Tofflan – the neverending story

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, nej då, tro inte att jag har det bra…

Horisonten är grå hos mig, men den här boken tog lite udd från smärtan.

Det gör ont i benet hela tiden, värst när jag ska gå. Jag vet inte hur det ska gå, med andra ord. Det jag fruktar mest är på väg att hända: jag kan inte klara tillvaron. Utan familj och socialt nätverk ser jag framför mig bara elände. På agendan idag stod att gå ut med sopor. Jag måste försöka. Jag gav mig också på att försöka köra bil. Klarar jag bilkörning kan jag åtminstone ta mig hemifrån en stund. Men… för att ta mig till soprummet måste jag gå över gården. För att ta mig till bilen måste jag gå över garaget.

Jag klarade det idag, men jag vet inte hur det ska… gå.

Det är tur att jag har tillgång till böcker. Annars skulle jag fan bli galen. Fast galen känns det som om jag håller på att bli i alla fall. När värken sätter in som värst kan jag inte koncentrera mig tillräckligt för att läsa. När den klingar av en aning blir jag så himla trött. Jag sover inte dagtid, men jag vilar. På nätterna sover jag OK, men vaknar förstås flera gånger när det onda benet rör sig.

Igår kväll blev det bokbyte. Eftersom författaren Rebecka Edgren Aldén skickade mig boken skrev jag en recension av Grå horisont. Jag är så tacksam för boken tog lite udd från smärtan. Jag tycker om att läsa nåt spännande, nåt som får min hjärna att jobba på att hitta motiv och gärningsman.  När kroppen inte kan röra sig normalt blir hjärngympa viktigare. Därför gick bokbytet till ytterligare en kriminalroman. Den senaste boken i Tina Frennstedts Cold Case-serie, Ängladåd, låg i det sista paketet jag nätshoppade från Bokus. Sista för ja, jag kan ju inte handla där mer om jag inte får paketet hemlevererat.

Bokbyte igår kväll från en spänningsroman i juletid i Stockholms skärgård till en kriminalroman i ett februarisnöigt Simrishamn.

Lustigt nog är det vinter i båda böckerna. Jag har inte kommit så långt i Ängladåd än, men Grå horisont är helt klart en bok som jag skulle kunna ge bort i julklapp om jag hade nån att ge julklappar till.

Utöver litterär spänning började jag titta på serien Vigil på SvT Play i fredags. Igår såg jag avsnitt tre och fyra i säsong ett. Förutom att serien är spännande innehåller den ett HBTQ-tema, lika snyggt invävt som det i Tina Frennstedts Cold Case-böcker.

∼ ♦ ∼

Sovmorgon och grå söndag

Söndagsmorgon med Ängladåd och kaffe på sängen.

Även i morse kunde jag sova ett par timmar till efter medicinintaget. Jag vaknade förstås flera gånger under natten av att benet gjorde ont. Man ligger ju inte precis stilla bara för att man sover.

Söndagsmorgonen bjöd på en grå himmel. Lite skönt eftersom jag inte heller i år kan njuta av hösten. Jag fixade kaffe förstås. Nu har jag lärt mig att inte fylla muggen så högt upp. Eftersom jag haltar och stapplar är det lätt att spilla och bränna sig. Nån timme låg jag och läste Ängladåd och drack kaffe på sängen innan jag klev upp för att skriva av mig lite smärta.

Vid lunchtid, när jag skulle äta nåt, försökte solen titta fram. Det gick väl sisådär. Jag hade asont i benet så jag mådde lite illa och fick tvinga ner frukosten. Till söndagsfrukost åt jag rostat bröd och flingor och banan med mjölk.

Söndagsfrukost med levande ljus, Hopptisarna och Ängladåd.

Fem skivor stekt kycklingkorv ska värmas till söndagsmiddag.

Jag tog fram ytterligare en matlåda ur frysen. Innehållet bestod av fem skivor stekt kycklingkorv. Att koka lite makaroner till korven, som annars bara är att värma i micron, tänkte jag att jag nog skulle klara av. Än har jag mat kvar i frys, kyl och skafferi. Jag får väl handla mat på nätet med hemkörning när det tar slut. Tyvärr erbjuder inte Korgtassen det. Och, som sagt, varken familj eller socialt nätverk har jag. Även om jag hade det är det inte säkert att nån skulle hjälpa. Det finns svikare på alla håll och kanter vet jag av egna erfarenheter. Men jag har nog också svikit nån nån gång. Jag vet att jag svek mamma när jag inte åkte hem sista sommaren. Det är tio år sen hon dog om typ tio dar. Jag har levt med skulden i över tio år.

∼ ♦ ∼

Söndagseftermiddag med tur och tårar

Jodå. Visst klarade jag av att ta mig till soprummet. Med krycka. Dörren är astung, men det var som tur var inte mina sopor. Därefter åkte jag hiss ner i garaget. Kryckade fram till bilen. Körde en tur på en knapp halvtimme. Det var nog sista gången på ett tag. Benet protesterade. Jag gick upp till min ”dagbädd” och la mig och grinade. Inte för att det hjälper. Däremot blev jag riktigt stärkt av mammakusinen M som ringde när det var som mest eländigt. Jag fick goda råd och tröst av nån som vet hur det är. Nu hoppas jag att jag orkar följa råden. Jag fick också löfte om hjälp med ett par saker. Det känns tryggt att veta att jag inte behöver bli nån osalig ande.

Efter samtalet värmde jag kaffe och dukade fram helgens sista Noisette. Satt och läste en stund, men hade svårt att koncentrera mig på grund av värken. Helst vill jag bara skrika rakt ut, fast det gör man ju inte.

Söndagsfika med Ängladåd och Noisette.

∼ ♦ ∼

Tio steg utan, tjugo steg med

Det har varit en mycket besvärlig eftermiddag och kväll. Jag har mycket ont. Som läget är just nu kan jag gå max tio steg utan krycka och max tjugo steg med. Jag har dragit på Voltaren gel och suttit med kyld vetekudde. Det lindrar knappt något, vilket inte heller medicinen som doktorsflickan ordinerade gör. Så jag bestämde mig för att lyssna på mammakusinen M och ringa vårdcentralen igen i morgon. Det här går inte. 

Jag lyckades koka makaroner och tillsammans med fem tinade och micrade skivor stekt kycklingkorv fick jag i mig söndagsmiddag. Makaroner blev det över, så dem la jag i en påse och frös in.

Stylish söndagsmiddag med Hopptisarna, Ängladåd och levande ljus.

Nu ska jag försöka sitta uppe en stund och inte gå till sängs för tidigt eftersom jag då vaknar för tidigt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det här suger.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.