Söndagen den 15 november 2026: Söndagslugn med en del fix

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Lite Winter på TV igår, men tidig sänggång. Jag var astrött av nån anledning. Det får mig att oroa mig en aning inför jobbstarten i morgon. Men nu så, nu ska jag försöka. Knäet har gjort mycket mindre ont mot slutet av den här veckan, jag har nästan känt skillnad från dag till dag. Den antiinflammatoriska medicinen ska jag ta till och med fredag. Sen får vi se. Jag vill inte ha tillbaka värken. Ontet när jag går kan jag stå ut med om det inte blir för intensivt. Det har det inte varit de senaste dagarna.

Ett fall för Winter

Winter på SvT Play är bra, men vinter ute klarar jag mig utan.

Så jag har preliminärbokat en promenad för att se Allt ljus på Uppsala på torsdag kväll. Därför hoppas jag på ingen vinter de kommande dagarna, dels för att jag ska gå till och från jobbet helst utan att falla (mitt blod är tunnare än vanligt samtidigt som risken för stroke och hjärtinfarkt är högre), dels för ljusverkspromenaden som jag så gärna vill gå. Att se det flimra på UKK:s fasad från min balkong är inte riktigt samma sak…

∼ ♦ ∼

Sova och sovla och sopor

I morse blev det sovmorgon. Efter morgonmedicinen somnade jag om och sov till halv nio. Det innebär att jag sov ungefär tio timmar i natt. Av och till, förstås, precis som vanligt. Men ändå. 

Söndagen jag vaknade till var grå och blåsig, men betydligt varmare än gårdagen. Jag gjorde kaffe och tog med mig in i sovrummet. Ungefär 50 sidor återstod av En mörkare skugga.


Två muggar kaffe senare var boken utläst.
Jag klev upp och skrev färdigt recensionen av denna Uppsaladeckare. Bytet gick till ytterligare en bok jag har fått för recension, men den utspelar sig i ett hem i ett land till väster om mitt.

 

Påfylld dosett med veckans mediciner november 2026

Påfylld dosett för nästa vecka.

Jag hade en del smått och gott att fixa den här söndagen, men det var inga direkt tunga grejor utan jag kunde ta det ganska lugnt. Att fördela veckans mediciner är nåt jag gör varje söndag. Numera går det ganska snabbt. Visserligen har jag fler mediciner än vanligt för tillfället, men den ena ska jag ta sista tabletten av på fredag kväll. Sen blir det bara tre tabletter på morgonen och två på kvällen. Dessa ryms bra i min mini-dosett, men när jag åt ytterligare en fet medicin, den jag fick sluta med tidigare i höstas, blev det trångt i dosettens medicinfack.

Det tyngsta jag behövde göra idag var att gå ut med sopor. Av nån anledning var det många pappersförpackningar och mycket glas som skulle slängas, tillika ett par stinky bags med plastförpackningar och kompost. Men kan jag bära hem skiten ska jag väl klara av att bli av med de tomma förpackningarna. Jag samlade ihop ett sopberg i hallen före frukost.

Sopberg i hallen James med krycka

Ett sopberg i hallen som väntar på att bli utburet till soprummet.


Söndagsfrukosten bestod av två stycken dubbelsovlade nötbrödsmackor.
Eftersom det enbart tycks vara Skostads-Ewa och jag som vet vad dubbelsovlade mackor är, vill jag härmed förklara. Mackan till höger på assietten är enkelsovlad, det vill säga har enbart Bregott havssalt på sig. Mackan till vänster är dubbelsovlad och har Bregott havssalt under osten. Capisce???

Söndagsfrukost med nötbröd Hopptisarna Hustrun på övervåningen o levande ljus

Söndagsfrukost med Hopptisarna, Hustrun på övervåningen och två nötbrödsmackor, den till vänster dubbelsovlad, den till höger enkelsovlad.

∼ ♦ ∼

Tröga bilförare och julassociation

Soporne måste tas ut annars börjar det som bekant lukte. Nyduschad svepte jag ut med dem och in till soprummet nästan utan att halta. Därpå gick jag trappan ner (!) till garaget, tog bilen och åkte en sväng. Om det hade varit soligt hade jag stannat i Gamlis och tagit en liten promenad. Nu blåste jag bara förbi och hem igen.

Bitmoji Tofflan låtsasskjuter

Ibland längtar man efter en pickadoll med knallpulver så att man kan uppmärksamma bilförare på att de inte är ensamma på gator och i garage…

Som noterat igår – och flera andra dar – tror vissa bilförare att de är ensamma på gatorna. När jag kom hem stod en vit bil mitt i gatan så att jag med nöd och näppe kunde svänga in på garageinfarten. Den kvinnliga föraren flyttade sig inte en millimeter, trots att hon såg vad jag gjorde. När jag kom in i garaget började en manlig bilförare backa ut, varpå jag körde rakt fram i stället för att svänga så att han kunde köra. Gjorde han det? Nja, han körde längre in i garaget medan jag väntade – och hämtade en cykeljävel som han sen låste och ställde på sin parkeringsplats i garaget. Tror han att nån inte ska ta hans hyrda parkeringsplats när han åker iväg? Det är ju för fan bara att lyfta bort cykeln. Efter vad som kändes om minst 15 minuter, en kvart i garaget kunde jag äntligen parkera min bil.

Helt slut uppe i lägenheten (nej, inga trappor, hiss, men irriterad) startade jag en maskin tvätt, jobbade lite, värmde på kaffe och dukade fram söndagsfika. Noisetten var grön och lätt julig… Den smakade lika gott som vanligt trots julassociationen, tack och lov.

Hustrun på övervåningen grön Noisette kaffe

Söndagsfika med Hustrun på övervåningen och grön Noisette.


Resten av eftermiddagen ägnade jag mig åt
att hänga tvätt, läsa och skriva – och fundera över vaffan jag skulle äta till middag…

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddag med finporslin, silver och levande ljus

Ja, ja, ja, jag får ofta kommentarer om att jag dukar så fint (i alla fall på helegerna). Varför skulle jag inte göra det? För att jag är ensam vid middagsbordet? Jävla löjl! Det klart att även om jag inte alltid äter så fin mat (snabbmat, fryst färdigmat) och äter så fint (bordsskicket) vill jag äta med stil och och klass. Porslinet jag använder om helgerna är min pappas farfar Karls, silverbesticken och ljusstakarna är mina föräldrars. I kväll micrade jag sex räkcrêpes (fryst färdigmat) som jag åt med små plommontomater på finporslinet, med silververktyg, vid levande ljus i höga silverstakar. Det gick hur bra som helst, men maten var lite smaklös. Nåja, jag blev mätt och det var syftet med att äta.

Räkcrêpes o tomater mjölk Hopptisarna Hustrun på övervåningen o levande ljus

Räkcrêpes, tomater och mjölk till söndagsmiddag, avätet på finporslin med silverbestick.


I kväll fortsätter jag nog att läsa
och kanske glor jag på nyheterna i alla fall.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Allt är fixat inför morgondagens jobbstart. Ryggsäcken är packad, filer kopierade till lagringsytan och rena kläder och handdukar är framhängda. Knee, be with me!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: En mörkare skugga

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Mattias Lönnebos bok En mörkare skuggaMattias Lönnebo är prästen (och biskopssonen) som också är Uppsalaförfattare. Böckerna han har skrivit vänder sig ibland till barn och unga, ibland till vuxna. En del av hans verk är kriminalromaner, en betydande del är fantasy. I november 2026 fick jag en förfrågan av författaren om jag ville läsa och recensera hans senaste kriminalroman En mörkare skugga. Det ville jag. Tusen tack!

När boken inleds är det mitten av 1980-talet. Mona och hennes kompisar festar och utforskar livet. En av de yngre av Monas kompisar är Steffe. På Monas födelsedag inträffar en katastrof och en av vännerna försvinner. Många år senare startar en kedja av händelser som kastar omkull tillvaron för de gamla vännerna. Nån är beredd att gå över lik (!), men Mona låter sig inte avskräckas.

Omslaget är en aning kryptiskt och mörkt, men jag tycker ändå att det passar väl ihop med inlagan, en kriminalroman om cirka 200 sidor.

Bokens första del utspelar sig 1985 och läsaren får bekanta sig med Mona, Steffe och de andra. Det blir stundtals ett vältrande i åttiotalsdetaljer – allt från prylar till musik – men det fyller på sätt och vis en funktion. Realistiskt skildrar författaren skilsmässobarnet Steffes synliga värld hos pappa, lite hos mamma i Uppsala, med kompisarna och med Micke. Steffe är yngre än de nya kompisarna, men lyckas ändå få en plats i gänget, bland annat på grund av spriten. Men så försvinner en av dem, nåt som sker hastigt och abrupt och lämnar såväl kompisarna i boken som läsaren lite frågande.

Efter försvinnandet går 40 år och den försvunna personen hittas, givetvis inte vid liv. Vad hände och varför? Mona nystar i det hela och upptäcker flera hemligheter längs vägen.

Första delen av boken känns nästan som om den vänder sig till en yngre läsare. Stundtals blir detaljerna alltför många och staplade på varandra. Det jag tycker författaren har lyckats riktigt bra med är HBTQ-temat. Det känns mycket trovärdigt.

I del två är karaktärerna vuxna och det känns mer som om boken vänder sig till vuxna läsare. Detaljrikedomen är inte lika enorm som i första delen. Däremot behöver fortfarande samtliga kaffebryggare i boken kalkas av. Det kanske hade räckt med en gurglande bryggare… Det är snarare så att jag tycker att författaren ibland hoppar över vissa saker. Kan det handla om att stycken har flyttats om/runt i manus? Ibland är det endast en radbrytning där det kanske borde vara nytt kapitel eller åtminstone nytt stycke.

Men det är en gåta som står i centrum och sånt får alltid pluspoäng hos mig. Som vanligt gissar jag på gärningsperson och motiv, men jag lyckas inte helt. Berättelsen tar en oanad vändning mot slutet, vilket lyfter hela boken.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Den här boken går bland annat att köpa hos Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 14 november 2026: Kontraster och slingor

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Solig novemberlördagsmorgon

Solig novemberlördag.

Igår var det en riktigt ruggig dag här. Det passade fint att avsluta den med ett glas rött framför Förrädarna, men innan dess hade jag ett riktigt långsamtal med Anna. Kul att hon ringde! Vi har uppenbarligen massor att prata om. När jag hade sett klart på Förrädarna var klockan alldeles för mycket för att köra igång nåt mer. Jag gick och la mig.

Och idag vaknade jag till en helt annan dag än igår. Det var en otroligt solig novemberlördag med en temperatur runt nollan. Vilken kontrast till gårdagen! Plötsligt kände jag att jag behövde göra en massa saker idag, framför allt gå ut en sväng. Men tyvärr stod också städning på agendan.

 

En mörkare skugga o kaffe på sängen

En mörkare skugga och svart kaffe på sängen som kontrast till den soliga lördagsmorgonen utanför.

Nåja, en ledig dag ska givetvis inledas på sedvanligt vis. (Ledig, ja, sjukskriven, ja fortfarande, men på måndag blir det jobb.) Efter morgonmedicinen klev jag upp och fixade kaffe på sängen. I sängen låg jag sen och läste En mörkare skugga. När jag hade dragit i mig två muggar svart kaffe var klockan ungefär halv nio.

Då klev jag upp för att följa schemat med städning. Ja först gick jag ett varv med dammvippan. Det är ju rätt tyst, jag vill ju inte bli osams med alla grannar. Men igår var det nån som dammsög före klockan sju på morgonen. Därför tyckte jag att det var OK att dra igång min dammsugare nånstans mellan nio och halv tio.

Innan jag ställde in dammsugaren i städskåpet bytte jag dammsugarpåse. Det var andra gången sen jag flyttade hit för cirka två och ett halvt år sen som jag satte i en ny påse. Betänk då att jag dammsuger minst en gång varannan vecka och även ”vid behov”. Skitaktig är jag inte! Men jag har inte längre några kissar… På gott och ont. För helvete så jag saknar dem – fast jag saknar inte deras hår och kattsanden…

Full dammsugarpåse

Den här bytte jag mot en tom. Andra gången jag byter dammsugarpåse sen jag flyttade hit.


Fast jag satte mig oduschad vid frukostbordet,
det gjorde jag. Rostade två nötbrödsskivor och åt fil med bär till. Läste en stund under övervakning av Hopptisarna. Sen plockade jag undan och hoppade in i duschen.

Nötbrödsmackor fil med bär Hopptisarna En mörkare skugga

Dubbelsovlade rostade nötbrödsmackor igen, Ewa, och fil med bär till lördagsfrukost med Hopptisarna.

∼ ♦ ∼

Slingor av olika slag

På väg in i duschen hann jag läsa ett för mig retsamt sms. Jag blev påmind om att nån annan hade gjort det jag skulle ha gjort – innan jag dammsög. Nåja, jag duschade och klädde på mig till och med jacka. Så hämtade jag fejkgranslingan med ljus som skulle upp på balkongräcket. För säkerhets skull provade jag den först och den funkade. Med stånk & stön fick jag skiten ur dess kartong och snodde den runt räcket. Det såg inte klokt ut, det var ju en solig dag och slingan satt på trekvart, tyckte jag. Nåja, det fick justeras till aftonen när mörkret sänkt sig. Värre var det att jag vände te så daaant. På parketten vid balkongdörren låg ett antal fejkgranbarr. Men inte behövde jag släpa fram sugaren igen, jag sopade upp dem manuellt. Vilket påminde mig om att införskaffa en ny sopborste, den jag köpte när jag flyttade hit är utsliten.

 

Därpå var det dags för nästa slinga, det vill säga en promenad till Korgtassen. Jag behövde införskaffa en majskycklingklubba till potatisgratängen jag köpte i torsdags. Sen stod det som vanligt lite mer på lappen som pålägg, disksvampar, bär och tuggummi. Nåt godis köpte jag inte, för det har jag.

På vägen hem stod jag vid övergångsstället och inväntade grön gubbe. Till vänster om mig stod en tjej med cykel. Hon hade tryckt. Men plötsligt kliver hon ut på gatan med cykeln och börjar cykla på dess cykelbanedel – utan att se sig för. En bil som kom från vänster fick tvärbromsa. Det var tur att det inte var snorhalt, då hade katastrofen varit här.

Majskycklingklubba disksvampar kalkonpålägg tuggummi blåbär

Majskyckling till middag och lite annat.

När mina varor var inplockade tog jag bilnycklarna och körde en av mina bilslingor. Det var inte halt och jag mötte inga livströtta cyklister som gjorde dumheter i trafiken. Däremot tycktes vissa bilister tro att de är ensamma på gatorna. Som bärgaren som blockerade garageinfarten när jag kom hem… Nåja, han flyttade snart på sig efter att jag gett tydlig signal om att jag skulle in – och onda ögat. (Precis innan hade jag sett Älskarinnan komma gående på trottoarn efter att ha handlat på Korgtassen. Jag rodnade inne i bilen när jag mindes vissa saker och kände mig rätt tacksam att vi inte sågs inne i affären.)

Och det blev eftermiddag, jag skrev det här och dukade fram helgens första go-fika med den orange Noisetten.

Lördagsfika med En mörkare skugga och en orange Noisette

Lördagsfika med En mörkare skugga och en orange Noisette.


Resten av eftermiddagen blev det bara en slinga till,
den med vattenkannan bland krukväxterna. Jag läste och knackade ner några ord i en kommande recension.

∼ ♦ ∼

Lördagskväll med pippi och Winter

Kvällen kom snabbt. Alltså dan försvann hastigt, mörkret kom och plötsligt knackade aftonen på. Jag värmde min mat i micron, pippi (kyckling) och potatisgratäng från Korgtassen. I glaset rött italienskt, samma som igår, förstås.

Majskycklingklubba potatisgratäng tomater sås rödvin Hopptisarna En mörkare skugga levande ljus

Lördagspippi med Hopptisarna.


I kväll blir det definitivt Winter.
Två nya avsnitt ligger på SvT Play och bara väntar på mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Fejkgranslingan med ljus på balkongen blev mycket bra i novembermörkret. Jag justerade den lite i skymningen, sen blev den perfekt. Allt ljus på min balkong!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Smörgåstårtans dag 2026: Mitt dagliga bröd/litterärande/1177ande

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Snöblandat regn med UKK i bakgrunden 14 nov 2026

Den första snön i Uppsala var snöblandat regn.

Den första snön skulle falla över Uppsala idag. Och det gjorde den. Fast det var sånt där snöblandat regn som ingen blir glad över, bara blöt. Jag hade en bokad tid för vård av mina onda fötter och var nödd och tvungen att ge mig ut. Annars hade jag inte gjort det. Nåja, ett par andra ärenden hade jag också och om jag inte hade utfört dem skulle de aldrig ha blivit utförda. Men vem fan vill gå ut i skitväder..? Jag rev fram regnskyddet till min ryggsäck, en hiskelig gul historia som premiärprovades idag. Det gick inte att smyga med den på ryggan, om jag säger så. Fast bra med reflex och att synas i novembermörkret även om det var mitt på dan jag skulle ut idag.

Ryggsäck med gult regnskydd

Nog syns jag alltid med det här gula regnskyddet på ryggäcken…

 

Hitta Askungen o kaffe på sängen

Morgonsysslor.

Klockan sju gick medicinlarmet på. Då sov jag som bäst. Men när jag väl tagit mina fyra tabletter släckte jag inte igen utan satte på kaffeperkolatorn, även idag med båda locken. Jag tänkte att en liten stund hinner jag allt läsa och dricka kaffe på sängen. Just nu plöjer jag kortromanen Hitta Askungen som jag fick för recension tidigare i veckan. Första recensionsdag är den 18 november 2026. Jag var säker på att jag skulle läsa ut boken innan dess, jag var redan mer än halvvägs i morse. Men recensionen publiceras först den 18:e, förstås. Sånt ska respekteras.

Knäet gjorde ont att gå på, givetvis. Till duschen bar det mig. Så fick det vila medan jag åt fil med bär med Hopptisarna och Askungen.

Filfrukost med Hopptisarna Hitta Askungen o levande ljus

Filfrukost på fredagen med Hopptisarna, Askungen och levande ljus.


En liten stund hann jag sitta vid datorn
för att skriva och kolla ett par saker innan det var dags att ge sig iväg. Bäddade gjorde jag förresten också, det gör jag varje dag. Det var tur att jag tog god tid på mig den här morgonen, för inte bara knäet bråkade, det gjorde även magen. Och vädret slog om från snöblandat till en stunds uppehåll. Det blev jag inte lurad av utan tog min regnjacka och paraply – hängslen och livrem.

∼ ♦ ∼

Tunneltitt, bokbyte och fotvälsignelse

Rustad för oväder lämnade jag haltande hemmet. Det fullkomligt vräkte ner, men ”bara” regn. Knäet gjorde ont att använda. Det fick jag bortse från eftersom det var mina stackars onda fötter som skulle få vård idag.

Skitvädret till trots stannade jag vid tunnelbygget för att ta veckans bilder. Och kan du tänka dig, kära dagbok, det ser allt mer ut som en gata där!


Givetvis sladdade jag in på Butiken på hörnet
och beställde två Noisette och ett nötbröd av trevliga Åsa att hämta efter vård och ytterligare ett ärende.

Jordan Harpers bok Alla vet

Bokbyte i affär till Alla vet, en bok jag vet att jag inte har läst.

Det andra ärendet var att jag skulle försöka byta en bok hos Uppsala Bokhandel. Trots att det var en reabok var det inga problem. Problemet för mig vara bara att välja… Det blev en amerikansk (!) kriminalroman, Alla vet av en för mig ny författarbekantskap, Jordan Harper, som fick hoppa ner i ryggsäcken. Smidigt nog kostade den lika mycket som boken jag redan hade läst.

 

 

Därpå fick jag hasta (på riktigt!) för att inte komma försent till mitt vårdbesök. (Därför ingen väntrumsbild.) Men sen fick jag god behandling och ett mycket gott samtal med vårdgivaren. Fotvälsignelse!

När jag lämnade behövde jag inte fälla upp paraplyet, jag flög fram ändå. Skämt åsido, det blåste nordlig vind som fan och duggregnade bara.

∼ ♦ ∼

Bröööd och fler böcker!

Idag har det varit Smörgåstårtans dag hela dan, men se det behövde jag inte tänka på. Min fredagsmiddag hade jag redan fixat igår på Korgtassen. Inget slår deras smörgåstårta, nämligen. Men två påsar med texten Triller på följde med hem från hörnbutiken: det sista nötbrödet affären hade för dagen samt två Noisette, den ena snigg-orange, den andra jul-grön.

Noisetterna ska inte ätas förrän på lördag och på söndag, men brödet var jag bara tvungen att smaka på. Det var länge sen jag åt fil vid det här laget, nämligen. Och det här nötbrödet ska rostas. Egentligen hade det räckt med Bregott havssalt på, fast jag dubbelsovlade och la alspånsrökt kalkon på den ena och skotsk cheddar på den andra mackan. Smarrigt som satan och så kaffe till, förstås.

Nåt annat som ”smakade” väldigt bra var att det låg ett bokpaket i postboxen. Paketet kom från Modernista och innehöll Freida McFaddens bok Hustrun på övervåningen för recension. Stort TACK!

Som bonus kom dessutom ett meddelande på 1177 angående kallelsen till diabetesmottagningen som jag hade fått. Bara det att diabetes är en av få sjukdomar jag inte har. Det hade blivit fel, ja, och det är mina årliga prover som ska tas för att jag äter blodförtunnande, innan jag får den stora äran (?) att träffa doktor nummer fyra på ett halvår, ja, som ska lyssna på mitt hjärta, JA! Äntligen!!! När doktor nummer fyra lyssnar på mitt hjärta har det gått exakt ett år och en dag sen sist nån lyssnade på om hjärtat mitt slår som det ska. Och sist var vid ablationen den 15 december 2025. Nån återbesökstid efter tre månader på hjärtmottagningen vid Sjukstugan i Backen har jag ännu inte sett röken av. Sjukvården i Uppsala, 2026, SUGER!!!

Men så satte jag mig ner i fåtöljen och läste ut Hitta Askungen. Recensionen är nu skriven och tidsinställd för publicering den 18 november, första recensionsdagen. Bytet gick till en annan bok jag fick för recension, samma dag som Hitta Askungen. Nu blir det en kriminalroman igen, en bok av en Uppsalaförfattare. Jag brukar inte recensera böcker som inte finns på Goodreads, men jag har gjort ett undantag för Mattias Lönnebos senaste bok, En mörkare skugga, en bok som kom ut i måndags.

Böckerna Hitta Askungen och En mörkare skugga

Bokbyte från en bok jag fick för recension i onsdags till en annan bok jag också fick för recension samma dag.

∼ ♦ ∼

Firande

Smörgåstårtans dag ska givetvis inte passera utan att jag firar den. Jag firar den ju varje fredag. Idag åt jag kanske med lite mer andakt. I glaset ett italienskt vitt vin, även om jag borde ha öppnat en flaska bubbel kanske.

Smörgåstårta vitt vin Hopptisarna En mörkare skugga och levande ljus

Firande av Smörgåstårtans dag 2026.


Till dessert ser jag givetvis Förrädarna
och troligtvis nåt mer, ännu ej bestämt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon måste jag försöka städa, både damma och dammsuga. Idag har jag bara varit sjuk, fått vård och vilat.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 12 november 2026: Bakom nerdragna persienner och fördragna mörkläggningsgardiner…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

MOJO corpus och smycken

Min syssling MOJO ställer ut sina arbeten i metall.

Ända till klockan åtta sov jag i morse! Eller… jag vaknade strax före sju och tog morgonmedicinen, men sen somnade jag om och sov en timme till. Skönt, för nattsömnen var inte den bästa. Knäet har värkt och värker, inte så mycket som tidigare, men lite grann och det är irriterande. Annars gör det mest ont när jag går, vilket givetvis också är skitirriterande och försvårar ett normalt liv ganska mycket. Jag fick en inbjudan till en utställning i Stockholm helgen den 21 – 22 november från min syssling MOJO som ska visa upp sina verk i metall. Dit hade jag velat åka, men hur ska jag kunna fixa det med ett knä som inte vill samarbeta?! Jag fick tacka för inbjudan och tacka nej med förklaring. Vi enades om att försöka stråla samman vid ett senare tillfälle och då tillsammans med MOJOs syskon och mamma. Utställningen visas i Gröndal och kanske finns det andra intresserade ifall nån annan än jag själv läser min dagbok..?

∼ ♦ ∼

Grått och regnigt

Torsdagsmorgonen jag vaknade till var grå och blåsig, men termometern visade hela fem grader. I natt hade det visst regnat och det började regna igen på förmiddagen. Annars väntar vi väl här mest på snön som ska komma i natt och i morgon. 

Jag lät persiennerna vara nere och mörkläggningsgardinerna fördragna i sovrummet ända fram till klockan 9.30. Så länge låg jag och läste Cromwells huvud och drack kaffe på sängen – och hade en dialog med MOJO. Knäet värkte i bakgrunden och det bekymrade mig eftersom det stod apotek och handling på dagordningen den här torsdagen. Visst är jag glad att jag inte har artros i knäet, men samtidigt ställer det till saker och ting att inte ha nån diagnos. För ska jag belasta knäet, träna lätt eller inte? Det har uppenbarligen varit rätt att vila och knapra halv dos inflammationshämmande. Sjukjyggan sa igår att jag kan göra övningarna jag fick, men de får inte göra ont. Jag avvaktar ett tag till och ägnar mig mest åt att läsa.


Men även om jag är sjuk kan jag inte ligga i sängen hela dan.
Jag smög upp, satte mig vid datorn för att påbörja det här inlägget och så åt jag frukost. Brödet börjar bli torrt, men är samtidigt på väg att ta slut. Nytt bröd köper jag i morgon på väg hem från vårdbesöket, för det räcker till en eller två mackor ytterligare det jag har.

Torsdagsfrukost med Hopptisarna o Cromwells huvud kaviarmacka fil med bär levande ljus

Kaviar på mackan gjorde brödet mindre torrt.


Plockade undan, bäddade, borstade tänder och duschade
medan jag väntade att det skulle sluta regna (det gjorde det knappt) och blev efter lunchtid. Detta för att köerna på apoteket skulle vara kortare och skolungdomarna sitta åter i sina lektionssalar. De senare drar annars fram som högljudda horder på Korgtassen och jag pallar det ännu mindre när jag har ont.

Grön buske höst

Det regnade på busken.

∼ ♦ ∼

På repeat

Mjölk fil kex räkcrepes kycklingstekkorv tomater bostongurka hallon smörgåstårtbit klyftpotatis potatisgratäng mediciner

Allt det här bar jag hem.

På apoteket var det inga köer alls och jag hämtade ut tre mediciner. På Korgtassen var det lite mer folk. Jag tog mig fram hängandes på en vagn. Det gick bra. Jag kom hem med medicinerna jag skulle ha plus potatisgratäng till lördag. Till den ska jag köpa en majskycklingklubba senare. Ryggsäcken vägde multum. Mjölk och fil är så himla tungt. Sen skulle jag ha hem lite mer än ovan nämnda, såsom kycklingstekkorv, bär, bostongurka, räkcrêpes, klyftpotatis, en smörgåstårtbit med mera.

Det var skönt att komma hemifrån och ut en stund. Jag märker hur snabbt jag blir… apatisk av att inget göra. Men efter att ha handlat var jag helt slut och fick lägga mig på dagbädden och vila. Jag lyssnade på ”min” låt på repeat och lät tårarna bara skölja över ansiktet tills det var nog.


Och det bara regnade ute.
Jag klev upp, tände levande ljus, micrade mig en kanelbulle, värmde kaffe, fikade och läste en stund. Återvände till nuet.

∼ ♦ ∼

Bokbyte och matlagning – det ena roligare än det andra

Persiennerna i köket drog jag ner ganska tidigt eftersom jag känner mig obekväm med vissa grannar. På seneftermiddagen satt jag i vardagsrummet och läste. Redan vid 15-tiden fick jag tända lampor.

Det blev bokbyte strax innan det var dags att laga mat. Och böcker är ju roligare än matlagning. Bokbytet gick från en bok som anspelar på Alice i Underlandet till en bok som anspelar på Askungen. Har jag läst sagoböcker? Nej inte alls.

Böckerna Cromwells huvud och Hitta Askungen

Bokbyte i eftermiddags, men ingen av böckerna är sagoböcker.

Därpå närmade sig klockan middagstid och jag blev tvungen att laga mat. Idag valde jag mellan räkcrêpes och korv med bröd. Det blev en grillad kalkonkorv och två grillade kycklingkorvar som jag serverade med bröd, räksallad och bostongurka. Crêpsen kan jag spara till nån kväll nästa vecka när jag jobbar.

Grillad kalkonkorv o kycklingkorv med bröd räksallad bostongurka Hopptisarna Hitta Askungen o levande ljus

En grillad kalkonkorv och två grillade kycklingkorvar med bröd, bostongurka och räksallad ihop med Hopptisarna och Askungen.


Roligare än så här blir inte den här torsdagen.
Jag sitter med nerfällt och fördraget och i afton fortsätter jag läsa den senaste boken jag har fått för recension, den om Askungen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har jag inte hört ett pip från vården, men i morgon ska mina fötter få vård. Hälsporren har hittills hållit sig undan. Under morgondagens utflykt ska jag utföra diverse ärenden på hemvägen. Så ingen snö, tack.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Cromwells huvud

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en roman som utspelar sig i Cambridge.



Carina Burmans bok Cromwells huvudSjukskriven ett tag igen. Det har funkat bra med lättsmälta deckare, men jag insåg att jag behöver nåt med aningen mer substans. Jag valde Carina Burmans bok Cromwells huvud (<== länken går till e-bokutgåvan, men jag har läst den fysiska inbundna utgåvan) ur min TBR*-hylla. Boken köpte jag second hand sommaren 2026 för 30 pix hos Ulva Diversehandel.

Malin kommer som au pair till en akademikerfamilj i Cambridge samtidigt som en medelålders antropolog, GG, kommer dit för att gästforska vid stadens college. Malin är hemifrån för första gången och ska ansvara för både fyra barn och sig själv. GG har lämnat Sverige, sin familj och krisen på museet där han arbetar. Men i colleget pågår också en del intriger. Malins och GG:s vägar korsas allt oftare. Boken är en antropologisk komedi och samtidigt en klassisk engelsk deckare med en touch av Alice i Underlandet.

Romanen växlar mellan att berätta det som händer Malin och det som händer GG. Jag gillar mycket att författaren har valt två sinsemellan så olika huvudkaraktärer. Carina Burman skildrar båda två mycket realistiskt. Betänk dock att det var 1990-tal och dåtidens 19-åringar var mycket mer ansvarstagande än nutidens. Att flytta hemifrån, gärna jobba utomlands ett tag, var ett sätt att frigöra sig från föräldrarna och bli vuxen. Nu är tiderna annorlunda och vuxna barn bor hemma hos mamma och/eller pappa i evigheters evighet.

Intressant är det också att få en bild av Cambridge, där jag aldrig har varit. Insiktsfullt skildrar författaren gamla traditioner, sedda ur två olika svenskars perspektiv.

Det här är en underlig och annorlunda roman, för strax innan mitten sker ett dödsfall, rentav ett mord. I den akademiska världen påbörjas en valkampanj för den döda måste ersättas. Ändå är detta inte en kriminalroman. Det är… jaaa… jag vet inte vad, men ja… en hel del åt Alice i Underlandet. Och jag gillar boken även om jag inte förstår allt.

Toffelomdömet blir högt

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

TBR*-hylla = hylla med olästa böcker, To Be Read


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 11 november 2026: Kärt litterärt – och dumheter

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Hösten passerar utanför mina fönster. Här inne är jag och försöker kurera mig. När jag börjar skriva det här dagboksinlägget har jag ännu inte fått nåt svar, nån diagnos. Lustigt, men plötsligt har det blivit så viktigt. Jag vill veta vad som är fel med mig och hur (om?) det kan åtgärdas. Det enda jag vet är det jag känner: just nu inte så mycket värk, men det gör ont när jag går plus att jag är mycket, mycket trött. 

Höstmorgon i allén

Höstmorgon i allén. Men snart kommer snön…


Snart kommer snö, enligt prognoserna.
I morse visade termometern en futtig plusgrad. När snön kommer blir det svårare för mig att gå ut. Men ut måste jag. Gå till jobbet så länge jag har nåt jobb att gå till. Gå, gå, gå så länge jag bara kan. Vila får jag göra i graven.

∼ ♦ ∼

Litterär start

Cromwells huvud och full Muminmugg med kaffe på sängen

Cromwells huvud och väldigt full kaffemugg på sängen.

Onsdagen startade som vanligt litterärt. Efter morgonmedicinen hade jag sovit färdigt, tyckte knoppen, så kroppen tog sig ut i köket och satte på kaffe. Lysröret lyser så fint över diskbänken. Och nej. Jag glömde inte att sätta på några lock på perkolatorn. Kaffet puttrade intensivt medan jag rev av ett blad i datumblocket och noterade att det är Mårten idag. Jag fyllde min kaffemugg lite för mycket, men lyckades inte spilla nånstans. Sen läste jag ett femtiotal sidor i Cromwells huvud, en lustig 1990-talsroman som utspelar sig i Cambridge. Jag gillar den!

Utöver att det är Mårten gås idag har det trillat in hur mycket reklam som helst för singles day. När jag hade läst färdigt och svept två muggar kaffe klev jag ur sängen och roade mig med att göra en prisjämförelse av tre nätbokhandlar. En av dem hade högre rabatt, men också högre priser. Det blev en beställning från Bokus, som jävla vanligt och trots att jag hatar att få stappla iväg till en Instabox och bära hem paketet själv. Jag kunde ha betalat för hemleverans, fast då hade ju rabatten gått om intet. Ja ja, jag behöver väl komma ut lite också, ont knä till trots.

Jag köpte tre böcker till mig själv, Maria Adolfssons bok Ond skörd, Ulf Kvenslers bok Brandmannen och Sue Minix bok The Murderous Type. Sen passade jag på att beställa julklappar också. I år ska jag ge bort ännu färre än förr om åren, så ska jag få några klappar får jag också köpa dem till mig själv. Jag ska slå i dem i julpapper, paket att öppna till julafton så jag har nåt att göra den jävla dan. Försöka bortse från att jag känner till innehållet och spela överraskad inför familjen = mig själv. Med sill, nubbe och mumma i magen går det bättre att låtsas. Senare gråter jag förstås och tycker jättesynd om mig själv. Men det går över.

∼ ♦ ∼

Lite trasigt och mer litteratur på dagordningen

Idag hade jag medvetet sett till att det skulle vara lite på min dagordning. Jag åt mackor och fil med bär och banan till frukost, och, notera, detta på förmiddagen.

Mackor o fil med bär o banan kaffe levande ljus Hopptisarna o Cromwells huvud

Frukost med Hopptisarna och Cromwells huvud, idag på förmiddagen, minsann.

 

Röd elektronikkasse från 1990-talet

Min elektronikpåse från 1990-talet.

Därefter värmde jag mig en dusch och klädde på mig jeans och ytterkläder. Jag skulle nämligen gå ut. Eller… ta hissen ner till entréplan, kolla postboxen och gå ut till soprummet med sopor. Inte för att man behöver duscha för det, men jag ville bli varm plus att jag faktiskt är ganska renlig av mig. Sen ville jag slänga en del elektroniksskrot, typ trasiga lampor och batterier, och se om jag hittade nåt kul i postboxen.

Lamporna och batterierna samt det trasiga lysröret tog jag i min elektronikkasse från 1990-talet. Att kassen har den åldern ser man på bilderna på den.

I postboxen hittade jag en kallelse till provtagning och läkare i december på diabetesmottagningen vid min vårdcentral. Nu fattar jag varför jag som patient aldrig får läkartid när jag behöver. Vårdcentralen skickar uppenbarligen ut läkartider till patienter för sjukdomar patienterna inte har. Jag har aldrig haft diabetes. Vilka jävla dumheter!!! Efter många svordomar lyckades jag logga in på 1177 och skicka över en fråga varför. Sen hoppades jag få svar innan det blir december. Det fick jag – se längre ner!

Roligare var det att hitta inte mindre än två bokpaket i postboxen. Jag har fått Mattias Lönnebos bok En mörkare skugga och Colleen Hoovers bok Hitta Askungen för recension. Mattias Lönnebos bok är alldeles nyutkommen (november 2026), medan Colleen Hoovers bok kom ut på originalspråk i oktober 2013. Detta är dock en översättning till svenska som kom ut i oktober 2026. Tack till Mattias Lönnebo och Modernista!

∼ ♦ ∼

Pålitlig sjukjygga och specialistremiss

Bitmoji Tofflan heh

DrUlrika hade rätt. Nu är en remiss på väg till specialist.

Min (!) sjukgymnast M skulle ringa mig idag på eftermiddagen, runt halv tre, tre. Det gjorde hon. Punktlig. Och jag vill ha till protokollet att den enda som har skött sig i sammanhanget är sjukgymnasten.

Jag fick svar på röntgen och det visade sig att DrUlrika hade rätt: patienten har INTE artros. (Jag har hela tiden trott att det är ett ledband alt. att ontet hänger ihop med magproblemen och kanske kan vara Crohns, rentav. Inte klokt om vi patienter måste ställa våra egna diagnoser. Det räcker med att man måste bli skitförbannad för att få röntgen.)

Röd papegoja på Pinchos

Känner mig som en papegoja. En röd och ilsken papegoja.

Men vad har jag då på rikt? Ja nu skrev sjukjyggan en remiss till en specialist. Väntetiden är mellan fyra och sex veckor. Hon tyckte inte att jag ska jobba heltid, men jag provar från och med måndag. Värken har tack och lov släppt nästan helt, men det gör ont när jag går och jag är mycket trött (känner mig tjatig som en papegoja, men…). Nästa fredag eftermiddag ringer M igen och stämmer av. Så länge ingen diagnos är ställd går det inte att göra nån rehabplan, så inga nya övningar. Däremot kan jag göra de tidigare övningarna, som stärker muskulaturen runt knäet, när jag är smärtfri. Om jag nu blir det… To be continued…

Utöver detta fick jag svar från vårdcentralen angående kallelsen till diabetesmottagningen. Jag ska ta årliga prover eftersom jag står på blodförtunnande, ingenting annat. Men… det hade förstås blivit fel i utskicket. Det är tur att den här patienten vet vilka sjukdomar hon har och vilka mediciner hon knaprar. Men det måste ju bli rätt i utskicket så att labbpersonalen vet vilka prover de ska ta… To be continued 2…

Helt utmattad efter att ha lekt doktor (kan jag bli konsnylt, rentav?) slängde jag om karriär och blev skräddare. Stilikonen jag startade en enkvinnassyjunta och lagade sin jättetrasiga, men übersköna tröja. Samtidigt… Suturträning!

Lagar en tröja

En stilikon har enkvinnassyjunta.

∼ ♦ ∼

Resterna

Rester från igår blev min middag även idag. Eller… jag micrade skogssvampsoppan som var kvar och bredde nya mackor. På köksbordet stod Hopptisarna och övervakade det hela medan Cromwells huvud låg uppslagen (n eftersom det syftar på boken) framför dem.

Skogssvampsoppa o mackor mjölk tomater Hopptisarna o Cromwells huvud

Rester till middag. Men soppan var god och boken lärorik.


Jag läste lite, lärde mig ytterligare ett medicinskt knep
som jag raskt delade med mig av till Stora A. Inte så säker på att han uppskattade det. En annan knäskadad person hörde av sig och frågade om mitt läge. Personens läge var bättre. Däremot blev jag bekymrad över strulet som en tredje person har just nu. Får man skänka bort läkartider man inte vill ha?


Och resten av kvällen…
Tja, jag läser väl en stund till, kollar om jag kan få fler tips så kanske jag rentav kan starta konsnyltverksamhet på rikt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon måste jag gå lite längre än till soprummet. Jag behöver ta mig till apoteket och Korgtassen, men båda finns i Kvarnen (vem fan är det som inte uppdaterar den webbplatsen???) fem minuters promenad (om man inte har ont i ett knä, förstås…) härifrån. Men sen ska jag vila inför medicinsk vård på fredag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 10 november 2026: En dag med vila och utan belastning, men ljus i mörkret

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Mörk himmel ovanför UKK med Allt ljus på Uppsala

Jag får nöja mig med att betrakta Allt ljus på UKK genom balkongfönstret.

Idag skulle jag bara vara hemma och göra det jag ska göra som sjukskriven: vila och inte belasta knäet. Det gjorde jag inte igår. Totalt gick jag över sex kilometer, till exempel, på grund av besök i vården. Nej, det gick ingen buss jag kunde ta och parkeringsplatser fanns inga lediga (jag var glad att jag inte chansade och tog bilen – parkeringseländet var ett annat av samtalsämnena i väntrummet). Det blev en skön promenad hemmet – Elisabethsjukhuset – hemmet. Jag njöt av vädret, rörelsen och att få komma hemifrån.

Men det straffade sig. Jag fick en helvetesnatt med både värk och kramp och med det mycket dålig sömn. Så idag… vila och belasta knäet så lite som möjligt. Jag får nöja mig med att titta på Allt ljus på UKK genom balkongfönstret. (Bilden tog jag igår.)

Sent igår kväll hörde en före detta arbetskamrat av sig och ville hälsa på under torsdagen. Jag fick tyvärr säga nej till besök. Jag orkar inte. Jag måste få vila de här dagarna, som ändå är fulla av aktiviteter, mest vårdrelaterade. Även på torsdag finns ett sånt: jag måste ge mig ut för att bland annat införskaffa mer medicin. Passar på att handla då också. Nåja, det blir en kort promenad, liten belastning på knäet och jag måste få komma hemifrån en stund innan jag klättrar på väggar och bokhyllor.

∼ ♦ ∼

Cromwells huvud i sängen och på bordet

Cromwells huvud och kaffe på sängen

Sysslor efter morgonmedicinen.

Jag har varit mycket trött idag. Dels beror det på att vården tog halva gårdagen i anspråk, men också på att jag gick för långt och givetvis den dåliga natten. Jag fick i vart fall ett bra sms om framsteg för en för mig närstående person, mammakusinen B, som också har varit mycket sjuk hela hösten. Lite glädje hos mig mitt i allt det tunga. 

Trots för lite sömn kunde jag inte somna om efter morgonmedicinen. Som vanligt fixade jag kaffe och tog med mig in i sovrummet för att avnjuta det på sängen tillsammans med en god bok. Och ja! Som synes läste jag ut den historiska kriminalromanen med HBTQ-förtecken igår och valde att läsa en av Carina Burmans tidiga romaner. Cromwells huvud är en bok som utspelar sig i Cambridge med en ung au pair och en medelålders forskare i huvudrollerna.

Böckerna Madame X och Cromwells huvud

Bokbyte igår från en historisk kriminalroman med HBTQ-förtecken till en roman om ett historiskt huvud i Cambridge.


För övrigt var som sagt dagen vigd åt vila
och strikta försök att inte belasta knäet. Det enda som stod på dagens agenda var ett besök av en arbetskamrat, bästa Stora A, som jag bad om praktisk hjälp av i förra veckan. Det är fint att få hjälp och jag kände mig modig som vågade fråga med tanke på hur dissad jag har blivit av vissa andra som lovat runt och hållit tunt.

Vädret var grått och trist idag. Då är det lättare att känna att det är OK att stanna inne. Det har bara varit tre, fyra grader och regnigt. På fredag, när jag måste ut på besök i vården igen, ska det visst snöa! Jag får väl riva fram vinterfulbootsen…

Mitt på dan åt jag frukost. Lite hungrig var jag, men annars är aptiten sisådär. Äter jag frukost vid lunchtid behöver jag inte äta lunch. Fast en sån här dag, när jag knappt rör på mig, behöver jag inte heller äta så mycket. Idag bredde jag en macka och hällde upp fil med bär. På köksbordet fanns både Hopptisarna och Cromwells huvud. Levande ljus lättade upp det gråruggiga.

Frukost med Hopptisarna Cromwells huvud macka fil med bär levande ljus

Frukost mitt på dan med Hopptisarna, Cromwells huvud och levande ljus på bordet.


Dagens dusch tog jag efter det
och sen var jag helt slut och behövde vila. Jag slumrade lite på dagbädden tills det var dags att ta emot besök.

∼ ♦ ∼

Varde ljus – och det vart det!

Stora As träningsväska i min hall

Va??? En träningsväska i min hall…

Man kan be om hjälp och bli lovad det, för att sen inte få hjälpen. Men man kan också be om hjälp, bli lovad det och få hjälpen. I förra veckan frågade jag Stora A om han kunde tänka sig att vara lite hantverkare hos mig. Jodå, det kunde han. Idag på eftermiddagen var det avtalat att han skulle dyka upp. Det gjorde han. Med sin träningsväska…

Nu skulle vi inte träna nåt här utan Stora A skulle hjälpa mig med ett lysrör som behövde bytas. För säkerhets skull kom han hit först och kollade, mätte och antecknade några siffror. Sen stack han igen. Och kom tillbaka, med ett nytt lysrör som han bytte liksom en glimtändare. HEPP! Varde ljus igen ovanför diskbänken. Nu ser jag att diska!

Nytt lysrör

Varde ljus!

 

Stora A o jag fikar med te kaffe o kanelbullar vid mitt köksbord

Fika vid köksbordet var det enda Stora A fick som tack för hjälpen.

Nåt betalt för arbetet ville han inte ha, men givetvis fick han ersättning för materialet. Och så fick jag bjuda på te och kanelbulle innan han skulle spöa sin avkomma i ett bollspel. Vem har bästa arbetskamraten som gör hembesök???

Dessvärre är Stora A bara min arbetskamrat året ut. Sen väntar nya äventyr, i alla fall för honom. Frågan är hur kul det blir att gå till jobbet för mig sen. Hur ska jag klara mig utan den goda kamratskapen, de intressanta diskussionerna och alla råa skämt? Det kanske är lika bra att jag börjar tänka på avveckling. Jag har börjat tänka, men har inte fattat nåt beslut än.

∼ ♦ ∼

Soppmiddag

Särskilt hungrig var jag inte heller i afton, för jag hade ju smockat i mig en rätt stor kanelbulle på eftermiddagen. Idag fick det bli skogssvampsoppa och mackor till middag. Även om jag inte hade varit utanför dörren kände jag mig frusen och soppa slinker alltid ner fint och värmer då.

Mackor skogssvampsoppa Hopptisarna Cromwells huvud o levande ljus

Soppmiddag med Hopptisarna, Cromwells huvud och levande ljus.


Jag vilade ordentligt på eftermiddagen,
men jag surfade också runt på nätet i jakt på lektyr. Det skulle inkomma böcker för recension. Inget av den litteraturen har ännu hittat hit. Igår låg det bara nåt brev från nån organisation som ville att jag skulle sponsra den. Jag kanske måste surfa en stund till i kväll.

Knäet har inte värkt så mycket idag och det är jag tacksam för. Men det gör ont på ett ställe när jag går. Därför blir det ytterligare en dag med vila och så lite belastning som möjligt i morgon.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Månntro jag får nåt svar på röntgen under morgondagen..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Madame X: en kriminalroman om 1894

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den andra delen i en queer historsk deckarserie.


Anders Fager o Michaela Carlbergs bok Madame X en kriminalroman om 1894För ungeför ett år sen hittade jag inte bara en serie av två nya författarbekantskaper, Anders Fager och Michaela Carlberg. Deras serie är dessutom en historisk deckarserie med HBTQ-teman. Klart jag vill läsa vidare. Jag köpte andra delen, Madame X: en kriminalroman om 1894, i november 2026 och läste den samma månad.

Platsen är Stockholm, tiden sommaren 1894. Den rika direktrisen Evangelina Hökberg försvinner och i hennes hem finns blodspår. Över sängen har någon skrivit Madame X. Den unge polisen Adam Gullbrandsson får ansvar för fallet. Men kan det vara mord när det inte finns något lik? Och vem är Madame X? Det blir en trasslig historia om rika damer och förbjuden kärlek.

Det här är en serie som jag verkligen gillar. Serien omfattar än så länge tre historiska kriminalromaner och detta är den andra. Jag lär mig mycket om historia, synen på människor, främst kvinnor. Jag lär mig också att det förekom brott och mord även i dåtid, men resurserna att lösa gåtorna var betydligt färre än idag. I dåtiden fick nämligen poliserna ofta använda insidan av sina skallar, inte förlita sig på teknik. Och så lär jag mig betydelsen av ett och annat äldre uttryck såsom grilljanne och knävelborre. För att inte tala om flatsmälla…

Boken skildrar miljöer stundtals mycket detaljerat och ingående. Det skulle kunna få en att tappa lusten att fortsätta läsa, men jag gillar det även om jag inte alltid förstår vad det har med själva saken att göra. För det mesta finns det emellertid skäl. Och meningarna är ganska korta, vilket gör att berättelsen håller tempo.

Karaktärerna är lite yxiga och typaktiga, men jag är förstås mest nyfiken på vem den försvunna Evengelina Hökberg och den mystiska Madame X är. Adam Gullbrandsson har jag svårt att gilla. Hans fru är knäpp, han noterar knappt sitt lilla barn, han roar sig med tjänsteflickan och… baske mig om han inte gör värre saker också. Fast jag måste säga att han är en bra polis.

Det här är inte heller nån jätteblodig kriminalroman utan den har gåtan i centrum, nåt jag gillar, liksom det historiska. Jag blir inte riktigt klok på vad som har hänt, jag gissar och spekulerar, men… Slutet är aningen rörigt, fast jag tror att jag fattar.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Stockholm Queer-serien:

  1. Ynglingamorden: en kriminalroman om 1892
  2. Madame X: en kriminalroman om 1894 (läs inlägget ovan!)
  3. Det stora attentatet: en kriminalroman om 1897

Bloggat om boken har också Deckarlogg gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 9 november 2026: En halvmils promenad för en halvdag på sjukhuset

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jaha, då är jag sjukskriven igen. Det här är inte roligt, men med mitt onda knä går det inte att jobba. Jag kan fan knappt ta mig till och från jobbet och så gå omkring där utöver det. Plus försöka klara av att tänka och utföra arbetsuppgifter när knäet värker, mer eller mindre hela tiden, ofta nattetid så sömnen blir sönderhackad. 

Idag skulle jag på röntgen av knäet i alla fall. Sjukgymnasten fixade en remiss till Elisabethsjukhuset där min vårdcentral har avtal för drop-in-röntgen. Perfekt! Jag somnade inte om efter medicinlarmet klockan sju utan gjorde kaffe. Sen kunde jag ändå ta det lite lugnt och läsa en stund och dricka kaffe på sängen innan jag klev upp.


Jag tog en dusch och åt frukostfil med bär
i sällskap av Hopptisarna och Madame X. Nånstans mellan klockan nio och halv tio gick jag iväg.

Fil o bärfrukost med Hopptisarna o Madame X

Fil med bär till frukost med Hopptisarna och Madame X.

∼ ♦ ∼

Halvt ljus på Uppsala, tjatigt i väntrummet och otrevlig snubbe

Röd lykta i träd Österplan

En röd lykta i ett träd på Österplan visade sig vara en del av ett konstverk i Allt ljus på Uppsala.

Vädret var lite fram och tillbaka. Persiennerna åt gården åkte upp och ner ett par gånger, men till sist upp. Jag traskade förbi Butiken på Hörnet och Main Street där jag bodde när jag var del av ett vi. På Österplan såg jag röda lyktor i träden, ett av konstverken i Allt ljus på Uppsala. Jag passerade ytterligare släckta verk (det var ju dagtid) på vägen till Elisabethsjukhuset och det kändes nästan som om jag hade gått åtminstone halva konstpromenaden. Många verk finns nära mig. Det ger mig hopp om att kunna gå promenaden, i vart fall delar av den. 

Jag gick vidare in i Luthagen. Det blev en lång promenad, men skön, och knäet höll. Det visade sig vara smart av mig att ha boken med för väntan blev lång. Inte var det skönt att få sitta på en obekväm pinnstol i ett trångt väntrum i typ två (2) timmar medan kärringar och gubbar var otroligt pratsugna och en karl bara måste prata i sin mobil flera gånger. Jag skiter i vilka TV-program de glor på och att en kvinna hade opererat sitt knä så hon var tvungen att be mig på ett übersnorkigt sätt att flytta mitt oopererade ben för hon skulle passera – ett antal gånger… Det var så att jag hade ont och bara ville läsa.


Röntgensnubben var också otrevlig och skulle ha mig att böja knäet
på sätt som gjorde mycket ont – så att ”doktorn får bra bilder och han blir nöjd”, som snubben sa. Jag muttrade nåt om att det är en kvinnlig sjukgymnast som fixat remissen, inte en manlig doktor.

∼ ♦ ∼

Värdelösa 1177, möte med mentor och bokmiss

Bitmoji Tofflan I dont know

Jag fattar inget.

På väg ut från sjukhuset hade jag fått meddelande på 1177. Men numera är 1177 värdelöst. Det går inte att logga in via iPhone. Jag fick vänta tills jag kom hem. Det visade sig vara en tid på vårdcentralen i mitten av december, kanske hos en läkare. Varför? Har jag inte bett om. De är så jävla lustiga på min vårdcentral. När man vill ha en läkartid får man ingen. Sen får man en lite random, alltid hos en obekant läkare. Jag har ingen aning om varför jag har fått en kallelse om över en månad.

Vid Luthagsesplanaden mötte jag min mentor när jag började på universitetet. Hon har opererat båda sina knän, var ute och stavade och såg oförskämt frisk och fräsch ut. Kul att prata en stund, trots bultande smärta i knäet. Och promenaden var ändå skön även för mig.


Innan jag gick hem tog jag några extra steg
in på Uppsala Bokhandel för att köpa en kalendersats och ett dagblock för 2027. Givetvis passade jag på att köpa en bok också. Tyvärr låg det redan ett läst exemplar av boken hemma i en hylla. Jag får passa på att försöka byta den på fredag när jag ska in i Luthagen igen, denna gång för att få hjälp med mina onda fötter.

Mitt namn ditt blod kalendersats 2027 dagblock 2027

Boken jag köpte låg redan läst i en hylla hemma, men kalendesatsen och dagblocket är för 2027 och inte påbörjade.


Hemkommen var jag astrött, men kollade först 1177.
Sen hörde Anna av sig per sms och frågade hur det hade gått. Vi hade en dialog medan jag åt ett par mackor. Jag hade glömt att ta fram kokta makaroner och korv ur frysen i morse, så det gjorde jag, för till kvällen skulle jag laga mat igen.


Och så messade jag
min kompis i söder och avgav rapport. Därpå vek jag tvätt för att slutligen kollapsa på dagbädden och vila. Betänk att jag då hade gått en halvmil med ett ont högerknä och en vänsterfot som har börjat protestera igen. Låt oss säga att jag har lite mer ont efter den här dagen,

∼ ♦ ∼

Matlagning på hög nivå

Till kvällen skulle det lagas mat. Igen. Detta ekorrhjul. Jag hatar att laga mat, men jag behöver behålla mina krafter. Orka möta smärta och elände. Så mat behövde jag laga. Makaronerna var bara att värma på tallrik i micron och kycklingkorven bara att skiva och steka på spisen. Det blev korv över till ytterligare en portion. Eftersom den är tillagad går den att frysa igen. Så mycket vet jag. Matlagning är en nivå som är högre än mina sedvanliga, fast vissa saker kan man läsa sig till. Det blev gott, jag rev lite parmesan, som också fanns i frysen, över makaronerna. Mättnad inträdde.

Kycklingkorv och makaroner med Hopptisarna o Madame X

Måndagsmiddag bestående av stekt kycklingkorv och micrade makaroner.


Inte händer det nåt speciellt i kväll heller.
Jag läser, ser på nyheter och sen går jag och lägger mig och hoppas få sova utan smärta. (Dream on…)

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska jag bara ta det lugnt ända fram tills Stora A dyker upp på eftermiddagen. Han har för övrigt skött sig bra på jobbet idag och publicerat en knepig artikel som han själv skrivit samt min artikel om nordiska studentmötet 2027.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar