Fredagen den 4 september 2026: Svart fredag med inslag av gult och ljusblått

Publicerat den 4 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Även i natt sov jag bra. Undras hur många av mina arbetskamrater som gjorde det? Men när jag vaknade var det svarta där igen. Den svarta klumpen, som bredde ut sig inuti mig och säkert flera andra, precis som en bläckplump. Man glömmer bort den ett tag och sen dyker den upp igen. Försvinner av sig självt gör den inte. Så det kändes mycket passande att efter morgonduschen sätta sig vid frukostbordet och sleva i sig fil med svarta björnbär och mörkblå, nästintill svarta blåbär från Bulgarien eller nåt, och läsa Flickorna och mörkret. Hopptisarna i glatt orange och vitt stod i bjärt kontrast i frukostscenen. Vad gjorde jag utan dem som sällskap? Mina kära trägubbar… Men om det värsta händer igen är jag helt ensam den här gången. Om det värsta händer igen… Då finns absolut ingenting som håller mig kvar.

Svart fredagsfrukost med blåbär och björnbär i filen Hopptisarna o Flickorna och mörkret

Svart fredagsfrukost.

∼ ♦ ∼

Ljusblått och gult

Ljusblå himmel över UKK

Ljusblå himmel över UKK.

Åt gårdssidan hissade jag upp persiennerna och drog ifrån gardinerna. Himlen var ljusblå över UKK. Nån timme, en och en halv, senare fick jag dra för gardinerna igen för då kom morgonsolen. Den är fortfarande stark och kan böja sånt som stearinljus i kandelabrar och bleka sånt som oljemålningar. Det vill jag inte. Sen tänkte jag att jag ju bara skulle jobba fram till lunch idag och kunde dra ifrån gardinerna på eftermiddagen om solen inte var för stark. Viktiga tankar som for genom min hjärna. Eller… det handlar om rutiner, om att göra sånt som är normalt och vanligt för att behålla kontrollen över tillvaron. Eller låtsas behålla den. Det kanske är enklare för dem som har familj. Då måste man bry sig om rutiner och det normala. Men jag… I stand alone. Frågan är verkligen om jag klarar det. Den här gången är jag helt ensam. Helt. 

Gult i björken utanför arbetsrumsfönstret hemma

Allt mer gult i björken utanför arbetsrumsfönstret.

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn. Medan den startade såg jag ut genom mitt arbetsrumsfönster. Nej i morse var det inga gubbar som jobbade vid ”bassängen” – ”Hålet i S:t Olofallén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt”.<== ironi Men jag noterade att björken utanför har fått ännu mer gult i sig sen jag arbetade hemifrån sist för en vecka sen. Året går mot höst. Björken får gula blad, jag får allt vitare hår. Och snart går jag in i årets andra svarta månad oktober. Sorgemånaden nummer två. Kanske är det meningen att även jag ska dö då… Vem vet.

Men ännu är det bara september. Och jag satte mig för att jobba som vanligt. Publicerade en artikel om en glad pristagare. Google lär pinga mig senare att mitt namn har dykt upp på nätet. Nej, inte som pristagare, som artikelskribent. Jag som var så glad igår över ett kommande uppdrag som passar mig perfekt och som jag fixat lite inför. Hur ska jag kunna ha det där mötet på måndag när jag bara tappade arbetslusten totalt och det blev svart?

Jag klarade i vart fall av att jobba förmiddagen. Från översättaren kom två filer som jag kikade på, men jag ska skriva ut och gå igenom dem på måndag eftermiddag. Stora A ringde och vi avhandlade A-, B- och C-ärenden. Medan jag jobbade körde jag en maskin tvätt.

∼ ♦ ∼

Ledig eftermiddag

Är det fler än jag som tar flexledigt för att städa bort ångest och oro? Ja jag skulle ju göra lite annat på eftermiddagen också, hämta helgkasse, handla, fota, promenera… Knäet gör ont som fan och jag har dragit på massor av Voltaren Gel. Det hjälper inte mycket. Jag bestämde mig för att städa lite idag, gå ut på mina ärenden och spara dammsugningen till i morgon. Igår hade jag mejlkontakt med Tom och han tyckte att jag inte skulle putsa fönster nånsin igen. I dessa banor har jag nog tänkt.

Första ärendet gjorde jag på lunchen. Då passerade jag först soprummet med några påsar. Därefter gick jag ner till tunnelbygget. Där såg det rörigare ut än förra fredagen, men arbete pågick.

Tunnelbygget på S:t Olofsgatan rakt framifrån…
…från vänster sida…
…och från högersidan.

 

Två Noisette från Triller i min blomburk

Ordningen är återställd!

Därefter gick jag självklart in på Butiken på hörnet. Trevliga Åsa var på plats, Noisette stod bakom glaset. Ordningen är med andra ord återställd. Eftersom det var tomt när jag kom blev det en lite längre pratstund. Då har jag pratat med en människa i mobilen och en människa IRL den här dan. Lite senare träffade jag Andreas också när han var på väg till jobbet. Han stannade och pratade en stund. Två personer IRL, en per telefon. Det kan vara rekord… Resten av helgen kan bli tystare. Tur att jag har en Noisette att tugga på i morgon och ytterligare en till söndag. Även om jag go-fikar ensam känner jag mig mindre ensam med nåt smarrigt till kaffet.

När Noisetterna var stoppade i blomburken och ställda i kylen behövde jag få i mig nåt. Det var ju typ sex timmar sen filfrukosten. Det fick bli upptinade mackor från frysen med bredbar ost och skivbar ost samt spetspaprika och saltgurka. Nu har jag bara en halv saltgurka kvar, men Anna har lovat att ge mig mera.

Lunchmackor med Hopptisarna o Flickorna och mörkret

Ett par mackor och en stunds läsning till lunch.


Sen vilade jag en stund innan det var dags att gå ut igen, denna gång till Korgtassen för att hämta helgkasssen och handla lite mer samt till Systemet. Igår orkade jag ju inte bära allt jag behövde. På Systemet köpte jag en flaska prosecco och en flaska riesling. Jag var osäker på vad jag ville ha till smörgåstårtan. Därefter satte jag mig vid datorn och skrev det här. Till det tog jag inte en kaffe utan en halv starköl som stått med plast över hålet i en vecka. Den var helt OK.

Helgkasse, alkoholhaltiga drycker och lite annat smaskens.
En halv veckogammal Staropramen var helt OK.


Jag gick ett varv med dammvippan och städade av i badrummet. Det som sen var kvar av eftermiddagen tillbringade jag i soffan med min bok och mitt värkande knä. Och jag läste ut boken. Bokbytet gick från en bok om försvunna flickor till en bok om en kvinna som tar rättvisan i egna händer.

Böckerna Flickorna och mörkret o Kära Debbie

Bokbyte från en bok om försvunna flickor till en bok om en kvinna som tar rättvisan i sina egna händer.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll med bubblor och mer spänning

Det blev kväll och det mulnade på. Jag dukade fram min smörgåstårtbit och lyckades öppna en flaska spumante – HURRA! Det blev alltså inte flaskan jag köpte, jag hade redan en flaska bubbel på kylning. För i kväll ville jag fira mig. Men det blev bara ett glas, jag är ju så tråkig på det viset.

Jag firar mig.
Och till bubblet smörgåstårta med Hopptisarna och Kära Debbie.


Ett glas appassimento kan det eventuellt bli senare. Jag ska sjunka ner i fåtöljen och se senaste avsnittet av Chelsea Detective. Kanske blir det nåt annat spännande sen också, kanske Mister Books mysterier.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon blir det dammsugning och kanske strykning. Högen har växt…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Flickorna och mörkret

Publicerat den 4 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sjunde och avslutande delen i en vidunderlig spänningsserie.


Camilla Grebes bok Flickorna och mörkretSå är jag framme vid slutet av Camilla Grebes Flickorna och mörkret-serie. Serien som jag blev helt tokig i. Serien som avslutas med en bok med samma titel som själva serien, Flickorna och mörkret. Boken nätshoppade jag i augusti 2026 och en knapp månad senare läste jag den.

Tonårstjejen Myra liftar från Hälsingland till Stockholm. Målet med resan är att söka sanningen om hennes försvunna storasyster. Poliserna Manfred Olsson och Pirjo Lundquist kallas till trakten för att utreda ett misstänkt mord. Kan de lösa fallet innan historien upprepar sig? Och kan Myra hantera sanningen?

Även den här gången hoppar handlingen lite i tiden, men mest bland karaktärerna. Ett par gamla bekanta återser jag som läsare då och då i den här serien, medan andra poppar upp och försvinner. De olika karaktärerna kommer till tals i egna kapitel, vilket ger läsaren olika perspektiv. Det skulle kunna bli hattigt, men författaren gör det hela på ett mycket snyggt sätt.

Serien avslutas med en bok som har samma titel som serien. Och det som är genomgående i alla böcker i serien är att det just är flickor som är i fokus. Tyvärr blir de ofta mördade och/eller utsatta för annat hemskt. Oavsett, detta ger serien ytterligare en dimension. Vidare är det inte rena kriminalromaner utan i mångt och mycket psykologiska thrillrar. Jag gillar det, därför att vem och varför, ibland även hur, står i centrum. Gåtan. Varför mördade person X person Y? I den här boken blir det extra spännande när mordoffret inte är den man tror att det ska vara.

Slutet på boken – och serien – är jättespännande. Jag gissar givetvis och för en gångs skull gissar jag rätt. Men det var ren tur, för jag gissade på den minst troliga gärningspersonen och utan att ha nån sorts skäl för det. Och nu är jag bara ledsen att det inte finns nån mer del i serien. Suck…

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Flickorna och mörkret-serien:

  1. Älskaren från huvudkontoret 
  2. Husdjuret 
  3. Dvalan
  4. Skuggjägaren 
  5. Alla ljuger 
  6. Välkommen till evigheten 
  7. Flickorna och mörkret (läs inlägget ovan!)

Bloggat om boken har också Enligt O, Hyllan och Nisse Scherman gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 3 september 2026: Soligt och utmanande och ingen go arbeidslust

Publicerat den 3 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

En god natt och en solig morgon. Lite ont i högerknäet och vänsterfoten, bara. Som tur är har jag Voltaren gel kvar. Jag drog på efter duschen. Soligt, som sagt, men kallt. Båda termometrarna visade bara elva grader. Men inne i lägenheten är det behaglig temperatur. Jag strösslade några frysta hallon, plockade i Slottsträdgården i somras, över filen. Trots frysningen var de betydligt mer smakrika än färska köpes. Och boken Flickorna och mörkret är fortfarande bra. Ett gammalt mordoffer, en försvunnen tjej och en tjej på rymmen. Jag har läst ungefär halva boken.

Torsdagsfrukost fil med bär bl a hallon fr Slottsträdgården Hopptisarna o Flickorna och mörkret

Torsdagsfrukost med hallon från Slottsträdgården i filen, Hopptisarna och Flickorna och mörkret.


Det blev ändå en skön promenad upp till jobbet. Ingen skrämde mig heller, men jag hälsade på en arbetskamrat från en annan avdelning som stod och väntade på bussen upp. Jag travade på, trots ond fot och knä. Sen skulle jag hem efter jobbet också, handla på vägen. Dagens lilla utmaning…

Solen slog i ett fönster i stadshuset. Det var inte alls lika vackert som när det slår i UKK. På före detta Sivia torg byggs det. Det ser förskräckligt ut.

Solen slår i stadshuset intill f d Siviatorg

Solen slår i ett fönster i stadshuset intill det förskräckliga bygget på f d Siviatorg.

 

∼ ♦ ∼

Mötesdag igen

Trots att det var torsdag hela dagen var det mötesdag. Två möten på förmiddagen och ett i princip hela eftermiddagen. Det kändes lite tungt. Däremellan försökte jag jobba och jag hann också med att kramas och utbyta några ord med en pensionerad arbetskamrat som var på besök idag för att introducera sin efterträdare.

Jag köpte macka och ägg till skrivbordslunch, men kände att jag behövde komplettera med en kexchoklad för att palla eftermiddagsens möte… På lunchen ansökte jag om ett recensionsexemplar av en bok jag tror mig kunna ha både nytta och glädje av. Och redan då blev jag glad, för jag fick ja.

Skrivbordslunch med macka ägg kexchoklad o Flickorna och mörkret

Skrivbordslunch med kexchoklad för att palla eftermiddagens möte.


Det visade sig vara rätt tänkt med kexchokladen, för eftermiddagens möte var inget roligt möte utan skapade oro. Hos alla.

∼ ♦ ∼

Matlådemiddag

Luften gick ur de flesta som deltog i Zoommötet. Jag tog mig i alla fall hem. Eller först gick jag till Korgtassen för att införskaffa en bit smörgåstårta till i morgon och handla lite till. Jag tog så mycket jag orkade bära. Sen behöver jag handla mer ändå, men det tar jag i morgon när jag hämtar helgkassen. Nån mat till i kväll köpte jag inte. I stället rev jag fram matlådan med kycklingkorv och makaroner som jag frös in i söndags. Jag kände att jag behövde ha en rejäl och varm middag. Men den fick förstås både tinas och sen micras innan jag kunde äta.

Kycklingkorv o makaroner med Hopptisarna o Flickorna och mörkret

Torsdagsmiddagen var rejäl.


Jag körde igång en maskin tvätt när jag kom hem. Det är mycket i tvättkorgen igen, men jag kör kanske en maskin ytterligare i morgon. Då jobbar jag hemifrån på förmiddagen. På eftermiddagen har jag tagit flexledigt. Arbetslusten försvann. I stället tänker jag städa här hemma innan jag går och hämtar min helgkasse, fotar tunnelbygget och slinker in på Butiken på hörnet.

Men i kväll tänker jag inte göra nåt mer seriöst när disken är avklarad och tvätten hängd. Det blir TV, bland annat Morden i Helsingör. Go arbeidslust? Nej, inte särskilt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

”Hålet i S:t Olofallén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt” ser mest ut som… ett hål. Stegen till ”bassängen” står kvar. Jag såg inte om nån hade trillat i, men tog en bild uppifrån fönstret vid min trappavsats.

Hålet i allén dag åtta

Hålet i allén dag åtta… Inte mycket har hänt sen sist.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 2 september 2026: ”Mordförsök” och mat

Publicerat den 2 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, i morse höll jag på att dö…

…på väg till jobbet. Eller rättare sagt, en arbetskamrat tog nästan livet av mig. Kom upp bakifrån och hälsade, bara. Men jag hade inte sett eller hört att nån var bakom mig och blev totalt överrumplad. Hjärtat skuttade runt rejält ett tag i bröstkorgen och jag blev tvungen att stanna och återhämta mig. Det var mycket obehagligt. Kändes som om bröstkorgen kramades åt av en järnhand. Stackare! kanske du tänker, kära dagbok. Jag tänker stackare om min arbetskamrat. Inte fan hade hon planerat nåt mord så här på onsdagsmorgonen.

I botten hade jag ändå en lugn morgon hemma med en skål fylld med fil och bär, Hopptisarna och fiktiva mord i Flickorna och mörkret. Det var tur…

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Flickorna och mörkret

En lugn start hemma med Hopptisarna och fiktiva mord.

∼ ♦ ∼

Arbetsdag med möten

Fyrisån septembermorgon 2026

Kände mig som Fyrisån idag.

Onsdagar är det ofta flera möten på jobbet, ofta kant i kant så att säga. Jag tog mig upp till min arbetsplats, överlevde alltså, och kunde delta i mötena. Eller först stämde jag av lite datorgrejs när Stora A hade anlänt. Att prata med Stora A gör mig ibland väldigt engagerad, ibland väldigt lugn. Idag lugnade samtalet mig, för jag skulle bara förmedla information. Kände mig lite som Fyrisån inuti, den å jag passerade i morse med en båt som såg att att vara på väg att sjunka och ett rätt mörkt och sunkigt vatten där löven nu har börjat falla från kastanjerna. Nåja, det lilla ”mordförsöket” i morse var ett bra sätt att testa hjärtats skick. Jag blev ganska skakis efteråt och det satt i hela förmiddagen.

Dagens möten gick bra. Jag fick i uppdrag att skriva en artikel med litteratur som huvudämne och sånt tackar jag inte nej till trots att det hela var mycket löst. Men möte är bokat på måndag för att prata mer om vinkling etc. På eftermiddagen började jag göra lite research och fick ihop över en A4 med en spännande lista.

∼ ♦ ∼

Mat och fler fiktiva mord?

Tidig lunch på Feiroz blev det idag med en arbetskamrat från en annan avdelning. Det var delvis ett jobbmöte, men också ett kompismöte. Och perfekt att få i sig varm mat idag. Förutom att prata flytt och krämpor pratade vi om vår gemensamma kärlek: böcker.

Chicken tikka masala med C på Feiroz

Chicken tikka masala med C. Feiroz version var god, men inte som Annas.


På tal om mat har jag beställt en helgkasse från Korgtassen. Jag ska hämta kassen på fredag, men tänkte äta innehållet på lördag. På menyn står:

  • Förrätt: Grön ärtsoppa med pepparrotskräm
  • Huvudrätt: Fiskpaket med ört-, sardell- och citronsmör samt primörer
  • Dessert: Toscaäpple med vaniljkräm

Utöver detta smaskens har jag blivit lovad fler saltgurkor av Anna. Sååå goda! I kväll blev det faktiskt ”bara” mackor med massor av saltgurka på till kvällsmat. Jag åt en hel saltgurka…

Rostade mackor med ost o kalkonsalami o saltgurka Hopptisarna o Flickorna och mörkret

Tofflisk kvällsmat med rostat bröd, massor av saltgurka, Hopptisarna och Flickorna och mörkret.


Annat ”godis” hittade jag i postboxen när jag kom hem. Där låg ett brunt bokpaket från Modernista med en alldeles ny bok, den svenska översättningen av Freida McFaddens bok Kära Debbie. Boken kom ut på originalspråk i januari i år (2026). Den ska jag givetvis hugga direkt efter att jag har läst ut Flickorna och mörkret, men första recensionsdag är inte förrän den 18 september. Tusen tack, Modernista! (Verkligen tur att jag inte dog i morse, med andra ord.)

Ett bokpaket…
…med Kära Debbie i.

Nu ska jag dråsa ner i fåtöljen och läsa. Igår såg jag SvT:s partiledarutfrågning med Magdalena Andersson här ifrån Linneanum i Barockträdgården. Kan du tänka dig, kära dagbok, hon är från Uppsala men visste inte när Uppsala universitet startade sin verksamhet, Sveriges första universitet… Nåja, alla kan inte kunna allt. Jag har bestämt mig för hur jag ska rösta i riksdagsvalet och troligen i regionvalet. Det är kommunalvalet som är assvårt. Vissa partier går fetbort lätt och en partiledare skulle aldrig få min röst eftersom hon inte vet vad en kommunikatör kan ha för arbetsuppgifter. Jag menar, hon kan inte ha nån aning för då skulle hon inte ha viftat bort min yrkeskategori. I kväll är det ingen partiledarutfrågning… och det kanske är bra. Det finns ju viss risk att det kan bli ett ”mordförsök” på en TV.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Mammisens älskade Tisslingar fyller elva år idag. Det går inte en dag utan att jag saknar dem, gosedjuren Citrus a k a Cittis och Lucifer a k a Lucen.

Mammisens lilla kicka Citrus…
…och mammisens pojkis Lucifer blev elva år idag.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Välkommen till evigheten

Publicerat den 1 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sjätte delen i en av de bästa kriminalserier jag har läst.


Camilla Grebes bok Välkommen till evighetenSommaren 2026 blev det en hemester med mycket läsning. Jag fyndade böcker second hand, i affärer och på nätet. Den sjätte delen i Camilla Grebes serie Flickorna och mörkret, Välkommen till evigheten, hittade jag i pocket för 25 pix hos Erikshjälpen. Den slog jag till på. Första dan i september 2026 läste jag ut boken.

Lykke Andersen är redaktör, författarhustru och tonårsmamma. Hon är också anklagad för mord. Vad var det som hände på familjens idylliska gård? Hänger det ihop med det förflutna? Varför vill Lykke bara prata med kriminalkommissarie Manfred Olsson och ingen annan? Enligt baksidestexten är detta ett modernt ödesdrama och en hyllning till mysteriet med det slutna rummet.

Den här boken är extra intressant tycker jag, för att den delvis utspelar sig i förlagsvärlden och bland författare. Detta samtidigt som den innehåller en mordgåta. Gåtan får största platsen i boken och bara en sån sak ger pluspoäng. En kriminalroman ska ha gåtan i centrum och låta relationer vara mycket små bihistorier. Givetvis får relationsbitarna också plats i den här den boken, men författaren lyckas med att inte låta dem ta över. Utöver detta anknyter själva gåtan till litteraturen och Edgar Allan Poes gåta om det slutna rummet.

Vem är skyldig och varför? Ja, det vill en ju veta när en läser en kriminalroman. Karaktärerna är inte på nåt sätt enkla personer, men författaren beskriver dem mycket trovärdigt. När det gäller gåtan listar jag ut en bråkdel. Sen kommer en rejäl twist mot slutet. En twist som bara måste bli just sådan när Camilla Grebe skriver. Hon har lyckats igen!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Flickorna och mörkret-serien:

  1. Älskaren från huvudkontoret 
  2. Husdjuret 
  3. Dvalan
  4. Skuggjägaren 
  5. Alla ljuger 
  6. Välkommen till evigheten (läs inlägget ovan!)
  7. Flickorna och mörkret

Bloggat om boken har också Enligt O, hyllan och Dagens bok gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 1 september 2026: Försöker hitta nåt viktigare

Publicerat den 1 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Det skulle vara mulet och regnigt idag. Det var ganska soligt och varmt i morse. Jag provar mina olika handledsstöd. Då blir det extra varmt. I natt sov jag med de nya stöden med skenor och stöd för tummarna. De kändes bra. På jobbet använde jag igår de nya mjuka stöden på båda händerna. Idag kör jag bara med det på vänsterhanden. Jag skulle växla om och även ibland jobba utan. Men inte sitta och skriva för mycket. Hur lätt är det när skrivandet är ens jobb och liv fast jag är bland de lägst betalda? Ja, min chef är rak. Struntar jag i. Pengar är inte allt. Jag försöker hitta nåt viktigare att leva för. Jag fortsätter att lyssna på mitt hjärta och vad det orkar med.

Cykelparkering runt stolpe

Jag försöker hitta nåt att viktigare att leva för än pengar, lyssna på mitt hjärta och orka.


Att gå upp och ta mig till jobbet, jobba och ta mig hem är precis det jag klarar av under vardagarna. Frukosten är helig så tillvida att den är lugn. Jag äter fil med bär, dricker kaffe och låter Hopptisarna stirra på mig medan jag läser. Välkommen till evigheten går mot sitt slut. Och tidsinställt i morse var inlägget om augusti månads (2026) lästa böcker.

Första septemberfrukost med Hopptisdarna o Välkommen till evigheten

Första septemberfrukost i lugn och ro med Hopptisarna och en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Jobbgrejor

M grejar med min dator

M lånade Stora A:s skrivbord och grejade med både min gamla och min nya jobbdator. Skönt att få dem fixade!

Iförd min nya grå luvatröja promenerade jag till jobbet. Tröjan var för varm, helt klart. Dessutom visade det sig att den trots varm tvätt utochin, dessutom, fortfarande luggar massor. Tur att jag inte hade nåt viktigt möte idag. Min svarta tischa var gråluddig. Jag hade tänkt ta en selfie med tröjan, men jag blev sur på den.

Arbetsdagen var inte mycket att hurra för vad gäller mina insatser. Det var ett möte på förmiddagen, korrekturläsning och uppdatering av både gamla jobbdatorn och den nya. Det senare var dagens bästa, för speciellt gamla jobbdatorn har varit seg. En ny medarbetare hade sin första arbetsdag fullspäckad med information. Däremellan blev det skrivbordslunch. I morgon, däremot, ser jag fram emot en varm lunch tillsammans med en arbetskamrat från en annan avdelning.

Skrivbordslunch med ägg macka Välkommen till evigheten varm choklad ingen dessert

Idag skrivbordslunch utan dessert, men med varm choklad i muggarna och en stunds läsning.


Det var sååå skönt att få skjuts hem i U-bilen, trots att alla andra i Uppsala skulle hem då. Det tog nästan lika lång tid som att gå… Jag drog på den uppdaterade, gamla jobbdatorn när jag kom hem och allt verkade funka bra.

∼ ♦ ∼

Enkel kvällsmat, spännande bokbyte

Även idag var jag ganska trött när jag kom hem, så jag bestämde mig för att inte göra så mycket mer nyttigt än att ta reda på gårdagens tvätt. Den blåa luvatröjan var bland den rena tvätten och den får jag ta i morgon ostruken och slänga den gråa i tvätten igen.

Till middag/kvällsmat fick det bli nåt enkelt. Jag kokade ett par ägg och gjorde äggmackor samt hällde upp cornflakes och mjölk i en skål. Tre bitar sill var allt som fanns i burken i kylen. Dem la jag på mackorna. Och som lite extra blev det några hallon från frysen på flingorna. En salig blandning, kan tyckas, men helt OK och mycket gott.

Äggmackor med kaviar o tre sillbitar flingor o mjölk Hopptisarna o Välkommen till evigheten

En enkel, men salig blandning till kvällsmat.


Och medan jag åt läste jag ut den näst sista delen i Flickorna och mörkret-serien. Den var så spännande! Bokbytet blev därefter lätt: självklart ska jag läsa den sista delen, Flickorna och mörkret, som jag köpte i förra månaden. Ett inlägg om Välkommen till evigheten publicerar jag senare i kväll här.

Camilla Grebes böcker Välkommen till evigheten och Flickorna och mörkret

Bokbyte vid kvällsmaten från näst sista delen till sista delen i Flickorna och mörkret-serien.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Kvällssolen skiner. Bara en sån sak…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2026: Absolut augusti

Publicerat den 1 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i augusti 2026.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Augusti månads böcker 2026:

Elsa o Cornelia Swärds bok RovdriftSharon Boltons bok Daisy i kedjor

Camilla Grebes bok HusdjuretCamilla Grebes bok Skuggjägaren

Gabriella Ullberg Westins bok VitnattenMattias Edvardssons bok Flickorna vid altaret

Camilla Grebes bok Alla ljugerS J Bennetts bok The queen who came in from the cold

Håkan Östlundhs bok Profetens vinterMélisa Da Costas bok Kvinnorna vid världens ände

Påbörjad i augusti:

Camilla Grebes bok Välkommen till evigheten

 

Antal lästa böcker i augusti:
10 stycken

Omfång:
1 – 99: 0
100 – 199: 0
200 – 299: 0
300 – 399: 5
400 – 499: 5
500 – 599: 0
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 5
Fyra tofflor: 4
Tre tofflor: 1
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
8

Genrer:
Skönlitteratur: 1
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 9
Självbiografi: 0
Facklitteratur: 0

Författare:
Svensk: 6
Brittisk: 2
Fransk: 1

Nya författarbekantskaper:
4

Språk (som jag läste på):
Svenska: 9
Engelska: 1

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 4
Inbundna: 5
Storpocket: 1

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 1
Köpt ny: 6
Köpt second hand: 2
Lånat: 0
Recensionsexemplar: 1

Den bok jag läste i månaden och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Kvinnorna vid världens ände av Mélissa Da Costa

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 31 augusti 2026: Märkligt många hål och hjälpmedel

Publicerat den 31 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Märklig dag, det här. Jag började dan hemma, precis som en vanlig vardag. Upp klockan 5.45, dusch, frukost och en stunds läsning. Välkommen till evigheten, som jag började läsa ordentligt igår, är lika bra som de andra delarna i serien.

Måndagsfrukostfil med Hopptisarna o Välkommen till evigheten

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Välkommen till evigheten.


Efter frukostläsningen var jag redan halvvägs i boken. När jag har publicerat det här inlägget ska jag förbereda morgondagens inlägg om böckerna jag läste i augusti. Det är ursvårt att välja vilken bok som blir månadens bästa, för som vanligt läste jag så många bra böcker.

Men åter till det märkliga… Första skälet till att dan var märklig var att jag inte gick iväg till jobbet vid sjutiden. Jag satte mig vid jobbdatorn. Och anledningen till det var arbetsterapeutbesöket, nåt som jag blev påmind om två (2) gånger per sms – hur tjatigt är inte det?! Jag skulle vara på Samariterhemmet klockan tio och hann därför jobba en stund och delta i ett Zoommöte hemifrån innan jag gick. Bara det att kommungubbarna anlände för att jobba i ”Hålet i S:t Olofallén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt” <== ironi klockan sju också. Även idag var de tre, en som jobbade och två som såg på. Idag sågade den som jobbade. Det var ett envist, entonigt jävla ljud. Nästa arbetsmoment var att knacka sönder nåt i hålet med hjälp av en grävmaskin. Lät lika illa som typ pålning… Men som alltid jobbade de inte mer än max en kvart i taget, så det var många tysta stunder också, för all del.

Arbete i hålet i allén

Arbete i ”Hålet i S:t Olof-allén – Uppsala kommuns senaste arenaprojekt”.


Jag själv jobbade lite till på min senaste artikel, men sen ville jag göra en utskrift innan jag skickade iväg materialet på översättning. Det kunde jag bara göra från jobbet.

∼ ♦ ∼

Hål och möte med en paraplybärare

Grävarbete på Dragarbrunnsgatan

Nämen! Grävarbete. I centrala Uppsala. Ytterligare ett hål…

Jag traskade iväg till mitt besök i vården i god tid. Eftersom man aldrig vet vilka vägar som är gångbara i Uppsala lär man sig att se till att ha tid. På gatan där själva sjukhuset ligger dit jag skulle med min hand, egentligen båda händerna, visade det sig, pågick ett stort… Gissa vad! Just det. Grävarbete. Hål här också. Men det fanns en liten rimpa att gå på för oss fotgängare. Den var inte bred och när jag fick möte med en paraplybärare blev det trångt. Ja för det regnade lätt när jag gick, förstås, och jag hade varken tid eller lust att springa in och hämta min ”brolly”.

När jag kom fram åkte jag och en kvinna upp i den klaustrofobiska hissen. Jag skulle högst upp, till våning sex i det tidigare sjukhuset. Betala behövde jag inte, jag har frikort, men checka in gjorde jag. Sen hade jag typ 20 bonusminuter som jag kunde ägna åt mig bok. Härligt! Tur att jag lyckades snappa åt mig en sittplats. Det var inte gott om dem.

I väntrummet med boken Välkommen till evigheten

Tjugo bonusminuter till läsning i väntrummet.

∼ ♦ ∼

God hjälp och många hjälpmedel

Hjälpmedel för mina onda händer

Jag fick med mig två sorters handledsstöd.

Arbetsterapeuten jag träffade idag delade förnamn med min enhetschef. (Kanske var det ett gott tecken – dels för att få god hjälp, dels inför eftermiddagens lönesamtal..?) Jag berättade min hand-historia kort och koncist, beskrev mina karpaltunnelproblem, den misslyckade högerhandsoperationen och den oopererade vänsterhanden samt mitt fall och den fortsatta fönsterputsningen.

Liksom min husläkare kunde hon konstatera att handen och fingrar ser bra ut och rör sig som de ska. Jag berättade hur jag hade agerat – och det var helt rätt och riktigt gjort. Tio poäng till mig! (Eller fem rosa tofflor..?) Det jag känner av är mest runt handleden och där sitter ju både ledband och ligament. Ganska snabbt fick jag prova olika handledsstöd och jag fick två olika par med mig – jag har ju faktiskt problem med båda händerna. Mycket generöst, för dessa kostade mig inte heller en spänn. Jag fick också ett par övningar att göra, men det viktigaste är att jag rör handen så normalt som möjligt.

Väldigt bra besök, är min summering, nån som lyssnade på mig och hörde vad jag sa samt gav mig den hjälp jag behövde.

∼ ♦ ∼

Håltimme (?) och jobba lite

Jag traskade uppför Mördarbacken till jobbet för lunch och arbete. Hjärtat hamrade som en stötvågsmaskin i bröstkorgen, men jag dog inte. Vid Dag Hammarskjölds väg såg jag ett igen – ett grävarbete, förstås och ett stort jävla hål.

Grävarbete vid Dag Hammarskjölds väg

Ytterligare ett stort jävla hål, detta vid Dag Hammarskjölds väg. Här var det en som jobbade och en som mobilsurfade.


Inte passerade jag nåt ställe där jag kunde köpa med mig lunch heller, så det fick bli sedvanlig macka och kokt ägg från restaurangen i huset. Men söte L hade lämnat fredagsgodis åt mig, så jag fick dessert till min lunch.

Fredagsgodis från söte L väntade på skrivbordet på jobbet.
Det blev fin dessert till dagens annars rätt trista skrivbordslunch. Ja, boken är ju inte trist förstås.


Arbetsmässigt idag åstadkom jag en del jag är nöjd med. Jag fick iväg artikeln till översättaren som även skulle granska min svenska översättning. Vidare gjorde vår rektor också bra ifrån sig i en artikel i lokalblaskan som jag kunde läsa tack vare en arbetskamrat. Den som har inloggning kan läsa artikeln själv.

Klockan 15 var det dags för lönesamtal… Och med det gick det ju som det gick. Jag förväntar mig inga miljoner i lönepåslag, för hälsan begränsar det jag orkar och sjukdom tar man inte hänsyn till när det gäller lönesättning. Men jag jobbar och gör det jag ska. Nåt är det kanske värt.

∼ ♦ ∼

Home sweet home

Jag var mycket trött när jag gick hem. Och varm. För plötsligt hade den regniga dan blivit nästan solig och betydligt varmare. Men hem tog jag mig. Jag rafsade ihop gårdagens rena och torra tvätt och la in det som inte ska strykas i skåp och lådor. Därefter körde igång en maskin med jeans och lite innan jag satte mig ner för att summera dan vid datorn.

Därefter var det dags att fixa käk. Redan igår bestämde jag mig för att äta kalkonkorv med bröd och testa Annas bostongurka till. Det fanns bara två kalkonkorvar i frysen, så korv nummer tre blev en kycklingkorv. Bostongurkan fick med beröm godkänt och jag har lagt in en beställning om mer.

Kalkon- och kycklingkorv med bröd till middag. Annas bostongurka testades…
…och det är inte mycket kvar i burken…

I kväll behöver jag gå med vattenkannan innan jag tar kvällskaffe. Sen tror jag att det mest blir läsning av spännande bok.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska gamla jobbdatorn få följa med till jobbet för att få lite handpåläggning av M på IT. Tur att jag inte ska handla på hemvägen, ryggsäcken blir lite tyngre…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 29 augusti och söndagen den 30 augusti 2026: På fötterna och vid spisen

Publicerat den 30 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, dressed for the occasion…

Vinglas med rödvin och matchande strumpor

Dressed for the occasion igår kväll.

Kläder intresserar mig inte ett dyft. Allt sitter illa på mig. Antingen är jag för tjock så alla valkar syns eller så har jag gått ner i vikt så kläderna hänger på mig. Jag gör mitt bästa för att ändå klä mig diskret och passa in. Men ibland sticker jag ut. Då märks det mest på… strumporna… Till fredagens skaldjursfest var jag uppklädd i strumpor med räkor på, till exempel.

Igår var jag visserligen ensam – jag har inte pratat med nån sen fredag kväll runt 21-tiden – men jag klädde ändå fossingarna efter kvällsplanerna. För även om jag bara drack ett glas öl till maten ville jag avnjuta ett glas appassimento senare. Då, när jag kollade senaste avsnittet av Chelsea Detective och de två sista avsnitten av säsong två av Kråkflickan. Strumporna från Happy socks passade perfekt!

∼ ♦ ∼

Bokbyte och recension

Men jag läste igår kväll också. Jag kom in i boken ordentligt och… plötsligt slog jag ihop pärmarna till Kvinnorna vid världens ände som jag fick häromdan från Modernista för recension. Därefter grabbade jag tag i ytterligare ett second hand-fynd från i somras, Camilla Grebes bok Välkommen till evigheten, inköpt för 25 pix på Erikshjälpen.

Bokbyte från en bok som utspelar sig vid världens ände…
…till en bok som utspelar sig i evigheten.

Recensionen av Kvinnorna vid världens ände skrev jag emellertid först färdigt och publicerade på söndagsförmiddagen. Jag var ganska trött när jag släckte ner efter tandborstningen och klockan var snudd på midnatt.

∼ ♦ ∼

Söndag = vilodag?

Välkommen till evigheten och kaffe på sängen

I morse välkomnades jag till evigheten av mig själv med en spännande bok och svart kaffe på sängen.

Svaret på frågan i rubriken är väl för min del delvis nej. När man jobbar kontorstid måndag – fredag är det mycket man ska hinna på helgerna. Under veckorna, efter en arbetsdag, orkar jag inte mycket mer än att skriva dagbok och försöka fixa nåt ätbart. Sen är jag slut.

Jag tränar fortfarande på att inte stressa. Att vila och återhämta mig har blivit viktigare och ett måste för att hjärtat inte ska balla ur, så att säga. Jag är i grunden en aktiv person även om jag gillar att slappa. Numera är jag tyvärr mera tvungen att slappa än att vara aktiv. Det är därför jag alltid börjar en ledig dag med att läsa och dricka kaffe på sängen i minst en timme, ibland två. Därefter går jag oftast upp och sätter mig vid datorn för att skriva. I morse var det som sagt en recension. Men medan jag väntar på att morgonkaffet ska bli klart hinner jag ofta plocka in ren disk och fördela veckans medicin. Det senare går snabbare nu när jag bara har tre mediciner, inte fyra, att stoppa ner i dosetten. 

∼ ♦ ∼

Husmor slår till vid spisen med mera

På söndagar brukar jag för det mesta ta bilen och åka och handla tunga saker, sånt jag tycker är jobbigt att bära hem från min eminenta närmaste affär Korgtassen. Ja jag vet att den heter Torgkassen, men jag sa fel en gång och sen dess sitter felet kvar i min hjärna. Jag tycker ändå att Korgtassen låter lite gulligt också. Så… handla fil och mjölk och sånt tråk behövde jag göra idag, men också tvätta. Det var bäst att ladda med en rejäl, varm söndagsfrukost. Jag fixade äggröra och stekta småtomater samt rostat bröd.

Söndagsfrukost äggröra stekta småtomater rostat bröd Hopptisarna o Välkommen till evigheten

Söndagsfrukost serverad! Hopptisarna är mäkta imponerade.


Javisst! Det är sånt som serveras här hemma ibland. Jag kan om jag vill. Men jag vill sällan stå vid spisen. Tack och lov går äggröra snabbt att laga. Det gör även rabarberkräm och det orkar jag nog koka nån kväll efter jobbet. I kväll hade jag för övrigt bestämt att stå vid spisen igen för att laga middagsmat. Jag hade kycklingkorv som behövde stekas innan resten frystes in. Till den makaroner. Men i morgon ska jag grilla kalkonkorv, den sista, och äta med bröd och Annas bostongurka.

BitmojiTofflan har ont i magen

Hoppas slippa magvärken helt snart.

Medan jag skrev det här blev jag nästan hungrig igen. Bara nästan. Jag har tappat lite aptit, kanske för att jag slutade med den där medicinen, kanske för att jag har haft ont i magen de senaste dagarna. Magen är inte helt OK idag, så det var ett test att se hur den skulle reagera på söndagsfrukosten. Det gick bra. Jag hoppas att slippa värken helt snart. Annars får jag kontakta min husläkare igen. Men i morrn är det handen som gäller, för då har jag tid hos arbetsterapeut på förmiddagen.

∼ ♦ ∼

Utflykt och inflykt

Mjölk kolsyrepatron fil kaffe bröd ägg

Dagens tråkiga och tunga handling. Men kaffepriset var bra!

På eftermiddagen, lite sent om sider, åkte jag iväg för att handla. Jag hade inte bestämt riktigt vart jag skulle åka, men det blev ICA Maxi i Gnista. Jag tycker att City Gross, där jag söndagshandlar ibland, generellt har blivit sämre och på nåt vis är jag van att handla på ICA. Särskilt mycket skulle jag inte ha, mest tråk som fil och mjölk och en ny kolsyrepatron. När det visade sig att de hade bra pris på två paket Zoegas köpte jag givetvis det också. Rostbrödspriset var även det lågt, så det slog jag till på.

Efter handlingen tog jag en extra åktur för att kolla var jag ska besiktiga bilen om några veckor. Jag har nog besiktigat där nån gång för 100 år sen. De senaste åren har jag valt en besiktning nära min verkstad, men jag tycker att de har varit lite otrevliga där de senaste gångerna, så i år bokade jag på ett annat ställe.

Äntligen fick jag åka hem sen. Jag kom hem precis före regnet, faktiskt, men det blev visst bara en skur. När varorna var inplockade och en maskin tvätt startad, slog jag mig ner i fåtöljen för att söndagsfika och läsa en stund. Helgens andra russintopp från Butiken på hörnet var lika god som gårdagens, men jag hittade en vass bit inuti, troligen från ett russin och det ville jag inte äta.

Söndagsfika med russintopp till Välkommen till evigheten

Söndagsfika med russintopp och Välkommen till evigheten.


Maskinen jobbade på hyfsat och snart var det dags att hänga tvätt. När det var fixat stal jag en liten stund till med boken innan jag skulle ställa mig vid spisen igen…

∼ ♦ ∼

Söndagskväll

Vid 17.30-tiden ställde jag mig vid spisen iförd avtorkbart förkläde och stekarmössa. En halvtimme senare åt jag – och läste. Det fanns mer än en halv öl kvar från gårdagen, men jag föredrog mjölk till kycklingkorven och makaronerna. Några småtomater som levde hittade jag också. Sen gillar jag, lustigt nog, kaviarknäcke till den här ”rätten”. Särskilt fin söndagsmiddag är det inte, fast jag klagar inte. Maten var god. Det blev även en rejäl matlåda som i skrivande stund står och svalnar innan den ska in i frysen, där redan halva kycklingstekkorven ligger.

Kycklingkorv o makaroner kaviarknäcke Hopptisarna o Välkommen till evigheten

Söndagsmiddag med levande ljus.


Lite senare serverar jag mig kvällskaffe, utan nåt till i afton. Det får vara måtta på frosserierna. Jag fortsätter väl att hänga över boken i stället och spela mina Wordfeudmatcher, som plötsligt är sju till antalet. Lite för många, för jag vill verkligen inte spela ”hela tiden”. Att recensera böcker är också nåt jag ska hinna och orka med på fritiden. Men både Wordfeud och att recensera litteratur är ju så roligt!..

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

När jag publicerar det här inlägget har jag inte pratat med nån på ungefär två dygn. Det känns rätt OK, faktiskt…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Kvinnorna vid världens ände

Publicerat den 30 augusti, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.


Mélisa Da Costas bok Kvinnorna vid världens ändeDet är alltid spännande att gå utanför sin box. När jag bad att få recensera Mélissa Da Costas nyutkomna bok Kvinnorna vid världens ände gjorde jag just det. Tog ett rejält kliv utanför den vanliga lådan. Dels blev det en ny författarbekantskap, dels en bok av en fransk författare, inte svensk eller brittisk. Stort TACK till Modernista som skickade boken för recension.

På Nya Zeelands sydspets, i vild och orörd natur, lever Autumn med dottern Milly. De driver en camping, Mutunga o te ao, som är maori och betyder världens ände. Mor och dotter är oskiljaktiga – tills Flore anländer. Flore är en ung kvinna från Paris som söker försoning, enligt baksidestexten på boken. Tyngda av det förlutna, men samtidigt burna av vindar och legender lär sig de tre kvinnorna att mötas, förlåta och älska.

Det här är författarens tredje bok, men redan den första, med svenska titeln Allt det blå på himlen, gjorde henne till Frankrikes bäst säljande författare. Den boken, som kom ut på originalspråk 2019, blev också nominerad till Årets bok 2025 av Bonniers Bokklubbar. Bok nummer två, Dagarna som följde, blev en internationell bästsäljare. Modernista har gett ut författarens tre böcker i svensk översättning.

Omslaget till boken är häftigt. Det finns nåt lockande, men också farligt, i ett havs vågor. Och när jag öppnar pärmarna och börjar läsa inser jag att naturens krafter är starka. De skördar sina offer ibland.

Karaktärerna beskrivs smygande, lite pö om pö, alltså. Läsaren får inte genast veta allt om deras bakgrunder. Det jag snabbt förstår är att Flore har lämnat nånting bakom sig. Frågan är om hon kan gå till nånting nytt. Vad gäller Autumn och Milly har de en gemensam förlust bakom sig – och en tom grav. Men det är mer än så. Milly har förlorat sin älskade, han har gett löften om kärlek till en annan.

Jaaa… den här boken handlar om relationer. Men neeej. De är inte trivialt beskrivna utan skildrade på ett sätt som jag faktiskt tilltalas av. Även Autumn, Hösten, får uppleva en vår när hon sent i livet fördjupar en vänskap som tidigare inte riktigt varit möjlig att vara annat än trevligt ytlig.

Kort sagt: allas relationer förändras. Till att börja med tror jag att jag ska få läsa om en mamma som inte vill släppa taget om sin vuxna dotter. Och lite så är det först. Men så inser mamman att hennes dotter faktiskt är vuxen och fullt kapabel att göra sina egna val, leva sitt eget liv.

Ett HBTQ-tema finns här, men det känns inte trivialt eller inlagt bara för att så ska vara. Det blir naturligt när människorna lever nära naturen, är min uppfattning. Och miljöbeskrivningarna, naturen… De gör mig väldigt sugen på att resa till Nya Zeeland. Dessutom får jag mig till livs en hel del av den Nya Zeeländska kulturen med dess otroligt spännande myter och vackra sagor.

Det här är en bok som kräver en hel del av läsaren. Bland annat ska man inte ha för bråttom med att läsa den. Jag behöver stanna till och reflektera över vissa skeenden i boken. Bara för att det handlar om relationer och kärlek är det inte nån feelgoodroman. Tack och lov. Det här är ett litet mästerverk, ett försynt sådant som jag hoppas höjs till skyarna.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Här kan du bland annat nätshoppa boken: Bokus, Adlibris och Akademibokhandeln

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer