Recension: Väv av lögner

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Jo Callaghans bok Väv av lögnerBrittiska kriminalromanförfattare har jag en förkärlek för. Extra roligt är det när jag träffar på goda nya personer av den arten. Eller snarare deras böcker. När det gäller Jo Callaghan kommunicerar vi faktiskt via främst Instagram. Det var en mycket speciell upplevelse i oktober 2026 när hon hos mig för första gången fick se hur omslaget till den fjärde boken i serien om Kat Frank och AI-polisen Lock, Väv av lögner, såg ut i den svenska översättningen. Modernista skickade den generöst till mig för recension. Tack!

Det är Halloween och det blir strömavbrott. En lokal parlamentsledamot hittas mördad. Vid offret finns ett hånfullt meddelande som verkar rikta sig direkt till Kat Frank vid Framtidens polisenhet. Hon blir genast indragen i fallet tillsammans med AI-polisen Lock. Det är bara det att offret har varit väldigt tydlig med att tala om vilken motståndare hon är till AI. Kat är också till viss del skeptisk till den nya tekniken, men hon och Lock tvingas in i en kamp mot klockan för att hitta hackern som genom en cyberattack har slagit ut elnätet. Härvan av lögner och misstankar växer och sanningen tycks trotsa all logik. Kat måste bestämma sig vad hon ska tro på. Och kan hon lita på sin AI-partner?

Det här med AI är jag inte alls bekväm med och jag är nog en hel del som mordoffret – väldigt negativ till det. Jag har alltid tänkt, ibland sagt, att det leder till stor arbetslöshet. Varför har människor så svårt att ha tråkigt? Vidare har jag inte förstått nyttan för egen del av AI. Det jag gillar att göra jobbmässigt uppfattar somliga som tråkigt. Och tvärtom ibland, förstås. I litteraturens värld, i den här boken, används AI till polisens hjälp. Det förstår jag bättre. Det går snabbt för Lock att läsa igenom handlingar, hitta fakta och dra slutsatser baserade på fakta och statistik. Men hans motsats Kat är den som har det Lock inte har – känslor och intuition. Dessa karaktärsdrag får författaren fram mycket fint trots att hon gör Lock väldigt mänsklig. Det blir både underhållande och spännande.

Spänningen förstärks av att romanen inleds vid Halloween och att det blir strömavbrott. Om man inte är mörkrädd innan lovar jag att man blir det. För det blir inte bara ett strömavbrott… Det blir en cyberattack. Läskigt värre eftersom man nånstans vet att det skulle kunna vara verklighet. Ändå blir jag lite full i skratt när ett svenskt (!) digitalkonto ska användas.

Annars blir jag inte särskilt full i skratt rent generellt. Förutom att boken är spännande med tanke på ämnet AI (risker och fördelar), är den också rentav av sorglig. Visst anar jag vart det barkar hän och jag gissar rätt i fråga om gärningsperson. Men jag är mycket osäker in i det sista. Detta är lysande gjort av författaren – mitt i bokens strömavbrott…

Omslaget till boken är rätt snyggt, men jag gillar inte riktigt att det känns som misspassning i bilden. En annan sak jag inte gillar är att det förekommer en del korrekturfel i den svenska översättningen. However, detta ska inte ligga författaren till last.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Kat Frank- och Lock-serien:

  1. På ett ögonblick
  2. Lämna inget spår
  3. Rester av döden
  4. Väv av lögner (läs inlägget ovan!)

Boken går bland annat att köpa hos Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 25 oktober 2026: Andra planer

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det var lite roligt för min artikel om skönlitteraturen och Uppsala universitet har fått stor uppmärksamhet i sociala medier. Detta trots att den inte lyfts i där som den skulle. (Inte min uppgift.) Jag puffade för den här i fredags kväll, men igår noterade jag bland annat att den delats på Instagram. Kul! Extra kul att folk faktiskt intresserar sig för böcker och läsning och inte bara snabba filmklipp… Men jag veeet. Det är de senare som lyfts fram bland de yngre. Detta trots att befolkningen består av ett antal personer som är äldre än 40.

Lustigt nog hittade jag Uppsala universitet även i boken jag läser just nu, Erin Kellys debutroman från 2010, Grenar av gift.

∼ ♦ ∼

Bullrig morgon

Halvvägs i Grenar av gift o kaffe på sängen

Halvvägs i Grenar av gift när jag började läsa i morse.

Asså jag vet inte hur vissa föräldrar står ut, men… Jag vaknade till en jädrigt bullrig morgon. Det dunkas och springs, slamras och hamras ovanpå. Gissningsvis är det inte föräldrarna som bor i lägenheten över min utan deras barn som lever rövare. Men hur klarar de oljudet? I morse var jag tre sekunder från att gå upp och plinga på. Sen kom jag på att man aldrig, aldrig, aldrig nånsin får kritisera folks barn. Jag har gjort det förut och fått så mycket skit för det. I stället försökte jag njuta av boken och kaffet på sängen. Halvvägs var jag i boken när jag började läsa i morse. Sen hade jag läst 64 procent, enligt Goodreads. I sidantal innebär det att det återstod en 140 sidor, ungefär.

Efter att ändå ha fått tillbaka en timme i natt klev jag upp runt niotiden och tryckte i linserna för att kunna fixa lite på datorn. Utanför hade det då börjat blåsa mer. Mina söndagsplaner har ändrats lite, för på grund av ovädret bestämde jag att åka och handla först innan jag Zoomade med min kompis i söder och gjorde andra planer än dagsplaner. Men jag var ändå tvungen att duscha och äta nåt innan jag tog bilen och stack iväg.

Rostat bröd m ost o marmelad Hopptisarna Grenar av gift levande ljus kaffe

Söndagsfrukost i form av rostat bröd med marmelad och ost ihop med Hopptisarna och Grenar av gift.

∼ ♦ ∼

Planer, planer, planer…

Jorå, jag kom iväg för att handla. Det blåste rätt bra, men i bilen märkte jag väldigt lite. Har väl en stadig bil… Givetvis körde jag en extrasväng också, för batteriets skull. Och för min egen skull, så att jag får se lite annat.

Fil kaffe pulled turkey bregott bullar kalkonkorv sås svamp värmeljus toapapper

Dagens lilla handling…

Egentligen hade jag tänkt besöka två affärer, men det orkade jag inte. Det blev bara City Gross. Jag handlade på mig en del mat och andra förnödenheter såsom kanelbullar. Eftersom jag kom iväg ganska tidigt trodde jag att där skulle skulle vara sparsamt med folk. Jag hade fel.

När jag kommit hem och plockat in alla varor ringde jag min kompis i söder. Sen Zoomade vi. Det var roligt, fast också… snurrigt. Jag blev bra trött i skallen av alla planer och möjligheter, men ändå lite lättad av andra skäl. Samtidigt är det svårt att sia om vissa saker. Alla vet inte när de ska dö. Jag var tacksam för hjälp, stöd och råd. Efteråt behövde jag verkligen en go-fika, för jag hade en aning huvudvärk. Knäet, däremot, har hållit sig hyfsat idag, jag trodde inte jag skulle kunna gå efter gårdagens äventyr.

Vädret blev allt sämre. Plötsligt började det ösregna också, i vart fall på ena sidan av huset. Jag kontaktade min middagsdejt och vi bestämde oss för att skjuta fram middagen på lokal till ett senare tillfälle. Nån lust att gå ut i ruskvädret hade ingen av oss. Skönt att vi var överens om kvällsplanerna. Jag kände att det var likaså bra och att jag behövde vila inför den kommande veckan. Då var ju bara frågan vad jag skulle äta i kväll eftersom jag inte planerat det…

 

Söndagsmiddag ost kex vin Grenar av gift blommor levande ljus

Tofflisk söndagsmiddag. Ge mig i alla fall stilpoäng!

Det blev alltså helt andra matplaner än tänkt. Jag var frusen och orkade inte laga till nåt. I stället serverade jag mig ost, kex och ett glas rött. Det blev en alldeles utmärkt söndagsmiddag, som jag för övrigt åt vid soffbordet. Varför göra sig till?

Jag tycker att jag borde få stilpoäng för min mysiga middagsdukning. Ostarna var mycket goda, kexen smakade lite gammalt och vinet var lika gott som igår plus att det gjorde mig varm.

Igår kväll såg jag tre avsnitt av Vigil, den tredje säsongen. I kväll blir det nog mest slötittande på TV, nyheter och mycket troligen läsning.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morron bitti ska jag upp och hoppa klockan 5.45 igen. Det ska väl inte vara några problem nu när jag har fått tillbaka en timme.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 24 oktober 2026: Mässmarsch och slut på sommartid

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det blev ovanligt sent för min del igår kväll. Jag satt uppe till midnatt och hade då betat av både första avsnittet av Förrädarna säsong 6 och de två sista avsnitten av säsong två i Morden i Pembroke. Trots att Förrädarna på TV4 Play är en vuxenlekserie gillar jag den. Det är så fascinerande att se hur lätt människor faller för grupptryck. Hur syndabockar gång på gång pekas ut trots att de är ”oskyldiga”. Igår blev det för övrigt väldigt snopet för vissa deltagare. Morden i Pembroke är en walesisk kriminalserie på SvT Play som är riktigt bra. Inga fler avsnitt av nån av serierna finns, så i kväll gottar jag mig åt att inleda den tredje säsongen av Vigil, också den på SvT Play.

Vigil säsong 3 Operation Svalbard

Vigil säsong tre ska jag börja titta på i kväll.

∼ ♦ ∼

Lördagsmorgon

Grenar av gift o kaffe på sängen i Förfadermuggen

Lördagsmorgon med läsning och kaffe på sängen, givetvis.

Meeen… jag sov hyfsat i natt, hade inte ont och var bara upp ett par gånger, så när medicinlarmet gick igång klockan sju i morse sov jag som bäst. Sen kunde jag inte somna om även om jag låg och drog mig en stund. En halvtimme senare var jag uppe och startade perkolatorn. Medan den fixade kaffe gjorde jag mina övningar och plockade undan ren disk från igår.

Därpå blev det lördagsmorgon på riktigt för mig. Jag läste nån timme och cirka 50, 60 sidor av Grenar av gift och drack två muggar kaffe på sängen i den för dagens passande mörka Förfadermuggen. Det var nämligen en mörkgrå dag jag vaknade till. Temperaturen låg på åtta grader, det såg fuktigt ut och blåste lätt. Icke desto mindre var jag taggad för dagens utflykt: ett besök på antik- och retromässan i Fyrishov. Jag har inte besökt mässan på flera år på grund av främst sjukdom, men idag skulle det bli av, sjukdom till trots. Tanken var att promenaden dit och hem skulle vara en del av mitt träningsprogram.

Innan jag traskade iväg tog jag fram en ask ur frysen med tre stekta bitar kalkon för att tinas till midddag. Därefter duschade jag och innan jag gick åt jag filfrukost med Hopptisarna.

∼ ♦ ∼

Mässande med många steg

När jag hade bäddat och fixat lite annat var det dags att ge mig iväg. Jag hade stämt träff klockan tolv med Anna och min gånghastighet är inte precis snabb… Men jag gick iväg och tyckte nog att jag fick upp farten. Det gjorde inte ont i knäet alls. Jag gick en väg som jag inte har gått sen jag bodde på Main Street, tror jag. Gångbanan över Råbyleden, Timmermansgatan… Och sen – hepp! – var jag framme vid mötesplatsen.

 

Burkar

Många fina burkar såldes.

Anna stod redan i överenskommet hörn och väntade, men jag var fyra minuter tidig. Det var gott att ha sällskap även om jag redan vid övergångsstället mötte H från jobbet och senare även ytterligare en arbetskamrat från förvaltningen. Annars var vi inte ensamma på mässan. Det var trångt och vid ett tillfälle blev jag lite matt och svimfärdig, men hanterade det.

Det fanns massor av fina saker. Jag handlade inte ett dugg. Dels behöver jag inga prylar, dels är det jag möjligen skulle ha tänkt mig av större storlek och typ möbler, nåt jag inte kunde frakta hem utan bil. Men det var inte för att handla jag ville till mässan utan enbart för att titta på fina saker, få andra intryck än kontorslandskapet på jobbet och mina bokhyllor med mera här hemma.


Vi satt ner en stund och vilade innan det var dags att dra.
Anna skulle hem och laga mat och äta innan det var dags för henne att jobba. Jag är så stolt att jag klarade att gå både dit och hem. Det blev ungefär 7 000 steg och cirka 4,5 kilometer. På hemvägen mötte jag E och S igen. Lustigt, vi har inte setts på år, men nu två gånger på kort tid.

Hemkommen sparkade jag av mig skorna. Knäet mådde hur bra som helst, men mina stackars fötter kändes sig nästan ihjälklämda. Jag satte upp dem, värmde kaffe och tog en lördagsfika med Noisette.

Hemmafika med Grenar av gift och Noisette

Lördagsfika hemma med Grenar av gift och Noisette.


Efter fikat var jag duktig och stålsatte mig
genom att klä på mig ytterkläderna igen och ta bilen för en promenad. Detta ifall det är ett förfärligt oväder i morron och bilkörning inte är lämpligt. Annars behöver jag åka iväg och handla. Fixar jag inte det får jag försöka ta mig till Korgtassen. Men jag ska också Zooma med min kompis i söder och försöka få till några planer.

∼ ♦ ∼

Gin o’clock och rester

Framåt kvällningen, när mörkret börjat sänka sig, slog uret gin o’clock. Jag tog en GT med granskottstonic. Citron hade jag ingen, men torrostade nötter serverade jag till. Och så satt jag och läste en stund, allt medan vinet luftade och ugnen blev varm.

Så småningom serverade jag middagen – kalkon med klyftpotatis, sås och ett glas rött. Vinet var perfekt till maten och maten var inte så dålig trots att det var rester från frysen.

Kalkon klyftor tomater sås Hopptisarna levande ljus rödvin Grenar av gift

Lördagsmiddag med perfekt vin till.


Nu ska jag sitta i fåtöljen,
se Vigil och vänta in att sommartiden är slut OCH UNGJÄVELN OVANPÅ SOMNAR. Det har varit ett jävla spring och dunsande, till och med pianoklink. En timme vinner jag i natt. Vad ska jag göra med all tid???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morron blir det alltså normaltid igen. Glöm inte att ställa tillbaka klockorna en timme.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 23 oktober 2026: Drömartikel och annat helggott

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Åter en mörk och blöt oktobermorgon. Men när jag klev upp idag fick jag äntligen publicera min drömartikel om litteratur på både uu.se och vår medarbetaringång. Fast sen hörde personen jag hade ställt ett par frågor till av sig och dissade porträttet jag hade valt samt krävde att jag bytte det till en i mitt tycke sämre bild. Jag tog Stora A till hjälp, för det var ett annat bildformat och systemet vi har för våra webbar är inte alltid särskilt användarvänligt. Utöver det har jag fått mycket positiv respons på artikeln under dagen och det värmer ett skadat hjärta. Men bortsett från fotobytet… Ibland bara älskar jag mitt jobb.

Böcker om Uppsala universitet foto Ulrika Hurtig

Alla de här böckerna – och fler ändå! – handlar om Uppsala universitet.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonen i övrigt

Nu var det väl inte direkt så att jag satte mig vid datorn det första jag gjorde när jag vaknade. Jag körde min vanliga rutin med dusch först, frukost en stund senare. 

Fredagsfrukost med Hopptisarna och The Watchmaker levande ljus fil med bär

Fredagsfrukost med levande ljus och Hopptisarna, förstås, samt de sista sidorna i The Watchmaker.

 

Boken The Watchmaker med fickur

Den här läste jag tack och lov ut i morse.

De levande ljusen räckte förstås inte som belysning när jag skulle läsa. Det är lite trist att behöva tända kökslampan över bordet, men behövligt. Och det blev bokbyte. Äntligen! Jag har kämpat lite med romanen baserad på en film och ett filmmanus, men recensionen var i princip klar och publicerades på lunchen idag.

Bokbytet gick till en annan spänningsroman av det mer psykologiska thrillerslaget. Grenar av gift, som jag köpte i augusti 2026 på Ulva Diversehandel, visade sig vara brittiska Erin Kellys debutroman.

Böckerna The Watchmaker och Grenar av gift

Bokbyte från en kortroman baserad på en film till en psykologisk thriller och debutroman.

∼ ♦ ∼

Värd att få gå hem?

Massor av blommor i Saint Paulian okt 2026

Jag var redan hemma hos den här skönheten som tycks explodera i blommor.

Men sen gick jag till jobbdatorn, startade den och publicerade min litteraturartikel på två av våra webbar. Efter det tyckte jag nästan att jag var värd att få gå hem. Fast… jag var ju redan hemma. Och dessutom hade arbetsdagen knappt börjat…

Det var bara att fortsätta med nästa jobb. Jag har två nya artiklar på gång som jag jobbade med. Och idag var det bara ett enda möte. Det var ett skäl för mig att jobba hemifrån. Då kunde jag också göra mina rörelser tre gånger samt ta två korta promenader under dan för att följa mitt träningsprogram för knäet. Igår hade jag ont i knäet hela jävla dan och kvällen. I morse när jag klev upp kände jag knappt av det. Igår blev det över 11 400 steg. Det kanske var bra, det..?

∼ ♦ ∼

Tunnelbygget och helggott

I stället för att fika på förmiddagen, jag har ju ingen att fika med, tog jag dagens första promenad. Den gick först till soprummet med stinky bags, därefter givetvis ner till tunnelbygget. Det regnade nästan så mycket att jag hade behövt paraply. Kanske var det därför jag inte såg en enda gul gubbe idag.


Jag stod inte särskilt länge i regnet och funderade
utan klev in till Butiken på hörnet för mitt sedvanliga helginköp av två Noisette.

Två Noisette med orange marsipan från Triller o boken Grenar av gift

Två Noisette inköpta till helgen.


Sen gick jag hem och jobbade igen
innan det blev dags att peta i sig nån lunch. Den bestod av knäckemackor, kex och kaffe och en stunds läsning.

Hemmalunch knäckemackor och kaffe med Grenar av gift o Hopptisarna

Enkel hemmalunch med Hopptisarna och Grenar av gift.

∼ ♦ ∼

Vilken väg ska jag ta?

Efter lunchen jobbade jag på med diverse. Tog en kort paus för att göra övningarna för andra gången samt mot arbetsdagens slut en andra promenad. Den blev lite kortare än den första, trots att vädret var torrare just när jag var ute. På seneftermiddagen tittade till och med solen fram en stund, fast då var jag inomhus.

Grön Höganäspark kran mot grå himmel höst

Höganäsparken är grön, men himlen var grå.

 

Korsning i Höganäsparken höst

Vilken väg ska jag ta?

Knäet har varit rätt OK idag, men på andra promenaden kände jag av det, denna gång på insidan. Det är som att det onda liksom flyttar sig kring knäet. Igår gjorde det mer ont över knäet utåt till och jag tyckte att jag var svullen. Lustigt. Men jag kör träningsprogrammet och promenaderna och däremellan kyld vetekudde.

För morgondagen är promenadplanen att gå till Fyrishov på antikmässan. Det är 1,3 kilometer dit och lika långt hem. Vidare går jag inne i mässhallen. Jag har inte bestämt än vilken väg jag ska ta, men det blir lördagens enda promenad.

 

 

Än så länge är det fredag och efter arbetsdagens slut tyckte jag att det var OK att slänga mig på dagbädden med vetekudden runt knäet och vila en stund. Sen åt jag ett äpple som förrätt.

∼ ♦ ∼

Fredagsfest

En del myser när det är fredag, jag festar. Inledningsvis på kvällen mumsade jag i mig en bit smörgåstårta och drack ett glas vitt. Gott och festligt med Hopptisarna, boken och levande ljus.

Smörgåstårta o vitt vin levande ljus med Hopptisarna o Grenar av gift

Gott och festligt vid köksbordet.


Annars är det egentligen
 champgnens dag idag. Tyvärr har jag ingen champagne hemma att fira med, endast spumante (det går lika bra!). Fast öppna en hel flaska när jag är ensam… Nja, inte i kväll.

I kväll festar jag i stället med säsongsstarten av Förrädarna på TV4 Play. Det blir den sjätte säsongen och jag har sett alla tidigare. Det kan bli ytterligare ett glas med nån alkoholhaltig dryck i till det, men sen har jag festat färdigt.

Förrädarna säsong 6

I kväll ska jag se säsongsstarten av Förrädarna.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Vid dagens första promenad noterades en sorts konstinstallation vid Cykelfabriken. Kul!

Konstinstallation vid Cykelfabriken okt 2026

Konstinstallationen vid Cykelfabriken är kul.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: The Watchmaker

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Sebastian Secker Walkers bok The WatchmakerVia Instagram blev jag tillfrågad om jag ville recensera en i mina ögon lite annorlunda bok. Jag tackade självklart ja, annorlunda är spännande. Britten Sebastian Secker Walker är främst manusförfattare för brittiska TV-serier, men bosatt i Umeå. Medan filmen The Watchmaker, premiär på Tromsø internationella filmfestival 2026, producerades, fick Sebastian Secker Walker i uppdrag att skriva en roman baserad på filmens manus (som han skrivit). Romanen The Watchmaker publicerades på svenska i september 2026 på Vibery Press. 

Tiden är februari 1968, platsen Stockholm. Sebbe och Adam stjäl en värdefull klocka och väntar på betalning. Men klockan skadas och tiden rinner iväg. De tvingas söka hjälp hos urmakaren Karl Lundkvist. Det hela utvecklas till ett psykologiskt kammarspel som utspelar sig under ett dygn mellan tjuvarna, urmakaren och hans flickvän Hedda.

Omslaget är som en filmaffisch och väldigt snyggt. Jag gillar också att boken är häftad och har flikar som man kan använda som bokmärken. Det jag däremot inte gillar när jag börjar läsa är alla korrekturfel och grammatiska fel. Visserligen hade jag läst ett längre korrektur samma dag jag började läsa boken och var måhända yrkesskadad, men asså för många korrekturfel stör min läsupplevelse.

Lite gulligt är det att berättelsen utspelar sig på 1960-talet. Här förekommer inga mobiltelefoner utan både telefonautomater och telefonkataloger. En av killarna rattar dessutom en Amazon och på en bar spelar de tidstypisk musik på en jukebox.

Men är det spännande? Nja, jag tycker att grabbarna, i vart fall den ena av dem skildras som en kaxig smågangster, medan den andra är för snäll. Ingen av karaktärerna känner jag sympati för direkt, men de är realistiskt skildrade. Kvinnorna som dyker upp är dock ganska stereotypa. Det som är lite spännande och som gör mig nyfiken är kopplingen mellan karaktärerna Karl och Arto. Jag gör som vanligt, jag gissar. Och jag gissar rätt. Slutet är lite spännande, men blir tyvärr en aning platt. Dialogerna är också ganska platta och stolpiga. Det gör att det som hannat kunnat vara spännande inte blir det.

Kanske är det så att det här lämpar sig bäst för film, trots allt, och inte som litteratur. Möjligen att den som gillar svenskt 60-tal tycker att detta är bra. Vissa bitar är rätt slarvigt skrivna. Boken har nåt ytligt över sig, författaren hoppar över saker, sånt som man ser i en filmscen. Dock finns en överraskande twist i slutet. Att det finns kopplingar till Uppsala och mitt namn hjälper dessvärre inte upp omdömet.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Boken går bland annat att köpa hos Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Musik, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 22 oktober 2026: Dörrar öppnas, grindar stängs

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Idag var det mammas namnsdag. Det var sånt vi firade i min familj. Kan tyckas larvigt, men det var ganska trevligt att få nåt gott till fikat, kanske en liten present i bästa fall. Nu firar jag ingen och ingen firar mig. Men jag tänkte givetvis på min mamma idag.

Mamma

Mamma hade namnsdag idag.

∼ ♦ ∼

Mörkt och höst

Morgonen var jättemörk fast nu håller sig kylan borta. Det var tolv grader varmt när jag satte mig vid frukostbordet. Jag slafsade i mig fil med bär och chefens äpplemos, precis som igår. Riktigt gott. Och så läste jag The Watchmaker. Det är ingen omfattande bok, men den är… knepig. Mer säger jag inte här och nu, det kommer i recensionen.

Filfrukost med bär Hopptisarna The Watchmaker o levande ljus

Filfrukost med Hopptisarna och knepig läsning.

 

Höstlöv på marken och skuggan av en lyktstolpe

Det är definitivt höst nu.

Det är i alla fall helt klart höst nu. Natten mellan lördag och söndag blir det normaltid och vi får tillbaka en timma i tid. Utanför porten, vars porttelefon lagades igår, tack och lov, är det fullt med löv. Vädret är fuktigt och det gör löven hala. Man får gå försiktigt. Jag hade ont i mitt knä i natt och i morse när jag gick, men jag tog inte kryckan. Jag har nämligen ont i händerna också. På nätterna sover jag med de nyaste, hårda handledsstöden, de som även stödjer tummarna. Det hjälper inte nämnvärt. Samtidigt kanske händerna skulle vara mer onda om jag inte hade stöden på. De mjuka har jag med till jobbet. Dem slarvar jag med att använda eftersom de hela tiden måste av och på beroende på vad jag gör.

 

∼ ♦ ∼

Korrfika och jobb

På arbetet idag var det sconesfrukost. Inte så att det bjuds på scones, man får köpa nere i restaurangen. Jag äter hellre min frukost hemma, men rara T frågade om Stora A och jag ville frukostera med honom. Jag tackade nej eftersom jag ligger efter med jobb, men Stora A gick. Bara för att få avbryta i förtid på grund av ett akut jobb… När han återvände hade vi ett möte där jag fick god hjälp med vissa tekniska bitar i vårt webbverktyg. Allt är nu klart för morgondagens publicering.

Men ingen av oss blev utan fika för det. Vi var båda inbjudna till korrfika tillsammans med alla som korrläst en längre trycksak till jubileumsåret. Jag hade klätt mig i passande strumpor. Blåbärslängden var inte bara nyttig, den var underbart färsk och god. Så trevligt att fira ett gott samarbete.

 

Fisk o rislunch i matsalen med The Watchmaker

Idag åt jag lunch i matsalen, minsann, med god hjälp av två trevliga och roliga städerskor.

Detta fick dock till följd att lunchen måste skjutas på framåt i tiden. Jag kunde inte heller äta den vid skrivbordet eftersom det var varm mat. Visst stank det olika maträtter från våningsplanet, men jag är vuxlig och följer de regler som finns: jag äter inte varm mat på avdelningen eftersom ventilationen inte är gjord för att hantera matlukt. Jag väntade så länge jag kunde innan jag gick nerför trappan. The Watchmaker hade jag med mig och det gick ganska bra att sitta och äta och läsa. Det var tur att städerskorna på jobbet är både trevliga och roliga, för jag fick hjälp av den ena i beredningsköket (ja, fan det kallas så!) och den andra tog hand om min disk när jag var klar eftersom jag inte fattade var jag skulle göra av den. Det verkade som om de båda fattade att jag är helt bortkommen i ett kök.

Tack för gott samarbete – och glada skratt!

Efter lunchen satte jag igång med nästa artikel, skrev lite, formulerade frågor och skickade iväg via mejl. Det får bli en sån artikel som är ganska kort, men mest informativ. Vidare gick det ut ett mejl om kommande förändringar. Det snackas mycket, folk är oroliga. Jag ser en stor förlust och har viss självinsikt. Tuffa tider. Och det är väl så att för en del öppnas nya dörrar, medan grindarna stängs för andra.

Järngrindar vid Cykelfabriken

Dörrar öppnas, grindar stängs.

∼ ♦ ∼

Kvällsgrejor

Äpplen bakom tranbärsdryck Pro Viva ost smörgåstårta

Kvällens handling. Äpplena som tittar fram bakom köpte jag inte. Det är de fina äpplena jag fick av Anna från Slottsträdgården.

På torsdagar går jag alltid (om jag kan!) till Korgtassen för att köpa en bit smörgåstårta till fredagen. Ibland händer det att jag köper nån mat till torsdagskvällen också. Idag handlade jag en bra bit smörgåstårta, en cheddarost, Pro Viva och tranbärsdryck, för se mat hade jag ju redan: fisksoppa.

Även om jag hade ätit fisk och ris till lunch var jag sugen på soppan och det var sista dan för den idag. När det är fisk är jag lite noga med bäst före-datum. Jag var egentligen inte hungrig, men sugen, som sagt, för soppan är god och jag var frusen efter en dag i kalla kontorslandskapet.

Soppan var bara att värma i micron och till den rostade jag bröd och drack ett glas vitt italienskt. Och så försökte jag läsa den där boken jag kämpar med.

Fisksoppa rostat bröd med Brie ett glas vitt Hopptisarna The Watchmaker levande ljus

Fisksoppa med ett glas vitt till.


I kväll känner jag mig betydligt piggare än igår,
vilket kan bero på bättre sömn och färre möten på jobbet. Igår gick jag åter igen över 11 000 steg, nästan 11 200. Än så länge har jag inte gått färdigt idag, men jag tror att det blir fler steg. Knäet gjorde mest ont på förmiddagen idag. Tröttheten beror säkert på mötena, säger vi. I vart fall händer inte mycket i afton. Jag sitter väl i fåtöljen och läser. En ny säsong av Förrädarna kör igång i kväll, men jag sparar avsnittet till i morron.

Och övningarna har jag gjort.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

ICA hade en kul ”enkät” på Instagram igår. Jag besvarade frågorna och fick veta vilken ICA-typ jag är: Vardagsnjutaren. Stämmer väldigt väl med verkligheten…

Kund vardagsnjutare på ICA

Jag är verkligen en vardagsnjutare.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 21 oktober 2026: Möten, fisk och klipp

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Inte nån bra natt sömnmässigt, men OK, jag gick och la mig tidigt och vaknade förstås tidigt. Det viktiga var att jag vaknade i rätt tid sen. Morgonen var betydligt varmare än tidigare morgnar, fast mörk och blöt. Jag grundade med sedvanlig frukost i Hopptisarnas sällskap samt The Watchmaker och levande ljus. Magen var inte att leka med i morse. Filen, bären och chefens dunderäpplemos la sig som ett mjukt täcke inuti och lindrade.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna The Watchmaker o levande ljus

Onsdagsfrukost med Hopptisarna, The Watchmaker, levande ljus och chefens dunderäpplemos i filen.


Ute regnade det fint, fint och det var bara skönt.
Jag hade varken tagit paraply eller regnjacka, men det behövdes inte. Idag tog jag inte heller nån krycka, bara för att testa. Det gick väldigt bra. Ont fick jag förstås i knäet när jag kom fram till jobbet, men jag fick låna min arbetskamrat Å:s vetekudde som jag slängde in i frysen till förmiddagens möten. Perfekt!

Mötesdag var det idag på jobbet, som sagt. Men jag levererade också korrekturet från igår innan. Hela förmiddagen nötte jag jeansbaken på obekväma stolar. Stora A föreslog lunch idag och det nappade jag på. Visserligen har jag fisksoppa hemma, men den kan jag gott och väl äta i morron. Det blev nämligen fisk och ris till lunch och en del uppdateringar sen sist – jag har ju varit borta ett tag från jobbet.

Fisk o rislunch med Stora A

Fisk och ris till lunch med Stora A.


Arbetsdagen fortsatte.
Jag hade tyvärr av och till ganska mycket mer ont i knäet, men klarade ändå av att vara kvar till 15.30. Innan jag fick gå hem deltog jag i ytterligare ett möte. De flesta av dagens möten var viktiga, så jag var nöjd att jag tog mig till jobbet. Idag blev det hemfärd lite tidigare eftersom Igor skulle klippa mig.

∼ ♦ ∼

Kalufs och kvällsmat

Trots att jag tycker att håret har blivit så dåligt och att jag tappar så mycket hår tycks jag ha en kalufs. Det var så skönt att bli rakad i nacken och klippt uppe på huvet. Jag var jättefin i håret när jag gick från Igor. När jag kom hem… var jag inte lika fin. Eftersom det blåste lite och jag träffade en arbetskamrat på vägen och stod och pratade hade jag fått kalufs. Igen. Nåja, i morron bitti får jag fixa till det, i kväll orkar jag inte göra nånting mer.

Kvällsmat behövde jag inte fixa nåt stort eftersom jag åt fisk med ris till lunch. Halva portionen sparade jag i en låda som jag kan äta till lunch i morron, men då får jag äta upp all fisksoppa på kvällen. Soppan måste ätas upp före fredag och på fredag är det ju… smörgåstårtedag. I afton var jag så o-hungrig och trött att jag nöjde mig med rostat bröd, kaffe och mjölk.

Rostat bröd kaffe mjölk med Hopptisarna och The Watchmaker levande ljus

Rostat bröd till kvällsmat med Hopptisarna och The Watchmaker.


Och nu ska jag bara göra ingenting,
jag har till och med gjort dagens övningar för knäet. Men… igår såg jag de två sista delarna av tre av dokumentären Pojkarna: regissören och sanningen. Rekommenderas om man vill bli upprörd och förbannad.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Redan torsdag i morgon och vi som har korrat är bjudna på go-fika på förmiddagen som tack. Mycket trevligt initiativ. Frågan är bara om jag orkar äta fisk till lunch då och även fisksoppa till kvällen… Dessa matproblem…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 20 oktober 2026: Korr och mos, Kellgren och klockbok samt korv och Ingrid Marie på det

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Närbild fil med jordgubbar blåbär banan o äpplemos

Dunderhonung fast i form av äpplemos i filen.

Det blev lite av en tuff natt. Som jag befarade fick jag kramp i ett lår, som tur var inte det onda benet utan vänsterbenet. Mitt i natten vaknade jag och fick kasta mig upp ur sängen, stretcha och gå omkring tills det släppte. Förutom det var sömnen rätt OK. Jag blev plötsligt jättetrött igår kväll och gick tidigt till sängs, läste ett kapitel i Min salig bror Jean Hendrich och somnade. Två gånger totalt vaknade jag under natten, den ena gången med kramp, men jag låg inte och våndades utan somnade snabbt om.

Tyvärr vaknade jag med huvudvärk. Det finns gott om alvedon hemma och jag tog en tablett. Hör och häpna, den hjälpte! Toppen, för idag kunde jag inte ha huvudvärk. Det stod nämligen korrekturläsning på jobbschemat hela dan. Lite annat jobbmässigt gjorde jag också, förstås. Men frukosten är grunden till en bra dag. Tisdagsfrukosten bestod av fil med bär som vanligt, men med tre stora klickar av chefens hemkokta äpplemos. Dunderhonung fast på äpplen (Signe Tillisch). Man kan tro’t! Gott var det i alla fall.

Tisdagsfrukost fil med bär och äpplemos kaffe Hopptisarna Min salig bror JH o levande ljus

Tisdagsfrukost med levande ljus, Hopptisarna och Jean Hendrich. Närbilden ovan visar innehållet i filskålen.


Det var inte många sidor kvar i boken
och jag räknade med att läsa ut den under dagens raster. Men jag hade också bestämt mig för att ta promenader så att jag bibehåller styrkan i det onda benet. Kan du fatta, kära dagbok, att jag gick 11 333 steg igår???

∼ ♦ ∼

Blippande och bloppande och dagens första promenad

Höstsol och hösträd vid Cykelfabriken

En kylig men kall höstdag var det idag. 

Det blippade och bloppade i min mobil hela förmiddagen. Att kunna sitta koncentrerat hemma och jobba var liksom ett skämt idag. Tyvärr måste jag ha ljudet på eftersom jag väntade på svar och samtal från såväl vård som Försäkringskassa, bland annat. På förmiddagen droppade det in ett delsvar från Försäkringskassan, men jag behövde komplettera det med det där jävla sjuktintyget som läkaren inte skickade även till kassan. Sjukgymnasten svarade på mina frågor även det i morse. Eftersom en av mina frågor gällde hur länge jag ska köra mitt träningsprogram besvarades ”tre till fyra veckor ytterligare” blev det perfekt att ta en promenad för att köpa frimärke och posta brevet till Försäkringskassan. Men först gjorde jag mina övningar på dagbädden för första gången idag.

Hundgodis fil pålägg soppa bär räksallad

Lite som behövdes till kylen samt hundgodis ifall jag får hundbesök. Fisksoppan hade långt datum, så den kanske jag sparar.

Det var en kylig morgon med nån minusgrad, men åter en härligt solig höstdag. Jag passade på att ta ut pengar till min klippning i morgon också eftersom Igor endast tar kontanter. Och jag sprang (nåja…) in på Korgtassen och köpte fil, färska bär, fisksoppa, räksallad och pålägg när jag ändå gick förbi. Jag hade inte tid att ta en massa bilder när jag var ute, bara på handlingen när jag kom hem (note to self, liksom). Promenaden blev inte heller särskilt lång, jag behövde hem och jobba igen, men jag lovade mig att ta ytterligare en promenad på eftermiddagen i stället för att ta kafferast. Kaffe kan jag dricka vid datorn när jag jobbar hemifrån, för här görs det gott kaffe.

∼ ♦ ∼

Korr och lunch med bokbyte

Korrekturläsning hemma vid skrivbordet

Korrläsning stod på jobbschemat idag.

Sen ner i korrekturet igen… Det var nån som trodde att jag är korrekturläsare. Det är ett yrke som tyvärr inte finns längre, för det skulle behövas. Som kommunikatör får man ibland ägna sig åt att korra andras texter. Det kan vara lärorikt, men det kan också vara… drygt. Dagens korrektur gällde ett magasin som ska tryckas inför Uppsala universitets 550-årsjubileum 2027.

Vi är flera som läser korr på magasinet. För min del var det andra svängen. Först läste jag bara texterna. Idag var det ett ombrutet korrektur med bilder, sidor etc. Typ ett slutkorrektur. Jag hittade ett riktigt stort fel, men annars skulle jag och min rödpenna vara försiktiga och inte slå ner alltför petigt hade jag lovat. Det kliade understundom i fingrarna, samtidigt som jag inte vill ta ifrån skribenterna deras egna skrivstilar.

Mitt på dan behövde jag äta nåt. Det blev ett kokt ägg, några knäckemackor och kaffe till de sista sidorna av Min salig bror Jean Hendrich. Men först gjorde jag övningarna för andra gången idag.

Hemmalunch knäcke ägg kaffe Hopptisarna Min salig bror Jean Hendrich

Hemmalunch med knäcke, ägg, Hopptisarna och kaffe samt de sista sidorna av Min salig bror Jean Hendrich.

 

Under lunchen läste jag alltså ut den historiska romanen om den vidlyftige skalden Kellgren. Bytet gick till den senaste boken jag fått för recension, en kortroman på svenska med den engelska titeln The Watchmaker.

Böckerna Min salig bror Jean Hendrich och The Watchmaker

Bokbyte till lunch, från en roman om en vidlyftig skald till en kortroman på svenska med engelsk titel.


Därefter jobbade jag på
tills det var dags för promenad nummer två.

∼ ♦ ∼

Promenad nummer två

Till dagens andra promenad hade det blivit varmare, men mulnat på. Jag slängde i alla fall på mig ytterkläderna och traskade iväg. Och lite sol var det på himlen. Inte heller den här gången gick jag särskilt långt, men jag tränade i stället på att gå i trappor nerför. Det är inte skönt…

Sen jobbade jag en stund till, ”pratade” bland annat foton, fotografering och fotografer via mejl. Men idag loggade jag ut i tid. Inget kvällsjobb som igår.

∼ ♦ ∼

Plötsligt blev det kväller…

…och jag gjorde övningarna för tredje gången idag. Jag har haft mer kontakt med sjukgymnasten och hon tycker att det räcker med en gång om dan när jag går till och från jobbet. Så får det bli i morron.

I kväll var jag sugen på kycklingkorv med bröd. Tre korvar grillade jag i ugnen och serverade med räksallad och Annas bostongurka. Jag kände mig lite frusen, så det var skönt att ugnen värmde upp köket lite.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd Annas bostongurka räksallad Hopptisarna o The Watchmaker

Tre grillade kycklingkorvar med bröd, Annas bostongurka och räksallad i sällskap med Hopptisarna och The Watchmaker.


Jag ska kolla nyheterna,
för det var utryckning för ett misstänkt föremål nära S:t Persgallerian. Som tur var visade sig föremålet vara ofarligt. Men detta var andra gången på några dar. Vart fan är vi på väg??? Snart är det väl ett farligt föremål som hittas.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Äpplemos gjort på Signe Tillisch, ett äpple av sorten Ingrid Marie. Det var dagens bästa smaker. Jag fick fem Ingrid Marie av Anna för ett tag sen att lägga på mognande i köket. Idag åt jag det första. Det var ljuvligt gott.

Fem äpplen i en grön glasskål

Idag åt jag det första Ingrid Marie-äpplet. Ljuvligt gott!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Min salig bror Jean Hendrich

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en historisk roman.



Carina Burmans bok Min salig bror Jean HendrichDet blev inte så mycket bevänt med semestern 2026 eftersom jag ramlade ner från en trappstege och skadade handen. Men jag gjorde en del kortare utflykter. Ett trevligt utflyktsmål är Ulva Kvarn. Jag besöker då alltid Ulva Diversehandel. Ibland kommer jag därifrån med böcker. Det gjorde jag i juli när jag fyndade ett par av Carina Burmans verk, bland annat hennes debutroman från 1993, Min salig bror Jean Hendrich.

Den här historiska romanen handlar om författaren och akademiledamoten Johan Henric Kellgren. Hans bror och hans älskarinna berättar hans historia i fiktiva minnesanteckningar. Kellgren kallades Jean och var en levnadsglad och begåvad man med stort fruntimmerstycke. Boken handlar om hans uppväxttid i Västergötland, studietiden i Åbo och karriären i Stockholm. Som grädde på moset disputerade Carina Burman 1988 på just Johan Henric Kellgren som vältalare.

Asså för att vara en debutroman… Det är helt underbart att läsa en sån här välskriven bok. Jag gillar historiska romaner där författaren använder sig av verkliga personer och händelser och skapar en fiktiv berättelse. Carina Burman får så på pricken in tonen i språket, men också de mer eller mindre lustiga saker som bröderna Kellgren är med om. Karaktärsteckningarna blir väldigt trovärdiga.

Jag kände inte till jättemycket om bokens huvudperson tidigare, vilket gjorde boken inte bara underhållande utan lärorik på ett bra sätt. Vilka liv de levde på 1700-talet, med äktenskap och älskare hit och dit! Herr Kellgren är för övrigt en riktig kvinnokarl även om han på sitt sätt håller fast vid fru Falk genom livet. Boken avslutas med ett efterord av författaren där hon berättar lite mer samt vad som är lånat och vad som är belagd.

Den här typen av romaner tilltalar mig mycket, alltså där karaktärerna är verkliga personer. När en roman dessutom är så välskriven och håller sån hög klass över 30 efter dess utgivning blir det ingen tvekan om omdömet.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Bloggat om boken har också Boktanken och med näsan i en bok  gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 19 oktober 2026: Jag klarade det!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Kolsvart och kall. Så kan man sammanfatta måndagsmorgonen. Men jag sov OK i natt och jag kom upp i morse. Knäet var samarbetsvilligt, kylan till trots. Eller, jag har en förvånansvärt varm lägenhet, den ligger trots allt i en ände av huset. Första timmen flöt på bra och jag kom iväg vid sjutiden.

Måndagsfrukost med levande ljus

Måndagsfrukost med levande ljus i mörkret.

 

Grävarbete korsningen St Per Storgatan

Vissa hinder på vägen…

På vägen upp till jobbet fanns förstås vissa hinder, till exempel det vid korsningen S:t Persgatan – Storgatan. Tur att jag hade rekat i förväg att det var framkomligt. Lustigt ändå att där är så uppgrävt nu. Under Kulturnatten fick jag ju provgå i tunneln. Nu ser det ut som om det mest är ett stort hål där igen, liksom. Tunnelbygget på S:t Olofsgatan verkar även det ha gått in i en ny fas, fast inte ens den övergången ser särskilt färdig ut. Och ja. Givetvis längtar jag. Det skulle förenkla mitt liv om jag kunde ta mig upp till stan en snabbare väg.

Att gå ända till jobbet gick bra. Jag gjorde som före detta grannen sa igår: ta en krycka. Hängde inte tungt på kryckan, den var mer som en trygghet om jag behövde stöd.

Den mörka morgonen ljusnade strax, men det var disigt nästan hela dan. Ån med kastanjeträden i höstskrud var riktigt vacker och bjöd en naturlig paus i promenaden upp till jobbet för att fota.

Fyrisån från Nybron höstmorgon

Fyrisån från Nybron denna disiga oktobermorgon.

∼ ♦ ∼

Godsaker, äpplemos och skrivbordslunch första arbetsdagen

Fredagsgodis från L

En rejäl hög fredagsgodis från den snälle, söte L väntade på mitt skrivbord.

Det var underligt att komma till jobbet. Jag var dessutom först på plats i morse. Ungefär 40 minuter tog det mig att krycka dit. Jag var rädd att jag skulle få ont i knäet efteråt, men det fortsatte att vara samarbetsvilligt. Det är mest vänsterhanden jag har ont i nu. Under arbetsdagen var jag också noga med att resa på mig då och då och röra på mig. Jag var mycket nöjd att jag överhuvudtaget hade tagit mig till jobbet. Och glad blev jag, för den snälle, söte L hade lämnat en riktig hög med godis till mig. Jag mejlade ett tack och lite senare under dan kom han upp och hälsade på.

Det första jag gjorde var att friskanmäla mig och därefter gå igenom alla mejl och besvara dem som behövde besvaras. Jag hade bara gjort en grovrensning under sjukskrivningen, jag var för dålig, helt enkelt. Det tog sin lilla tid… En del mejl måste ju besvaras också. Vidare rapporterade jag av ett pågående jobb till en beställare också. Visserligen visste h*n att jag hade varit sjukskriven, men ändå. Det kändes bra att kunna säga att jag ska ta tag i det hela så snart jag kan.

Vidare försökte jag idag ansöka hos Försäkringskassan om sjukpenning för tre (3) arbetsdagar. Det var inte det lättaste, för dumdoktorn har inte skickat in mitt intyg elektroniskt till Försäkringskassan. Jag var därför tvungen att skriva ut det och skicka med snigelpost. Det fixar jag under morgondagen.

Äpplemos från chefen

En burk hemkokt äpplemos fick jag av chefen.

Sen kom chefen och även hon hade godsaker till mig: en burk hemkokt äpplemos på Signe Tillisch-äpplen. Det blir smaskens att ha i filen.

Det blev ytterligare en del administration samt prat kring korrekturet jag ska läsa under morgondagen. Det känns bra att jag ska sitta hemma och jobba då, så att knäet får vila en dag. På onsdag måste jag tillbaka till jobbet med korret – och så ska jag klippa mig efter arbetsdagen. Viktigt båda sakerna!

Nånstans mitt på dan tog jag lunch vid skrivbordet. Macka och ägg och två muggar varm choklad. Nej, här på jobbet är det fan inte varmt. Jag sitter med tröja på året runt och dricker alltid varm choklad när jag äter skrivbordslunch. (Kaffet är odrickbart.)Jag ägnade en stund åt Min salig bror Jean Hendrich också. Nu återstår mindre än 100 sidor i boken.

Skrivbordslunch på jobbet med Min salig bror Jean Hendrich

Skrivbordslunch med Min salig bror Jean Hendrich.


I övrigt hann jag med att lägga in texten till en artikel
som ska publiceras på fredag samt fixa några bilder och frågor till en kommande artikel. Det känns som om jag är på banan igen. Hem tog jag mig för övrigt också.

∼ ♦ ∼

Måndagskväll

Jag trodde att jag skulle vara helt slut på måndagskvällen, men det var jag inte. När jag kom hem orkade jag till och med jobba en stund till och tvätta. Det mest utmattande var att skriva ett förklarande brev som ska bifogas läkarintyget och skickas till Försäkringskassan. Det tänkte jag gå och posta i morgon, det blir en perfekt och lagom promenad att gå och köpa frimärke och stoppa på gul låda. Jag ska korrekturläsa hela dan och behöver bra avbrott, gärna med frisk luft.

Särskilt hungrig var jag inte heller, men det fanns lite krämig potatissallad kvar och kalkon som behövde ätas upp. Det fick bli middag/kvällsmat med smörgås till. Mitt sällskap i afton var Hopptisarna, Jean Hendrich och pappa.

Rester till kvällsmat med Hopptisarna pappa o levande ljus

Rester till kvällsmat med Hopptisarna, Jean Hendrich och pappa.


Nu ska jag stoppa fötterna i fotmassagemaskinen.
Därefter ska jag sätta upp fötterna och benen. Knäet är än så länge bättre än nånsin. Det är helt fantastiskt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har det varit pappas födelsedag. Om han hade levt skulle han ha fyllt 99 år. Så gammal har bara en enda person i vår släkt blivit, pappas äldsta moster Vera. Hon blev nästan 100 år. Men idag har jag förstås tänkt lite extra på min pappa. I vår familj brukade ta in en ros från trädgården när nån fyllde år. Pappa, som fyllde år i oktober, fick trädgårdsårets sista ros.

Pappa

Min lille pappa skulle ha fyllt 99 år idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar