OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, varför är det så många måsten en söndag..?
Söndagsstarten med läsning och kaffe på sängen är obligatorisk.
Igår på lördagen kändes det som om jag inte hade nåt inplanerat vare sig då eller idag på söndagen, min veckas andra lediga dag. Jag skulle klippa ner mina pelargoner, det var allt. Sen bara ramlar allt på mig så snart jag stiger ur sängen.
Ryggen är bättre, men det värker i hela vänsterbenet ner i foten. Tänk att få vara smärtfri en enda dag… Det gör till och med ont i benet och foten att ligga ner, men jag tvingade mig i alla fall att börja söndagen på vanligt vis, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Och Lämna inget spår är bra. När jag klev upp hade jag läst ungefär 100 sidor totalt, det vill säga cirka en fjärdedel av boken redan. Betänk då att jag inte läste så mycket igår kväll. I stället såg jag de resterande avnsitten av Human Error på TV4 Play. Nu har jag ingen bra serie att glo på. I kväll är det inte ens Antikrundan bara för att det är nåt jävla sportevenemang.
Jag masade mig upp och ut i duschen före frukost. Även idag åt jag mackor. Det där havre- och russinbrödet jag köpte igår på Butiken på hörnet var nästan lika gott som nötbrödet. När jag hade ätit, borstat tänderna och bäddat grep jag mig an pelargonerna. Jag har tre stycken och vissa av dem var synnerligen… buskiga. Men jag tycker att det är svårt att klippa ner växter. Det är som om de ropar
”Nej, nej, klipp mig ej!
till mig. Så låt oss säga att… jag klippte ner en rejält och två lite grann, trots att Mia sa att man faktiskt ska klippa ner dem även om de blommar för första gången på säsongen. Jag klippte också ner olivträdet igen, men om det är jag ännu mindre hoppfull i år jämfört med förra året. Då kom det i alla fall några sidoskott. Nu ser det helt… dött ut. Samtliga krukväxter fick vatten också och sen gick jag ut på promenad.
∼ ♦ ∼
Promenad och inköp
Vårsolen utfäster måsten och visar skavanker.
Vårsolen… Den i sig utfäster måsten – en måste ut. Ut och promenera, få sol på näsan, andas frisk (nåja…) luft. Och se alla skavanker och dammkorn på sig själv och i hemmet när solfan skiner in. Tjock, ful i håret, rynkig och blek haltade jag ut på Botvidsgatan. Där kom den mot mig. Lyste som en 100 wattslampa. Men jag hade i alla fall två mål: dels skulle jag till Lotta på Uppsala Anik & Vintage, dels skulle jag handla på Korgtassen. Och nog kände jag att det var bra för mig att komma ut. Jag fick ju dessutom prata med en människa IRL idag också. Det blir lite glest med det vissa helger.
Hos Lotta gjorde jag ett inköp i form av en fin kexburk. På Korgtassen köpte jag plockmat och ostar till söndagsmiddag samt rostbröd, fil och kaviar, sånt som alltid går åt och behövs.
Så gick jag hem och tog ut bilen för en promenad. Slängde kompostpåsen i soprummet på vägen. Ett tag tänkte jag stanna i Gamlis och ta ytterligare en promenad, men ville inte överanstränga ben och och fot.
∼ ♦ ∼
Söndagseftermiddag
Fördelat för den kommande veckan.
Klockan 13 var jag hemma igen. Jag slet av mig kläderna och körde igång en maskin tvätt. Rena kläder till morgondagen tog jag fram. Ett måste jag bestämde mig för att skjuta på till veckan var strykning eftersom dagens tvätt inte hinner bli stryktorr förrän i morrn. Hurra! I stället fördelade jag veckans jävla medicin i min dosett. När det var klart skrev jag det här. Och när jag skrivit hit var även maskinen klar och tvätten färdig att hängas.
Maskinen laddade jag sen om med svarta kläder, men den startade jag inte utan den behöver fyllas på lite till. Ändå skönt att få tvättkorgen lite tommare. Torkade av lite i badrummet gjorde jag också. Och sopade. Måsten, måsten…
Visst var jag väl värd en go-fika med Noisette och en stunds läsning efter alla dessa måsten? (Förutom de 2 x 2 örngott till mina lååånga kuddar som jag nätshoppade som belöning/tröst.)
Go-fika med Lämna inget spår och Noisette.
∼ ♦ ∼
Kvällsfest
Nej, jag firar ingenting idag. Men jag ställde till med en liten plockmatsfest till söndagsmiddag. Nåt roligt ska en väl få ha fest en är ensam. Det hade givetvis varit roligare, trevligare och mysigare att få dela festen med nån, fast det var inte aktuellt. Och jag hade tänkt äta framför TV:n – om det hade varit nåt sevärt. Nu åt jag med mitt vanliga sällskap Hopptisarna och min bok på gång. Det gick jättebra. Fast tyvärr var det här inte maten jag var sugen på. Men barberan var god.
Nu väntar jag bara på läggdags. Att få somna och förhoppningsvis inte vakna igen. Sån tur jag väl dessvärre inte. Men det är ett måste, för jag vill fortfarande inte mer.
Längtan efter den eviga solnedgången.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Idag har jag funderat lite på påsken. Jag hatar dessa storhelger för ensamheten blir så påtaglig då. Därför är det bra om jag har några planer. Och nej. Jag kan inte bara äta knäcke från Triller och dricka sprit. En dag, kanske långfredag, tänker jag ta bilen ut till Salsta slott. En tidigare arbetskamrat till mig ställer ut för första gången där, nåt jag har tjatat jättemycket på honom om. Eftersom jag blev så glad att han nu ska göra det tänker jag åka dit och glo. Det är en påskdag, det, en utflykt. De andra dagarna då..?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I mitten av mars 2026 hittade jag spännande bokpost i min postbox. 
Tur i spel, otur i kärlek? Nåja, jag hade tur att vinna en bok i mars 2026. Min vinst, den första delen i Brottsplats Ligurien-serien, pocketutgåvan av 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 