Kulturnatten 2026: Alla val har inte blivit de bästa

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Stina Wollterakvarell av hoppande frodig kvinna i grönt

Sån här vill jag vara!

Det har varit årets Kulturnatt idag. Hela dagen, i prinicip. Tidigare var det en kväll när jag gärna gick ner på stan och strosade runt bland diverse evenemang. I år, 2026, inledde jag dan med att gråta. Det var länge sen jag grät på riktigt, men i morse var det dags.

Sömnen var hyfsat god i natt och jag somnade om efter morgonmedicinen. Då hade jag en hemsk dröm om min första dag på ett nytt jobb. Det räckte för att spräcka hål på den tunna hinna som är mitt pansar just nu. 

Jag tycker inte om att gråta, det har jag aldrig gjort. Jag vill vara glad och stark och sprudlande som hon på Stina Wollters akvarell, en tavla som Anna köpte åt mig. Men i morse var jag så ledsen, så ledsen och ensammast i hela världen. En sån som jag ger sig inte ner på stan alldeles solo en Kulturnatt. Eller..?

Tyck inte synd om mig, kära dagbok. Livet har i mångt och mycket blivit det jag har gjort det till. Alla val har inte varit de bästa.

∼ ♦ ∼

Läsmorgon

Vildfåglar och kaffe på sängen

Kulturnattsmorgon med Vildfåglar och kaffe på sängen.

Ett par timmar tillbringade jag med kaffe på sängen i morse. Och nej. Jag grät inte hela tiden. Jag läste. Journalisten Ellinor Skagegårds debutroman Vildfåglar om främst kvinnliga studenter här i Uppsala i en svunnen tid gav mig en rejäl upplevelse. Jag, som nästan bara läser deckare och kriminalromaner… Boken fick jag av Polaris och min recension publicerade jag på förmiddagen.

Efter en läsupplevelse utöver det för mig vanliga behövde jag läsa nånting som bjöd på annan sorts spänning. Jag valde Flickorna i parken, köpt second hand på Ulva Diversehandel i augusti. Nog trodde jag att jag hade läst nånting av Lisa Jewell tidigare, men uppenbarligen inget som finns i mina bokhyllor.

∼ ♦ ∼

Kulturnatt eller inte?

Det är inte roligt att gå ensam ner på stan på Kulturnatten, som sagt. När man dessutom har svårt att gå på grund av en ond vänsterfot och ett ännu ondare högerknä ger man sig inte gärna ut överhuvudtaget. Att inte ha nån att luta sig mot om det skulle behövas… En krycka, kanske? Men jag var väldigt nyfiken på S:t Perstunneln som skulle ha tillfälligt öppet idag. Och tänk om jag pallade att besöka bokbordet på gågatan och författarstafetten i Missionskyrkan, där bland andra Ellinor Skagegård skulle framträda och läsa högt ur sin bok, liksom Christina Wahldén och Carina Burman… Vad är väl en bal på slottet..?

Jag åt frukost och tog en dusch…

Lördagsfrukost rpostat bröd jordgubbar m mjölk o grädde Hopptisarna o Flickorna i parket

Rostat bröd med Annas marmelad och jordgubbar med mjölk och en klick sprejgrädde blev fin kulturnattsfrukost med Hopptisarna och Flickorna i parken.

∼ ♦ ∼

Kulturnatten del ett

Men som så ofta tog jag mig i kragen. Varför får inte en sån som jag ha kul? Och eftersom jag är envis klarade jag bra att pressa både ond fot och ont knä. Jag vet inte vad som är fel med dem, jag är som sagt ingen doktor. Jag vet inte heller om jag ska vila dem eller hålla mig i rörelse. Idag provade jag rörelsen. Jag ville ju så gärna också prova S:t Perstunneln. Det gjorde jag!

Men självklart gick jag inte fram och tillbaka i tunneln bara. Jag gick ner på stan. Så smidigt det, så snabbt det gick! Första stoppet var gågatan där jag köpte Frida Moistos bok Märkt för en tia (!) när biblioteket hade utförsäljning av böcker. Därefter fortsatte jag Svartbäcksgatan ner till Little Italy barbershop. Inte för att fixa mitt skägg utan för att morsa på Anna Martinengo som stod utanför och sålde sina böcker. Hennes första bok, Ambassadörens dotter, vann jag tidigare i år. Därför ville jag självklart köpa uppföljaren, Segelmakarens söner. Anna Martinengo var söt nog att ”slänga med” en påse godis till mig. Innan jag gick hem slank jag in på The English Bookshop, för jag behövde nåt på engelska att läsa. Jag köpte Sue Minix bok Murder’s the word, som är ganska nyutkommen.


Sen gick jag hem och fikade,
för det finns väl inget mer sorgligt än att fika ensam på stan? Dessutom fanns det kaffe att värma och en Noisette som väntade på mig.

Hemmafika med Lisa Jewells Flickorna i parken Noisette italienskt godis o kaffe

Hemmafika med Lisa Jewells bok Flickorna i parken, Noisette, godiset från Anna Martinengo och kaffe, förstås.


Och eftersom jag bor så nära stan vilade jag fot och knä
en och en halv timme innan jag satte på mig skorna igen…

∼ ♦ ∼

Kulturnatten del två

Det blev ju så nära till stan med S:t Perstunneln öppen… Jag gick hemifrån igen vid 16-tiden. Bara det att då var tunneln stängd. Nästa gång den öppnar lär bli våren (?) 2027. Jag fick vända och gå tunneln vid Skolgatan i stället. Det blev lite längre, men inte så farligt. Mitt mål var Missionskyrkan och författarstafetten där. Jag hade sett ut ett gäng författare som jag ville lyssna på och fick som bonus däremellan stå ut med ett par killar som gjort barnböcker. Men Christina Wahldén (Uppsaladeckaren Dödens sömn recenerade jag tidigare i år), Gunnar Ardelius (hur är han och Mats Cullhed, konfrencier, släkt? Gunnar Ardelius är gift med en Cullhed…), Carina Burman (kvällens bästa uppläsare; jag recenserade hennes Bittert, amore i våras), Ulrika Lagerlöf (varför har jag inte läst hennes böcker???) och Ellinor Skagegård (vars debutroman Vildfåglar jag recenserade i morse) var dem jag ville höra. Och det fick jag. Bilderna blev dessvärre inte alltför bra.

Och sen gick jag hem igen. Det var fortfarande ljust. Just som jag kommit innanför dörren gick medicinlarmet. Klockan var alltså 19.

Nån mat hade jag inte tänkt på, men jag har öppnat ett appassimento som står och luftar och tagit fram några ostar. Det blir bra, det, för jag är inte så hungrig, mest lite sugen.

Det blir intressant att se om jag kan gå i morgon, men jag gjorde ett bra val idag att gå iväg på några aktiviteter. I morgon ska jag också försöka göra ett bra val. Det är ju valdag och jag ska gå och rösta.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Kulturnatten 2025 åkte jag ut till Salsta slott och köpte en oljemålning. Tänk att Omma Moons självporträtt, med en blinkning åt Roslin, nu har hängt hos mig nästan exakt ett år…

Omma Moons tavla Uralbergen och drinkvagnen

För ett år sen skuttade Omma Moon upp på min vägg.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Vildfåglar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Ellinor Skagegårds bok VildfåglarI augusti 2026 debuterade Uppsalajournalisten Ellinor Skagegård som skönlitterär författare. Boken Vildfåglar är första delen i den planerade trilogin Uppsalakransen. Eftersom boken dels utspelar sig i Uppsala och är skriven av en Uppsalaförfattare, dels handlar om Uppsala universitet, kontaktade jag Bokförlaget Polaris för att be om ett recensionsexemplar. Det fick jag och redan dagen efter boken hade anlänt började jag läsa den. Tack!

Prästdottern Lottie Jung kommer till Uppsala i början av 1900-talet för att studera. En ny värld öppnar sig med vänskap, litteratur, kvinnofrågor och drömmen om den stora kärleken. Lottie får dessutom arbete på en tidning och framtiden ser annorlunda ut. Men samtidigt måste hon dölja sitt nya liv för pappa prästen. Utöver det bär hon på en mörk hemlighet, nåt som även hennes vänner tycks göra. Boken handlar om kvinnlig frigörelse, kärlekslängtan och vänskap.

Omslaget till boken går i sepia och består av ett underbart foto från Upplandsmuseets arkiv av en student(ska) som går över en bro. (Jag tror att det är Eddaspången, men jag är inte säker eftersom såväl stans broar som övrig bebyggelse har förändrats en hel del sedan 1900-talets början.) Det är ett klockrent omslag till inlagan, en debutroman med ett perfekt omfång om drygt 300 sidor.

Författaren tar sedan med läsaren på otaliga promenader i ett förgånget Uppsala. För att kunna göra detta måste Ellinor Skagegård ha gjort gedigen research. I vart fall känns miljöskildringarna väldigt äkta.

Huvudkaraktären, prästdottern Lottie Jung, kommer till Uppsala för att studera. Det är aningen oklart exakt vad, men jag uppfattar att litteraturhistoria är ett ämne. Pappa prästen tänker sig att Lottie ska bli lärarinna. Men Lottie har drömmar om en annan framtid. Hon får snabbt vänner och de blir en grupp studentskor som följs åt i en tid av omfattande förändringar för kvinnor i det svenska samhället i stort. Under resans gång besöker Lottie studentnationer och kvinnliga studentföreningen, hon går med i matlag, hon tjänar extra genom att undervisa två monster (!) till tvillingflickor. Till dess att hon får jobb på en tidningsredaktion.

Könsrollerna och spelet mellan dåtidens män och kvinnor uppfattar jag också som realistiskt skildrat. På redaktionen får Lottie inte sitta bland de manliga anställda utan delar rum med en kvinnlig sekreterare. Kvinnor förväntas hålla på sig, men i studentstaden Uppsala får de leva friare liv även vad gäller sexualitet. Samtidigt förekommer en omfattande prostitution, något som vissa manliga studenter nyttjar.

Studenlivet då är emellertid precis som nu inte helt enkelt. Många har svårt att klara ekonomin och förlovningar bryts till höger och vänster. Självmord var inte ovanligt bland det tidiga 1900-talets studenter, men det sågs som en riktig skam som även drabbade de närstående.

Det är inte ovanligt att journalister skriver romaner eller deckare. Men det är inte alltid de lyckas med det språkliga. Jag noterar ibland under läsningen att det är som att läsa en gammal turistbroschyr, men utöver det tycker jag att författaren får till just det språkliga bra. Ellinor Skagegård har en ton som känns tidsenlig trots att språket är modernt och lättbegripligt. Hennes roman är en både vemodig och stark berättelse om kvinnor i första hand, men även om män, i ett tidigt Sverige. Jag ser fram emot uppföljaren.

=>> Den som befinner sig i Uppsala under Kulturnatten den 12 september 2026 kan lyssna på Ellinor Skagegård i författarstafetten som hålls i Missionskyrkan. Ellinor Skagegård framträder klockan 18.20.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Trilogin Uppsalakransen:

  1. Vildfåglar (läs inlägget ovan!)

Boken finns att köpa på nätet hos bland andra Adlbris, Akademibokhandeln och Bokus.



Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 11 september 2026: Det får bli som det blir

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Den sista lila Saint Paulian 2026

Den sista blommande Saint Paulian är också ensam.

I morse vaknade jag tidigt med ångest. Ja, det är som vanligt lite mycket nu med krämpor och jobb och jag mår inte alls bra. Försöker att ta livet dag för dag och inte älta för mycket om framtiden, den som kanske inte finns. På flera sätt. Jag orkar inte kämpa mer för att överleva. Överlever jag så gör jag det. Gör jag det inte får det väl vara. Det är knappast nån som sörjer mig sen. Denna besvärliga, vresiga människa som är jag. 

Det har gått åt så mycket kraft under årens lopp att försöka komma tillbaka efter Den lille fjantens totalförstörande av det liv jag hade då. Sen dess har ytterligare ett antal små fjantar korsat min stig, jag har fått en hjärtsjukdom och jag har blivit lämnad till ett liv utan vare sig kärlek eller vänner. Så snart jag sträcker upp halsen och försöker komma igen står nån där och trycker ner mig. Den här gången får det bli som det blir. Och det är bäst utan kärlek och vänner, för sviker inte de mig, så sviker jag dem.

Och bara för att jag skriver om mig själv… Tro inte att jag inte minns de fruktansvärda händelser som utspelade sig den 11 september, dels i USA 2001, dels i Stockholm 2003.

∼ ♦ ∼

Morgonpromenad

Jag tog en dusch och smorde in min onda fot och mitt onda knä. Jag låtsas att det hjälper. Knäet var ganska OK efter att jag hade legat hyfsat stilla i sängen, foten var ond som fan. Jag åt frukost med mina trägubbar och Vildfåglar, bäddade och borstade tänderna innan jag tog på mig både tröja och jacka för att ge mig iväg. 

Fredagsfrukost fil med bär Hopptisarna kaffe Vildfåglar

Fredagsfrukost med mina trägubbar och Vildfåglar.

 

UKK från Storgatan

UKK från Storgatan, plåtad från ett annat håll av mig än det vanliga.

Det var soligt, men bara sju grader ute. Först skulle jag ju köra lite bil. Det funkar i alla fall trots mina onda lemmar. Jag tog en mindre omväg. Knäet gjorde inte mer ont efter bilturen. Jag lämnade bilen hos tvättkillarna i Centralrekonden. De gör bilen så fin, så fin på utsidan. Sen får jag göra mitt bästa vad gäller insidan, dammsugning och avtorkning etc där. Det är väl sista gången jag gör bilen fin för besiktning.

När jag hade lämnat bilen skulle jag gå tillbaka hem. Det var jag lite orolig för, men det gick bra. Jag tog det långsamt och stannade för att fota ett och annat. Först ut att bli plåtad var UKK, från en helt annan sida för min del.

Jag gick Storgatan fram till S:t Olofsgatan. Och när jag ändå var där fotade jag givetvis tunnelbygget också. De ska visst öppna några timmar i morgon på Kulturnatten vid S:t Per-övergången. Jag skulle så gärna vilja gå dit och gå över, om fot och knä tillåter. I övrigt blir jag väl hemma. Kulturnatten är bara tragisk för den som är ensam.

∼ ♦ ∼

En liten värld med Noisette och ren bil

Två rosa Noisette från Triller i blomburken

Jag har burit hem två Noisetter till helgen.

Den enda avstickaren jag gjorde innan jag gick hem (jag bor ju på Saint Ollie) var att gå in på Butiken på hörnet. Två läckra Noisette stoppade trevliga Åsa ner i påsen åt mig. Idag pratade vi en längre stund, jag får se det som förmiddagsrast och promenaderna från och till biltvätten som friskvård (måste gå för att hämta bilen också). Jag framförde en hälsning till Åsa från en av mina arbetskamrater.

Det är en liten värld. Min krymper för var dag som går. Om min mamma blev väldigt ensam vid slutet av sitt liv, kan jag nog säga att jag blev ännu mer ensam. Mamma hade i alla fall en dotter. För mig finns ingen. Men jag har burit hem två Noisetter till helgen. Dem ska jag avnjuta lördag och söndag.

Jag hann hem till dagens enda Zoommöte och därefter satte jag mig med korrekturet fram tills det var dags att gå och hämta bilen. Nån lunch blev det därför inte, men jag tog några kex och kaffe vid datorn efter morgonpromenaden, så jag var inte hungrig. I stället gladde jag mig mycket åt min fina, rena bil. När jag hade hämtat den körde jag en sväng för att bland annat provbromsa, nåt som är jättebra att göra efter varje biltvätt. Sen gick jag upp till skrivbordet och datorn och fortsatte korrekturläsningen.

Min rena bil i garaget 11 sep 2026

Min fina, rena bil i garaget.

∼ ♦ ∼

Äntligen fredagskväll!

Framåt kvällningen blev det soligare och lite varmare. Jag var så trött efter avslutad arbetsdag och värk att jag tillät mig att sova en hel timme på soffan. Inte för att jag behöver bli pigg i kväll, jag ska som vanligt inget särskilt göra. Jag orkade i alla fall ta ett varv med dammvippan och ett med vattenkannan.

Men som vanligt på plussidan dukade jag fram en bit smörgåstårta och ett glas bubbel. Hade jag sett skyltarna om stängning sist på Systembolaget hade jag givetvis köpt lite mer bubbel. Och kanske öl. Ja ja, till i kväll har jag så jag klarar mig och i kylen finns både en oöppnad flaska bubbel och en oöppnad flaska vitt. Det röda vinet i vinskåpet ska kanske fyllas på under hösten.

Smörgåstårta spumante Hopptisarna och Vildfåglar

Fredagssmörgåstårta med spumante, Hopptisarna och Vildfåglar.


Efter maten ska jag se nån serie.
Det blir troligen säsongsavslutningen av Chelsea Detective och kanske ytterligare nåt avsnitt av Mister Books mysterier. Båda går på SvT Play. Roligare än så har jag inte. Jag tycker bara att det är skönt att det är fredagskväll och hoppas mörkret sluter sig omkring mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Mina krukväxter trivs, jag trivs här hemma. Men snart kanske vi måste röra på oss.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 10 september 2026: Intensivarbete trots värk

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det är en underlig kombination av ont och värk jag har. Knölen på vänsterfoten gör ont när nånting är över den, den, som till exempel en sko eller en toffla. Högerknäet värker mera av och till, det är stelt, jag har svårt att gå, men också svårt att sitta och att hitta ett bekvämt viloläge. Nåja, jag inser att det var helt rätt beslut att distansjobba idag och även i morgon, för då fick/får både fot och knä vila från den belastning som promenaden till och från jobbet och allt gående på jobbet är. Trots att jag har ett arbete som klassas som stillasittande går jag över 10 000 steg en vanlig vardag. Nej, jag förväntar mig ingen applåd.

Men jag började givetvis torsdagen på vanligt sätt, med dusch (det var inte helt lätt att komma i och ur badkaret över vilket duschen hänger), frukost och en stunds läsning vid levande ljus. Det var nämligen en mörk och regnig dag jag vaknade till.

Frukost med levande ljus boken Vildfåglar Hopptisarna fil med bär

Frukost med Hopptisarna och en stunds läsning vid levande ljus.


Den skarpögde noterar på frukostbilden ovan
att det måsta ha blivit bokbyte igår kväll. Det stämmer. Jag läste ut deckaren som kom ut samma år som jag föddes och började läsa den senaste boken jag har fått för recension, Ellinor Skagegårds roman Vildfåglar. Boken utspelar sig för över 100 år sen i Uppsala och i fokus står kvinnliga studenter.

Böckerna Förtroeliga band och Vildfåglar

Bokbytet igår kväll gick från en 60-talsdeckare som håller än idag till en nyutkommen roman om kvinnliga studenter i Uppsala i början av 1900-talet.

∼ ♦ ∼

Litteraturartikel med fotografering och magasinkorrektur

Vid jobbdatorn hemma fem i sju

Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn hemma.

På dagens jobbagenda stod främst arbete med en litteraturartikel och en del fotografering till den. Jag räknade inte med att det skulle ta hela dagen utan att jag också skulle kunna börja jobba med korrekturet till ett magasin som några arbetskamrater gör inför jubileumsåret 2027. Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn. Då fortsatte jag arbetet med artikeln och den vidhängande boklistan. Det var perfekt att jobba hemifrån eftersom jag behövde kolla flera saker. Mina bokhyllor är gedigna källor till litteratur.

Fotograferingen kunde jag definitivt inte börja med. Morgonen var som sagt mörk och regnig och ljuset dåligt. Inte bästa dag för inomhusfotografering…

Några av bilderna jag tog:


Det blev avbrott för ett Zoommöte.
Utöver det fick jag ofta ta korta mikropauser för att knäet inte skulle stelna till helt. Jag påbörjade korrekturläsningen som jag egentligen skulle göra i morgon. Men det var nog tur, för materialet är digert… Givetvis kan jag inte avslöja något av texterna än, därav det upp-och-nervända pappret.

Korrektur med rödpenna ovanpå papper

Korrekturläsningen är påbörjad, men jag kan inte avslöja något av texterna.


Jag brukar inte vara så hungrig mitt på dagen
när jag jobbar hemifrån, men det var jag idag. Inte vet jag vad andra gör när de distansjobbar. Jag arbetar i alla fall. Intensivt. Det fick bli ett par mackor med ägg, sill och kaviar samt go-kaffe (Zoegas Intenzo). Eftersom dagen aldrig blev riktigt ljus tände jag ett levande sånt i stumpstaken, Det förhöjde mysighetsgraden vid hemmalunchen, i alla fall.

Ägg sill o kaviarmackor o kaffe med Hopptisarna och Vildfåglar till hemmalunch

Hemmalunch med äggmackor, Hopptisarna och Vildfåglar. Det var fortfarande mörkt, därav det levande ljuset.


Det var skönt att jobba hemifrån
och kunna pausa när jag behövde utan att känna mig dum. Eftersom jag satt hemma passade jag på att köra en maskin tvätt med bland annat min gamla tröja som jag har på jobbet för att där är så kallt. Även tvätten var jobbrelaterad, med andra ord.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

Det har regnat i princip hela dan. Eller… ett tag sken solen i typ en kvart. Sen mulnade det på igen. Jag fick mycket gjort idag, kom även en bra bit i korrekturläsningen. Det känns bra, jag är nöjd. Men det var tråkigt att inte kunna delta i arbetskamratens 40-årsfirande idag. Hon vet dock mitt läge.

UKK mot grå septemberhimmel

Det regnade i Uppsala och på UKK hela dagen idag.

 

Mjölk fil kolgrillad kyckling o potatissallad smörgåstårta ostar bär sköldpaddor

Jag handlade mat till i kväll och i morgon, bär, mjölk, fil, ett par goda ostar och två chokladsköldpaddor.

Efter avslutad arbetsdag var jag nödd och tvungen att gå och handla. Det tar fem minuter att gå till Korgtassen när fot och knä inte gör ont, så det är inte långt. Idag tog det lite längre tid. I morgon väntar en något längre promenad, men inte heller den så lång fast nödvändigt.

Jag handlade mat till i kväll och till i morgon, bär, mjölk, fil, ett par goda ostar till helgen och två chokladsköldpaddor. Då slipper jag gå in och handla mat i morgon. Till resten av helgen får jag tvinga ut mig. På söndag ska jag dessutom rösta, så då måste jag ut. Idag hade jag i alla fall tur med vädret, för det regnade inte när jag var ute.

Hemkommen smorde jag in fot och knä med Voltaren och därefter vilade jag. I kväll gör knölen på vänsterfoten mest ont, medan högerknäet främst är stelt. Kexet Exet fick mig i alla fall att gapskratta högt i min ensamhet åt hennes öden och äventyr. Jag skrattade faktiskt så tårarna rann och jag började hosta.

Framåt middagstid var jag inte hungrig, men hur det än var dukade jag fram. Värmde kolgrillad kyckling i micron och åt tillsammans med krämig potatissalld och tomater. Jag hade köpt en matlåda från Korgtassen. Och maten var god, portionen alldeles lagom.

Kolgrillad kyckling o krämig potatissallad Hopptisarna Vildfåglar

Kolgrillad kyckling och krämig potatissallad från Korgtassen till middag.


Nu ska jag sätta mig och läsa, kanske se lite nyheter.
Om jag sitter eller står alldeles stilla, med vänsterfoten lite halvt utdragen ur tofflan och högerbenet aningen böjt… Då känner jag nästan ingen smärta. Men så rör jag mig, ändrar nån ställning, kanske till och med går. Genast hugger helvetet in i kroppen min.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon förmiddag ska min bil bli ompysslad. Jag lämnar den klockan åtta och får hämta den klockan 12.30.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Förtroeliga band

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en svensk deckare som är lika gammal som jag.



Vic Sunesons bok Förtroeliga bandIbland har jag gjort en del bokfynd på Ulva DiversehandelJag gillar att åka dit och titta på alla fina saker. Det händer att jag handlar. Eftersom diversehandeln har börjat sälja mer böcker rotar jag gärna i boklådorna och -högarna. I augusti 2026 fyndade jag en gammal deckare, lika gammal som jag själv, förresten, av författarpseudonymen Vic Suneson. Han som egentligen hette Sune Lundquist, var son till chefen för Pressbyrån och som jobbade som civilingenjör innan han började skriva deckare på heltid. Han som tillsammans med Maria Lang, Hans-Krister Rönblom och Stieg Trenter räknas som en av ”de fyra stora” svenska deckarförfattarna under 1940–1960-talen. Boken jag köpte har titeln Förtroeliga band. Den ingår i en serie om poliserna O.P. Nilsson och Kjell Myhrman. Den senare är inte med i den här boken.

Schlagersångerskan Linda Ray hittas död med en pistol i handen efter ett misslyckat framträdande i melodifestivalen. Är det självmord eller mord? Snart blir hennes man, han som hittade kroppen, misstänkt för mord. Polisen O.P. Nilsson och hans kollegor får hand om fallet.

Det här är en typisk svensk sextiotalsdeckare. Inte nog med att meningarna är sju mil långa, fokus ligger rätt mycket på miljöbeskrivningarna. Eller i det här fallet, bygget av Esssingeleden, på sin tid Sveriges största vägbygge, och trafikfrågor i Stockholm rent generellt. Betänk också att detta är innan högertrafikomläggningen.

Vad gäller karaktärerna är bokens kvinnor rena utsmyckningar. Deras utseende och klädsel beskrivs gärna, men i övrigt verkar de flesta mer eller mindre dumma i huvudet. Männen är buffliga. Utöver det röker typ alla.

Men det är charmigt. Det är rätt mysigt att läsa om kvällstidningar i papper, mynt och priser och musik och rullbandspelare. Och jag gillar både längden på den här deckaren och att gåtan står i centrum. Ett kul grepp är att jag som läsare redan från början får veta vem mördaren är. Sen ska bokens polisman ta reda på det också.

Jag tycker att den här boken håller bra som deckare. Gåtan är det viktigaste, även om jag som läsare vet vem mördaren är. Det jag inte vet är varför.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 9 september 2026: Vi är många som bär olika sorters kors

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bedrövlig kväll igår med otroligt ont i knäet. Jag gick och la mig redan 21.15. När jag vaknade i morse hade värken lättat, men knäet var stelt. Efter att ha varit in i duschen och gått omkring lite hemma kom det onda tillbaka igen. Letade fram kryckan, åtminstone att ha hemma. Jag kan inte ha den till eller på jobbet.

Petade i mig frukostfilen och mådde illa som fan. Fick verkligen anstränga mig för att inte kräkas. Jag vet ju inte hur jag ska göra med medicinerna i såna fall. Ska jag försöka ta nya om jag kräks upp dem jag tagit? Ingen vet och från vården får man inga svar. Eller bara konstiga svar.

Filfrukost med Hopptisarna levande ljus och krycka

Kunde ha varit en mysig onsdagsfrukost med fil, Hopptisarna, boken och ett livande ljus. Men jag hade ont och jag mådde illa.

 

Mina fötter i vita gympadojor på kullerstenar med höstlöv på

Vart vänder man sig för att få hjälp när man har fruktansvärt ont?

Jo, jag fick ett svar på 1177 i morse, men inte från ”min” husläkare. Den fina doktorn är under utbildning och för tillfället iväg på jobb inom slutenvården. Hans handledare svarade emellertid och det var ju ett goddag yxskaft-svar. Handledaren hänvisade mig till fysioterapeut om jag har problem med muskler och leder. Sen hade han stängt ärendet. Så jag skapade ett nytt ärende och skrev ett nytt meddelande direkt till handledaren och berättade att jag knappt kan gå. Men att jag tagit mig till jobbet och hoppas kunna ta mig hem idag samt att jag fortsätter med Voltarengelen. Jag skrev att jag inte är doktor och därför inte kan ställa diagnos själv. Underförstått: jag vet inte om det är muskler eller leder jag har ont i, jag har bara fruktansvärt ont och jag behöver hjälp.

Sen tänkte jag för mig själv att jag jobbar hemifrån torsdag och fredag för att vila knäet. Dessvärre måste jag lämna och hämta bilen på tvätt på fredag, men det är en kort promenad och varken uppför eller nerför, så det borde jag fixa, kanske med krycka. Det kom ytterligare ett svar från samma läkare där han bland annat skrev att om mitt ärende är av akut karaktär finns det akuttider på fredag. Sen avslutade läkaren igen, så om jag ville svara fick jag skapa ett nytt ärende. Det gjorde jag inte. Jag orkar inte försöka kommunicera med vården på detta yxiga sätt. Jag fick rådet av en arbetskamrat att vända mig till närakuten. Det kanske jag gör om det inte blir bättre.

Före och efter allt detta deltog jag i möten på jobbet. Ja, jag försökte jobba också. Det är svårt när man har så ont att man mår illa och dessutom inte får nån hjälp av vården.

∼ ♦ ∼

Lunchbreak och klipp

Ett av skälen till att jag faktiskt envist tog mig till jobbet idag var att jag hade en lunchdejt med en tidigare arbetskamrat. Det var mycket bra. Mindre bra var förstås att jag bröt ihop nästan genast i hennes bil på väg till lunchstället, men sen var det gjort och jag kunde skärpa till mig. Och konstatera att vi är många som har olika sorters kors att bära. För mig var det guld värt att komma bort från jobbet, äta varm mat (funkade bra mot illamåendet), prata med och lyssna på nån som jag har förtroende för. Det blev ett break, ett avbrott i samma samma samma elände. Tyvärr avslutades lunchen med en p-bot. Det kunde mitt lunchsällskap ha sluppit. Jag erbjöd mig givetvis att betala hälften, men se det fick jag inte.

Thailunch med UC

God och varm lunch, finfint sällskap.


Det andra skälet till att jag gick till jobbet idag
var att jag hade en klipptid klockan 16. Igors salong ligger på vägen mellan jobbet och hemmet. Dit haltade jag en halvtimme innan, med ryggsäcken full av en artikel på gång och ett första korrektur på ett magasin, saker att jobba med under torsdag och fredag.

∼ ♦ ∼

Vill bara inte vara olycklig hela tiden

En tung dag går mot sitt slut. Eftersom jag åt en rejäl och varm lunch räckte det bra med mackor igen till kvällsmat. Och så läste jag de sista sidorna i Förtroeliga band. Ett inlägg om boken kommer senare i kväll.

Kvällsmat med Hopptisarna mackor och de sista sidorna i Förtroeliga band

Mackkvällsmat igen med Hopptisarna och de sista sidorna i Förtroeliga band.


Jag ska försöka sitta med knäet högt
och vila det så mycket som det går. Och så ska jag försöka att inte bry mig så mycket om idiotivården och annat som suger just nu. Jag är tacksam att jag tog mig hem idag. Men jag har svårt att vara tacksam för att vi är så många som stretar med olika kors. Jag vill inte vara lycklig hela tiden. Jag vill bara inte vara olycklig hela tiden.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska jag jobba vidare med min artikel, men jag ska också ta bilder till den. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 8 september 2026: Kom ihåg allt!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Dålig måndagskväll och riktigt dålig natt. Jag hade ont. Har ont. Ont som fan i framför allt knäet. Även knölen på foten känns av. Inget svar har jag fått från min husläkare heller. Frågan är emellertid vad han kan göra. Jag kör på med Voltarengelen. Nog tyckte jag att den gjorde nytta i helgen, men kanske handlade det mest om att knäet fick vila. Jag lyckades ta mig ur sängen, in i duschen och fram till frukostbordet. Hopptisarna glodde på mig. Från Förtroeliga band hörde även jag… Rösten. (Förklaringen kommer senare i inlägget om boken.)

Vardagsfrukost med Hopptisarna o Förtroeliga band fil med bär kaffe Pro Viva medicin

Frukostbordet i morse. Hopptisarna glodde på mig.

∼ ♦ ∼

Envis Jävel

Text på whiteboard Kom ihåg allt. Ordet namnlappar är överstruket

Kom ihåg allt! Precis som det står på whiteboarden.

En envis jävel är jag. Kom ihåg det. Kom ihåg allt jag skriver, för jag har ingen annan att berätta för än du, kära dagbok. Jag bara kämpar på och det kommer nya krämpor hela jävla tiden. Hinner inte tillfriskna emellan. Ska det vara så här resten av livet? Då vill jag inte vara med. Men Envis Jävel tog sig till jobbet, hur ont det än gjorde i fot och knä. Haltade trottoarerna fram, stapplade uppför Carolinabacken. Det var en väg, det. Sen skulle jag hem också. Stora A tyckte att jag skulle jobba hemifrån, men det känns som om det är så grinigt vad gäller det just nu.

På jobbet var jag först även idag. Och jag satte genast igång med det roliga skrivuppdraget. Det handlar om… litteratur. Tjolahopp! Men inte ens det kunde ta udden av smärtan. Jag satt och skrev intensivt. Då blev jag stel. Fick ondare. Varför tar det aldrig slut? Gelen var förstås med till jobbet. Jag kommer ihåg allt. Ibland. När inte hjärnan är inkapslad i dimma från tunga hjärtmediciner. Mediciner som jag borde må bra av, men som jag mest mår skit av.

Mitt på dagen skrivbordslunch som igår. Sen fortsatte jag med min artikeltext. Det blir fan en roman.

Macka ägg och en stunds läsning skrivbordslunch

Skrivbordslunch igen, samma som igår. Eller likadan, heter det.


På eftermiddagen läste jag igenom texten och redigerade.
Vidare kontaktade jag intervjuperson och fotograf, tog en vattenfika och sen var arbetsdagen slut. Och ja. Jag tog mig hem, men det var knappt. Väl hemma avslutade jag ett par saker i ”ärendet”.

∼ ♦ ∼

Paketutdelning

När jag kom hem från jobbet blev det paketutdelning. Postboxen var full av post, men den roliga posten var två paket. 

Grejorna jag nätshoppade igår kväll från Apotea kom i ett vitt paket. Snacka om snabb leverans! Jag hade beställt fotkräm och ansiktsvatten. Framför allt fotkrämen är mycket billigare på nätet. Och fötternas välbefinnande kan jag ju påverka. Värre är det med ansiktet. Det är som det är. Inte vackert. Men jag önskade att paketet hade innehållit nånting för mitt knä, för det gör bara mer och mer ont.

Paket nummer två var brunt och hade ett hårt innehåll. Polaris (förlaget bygger om sin webbplats, så där finns inte mycket att se just nu) hade så vänligt skickat Ellinor Skagegårds debutroman Vildfåglar som jag bett att få för recension. Stort TACK!

∼ ♦ ∼

Jag kom inte ihåg allt…

Ingen är ofelbar, allra minst jag. Jag kom inte ihåg allt. Till exempel vad jag skulle äta. Eftersom jag hade så ont var jag inte heller särskilt hungrig. Men jag bestämde mig för att det skulle bli saltgurksprovning. Jag åt mackor med rejäla skivor av Annas saltgurka ovanpå kalkonsalami respektive cheddarost och drack kaffe till. Jag blev mätt. Saltgurkorna var perfekta. Dem glömmer jag inte! Tur att jag har flera gurkor kvar också.

Mackor med kalkonsalami o ost o saltgurka kaffe Hopptisarna Förtroeliga band

Saltgurksprovning till kvällsmat. Gurkorna var perfekta!


Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att försöka hitta
en någorlunda bekväm ställning så att knäet gör så lite ont som möjligt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Liberalerna i Uppsala tycks tro att valpropaganda är samhällsinformation. Det tycker inte jag. Jag tycker att det är reklam. På min postbox har jag angett att jag inte vill ha reklam. Liberalerna och Sverigedemokraterna är de enda som har ignorerat detta. Det här är ingen politisk blogg, men ett parti som har en partiledare som i en TV-intervju säger att man kan skrota min yrkesgrupp får aldrig nånsin min röst. 

Brev från liberalerna som de klassar som samhällsinformation

Ett brev från liberalerna är valpropaganda och reklam, enligt min mening, inte samhällsinformation.


Utöver det undrar jag vart man ska vända sig
för att slippa få den här typen av skräp i sin postbox. Det framgick inte av skräpet. Det stod bara att man skulle höra av sig… Liberalerna om några skulle behöva en kommunikatör. Minst. Fast vilken kommunikatör skulle vilja jobba med det partiet som tycker att den yrkesgruppen är onödig..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 7 september 2026: Lägg aldrig av?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Lusten att kliva ur sängen den här måndagen var minimal. Men jag gjorde det. Jag duschade, åt frukost, bäddade. Läste en stund till filen, trots att jag har svårt att komma in i Förtroeliga band. Jag bara vill inte. Det är ingen knepig bok.

Måndagsfrukost med fil o bär Hopptisarna Förtroeliga band

Måndagsfrukost med Hopptisarna och ett försök att läsa en stund.

 

Och så gick jag iväg. Med väldigt ont i magen och ont i foten. Det var soligt först, jag tog solbrillorna på. Strax blev det igenmulet. Inga regndroppar föll dock medan jag gick upp till jobbet. Trots mitt motstånd var jag först på plats på avdelningen. Som så ofta. Vad har jag för det? Nada. Men jag fick en stunds tystnad som jag ägnade åt att redigera en översättning till svenska (!) som jag själv gjort av min engelska intervju, men som jag låtit en översättare titta på. Så illa var inte mitt försök. Visserligen hade jag tagit tekniken till hjälp och därefter granskat texten själv. Det är oerhört värdefullt att få ett proffs ögon på den.

∼ ♦ ∼

Ett gott tecken?

Kort på marken med texten Lägg aldrig av

Ett gott tecken?

På förmiddagen hade jag två möten idag. Det andra var jag ursprungligen så uppspelt över, men efter informationen på torsdagseftermiddagen tappade jag fan sugen. Och det spelar ingen roll att jag såg ett kort på marken i morse med en textrad som jag kanske borde se som ett gott tecken. Jag har väldigt svårt att tänka positivt nu. Försöker hålla mig neutral och lugn, men fan vad det suger. Jag är förbannad och ilskan pyser. Fan vad allt suger. När jag ser in i framtiden ser jag bara svärta och mörker. Nu kanske jag måste lämna mitt hem också. Och jag orkar fan inte det.

Möte nummer två gick ganska bra och uppdraget är roligt och stimulerande. Jag har påbörjat det hela. Jag skulle kunna få energi av att skriva just detta. Så det kanske är bra. Men idag gjorde jag inte så mycket mer med det hela. Mitt på dagen intog jag lunch vid skrivbordet.

Skrivbordslunch macka ägg Förtroeliga band två muggar varm choklad

Skrivbordslunch med macka och ägg och varm choklad för värmens skull samt en stunds läsning.


På eftermiddagen la jag in en jääättelång artikel
så att den är klar att publicera när som. Efter det smet jag in på C:s kontor för att prata en stund. Det blev ett mycket bra samtal och jag mådde betydligt bättre när jag kom ut därifrån än jag gjort på flera dagar.

Min chef kom och letade efter mig för hon hade inte sett mig på hela dagen. Men jag hade varit på diverse möten och faktiskt var jag ju först på jobbet, redan halv åtta. Fast att jag var först på plats sa jag inte.

∼ ♦ ∼

Höstväder och 111 meter tandtråd

111 meter tandtråd

Jag blåste in på apoteket på Kvarnen och köpte bland annat 111 meter tandtråd.

Det blev ett riktigt höstväder på eftermiddagen. När jag skulle gå från jobbet regnade det inte, men det hade det gjort. Blåste gjorde det däremot och inte så varmt var det heller. Men det gjorde mig inget, för jag blir alltid varm när jag går. Första biten hade jag sällskap med HR-direktören. Tänk att det är över två år sen jag gjorde intervjun med henne som nyanställd

Idag behövde jag in på Kvarnen och göra ett par ärenden. Bland annat köpte jag 111 meter tandtråd på apoteket. Tråden tog slut igår kväll. Jag skulle ha lite andra saker också, men de fanns inte, så dem nätshoppade jag när jag kom hem. För övrigt kan jag meddela att jag skrev till min husläkare på 1177 angående knäet. Den här gången tänker jag inte vänta ett par månader innan jag får svar eller tid.

∼ ♦ ∼

Ordentlig bostongurkprovning

Sen var det det här eländet med middagsmat. Jag hatar det. Men idag blev det lätt. Jag tog fram tre kycklingkorvar att grilla i ugnen och sen stoppa i korvbröd. Till korvarna ville jag prova mer av Annas bostongurka. Jag fick ytterligare två glasburkar med sånt smaskens och jag hade lite kvar i den första burken jag fick. Räksallad fanns också, men den hade inget med Anna att göra. Och bostongurkan är verkligen jättegod, mycket mer smak än köpes. Det var nästan så att halva burk nummer två gick åt…

Kycklingkorv med bröd räksallad o Annas bostongurka Hopptisarna o Förtroeliga band

Kycklingkorv med bröd, Annas smakrika bostongurka och räksallad, givetvis med Hopptisarna och min bok på gång.


I kväll ska jag softa, försöka läsa och bara vara.
Framför allt inte lägga av utan komma igen. I morgon.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Man får inte skoja hur som helst med politiker. En konstnär (?) har gjort alternativa valaffischer och satt upp dem i bland annat Uppsala. De vanliga valaffischerna står vi skattebetalare för, via det offentliga partistödet.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 6 september 2026: Alla frågor har inte svar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, det är så många som mår dåligt…

…inklusive jag själv. Men jag kan tyvärr inte skriva om det. Dels vill jag inte hänga ut människor, dels vill jag inte skriva mer om mig själv än jag redan gör.

När det blev känt att jag är homosexuell, för typ 20, 30 år sen, var standardfrågan:

”Hur gör ni?

underförstått i sängen. Nu är standardfrågan jag får:

”Hur hinner du läsa alla dessa böcker?

Den första frågan vägrar jag fortfarande att besvara. Svaret på den andra frågan är:

”Jag har inget liv.

Jag satt i princip hemma, ensam, i fem veckor under sommarsemestern och läste och hade ont. Inte ens ner till graven kom jag. Och nu är jag så gott som säker på att det lilla liv jag har förutom litteraturen ska tas ifrån mig också.

”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Det är den tredje frågan och den ställer jag. 

∼ ♦ ∼

Söndagsförmiddag med bokbyte, stryk och våghalsig klättring

Kaffe på sängen och Kära Debbie

Tidig start med morgonkaffe på sängen och läsning.

Jag sov bra i natt, men jag kunde inte sova i morse. Det blev tidig kaffekokning och kaffe på sängen ihop med Kära Debbie. Jag läste faktiskt ut boken. Och mer kan jag inte säga om den. Nåt inlägg om boken kommer inte idag, men en recension är tidsinställd för publicering här den första recensionsdagen, det vill säga fredagen den 18 september. Samma dag som jag ska besiktiga bilen, för övrigt.

Ur min hög med olästa böcker valde jag i morse en bok som är lika gammal som jag själv. Alltså, den kom ut samma år jag föddes, typ på stenåldern. Det är en hederlig 1960-talsdeckare, Förtroeliga band, av pseudonymen Vic Suneson. Det var min pappa som läste den typen av deckare och jag har ärvt pappas kärlek till genren helt klart.

Böckerna Kära Debbie och Förtroeliga band

Bokbyte från en alldeles ny bok till en bok som kom ut på stenåldern, samma år som jag föddes.

Strykhögen ropade på mig från gästrummet. Innan jag grep mig an den åt jag frukost med Hopptisarna och Förtroeliga band. Jag åt många skivor saltgurka, för jag fick ju nya gurkor igår. Efter bäddning och tandborstning gick jag in till gästrummet. Det tog en god stund, men nu har jag inte ett smack kvar att stryka. Sååå skönt!

Utöver det gjorde jag nåt våghalsigt, nåt jag inte borde göra. Men om jag inte hade gjort det hade det inte blivit gjort. Jag klättrade på mammas trappstege och satte upp en keramiktavla. Det är en oval tavla som jag fick för många år sen, typ på 1990-talet, men som jag aldrig har satt upp. Förrän nu. Och den är lite barnslig, med en ekorre och en igelkott i ett bibliotek. Fast jag gillar skylten i tavlan, den som säger Silence (Tystnad)…

∼ ♦ ∼

Söndagseftermiddag med handling och fika

Fil, bröd, jordgubbar, ljus

Fil och bröd och jordgubbar samt ljus till halva priset.

På eftermiddagen tog jag bilen och gjorde en åktur. Jag har en rutt jag kör. Skittråkig, men den håller bilbatteriet laddat. Jag skulle kunna åka… vart som helst. Men har jag nån lust? Nej. Idag har det varit en sån där dag när allt har känts motigt. Så jag körde till City Gross. På handlingslappen stod bara fil och bröd, men jag köpte ljus till halva priset också, både värmeljus och ett stort doftljus. Jordgubbarna såg fortfarande fina ut och var billiga, så det blev en ask såna också. Och brödet var även det billigt. Jag köpte två förpackningar, en till brödburken och en till frysen.

Sen åkte jag hem och värmde på kaffe för en fika med helgens andra Noisette. Jag försökte läsa en stund, men hade ingen ro. Nån middagsmat hade jag varken tänkt ut eller köpt när jag var och handlade. Det känns motigt det också. Hur jag än försökte i helgen att muntra upp mig med god mat och dryck och lite ”pyssel” kring det hela blev det aldrig särskilt… kul. Äta ensam är ju inte det. För det mesta går det bra. Den här söndagen var hela dan tuff.

Söndagsfika Förtroeliga band Noisette

Söndagsfika med Förtroeliga band och Noisette. Men ingen ro…

∼ ♦ ∼

Plötsligt händer det, men inte mig

Totalt apatisk satt jag resten av eftermiddagen. Jag kände mig jätteledsen, men kunde inte gråta. Sen försökte jag ta mig i kragen. Jag tog fram den tredje och sista Trisslotten jag fick av Annas snälla mamma i födelsedagspresent. Jag tänkte att, plötsligt händer det. Fast det hände inte mig i alla fall. Ingen vinst.

Klockan närmade sig halv sju och medicindags. Numera behöver jag inte äta till medicinen, men jag behövde äta. Det fick bli lite plockmat av det jag hade: två skivor nyköpt bröd, cheddarost, Annas krusbärsmarmelad, Digestivekex och flingor och jordgubbar med mjölk. Till medicinen ett glas Pro Viva svartvinbär. Och ja. Jag blev mätt.

Bröd flingor jordgubbar o mjölk ost Pro Viva Annas krusbärsmarmelad kex Hopptisarna o Förtroeliga band

Tofflisk plockmat till söndagsmiddag med Hopptisarna och Förtroeliga band.


Nu ska jag väl sätta mig i fåtöljen och bli apatisk igen
tills det är dags att gå och lägga sig. Jag vet inte om jag kan sova i natt eller om mina arbetskamrater kan det. För första gången vill jag inte gå till jobbet i morgon. Och det handlar inte om att jag har väldigt ont i foten och för tillfället lite mindre ont i knäet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Alla frågor har inte svar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 5 september 2026: Lögaredag med två delikassar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, bara vara…

Kära Debbie och kaffe på sängen

Lördagsstart med Kära Debbie och kaffe på sängen.

I morse när jag vaknade var jag piggare än vanligt om helgerna. Det var helt rätt att ta flexledigt igår eftermiddag. Inte för att jag varken städade (jo, lite) eller tänkte över saker och ting utan mest för att jag bar hem godsaker och sen bara var jag. Jag tror att många av mina arbetskamrater agerade som jag. De bara var, med sina nära och kära, förstås. Några såna har ju inte jag. Jag var bara med mig själv.

Den här morgonen vaknade jag en tio över åtta, vilket innebar att jag alltså somnade om efter morgonmedicinen klockan sju. Nice! Sen gjorde jag på vanligt sätt, det vill säga fixade kaffe på sängen. Medan kaffet puttrade i perkolatorn vek jag tvätt och ställde in disk. Läste därefter tills klockan var nästan tio. Tyvärr kan jag inte avslöja nåt om Kära Debbie, för det är en bok jag har fått för recension av Modernista och första recensionsdag är den 18 september.

∼ ♦ ∼

Städa, städa, varje lördag

Skitig mopptrasa

Jaa. Så här skitiga var mina golv. Inget ska döljas, för då kanske jag lär mig att inte dröja så längen mellan moppningarna…

Men idag kom jag inte undan det jag slapp igår. Eller… jag började ju städa igår, fast bara det lätta såsom att damma och torka av i badrummet. Idag var det dags att dammsuga. Med mina nya handskenor gick det jättebra. Det var bara högerknäet, min senaste krämpa, som var irriterande ont. Och så var jag noga med att ta paus när vardagsrummet och köket återstod.

Slängde ner mig i fåtöljen och kontaktade bland annat Anna per sms för att höra när jag kunde få hämta godsakerna hon gjort iordning åt mig. Jag vet ju att hon har begränsat med utrymme. Vi kom överens om att jag skulle svänga förbi henne under eftermiddagen. För nu när jag var igång och städade inte bara dammsög jag utan torkade alla golv också. Fy fan så skitigt det var. Jag skulle ha storstädat på semestern, men då lyckades jag ju så lägligt skada min hand. Nu blev det i alla fall både suget och golvtorkat. Duschen efteråt var extra skön. En riktig lögaredag… Jag var ren, hemmet var rent, när jag satte mig vid frukostbordet.

Rostat bröd o fil med bär med Hopptisarna och Kära Debbie

Lördagsfrukost med rostat bröd, fil med bär, Hopptisarna och Kära Debbie.

∼ ♦ ∼

Dagens första delikasse

Jag tog bilen och åkte en sväng efter frukosten/brunchen. Kollade av med Anna att det passade att jag dök upp och det gjorde det. Vi satt på en bänk utanför hennes soprum (!) och språkade en halvtimme. Det känns gott att vi kan prata så bra nu och delge varandra livets glädjeämnen och sorger (mest krämpor). För även om vi inte är vi längre delade vi nästan 17 år av våra liv. Det är år man inte bara suddar bort så där.

Vi utbytte kassar. Jag hade med mig en tom saltgurksburk, en före detta glassbytta, samt en flaska rött från Toscana. Och jag fick en kasse med en ny saltgurksburk, två burkar bostongurka och en burk krusbärsmarmelad, allt tillagat av Anna.

∼ ♦ ∼

Lördagslugn eftermiddag

När jag kom hem packade jag upp dagens första delikasse och ställde in burkarna i kylen. Så värmde jag på kaffe och dukade fram helgens första Noisette. Det blev ytterligare en stunds läsning.

Lördagsfika med Kära Debbie och Noisette

Lördagsfika med Kära Debbie och Noisette.


Jag har en enorm strykhög,
men beslutade mig för en lördagslugn eftermiddag. Det är en dag i morgon också. Då skulle vädret bli bättre, men inte har det varit särskilt dåligt idag. Ja ja, jag får väl stå och svettas vid strykbrädan. Jag ska väl bara ut och åka en sväng. Det enda jag behöver handla är fil.

Så resten av eftermiddagen ägnade jag mig åt att läsa och att skriva på min kommande recension av Kära Debbie.

∼ ♦ ∼

Dagens andra delikasse

Dagens andra delikasse hade jag beställt från Korgtassen och var och hämtade igår eftermiddag. Kassen innehöll en trerättersmiddag för en person med pedagogisk instruktion för värmning.

Förrätten bestod av grön ärtsoppa som skulle toppas med pepparrotskräm och syrat äpple. Soppan skulle värmas på låg värme för att behålla sin gröna färg. Jag lyckades! Soppan var mild och god, pepparrotskrämen smarrig, men äpplet hade jag klarat mig utan.


Huvudrätten var ett fiskpaket
med ört-, sardell- och citronsmör samt primörer. Paketet skulle värmas ganska lång stund i ugnen. Jag hann diska innan det var färdigt. Örtsmöret var mycket smarrigt och gav firren och rotfrukterna godsmak. Ja, till och med morötterna var goda…

Och till sist desserten, toscaäpple med vaniljkräm. Vaniljkräm är inte min favorit, men jag valde att prova i alla fall. Jag tog två teskedar. Krämen var OK, fast toscaäpplet behövde den inte.


Till maten drack jag ett glas spumante från igår.
Korgtassens webbplats finns alltid dryckestips till helgkassarnas innehåll. Till helgens kasse rekommenderades i princip torrt, vitt vin. Bubblet jag drack är torrt och det dög bra till. För övrigt blev jag proppmätt.

Nu är hela disken avklarad och jag ska värma kaffe och starta nåt att glo på. Det kan bli del två av Mister Books mysterier.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn blir det ytterligare en liten åktur med bilen, men sen måste jag ta itu med strykhögen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar