Onsdagen den 23 september 2026: Hundpussar, vin och inte slängd åt sidan

Publicerat den 23 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

En septembermorgon med underbart ljus. Eller mörker. Jag var trött när jag vaknade, men nattsömnen var något bättre än föregående nätter. Däremot var magen besvärlig. Nåja, jag gjorde mina vanliga grejor – duschade, åt fil med bär, drack en och en halv mugg kaffe, tog medicin och läste. Nu är jag ungefär halvvägs i Segelmakarens söner.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna levande jus Segelmakarens söner fil med jordgubbar

Onsdagsmorgon vid köksbordet.

∼ ♦ ∼

Kommunikation är svårt…

Jag kom iväg lite sent på grund av magen, men jag mötte E och N och stannade en kort stund för att hälsa på dem. Den lilla fyrbenta N kom fram till mig och jag fick hundpussar på handen trots att jag inte hade nåt godis. Men jag sa som det var, att jag var sen till ett möte, och angav skälet. E var mycket förstående och utlovade tips för ett annat liv. Jag har nog fått en ny bekant som jag ska vara rädd om… Tyvärr hann jag inte ta nån bild.

Blå herrcykel slängd i gräset i Carolinabacken

Inte slängd åt sidan…

Det var inte så att jag sprang, men jag gick förhållandevis snabbt upp till jobbet. Carolinabacken äntrade jag hyfsat raskt idag. Men det tog mig ändå 25 minuter att gå till jobbet. Givetvis var ett av dagens möten det stora samtalsämnet. Onsdagar är som bekant mötesdagar. Just idag blev ett viktigt möte utbytt mot ett annat. Dessvärre gick felaktig information ut med kallelsen. Kommunikation är som bekant svårt och när man protesterar och vill få klarlagt vad som gäller är det inte alla som uppskattar det utan man får sig en klapp på huvudet. Jag haffade en person som jag visste hade svaret och fick det hela klarlagt. Efter trekvart på jobbet kom en ny kallelse med klargörande och en sorts ursäkt att man gjort fel. Ärligt talat vet jag inte om mitt förtroende är så stort för somliga just nu. Men jag känner mig inte slängd åt sidan och det var viktigast för mig. I vart fall var det nyinkallade mötet mycket bra. Jag fick tydlig information.

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen i övrigt

Ytterligare ett uppdrag blev jag tilldelad på morgonen och jag passade på att dra lite i det efter lunch när jag hade min presentation i ett annat ärende. Lunchen blev likadan som igår. (Bananen på bilden sparade jag.) Jag kände att jag klarade mig bra på macka och ägg eftersom jag också hade rester kvar och kunde äta samma middag som igår.

Skrivbordslunch onsdag macka ägg Segelmakarens söner varm choklad banan

Skrivbordslunch som igår, fast bananen sparade jag.


Eftermiddagens dragning gick bra. Det enda beställaren påpekade var att ett ord hade fallit bort på ett ställe. Lätt fixat. Även den här drog jag iväg en förfrågan om översättning på. Och det här är en lång artikel… Ytterligare ett par saker diskuterade vi, men det var ett kort och effektivt möte där vi båda blev nöjda.

Därefter blev jag glad för hemskjutsning i U-bilen. Jag satt och jobbade nån timme hemifrån innan jag loggade ut för dagen.

∼ ♦ ∼

På kvällskvisten

Det var skönt att komma hem tidigt och kunna glida ner i sin hemmauniform. Jag hann vila en stund innan vinleveransen. Vinet skulle komma tidigt och det gjorde det. Så skönt när lådan levereras ända fram till lägenhetsdörren! Lådan var tung och budkillen luktade svett när jag fick mina tolv flaskor höstvin under hundringen från Vinoteket. Innehållet bestod av två flaskor prosecco, två flaskor vitt vin och åtta flaskor rött vin, två vardera: Terre di Mario Rosso, Baron de Breg Tempranillo, Sammicheli Rosso d’Italia och Domaine d’Agel Cuvée Sainte Louise Rouge. De viner jag inte har provat tidigare är proseccon och det franska rödvinet. Övriga viner är bara fina finer.

En låda från Vinoteket har levererats…
…med tolv flaskor.
A meal withpout wine is called breakfast!


Middagen var enkel att duka fram eftersom jag skulle äta resten av Thaisoppan idag med mackor till, precis som igår. Bara att micra soppan och bre mackor, alltså.

Mackor Thaisoppa Hopptisarna o Segelmakarens söner

Mackor och Thaisoppa med Hopptisarna och Segelmakarens söner i kväll igen.

Proppmätt blev jag, trött är jag och nu väntar kvällskaffe, nyheter och en stunds läsning. Jag ska också kolla läget med en sjukling.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon är det redan torsdag. Jag ska stappla upp till jobbet som vanligt, men på eftermiddagen haltar jag nerför backen igen för att få hjälp med mina onda fötter. Efter det jobbar jag hemifrån. Handlar gör jag på kvällen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 22 oktober 2026: Jag har gått sönder

Publicerat den 22 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Tejpad glasruta

Som jag.

Jag har lite svårt att hålla ihop mig. Men tack och lov har jag inte brutit ihop än. Det är bara jag själv som kan fånga upp mig och jag känner mig ganska svag nu. Som en krossad ruta med tejp som hindrar glaset från att trilla ner på marken. En ruta som väntar på att bli utbytt.

Det finns fortfarande ingenting som jag kan säga att jag lever för. Jobbet sätter vissa rutiner för vardagarna, det är det enda. Helgerna blir allt mer… anarki. Jag orkar inget, vill inget, sitter ofta apatisk och stirrar rakt fram. Det är tur att jag känner ett visst ansvar för bilen så att jag åker ut ett par svängar på helgerna. Spelar hög musik och känner mig… normal. Sen återvänder jag till tysta rum och timmar som ska passera innan jag får gå och lägga mig. Tyvärr vaknar jag varje morgon. Och så dessa krämpor. Foten är inte bra, knäet inte heller. Magen… runt medel. Jag kan bara hoppas att hjärtat stannar när jag är hemma så att ingen försöker starta det. Jag vill inte. Jag har gått sönder

∼ ♦ ∼

Hårigt och no happy place

I morse sov jag till klockan fyra i alla fall. Nä, jag gick inte upp då utan låg kvar i sängen. Gissningsvis slumrade jag lite då och då. Jag sover verkligen dåligt just nu, men den gångna natten var bättre än den innan. Morgonen var kall och mörk först. Jag tände ljuset i stumpstaken till frukosten. Fil med banan och svarta bär. Jag rensade bort de mest luddiga ur asken. Björnbär är mina favoriter, men de blir snabbt mögliga. Igår kväll började jag läsa Segelmakarens söner. Jag är glad att jag köpte den boken, den är spännande från start.

Tisdagsfrukost med Hopptisarna o Segelmakarens söner fil levande ljus

Tisdagsfrukost utan håriga bär i filen, men med levande ljus, Hopptisarna och Segelmakarens söner intill.

 

Skylt i O connors fönster Welcone to our happy place flaskor

Håriga flaskor, men jag önskar att jag hade a happy place.

På vägen upp till jobbet mötte jag ingen trevlig människa, bara h*n som ser ut som en mobbare. Ja, jag är fan fördomsfull och dömer ofta hunden efter håren. Vid O’Connor’s stannade jag för att ta en bild på en skylt. Tänk om jag hade a happy place nånstans. Bara nånstans att ta vägen när det blir… för mycket. Krasst konstaterade jag att det var dammigt i pubens skyltfönster. Flaskorna var nästan lika håriga som björnbären jag rensade bort.

Jag var inte först på jobbet i morse, jag var tvåa. Stora A satt och jobbade när jag anlände strax efter halv åtta. Han kände av direkt att jag var låg. Jag försöker dölja det. Kanske lyckas jag lura vissa, men de som känner mig ser.

I vart fall lyckades jag genomföra en hel arbetsdag. Jag fick bland annat iväg en artikel på översättning samt deltog i ett fackmöte efter lunch. Och lunchen bestod av macka och ägg, två muggar varm choklad och en stunds läsning. Resterna, det vill säga vallmofrön från mackan, hamnade som vanligt här och där.

Skrivbordslunch med Segelmakarens söner macka o ägg

Skrivbordslunch med en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

No happy place anywhere

Även idag blev jag erbjuden skjuts hem i U-bilen. Det tackade jag inte nej till. Knäet har varit bråkigt. Jag jobbade nån timme hemifrån. Då kom ett mejl om nästa fackmöte som givetvis krockar med ett annat möte. Men det är väl bara att finna sig, har jag förstått. Som tur var ryckte en klok person in och avbokade det första mötet. Och jag hade möjlighet att inhämta smarta tips från min rådgivare i söder. Det lugnade mitt hjärta och mig. Samtidgt är det no happy place anywhere som gäller. Jag har gått sönder för miljonte gången.

Timmarna gick här hemma och till sist blev jag tvungen att äta nåt. Jag hittade ett paket Thaisoppa i kylen och micrade en skål. Till den åt jag mackor. Det fanns också flera sorters pålägg i kylen och både spetspaprika och saltgurka. Så nog fick jag i mig en del.

Thaisoppa o mackor Hopptisarna o Segelmakarens söner levande ljus

Thaisoppa och mackor med massor av pålägg till middag.


Jag är så trött, så trött, men ska försöka orka läsa i kväll. Inte mer än så.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bokmässan… Den startar på torsdag. Men inte heller 2026 är jag där. Ett besök står på min bucket list. Som det känns just nu är det inte särskilt troligt att jag nånsin kommer dit. Jag bara… hatar alla jävla bilder och skit därifrån… För ja. Jag är inte bara sjuk, jag är avundsjuk.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 21 september 2026: Inte bygga murar..!

Publicerat den 21 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Hemsk natt. Jag vaknade typ klockan tre och sen var det kört att somna om. Läste en stund i Vidunder. Funderade på några jobbgrejor. Frös. Svettades. Slumrade, med all säkerhet. Och sen upp klockan 5.45. Det var en kall måndagsmorgon, men ganska ljus trots att appen sa mulet. Jag tände ljuset i stumpstaken och läste lite till vid frukostbordet, med Hopptisarna. Magen var besvärlig, foten gjorde lite ont och knäet var stelt. En vanlig morgon, med andra ord.

Måndagsfrukost med levande ljus Hopptisarna Vidunder fil med bär

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Vidunder.


Jag kom iväg i skaplig tid och takt, trots allt. Det var skönt att ha både tröja och fodrad jacka samt en liten snusnäsduk som är trasig, men som jag inte vill göra mig av med ändå.  Fick upp farten ganska bra. Tänkte på vad jag måste orka göra. Inte bygga upp murar och isolera mig utan ta hjälp. Min konsult i söder har skickat skärmdump och ytterligare råd. Jag är så tacksam! Men det är svårt att ta emot hjälp, svårt att låta bli att sätta taggarna utåt i vissa sammanhang. Jag fick mig en tankeställare i morse under promenaden när en stackars tjejs papperskasse uppenbarligen hade gått sönder och hennes böcker och papper låg utspridda på trottoaren. Då stannade en bil vid vägkanten. En man klev ur – med en papperskasse i handen. Vilken hjälpare!

Stenplattor i högar under balkong

Inte bygga murar…

∼ ♦ ∼

Jobberier

Snickers fredagsgodis från L

Den sjukskrivne har lämnat spår…

På skrivbordet på jobbet låg en fredagsgodis och väntade på mig. Jag blev glad, trots att jag insåg att givaren fortfarande är sjukskriven, ändå.

De jobbgrejor jag hade tänkt på under småtimmarna kom jag ihåg och satte igång direkt med dem. Jag rådgjorde med både Stora A och C när de hade anlänt. Får nog till det där. Vidare planerade jag in en korrekturvända till om ungefär en månad. Jag har ytterligare uppdrag att ta tag i, men inget brådskande. Därför bestämde jag att avvakta till i morgon. Först. Sen började jag… Och av nån anledning flöt allt på så bra att jag hade ett artikelutkast med citat från två personer och en bild färdigt innan arbetsdagen var slut. Det som underlättade var att jag fick skjuts hem i U-bilen vid 14.30-tiden och kunde jobba i lugn och ro en och en halv timme, ungefär. Tacksam!

Som vanligt åt jag lunch mitt på dagen, vid skrivbordet. Vissa äter lunch vid ett bord och en soffa en bra bit från mitt skrivbord. Ändå stinker det mat in i mitt hörn. Inte så najs när man mår illa som jag gör ibland. Eftersom magen för tillfället är hyfsad blev det kokt ägg och yoghurt med glutenfri müsli. Bara det att yoghurten, med honung i, hade runnit ut i påsen, som kladdade av sig här och var. Jag tror dock inte att nåt väsentligt blev nerkladdat.

Skrivbordslunch med yoghurt müsli o ägg o boken Vidunder

Skrivbordslunch med kletig yoghurtbunke och müsli, ägg och dessert samt boken Vidunder.

∼ ♦ ∼

Litteratur och käk

Jag var i kontakt med Bookmark angående Vidunder som jag har fått för recension. Förlaget hade inte angett nån första recensionsdag och jag ville kolla om de glömt att ange nån sån dag. Det verkade de ha gjort, för de ville gärna att jag skulle vänta med recensionen till releasedagen, tidigast. Så det ska jag göra. Jag hade inte många sidor kvar när jag kom hem och läste ut boken före middagen. Releasedagen för boken är nästa vecka, den 29 september 2026. Då kommer min recension. 

Bokbytet gick till en kriminalroman jag köpte på Kulturnatten 2026, direkt av författaren Anna Martinengo. Nu reser jag från Paris till Ligurien i Segelmakarens söner.

Böckerna Vidunder och Segelmakarens söner

Bokbyte och jag lämnar konsten och Paris för mord i Ligurien.


Hungrig var jag inte efter jobbet, bara astrött. Jag hoppas verkligen att jag får sova i natt. Jag sov inte efter arbetsdagens slut, jag läste ju. Och skrev. Men i vart fall hackade jag loss bröd och tre kycklingkorvar ur frysen för att grilla i ugnen till middag. Jag åt, det var gott och jag blev mätt. Första burken av Annas bostongurka är slut.

Tre kycklingkorvar med bröd Annas bostongurka o räksallad Hopptisarna o Segelmakarens söner

Måndagsmiddag. Tre kycklingkorvar med bröd, räksallad och det sista i den första burken av Annas bostongurka. Tur att jag har en burk kvar!


Nu ska jag skriva lite till, försöka glo på några nyheter och sen är det läggdags igen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det är fortsatt dämpat på jobbet och jag känner mig rätt grinig. Folk har sina snack och möten och det känns lite… Tja, vissa verkar ju ligga bra till, andra mer risigt. Ryktesspridning är omöjligt att undvika. Jag försöker att inte bygga några murar, men jag vet en som har börjar göra det. För väl vill umgås med en loser..?

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 19 september och söndagen den 20 september 2026: Så litet är mitt liv

Publicerat den 20 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Hallonskål med godis chokald dumlekolor Anna Martinengogodis naturgodis

Lördagsgodisskål.

Det är väl lite bättre med mage, fot och knä, men jag smörjer framför allt knäet med Voltaren gel ett tag till. 

Igår kväll kunde jag njuta av middagen. Lite senare hyfsade jag vinet i det stora glaset och mumsade på några bitar godis. Det var ju trots allt lördag. Det fanns godis kvar sen förra helgen i mammas hallonskål. Utöver det hade jag köpt en påse nytt naturgodis på Korgtassen. Visst smockade jag i mig en del, men självklart inte allt i skålen.

Jag avrundade kvällen med att se de två sista avsnitten av Förrädaren, en brittisk spionthrillerserie i fyra delar på SvT Play. Rekommenderas!

Förrädaren

Den här brittiska spionthrillerserien på SvT Play rekommenderar jag.

Redan vid 23-tiden gick jag och la mig. Jag var trött och hade ingen lust att pina mig med att sitta uppe. Tror jag somnade direkt.

∼ ♦ ∼

Rekordsömn och söndagsmorgon

Boken Vidunder och kaffe på sängen

Söndagsmorgon med Vidunder och kaffe på sängen.

I natt sov jag förvånansvärt bra och länge. Totalt blev det över åtta timmar och det är fan rekord. Jag vaknade till en stund innan medicinlarmet skulle gå igång och tog medicinen. Sen stängde jag av larmet och slumrade lite.

Men en söndagsmorgon är inte en söndagsmorgon om man inte får ta det lugnt och läsa och dricka kaffe på sängen. Jag fördelade veckans mediciner medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart. Därefter låg jag och njöt av Vidunder, kaffet och blåsten utanför fram till klockan nio, ungefär.

Det visade sig att det var en rätt solig söndag. Jag bestämde mig för att ta en åktur med bilen lite senare. Men först städade jag av i badrummet. Jag la fram en ny tvål som skulle dofta kanel och apelsin. Det tycker jag väl inte att den gör, men den doftar gott.

Efter städningen var jag värd en belöning, ansåg jag. Idag fick det bli en låda höstvin från Vinoteket. Lådan levereras på onsdag kväll. Några av vinerna har jag druckit tidigare och de är riktigt bra.

En låda höstviner från Vinoteket

Jag har beställt en låda höstviner till onsdag kväll.


Jag läste en stund till, skrev på en kommande recension, bäddade och så blev det även idag frukost före lunch. Annas krusbärsmarmelad är perfekt på rostat bröd med cheddarskivor över. I filen la jag äpplemos, björnbär, blåbär och banan och pudrade över kanel. Magen blev nöjd.

Söndagsfrukost rostat bröd fil med bär Vidunder o Hopptisarna

Söndagsfrukost i blek septembersol med Hopptisarna och Vidunder. På det rostade brödet, under cheddarosten, ligger Annas krusbärsmarmelad.


Och efter dusch och påklädning samlade jag ihop sopor och gav mig av på dagens utflykt från hemmet.

∼ ♦ ∼

Utflykt och inflykt

Men det var väl ett jävla väder! Varje gång jag ska på utflykt med bilen regnar det. Idag skulle jag till Jula. Inte långt, men… Nåja, jag fick tag i spännband, som jag tror ska funka när jag sätter presenningen på balkongsoffan. Vidare fanns det billiga kronljus, 20 stycken för 59 pix. Dem slog jag till på. Bilen fick en ny doftgran eftersom den gick igenom besiktningen. Nu ska det dofta Wunderbaum leather inuti den.

Wunderbaum leather till bilen…
…kronljus till mörkare kvällar och spännband till balkongsoffan när den får presenningen över sig.


Sen åkte jag hem. Inflykt igen. Jag la in mina varor (doftgranen hade jag förstås redan hängt upp i bilen) och vandrade vidare in till garderoben i sovrummet. Rena kläder till morgondagen. Jag hittade ett par Levi’s 501 som passade. Dessa får det bli samt givetvis lite annat. Tur att jag bara tog en (1) orange Noisette till söndagskaffet, för jag får inte lägga på mig till i morgon bitti.

Vidunder och orange Noisette till söndagskaffet

Vidunderligt god söndagsfika med Noisette och läsning.

∼ ♦ ∼

Vilken lässtil!

Håller en bok mellan tummen o lillfingret o vänsterbenet över högerbenet

Min lässtil…

Det har varit en eftermiddag präglad av oro. Jag fattar inte varför, för jag kan inte göra nåt åt det jag inte vet mer än att vara beredd. Och det är jag. Det har också varit en mycket tyst söndag. Jag har inte pratat med nån mer än när jag betalade mina varor på Jula. Då svarade jag kassapersonalen att jag inte är medlem och sen tackade jag för kvittot. Så litet är mitt liv.

I stället har jag försökt dyka ner i Vidunder och faktiskt lyckats. Vid ett tillfälle såg jag mig själv utifrån och blev nästan full i skratt. Vilken lässtil! Jag håller boken mellan vänster tumme och lillfinger. Boken i sig vilar på mitt vänsterben som jag har lagt över högerbenet. I vanliga fall hade jag vikt in högerbenet under vänsterbenet, men det gör ont i högerknäet just nu, som bekant. Undras om det är fler som sitter som jag när de läser. Jag såg en tjej på Instagram för ett tag sen som håller boken på samma sätt som jag. Kanske är jag inte så konstig ändå..? I vart fall är jag en riktig stilikon <== självironi med rutiga hemmauniformsbyxor och blåa strumpor med dalahästar på.

∼ ♦ ∼

Söndagskväll

Timmarna har rullat på så att det har blivit söndagskväll. Jag micrade kycklingwoken jag köpte igår till söndagsmiddag och drack mjölk till.

Kycklingwok med Hopptisarna Vidunder och levande ljus

Kycklingwok med Hopptisarna, Vidunder och levande ljus till söndagsmiddag.


Nu händer det inte mycket mer här. Jag ska vänta på att det blir normal tid för att gå och lägga mig. I morrn går larmet 5.45 igen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det finns nån som alltid kan få mig att skratta. Så har det varit så länge jag har känt personen, oavsett läge.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 19 september 2026: I väntan på slutet kliver jag på stegar och inhämtar råd

Publicerat den 19 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, jag tvingade mig att sitta uppe igår kväll…

Hämndoffer och kaffe på sängen

Lördagsmorgon med Hämndoffer och kaffe på sängen.

…och jag stod ut bra länge, till närmare 23.30. Det var OK så länge jag läste eller såg på Mister Books mysterier. Både Hämndoffer och TV-serien var riktigt spännande igår och innehöll inte särskilt mycket trams. Jag gillar varken att relationsteman eller larv tar plats. Däremot har båda HBTQ-teman, från två olika tidsepoker. Intressant, verkligen.

Men natten var som vanligt inte bra och jag vaknade i vardagsuppstigningstid. Då kunde jag givetvis inte gå upp och dammsuga, så jag jag låg och spelade ett själsdödande mobilspel för att inte ligga och grubbla. Vid sjutiden satte jag på morgonkaffet. Min lördag fortsatte på ett bättre vis med läsning och kaffe på sängen. Boken gick mot sitt slut och först i morse kändes det som om jag kom in i handlingen så pass att jag kunde uppskatta det skrivna ordet.

∼ ♦ ∼

Kliver upp, skriver och aktiverar mig

Struken gardin tshirtar o tygservett

Gardinen, några tischor och en servett är strukna.

Jag vet att jag borde ta itu med saker, men jag orkar fan inte. Olika kroppsdelar värker eller ömmar och jag känner mig seg i roten. Ärligt talat väntar jag bara på slutet. Alltså att få dö. Det är faktiskt så. Och skälet till att jag kan skriva öppet om hur jag känner är att det inte är särskilt många som vet vem jag är eller som bryr sig, som läser här. För jag vill inte ha medlidande, jag vill inte höra att jag är bitter. Jag vill inte nånting annat än skriva av mig.

Men jag försöker aktivera mig, för det är ett verktyg att fortsätta vara här. Om jag bara sätter mig ner fastnar jag i värken och det som är svårt och omöjligt och allt jag har sumpat. Så jag klev upp och strök. Sen klev jag upp på trappstegen fast jag inte borde ha gjort det. Den här gången var jag väldigt försiktig när jag bytte gardinkappa i köket. Jag ramlade inte.

Äpplegardinkappan uppsatt i köksfönstret

Äpplegardinkappan sitter uppe i köket.


Jag tog ytterligare några bilder för senare saker innan jag tillät mig att sitta ner och skriva det här. Det var nämligen fortfarande för tidigt att börja dammsuga. Fast å andra sidan har ungen ovanpå som vanligt sprungit omkring (i träskor?) och nu är klockan snart tio. Fram med dammsugaren!

∼ ♦ ∼

Före lunchtid

Jag äter aldrig lunch på helgerna. Kanske är inte en macka och ett ägg, alternativt yoghurt och ett ägg, det jag äter på vardagarna, nån lunch heller. Skit samma. Idag dammsög jag, sen serverade jag mig frukost. Då var jag faktiskt lite hungrig, så det blev både rostat bröd med cheddarost och Annas krusbärsmarmelad och jordgubbar med mjölk. Magen var ganska OK med det.

Lördagsfrukost med jordgubbar o mjölk rostat bröd Annas marmelad ost Hämndoffer Hopptisarna

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Hämndoffer, rostat bröd och jordgubbar med mjölk.


När jag hade slafsat färdigt och plockat undan bytte jag löpare till äppellöparen för att matcha gardinkappan. Löparen fick jag av eller efter mamma, men gardinen köpte Anna och jag second hand. Båda passar jättebra i mitt kök, för jag har varken nåt stort fönster eller nåt stort köksbord. Givetvis bytte jag till ren servett också.

Solen höll på och tramsade fram och tillbaka, så min ena kökspersienn gick upp och ner. Jag försökte vädra genom att öppna balkongdörren, men då tog blåsten i och jag fick stänga. Vädret kunde liksom inte bestämma sig. Jag bestämde mig i alla fall för att ta en dusch och sen gå och handla nåt till middag – innan det kom ett skyfall eller så… Före lunchtid, kors i taket!

Rent och matchande på köksbordet också…
…men vädret kunde inte bestämma sig.

∼ ♦ ∼

Samtal med råd och omtanke och ett bokbyte

Mjölk potatisgratäng majskyckling naturgodis nudelwok Bregott

Middag till i kväll och i morgon, en påse naturgodis, mjölk och Bregott.

Jag var lite sugen på att laga mat igår och till och med sugen på vad jag skulle laga. Idag var lusten bortblåst. Då är det sån tur att Korgtassen har fin färdigmat att köpa, i såväl lådor som över disk. Till kvällen köpte jag en majskycklingklubba och potatisgratäng, till i morgon kycklingwok. Eftersom det är lördag idag köpte jag en påse naturgodis av mina två favoritsorter. (De är nog vare sig naturliga eller nyttiga, men goda.) Mjölk och Bregott behövde jag också fylla på med.

Inte heller hade jag nån lust att vara seriös, men jag behövde kika på några saker. Belöningen fick bli en orange Noisette till eftermiddagsfika samt läsning efter det trista.

Lördagsfika med Hämndoffer och orange Noisette

Lördagsfika med orange Noisette och Hämndoffer.


Innan eftermiddagsfikat blev det ett mycket bra och konstruktivt samtal där jag fick konkreta råd av en riktig vän. En sån där som inte sviker. Nu känner jag mig mycket lugnare rent generellt, även om kroppen inte gör det.

Samtalet gav mig ro att läsa ut Hämndoffer och skriva klart recensionen av boken. Men… första recensionsdag är den 1 oktober 2026, så innan dess får du inte veta vad jag tycker om den. Bytet gick till nästa bok jag fått för recension, den som kom igår, det vill säga Ulrika Ewermans roman om Sigrid Hjertén, Vidunder. Den boken är inte så omfångsrik, fast jag kan tänka mig att den är rätt tung att läsa ändå…

Hopptisarna med böckerna Hämndoffer och Vidunder

Bokbyte från en bok om ett monster till en bok om ett vidunder idag, Hopptisarna håller koll.


Efter det ringde Anna och vi pratade en lång stund. Det är gott att höras av och att vi bryr oss, speciellt som vi inte är krya nån av oss.

∼ ♦ ∼

Lördagskväll

Kvällen närmade sig raskt. Det har varit en lång dag och frågan är hur länge jag orkar hålla mig uppe. Middagen blev inte som jag tänkt, men jag är så glad och tacksam att Korgtassen kunde hjälpa mig att hitta ett likvärdigt alternativ som bara var att värma micron. En flaska rött var redan öppnad sen tidigare, så det blev en enkel match att fixa middag.

Majskyckling o potatisgratäng med Hopptisarna levande ljus o Vidunder

Majskyckling och potatisgratäng från Korgtassen i en alldeles lagom portion smakade ljuvligt. I glaset: appassimento. Sällskap: Hopptisarna och Vidunder.


I kväll är planen att se de två avslutande delarna av Förrädaren. Livet blir inte mer spännande än så.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Om jag inte har blåst bort till i morgon är söndagsplanen att ta en tur med bilen, den nybesiktigade och rena.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 18 september 2026: Fint att några mår bra, ändå

Publicerat den 18 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, jag har publicerat…

Kära Debbie av Freida McFadden o brevkniv

Min recension av Kära Debbie var tidsinställd för publicering i morse. Debbie gillade jag inte. I alla fall inte först…

Redan vid sjutiden i morse hade jag publicerat två texter. Den ena i tjänsten, den andra här. Den ena en artikel om en prisad lärare, den andra en recension. Ändå känner jag mig inte nöjd. Det räcker inte. Hur mycket jag än presterar förslår det inte.

Eller… lite nöjd blev jag ändå att jag kunde puffa för min artikel på intranätets startsida, för där var det väldigt gubbigt. ”Min” kvinna tar verkligen fokus från männen. Jag hoppas att hon blev nöjd med artikeln.

Vad gäller recensionen kan jag säga att jag inte gillade huvudkaraktären särskilt mycket. I vart fall inte först…

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgon efter hemsk natt

Ytterligare en hemsk natt. Jag är så trött om kvällarna att jag stupar i säng vid 21-tiden med diverse onda kroppsdelar. Ofta somnar jag genast. Sen vaknar jag flera gånger, vanligen badande i svett eller frusen. Hjärtat mår verkligen inte bra av det som händer nu. Och det är flera dåliga saker som händer samtidigt, givetvis, så måste det ju bara vara. I vart fall fick jag ett sms vid sjutiden som indikerade nånting försiktigt positivt. Jag hoppas det håller i sig. Eftermiddags-sms gav fortsatt positiv information.

Efter morgonduschen satte jag mig vid frukostbordet för att tvinga i mig resterna av gårdagens kvällsmat, det vill säga den inplastade mackan. Självklart tog jag av plasten innan jag började äta. Det hjälpte föga, jag kämpade trekvart med mackan samtidigt som jag läste Hämndoffer.

Fredagsfrukost med plastad macka Hopptisarna Hämndoffer

Fredagsfrukost med inplastad macka, Hopptisarna och Hämndoffer.


Därefter gick jag till jobbdatorn för att publicera min artikel och jobba till dess att det var dags att ta bilen och åka på besiktning…

∼ ♦ ∼

En av oss mår bra i alla fall…

Jag körde en liten tur innan jag rullade in på Dekra. Där hade jag aldrig besiktigat bilen tidigare. Förr om åren har jag varit hos en annan firma, men de har varit så otrevliga där de senaste gångerna att jag ville testa en ny. Otrevlig, typ att jag en gång blev utskälld för att jag var där för tidigt. Jag hade bokat tid klockan sju, före jobbet, men de öppnade inte förrän klockan åtta för de hade sommartid. Hur kan man då ens boka besiktning klockan sju om de inte har öppet..?

Idag hade jag bokat tid klockan nio och var där tio i. Det fick jag i stället beröm för. Så olika människor kan vara. Jag tänker besiktiga bilen hos Dekra även nästa år. Om jag lever då.

Nervös i väntrummet…
…men alla värden var bra och bilen blev godkänd.


Jag var som vanligt mycket nervös innan, men alla värden var bra, sa besiktningsmannen och bilen blev godkänd. Det känns skönt att veta att en av oss mår bra i alla fall. Nu hoppas jag också att en annan person mår bra efter gårdagens operation. Tankarna går varma.

Efter hemkomsten var det bara att sätta sig och jobba. Jag drog av en timme på tidrapporten för dagen för besiktningen och förflyttandetiden. Sen firade jag med en kopp kaffe vid datorn.

Och mitt på dan tvingade jag ner fil med bär och kanel till lunch medan jag läste ett par kapitel. Jag fick jätteont i magen.

Hemmalunch fil med bär o kanel Hopptisarna Hämndoffer

Hemmalunch med Hopptisarna och Hämndoffer. I skålen fil med bär och kanel.

∼ ♦ ∼

Promenadäventyr med prat, tunnel, orange Noisetter och Vidunder

Säckar med dynor till balkongsoffan inställda i klädkammaren

Säckijärvin polkka? Sopor? Nej då. Jag tryckte in dynorna till balkongsoffan i säckar i klädkammaren på lunchen.

Alla jävla krämpor till trots bestämde jag mig för att ge mig ut på sedvanlig fredagspromenad. Foten gjorde inte så mycket ont idag, knäet bråkade och magen värkte. Men upp från skrivbordet och ut skulle jag.

Innan jag gick samlade jag ihop lite sopor. Och inne i soprummet träffade jag en trevlig granne och fick en riktigt lång pratstund. Grannen och frun har bott i huset sen det byggdes 1993 och han hade mycket att berätta.

Jag lösgjorde mig varligt från pratbubblorna och gick ner mot tunnelbygget. Där var det full action idag, men det ser långt ifrån färdigt ut, kände jag.

Tunnelbygget idag den 18 september 2026 rakt framifrån…
…och från vänster sida…
…och höger. Himlen bjöd på dramatik över bygget.

 

Två orange Noisette från Triller i blomburken

Två orange Noisette från Triller till helgen.

Promenaden avslutades självklart med ett besök på Butiken på hörnet. Där var fullt med folk, men inte lika fullt med internet. Som tur var gick det att Swishbetala och betala kontant. Nu är det dessvärre inte alla som har vare sig Swish eller kontanter, men jag kunde göra rätt för mig. Inte så kul för trevliga Åsa när nåt sånt där strular…

Jag blev emellertid glad, för idag fanns det orange Noisetter. Äntligen! Som vanligt köpte jag två till helgen, en till lördag, en till söndag. För nån gäst lär inte dyka upp så att jag måste bjuda bort en. Som vanligt får jag äta båda själv – om magen skärper sig.

Journalisten sep 2026

Nej det var inte den här som var Vidunder…

Men promenadäventyret var inte slut med detta! Postboxen tömde jag givetvis på vägen mot hissen upp till skrivbordet igen. Senaste numret av Journalisten låg överst och skrämde slag på mig. Det är fantastiskt hur vissa får gratis marknadsföring, konstaterade jag torrt inombords.

Betydligt roligare var den vita bokpåsen från Bookmark. Påsen innehöll Ulrika Ewermans senaste roman Vidunder. Boken är så ny att den inte har kommit ut i handeln än, men jag har fått den för recension. Snyggt kompletterad var boken med ett trevligt följebrev av förläggare och redaktör samt en läsguide. Eftersom jag är konstintresserad ska jag läsa boken med stort nöje. Jag har ingen konst av vare sig Sigrid Hjertén, som boken handlar om, eller hennes make Isaac Grünewald, men jag har ett par verk av Dagmar Stapelberg, elev till Isaac Grünewald. (Jag vet, lite långsökt Jag mötte Lassie, där…) Tusen tack till Bookmark!

Bokpost från Bookmark…
…med romanen Vidunder.
Med boken fanns också ett trevligt följebrev och en läsguide.

∼ ♦ ∼

Höstkväll

Smörgåstårta ett glas GWs riesling Hopptisarna Hämndoffer och levande ljus

Fredagsmiddag med riesling i glaset och levande ljus samt givetvis Hopptisarna och min bok på gång, Hämndoffer.

Vädret svängde många gånger idag. Ibland var det soligt, ibland regnade det. Framåt kvällen, när jag hade loggat ut från jobbet, vilat en stund, skrivit och vattnat mina stackars krukväxter… Ja, då blåste det upp och mörknade. Det var skönt att vara inomhus. Höstkväll…

Jag dukade fram min bit smörgåstårta, hällde upp ett glas GW:s riesling och tände två höga stearinljus när det började skymma. Fast inte så mycket för ljusets skull, mer för värmens. Jag frös. Smörgåstårtbiten från Korgtassen slank ner, fast jag bet mig två gånger på insidan av underläppen. Vinet var väl kyllt, men mycket gott.

Nu ska jag läsa en stund innan jag ”bläddrar” fram nåt spännande att titta på på nån kanal.

Det finns en del att fundera på och jag har inhämtat synpunkter. I morgon eller på söndag ska jag ringa en kompis för att få några råd. Annars står endast städning och strykning på helgens agenda.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag hade tänkte göra höst på balkongen i helgen, men hur ska jag kunna ta in mina pelargoner som blommar som fan och har massor av knoppar? Nej, de får vara kvar där ute. Balkongen kan jag fixa nästa helg. Eller nån annan helg. Det enda jag gjorde idag var att stoppa dynorna till balkongsoffan i säckar och trycka in dem i klädkammaren – se bild ovan!

Blommande pelargoner på balkongen

Nu blommar det rejält på balkongen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Kära Debbie

Publicerat den 18 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.


Freida McFaddens bok Kära DebbieI början av september 2026 kom ett hårt paket i postboxen. Inuti låg ett alldeles färskt recensionsexemplar av Freida McFaddens bok Dear Debbie, Kära Debbie. Boken kom på originalspråk i januari 2026. Stort TACK till Modernista!

Debbie Mullen ger tips och råd i sin spalt Kära Debbie till kvinnor som blivit illa behandlade av sina män. Men nu tycks Debbies eget liv vara på väg att spåra ur: hon har fått sparken, hennes döttrar har hamnat i trubbel och spårningsappen på makens mobil visar att han döljer något. Debbie får nog och bestämmer sig för att följa sina egna råd, visa hur det blir när en kvinna tar rättvisan i egna händer.

Omslagsbilden till den svenska utgåvan följer originalutgåvan. Och bilden i sig säger en hel del om innehållet. När jag så öppnar boken och börjar läsa är jag helt inställd på att Debbie är en kvinna jag lär gilla. Det gör jag inte alls. Inte först. Mitt första intryck av karaktären är att hon är en riktigt dubbelnatur. Kaxig i sin spalt, men rätt mesig i sin familj. Men så händer en massa saker som gör att Debbie ändrar sig. (Eller har hon alltid varit… annorlunda..?)

De andra karaktärerna då? Döttrarna är rätt vidriga tonårstjejer. Jag hade inte stått ut med deras beteende mer än en minut. Maken Cooper är också han en dubbelnatur. Det blir riktigt spännande att följa utvecklingen. Debbies kompis Harley är även hon en person som har dubbla ansikten. Pikant nog åt inte helt väntade håll. Författaren har alltså en förmåga att skildra sina obehagliga, ja för det är de mer eller mindre, karaktärer på ett suveränt sätt. De blir både mänskliga och… vidriga. Alltså… det här med spärrar, som ”vanliga” människor har…

Miljöskildringarna, däremot, lyser ganska bra med sin frånvaro. Det blir lite kort om trädgårdar och gym och villor. Men ärligt talat är det helt OK, för det är karaktärerna som är det viktiga i den här boken.

Jag tycker dock att vissa saker i boken inte riktigt håller ihop. Det är ett antal företeelser jag ifrågasätter liksom ageranden som inte riktigt stämmer. Men jag kan vara lugn. Författaren får givetvis ihop det hela i slutet. Som alltid när det gäller hennes böcker blir jag överraskad, för som läsare har jag långt ifrån fått hela bilden.

Boken går snabbt att läsa och lämnar kanske inga bestående intryck. Men den hjälpte mig stort att fördriva tiden en helg som kunde ha blivit riktigt tuff.

Hur ska man klassa boken? Det är en sorts spänningsroman, en typ av psykologisk thriller, men också en roman om brott och en hel del humor. Jag brukar inte gilla såna. Det är bara det att Freida McFadden gör som så ofta: skriver lysande böcker i lagom omfång (den här boken är 256 sidor kort) om människor med andra sidor än de normala.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Du kan bland annat köpa boken hos Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 17 september 2026: Orkar inte

Publicerat den 17 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, aj aj aj…

Magvärken var förskräcklig igår. Magen i sig ser ut som en gravidmage. Betänk då att det jag åt igår var fil med bär till frukost, en ostmacka och ett kokt ägg till lunch och tre mackor med pålägg och grönsaker till kvällsmat. Ändå ser jag smällfet ut. Och känner mig som en jävla flodhäst. Magen krampar av och till och igår kväll hade jag feber. Det var nästan så att jag stannade hemma i morse. Men… klockan 5.45 gick larmet, jag klev upp, duschade och tvättade håret och satte mig vid köksbordet för att äta fil och läsa Hämndoffer.

Frukost med Hämndoffer Hopptisarna fil m björnbär o banan

Frukost med Hämndoffer, Hopptisarna och fil.

∼ ♦ ∼

Tung och tryckt stämning

Hus som speglar sig i vattenpöl vid dagbrunn

Pölar efter gårdagskvällens och nattens skyfall.

Igår kväll och i natt regnade det, men morgonen var ganska ljus och solig. Det kom nog skyfall, för jag såg många pölar på min väg till jobbet. Javisst, självklart gick jag och jobbade. Just nu vågar man inte vara hemma eller sjukskriva sig, för då kan man missa nåt som händer. Det är oerhört tung och tryckt stämning på jobbet, det är allt jag kan säga.

Och så ska man jobba på i den här miljön. Jag skrev färdigt min artikel, kompletterade ett par saker och skickade citaten till forskaren för kontroll. Allt blev OK:at under torsdagen och nu väntar ett kort möte med beställaren för att gå igenom materialet och se om jag ”hamnat rätt”. Därefter ska jag skriva bildtexter. Nästa steg efter det är översättning. Slutligen blir det publicering både internt och externt, med ett visst mellanrum i tid.

Jag fick ett annat uppdrag igår också och det ska jag ta tag i så snart artikeln ovan är klar, vilket jag räknar med att den blir snart.

Magen kändes lite mindre ond framåt lunch, men jag vågade inte riktigt äta macka. Det fick bli yoghurt med glutenfri müsli och ett ägg vid skrivbordet samt givetvis en stunds läsning.

Skrivbordslunch yoghurt glutenfri müsli ägg varm choklad Hämndoffer

Skrivbordslunch med läsning, men idag ypghurt med glutenfri müsli i stället för macka.


Efteråt fick jag jätteont igen, men det var bara att jobba några timmar till på eftermiddagen innan jag äntligen fick gå hem. Med jobba menar jag i princip att göra en jädra massa uppdateringar…

∼ ♦ ∼

Möte i affären, fler uppdateringar och mackor igen

Fil smörgåstårtbit bär

Smörgåstårta till i morgon, fil och bär till kommande frukostar.

På hemvägen stack jag in till Korgtassen för att bland annat köpa en bit smörgåstårta till i morgon. Vi får se vad magen säger om det. Till i kväll köpte jag inget, men jag handlade fil och bär. 

Innan jag gick in på Korgtassen träffade jag en före detta granne från ett av mina gamla liv. Jag kan konstatera att mitt gnäll om fot, knä och mage med mera är en piss i havet jämförelsevis med vad andra har.

När jag kom hem startade jag jobbdatorn, för jag insåg att där säkert också fanns uppdateringar att installera. Eftersom jag ska distansjobba i morgon ville jag fixa dem redan i kväll. Så det gjorde jag. Det gick faktiskt ganska snabbt.

Det enda jag orkade igår kväll nätt och jämnt var att köra en maskin tvätt och hänga den. Den skulle givetvis tas om hand i kväll. Jag fick väl orka det innan jag åt kvällsmackorna. Men de tre mackorna jag hade gjort orkade jag inte. En av dem, ostmackan, plastade jag in och satte i kylen till frukost i morgon bitti.

Tre mackor, kaffe och mjölk till kvällsmat…
…men ostmackan orkade jag inte.

Helt slut och orkeslös även i kväll tänker jag bara sjunka ner i fåtöljen tills det är dags att borsta tänderna och släpa sig till sängen. Ingen pappa som bär mig, inte…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll går mina tankar till en person som är mycket viktig i mitt liv. Det finns få såna, men just den här personen har en speciell plats i mitt hjärta. Tack också H för samtalet!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 16 september 2026: Magont, möten och en mycket lång artikel

Publicerat den 16 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Att säga att natten var god vore att ljuga. Jag somnade i vettig tid, men vaknade sen hur många gånger som helst. Magen var värst. Jag hade fruktansvärt ont och det satt i även när jag klev upp för att möta den här onsdagen. Idag var det emellertid omöjligt att jobba hemifrån. Jag spolade av mig ångestsvetten. Satte mig vid köksbordet och slurpade i mig filen med bland annat enorma björnbär och läste den senaste boken jag fått för recension, Hämndoffer. Levande ljus. Jag tänkte att nånting skulle vara levande i köket.

Frukost med Hämndoffer levande ljus Hopptisarna fil med bär

Nånting levande i köket…


Det blev bokbyte igår kväll, alltså. Dessa böcker… vad gjorde jag utan dem? Dog knall och fall, helt säkert. Jag lämnade de där trista flickorna i sin park i centrala London för att dela mig i tid (1980-talet och nutid) och rum (Newport, Stockholm och Kallhamn). Jag läste lite grann igår, men var ganska trött. Det blev en stunds läsning i morse, som sagt, och till lunch.

Böckerna Flickorna i parken och Hämndoffer

Bokbyte från en bok om trista flickor i en park i London till en bok om delad tid och rum.

∼ ♦ ∼

Som en färgfläck på marken

Vita färgfläckar på plattor på trottoaren

Som jag kände mig idag.

Utomhus var det mörkt när jag gick, men hela 16 grader. Jag chansade och tog bara tröja på mig. Halvvägs kom regnet. Det var ett lätt, fint regn och skönt. Fast blöt blev jag… Tur att jag alltid har en annan tröja på jobbet.

Mötesdagen inleddes klockan 8.45 och fortsatte med nästa möte klockan nio. Jag hade forfaranade mycket ont i magen. Det kom liksom kramper och stundtals hade jag svårt att räta på mig. Ville bara krypa ihop i fosterställning med en filt över mig. Jag kände mest som en spilld färgfläck på marken. Som om nån hällt ut mitt inre på trottoaren och lämnat mig där. I vart fall försökte jag vara engagerad på mötena, men särskilt lätt är sånt aldrig när man har ont. Foten känns dock rätt OK, alltid något, knäet lite stelt och värkigt, men ändå överkomligt.

Jag hann jobba lite till efter förmiddagens möten innan det blev lunch. Inte lätt att äta när man har ont i magen så att man mår illa, men bara att försöka. Låt oss säga att jag inte fick mindre ont efter mackan och ägget…

Macka ägg varm choklad och Hämndnätter

Skrivbordslunch som vanligt. Jag fick inte mindre ont av den, tyvärr…


Klockan 13 var det dags för min intervju. Intervjun gick bra. Efter den fick jag åter en stund för konkret arbete innan dagens sista möte. Jag skrev i prinicip färdigt min artikel och nu ska den skickas på citatkoll innan jag presenterar den för beställaren. När beställaren har godkänt texten går den på översättning.

Dagens sista möte var mycket tungt. Mina hörlurar laddade ur precis innan mötet började, så jag joinade några arbetskamrater som bokat ett rum. Ingen blev särskilt pigg efteråt. Jag hasade mig hem, långsamt. Knäet var stelt, magen gjorde ont. Bara skit, med andra ord.

∼ ♦ ∼

Mackmiddag

Allting tär på mina krafter och idag hade jag inte planerat nån middag. Det fick bli mackor som jag tog ut på tining från frysen när jag kom hem. Och så försökte jag hitta lite grönsaker till, mjölk och kaffe. Jag var inte särskilt hungrig. Mackorna dög gott och väl.

Mackor kaffe o mjölk med Hopptisarna o Hämndoffer

Mackor till kvällsmat var OK, men gav mig mer ont i magen, tyvärr.

 


Och i kväll orkar jag inte skriva mer än så här, men artikeln jag har nästan klar är lika lång som en roman…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Tack E för att du bryr dig trots att du är på semester. ❤

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Flickorna i parken

Publicerat den 15 september, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en second hand-bok.


Lisa Jewells bok Flickorna i parkenDet händer att jag dissar såväl författare som böcker som är hajpade. Eller i vart fall kan det ta några år innan jag upptäcker dem. Lisa Jewell var jag övertygad om att jag hade läst nånting av, men se det hade jag inte! På Ulva Diversehandel hittade jag i augusti 2026 hennes bok Flickorna i parken från 2015. Den inbunda utgåvan fick följa med hem för en billig penning.

Händelserna utspelar sig i London i en park nära ett bostadsområde. Parken är en oas för områdets barn. Men är barnen verkligen säkra där? En sommarkväll hittas en trettonårig flicka medvetslös i ett hörn i parken. Vad hände henne och vem är ansvarig?

Jag köpte den här boken för att jag trodde att det var en deckare. Det är inte riktigt sant. Visserligen är den en sorts spänningsroman, men också en skönlitterär bok om relationer. Och det vet ju ”alla” vad jag tycker om… Inte… Vidare vimlar det av barn. Nån barnmänniska är jag inte heller. Författaren försöker bygga upp en stämning och det blir väldigt obehagligt när den som är mest galen verkar vara mest sund. För det vimlar av underliga relationer och gamla hemligheter. Och folk. Det kommer bara fler och fler in i berättelsen. Det hjälper dessvärre inte upp den.

När jag har läst två tredjedelar av boken sker brottet. Problemet är bara att det inte är spännande, det är civila kvinnor och barn som leker detektiver, medan polisen bara skapar frågetecken. Jag känner mig som ett frågetecken när jag slår ihop pärmarna. Nej, den här boken passade inte mig även om jag kan se att den är välskriven och att författaren skildrar olika relationer realistiskt.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Bloggat om boken har också Binas books, med näsan i en bok och hyllan gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar