OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, redan mitten av veckan…
Från nu är det nerförsbacke till helgen. Jag värmde mig som vanligt med risgrynsgröt och levande ljus till frukost. Boken jag passade på att läsa lite ur, Det hänger en ängel ensam i skogen, är så rysligt läskig att jag frös lite extra.
Värmande frukost med gröt och levande ljus. Fast boken orsakar rysningar.
Annars var det faktiskt både lite ljusare och varmare idag, bara en fem, sex minusgrader i morse. Men så har vi ju mer snö att vänta och då brukar det bli mildare. Snön får gärna hålla sig borta från mig och mina hoods, fast jag vet att jag inte slipper undan. Det är bara februari än, inte ens mitten av månaden.
Morgonpromenaden var ganska händelselös. Jag tyckte att jag gick så långsamt, men enligt appen gick jag ytterligare lite snabbare idag jämfört med i morrn. Kära hjärta, du sköter dig! Jag tyckte också att jag blev mindre andfådd. Det trodde jag i och för sig berodde på att jag gick långsammare – vilket jag uppenbarligen inte gjorde. Nu hoppas jag att den där återbesökstiden hos Sjukstugan i Backen dimper ner snart, att prover och undersökningar ger goda resultat och att jag får sluta med en, helst två, mediciner ganska snart. Den blodförtunnande har jag insett att jag nog får stå kvar på livet ut. Det är lite för optimistiskt att tänka att jag kanske kan sluta med den i december när det har gått ett år efter Ingreppet.
Februarimorgon och ljusare.
∼ ♦ ∼
Arbetsveckan nu och sportlovet nu och då
Onsdagar är mötesdagar på jobbet, men ett möte var redan inställt. Därför blev det bara två möten på morronen och sen skrivtid etc. Jag har börjat titta på artikeln jag skrev för ett år sen, som jag ska damma av och ha ett möte om nästa vecka. Vidare har jag en annan artikel på fakta- och citatkoll tills i morrn. Och på fredag publicerar jag nästa. Det rullar på, helt enkelt. Men än så länge skriver vi onsdag och lunchen intogs vid skrivbordet och inkluderade en lässtund. Bonus idag blev en kexchoklad, bananen sparade jag till senare.
Skrivbordslunch med läskig bok och god choklad, bland annat. Bananen sparade jag till senare.
Det har varit en rätt lugn vecka, konstigt nog. Nästa vecka är det sportlov här och då blir det säkert ännu lugnare. Vuxna människor älskar visst att ta sportlov, nåt jag trodde var för barn och ungdomar. Ja, ja… Jag är en surtant men mitt enda minne av sportlov som barn var när jag åkte till Lena Kling-Kling det året vi skulle fylla 14 och vi gjorde semlor som vi föråt oss på. Sen åkte hon med till mig ner till Motala. Åren från Tranås till Motala hade tyvärr redan hunnit göra oss till främlingar då. Lena Kling-Kling var en idrottstjej som gillade basket och bandy, jag var mer en festprissetjej. Vi tappade snart kontakten efter det sportlovet. Men se semlor äter jag fortfarande inte!
Nej, slemlor äter jag INTE! Kortet fick jag av Anna en gång.
Under onsdagseftermiddagen gick de flesta iväg på nätverksträff. Jag stannade vid min dator och skrev på två artiklar. Och sen blev jag erbjuden skjuts hem med U-bilen och det tackade jag inte nej till. Det snöade faktiskt lite… Men innan vi åkte hem fick jag positiv återkoppling från två olika håll på en artikel jag nyligen har publicerat. Jag blev glad i hjärtat.
∼ ♦ ∼
Kvällsbestyr
Hemkommen vittjade jag som vanligt min postbox och se, där låg nånting. Först ett obegripligt årsbesked om en tjänstepension jag visst har. Asså jag fattar inget. Och det ruggiga är att pensionen inte ligger allt för långt bort… Det andra som låg i boxen var ett hårt, vitt paket och såna gillar jag. Det var en annorlunda kattbok som jag har fått för recension. Tusen tack till författaren EvaMarie Törnström!
Ett obegripligt årsbesked och ett hårt vitt paket låg i postboxen.
Paketet innehöll en annorlunda kattbok med en hälsning från författaren, sånt som jag är svag för. Boken har jag fått för recension.
Med snö och kyla utanför passade det bra med Thaisoppa och mackor till kvällsmat. Jag var inte världsahungrig som igår, men det slank ner.
Mackor och Thaisoppa med Hopptisarna, Ängelboken och levande ljus.
Resten av kvällen ska jag läsa. Igår kväll blev det inte mycket läst och nu har jag så många spännande böcker som jag vill kasta mig över. Till helgen sparar jag den fortfarande inplastade Electronic Flora som jag fick av Husse och Baldur i fredags. Den ligger på vardagsrumsbordet och jag har enormt svårt att låta bli den.
Utöver det ska jag vila min fot som tack vare skjutsen hem inte gör lika ont som igår. Däremot har jag ont i huvet och då blir jag alltid nojig för stroke, en risk som hänger över mig oavsett om jag har huvudvärk eller inte.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Sist men inte minst, idag är det Biografmaskinistens födelsedag. Jag har insett att vi inte ses för att fira, men en födelsedagspresent som jag hoppas ska passa är skickad. Tänk att mitt äldsta bonusbarn, som varken är bonus eller barn längre, har fyllt 35 år. Tonårskille när vi först sågs, nu vuxen man.
Omtänksam, snäll och rolig och en person som går sin egen väg
– det är Biografmaskinisten.
Stort GRATTIS!
Biografmaskinisten ungefär när jag lärde känna honom på bilden till vänster. Bilden till höger är tagen i januari 2026.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I början av februari 2026 kom en förfrågan om jag ville läsa och recensera en bok om ett land jag knappt vet nåt om: Japan. Eller jag ”vet” det jag har fått till min hastigt via olika medier, men jag har aldrig fördjupat mig. Så även om den här boken ligger utanför genreområdet vad gäller böcker jag vanligen läser tackade ja jag. Ett par dar senare låg 
Sova är jag visst bra på. I natt sov jag dock inte lika bra som natten innan, men ändå hyfsat. Somnade runt 23-tiden och vaknade cirka 4.30. Somnade om tills medicinlarmet gick igång 6.45. Somnade om igen och vaknade strax efter klockan nio… Märkligt nog har jag ändå känt mig trött hela dan idag. Men söndag är ju vilodag och jag inledde den på sedvanligt sätt – med läsning och kaffe på sängen. Jag har redan läst mer än hälften av 
I början av 2026 fick jag en förfrågan om jag ville läsa och recensera en bok som kändes… inte så lätt. 
Husse hade med sig gofika. Baldur ville gärna smaka.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 