OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, träning ger färdighet..?

En del tränar på gym eller skenar runt iklädda lycra, så kallade lycrademoner. Det gör aldrig jag. Jag tränar på olika stress just nu. Mitt mål är inte att börja stressa som fan utan att förstå och känna när det är nog med stress. Alltså att sätta stopp innan den goda stressen, den som kan stimulera mig, blir ond stress, sån som gör mig sjuk i hjärtat, bland annat. Ja visst har jag till stor del ärvt min hjärtsjukdom av pappa (delvis genetisk sjukdom), har det visat sig. Men stress är en påverkansfaktor som jag kan göra nåt åt.

Under den här resans gång vill jag åter igen lyfta fram mina arbetskamrater som har varit och är tålmodiga, hjälpsamma och omtänksamma – genuint snälla – när det gäller hur jag har det på jobbet. Hur jag har det när jag inte är på jobbet, i privatlivet, är sen två år tillbaka bara jag själv som rår över. (Mina arbetskamrater har hjälpt och stöttat mig även privat.) Ja precis allt kan jag förstås inte rå över, men väldigt mycket. Jag är för det mesta snäll mot mig, men ibland skruvar jag till det hela – för att testa. Det är också så jag lär mig hantera stress, motverka att den blir dålig för mig. 

Den här fredagen är ett lysande exempel på en dag när jag i lugn och ro skulle jobba på distans med en komplicerad artikel, bara. Sen blev den Full Fart Fredag…

Lugn och ro före Full Fart Fredag… Fredagsfrukost med risgrynsgröt tillsammans med Hopptisarna ocn En guds födelse.

∼ ♦ ∼

Före klockan sju…

Redan när jag klev upp insåg jag att jag hade massor på gång den här dan. Det var inte bara att jobba intensivt med en knepig text… Som tur var sov jag bra i natt. Igår kväll hade jag mycket ont i såväl vänsterfoten som höger ljumske. Det bekymrar mig en hel del. Som tur var skulle jag ju jobba hemifrån idag. Jag tror inte att fot och ljumske hade burit mig till och från jobbet den här dan, nämligen. Men det är en annan sak även om jag inser att jag måste ta tag i detta.

Prick klockan sju satt jag vid datorn och började jobba. Då hade jag innan dess hunnit…

• riva ur dubbelsängens lakan
• duscha och tvätta håret
• vika en del av gårdagens rena och torra tvätt
• värma gröt och äta frukost

Med två morgonmöten på jobbagendan beslutade jag att inte börja med artikeln förrän efter dem så att jag kunde koncentrera mig ordentligt. I stället fokuserade jag på en del smått jag behövde fixa.

∼ ♦ ∼

Fram till lunch

Till min lycka fungerade e-postprogrammet idag. Enligt driftmeddelandet som låg ute var problemet löst redan igår vid 17-tiden. Jag hade felanmält, men gett upp och gått hem strax efter klockan 16. Så idag kunde jag läsa, skriva, ta emot och skicka mejl igen. Hurra! Hade annars övervägt röksignaler… Ja! Jag är väldigt beroende av att tekniken funkar när jag jobbar.

Renbäddat i vårfräscht ljusblått och vitt.

Under förmiddagen deltog jag i två Zoommöten samt började skriva min artikel. Jag hade lovat professor S, som jag intervjuade i tisdags, att skicka en text för granskning och komplettering fredag eftermiddag. Det var den texten som hade mitt fokus idag.

Men för att inte kroppen ska fortsätta bråka med mig behöver jag ta mikropauser. På jobbet blir det naturliga såna till exempel när jag går en trappa ner för att fylla på vattenflaskan eller till restaurangen för att köpa lunchmacka och ägg till skrivbordet samt givetvis fikarasterna.

Här hemma får jag resa på mig och göra annat. Bädda rent, till exempel, gjorde jag i tre steg:

1. rena örngott på kuddarna (jobba en stund)
2. underlakan på (jobba en stund)
3. påslakan och överkast på

Varje moment går ganska fort och jag bryter förstås när det är lämpligt jobbmässigt. Till saken hör att jag är jäkligt disciplinerad och jobbet kommer först! Vidare hann jag tvätta lakan också. Där sköter ju tvättmaskinen det mesta, jag bara hänger tvätten. Resten av gårdagens tvätt fick jag förstås undan innan nästa skulle hängas.

Och så skrev jag… Sen blev det lunch.

Hemmalunch med kaffe och mackor och en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Efter lunch

Det såg väldigt rart ut utomhus. Termometern på köksbordet, som visar solsidans temperatur fram till seneftermiddagen, sa att det bara var runt nollan ute. Jag tog en friskvårdspromenad efter mackorna iförd min orange dunjacka över en kortärmad piké. Nej, jag frös inte om kroppen, men om ansikte och öron. Vinden var isande.

När det gäller ontet kan jag liksom inte sträcka ut högerbenet ordentligt. Det känns stundtals som om en kniv körs rätt upp i vänsterfoten. Såväl fot som ljumske kändes av, men inte överjävligt nu när de slapp den längre promenaden till jobbet i morse. Dessutom var det sån barmark att mina skitfula, men übersköna grå gympadojor funkade.

Och självklart gick jag ner till tunnelbygget för att kolla läget. Även den här fredagen var det gulklädda figurer som jobbade där nere. Jag såg att ena ”väggen” har fått nån sorts träställning med reglar.

Solen lyste och det såg rart ut utomhus. Det var det inte. Men vid tunnelbygget jobbade gulklädda figurer.

Sen var jag redo att jobba ett par timmar till.

∼ ♦ ∼

Pojkbesök med gofika, bus och klapp

Jag skulle ju få gäster på eftermiddagen. Två killar. Strax efter 15.30 plingade det på dörren. Jag hade precis avslutat arbetsdagen och hunnit ”duka fram” gofika. För en hundkille.

Vildsvinsgodis och vatten, gofika för en hundkille.

Husse hade köpt med sig annat fika till oss tvåbeningar. Nej, det blev inga semlor men väl en gigantisk kanelbulle och var sin kaka. Somliga smockade i sig sitt fika snabbt och övergick sen till att betrakta vårt, med hungriga ögon…

Husse hade med sig gofika. Baldur ville gärna smaka.

Men inte nog med att gästerna hade med sig gofika, jag fick en julklapp också. Paketet innehöll en jättespännande bok som Husses son Simon Torssell Lerin och svärdotter Bettina Hvidevold Hystad har gjort som konstprojekt, Electronic Flora. När man läser kan man scanna QR-koder och få musik till. Asså, vilken jättefin klapp…

Jag fick en jättefin julklapp av killarna. Extra roligt att boken är gjord av Husses son och svärdotter.

Sen gick Husse ett ärende. Baldur och jag stannade hemma och busade med en tennisboll som han hittade. Efter det slappade vi en stund, tant är lite gammal.

Bus på gång med Baldur.

När Husse kom tillbaka satt vi och pratade en stund. Jag ska definitivt åka ut på landet och hälsa på när det blir varmare. Innan dess hoppas jag förstås att vi ses i stan. Tack bästa Husse och Baldur för trevligt besök, gofika och fin julklapp!

Hälsning från Baldur.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll

Och det blev kväll när Husse och Baldur hade gått hem. Jag dukade fram min fredagsmiddag, det vill säga smörgåstårta från Korgtassen och ett glas vitt. Vid levande ljus satt jag och läste en stund.

Fredagsmiddag med levande ljus.

Ingen musik i kväll. Jag var trött efter en Full Fart Fredag. Därför tänker jag vänta med att öppna min inplastade fina bokjulkklapp tills i morrn och i stället se senaste avsnittet av Den som dräper. Månntro det blir läggdags därefter..? I rena lakan…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Självklart stod jag inte bara och glodde på och fotade tunnelbygget. Så klart jag hoppade in till Åsa på Butiken på hörnet för att köpa Noisette till helgen. För även om det blev en rejäl gofika i eftermiddags vill jag ju ha nåt att smaska på under lördag och söndag också.

Noisette till helgen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.