Fredagen den 23 oktober 2026: Drömartikel och annat helggott

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Åter en mörk och blöt oktobermorgon. Men när jag klev upp idag fick jag äntligen publicera min drömartikel om litteratur på både uu.se och vår medarbetaringång. Fast sen hörde personen jag hade ställt ett par frågor till av sig och dissade porträttet jag hade valt samt krävde att jag bytte det till en i mitt tycke sämre bild. Jag tog Stora A till hjälp, för det var ett annat bildformat och systemet vi har för våra webbar är inte alltid särskilt användarvänligt. Utöver det har jag fått mycket positiv respons på artikeln under dagen och det värmer ett skadat hjärta. Men bortsett från fotobytet… Ibland bara älskar jag mitt jobb.

Böcker om Uppsala universitet foto Ulrika Hurtig

Alla de här böckerna – och fler ändå! – handlar om Uppsala universitet.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonen i övrigt

Nu var det väl inte direkt så att jag satte mig vid datorn det första jag gjorde när jag vaknade. Jag körde min vanliga rutin med dusch först, frukost en stund senare. 

Fredagsfrukost med Hopptisarna och The Watchmaker levande ljus fil med bär

Fredagsfrukost med levande ljus och Hopptisarna, förstås, samt de sista sidorna i The Watchmaker.

 

Boken The Watchmaker med fickur

Den här läste jag tack och lov ut i morse.

De levande ljusen räckte förstås inte som belysning när jag skulle läsa. Det är lite trist att behöva tända kökslampan över bordet, men behövligt. Och det blev bokbyte. Äntligen! Jag har kämpat lite med romanen baserad på en film och ett filmmanus, men recensionen var i princip klar och publicerades på lunchen idag.

Bokbytet gick till en annan spänningsroman av det mer psykologiska thrillerslaget. Grenar av gift, som jag köpte i augusti 2026 på Ulva Diversehandel, visade sig vara brittiska Erin Kellys debutroman.

Böckerna The Watchmaker och Grenar av gift

Bokbyte från en kortroman baserad på en film till en psykologisk thriller och debutroman.

∼ ♦ ∼

Värd att få gå hem?

Massor av blommor i Saint Paulian okt 2026

Jag var redan hemma hos den här skönheten som tycks explodera i blommor.

Men sen gick jag till jobbdatorn, startade den och publicerade min litteraturartikel på två av våra webbar. Efter det tyckte jag nästan att jag var värd att få gå hem. Fast… jag var ju redan hemma. Och dessutom hade arbetsdagen knappt börjat…

Det var bara att fortsätta med nästa jobb. Jag har två nya artiklar på gång som jag jobbade med. Och idag var det bara ett enda möte. Det var ett skäl för mig att jobba hemifrån. Då kunde jag också göra mina rörelser tre gånger samt ta två korta promenader under dan för att följa mitt träningsprogram för knäet. Igår hade jag ont i knäet hela jävla dan och kvällen. I morse när jag klev upp kände jag knappt av det. Igår blev det över 11 400 steg. Det kanske var bra, det..?

∼ ♦ ∼

Tunnelbygget och helggott

I stället för att fika på förmiddagen, jag har ju ingen att fika med, tog jag dagens första promenad. Den gick först till soprummet med stinky bags, därefter givetvis ner till tunnelbygget. Det regnade nästan så mycket att jag hade behövt paraply. Kanske var det därför jag inte såg en enda gul gubbe idag.


Jag stod inte särskilt länge i regnet och funderade
utan klev in till Butiken på hörnet för mitt sedvanliga helginköp av två Noisette.

Två Noisette med orange marsipan från Triller o boken Grenar av gift

Två Noisette inköpta till helgen.


Sen gick jag hem och jobbade igen
innan det blev dags att peta i sig nån lunch. Den bestod av knäckemackor, kex och kaffe och en stunds läsning.

Hemmalunch knäckemackor och kaffe med Grenar av gift o Hopptisarna

Enkel hemmalunch med Hopptisarna och Grenar av gift.

∼ ♦ ∼

Vilken väg ska jag ta?

Efter lunchen jobbade jag på med diverse. Tog en kort paus för att göra övningarna för andra gången samt mot arbetsdagens slut en andra promenad. Den blev lite kortare än den första, trots att vädret var torrare just när jag var ute. På seneftermiddagen tittade till och med solen fram en stund, fast då var jag inomhus.

Grön Höganäspark kran mot grå himmel höst

Höganäsparken är grön, men himlen var grå.

 

Korsning i Höganäsparken höst

Vilken väg ska jag ta?

Knäet har varit rätt OK idag, men på andra promenaden kände jag av det, denna gång på insidan. Det är som att det onda liksom flyttar sig kring knäet. Igår gjorde det mer ont över knäet utåt till och jag tyckte att jag var svullen. Lustigt. Men jag kör träningsprogrammet och promenaderna och däremellan kyld vetekudde.

För morgondagen är promenadplanen att gå till Fyrishov på antikmässan. Det är 1,3 kilometer dit och lika långt hem. Vidare går jag inne i mässhallen. Jag har inte bestämt än vilken väg jag ska ta, men det blir lördagens enda promenad.

 

 

Än så länge är det fredag och efter arbetsdagens slut tyckte jag att det var OK att slänga mig på dagbädden med vetekudden runt knäet och vila en stund. Sen åt jag ett äpple som förrätt.

∼ ♦ ∼

Fredagsfest

En del myser när det är fredag, jag festar. Inledningsvis på kvällen mumsade jag i mig en bit smörgåstårta och drack ett glas vitt. Gott och festligt med Hopptisarna, boken och levande ljus.

Smörgåstårta o vitt vin levande ljus med Hopptisarna o Grenar av gift

Gott och festligt vid köksbordet.


Annars är det egentligen
 champgnens dag idag. Tyvärr har jag ingen champagne hemma att fira med, endast spumante (det går lika bra!). Fast öppna en hel flaska när jag är ensam… Nja, inte i kväll.

I kväll festar jag i stället med säsongsstarten av Förrädarna på TV4 Play. Det blir den sjätte säsongen och jag har sett alla tidigare. Det kan bli ytterligare ett glas med nån alkoholhaltig dryck i till det, men sen har jag festat färdigt.

Förrädarna säsong 6

I kväll ska jag se säsongsstarten av Förrädarna.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Vid dagens första promenad noterades en sorts konstinstallation vid Cykelfabriken. Kul!

Konstinstallation vid Cykelfabriken okt 2026

Konstinstallationen vid Cykelfabriken är kul.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Recension: The Watchmaker

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Sebastian Secker Walkers bok The WatchmakerVia Instagram blev jag tillfrågad om jag ville recensera en i mina ögon lite annorlunda bok. Jag tackade självklart ja, annorlunda är spännande. Britten Sebastian Secker Walker är främst manusförfattare för brittiska TV-serier, men bosatt i Umeå. Medan filmen The Watchmaker, premiär på Tromsø internationella filmfestival 2026, producerades, fick Sebastian Secker Walker i uppdrag att skriva en roman baserad på filmens manus (som han skrivit). Romanen The Watchmaker publicerades på svenska i september 2026 på Vibery Press. 

Tiden är februari 1968, platsen Stockholm. Sebbe och Adam stjäl en värdefull klocka och väntar på betalning. Men klockan skadas och tiden rinner iväg. De tvingas söka hjälp hos urmakaren Karl Lundkvist. Det hela utvecklas till ett psykologiskt kammarspel som utspelar sig under ett dygn mellan tjuvarna, urmakaren och hans flickvän Hedda.

Omslaget är som en filmaffisch och väldigt snyggt. Jag gillar också att boken är häftad och har flikar som man kan använda som bokmärken. Det jag däremot inte gillar när jag börjar läsa är alla korrekturfel och grammatiska fel. Visserligen hade jag läst ett längre korrektur samma dag jag började läsa boken och var måhända yrkesskadad, men asså för många korrekturfel stör min läsupplevelse.

Lite gulligt är det att berättelsen utspelar sig på 1960-talet. Här förekommer inga mobiltelefoner utan både telefonautomater och telefonkataloger. En av killarna rattar dessutom en Amazon och på en bar spelar de tidstypisk musik på en jukebox.

Men är det spännande? Nja, jag tycker att grabbarna, i vart fall den ena av dem skildras som en kaxig smågangster, medan den andra är för snäll. Ingen av karaktärerna känner jag sympati för direkt, men de är realistiskt skildrade. Kvinnorna som dyker upp är dock ganska stereotypa. Det som är lite spännande och som gör mig nyfiken är kopplingen mellan karaktärerna Karl och Arto. Jag gör som vanligt, jag gissar. Och jag gissar rätt. Slutet är lite spännande, men blir tyvärr en aning platt. Dialogerna är också ganska platta och stolpiga. Det gör att det som hannat kunnat vara spännande inte blir det.

Kanske är det så att det här lämpar sig bäst för film, trots allt, och inte som litteratur. Möjligen att den som gillar svenskt 60-tal tycker att detta är bra. Vissa bitar är rätt slarvigt skrivna. Boken har nåt ytligt över sig, författaren hoppar över saker, sånt som man ser i en filmscen. Dock finns en överraskande twist i slutet. Att det finns kopplingar till Uppsala och mitt namn hjälper dessvärre inte upp omdömet.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Boken går bland annat att köpa hos Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Musik, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 22 oktober 2026: Dörrar öppnas, grindar stängs

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Idag var det mammas namnsdag. Det var sånt vi firade i min familj. Kan tyckas larvigt, men det var ganska trevligt att få nåt gott till fikat, kanske en liten present i bästa fall. Nu firar jag ingen och ingen firar mig. Men jag tänkte givetvis på min mamma idag.

Mamma

Mamma hade namnsdag idag.

∼ ♦ ∼

Mörkt och höst

Morgonen var jättemörk fast nu håller sig kylan borta. Det var tolv grader varmt när jag satte mig vid frukostbordet. Jag slafsade i mig fil med bär och chefens äpplemos, precis som igår. Riktigt gott. Och så läste jag The Watchmaker. Det är ingen omfattande bok, men den är… knepig. Mer säger jag inte här och nu, det kommer i recensionen.

Filfrukost med bär Hopptisarna The Watchmaker o levande ljus

Filfrukost med Hopptisarna och knepig läsning.

 

Höstlöv på marken och skuggan av en lyktstolpe

Det är definitivt höst nu.

Det är i alla fall helt klart höst nu. Natten mellan lördag och söndag blir det normaltid och vi får tillbaka en timma i tid. Utanför porten, vars porttelefon lagades igår, tack och lov, är det fullt med löv. Vädret är fuktigt och det gör löven hala. Man får gå försiktigt. Jag hade ont i mitt knä i natt och i morse när jag gick, men jag tog inte kryckan. Jag har nämligen ont i händerna också. På nätterna sover jag med de nyaste, hårda handledsstöden, de som även stödjer tummarna. Det hjälper inte nämnvärt. Samtidigt kanske händerna skulle vara mer onda om jag inte hade stöden på. De mjuka har jag med till jobbet. Dem slarvar jag med att använda eftersom de hela tiden måste av och på beroende på vad jag gör.

 

∼ ♦ ∼

Korrfika och jobb

På arbetet idag var det sconesfrukost. Inte så att det bjuds på scones, man får köpa nere i restaurangen. Jag äter hellre min frukost hemma, men rara T frågade om Stora A och jag ville frukostera med honom. Jag tackade nej eftersom jag ligger efter med jobb, men Stora A gick. Bara för att få avbryta i förtid på grund av ett akut jobb… När han återvände hade vi ett möte där jag fick god hjälp med vissa tekniska bitar i vårt webbverktyg. Allt är nu klart för morgondagens publicering.

Men ingen av oss blev utan fika för det. Vi var båda inbjudna till korrfika tillsammans med alla som korrläst en längre trycksak till jubileumsåret. Jag hade klätt mig i passande strumpor. Blåbärslängden var inte bara nyttig, den var underbart färsk och god. Så trevligt att fira ett gott samarbete.

 

Fisk o rislunch i matsalen med The Watchmaker

Idag åt jag lunch i matsalen, minsann, med god hjälp av två trevliga och roliga städerskor.

Detta fick dock till följd att lunchen måste skjutas på framåt i tiden. Jag kunde inte heller äta den vid skrivbordet eftersom det var varm mat. Visst stank det olika maträtter från våningsplanet, men jag är vuxlig och följer de regler som finns: jag äter inte varm mat på avdelningen eftersom ventilationen inte är gjord för att hantera matlukt. Jag väntade så länge jag kunde innan jag gick nerför trappan. The Watchmaker hade jag med mig och det gick ganska bra att sitta och äta och läsa. Det var tur att städerskorna på jobbet är både trevliga och roliga, för jag fick hjälp av den ena i beredningsköket (ja, fan det kallas så!) och den andra tog hand om min disk när jag var klar eftersom jag inte fattade var jag skulle göra av den. Det verkade som om de båda fattade att jag är helt bortkommen i ett kök.

Tack för gott samarbete – och glada skratt!

Efter lunchen satte jag igång med nästa artikel, skrev lite, formulerade frågor och skickade iväg via mejl. Det får bli en sån artikel som är ganska kort, men mest informativ. Vidare gick det ut ett mejl om kommande förändringar. Det snackas mycket, folk är oroliga. Jag ser en stor förlust och har viss självinsikt. Tuffa tider. Och det är väl så att för en del öppnas nya dörrar, medan grindarna stängs för andra.

Järngrindar vid Cykelfabriken

Dörrar öppnas, grindar stängs.

∼ ♦ ∼

Kvällsgrejor

Äpplen bakom tranbärsdryck Pro Viva ost smörgåstårta

Kvällens handling. Äpplena som tittar fram bakom köpte jag inte. Det är de fina äpplena jag fick av Anna från Slottsträdgården.

På torsdagar går jag alltid (om jag kan!) till Korgtassen för att köpa en bit smörgåstårta till fredagen. Ibland händer det att jag köper nån mat till torsdagskvällen också. Idag handlade jag en bra bit smörgåstårta, en cheddarost, Pro Viva och tranbärsdryck, för se mat hade jag ju redan: fisksoppa.

Även om jag hade ätit fisk och ris till lunch var jag sugen på soppan och det var sista dan för den idag. När det är fisk är jag lite noga med bäst före-datum. Jag var egentligen inte hungrig, men sugen, som sagt, för soppan är god och jag var frusen efter en dag i kalla kontorslandskapet.

Soppan var bara att värma i micron och till den rostade jag bröd och drack ett glas vitt italienskt. Och så försökte jag läsa den där boken jag kämpar med.

Fisksoppa rostat bröd med Brie ett glas vitt Hopptisarna The Watchmaker levande ljus

Fisksoppa med ett glas vitt till.


I kväll känner jag mig betydligt piggare än igår,
vilket kan bero på bättre sömn och färre möten på jobbet. Igår gick jag åter igen över 11 000 steg, nästan 11 200. Än så länge har jag inte gått färdigt idag, men jag tror att det blir fler steg. Knäet gjorde mest ont på förmiddagen idag. Tröttheten beror säkert på mötena, säger vi. I vart fall händer inte mycket i afton. Jag sitter väl i fåtöljen och läser. En ny säsong av Förrädarna kör igång i kväll, men jag sparar avsnittet till i morron.

Och övningarna har jag gjort.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

ICA hade en kul ”enkät” på Instagram igår. Jag besvarade frågorna och fick veta vilken ICA-typ jag är: Vardagsnjutaren. Stämmer väldigt väl med verkligheten…

Kund vardagsnjutare på ICA

Jag är verkligen en vardagsnjutare.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 21 oktober 2026: Möten, fisk och klipp

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Inte nån bra natt sömnmässigt, men OK, jag gick och la mig tidigt och vaknade förstås tidigt. Det viktiga var att jag vaknade i rätt tid sen. Morgonen var betydligt varmare än tidigare morgnar, fast mörk och blöt. Jag grundade med sedvanlig frukost i Hopptisarnas sällskap samt The Watchmaker och levande ljus. Magen var inte att leka med i morse. Filen, bären och chefens dunderäpplemos la sig som ett mjukt täcke inuti och lindrade.

Onsdagsfrukost med Hopptisarna The Watchmaker o levande ljus

Onsdagsfrukost med Hopptisarna, The Watchmaker, levande ljus och chefens dunderäpplemos i filen.


Ute regnade det fint, fint och det var bara skönt.
Jag hade varken tagit paraply eller regnjacka, men det behövdes inte. Idag tog jag inte heller nån krycka, bara för att testa. Det gick väldigt bra. Ont fick jag förstås i knäet när jag kom fram till jobbet, men jag fick låna min arbetskamrat Å:s vetekudde som jag slängde in i frysen till förmiddagens möten. Perfekt!

Mötesdag var det idag på jobbet, som sagt. Men jag levererade också korrekturet från igår innan. Hela förmiddagen nötte jag jeansbaken på obekväma stolar. Stora A föreslog lunch idag och det nappade jag på. Visserligen har jag fisksoppa hemma, men den kan jag gott och väl äta i morron. Det blev nämligen fisk och ris till lunch och en del uppdateringar sen sist – jag har ju varit borta ett tag från jobbet.

Fisk o rislunch med Stora A

Fisk och ris till lunch med Stora A.


Arbetsdagen fortsatte.
Jag hade tyvärr av och till ganska mycket mer ont i knäet, men klarade ändå av att vara kvar till 15.30. Innan jag fick gå hem deltog jag i ytterligare ett möte. De flesta av dagens möten var viktiga, så jag var nöjd att jag tog mig till jobbet. Idag blev det hemfärd lite tidigare eftersom Igor skulle klippa mig.

∼ ♦ ∼

Kalufs och kvällsmat

Trots att jag tycker att håret har blivit så dåligt och att jag tappar så mycket hår tycks jag ha en kalufs. Det var så skönt att bli rakad i nacken och klippt uppe på huvet. Jag var jättefin i håret när jag gick från Igor. När jag kom hem… var jag inte lika fin. Eftersom det blåste lite och jag träffade en arbetskamrat på vägen och stod och pratade hade jag fått kalufs. Igen. Nåja, i morron bitti får jag fixa till det, i kväll orkar jag inte göra nånting mer.

Kvällsmat behövde jag inte fixa nåt stort eftersom jag åt fisk med ris till lunch. Halva portionen sparade jag i en låda som jag kan äta till lunch i morron, men då får jag äta upp all fisksoppa på kvällen. Soppan måste ätas upp före fredag och på fredag är det ju… smörgåstårtedag. I afton var jag så o-hungrig och trött att jag nöjde mig med rostat bröd, kaffe och mjölk.

Rostat bröd kaffe mjölk med Hopptisarna och The Watchmaker levande ljus

Rostat bröd till kvällsmat med Hopptisarna och The Watchmaker.


Och nu ska jag bara göra ingenting,
jag har till och med gjort dagens övningar för knäet. Men… igår såg jag de två sista delarna av tre av dokumentären Pojkarna: regissören och sanningen. Rekommenderas om man vill bli upprörd och förbannad.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Redan torsdag i morgon och vi som har korrat är bjudna på go-fika på förmiddagen som tack. Mycket trevligt initiativ. Frågan är bara om jag orkar äta fisk till lunch då och även fisksoppa till kvällen… Dessa matproblem…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 20 oktober 2026: Korr och mos, Kellgren och klockbok samt korv och Ingrid Marie på det

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Närbild fil med jordgubbar blåbär banan o äpplemos

Dunderhonung fast i form av äpplemos i filen.

Det blev lite av en tuff natt. Som jag befarade fick jag kramp i ett lår, som tur var inte det onda benet utan vänsterbenet. Mitt i natten vaknade jag och fick kasta mig upp ur sängen, stretcha och gå omkring tills det släppte. Förutom det var sömnen rätt OK. Jag blev plötsligt jättetrött igår kväll och gick tidigt till sängs, läste ett kapitel i Min salig bror Jean Hendrich och somnade. Två gånger totalt vaknade jag under natten, den ena gången med kramp, men jag låg inte och våndades utan somnade snabbt om.

Tyvärr vaknade jag med huvudvärk. Det finns gott om alvedon hemma och jag tog en tablett. Hör och häpna, den hjälpte! Toppen, för idag kunde jag inte ha huvudvärk. Det stod nämligen korrekturläsning på jobbschemat hela dan. Lite annat jobbmässigt gjorde jag också, förstås. Men frukosten är grunden till en bra dag. Tisdagsfrukosten bestod av fil med bär som vanligt, men med tre stora klickar av chefens hemkokta äpplemos. Dunderhonung fast på äpplen (Signe Tillisch). Man kan tro’t! Gott var det i alla fall.

Tisdagsfrukost fil med bär och äpplemos kaffe Hopptisarna Min salig bror JH o levande ljus

Tisdagsfrukost med levande ljus, Hopptisarna och Jean Hendrich. Närbilden ovan visar innehållet i filskålen.


Det var inte många sidor kvar i boken
och jag räknade med att läsa ut den under dagens raster. Men jag hade också bestämt mig för att ta promenader så att jag bibehåller styrkan i det onda benet. Kan du fatta, kära dagbok, att jag gick 11 333 steg igår???

∼ ♦ ∼

Blippande och bloppande och dagens första promenad

Höstsol och hösträd vid Cykelfabriken

En kylig men kall höstdag var det idag. 

Det blippade och bloppade i min mobil hela förmiddagen. Att kunna sitta koncentrerat hemma och jobba var liksom ett skämt idag. Tyvärr måste jag ha ljudet på eftersom jag väntade på svar och samtal från såväl vård som Försäkringskassa, bland annat. På förmiddagen droppade det in ett delsvar från Försäkringskassan, men jag behövde komplettera det med det där jävla sjuktintyget som läkaren inte skickade även till kassan. Sjukgymnasten svarade på mina frågor även det i morse. Eftersom en av mina frågor gällde hur länge jag ska köra mitt träningsprogram besvarades ”tre till fyra veckor ytterligare” blev det perfekt att ta en promenad för att köpa frimärke och posta brevet till Försäkringskassan. Men först gjorde jag mina övningar på dagbädden för första gången idag.

Hundgodis fil pålägg soppa bär räksallad

Lite som behövdes till kylen samt hundgodis ifall jag får hundbesök. Fisksoppan hade långt datum, så den kanske jag sparar.

Det var en kylig morgon med nån minusgrad, men åter en härligt solig höstdag. Jag passade på att ta ut pengar till min klippning i morgon också eftersom Igor endast tar kontanter. Och jag sprang (nåja…) in på Korgtassen och köpte fil, färska bär, fisksoppa, räksallad och pålägg när jag ändå gick förbi. Jag hade inte tid att ta en massa bilder när jag var ute, bara på handlingen när jag kom hem (note to self, liksom). Promenaden blev inte heller särskilt lång, jag behövde hem och jobba igen, men jag lovade mig att ta ytterligare en promenad på eftermiddagen i stället för att ta kafferast. Kaffe kan jag dricka vid datorn när jag jobbar hemifrån, för här görs det gott kaffe.

∼ ♦ ∼

Korr och lunch med bokbyte

Korrekturläsning hemma vid skrivbordet

Korrläsning stod på jobbschemat idag.

Sen ner i korrekturet igen… Det var nån som trodde att jag är korrekturläsare. Det är ett yrke som tyvärr inte finns längre, för det skulle behövas. Som kommunikatör får man ibland ägna sig åt att korra andras texter. Det kan vara lärorikt, men det kan också vara… drygt. Dagens korrektur gällde ett magasin som ska tryckas inför Uppsala universitets 550-årsjubileum 2027.

Vi är flera som läser korr på magasinet. För min del var det andra svängen. Först läste jag bara texterna. Idag var det ett ombrutet korrektur med bilder, sidor etc. Typ ett slutkorrektur. Jag hittade ett riktigt stort fel, men annars skulle jag och min rödpenna vara försiktiga och inte slå ner alltför petigt hade jag lovat. Det kliade understundom i fingrarna, samtidigt som jag inte vill ta ifrån skribenterna deras egna skrivstilar.

Mitt på dan behövde jag äta nåt. Det blev ett kokt ägg, några knäckemackor och kaffe till de sista sidorna av Min salig bror Jean Hendrich. Men först gjorde jag övningarna för andra gången idag.

Hemmalunch knäcke ägg kaffe Hopptisarna Min salig bror Jean Hendrich

Hemmalunch med knäcke, ägg, Hopptisarna och kaffe samt de sista sidorna av Min salig bror Jean Hendrich.

 

Under lunchen läste jag alltså ut den historiska romanen om den vidlyftige skalden Kellgren. Bytet gick till den senaste boken jag fått för recension, en kortroman på svenska med den engelska titeln The Watchmaker.

Böckerna Min salig bror Jean Hendrich och The Watchmaker

Bokbyte till lunch, från en roman om en vidlyftig skald till en kortroman på svenska med engelsk titel.


Därefter jobbade jag på
tills det var dags för promenad nummer två.

∼ ♦ ∼

Promenad nummer två

Till dagens andra promenad hade det blivit varmare, men mulnat på. Jag slängde i alla fall på mig ytterkläderna och traskade iväg. Och lite sol var det på himlen. Inte heller den här gången gick jag särskilt långt, men jag tränade i stället på att gå i trappor nerför. Det är inte skönt…

Sen jobbade jag en stund till, ”pratade” bland annat foton, fotografering och fotografer via mejl. Men idag loggade jag ut i tid. Inget kvällsjobb som igår.

∼ ♦ ∼

Plötsligt blev det kväller…

…och jag gjorde övningarna för tredje gången idag. Jag har haft mer kontakt med sjukgymnasten och hon tycker att det räcker med en gång om dan när jag går till och från jobbet. Så får det bli i morron.

I kväll var jag sugen på kycklingkorv med bröd. Tre korvar grillade jag i ugnen och serverade med räksallad och Annas bostongurka. Jag kände mig lite frusen, så det var skönt att ugnen värmde upp köket lite.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd Annas bostongurka räksallad Hopptisarna o The Watchmaker

Tre grillade kycklingkorvar med bröd, Annas bostongurka och räksallad i sällskap med Hopptisarna och The Watchmaker.


Jag ska kolla nyheterna,
för det var utryckning för ett misstänkt föremål nära S:t Persgallerian. Som tur var visade sig föremålet vara ofarligt. Men detta var andra gången på några dar. Vart fan är vi på väg??? Snart är det väl ett farligt föremål som hittas.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Äpplemos gjort på Signe Tillisch, ett äpple av sorten Ingrid Marie. Det var dagens bästa smaker. Jag fick fem Ingrid Marie av Anna för ett tag sen att lägga på mognande i köket. Idag åt jag det första. Det var ljuvligt gott.

Fem äpplen i en grön glasskål

Idag åt jag det första Ingrid Marie-äpplet. Ljuvligt gott!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Min salig bror Jean Hendrich

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en historisk roman.



Carina Burmans bok Min salig bror Jean HendrichDet blev inte så mycket bevänt med semestern 2026 eftersom jag ramlade ner från en trappstege och skadade handen. Men jag gjorde en del kortare utflykter. Ett trevligt utflyktsmål är Ulva Kvarn. Jag besöker då alltid Ulva Diversehandel. Ibland kommer jag därifrån med böcker. Det gjorde jag i juli när jag fyndade ett par av Carina Burmans verk, bland annat hennes debutroman från 1993, Min salig bror Jean Hendrich.

Den här historiska romanen handlar om författaren och akademiledamoten Johan Henric Kellgren. Hans bror och hans älskarinna berättar hans historia i fiktiva minnesanteckningar. Kellgren kallades Jean och var en levnadsglad och begåvad man med stort fruntimmerstycke. Boken handlar om hans uppväxttid i Västergötland, studietiden i Åbo och karriären i Stockholm. Som grädde på moset disputerade Carina Burman 1988 på just Johan Henric Kellgren som vältalare.

Asså för att vara en debutroman… Det är helt underbart att läsa en sån här välskriven bok. Jag gillar historiska romaner där författaren använder sig av verkliga personer och händelser och skapar en fiktiv berättelse. Carina Burman får så på pricken in tonen i språket, men också de mer eller mindre lustiga saker som bröderna Kellgren är med om. Karaktärsteckningarna blir väldigt trovärdiga.

Jag kände inte till jättemycket om bokens huvudperson tidigare, vilket gjorde boken inte bara underhållande utan lärorik på ett bra sätt. Vilka liv de levde på 1700-talet, med äktenskap och älskare hit och dit! Herr Kellgren är för övrigt en riktig kvinnokarl även om han på sitt sätt håller fast vid fru Falk genom livet. Boken avslutas med ett efterord av författaren där hon berättar lite mer samt vad som är lånat och vad som är belagd.

Den här typen av romaner tilltalar mig mycket, alltså där karaktärerna är verkliga personer. När en roman dessutom är så välskriven och håller sån hög klass över 30 efter dess utgivning blir det ingen tvekan om omdömet.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Bloggat om boken har också Boktanken och med näsan i en bok  gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 19 oktober 2026: Jag klarade det!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Kolsvart och kall. Så kan man sammanfatta måndagsmorgonen. Men jag sov OK i natt och jag kom upp i morse. Knäet var samarbetsvilligt, kylan till trots. Eller, jag har en förvånansvärt varm lägenhet, den ligger trots allt i en ände av huset. Första timmen flöt på bra och jag kom iväg vid sjutiden.

Måndagsfrukost med levande ljus

Måndagsfrukost med levande ljus i mörkret.

 

Grävarbete korsningen St Per Storgatan

Vissa hinder på vägen…

På vägen upp till jobbet fanns förstås vissa hinder, till exempel det vid korsningen S:t Persgatan – Storgatan. Tur att jag hade rekat i förväg att det var framkomligt. Lustigt ändå att där är så uppgrävt nu. Under Kulturnatten fick jag ju provgå i tunneln. Nu ser det ut som om det mest är ett stort hål där igen, liksom. Tunnelbygget på S:t Olofsgatan verkar även det ha gått in i en ny fas, fast inte ens den övergången ser särskilt färdig ut. Och ja. Givetvis längtar jag. Det skulle förenkla mitt liv om jag kunde ta mig upp till stan en snabbare väg.

Att gå ända till jobbet gick bra. Jag gjorde som före detta grannen sa igår: ta en krycka. Hängde inte tungt på kryckan, den var mer som en trygghet om jag behövde stöd.

Den mörka morgonen ljusnade strax, men det var disigt nästan hela dan. Ån med kastanjeträden i höstskrud var riktigt vacker och bjöd en naturlig paus i promenaden upp till jobbet för att fota.

Fyrisån från Nybron höstmorgon

Fyrisån från Nybron denna disiga oktobermorgon.

∼ ♦ ∼

Godsaker, äpplemos och skrivbordslunch första arbetsdagen

Fredagsgodis från L

En rejäl hög fredagsgodis från den snälle, söte L väntade på mitt skrivbord.

Det var underligt att komma till jobbet. Jag var dessutom först på plats i morse. Ungefär 40 minuter tog det mig att krycka dit. Jag var rädd att jag skulle få ont i knäet efteråt, men det fortsatte att vara samarbetsvilligt. Det är mest vänsterhanden jag har ont i nu. Under arbetsdagen var jag också noga med att resa på mig då och då och röra på mig. Jag var mycket nöjd att jag överhuvudtaget hade tagit mig till jobbet. Och glad blev jag, för den snälle, söte L hade lämnat en riktig hög med godis till mig. Jag mejlade ett tack och lite senare under dan kom han upp och hälsade på.

Det första jag gjorde var att friskanmäla mig och därefter gå igenom alla mejl och besvara dem som behövde besvaras. Jag hade bara gjort en grovrensning under sjukskrivningen, jag var för dålig, helt enkelt. Det tog sin lilla tid… En del mejl måste ju besvaras också. Vidare rapporterade jag av ett pågående jobb till en beställare också. Visserligen visste h*n att jag hade varit sjukskriven, men ändå. Det kändes bra att kunna säga att jag ska ta tag i det hela så snart jag kan.

Vidare försökte jag idag ansöka hos Försäkringskassan om sjukpenning för tre (3) arbetsdagar. Det var inte det lättaste, för dumdoktorn har inte skickat in mitt intyg elektroniskt till Försäkringskassan. Jag var därför tvungen att skriva ut det och skicka med snigelpost. Det fixar jag under morgondagen.

Äpplemos från chefen

En burk hemkokt äpplemos fick jag av chefen.

Sen kom chefen och även hon hade godsaker till mig: en burk hemkokt äpplemos på Signe Tillisch-äpplen. Det blir smaskens att ha i filen.

Det blev ytterligare en del administration samt prat kring korrekturet jag ska läsa under morgondagen. Det känns bra att jag ska sitta hemma och jobba då, så att knäet får vila en dag. På onsdag måste jag tillbaka till jobbet med korret – och så ska jag klippa mig efter arbetsdagen. Viktigt båda sakerna!

Nånstans mitt på dan tog jag lunch vid skrivbordet. Macka och ägg och två muggar varm choklad. Nej, här på jobbet är det fan inte varmt. Jag sitter med tröja på året runt och dricker alltid varm choklad när jag äter skrivbordslunch. (Kaffet är odrickbart.)Jag ägnade en stund åt Min salig bror Jean Hendrich också. Nu återstår mindre än 100 sidor i boken.

Skrivbordslunch på jobbet med Min salig bror Jean Hendrich

Skrivbordslunch med Min salig bror Jean Hendrich.


I övrigt hann jag med att lägga in texten till en artikel
som ska publiceras på fredag samt fixa några bilder och frågor till en kommande artikel. Det känns som om jag är på banan igen. Hem tog jag mig för övrigt också.

∼ ♦ ∼

Måndagskväll

Jag trodde att jag skulle vara helt slut på måndagskvällen, men det var jag inte. När jag kom hem orkade jag till och med jobba en stund till och tvätta. Det mest utmattande var att skriva ett förklarande brev som ska bifogas läkarintyget och skickas till Försäkringskassan. Det tänkte jag gå och posta i morgon, det blir en perfekt och lagom promenad att gå och köpa frimärke och stoppa på gul låda. Jag ska korrekturläsa hela dan och behöver bra avbrott, gärna med frisk luft.

Särskilt hungrig var jag inte heller, men det fanns lite krämig potatissallad kvar och kalkon som behövde ätas upp. Det fick bli middag/kvällsmat med smörgås till. Mitt sällskap i afton var Hopptisarna, Jean Hendrich och pappa.

Rester till kvällsmat med Hopptisarna pappa o levande ljus

Rester till kvällsmat med Hopptisarna, Jean Hendrich och pappa.


Nu ska jag stoppa fötterna i fotmassagemaskinen.
Därefter ska jag sätta upp fötterna och benen. Knäet är än så länge bättre än nånsin. Det är helt fantastiskt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har det varit pappas födelsedag. Om han hade levt skulle han ha fyllt 99 år. Så gammal har bara en enda person i vår släkt blivit, pappas äldsta moster Vera. Hon blev nästan 100 år. Men idag har jag förstås tänkt lite extra på min pappa. I vår familj brukade ta in en ros från trädgården när nån fyllde år. Pappa, som fyllde år i oktober, fick trädgårdsårets sista ros.

Pappa

Min lille pappa skulle ha fyllt 99 år idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 18 oktober 2026: Trappa upp

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Läsning o kaffe på sängen Min salig bror Jean Hendrich

Först sovmorgon, sen läsning och kaffe på sängen.

Det blev lite sovmorgon i morse i alla fall. Efter morgonmedicinen somnade jag om och sov ända till klockan åtta. Jag hade ont i knäet. What’s new? Nåja, jag gick upp, satte på kaffe och under tiden gjorde jag mina jävla övningar (gör de ens nån nytta?) för första gången idag innan jag fördelade veckans medicin. 

Därefter återvände jag till sängen för att avnjuta det heta, svarta kaffet och en stunds läsning i Min salig bror Jean Hendrich. Ute var det bara en grad plus, så sovrumsfönstret fick vara stängt tills jag klev upp. För givetvis skulle jag ut och promenera.

∼ ♦ ∼

Trappa upp, stig ner

Frostiga löv

Frostigt…

Jag har haft tur, för det har varit fina höstdagar den här veckan och skönt att komma ut och röra på sig och få sol på nosen. Idag var det bra att jag väntade tills temperaturen stigit. Jag ville inte riskera att halka också så att jag verkligen måste till en akutmottagning.

Idag gick jag S:t Olofsgatan upp till Torkelsgatan och vek av vänster. Därefter gick jag in i Höganäsparken. Tog en trappa upp och en stig ner. Fortsatte sen mot Österplan. Där träffade jag två före detta grannar som också skulle ut på promenad och fick flera goda råd av dem båda. Till exempel att jag ska ta en krycka när jag går till jobbet i morgon bitti, bara för att känna mig tryggare. Jag kan ju alltid sticka kryckan i ett cykelhjul eller dutta till en elscooterförare om de kommer för nära mig.

Hemkommen trappade jag ner igen och vilade på dagbädden med kyld vetekudde. Morgonpromenaden blev 1,7 kilometer lång. Jag ringde för att kolla om jag kunde få sällskap på eftermiddagspromenaden, men fick inget svar. Satte mig därför vid datorn och skrev ett inlägg om gårdagens vin. Sen ringde den jag hade sökt. Tyvärr väntades det gäster för en av gästerna födelsedag skulle firas. Själv intog jag frukost innan jag lekte rörmokare (stopp i handfatet i badrummet igen) och dagens dusch.

Söndagsfrukost med rostat bröd fil med bär kaffe Hopptisarna o Min salig bror Jean Hendrich

Söndagsfrukost med mina trägubbar och Jean Hendrich.

∼ ♦ ∼

Kuperad promenad

Kungshög Gamla Uppsala

Ja det är lite kuperat i Gamlis, men självklart gick jag inte på högarna.

På eftermiddagen tog jag bilen och körde en sväng. Jag stannade i Gamla Uppsala, för det var mitt andra promenadmål för dagen. Där är så vackert och jag tänkte hela våren och sommaren att jag skulle dit. Inte blev det av…

Nu till hösten hittade bilen och jag dit. Bilen lämnade jag emellertid på parkeringen och så gick jag långsamt, långsamt den kortaste rundan runt kungshögarna. Nej, jag gick inte på högarna, för det får man inte nu, men jag gick nästan på folk. Jag var liksom inte ensam i Gamla Uppsala den här soliga, härliga höstdagen. Men jag hade ingen i mitt sällskap, så nån fika stannade jag inte för att ta. Det fanns ju en Noisette hemma som väntade på mig. Det blev bara 1,2 kilometer gånget.


Men när jag kom hem var kodapparaten till garagedörren helt död
på utsidan. Fick backa upp igen, stänga av motorn och använda nyckel. När jag väl hade parkerat noterade jag att min granne i garaget hade glömt att dra upp ett fönster i sin bil. Som tur är har jag hans mobilnummer och skickade ett sms när jag kom upp i lägenheten. Han blev tacksam, för han har en ny bil.

Efter en stunds vila på dagbädden med kyld vetekudde var jag värd en söndagsfika med Noisette och en stunds läsning i vardagsrummet där jag också kunde njuta av min fina höstbukett.

Söndagsfika hemma med höstbukett Min salig bror JH o Noisette

Söndagsfika hemma med Jean Hendrich och min fina höstbukett som sällskap.

∼ ♦ ∼

Planer och kalkon

Seneftermiddagen ägnade jag äntligen åt att skissa på olika planer. Inte för att jag fattar så mycket, men jag gjorde nånting i alla fall. Nästa helg har jag fått löfte om konsulthjälp av min kompis i söder.

Så blev det middagsdags. I kväll var det bara att ställa fram två sorters kalkon, den ena med örter och den andra alspånsrökt, samt krämig potatissallad. Maten kom som vanligt från delidisken på Korgtassen, förutom den alspånsrökta kallen som jag köpte från en kyldisk på samma ställe. I glaset en skvätt franskt vin.

Två sorters kalkon krämig potatissallad levande ljus ett glas rött Hopptisarna och JHboken

Söndagsmiddag med kalkon och krämig potatissallad ihop med Hopptisarna och Jean Hendrich.

Söndagskvällen har inte så mycket att bjuda på annat än nyheter och läsning. Igår såg jag de återstående avsnitten av Vigil säsong två på SvT Play. Säsong tre sparar jag till kommande helger. I veckan ska också nästa säsong av Förrädarna börja på TV4. Det blir perfekt fredagsunderhållning för mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det är inte bara Kungshögarna man kan tycka är vackra i Gamla Uppsala. Jag stannade vid ett fält med utblommade solrosor och blickade mot stan. Långt där borta kunde jag skymta slottet och domkyrkotornen. I morron ska jag ta mig till andra sidan slottet. Till fots… Trappa upp.

Utblommade solrosor skymtar slottet o domkyrkotornen Gamla Uppsala höst

Utblommade solrosor närmast. Lång borta, lite till vänster i bild, skymtar slottet och domkyrkotornen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett franskt vin: Domaine d’Agel Cuvée Sainte Louise Rouge

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rött franskt vin.



Domaine d'Agel Cuvée Sainte Louise rouge

Härligt strävt och fylligt, med lång och ljuvlig eftersmak har det här franska vinet.

Den första vinlådan jag köpte från Vinoteket hösten 2026 innehöll inte enbart italienska viner, hör och häpna. Lådorna med italienare innehåller trist nog ofta samma viner som jag redan provat och jag vill testa lite nytt också. I den senaste lådan fanns två flaskor rött franskt vin, Domaine d’Agel Cuvée Sainte Louise Rouge. På lördagskvällen öppnade jag en flaska, luftade vinet och serverade till middagen nån timme senare.

Det här vinet har hög fruktsyra och fyllighet och är medelsträvt. Vinet är gjort på druvan grenache, en druva som inte bara odlas i södra Frankrike utan även i Sardinien, Spanien, Australien, USA och Sydafrika. Alkoholhalten ligger på 13 procent, sockerhalten är okänd. Priset är nedsatt från 149 kronor flaskan till 99. Vinet har skruvkork, vilket är perfekt för den som är ensam.

Enligt Vinoteket passar vinet rustika och smakrika rätter och rekommenderar det till grillade eller stekta köttbitar, lammkotletter med örter, vildsvinsgryta eller en boeuf bourguignon liksom till ratatouille, fyllda paprikor eller lasagne. På flaskan står att vinet rekommenderas till ostar. Jag drack vinet till grillad majskycklingklubba och potatisgratäng, kex och två sorters ost samt några rader choklad.

Så här skriver vinoteket på sin webbplats om vinets doft och smak:

”En förförisk doft av mogna björnbär, körsbär och solkyssta jordgubbar, kompletterad av aromatiska toner av rosmarin, timjan och en antydan av lakrits, vilket bidrar till ett lager av sydfranska örter. Smaken följer upp fylligt och välbalanserat med den djupt mörka frukten i fokus. Tanninerna är mjuka och sammetslena.

Jag tyckte mycket om det här vinet och det passade perfekt till allt det jag åt. Det var riktigt härligt strävt och fylligt, men inte särskilt fruktigt i min gom. Jag anade mörka bär och örter. Eftersmaken var lång och ljuvlig. Det blev två glas för min del. Tursamt nog har jag ytterligare en flaska i vinskåpet.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 17 oktober 2026: Efter regn kommer solsken

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, det blev en ond fredagskväll och natt…

Knäet värkte och jag vaknade flera gånger av smärtan. Igår kände jag också av ljumsken igen, den som det i våras enligt läkare inte var nåt fel på. Jag var rädd att jag hade gått in för hårt med träningen. Men samtidigt måste jag ju göra som vården säger så att jag inte får skit för att jag har struntat i det om jag måste söka vård på nytt. 

Det regnade hela jävla natten också. Rejält. Jag var rädd att det skulle fortsätta under lördagen med det gjorde det inte. Då kunde jag inte skylla på vädret ifall jag vägrade promenera.

Regnpöl med lönnlöv

Det regnade rejält i natt.

 

Min salig bror Jean Hendrich o kaffe på sängen

Lördagsmorgon med kaffe på sängen och en god bok.

Eftersom jag hade sovit dåligt trodde jag inte att jag skulle kunna vakna för dagen redan klockan sju vid morgonmedicinen, men det gjorde jag. Jag behöver träna tidig uppstigning också inför jobbstarten på måndag. Om det nu går. Om jag nu kan gå…

Jag klev upp och satte på kaffeperkolatorn och följde min plan: fyra övningar tio gånger av varje medan kaffet puttrade. Det gick bra. Jag fick inte mer ont. Men hade jag fått det under övningarna skulle jag ha slutat direkt.

Två muggar kaffe sänkte jag sen i sängen medan jag läste cirka 50 sidor i Min salig bror Jean Hendrich. Det är så roligt för det här är Carina Burmans debutbok och i skrivande stund lägger hon sista handen vid sitt senaste verk, ett uppdrag hon har fått av Uppsala universitet inför jubileet nästa år. Den boken är jag givetvis också sugen på att kasta mig över.

∼ ♦ ∼

Stark höstsol på första promenaden

Tänk att vädret slog om så helt! Det var ganska varmt igår, till och med så att en fluga vaknade till liv i sovrummet och en annan, fetare, i arbetsrummet. Men idag var höstsolen riktigt stark. Jag gick ut på min första promenad nånstans runt 9.30. Det blev inte riktigt att jag nådde målet på 1,8 kilometer, jag gick bara 1,6, men jag tänkte att jag skulle promenera med dammvippa och dammsugare inomhus också. En skön promenad fick jag ändå och givetvis passade jag på att tanka ljus.


Hemkommen vilade jag en stund med kyld vetekudde
. En bokad tid i november för vård av mina ömma fötter bokades om. Efter att ha gått med dammvippan därefter intog jag frukost och borstade tänderna. Sen var det bara att slita fram dammsugaren. Mitt i, ungefär, tog jag en paus (nåja…) för att göra mina övningar en andra gång idag. Sen fortsatte jag dammsuga. Det var en del dammråttor och smulor, men inte helt förfärligt skitigt.

Extra skönt att duscha innan jag dagens andra promenad där jag bland annat skulle införskaffa föda.

∼ ♦ ∼

Sol i ryggen och gott till magen

Min skugga litet huvud långa ben Vaksalagatan

Det är jag, men jag ser fan inte klok ut med jättelitet huvud och aslånga ben.

Solen höll sig kvar i Uppsala hela lördagen. Det blev faktiskt så varmt och soligt att jag fick fälla persiennerna och öppna korsdrag ett tag. Men sen skulle jag ju ut igen och spatsera.

Promenad nummer två idag gick jag motsols jämfört med morgonpromenaden. Solen hade jag i ryggen där här gången. Jag skulle in på Korgtassen för matinköp. Det blev två maträtter, en till i kväll och en till söndagsmiddag, men i skrivande stund har jag inte bestämt vilken rätt som ska ätas när.

Nu hade jag det kämpigare. Jag var trött och gick långsamt. Det gjorde ont i benet. Men samtidigt… Vädret var underbart och det var så skönt att kunna vara ute och gå. Trist bara att promenera ensam, jag hade gärna haft sällskap. Nåja, jag tog mig fram, runt kvarteren och sen hem igen, sista biten via allén. Den är otroligt vacker med björkarna i höstskrud. Och den här vändan blev längre än morgonens, nästan 1,9 kilometer. Då fattar jag att jag blev trött…

Varorna jag hade handlat ställde jag in i kylen. Jag vilade sen raklång på dagbädden med vetekudden runt knäet. Därefter var det fikatid och jag värmde kaffe till helgens första Noisette och en stunds läsning innan jag satte mig vid datorn för att skriva det här.

∼ ♦ ∼

Go’ middag!

Till middagen föll valet på majskyckling och potatisgratäng. Jag öppnade en flaska franskt rödvin, Domaine d’Agel Cuvée Sainte Louise Rouge, som fanns med i lådan jag senaste köpte från Vinoteket. Det var ett riktigt bra franskt vin och det ska även passa till ostar. Kanske jag provar lite till senare i afton. Ett separat inlägg om vinet kommer givetvis vid annat tillfälle här! Maten var för övrigt också jättegod.


Annars blir det lugna puckar, förstås.
Jag såg både Morden i Pembroke och Vigil igår, båda på SvT Play, men Vigil finns det fler avsnitt uppladdade att se. Serien är bra, fast i tyngsta laget för mig när det handlar om krig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morron är det sista dagen jag är sjukskriven för knäet. Ska vi tro på det???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar