OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, plötsligt var det fredag igen…
Inte förtjust i långhelger.
Oxveckor… Så brukar tiden efter vinterns storhelger benämnas. Alltså typ januari och februari. Jag skulle nog räkna in mars där också. Inget roligt i sikte, inga lediga dar mer än lördagar och söndagar för min del. Men vadå… Dels tycker jag att tiden går snabbt, dels är långa helger inte alltid nåt jag mår bra av. Då känner jag verkligen att ensamheten tär när mobilen är tyst och alla hänger med sina fantastiska (?) familjer. Men jag lider mindre av det nu än i början. Problem är till för att övervinnas.
Jag tycker att årets två första månader har försvunnit i ett nafs. Dagarna och veckorna går så snabbt och trots att jag sällan har några planer mer än att jobba (kontorstid) känns det som om jag inte hinner med. (Vad det nu är jag ska hinna med..?) Årets första storhelg är påsk och den infaller inte förrän den första helgen i april. Så man kan väl säga att årets oxveckor sträcker ut sig ytterligare en månad. Men inte mig emot! Det är en förmån att ha ett jobb (att gå till) och goda arbetskamrater – även om somliga, dock inte de allra närmaste, är väldigt pladdriga på jobbet. Nu när jag har suttit hemma och jobbat i två dar har jag knappt vare sig hört eller pratat med nån IRL, mest lyssnat på burkigt ljud via datorn på möten och utbildning.
På min dator har jag en fin bild av Motalabron. Bilden är cirka tio år gammal vid det här laget, det är ett nattbild. Det är vackert i Motala, jag saknar stan ibland, men jag har inget kvar där mer än en grav. Människorna där har en efter en visat sig vara opålitliga och hemlighetsfulla, inte ärliga. Tankarna på att flytta tillbaka har jag lagt på hyllan. Jag lär inte vara mindre ensam där än här i Uppsala. Det är här i Uppsala jag har mitt jobb och mitt hem – så länge jag nu ”har” dem. Mattan kan ju som bekant dras undan under fötter på en när en minst anar. Så jag tittar på min bild på datorn och tänker att det nog blir en tur neråt landet när vädret är stabilare. Jag vill i alla fall klappa på graven. (Graven där jag hoppas att nån stoppar ner mig när det är dags. Annars lär jag spöka.)
Motalabron på jobbdatorn hemma.
∼ ♦ ∼
Guldkanter och hemmaarbetsdag
Två gånger fick jag gå upp i natt, men annars sov jag bra däremellan. Jag kommer i säng i tid och hade det inte varit för uppvaknandena sover jag tillräckligt. Men visst var jag trött i morse när larmet tillrade igång 5.45.
Varje fredagsmorgon byter jag handdukar i badrummet, duschar och tvättar håret. Frukosten färgyllde jag i morse inte bara med levande ljus, Hopptisarna och bokreaboken Djävulsring utan med jordgubbar i filen. Jag har lärt mig att sätta mina egna guldkanter på tillvaron, för ingen annan gör det ju. Ibland kan jag sakna en klapp på kinden, en kram… Men sånt kan jag inte bistå mig själv med. Så det får bli jordgubbar, vin, choklad, en bra bok eller en spännande TV-serie. Jag har inte större krav än så.
Fredagsfrukost med jordgubbar i filen, Hopptisarna, levande ljus och boken Djävulsring.
Klockan två minuter över sju påbörjade jag min arbetsdag. Jag kollade igenom det jag hade skrivit, filade lite till och deltog i dagens två möten via Zoom.
Mitt på dan tog jag lunch, inte helt olik den igår. Jag passade på att läsa, förstås och jag har redan läst mer än en tredjedel av boken.
Hemmalunch, likadan som igår.
Givetvis gick jag en promenad ner till tunnelbygget efter lunchen. Jag har haft mycket ont i både fot och ljumske, neråt benet och även känt av ryggen. Det var alltså med en viss motvillig kropp jag stegade ut. Idag visade termometern sju plusgrader, så det var bara att tassa försiktigt i gympadojorna. Det gällde förstås att undvika att bli blöt om fötterna eller halka på vissa ställen. I tunneln var det arbete på gång idag. Intill står en väääldigt hög kran…
Ett besök på Butiken på hörnet gjorde jag också, det är ju en av mina stående guldkanter. Jag lyckades trots onda lemmar precis smita förbi ett fikasuget gäng – och snodde åt mig två av de tre kvarvarande Noisetterna. Men idag köpte jag bröd också. Nötbröd. Affären heter ju Triller Mat & Bröd och det var länge sen jag köpte bröd där. Dessutom hade jag slut på grovt bröd hemma. Jag skar sen upp brödet och det blev en påse till brödburken och två till frysen.
Eftermiddagen segade på, men vid 15-tiden loggade jag för dan och veckan.
∼ ♦ ∼
Hemma(arbete) efter jobbet
Dammsugning efter jobbet med utbytt dammsugarpåse för andra gången sen jag flyttade hit.
Inför den här helgen behövde jag städa. Dammat och torkat av i badrummet och på gästtoan hade jag gjort redan igår, så det var bara dammsugning kvar. Men innan jag släpade runt Helvetesmonstret* bytte jag dammsugarpåse – för andra gången sen jag flyttade hit i maj 2024!!! Ja, här är ju väldigt sällan människor och skräpar ner och några husdjur som stökar till det har jag inte. När Baldur och Husse kommer besök blir det mest en del tassavtryck om det är blött utomhus och sånt tar jag bort med moppen direkt. Husse skitar inte ner särskilt mycket. Själv smular jag väl mest vid köksbordet och soffbordet. Krukväxterna släpper en del blad, men nej. Jag behöver inte städa lika ofta som tidigare (skönt!) och dammsuger gör jag varannan vecka.
När dammsugningen var klar skrev jag en stund, men sen behövde jag vila på soffan. Jag läste till dess att ögonlocken blev så tunga att jag fick lägga ifrån mig boken och ta en tupplur. Det var riktigt skönt!
Och strax efter klockan 18 serverades fredagsmiddagen. Den bestod precis som vanligt av en bit smörgåstårta från Korgtassen och ett glas vitt. En annan av veckans guldkanter! Jag dukade fint med gammelfarfars porslin och föräldrarnas matsilver samt levande ljus och åt, också det som vanligt, med Hopptisarna och en bok. Det finns inget bättre sällskap!
Fredagsmiddag från Korgtassen med Hopptisarna och Djävulsringen.
Nu ska jag sjunka ner med en mugg kaffe i fåtöljen och se sista delen av Den som dräper och första delen av tionden säsongen av Shetland, precis som jag planerade redan igår.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Nej, jag har inga större planer för helgen. Jag har lite ”hemmaadministration” att ta tag i. Och så ska jag hoppas att min fot, min ljumske och mitt ben blir lite bättre. Jag har ingen läkartid förrän en bra bit in i mars…
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = Tisslingarnas namn på dammsugaren
Livet är kort.
Det kom en förfrågan om jag ville recensera en bok om en katt. Nog hade jag redan en hög med olika recensionsexemplar och även böcker jag införskaffat själv, men en gång katt-mammis, alltid katt-mammis. Det går faktiskt inte en dag utan att jag tänker på och saknar mina älskade Tisslingar Citrus och Lucifer. Men jag vet att de har det bra hos Anna, även om de båda två inte är helt kuranta. Hur som helst, 
Tänk att jag måtte ändå ha varit rätt snäll förra året, för så sent som i början av februari 2026 fick jag en julklapp. Husse och Baldur kom på besök inte bara med fika utan 
Att dela upp ett bibliotek vid en separation är ibland inte det enklaste. Men senaste gången (!) gick det väldigt bra trots att den litterära smaken var ganska lika. Vissa böcker fanns dessutom i dubbla exemplar. Anna gav mig ett av exen av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 