OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, planer och inga planer…
Långfredagskvällen avlöpte precis som planerat. Jag läste ut den danska kriminalromanen Blodland utan att gissa rätt på mördaren. Högen av olästa böcker krymper oroväckande snabbt, men läser är ju det jag gör, typ. Valet föll på en av bokreaböckerna från The English Bookshop, The day of the roaring. Även den boken är en kriminalroman, men brittisk. Jag kände att det var dags att läsa på engelska.
Bokbyte från dansk kriminalroman till brittisk, båda inköpta på bokrean 2026.
Och när boken var utläst och bokbytet gjort hällde jag upp ett glas rött från Piemonte (inlägg kommer när jag har ätit till vinet!) och kollade först säsongsavslutningen av Shetland (gissade inte rätt på mördaren där heller!), sen första delen av säsong två av Hidden Assets. Runt 23.30 var det god natt här. Allt enligt plan!
∼ ♦ ∼
Skitväder och silldiskussion
Regn i morse…
Asså, jag sov bra i natt, inget avbrott förrän en halvtimme innan jag skulle gå upp och ta medicin. Då var även nån i huset uppe, hörde jag, så helt ensam i påsk är jag uppenbarligen inte.
Det gick inte att somna om efter det, men jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret och… nääää… det regnade! Hoppade ner i sängen igen och drog mig nån timme innan det var dags att fixa kaffe.
Jag hade nog tänkt göra nån kort tur med bilen idag. Den planen la jag på hyllan. Idag blir det innedag hela dan, inte ens en promenad.
Påskaftonskompisar på sängen.
Kaffet smakade extra gott och den nya boken började läskigt med en styckmördad rektor. Jag låg och läste fram till halv nio, nio, ungefär. Det blev en maskin tvätt igår och den rena och torra tvätten tog jag reda på. Därefter satte jag mig för att sy och laga ett hål i mina pyjamasbyxor. Jag har två par pyjamasbyxor som är favoriter och det ena paret är väl på väg att ge upp snart, tyvärr.
När jag tittade ut genom sovrumsfönstret, som jag öppnat för att vädra, noterade jag att regnet hade övergått i mera snöblandad form. Sovrumstermometern visade en plusgrad, medan termometern i köket visade hela två. Näää… Det var verkligen rätt plan att stanna inne idag.
En liten ljusglimt är i alla fall den vita påskkaktusen som blommar med blomma nummer två nu i vardagsrumsfönstret.
Snöblandat!
Den vita påskkaktusen blommar.
Jag kokade fyra ägg som jag skulle måla. Ja, det är en tradition som Anna införde i mitt liv till påsk och den tycker jag är mysig. Att pyssla på egen hand är jag ju van vid. En dag som denna, med skitväder, känns det helt OK att vara ensam och pyssla. Jag har ingen lust att gå ut, ingen lust att träffa nån, ingen lust att anpassa mig efter nån annan. I år blir det bara min påsk. Därmed kan jag äta när jag vill och vad jag vill och jag behöver inte passa några tider. En silldiskussion hade jag på förmiddagen med en arbetskamrat och vi var rörande överens om vilken sill som är bäst: inlagd. Jag kollade de sorter jag hade beställt från Korgtassen och som är deras egna. Det är inlagd, vitlökssill (lite tveksam till) och pepparrot- och gräslökssill. Omdömen om dessa kommer längre ner i inlägget!
Fyra kokta ägg som ska målas…
…och tre sillinläggningar som ska ätas.
Men innan det blev dags för äggmålning och sillätning rundade jag av förmiddagen med att bädda, äta frukost, borsta tänderna och duscha. Klädde upp mig gjorde jag inte, fast jag vill ändå känna mig ren och fräsch. Jag förväntar mig inte att det ska ringa på dörren eller att jag ska bli bortbjuden.
Påskaftonsfrukost med Hopptisarna och The day of the roaring, rostat nötbröd med ost och flingor och jordgubbar med mjölk.
∼ ♦ ∼
Konst i påsk eller konstig påsk
Ja nån tur för att se på konst blev det ju inte. Det är ju fan att man inte ska kunna göra nåt roligt som man har planerat. Men nu är det som det är. I stället fick jag stanna hemma och vara konstig.
Jag målade de fyra äggen. Eller snarare ritade på dem med färgpennor. Med lite god vilja kan man se att de föreställer Hopptikissen, Hopptimisten, en kanin/påskhare med blåa ögon och en påskkärring. Och efter detta utmattande arbetsmoment var det dags att välja snapsvisor ur Lilla snapsviseboken. Tre (3) valde jag ut, mer snaps tror jag inte är så bra för mig.
Redo för konstnärlig utsmyckning.
Hopptisarna med de målade äggen.
Glad påsk!
Snapsvisor är utvalda.
Och medan jag vilade efter konstigheterna hörde både Biografmaskinisten och mammakusinen M av sig per sms. Mammakusinen M berättade att mamma och pappa hade fått påskliljor av henne och A. Jag blev så glad och tacksam att nån bryr sig!
∼ ♦ ∼
Påskmiddag
Jag bestämde mig för att äta påskmiddagen ganska tidigt, på seneftermiddagen, för att snaps och medicin inte skulle krocka för mycket. Så jag dukade fram tre sorters sill, Alséns röra, potatis, fröknäcke, ostar, påsköl och snaps. Sillarna var goda, den inlagda bäst, som jag trodde. De andra sillarna var lite smaklösa och det var bra, för jag hade inte gillat om vitlöken tog över. Tre snapsar blev det, med lika många snapsvisor. (Stackars grannar…)
Tre sorters sill, ägg, Alséns röra, tomater och en skum höna.
Påskmiddag!
Efter uppröjning och före disk skedde det så kallade Kindereggprovet. Provet infördes i min ursprungsfamilj för att kontrollera att man inte var berusad.
Kinderegget låg i den skumma hönan.
Chokladen var lätt att äta upp.
Beskrivningen. Alltså… underkroppen skulle skjutas på överkroppen.
Fixat! Jag var INTE BERUSAD!
Men efter detta behövde jag förstås vila och hämta ork för kvällens övningar. Det fanns ju både kaffe och Noisette, till exempel.
∼ ♦ ∼
Påskaftons afton
Kvällen kom och solen försökte titta fram utan att lyckas helt och hållet. I stället började det blåsa. I morrn ska jag försöka ta mig ut en sväng med bilen i alla fall, om så bara för att komma hemifrån en stund. Jag blir så jäkla trött, slö och försoffad när jag bara är inne. Foten gör mer ont idag också, antagligen för att jag inte har använt kryckorna som jag borde. Lite go-fika piggade i alla fall upp.
Påskaftonsfika.
I kväll sitter jag nog mest och läser. Kanske ser jag ytterligare nåt avsnitt av Hidden Assets.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I år gjorde jag en tupparad på ett av hyllplanen mot köket. Jag tycker att paraden passar bra med Nina Hemmingssons budskap för månaden april i kalendern jag köpte för presentkortet jag fick i julklapp av Annas snälla mamma.
Tuppar och Nina Hemmingsson, en lysande kombo, tycker jag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Högen med böcker köpt på årets bokrea (2026) är en härlig hög. Den tar inte slut i första taget. Det visade sig vara bra eftersom jag fick strutta omkring på kryckor ett tag. Då var läsning en perfekt sysselsättning. Efter ett antal spänningsromaner blev det så dags till en av det fåtal skönlitterära böcker jag köpte. Jag sög tag i Ruth Kvarnström-Jones lilla tegelsten (strax under 500 sidor) Väninnorna på Nordiska Kompaniet, del två i författarens serie Stockholms pärlor. Författaren, som jag delar exakt födelsedag med…
Även 
Jag fortsätter på den danska väg som 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 