Torsdag kväll den 19 mars och vårdagjämningen 2026: Hemmajobb med ryggpaj, Noisetter, smörgåstårta och en läskig bok

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, visst blev det bokbyte igår kväll…

Det var inte många sidor kvar i pocketboken jag vann efter kvällsmackorna igår. Sluten i kriminalromaner är allt som oftast jättespännande och Ambassadörens dotter var inget undantag. Medan jag läste klart gjorde jag en del nödvändiga uppdateringar på jobbdatorn hemma. Det tog sin lilla tid, så det passade ju bra att jag läste under tiden. Bokbytet gick till den senate boken jag fick för recension, den som kom tidigare i veckan, faktiskt. Boken Vi brukade bo här kom ut i Kanada för ett par år sen och nu har Modernista gett ut översättningen av den – ganska lagom till att Netflix ska göra serie eller film av den. Nu har jag inte Netflix och jag föredrar att läsa böcker, men det ger en vink om att boken är populär och förhoppningsvis bra. Jag får se vad jag tycker, jag har precis bara börjat läsa den. Hajpade böcker brukar jag vara skeptisk inför, men den här boken har inte varit särskilt hajpad i Sverige.

Ambassadörens dotter och Vi brukade bo här

Bokbyte igår kväll från en vunnen kriminalroman tilt en spänningsroman jag har fått för recension.

∼ ♦ ∼

Ingen bra början på fredagen

Stående frukost med Hopptisarna och Vi brukade bo här

Jordgubbarna i filen tröstade lite.

Tyvärr blev det ingen bra fredag. Jag vaknade med ryggont. Utöver det fick magen spel. Det var därför ganska skönt att slippa gå iväg till jobbet. Här hemma har jag nära till toaletten, den är alltid ledig, jag har för övrigt två om en skulle paja. Vidare har jag ett helt nytt stick med Linnex, massagekudden samt min yogamatta och fotpallen. Men det blev ändå besvärligt. Huvudskälet till att jag jobbade hemifrån idag var att jag skulle transkribera en podd. Det tar flera timmar och jag behöver sitta vid datorn. Det går inte att stå eller gå omkring. Den här gången kan jag knappt ligga heller, fast det hade inte funkat för transkribering ändå. Frukosten blev halvstående, halvsittande. Jordgubbarna i filen lindrade inte ontet, men tröstade en aning.

 

Fåglar i björken utanför som bevakar mitt distansarbete

Som så ofta var jag övervakad idag av de här två som satt i björken utanför arbetsrumsfönstret.

Fredagen jag vaknade till var kylig, men solig. Tänk att det var vårdagjämning idag! (Och våffeldagen nästa vecka, får en inte glömma!) Det var helt givet att jag skulle ta en promenad på lunchen. Först hade jag ett antal möten via Zoom, dock, och sen transkriberingen. Jag började före lunch med den senare i alla fall. På grund av ryggen kunde jag inte sitta mer än max en timme åt gången. Men som så ofta när jag jobbar hemifrån var jag övervakad av två fåglar i björken utanför. Det går inte att smita från jobbet hur som helst.

Efter att ha växlat mellan att sitta vid datorn med massagekudden påslagen bakom ryggen, promenera med dammvippan och ligga på yogamattan på golvet med fötterna upp, gick det åtminstone att få nånting gjort. Jag körde också en maskin tvätt medan jag jobbade. Mitt på dan bröt jag för lunch. Idag rostade jag ett par mackor och kokade ett ägg samt drack en mugg go-kaffe (på jobbet är det odrickbart förutom på Feiroz) till medan jag läste.

Hemmalunch med rostat bröd och kokt ägg kaffe Hopptisarna och Vi brukade bo här

Hemmalunch med Hopptisarna och en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Out and about

Innan jag gick tillbaka till datorn igen tog jag en halvtimmes friskvårdspromenad utomhus för att röra på mig (mycket för ryggens skull) och för att få ljus och luft. Bara det att det gjorde mer ont att gå. Nån längre sträcka kunde det därför inte bli. Jag fick nöja mig med en halva av min tänkta promenad. Först gick jag givetvis ner till tunnelbygget för att kolla läget.


Efter spaningen och fotograferingen klev jag in på Butiken på hörnet.
Där var fullsatt idag, så det blev inte många ord växlade med Åsa som höll på att servera mat. Givetvis kom jag ut därifrån med helgens två Noisette, men bröd glömde jag köpa. (Kanske lagom med en liten promenad i morrn också?) Nu är de upplockade ur påsen, Noisetterna, nedsatta i blomburken och insatta i kylen tills i morrn.

Helgens Noisetter i blomburken Trillerpåse boken Vi brukade bo här o eucalyptus i vas

Bröd glömde jag köpa, men inte helgens två Noisette. Till höger om burken ligger den läskiga boken jag läser.


Under eftermiddagen fortsatte jag med transkriberingen
och innan jag loggade ut för arbetsdagen och arbetsveckan kunde jag skicka in filen. Sen blev jag tvungen att ge upp och ta en paraflex. När jag var klar gjorde det ju inget ifall jag skulle bli lite dåsig… En kort stund mådde jag lite bättre och kunde ta en go-fika med kakor i alla fall.

Eftermiddagsfika med kakor o Vi brukade bo här

Go-fika med kakor och läskig bok när paraflexen hade verkat en stund.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll

Kvällen är här. Jag har skrivit, vilat, läst (redan nästan halvvägs i boken!) och ätit. De mina, det vill säga Hopptisarna och min bok på gång på bordet, Jan Johansen, min tidigare granne, sjöng för mig. Det blir mindre tyst med musik, men ibland lyfter den fram såna minnen som jag trodde var begravda för alltid. Det är tur att ingen ser mina tårar…

Smörgåstårtbit vitt vin Hopptisarna Vi brukade bo här och levande ljus

Fredagsmiddag med de mina.

Smärtan har lagt sig något, men det värker till ibland. Så… det blir ingen partykväll i afton heller. Jag fortsätter nog att läsa och givetvis ska jag se på senaste delen av Shetland. Det kan tänkas bli ett avsnitt av Human Error också. Nåt så att jag kan glömma…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det kom en avisering om ett brunt bokpaket. Paketet anländer till min postbox på måndag… Jag försöker gissa vilken bok det innehåller.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ambassadörens dotter

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en vunnen bok.



Anna Martinengos bok Ambassadörens dotterTur i spel, otur i kärlek? 
Nåja, jag hade tur att vinna en bok i mars 2026. Min vinst, den första delen i Brottsplats Ligurien-serien, pocketutgåvan av Ambassadörens dotter, levererades av författaren, Anna Martinengo, själv till min ytterdörr. Glad och tacksam och nyfiken var jag på denna nya författarbekantskap som i maj 2026 kommer ut med del två i serien.

Polisen Laura Casassa har efter ett tufft fall hemma i Stockholm tagit semeter för att vila i familjens semesterbostad i Ligurien. Men snart blir hon indragen i en mördarjakt tillsammans med italienska poliskollegor när den svenske ambassadörens dotter hittas mördad. Utredarna leds till ett gammalt morfall med inslag av religiös symbolik och mystik. Samtidigt gräver Laura i sin egen släkts förflutna. Dessvärre får hon reda på saker som hon önskar hade förblivit glömda…

Oj så snabbt jag kommer in i den här boken! Det märks att författaren är journalist, för språkligt sett följer jag bara med in i flowet. Ett antal bihistorier figurerar och som läsare får jag tidigt vissa glimtar och ledtrådar. Jag fattar snart att författaren har tänkt sig en serie där vissa av karaktärerna ingår. ”Ryktet” säger att författaren redan skriver på del tre…

Det är ett rikt persongalleri och stundtals har jag lite svårt att hänga med vem som är vem. Kanske en förteckning vore bra? Karaktärsskildringarna och miljöskildringarna går jag inte in på djupet i här, för det här är inte en recension utan ett vanligt inlägg om en bok jag har vunnit och läst. Men så mycket kan jag säga att personerna känns mänskliga och miljöbeskrivningarna… ja, dem uppskattar jag mycket, jag som inte kan resa.

Den här boken gillar jag. Jag är glad att jag vann den och jag är glad att det kommer fler delar i serien. Om jag finge önska skulle jag gärna se dem lite kortare – över 400 sidor i pocket är i mastigaste laget för en kriminalroman.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Brottsplats Ligurien-serien:

  1. Ambassadörens dotter (läs inlägget ovan!)
  2. Segelmakarens söner (utkommer den 25 maj 2026)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 19 mars 2026: Strömmingstorsdag med lådor och öl

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, ljus och varm morgon…

Hela sju grader visade termometern i sovrummet – och den nås minsann inte av nån morgonsol. Jag hade en lite besvärlig natt, även om jag somnade hyfsat. Kanske är jag som katterna, reagerar på att det är mars. Anna berättade att de är väldigt ”aktiva” under de tidiga morgontimmarna. Här är det mest min blåsa som är aktiv så dags…

Nåja, när det är dags att kliva upp är jag oftast redan vaken. Jag hade hoppats på att mina varor skulle ha kommit från Apotea i morse (egentligen igår, men då låg mina grejor i Göteborg…), men när jag fick aviseringen var jag på väg att gå till jobbet. Jag fick klara mig med ett halvdant Linnexstick till hälsporrefoten.

Vid frukostbordet hade jag gärna suttit kvar och läst ut Ambassadörens dotter, men se, jag måste ju gå till jobbet. Det var inte många sidor kvar och jag har givetvis redan bestämt vilken bok jag ska läsa härnäst.

Torsdagsfrukost med levande ljus trots ljus morgon Hopptisarna Ambassadörens dotter

Ljus morgon där jag gärna hade läst ut Ambassadörens dotter.

 

Öppna grindar vid St Pertunneln

Öppna grindar vid S:t Per…

Promenaden upp till jobbet var ljuvlig i morse, trots att foten gjorde skitont. Vid S:t Perstunneln var grindarna öppna och jag hade gärna tagit en bild närmare, men fick zooma på avstånd. Som jag längtar att övergången ska öppna – men det vet du ju, kära dagbok. Nåt sällskap på promenaden fick jag inte idag. Däremot träffade jag en arbetskamrat vid en annan avdelning sittandes vid en hållplats, väntades på en buss. En stund stannade jag och pratade för jag vet att h*n har varit sjukskriven ett tag och jag ville förhöra mig om läget.

∼ ♦ ∼

Torsdagsjobb

Torsdagen på jobbet var ganska lugn för min del. Jag hade ett par möten på förmiddagen. Mesta delen av tiden ägnade jag åt att läsa in mig på en del material till ett par artiklar jag ska skriva. Vinkeln på den ena är inte solklar, men… Jag hittade i alla fall ett par intressanta kopplingar.

Förra veckan åt jag strömming en dag till lunch. Det var perfekt bränsle eftersom jag skulle handla efter jobbet och då dels orkade, dels enbart köpte sånt som stod på lappen eftersom jag inte var hungrig. Därför lurade jag iväg Stora A på strömmingslunch på Feiroz även denna torsdag – jag skulle ju handla efter jobbet. Till kaffet på maten fick jag se nåt väldigt… häftigt som jag blev imponerad av. Inte förvånad, direkt, för jag vet ju att Stora A har förmågor. Men spännande!

Strömmingslunch på Feiroz med A

Strömming till lunch innebär att jag handlade bra efter jobbet plus slapp leka kock.

∼ ♦ ∼

Lådor, öl och nåt ätbart

På hemvägen hämtade jag en låda från Rituals samt handlade öl på Systemet och smörgåstårta och lite annat på Korgtassen. Jag var ta mig fan fullastad. Och innan jag kunde ta hissen upp till mig hemma, för idag var det helt legitimt med hissåkning, tömde jag postboxen på Apotea-lådan också. Asså jag fattar inte varför det är så enorma förpackningar till allting. Den enda lådan som var anpassad till innehållet var den med min smörgåstårtbit… Ja, jag köpte en skitstor bit. Har ju inte så mycket annat att roa mig mer än att äta gott, dricka vin och läsa, typ.

Och så fullproppat i ryggan och en kasse med mat och öl…

Det tog ganska lång tid att packa upp och ställa in allt, men nu har jag så jag klarar mig ett tag. Mat till lördag och söndag har jag dock inte tänkt ut. Det får bli en senare fråga och beror lite på vad jag vill ha och är sugen på.

I kväll var jag inte sugen nåt annat än mackor. Jag tänkte köpa nåt gott bröd i morrn på Butiken på hörnet. Till dess nöjer jag mig med rostat bröd. Och det är ju alltid gott.

Rostat bröd Hopptisarna kaffe mjölk Ambassadörens dotter

Rostat bröd är alltid gott.


Nu ska jag läsa ut Ambassadörens dotter,
för jag har kommit till de sista sidorna och det är spännande. Men eftersom jag vet att det blir en fortsättning fattar jag också att vissa personer ”klarar sig”…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har beställt en flaska Östgöta sädes som jag ska ha i påsk. Flaskan ska jag hämta på Systemet i Kvarnen nästa vecka. För nån sillbit och nåt ägg serverar jag mig väl under påskhelgen och till det krävs snaps. Nu har jag visserligen kvar julsprit, men påsken är lång…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 17 mars och onsdagen den 18 mars 2026: Mångsysslande, gärna med litterär anknytning

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, redan onsdag…

Bitmoji Tofflan sover med ögonmask

Rejält trött igår.

Mer än halva arbetsveckan är avklarad. På tisdagskvällen var jag så trött att jag kände mig säker på att onsdagen skulle jag aldrig få uppleva. Det fick jag. Så mycket läst blev det dock inte igår kväll. Jag babblade i mobilen med Anna en god stund och efter det chattade jag med ett par av mina favoritherrar. Klockan sprang på och även om det var trevligt fick jag bryta för tandborstning och läggdags.

Nattsömnen var hyfsad, men jag vaknade ett par gånger framåt morronen och hade väldigt ont i hälen. Idag fick jag svar på fredagens röntgen. Den visade ingen fraktur, men en typisk hälsporre. Nu återstår en vecka till laserbehandlingen som jag hoppas ska lindra smärtan. Efter duschen satt jag vid frukostbordet och slevade fil, läste Ambassadörens dotter och stretchade foten. Jorå, mångsysslare minsann.

Frukost med Hopptisarna levande ljus o Ambassadörens dotter

Onsdagsfrukost med tända ljus fast det inte behövdes.


Det var en kall morron och ljus.
Jag behövde inte tända kökslampan och de levande ljusen på köksbordet tände jag mest för mysighetens skull. Jag släckte dem givetvis innan jag gick hemifrån.

Vårskräpig backe och grå himmel

Vårskitigt i backen. Mycket skräp har dykt upp under det som var snötäckt.

Uppsala är vårskitigt. Det dyker upp en massa skräp överallt och sopat är det fortfarande bara bitvis på Väderkvarnsgatan. Särskilt mycket grus och halt är det vid busshållplatsen, olämpligt nog. Men nej då. Jag åker inte buss. Det är dyrt, trångt och äckligt med hostande och snorande smitthärdar. Jag går. Och i morse blev jag ikappgådd av min arbetskamrat på Main Street. Hon gör mina steg lättare och jag känner smärtan i såväl häl som ljumske mindre medan vi småpratar på vägen till jobbet. Trevligt! En före detta granne, som jag också såg i morse pratade jag dock inte med. Vi hälsade inte ens. Jag vet inte hur han tänker, men han har alltid varit lite undanglidande. Och jag behöver inte ha nån som helst kontakt med honom.

∼ ♦ ∼

Onsdagsjobb

Bitmoji jag bär böcker

Jobb med litterär anknytning passar mig.

Arbetsdagen inleddes bland annat med ett par möten. Veckomötet missade jag förra veckan på grund av läkarbesöket, så idag var planen att jag skulle ta på mig några nya jobb. På fredag har jag en transkribering att göra och jag har bestämt mig för att jobba hemifrån då. Men jag åtog mig två intressanta jobb som jag satte tänderna i ganska omgående. I alla fall det ena har litterär anknytning, vilket ju gör det mer intressant för mig. Vidare hjälpte jag till med textgranskning och lite smått och gott. Kommunikation är svårt. Ibland är det nödvändigt med nya ögon på en text.

Idag låg det inget godis på skrivbordet, så lunchen fick jag ägna åt mackan och ägget och litterärt godis. Däremot hann jag få en banan från den allmänna fruktkorgen idag. Roligt nog hade en arbetskamrat vid en annan avdelning noterat att jag läser Ambassadörens dotter. När vi möttas idag passade hon på att fråga om boken är läsvärd. Och det är den ju!

Skrivbordslunch med macka ägg banan och boken Ambassadörens dotter

Skrivbordslunch med litterärt godis/litterär anknytning. Och banan.

∼ ♦ ∼

Hemmajobb

Ren bil i garaget

Rena bilen i garaget för ganska precis ett år sen.

Idag hade jag sån tur att jag fick lift med U-bilen hem. Det var mycket skönt eftersom foten var ond, ljumsken likaså och jag var trött. Att få skjuts innebär att jag kommer hem tidigare också. Då kan jag jobba en stund till om jag vill, behöver och orkar, men för det mesta gör jag inte det. I stället vattnade jag mina krukväxter igen. De tycks vara omåttligt törstiga för tillfället. Vidare fixade jag ytterligare några vuxliga saker. Nu återstår mest sånt som har med bilen att göra, det vill säga boka bilservice, besiktning och biltvätt. Inget av detta är det särskilt bråttom med. Servicen brukar jag göra i maj. Besiktning ska inte göras förrän senast den 30 november. Men bilen är skitig och behöver tvättas, så kanske det rentav blir det först.

Kvällsmaten bestod av resten av gårdagens tomatsoppa. Den var det bara att värma i micron samt bre mackor till. Inte jobbigt alls. Jag åt lite tidigare än vanligt, för lunchen hade ju inte så mycket substans. Bananen, till exempel, blev aldrig uppäten utan följde med hem.

Mackor o tomatsoppa med Hopptisarna Ambassadörens dotter o levande ljus

Inte jobbigt alls att fixa kvällsmat i afton.


Kanhända det blir läst i kväll..?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag beställde ett par varor från Apotea igår. Av nån anledning ligger mina varor i Göteborg idag i stället för i min postbox, som utlovat. Varor från Rituals beställde jag idag. De ska komma till utlämningsställe, okänt när. To be continued...

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 16 mars och tisdagen den 17 mars 2026: Godis för människor och hundar och en del vuxligt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, för trött för att läsa… Hmm…

Jag orkade inte läsa så mycket igår kväll som jag hade tänkt, jag var för trött. I stället började jag titta på en serie på TV4 Play – Human Error. Serien är från Australien och består av sex delar som med all reklam är ungefär timslånga. Första avsnittet började lovande, men jag tänker nog kanske spara de flesta till helgen, kanske. Det var i alla fall nåt spännande och hjärnrensande att avnjuta.

Human Error

Nåt att glo på som rensar hjärnan.

∼ ♦ ∼

Tisdag på jobbet

Grå tisdagsmorgon vaknade jag till, men varken regn eller snö. I stället torrt och fem härliga plusgrader. Jag avnjöt frukostfilen i sedvanligt sällskap, det vill säga med Hopptisarna och för tillfället Ambassadörens dotter. Boken är jag ungefär halvvägs i och jag gillar den, men… jag har som sagt varit så trött de senaste dagarna och kvällarna. Tror att det är smärtan som gör det. I morse var ryggen värst. Får väl ta upp den också med sjukgymnasten som ska ge min onda vänsterfot laserbehandling nästa vecka. Det blev aldrig nånting sagt kring ljumsken hos doktorn, vad jag ska göra med den, så den får jag också ta upp.

Tisdagsfrukost med Hopptisarna o Ambassadörens dotter Hopptisarna fil levande ljus

Tisdagsfrukost med mina Hopptisar och Ambassadörens dotter.

 

Domkyrkotornen fotade från Nybron

Fotografering för att vila ond fot.

Promenaden upp till jobbet blev behaglig. Idag såg jag varken grannar eller bekanta, men jag tog mig fram och uppför ändå. Foten gjorde naturligtvis ont som fan, så att stanna och fota domkyrkan är ett verktyg jag har för att foten ska få vila en stund.

På tal om att fota har lokalmedia uppmärksammat att det finns en betydande andel kameror som övervakar stan. Detta har reportrarna gått ut och frågat folk om, vad de tycker och så. Min inställning är att den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för och borde i stället uppskatta kameraövervakningen som kanske filmar dem som har smutsigare mjöl, så att säga. För mig är kameraövervakningen lite av en trygghet. Det klart att en kamera inte kan rädda mig från att bli nerslagen och/eller rånad, men den torde ha en avskräckande effekt på individer som ”roar sig” med såna brott.

När jag kom till jobbet fick jag roa mig med betydligt mer intressanta saker. Att komma till jobbet efter en helg samt ett par dagars distansarbete och hitta fredagsgodis från L på skrivbordet gör ju att man vill stanna, inte gå hem igen. Utöver det fick jag artikeln jag skrev i fredags i retur, fakta- och citatgranskad av den jag intervjuade. Jag kunde därmed skicka den på översättning och hade turen att vår in house-översättare hade möjlighet att ta den. Flyt! Efter detta gjorde jag ett antal uppdateringar av såväl program som system. Det tog sin lilla tid…

Godis på skrivbordet en tisdag från L

Godis är alltid välkommet!


Vad som inte tog nån tid idag var möten.
Jag hade bara ett enda och det måste vara världsrekord. Sååå skönt! Utöver detta var det sedvanligt jobb som gällde samt korrekturläsning. Och så lunch mitt på dan.

Jobblunch vid skrivbordet med Ambassadörens dotter

Jobblunch vid skrivbordet med en stunds läsning.


Men dagens bästa på jobbet var nog besöket av Husse och Baldur. Husse
skulle jobba några timmar. Jag passade på att skämma bort Baldur med några godisar, dock inte dem jag hade fått av L utan vildsvinsgodis för hundar, och gosa lite med den finingen. Husse såg jag inte så mycket av, men det var härligt att få träffa Baldur.

∼ ♦ ∼

Tisdag hemma

Jag var ännu tröttare i kväll när jag kom hem än jag var igår kväll. I postboxen låg en del vuxliga saker som måste hanteras och som jag känner motstånd för. Hur som helst, jag fixar det på nåt sätt efter hand. Där låg rolig post också. Ett brunt kuvert hittade jag med Marcus Kliewers bok Vi brukade bo här. Det var generösa Modernista som hade skickat boken för recension. Tusen tack!


I morse tog jag inte fram nån matlåda ur frysen,
men den sista biten nötbröd på tining. Jag hade bestämt mig för att äta tomatsoppa och mackor till kvällsmat. Hälften blir kvar tills i morrn, så då har jag mat ordnad också med andra ord.

Tomatsoppa och mackor med Hopptisarna o Ambassadörens dotter

Tomatsoppa och mackor med Hopptisarna och Ambassadörens dotter till kvällsmat. Den senare är ovanligt livlig här trots att hon dog redan i början av boken…


Och nu när jag har ätit och diskat och fixat
det jag kan fixa ska jag slå ner rumpan i fåtöljen, inta kvällskaffe och försöka orka läsa.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Bror Duktig Syster Hurtig har varit lite vuxlig i alla fall och nätshoppat Linnex och fotkräm, deklarerat samt förnyat mobilabonnemang till en lägre månadsavgift idag. Två avprickningar på att göra-listan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 15 mars och måndagen den 16 mars 2026: Stjärnor och sol samt röntgad fot

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, kakor rätt recept..?

Antikexpert i Hässleholm 15 mars 2026

Antikexpert i Hässleholm, minsann.

Att gå på kaffekalas på söndagseftermiddagen var tydligen rätt recept för amatörvärdering av fina, gamla föremål. Igår kväll hängde jag med Antikrundan till Hässleholm. Som vanligt körde jag igång Duo-appen och värderade från fåtöljen. Trots ryggontet, som blev värre framåt kvällen, lyckades jag få högsta poäng nånsin (?), tre stjärnor på diplomet och omdömet Antikexpert. Det var riktigt roligt att för en gångs skull lyckas så relativt bra med mina gissningar. För gissningar är det. Verkligen. Jag är långt ifrån nån expert på antika föremål, jag är bara mycket intresserad.

Efter programmet drog jag på mer Linnex på ryggen och gick till sängs. Jag hade så ont i ryggen att jag inte ens pallade att läsa. Så småningom somnade jag ifrån eländet.

∼ ♦ ∼

Kallt och soligt

UKK marsmorgon utsikt från köksfönstret

UKKdenna soliga marsmorgon fotad genom köksfönstret.

När jag vaknade på måndagsmorgonen var det till en kall morgon. Men den blev också solig. Och kanske var det kylan som gjorde att jag fick ont i ryggen, precis som den orsakar hudsprickor på mina fingertoppar. Nåja, ryggen kändes något bättre. Jag hade bestämt mig för att jobba hemifrån idag, men att ta mig till fots till röntgen på förmiddagen. Det ville jag ogärna rucka på. Så jag duschade av mig och drog på nytt Linnex innan jag satte mig vid köksbordet för att sleva i mig fil och två muggar kaffe tillsammans med Hopptisarna och Ambassadörens dotter. Inte behövde jag tända heller för att kunna läsa!

Måndagsfrukost med Hopptisarna o Ambassadörens dotter

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Ambassadörens dotter. I morse kunde jag läsa utan vare sig tänd kökslampa eller levande ljus.


Innan jag gick iväg hann jag jobba nån timme med diverse.
Bland annat gjorde jag bildval till artikeln jag skulle skriva på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

Tankad sol och röntgad fot

När jag gick hemifrån var det ännu morgon. Natten måste ha varit kall, för det var bitvis halt på marken. Men marssolen är stark och jag passade på att tanka den medan jag gick till Elisabethsjukhuset för att få min onda fot röntgad. Även om sjukhusets webbplats är rätt kass, var drop in-röntgen suveränt. Smidigt och snabbt avklarat, om än en röntgenpersonal med hårda händer. Min fot gjorde ganska ont… Betänk att trots att det såg så nära ut blev det hela en promenad på 5,5 kilometer tur och retur. Över en halvmil redan på förmiddagen idag alltså.


Efter avklarad röntgen
passade jag på att kika in hos Geijers Antik & Retro. Jag följer butiken på Instagram. Nu fick jag möjlighet att se var den ligger. Öppen är den dock bara vissa eftermiddagar i veckan. När jag passerade var det förmiddag.


Så korsade jag Luthagsleden för andra gången idag
och även för andra gången gick jag Sysslomansgatan fram. Solen var stark! När jag ändå passerade hoppade jag in till Luthagens livs och köpte en matlåda med en kycklingrätt, grönsaker och lite annat som behövdes.

∼ ♦ ∼

Vila, stretchning och jobb

Jag var ganska trött när jag kom hem. Ryggen kändes bättre, men foten gjorde jätteont. Jag vilade en stund och stretchade noga. Jobbade ett tag, tog en mikropaus och vek tvätt och lunchade med Ambassadörens dotter och Hopptisarna mitt på dan. Under lunchen publicerades ett inlägg om helgens barberavin, en text jag tidsinställde för publicering igår.

Hemmalunch med rostat bröd ägg Hopptisarna och Ambassadörens dotter

Hemmalunch med Hopptisarna och Ambassadörens dotter. Jag åt ett par rostade mackor, några tomater och ett kokt ägg.


Efter lunch fortsatte jag jobba.
Jag skrev klart artikeln baserad på intervjun i fredags och mejlade över den till författaren för fakta- och citatkontroll. Och så fick jag sms om att ett paket med recensionsexemplar ska levereras under morgondagen.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

När arbetsdagen var slut (jag loggade ut vid 16-tiden) vilade jag en stund. Men sen var jag hungrig och värmde matlådan jag hade köpt från Lutisköket och åt lite tidigare än vanligt. Kycklinggrytan med ris var riktigt god och jag blev rejält mätt. Idag hade jag dessutom dessert. Helgens andra Noisette blev inte uppäten igår eftersom jag var bortbjuden och hade ätit en massa annat smaskens. Efter maten idag slank den dock ner så fint till en mugg kaffe.

Kycklinggryta med ris från Lutisköket Noisette Hopptisarna o Ambassadörens dotter

Kycklinggrytan från Lutisköket var riktigt god, liksom Noisetten från Triller, förstås.


Så ringde jag Annas snälla mamma och tackade för igår
och förhörde mig lite om hur det hade gått för henne idag. Det hade blivit samma som vanligt fast det hade stått annorlunda i kallelsen. Jaa… de är bra på att skrämma upp folk på Sjukstugan i Backen. För egen del har jag varit inne på 1177 och snokat, men nåt röntgensvar ligger inte inne och nån kallelse till hjärtmottagningen har inte heller kommit. Den enda tid som ligger där är för laserbehandling för foten nästa vecka. Den behandlingen har jag testat förut och den gör inte ont som till exempel stötvågsbehandling gör. Laserbehandling minskar inflammationen och även smärtan, nåt som är bra eftersom jag inte kan äta vilka tabletter mot smärtan som helst eftersom de krockar med mina vanliga mediciner.

Nu ska jag ta ett varv med vattenkannan för det har varit ganska soligt idag och krukväxterna kan vara törstiga. I övrigt tänker jag läsa i kväll, inget ovanligt alltså.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Måndagshögen den  här veckan är vit enligt @my.loved.books på Instagram. Så här ser min vita bokhög ut. Givetvis har jag läst alla böckerna i högen, en del dock för länge sen. Men vilka böcker har DU läst? Berätta gärna i en kommentar till det här inlägget!

Vit måndagshög 2026

Veckans vita måndagshög, enligt mig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Giordano Piemonte Barbera DOC 2024

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rött vin från Piemonte.


 

Giordano Piemonte Barbera DOC 2024

Mycket fylligt med hög fruktsyra och medelsträvt.

Jag fortsätter att botanisera bland vinerna i den senast inköpta vinlådan från Vinoteket med viner från Piemonte. Till lördagskalkonen, den stekta med vitlökssmör och hot béarnaisesås, öppnade jag en flaska Giordano Piemonte Barbera DOC 2024.

Det här röda Piemontevinet är gjort på druvan barbera. Alkoholhalten ligger på 12,5 procent, sockerhalten på <0,3 gram per 100 milliliter. Det går inte att köpa vinet på Systembolaget, men priset för en flaska hos Vinoteket är 129 kronor.

Vinet är mycket fylligt, har hög fruktsyra och är medelsträvt. Detta gör att vinet passar till ganska mycket. Vinoteket rekommenderar det till klassiska italienska rätter som pizza, milda pastarätter eller risotto med svamp samt till lättare kötträtter som kyckling, kotletter eller charcuterie. Jag åt som sagt kalkon och jag tänker att det ju nästan är kyckling. Nästan. Jag drack därför vinet till pulled chicken vid ett annat tillfälle liksom dessertostar och kex.

Vinet har en vacker rubinröd färg. Men hur doftar och smakar det? Så här skriver Vinoteket:

”[…] en aromprofil som präglas av saftiga körsbär, röda bär och ett lätt floralt inslag. Smaken är frisk och livfull med den karakteristiska Barbera-syran som ger energi och lyfter fram vinets frukt. De mjuka tanninerna skapar en rund och behaglig struktur, medan eftersmaken är ren, fruktig och elegant med en diskret kryddighet.

Jag stoppar näsan i glaset och luktar på vinet innan jag tar en mun och låter vinet skölja runt innan jag sväljer. Det här gillar jag mycket! Vinet är fylligt och kryddigt. Jag anar röda bär. Eftersmaken är lång. Vinet är nästan bäst till pulled chicken, trots att jag serverade det aningen för kallt då. Men jag njuter till 100 procent.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 15 mars 2026: Lagat (?) hjärta och ond rygg på kaffekalas

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, tre månader sen hjärtat blev lagat..?

Rött lönnlöv som ett hjärta bland andra

Är hjärtat OK???

Idag är det tre månader sen, om vi ska gå efter datum, som Ingreppet gjordes. Jag vågar knappt tro att det är sant – och jag har inte sett svart på vitt på det – men jag känner mig mycket piggare. Det känns som om hjärtat mår bra. Därför väntar jag ivrigt på en återbesökstid på Sjukstugan i Backen. Inte för att jag älskar sjukhus, det gör jag inte, utan för att få veta och i förlängningen förhoppningsvis kunna sluta med en eller två mediciner. Eftersom en av medicinerna har skjutsat min vikt i höjden är det framför allt den jag hoppas på ska sättas ut. Det går inte att äta vettigt när en bara vill äta – hela tiden. Och så magen på det, som i samma takt jag äter, ger output, ungefär. Det är svårt att ha ett fungerande liv utanför hemmet med dess närhet till toalett. Så hoppas, hoppas, hoppas att jag får en kallelse snart och att resultaten är goda! Jag är fortfarande inte rädd för att dö, men det är det där orkeslösa, det där att behöva förnedra sig och be om hjälp av andra (som oftast sviker i slutändan), som jag tycker är asjobbigt.

∼ ♦ ∼

Från hemska män i Uppsala län till mördad dotter i Ligurien

Lördagskvällar är ensamma och tråkiga. Jag gör inte mycket annat då än en vardagskväll. Jo jag dricker kanske ett glas vin eller två. Och läser. Igår kväll blev det givetvis bokbyte. Bytet har gått från en bok om hemska män och otäcka övergrepp på kvinnor till en bok om en mördad dotter. Och jag har förflyttat mig från Uppsala län till Ligurien i Italien. I morse läste jag ganska mycket i Ambassadörens dotter, trots att jag vaknade sent och hade ett och annat att göra.


Jo idag fanns/finns en hel del på agendan.
Recensionen av Vad män gör var visserligen tidsinställd, men sen skulle den ju puffas för i olika sociala medier – Instagram (inlägg och händelse), X, Bluesky, LinkedIn och Goodreads. Ja att recensera en bok är inte bara att läsa och skriva några rader om den, inte enligt mig, i alla fall. Det tar sin lilla tid, men det är också ett kärt besvär och en givande syssla för mig som annars bara jobbar, typ. Men idag blev jag så glad för bokens redaktör hade uppskattat min recension och fattat ett och annat – och lyft fram recensionen i sig på sociala medier, som ett gott exempel. Tack!

Nu läser jag boken jag vann häromdan. Den är betydligt mer lättläst än boken jag recenserade. Pocketutgåvan är på 412 sidor och efter frukosten hade jag läst typ 70… Den boken ska jag inte recensera, det blir bara ett vanligt inlägg om den här när den är utläst och lite puffar på Instagram. Ibland är det skönt att inte känna så många krav, utan bara njuta av att läsa, utan blyertspenna, typ.

Söndagsfil med Hopptisarna och Ambassadörens dotter

Söndagsfil med Hopptisarna och Ambassadörens dotter.

∼ ♦ ∼

Kaffekalas till lunch och lunch till middag

Frukosten blev idag ganska lätt – fil med bär och flingor. För klockan 13 redan var jag bortbjuden på söndagsfika hos Annas snälla mamma, typ min ex-svärmor. Och hon kan konsten att ställa till små kalas fast det heter

”komma på kaffe

Innan jag åkte, ja för jag tog bilen så att den fick ut idag med, hann jag duscha mig själv, tvätta och hänga en maskin tvätt samt fördela veckans medicin.

Söndagsfika hos Annas snälla mamma

Kaffekalas hos Annas snälla mamma.

Bilen och jag åkte en sväng först. Sen blev det en sväng till eftersom det var svårt att hitta parkering. Jag fick faktiskt ställa bilen borta hos Anna och gå en bit. Men det var bra, för kaffekalas blev det. Annas snälla mamma hade dukat fram vetebröd, småkakor och tårta… Jag åt av alla sorter. Men när hon skulle bjuda på chokladen från asken jag hade med mig sa jag vänligt, men bestämt nej tack.

Det var så roligt att sitta och prata. Det kändes inte alls konstigt utan det var som vanligt. Skönt, tycker jag, som inte vill tappa kontakten trots att Anna och jag separerade för två år sen. Hade inte min rygg plågat mig såsom den naturligtvis var tvungen att göra just idag hade jag kunnat sitta kvar ytterligare. Men efter två timmar behövde jag röra på mig för att inte stelna till helt. Vi pratade en del krämpor, faktiskt, och lustigt nog ska vi båda på sjukhusbesök i morrn. Mitt besök innebär bara en fotröntgen, så det lär inte göra ont. Stackars Annas snälla mamma skulle göra nåt betydligt läskigare. Jag ska ringa i morrn kväll och höra hur det gick. Och sen ska vi ses och äta sill lite längre fram i vår.

Matlåda med lunchportion av pulled chicken o klyftor

En lunchlåda med pulled chicken och lite klyftor på tining till söndagsmiddag.

Det blev en liten extra tur med bilen innan jag åkte hem, för bilbatteriets skull. Jag hade funderingar på att antingen stanna och köpa nån middagsmat eller gå ut och käka i kväll. Det satte kaffekalaset stopp för – jag kände mig inte alls hungrig. Så när jag kom hem tog jag fram en liten lunchlåda med pulled chicken och ytterst få klyftor ur frysen på tining. Det blev en tillräcklig söndagsmiddag. Och som komplement, några bitar ost. Till det ett glas barbera (inlägg om vinet publiceras den 16 mars 2026). Det känns helt OK att vara hemma i kväll, för jag vill läsa och se på Antikrundan, förstås. Givetvis åker jag med till Hässleholm och amatörvärderar. Hoppas ryggen är bättre till dess. Medan jag har skrivit det här har Linnex och massagekudden fått samarbeta kring ryggontet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn blir det röntgen på förmiddagen och artikelförfattande på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Vad män gör

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg av en lokalt författad bok.



Markus Grönholms bok Vad män görUnder våren 2026 kommer regelbundet ljusglimtar
i form av hårda paket som hittar ner i min postbox. Modernista har varit mycket generöst i detta sammanhang. I början av mars trillade Markus Grönholms sprajtans nya bok Vad män gör in för recension. Det blev en spännande ny författarbekantskap som faktiskt är född och uppvuxen i Uppsala och efter en tur västerut i Sverige numera bor i Heby i Uppsala län. Stort TACK till Modernista!

Kriminalinspektör Victor Mauer kallas ut till en nedbrunnen sommarstuga. En man har hittats mördad inne i stugan – och en kvinna hittas så småningom död i närheten av stugan. Vem är gärningsman och vem är offer? Spåren leder till ett företag och ett antal kvinnor som har blivit utsatta – för sådant som män gör. Män som skyddas av andra mäns tystnad.

Som alltid när det gäller recensionsexemplar börjar jag utifrån och in. Omslaget är läckert rött på ett papper som känns som präglat, vilket ger ett påkostat intryck. Då gör det inte så mycket att omslagsbilden är från royaltyfria Shutterstock (även om det förstås hade varit häftigt med ett eget designat omslag). Inlagan är på drygt 300 sidor och det är utmärkt för en spänningsroman, enligt mig.

När jag börjar läsa får jag verkligen ställa om från föregående bok. Här är meningarna bitvis ganska korta och staccatoartade. Reflektioner kring omvärld och miljö slängs in då och då i handlingen och det är till största del dessa som skapar bilderna av karaktärerna. I princip är det endast lika korta ”ledtrådar” som släpps, bland annat kring Victor Mauers person. Hans namn, Victor = segrare, Mauer = mur, är verkligen passande. Karln är som en okrossbar mur och det är mycket svårt att komma honom in på livet. Som läsare får jag ingen ”personlig” kontakt med karaktärerna – vilket är både bra och passande i sammanhanget. Majoriteten av karaktärerna är för övrigt män. Författarens kortfattade beskrivningar av dem säger ganska mycket om dem, vilket är skickligt gjort. De kvinnliga karaktärerna får nåt diffust över sig och är inte riktigt lika tydligt tecknade i konturerna. Med all säkerhet är detta ett medvetet grepp av Markus Grönholm.

Det här är en väldigt våldsam och brutal historia om övergrepp. Den som inte står ut med att vistas i obduktionssalen eller läsa om hur lik har skändats eller kvinnor förnedrats ska nog inte välja den här boken. Det är otroligt otäckt och jag måste pausa läsningen då och då. Här är inte gåtan i kriminalromanen i fokus utan det är våldet som tar upp nästan hela scenen. Men givetvis vill jag som läsare veta vem och varför. När jag har läst en tredjedel av boken gissar jag lite.

Boken är välskriven och författaren har ett alldeles eget sätt att skriva kriminalroman på. Detta gör att perspektiv och berättelse hoppar en aning och det är inte helt lätt att hänga med i svängarna. Men jag gillar att nån vågar testa att skriva spänningslitteratur på ett inte så vanligt sätt trots att jag som läsare faktiskt får kämpa med att ha koll på vad som händer.

Det här är en mångbottnad och svart berättelse. Den rör sig dessutom i mina nuvarande hoods. Och även om den är fiktiv innehåller den sanningar:

”Men när en förälder dör blir man barn på nytt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 13 mars och pi-dagen 2026: Ingen räkning, men litteratur, fika, vin och galet i köket

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, hemskt tips, men…

Förra helgen tipsade Anna mig om en dokumentär på SvT. Igår kväll efter middagen såg jag Hemligheten om mig. Det var en hemsk historia jag fick mig till livs. Jag såg hur nån lekte gud och föräldrar som inte förstod bättre blev lurade, små bebisar gick för alltid miste om en viktig del av livet. Nåt mer än 

”Se den!

säger jag inte.

Efteråt var jag tvungen att lugna ner mig med några mord, misshandel och lite droger i Shetland. Jag såg även den på SvT Play för klockan hade för länge sen passerat 21 när delen gick på SvT 1.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart

Vad män gör och kaffe på sängen

Vad män gör och egenfixat kaffe på sängen.

Jag kom sent i säng för att vara mig och fredag, men vaknade ändå vid femtiden. Somnade om tills medicinlarmet tillrade igång 6.45 och masade mig upp och ut i köket. Efter det låg jag väl och drog mig ett tag, men gav upp vid åttatiden och fixade kaffe på sängen. Det finns en sorg i att ingen nånsin fixar kaffe på sängen åt mig mer. Eller att jag fixar åt nån.

Boken jag läser nu, Vad män gör, har jag fått för recension efter egen förfrågan. Den är mycket… speciell och mycket otäck. Det är allt jag kan säga just nu. Jag läste på bra under lördagsmorgonen och när jag klev upp såg jag att ungefär 100 sidor, cirka en tredjedel, av boken återstår. Detta innebär att det kan bli bokbyte i helgen och jag måste fundera ut vilken bok jag ska läsa härnäst… Jag tror att jag har bestämt mig att göra en ny författarbekantskap.

Grannungen ovanpå brukar ha springtävlingar tidiga helgmorgnar, dess föräldrar spikar eller dammsuger som alternativ. I morse var det inget undantag, så jag körde igång mitt Helvetesmonster* nån gång mellan halv tio och tio. Jag tycker att man kan vänta till efter klockan tio en helgmorron, så är jag uppfostrad, men eftersom ingen tycker som jag föll jag för grupptrycket. Du vet…

”If you can’t beat them, join them

Jag dammsög hela lägenheten utom köket som jag tog efter frukost eftersom jag ofta smular. Vidare bestämde jag mig för att laga mat i kväll och tog fram en kalkonfilé ur frysen på tining. Den var på 400 gram, så det blev ett par matlådor också sen. Perfekt – även om jag hatar att laga mat…

Kalkonfilé på tining

Kalle Kon till middag i afton.


Satte mig mellan sugning och frukost vid datorn
för att knacka ner det här och tänk! Då ringde mobilen! Det händer aldrig nu för tiden. Glatt överraskad såg jag att det var Annas snälla mamma. Vi pratade en stund och så blev jag bjuden på söndagsfika hos henne. Trevligt!

Därefter åt jag frukost och så dammsög jag köket innan jag tog dagens dusch mitt på dan. Tiden går…

Lördagsfrukost rostat bröd o fil med Hopptisarna och Vad män gör

Lördagsfrukost med Hopptisarna och ytterligare en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Lördagseftermiddag med fika och litteratur

Jag behövde fixa några saker och eftersom… 

  • det regnade
  • jag har ont i foten
  • bilen behövde promeneras och gödas (tankas)

tog jag alltså bilen. Nog är jag fullt på det klara med att det blir mindre bilkörning när tunneln öppnar och jag kan fixa en hel del på stan. Men just nu blir det mycket bil när jag är ledig. Det var ingen större kris med tankningen även om närmare 40 liter gick i. Jag tänkte att det var bäst att passa på innan bensinen blir ännu dyrare. Förra helgen kostade den två spänn mindre litern… När jag ändå var ute svängde jag in på ICA Gnista och handlade några småsaker som jag behövde samt fil som jag också behövde men inte orkade bära hem i torsdags eftersom jag var fullastad. Efter det tyckte jag att jag var värd lördagfika och litteratur.

∼ ♦ ∼

Kvällssysslor

Ja det var ju jag själv som hade bestämt att laga mat i afton. Jag kan inte skylla på nån. Men en galen kvinna i stekarmössa dök upp i köket med stekpincett. Var glad att du inte var här! Till middagen valde jag ett Piemontevin ur vinskåpet. Som vanligt kommer ett separat inlägg om vinet vid ett annat tillfälle. Till kalkonen serverade jag klyftpotatis, vitlökssmör och hot béarnaisesås, typ det vanliga, alltså.

Jag har inget särskilt på gång i kväll efter middagen. Gissningsvis läser jag och kanske försöker jag hitta nåt sevärt på TV. Foten sitter jag upp med, för den gör lite ont.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jahaja. I morrn är jag bortbjuden på fika. Trevligt och ovanligt. Det ska bli roligt att träffa Annas snälla mamma, det var ett bra tag sen vi sågs även om vi då och då rings.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = Tisslingarnas namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar