OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, i natt var jag faktiskt varm…
Det gick inte att ha nåt täcke mer än på fötterna. Inte för att de var iskalla, precis, men nånting vill en ha över sig. Jag sov med öppet både här och där – och var noga med att stänga överallt när jag gick till jobbet. Den här veckan tänker jag inte vara jättelånga dar på jobbet heller. Viktigast är att jag dyker upp i morron tisdag och på torsdag när jag har lunchmöten inbokade.
Efter morgonduschen satte jag mig inte ett dugg avsvalkad vid köksbordet för att äta fil med färska bär och läsa Lögner. Hopptisarna var med och de var inte ett dugg svettiga. Orättvist…
Inte ett dugg avsvalkad vid frukosten, men…
∼ ♦ ∼
Svettigt och töntvarning
Klarblå himmel utan ett moln i morse…
När jag lämnade hemmet vid 7-tiden var det ungefär 20 grader. Behagligt. Men sen steg temperaturen. Eller så blev jag bara varm av att röra på mig. På ryggen hade jag min ryggsäck av läder och den värmde förstås. Fram till Fyrisån var promenaden OK. Därefter började jag svettas. Himlen var klarblå, inte ett moln just då. Carolinabacken var hemsk liksom gångvägen längs Dag Hammarskjölds väg. Ingen chans att hitta nån skugga där. Bra svettig var jag när jag kom fram. Jag insåg att jag skulle ha haft en extra tischa med mig. I stället fick jag blaska av mig lite inne på en av toaletterna. På jobbet är jag duktig på att dricka vatten, så givetvis hämtade jag en flaska bubbel så snart jag orkade röra på mig igen.
I fönstret på den svala aluminiumbrädan placerade jag min(a) Lögner och min medhavda lunchlåda. Och kände mig som en riktig tönt… Lunchlåda… Som en småtting… Töntvarning…
Lögner och lunchlåda till Småtting?
∼ ♦ ∼
Jag är inte den jag var nyss
Till lunch var det emellertid några timmar som skulle arbetas. Jag hade ett Zoommöte och jobbade vidare med en artikel samt skickade en påminnelse via mejl till en person som fått intervjufrågor på engelska utan att ha återkopplat till mig. Framåt tolv-tiden fick jag sätta tänderna i godsakerna i min låda: mackor med brie och kalkonsalami, ett kokt ägg och en kexchoklad.
Skrivbordslunch på låda.
Ingen lapp från nån älskling låg i lunchlådan för det har jag ingen. Men jag läser en bra bok. Och känner att Tysta leken fortsätter till viss del även på jobbet. Jag anstränger mig för att kunna sköta jobbet och då krävs det att jag måste prata ibland. Däremellan tystnar jag. Jag är inte den jag var nyss. De senaste… bakslagen har kväst alla mina försök att resa mig. Jag tar mitt straff för skulden att utsätta andra för ensamhet. Den skulden kostar verbal tystnad. Min mamma var världsbäst på Tysta leken, jag tränar.
Det blev i alla fall ett gott samtal idag och det med en olyckssyster. Vi skrattade åt eländet (krämpor) samtidigt som vi naturligtvis förfasade oss. Hon fickringde mig en lördag, kanske från sjukhuset, men vi bestämde att ringa varandra på riktigt nån gång för att ses, ta en öl och snacka vidare.
∼ ♦ ∼
Kaos och tårar
Kaos råder.
Det tog mig bara 25 minuter att gå hem. Jag fattar inget! Visserligen var det lite mulet och blåste härligt, men det var fortfarande jävligt varmt. När jag närmade mig hemmet såg jag kaoset på Väderkvarnsgatan. Lååånga bilköer och bilar och bussar (!) som stod mitt i korsningen och blockerade framfarten för andra bilar – allt på grund av att det grävs på Kungsgatan. Utöver det är flera gator i stan avstängda, en del tillfälligt, andra oklart när de öppnar för trafik igen. Kaos sammanfattar det hela, för jag noterade turister som förtvivlat rattade sina bilar för att hitta dit de skulle. Så varning utfärdas! Kör inte bil i Uppsala.
Själv la jag mig på soffan och grinade en stund när jag kom hem och hade packat upp och bytt om. Jag trodde all vätska försvunnit ur kroppen på grund av värmen. Tårar finns det tydligen kvar. Dumt, för det hjälper inte ett skit att grina. Och nej. Givetvis grinade jag inte över trafiksituationen.
∼ ♦ ∼
Värdelös på att vara vuxlig, men bra på att dricka vatten
Sen skulle jag då äta nåt. Inte ett dugg sugen på varm mat var jag, så det fick bli rabarberkräm med mjölk och knäckemackor till. Mjukt bröd hade jag ju ätit till lunch. Det gäller att variera kosten. Suck… Jag är värdelös på att vara vuxlig.
Inte så vuxlig kvällsmat, men varierad och god.
I vart fall har jag varit bra på att dricka vatten idag. Jag drack tre stycken halvlitersflaskor på jobbet och en 33-centiliters när jag kom hem. I Uganda har jag hjälpt Oscars by att fixa brunnar så att de får tjänligt dricksvatten. Det berättar jag inte för att få guldstjärnor eller poäng i himlen utan för att få mig att tänka lite när jag klagar över värmen. Jag har vatten i kranen, både i köket och i duschen, Oscar och byborna har vatten att hämta i ett par brunnar i alla fall. Just sayin’…
I kväll vilar jag och laddar för ytterligare en het arbetsdag i morrn.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morrn ska jag ha ett avstämningsmöte i samband med lunchen. Det tror jag blir jättebra, för C är en arbetskamrat på en annan avdelning som jag har känt i tio år nu, det vill säga under hela min tid på universitetet.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Författaren 
Att göra bokfynd second hand tycker jag är kul. De flesta titlar försvinner snabbt från bokhandlarna och då kan man missa mycket. Uppsalaförfattaren 
I ett läge i livet när jag inte har nån större lust att arbeta gratis bestämde jag mig ändå för att tacka ja till ett recensionsuppdrag. Läsa böcker gillar jag ju och jag har läst flera av författaren 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 