OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, aj faaan…
Antikkunnig i Vänersborg igår kväll.
Jag lyckades ta mig hem efter söndagsmiddagen igår, men det var knappt. Det tar i vanliga fall cirka åtta minuter att gå till Byblos. Igår vet jag inte hur lång tid det tog. Foten gjorde bara mer och mer ont. Jag åt tidigt och var hemma redan vid 18-tiden. Givetvis bänkade jag mig framför Antikrundan klockan 20 och amatörvärderade fina gamla grejor i Vänersborg via Duo-appen. Två stjärnor blev det på diplomet och omdömet Antikkunnig. Det är jag nöjd med.
Jag får försöka jobba på distans den här veckan.
En timme försökte jag, och lyckades nästan, glömma att det gjorde ont. Men så skulle jag resa på mig och gå till toa… Det var bara att inse att gå till jobbet i morrn är omöjligt om inte foten är mycket bättre. Så jag mejlade mina arbetskamrater att jag sitter hemma och jobbar den här veckan och att jag sjukskriver mig om jag blir sämre. Men jag har saker jag behöver göra och möten jag behöver delta i… Jag har/hade två tider för laserbehandling av foten på vårdcentralen och jag insåg att jag behövde konsultera sjukgymnasten kring foten. Det mesta onda har nämligen flyttat sig från insidan av hälen till utsidan av foten, nära tårna. Där foten liksom böjs när man går, där gör det asont.
∼ ♦ ∼
Måndag hemma för det hade inte gått att gå
Måndagsfrukost med nygammal kompis vid bordets kortsida.
Igår inleddes Stilla veckan. För mig personligen blev det med betoning på stilla. Jag insåg som sagt igår kväll att jag inte kunde ta mig till jobbet utan jobbar hemifrån, hela veckan. En krycka letade jag fram dessutom, för ibland när jag har suttit stilla länge, typ vid köksbordet eller datorn, är det ännu svårare att gå. Så min nygamla kompis blev igår en extra trygghet här hemma, för jag tänkte inte använda den mer än så.
Jag hade fan ingen lust alls att jobba hemifrån idag. Jag blir så jäkla isolerad och dessutom är det svårt att skilja på fritid och arbetstid. Men nu är det som det är. Jag fick ta en värktablett igår kväll, för jag kunde inte somna på grund av värken. I morse kändes foten lite bättre efter natten. När jag sen hade gått på den, stått i duschen, gått lite till… Ja, då gjorde den jätteont igen. Det var tur att jag inte gav mig på att föröka promenera till jobbet. Det hade inte gått att gå (ha ha, jätterolig ordvits <== ironi).
Soluppgången var i alla fall vacker, den inträffade medan jag åt frukost den här måndagen. Men att sitta och glo på den är inte stimulerande i längden. Klockan sju satt jag vid jobbdatorn.
∼ ♦ ∼
På vårdcentralen och hem med en kompis till min kompis
Jag jobbade på under förmiddagen, med möten och annat. Runt elvatiden tog jag bilen och åkte till vårdcentralen för att få laserbehandling. Därifrån åkte jag sen med en svart kompis. Nu har jag två kompisar hemma, en grå och en svart. För hälsporren fick sin laserbehandling, men det som gör ont ovanpå kan vara en stressfraktur och foten ska inte belastas. Det kan bli en ny röntgen senare. Just nu måste jag vänta med den eftersom en ny fraktur kanske inte syns så snart efter förra röntgen. Ytterligare två tider för laserbehandling har jag. Den här veckan distansjobbar jag enligt planen. Nästa vecka kan jag bli tvungen att sjukskriva mig. Fan, det här suger!!!
∼ ♦ ∼
Helvete, sillen!
Lite lunch blev jag tvungen att peta i mig vid 13-tiden, men först störde jag Stora A med ett telefonsamtal. Bara så att han vet och för att jag skulle få gnälla lite.
Det var ju tur att jag handlade igår, fast… det var ju till påsk. Jag handlade inte vare sig luncher eller middagar till veckan. Värst av allt: jag har ingen sill till påsk, den skulle jag ju handla på Korgtassen!!! Och dit pallar jag inte att krycka mig, inte med mina dåliga händer. Nej, jag är ingen bra och tålmodig sjukling, jag hatar att inte klara av saker och är skitförbannad, på ren svenska.
∼ ♦ ∼
Deprimerad som soppan
Eftermiddagen passerade och nån nytta gjorde jag väl, men asså… Om jag var lite deppo innan så är jag totalt deprimerad nu. Givetvis sökte jag på stressfraktur och det är lång läkningstid, med kryckor. Inte blir man sjukskriven heller, så frågan är hur jag ska klara av mitt jobb. Jag får väl börja med att försöka avlasta foten och krycka så mycket jag kan och sen sjukskriva mig själv, för några dar får jag ju vara sjuk. Sen är det väl bara att gå till jobbet. Gå, som jag inte får. Lös den jävla ekvationen om du kan!
Jag stapplade omkring i köket och fick i alla fall till en middag. Mackorna, havre- och russinbröd från Butiken på hörnet med Västerbottenost på, blev jättegoda. Skogssvampsoppan, den sista förpackning soppa förutom gazpacho i kylen, var mild och mättande men hade skinn på sig. Den såg lika deprimerad ut som jag känner mig.
Goda mackor, mild och mättande, men deprimerande soppa med skinn på till middag.
Och kvällen kom, den här andra dan i Stilla veckan, och jag vill allt annat än vara stilla. Påsken närmar sig och jag kan inte ens gå ut. Fast det tänker jag göra ändå. Jag ska fan ha sill till påsk!
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
En måndagshög har jag i alla fall lyckats skrapa ihop så att jag kan hänga på @my.loved.books på Instagram. Den här veckan är högen röd.
Jag har som vanligt läst alla böcker i min hög, men har DU läst några av böckerna? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
- Himmel över London av Håkan Nesser
- Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden
- Gåvan av Cecilia Ahern
- Livrädd av S.J. Bolton
Måndagshögen är röd den här veckan.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gubbsjukt eller inte, jag gillar 
En serie böcker jag genast gillade mycket hade nåt så i mina ögon knasigt som ett manligt polishologram som huvudkaraktär. Eller… Lock är ett AI-hologram som testas i polisarbete tillsammans med kriminalintendent Kat Frank. I första delen jobbade de med ett kallt fall. I denna del två, 
Det är ju ingen hemlighet att jag gillar deckare. Den typen av litteratur läser jag om jag själv får välja, vilket jag får. Men det ska vara bra deckare. De behöver inte vara blodiga. Det viktiga är själva gåtan – vem som gjorde det och varför. Den typen av böcker som nästan inte skrivs längre när våld och realism är ledord. Därför var mina förväntningar höga när jag öppnade 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 