OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, var det idag jag började mitt nya liv..?
Mitt nya liv? Vänta, läs mer här intill!
Disciplin. Mycket handlar om disciplin. Och rutiner. Har man självdisciplin och lätt att införa rutiner kommer man framåt. Hoppas jag. Idag försöker jag visa att jag både kan och vill komma upp från sjuksängen och tillbaka till livet, även om jag ännu inte har kommit på nåt att leva för. Det har inte förändrats. Men jag vill inte vara sjuk och bästa sättet att må bättre kan vara att förändra sitt beteende.
När medicinlarmet gick igång klockan sju tog jag mina piller. Sen släckte jag inte och försökte somna om utan klev upp och satte på kaffe. Under tiden det perkolerades gjorde jag de fyra övningar x 10 som jag fick av sjukgymnasten igår. Först därefter gick jag tillbaka till sängen, med kaffemugg, och la mig för att läsa Väv av lögner, nyutkommen i svensk översättning och fådd för recension, fram till klockan halv nio.
Den observante – eller den som läser här regelbundet, kära dagbok – noterar att det har blivit bokbyte. Jepp! Igår kväll läste jag ut boken om svunna tiders systrar för ett byte till en bok om en nutida AI-polis. Kontraster, säger du..?
Igår kväll blev det bokbyte från en bok om svunna tiders systrar i Stockholm till en nutida AI-polis i Storbritannien.
∼ ♦ ∼
The sky is the limit..?
The sky is the limit..?
Men åter till mitt nya liv… Det slutar inte med att jag gjorde övningarna, dessa ska göras minst en gång till, helst två gånger, ytterligare idag. Och om jag vill kunna ta mig till jobbet på måndag måste jag kunna gå betydligt längre än jag kan idag. Därför fortsatte jag onsdagen med dagens första promenad av två, denna morgon på drygt 1,2 kilometer utan stigningar eller sänkor. Detta dessutom utan krycka. Lite våghalsigt, men jag bestämde mig för att känna efter och vända om ifall det inte funkade. Det behövde jag inte.
Det regnade lite grann, men det var mest skönt. Nu är det väl nästan bara himlen som är gränsen, eller? Hemkommen följde jag sjukgymnastens råd och vilade, idag vid datorn, med en kyld vetekudde runt knäet.
Rutinerna för mina närmaste dagar, fram till dess jag återgår i statens tjänst, blir följande:
- övningar nr 1 medan morgonkaffet puttrar
- läsning och kaffe på sängen 1,5 timme
- promenad som utökas med 200 meter per dag
- vila med kyld vetekudde
- frukostrast
- övningar nr 2 runt klockan tolv
- dagens andra promenad, lika lång som morgonens, vid 14-tiden
- vila med kyld vetekudde
- övningar nr 3 runt cirka 16.30
Frukostrast med Hopptisarna och Väv av lögner.
∼ ♦ ∼
Promenad nummer två för räkmacka, russintopp och maskinarm
På eftermiddagen kände jag av knäet, ja egentligen hela benet. Det kan vara träningsvärk, rentav, för musklerna hade redan blivit mindre, enligt sjukgymnastens mätningar (jämfört med vänsterbenet). Men ut skulle jag på promenad nummer två. Jag fick helt enkelt hitta en morot nåt gott som lockade ut mig. Till middag idag hade jag tänkt mig tomatsoppa och mackor, fast… det var ju faktiskt Räkmackans dag. Jag gick därför till Butiken på hörnet och tänk, jag hade tur, och fick med mig en räkmacka hem! Att jag inte kunde stå emot att köpa en russintopp till dessert var förstås lite mindre bra. Samtidigt… Det är faktiskt en aning synd om mig och jag tycker att jag kämpar på bra.
För att fira Räkmackans dag och för att jag kämpar på bra.
Kämpar på bra gör även de gula gubbarna vid tunnelbygget på Saint Ollie, idag med en stor maskinarm som tycktes lägga saker och ting till rätta. Spännande!
Spännande vid tunnelbygget idag.
Promenad nummer två blev förstås inte 1,2 kilometer, men väl en kilometer. Jag får väl lägga till det jag går inomhus också (jag har en stor lägenhet). Och sen var det viktigt att jag inte överansträngde mig och tog i för mycket. Jag vill fan inte ha så där jävla ont igen. Fast jag vet att jag lär få det. Men smärtan kan i alla fall få dröja ett tag.
Efteråt fick jag vila en stund, med kyld vetekudde på knäet. Och då ringde Annas snälla mamma. Det var så roligt och vi pratade en lång stund.
∼ ♦ ∼
Firande
Framåt kvällningen satte jag igång firandet av Räkmackans dag. Jag dukade fram i snygg papplåda, hällde upp ett glas riesling och tände ljus. Sen satt jag med Kat och Lock i Väv av lögner och avnjöt Trillers räkmacka. Det var mycket god. Bäst av allt är att den är gjord på grovt bröd, det blir väldigt matigt.
Firande av räkmackans dag med Hopptisarna, Kat och Lock, ett glas riesling och levande ljus.
Russintoppen sparar jag till kvällskaffet. Och kvällen den blir väldigt lugn. Jag är helt slut av alla övningar och promenader, men jag klagar inte om träningsprogrammet kan få mig att må bättre och kunna gå normalt.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morgon ska det vara avtackning för en arbetskamrat som blev varslad på grund av arbetsbrist. Det råder ingen arbetsbrist på avdelningen, det är bara ett väldigt felaktigt och dumt uttryck. Tyvärr kan jag inte vara med, för jag orkar inte gå till jobbet. Än. Vänta bara…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En serie skönlitterära böcker som inte är kriminalromaner utan har en spännande historisk touch är svensk-brittiska 
Det är inte bara svenskar och norrmän som skriver bra kriminalromaner. Danskarna kan de också. En serie som jag har plöjt tack var 
Gå till Toffelprofilen
