Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, dressed for the occasion…

Dressed for the occasion igår kväll.

Kläder intresserar mig inte ett dyft. Allt sitter illa på mig. Antingen är jag för tjock så alla valkar syns eller så har jag gått ner i vikt så kläderna hänger på mig. Jag gör mitt bästa för att ändå klä mig diskret och passa in. Men ibland sticker jag ut. Då märks det mest på… strumporna… Till fredagens skaldjursfest var jag uppklädd i strumpor med räkor på, till exempel.

Igår var jag visserligen ensam – jag har inte pratat med nån sen fredag kväll runt 21-tiden – men jag klädde ändå fossingarna efter kvällsplanerna. För även om jag bara drack ett glas öl till maten ville jag avnjuta ett glas appassimento senare. Då, när jag kollade senaste avsnittet av Chelsea Detective och de två sista avsnitten av säsong två av Kråkflickan. Strumporna från Happy socks passade perfekt!

∼ ♦ ∼

Bokbyte och recension

Men jag läste igår kväll också. Jag kom in i boken ordentligt och… plötsligt slog jag ihop pärmarna till Kvinnorna vid världens ände som jag fick häromdan från Modernista för recension. Därefter grabbade jag tag i ytterligare ett second hand-fynd från i somras, Camilla Grebes bok Välkommen till evigheten, inköpt för 25 pix på Erikshjälpen.

Bokbyte från en bok som utspelar sig vid världens ände…

…till en bok som utspelar sig i evigheten.

Recensionen av Kvinnorna vid världens ände skrev jag emellertid först färdigt och publicerade på söndagsförmiddagen. Jag var ganska trött när jag släckte ner efter tandborstningen och klockan var snudd på midnatt.

∼ ♦ ∼

Söndag = vilodag?

I morse välkomnades jag till evigheten av mig själv med en spännande bok och svart kaffe på sängen.

Svaret på frågan i rubriken är väl för min del delvis nej. När man jobbar kontorstid måndag – fredag är det mycket man ska hinna på helgerna. Under veckorna, efter en arbetsdag, orkar jag inte mycket mer än att skriva dagbok och försöka fixa nåt ätbart. Sen är jag slut.

Jag tränar fortfarande på att inte stressa. Att vila och återhämta mig har blivit viktigare och ett måste för att hjärtat inte ska balla ur, så att säga. Jag är i grunden en aktiv person även om jag gillar att slappa. Numera är jag tyvärr mera tvungen att slappa än att vara aktiv. Det är därför jag alltid börjar en ledig dag med att läsa och dricka kaffe på sängen i minst en timme, ibland två. Därefter går jag oftast upp och sätter mig vid datorn för att skriva. I morse var det som sagt en recension. Men medan jag väntar på att morgonkaffet ska bli klart hinner jag ofta plocka in ren disk och fördela veckans medicin. Det senare går snabbare nu när jag bara har tre mediciner, inte fyra, att stoppa ner i dosetten. 

∼ ♦ ∼

Husmor slår till vid spisen med mera

På söndagar brukar jag för det mesta ta bilen och åka och handla tunga saker, sånt jag tycker är jobbigt att bära hem från min eminenta närmaste affär Korgtassen. Ja jag vet att den heter Torgkassen, men jag sa fel en gång och sen dess sitter felet kvar i min hjärna. Jag tycker ändå att Korgtassen låter lite gulligt också. Så… handla fil och mjölk och sånt tråk behövde jag göra idag, men också tvätta. Det var bäst att ladda med en rejäl, varm söndagsfrukost. Jag fixade äggröra och stekta småtomater samt rostat bröd.

Söndagsfrukost serverad! Hopptisarna är mäkta imponerade.

Javisst! Det är sånt som serveras här hemma ibland. Jag kan om jag vill. Men jag vill sällan stå vid spisen. Tack och lov går äggröra snabbt att laga. Det gör även rabarberkräm och det orkar jag nog koka nån kväll efter jobbet. I kväll hade jag för övrigt bestämt att stå vid spisen igen för att laga middagsmat. Jag hade kycklingkorv som behövde stekas innan resten frystes in. Till den makaroner. Men i morgon ska jag grilla kalkonkorv, den sista, och äta med bröd och Annas bostongurka.

Hoppas slippa magvärken helt snart.

Medan jag skrev det här blev jag nästan hungrig igen. Bara nästan. Jag har tappat lite aptit, kanske för att jag slutade med den där medicinen, kanske för att jag har haft ont i magen de senaste dagarna. Magen är inte helt OK idag, så det var ett test att se hur den skulle reagera på söndagsfrukosten. Det gick bra. Jag hoppas att slippa värken helt snart. Annars får jag kontakta min husläkare igen. Men i morrn är det handen som gäller, för då har jag tid hos arbetsterapeut på förmiddagen.

∼ ♦ ∼

Utflykt och inflykt

Dagens tråkiga och tunga handling. Men kaffepriset var bra!

På eftermiddagen, lite sent om sider, åkte jag iväg för att handla. Jag hade inte bestämt riktigt vart jag skulle åka, men det blev ICA Maxi i Gnista. Jag tycker att City Gross, där jag söndagshandlar ibland, generellt har blivit sämre och på nåt vis är jag van att handla på ICA. Särskilt mycket skulle jag inte ha, mest tråk som fil och mjölk och en ny kolsyrepatron. När det visade sig att de hade bra pris på två paket Zoegas köpte jag givetvis det också. Rostbrödspriset var även det lågt, så det slog jag till på.

Efter handlingen tog jag en extra åktur för att kolla var jag ska besiktiga bilen om några veckor. Jag har nog besiktigat där nån gång för 100 år sen. De senaste åren har jag valt en besiktning nära min verkstad, men jag tycker att de har varit lite otrevliga där de senaste gångerna, så i år bokade jag på ett annat ställe.

Äntligen fick jag åka hem sen. Jag kom hem precis före regnet, faktiskt, men det blev visst bara en skur. När varorna var inplockade och en maskin tvätt startad, slog jag mig ner i fåtöljen för att söndagsfika och läsa en stund. Helgens andra russintopp från Butiken på hörnet var lika god som gårdagens, men jag hittade en vass bit inuti, troligen från ett russin och det ville jag inte äta.

Söndagsfika med russintopp och Välkommen till evigheten.

Maskinen jobbade på hyfsat och snart var det dags att hänga tvätt. När det var fixat stal jag en liten stund till med boken innan jag skulle ställa mig vid spisen igen…

∼ ♦ ∼

Söndagskväll

Vid 17.30-tiden ställde jag mig vid spisen iförd avtorkbart förkläde och stekarmössa. En halvtimme senare åt jag – och läste. Det fanns mer än en halv öl kvar från gårdagen, men jag föredrog mjölk till kycklingkorven och makaronerna. Några småtomater som levde hittade jag också. Sen gillar jag, lustigt nog, kaviarknäcke till den här ”rätten”. Särskilt fin söndagsmiddag är det inte, fast jag klagar inte. Maten var god. Det blev även en rejäl matlåda som i skrivande stund står och svalnar innan den ska in i frysen, där redan halva kycklingstekkorven ligger.

Söndagsmiddag med levande ljus.

Lite senare serverar jag mig kvällskaffe, utan nåt till i afton. Det får vara måtta på frosserierna. Jag fortsätter väl att hänga över boken i stället och spela mina Wordfeudmatcher, som plötsligt är sju till antalet. Lite för många, för jag vill verkligen inte spela ”hela tiden”. Att recensera böcker är också nåt jag ska hinna och orka med på fritiden. Men både Wordfeud och att recensera litteratur är ju så roligt!..

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

När jag publicerar det här inlägget har jag inte pratat med nån på ungefär två dygn. Det känns rätt OK, faktiskt…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.