatten. Den ugnsbakade kalkonen och den krämiga potatissalladen från Korgtassen kompletterade jag med tomater och oliver. Så gott!

Söndagsmiddag med Hopptisarna och Vitnatten ugnsbakad kalkon och krämig potatissallad

Söndagsmiddag med familjen och mat från Korgtassen.


Nu tror jag bestämt att jag ska värma på en mugg kvällskaffe och slå mig till ro i fåtöljen. I kväll måste jag i säng i tid…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jaa… vad säger man annat än underbart är kort och allting har en ände..?

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Skuggjägaren

Publicerat den 8 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om 2019 års bästa kriminalroman, enligt Svenska Deckarakademin.


Camilla Grebes bok SkuggjägarenAsså det går inte att sluta läsa den här serien! Camilla Grebe har skrivit nåt av det bästa i kriminalromansväg som jag har läst. Hon överträffar sig själv för varje bok jag läser. Turen har nu kommit till del fyra, Skuggjägaren. Den här boken fyndade jag second hand på Helping Hand under sommaren 2026.

I februari 1944 hittas en död kvinna i en lägenhet i Klarakvarteren i Stockholm. Hon är fastspikad i golvet. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad och fastspikad i golvet, fast i en förort. Mördarjakten får konsekvenser för dem som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin i nutid.

Skuggjägaren är annorlunda än de andra böckerna i serien. Det känns som om författaren nästan skildrar verkliga händelser. Visserligen handlar det om gamla mord, kalla mord, mord där mördaren inte hittades. Men boken handlar om mord i olika decennier, med början 1944. Skickligt får Camilla Grebe som alltid till karaktärerna. Deras inbördes koppling driver berättelsen framåt. Utöver det blir det givetvis skildringar av de olika tidsepokerna och framförallt kvinnosynen.

Och nej. Jag listar inte ut vem mördaren är i förväg.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Flickorna och mörkret-serien:

  1. Älskaren från huvudkontoret 
  2. Husdjuret 
  3. Dvalan
  4. Skuggjägaren (läs inlägget ovan!)
  5. Alla ljuger
  6. Välkommen till evigheten
  7. Flickorna och mörkret

Bloggat om boken har också Enligt O,  Dagens bok och Hyllan gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 8 augusti 2026: Döstädning och strykning först, kissekgos och skiva sen

Publicerat den 8 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, ny dag, nya krämpor…

Nu har jag fått en knöl ovanpå vänsterfoten. Definitivt. Den gör ont när jag går mycket. Faktum är att den gör ont när jag har skor på mig. Jävla skit, helt enkelt. Så är det.

Och de lediga dagarna rinner ut. Idag har det varit lördag och då är jag nästan alltid ledig liksom söndagar. På måndag ska jag åter vara i statens tjänst. Så är det.

∼ ♦ ∼

Lördagsmorgon

Men ännu är jag ledig. Ännu bestämmer jag över min egen tid. I morse hade jag tidigarelagt medicinlarmet till klockan sju. Det gick bra att komma upp, men sämre att somna om. Därför var det bara att fixa kaffe som vanligt, balansera muggen och läsa i sängen. Jag lyckades fota utan att spilla och utan att ha handledsstödet på. Det la jag i frysen för att fräscha till sig. Skuggjägaren är verkligen spännande. När jag började läsa i morse kanske jag var strax över halvvägs. När jag slog ihop pärmarna för att kliva upp hade jag läst 70 procent.

Balanserar kaffemuggen och lyckas fota utan att spilla.
Strax över halvvägs när jag började läsa i morse.


Upp var jag tvungen att kliva på grund av magen, förstås. Jag kan inte äta nåt när jag tar morgonmedicinen en ledig dag eftersom det är för tidigt för mig. Kanske är det mindre bra för magen. Jag vet inte.

Det blev en stund vid datorn till att börja med. Betalade en räkning på reservdelarna jag beställde igår. Här var det snabba ryck! Hoppas leveransen är lika snabb. Ringde ett samtal och sen… frukost på förmiddagen. Jag tycker att jag färgmatchade rätt bra – köksmöblemang, bok, servett och bär.

Frukost med Hopptisarna o Skuggjägaren o fil med jordgubbar blåbär o banan

Färgmatchad frukost med Hopptisarna. Kolla så fint möblemang, bok, servett och bär matchar.

∼ ♦ ∼

Skiva eller inte skiva..?

Efter frukost och tillfräschning stapplade jag och min onda fot tillsammans med min onda hand i handledsstöd till Korgtassen. Där fick jag ducka lite för somliga, men hejade på en Mats. Och trots att jag köpte några skivor ugnsbakad kalkon och krämig potatissallad som är så gott kunde jag inte låta bli att köpa… svenska signalkräftor. Jag har varit så himla sugen på kräftor hela veckan. I kväll hoppades jag på skiva. Kräftskiva. Ett halvt kilo räcker gott och väl till mig. Jag köpte faktiskt inget annat tillbehör, för de här kräftorna måste ätas upp när paketet väl är öppnat. Rostat bröd med smör och ost samt dryck hade jag hemma. Men visst 17 kan en ha kräftskiva för sig själv???

Jag köpte mer gubbglass, bananer och bär samt mat till i morrn – och…
…kräftor till i kväll!

∼ ♦ ∼

Döstädning påbörjad..?

Häromdan skrev jag om plastsäckar och döstädning. Kanske har jag påbörjat det senare. Eller… Igår upptäckte jag att jag har två wokar. Den ena var min mammas och låg helt oanvänd i en låda. Av nån anledning följde den med från Main Street till Saint Ollie, men det var nog så att jag hade gett den till Anna. Kollade per sms om hon ville ha den och det ville hon. Två wokar behöver jag absolut inte. Eftersom jag ändå skulle ut och köra bil senare lovade jag att svänga förbi med den.

Mammas wok i en låda…
…och woken är helt oanvänd!

Ett steg i rätt riktning. Frågan är vad jag ska ta itu med härnäst i döstädningsväg. Nej, tyst med dig, kära dagbok, INTE BÖCKERNA! 

Bilturen och wokleveransen blev lagd lite senare idag. Jag hann därför både läsa en god stund och stryka. Det var inte mycket stryktvättt, bara ett par jeans, en tischa, en tröja, en löpare, två handdukar och två tygservetter. Skönt att det är gjort. I morgon ska jag köra en maskin tvätt så det blir nya grejor att stryka.

Strykhögen är borta, men i morgon kommer en ny.
Lördagsfika med Skuggjägaren och Noisette, förstås.

∼ ♦ ∼

Mjuka kissar och röda skaldjur

Jag tog bilen med woken och åkte en tur innan jag knackade på hos Anna och Tisslingarna. Det var inte så att jag skulle stanna utan bara lämna woken, men jag fick gosa lite med både Lucifer och Citrus och prata en stund med Anna. Lucifer var lite seg först, men sen fick jag klia och gosa. Citrus var jättegosig och spann som aldrig förr. Jag tror inte att de har glömt mig, inte helt.

Lucifers gosnacke…
Men sen tittade han rakt in i kameran, Putte.
Cittran spann på Annas säng.

Så åkte jag hem och dukade fram min röda skaldjursmiddag. Inte en kräfthatt eller kräftservett hade jag tänkt på att fixa, men jag riggade upp kräftmånen i papper och tände kräftljusen. Sen slurpade jag. Och jag måste säga att de här färska småländska skaldjuren var fantastiskt goda. Många av dem hade stora klor, inte alla, men… Totalt åt jag tolv kräftor – se stjärtbevis nedan! – och tre skivor rostat bröd. Kräftorna får med beröm godkänt.

Det gick hur bra som helst att ha kräftskiva ensam.
Tolv kräftstjärtar visar hur många kräftor jag åt.

Och nu ska jag värma på en skvätt kaffe och leta upp säsong tre av The Capture.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

På söndagsagendan står en hel del göromål. Jag får se hur mycket jag mäktar med av detta:

  • tvätta (minst en maskin)
  • koka rabarberkräm
  • handla fil och mjölk
  • tanka
  • fördela medicin
  • packa jobbryggan (glöm inte jobbdatorn! Igår kväll jobbade jag lite grann…)

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar