OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, fjärde semesterveckan är inledd…
…och idag skulle jag både utföra ärenden och avnjuta kultur. Men en inledning med läsning, för tillfället Bortom lagens gränser, och kaffe på sängen ruckar jag så gott som aldrig på en ledig dag. Frukosten, däremot, kan jag hoppa, dock inte idag. Här behövdes ett blodsocker på bra nivå. Kanel, som jag bland annat har i min fil, har en förmåga att sänka blodsockret och hålla det i bra läge. Bara så du vet, kära dagbok.
Sedvanlig start på en ledig dag.
Nödvändig fortsättning på den här dagen.
∼ ♦ ∼
Clas, Gustav och Erik på väg till Bruno
Hoppas den nya servar mig längre tid än två år…
Efter tvagning, tandborstning, bäddning och påklädning tog jag min gamla perkolator och gick upp till Clas Ohlson. Där hade jag sån tur att träffa på samma kille som jag handlade av i lördags. Och jag kan bara säga hurra för Gustav, för han vet hur man bemöter kunder. Det var inga problem att få tillbaka 799 kronor för en perkolator som borde ha kunnat serva mig med kaffe längre tid än två år. Snyggt hanterat, Gustav! Och därefter klev jag lättad från den bördan (gamla perkolatorn) vidare upp förbi Erik.
Här blev Erik av med huvudet och här sprang det fram en källa.
Eller… S:t Eriks källa. Erik den helige deltog i en mässa i Uppsala och vägrade sätta sig i säkerhet. Så när han lämnade mässan blev han halshuggen av en dansker medan han låg ner på marken. Fegt, om du frågar mig. Men just där han blev huvudlös sprang en källa fram – S:t Eriks källa. Den gamla ”pumpen” är ganska nyligen renoverad – av min granne (han som ville att jag skulle lämna mer plats åt hans bil i garaget). Liten värld…
Jag traskade förbi S:t Eriks torg, numera den enda hyfsat centrala parkeringen i Uppsala, och svängde av där nordan blåser som värst – utanför Domkyrkan. Mitt mål var nämligen Gustavianum för det var där jag skulle glo på Bruno. Bruno Liljefors, alltså. Eller några av hans verk, de verk hans barnbarn har donerat till Uppsala universitet. (I mina oklara stunder har jag nämnt Bror Hjorth. Han har ett eget hus i Uppsala och inget med oss att göra.)
Verken av Bruno Liljefors är otroligt fina. Här är några av dem:
Gustavianum ligger mitt emot Domkyrkan, men entrén är numera på baksidan.
Här visas just nu och ungefär ett år framöver Bruno Liljefors verk.
Vintermotiv av Bruno Liljefors…
…och Uppsalamotiv – Tunåsen och Gamla Uppsala.
Men när jag ändå var i Gustavianum kikade jag på lite annat där också, till exempel Anatomiska teatern, Augsburgska skåpet, myntkabinettet, annan konst med mera. Här finns massor att se! Det var många turister. Jag hörde engelska, tyska och östgötska.
Som anställd har jag gratis entré, så jag skulle kunna gå oftare. I stället för att betala entré investerade jag i arbetskläder som blir perfekt att ha när det blir kallare utomhus.
Jag GICK ända upp till Anatomiska teatern.
Augsburgska skåpet kollade jag in.
Konst av Roslin.
Inköp av arbetskläder till hösten.
∼ ♦ ∼
Tända ljus och utställning i Domkyrkan
Eftersom jag ändå var så nära Domkyrkan gick jag även in dit för att tända ljus för mina föräldrar. Mammas födelsedag och pappas dödsdag hade båda passerat. När ljusen var tända satt jag ner en stund. Och sen, när jag ändå var där också, gick jag ett varv. Bland annat tittade jag på Sean Henrys utställning, men den blev jag inte lika impad av. Jag tyckte mest att konstverken var utslängda på ganska märkliga och i mitt tycke opassande ställen. Nåja, nu har jag sett den utställningen också.
Jag gick in i Domkyrkan…
…och tände ljus för mamma och pappa…
…och kollade in Sean Henrys utställning.
Verken var inte alltid placerade på lämpliga ställen, tyckte jag. Här på bilden två levande huvuden, för övrigt.
∼ ♦ ∼
Salt och gott
Salt och gott till middag.
Innan jag gick hem igen hade jag tänkt besöka ytterligare en utställning, men den tänkte jag spara till senare i veckan. Jag var ganska trött och varm för det var riktigt klibbigt utomhus. Samtidigt var jag nöjd att jag orkade gå så mycket och så långt. Totalt blev det en promenad på nästan fyra kilometer.
Givetvis hoppade jag in på Korgtassen för att köpa middagsmat. Idag handlade salta saker från fiskdisken och ostdisken. Synd bara att jag inte kan öppna nån flaska bubbel just nu på grund av min skadade hand. Den är visserligen bättre nu, men det vore dumt att utmana ödet genom att försöka öppna explosiv dryck.
Jag dukade upp en fantastisk tallrik med godsakerna från Korgtassens fiskdisk: en Skagencroissant, en skiva skaldjurspaté, två laxrullar med pepparrot och så romsås, chilliaioli och vitlöksbaguette till det. I glaset chardonnay som jag fick av Annas snälla mamma.
Godsaker från Korgtassens fiskdisk på tallriken med Hopptisarna och Bortom lagens gränser som sällskap.
Senare kan det bli några ostbitar och nåt glas rött, men i skrivande stund är jag bara lagom mätt. Det var så gott med nåt salt!
Vad som händer i afton är ingen märkvärdigt. Jag ska läsa ut boken och skriva en recension på den. Jag har valt ut vilken bok jag ska läsa när det blir bokbyte. Det blir en bok som jag köpte tidigare i månaden, men som har några år på nacken.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
På eftermiddagen idag telefonerade jag med mammakusinen B. Om jag vore lika pigg och alert som hon… Det går inte att fatta att hon fyllde 90 bast för knappt en månad sen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En dag under sommarsemestern promenerade jag runt i Uppsala bokhandlar. Det händer rätt ofta att jag besöker några av dem när jag kan. Den här gången gjorde jag ett inköp hos Akademibokhandeln och det är lite ovanligt. Men ett bra vänpris plus sista kronorna på ett presentkort gjorde att Elsa och Cornelia Swärds bok Rovdrift fick följa med hem. Boken fick Adlibrispriset för Årets debut 2025.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 