Måndagen den 9 februari 2026: Alla goda ting är tre. Eller fler…

Publicerat den 9 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, vilken måndagsstart…

Vissa morgnar, framför allt måndagar av nån anledning, undrar jag om jag verkligen lever när jag vaknar. Den här måndagsmorgonen var mörk och kall. Temperaturen har krupit neråt igen. Termometern i sovrummet visade nio minusgrader utomhus – och elementet var bara halvvarmt upptill. Men jag klev upp efter att ha sovit ganska bra igen. Jag gick och la mig redan vid 22-tiden igår kväll för jag var trött. Ett par uppvaknanden blev det under natten, men jag somnade om snabbt. Och en bättre natts sömn underlättar när en ska arbeta. Efter sedvanlig dusch micrade jag risgrynsgröt och den värmer så gott i magen. En stunds läsning i boken om Japan hann jag också med.

Måndagsfrukost med gröt Hopptisarna boken Japan och levande ljus

Måndagsfrukost med värmande gröt, Hopptisarna, boken om Japan och levande ljus.

 

Två godisar på skrivbordet på jobbet

Måndagsgodis låg och väntade på mig på jobbet.

När jag kom iväg var klockan nästan kvart över sju redan. Det började ljusna. Och på Main Street träffade jag på den trevliga arbetskamraten från en annan avdelning som berättade om sin och sambons färggranna helg. Det gjorde promenaden upp till jobbet så mycket trevligare och kortare när en kan småprata. Och när jag kom till mitt skrivbord i hörnan på plan tre hade min godisgubbe L varit där i fredags när jag jobbade hemifrån. Två godisbitar låg och väntade på mig. Han är så gullig och jag skickade ett tack via mejl – lite osäker dock på om det var han. Det kunde ju ha varit nån annan. Men det var det inte. Godiset blev perfekt på eftermiddagen när en börjar bli lite seg.

∼ ♦ ∼

Februariarbetsdag

Min arbetsdag inleddes med att publicera en artikel som varit klar sen länge om en ny chef. Jag mejlade henne och hon svarade glatt och trevligt. Vidare hade jag fått en artikel åter från översättaren. Den ska publiceras på fredag, men jag la in den redan idag. Därefter tog dagens två möten vid.

Lunchen åt jag idag inte vid skrivbordet utan tillsammans med Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat, på Feiroz. Det går alltid så långt mellan tillfällena vi ses. Nu går det ännu längre tid eftersom hon har flyttat till ett annat campus. Men idag sågs vi och åt fisk tillsammans. Det blir man ju smart av. Fisk, alltså. För övrigt var detta dans tredje goda ting. Lisbeth har jag känt sen tiden på ett annat universitet i stan. Jag värderar vår vänskap mycket högt.

Fisklunch med Lisbeth

Fisklunch med Lisbeth. Vi borde bli smarta…

∼ ♦ ∼

Böcker, böcker, böcker…

Den årliga bokrean närmar sig. Om den kan man tycka ett och annat och att det var bättre förr, men hur det än är blir en nyfiken på titlar och priser. Därför ägnade jag en del av måndagskvällen åt att sondera titlar och priser. Jag la in en förbeställning på en del reaböcker samt beställde några till som hade bra pris. Totalt nio böcker blev det visst:

Jo Callaghans bok Lämna inget spårJulia Cameron Lev kreativtKim Faber o Janni Pedersens bok Satans sommar

Kim Faber o Janni Pedersens bok BlodlandKim Faber o Janni Pedersens bok SkuggriketKristin Hannahs bok Kvinnorna

Ruth Kvarnström Jones bok Väninnorna på Nordiska KompanietNinni Schulmans bok Nätter utan gryningFrida Skybäcks bok Djävulsring

Utöver det trillade Modernistas sommarkatalog in i mejlboxen. Sååå många bra titlar, det var faktiskt nästan så att jag till och med ville ha en och annan barnbok i nyutgåva. Jag mejlade i alla fall en ”önskelista” på böcker jag skulle vilja recensera, en blandad lista, inte bara deckare och inte enbart etablerade författare. Vi får se om Modernista är generöst.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Måndagens kvällsmat blev ganska lätt – smörgås och kaffe (och mjölk). Jag har haft en jättebra dag och i kväll ska jag bara njuta av allt det braiga. Ljumsken har inte känts av alls och vänsterfoten… ja, jo, den känns men inte urjävligt.

Mackor kaffe mjölk med Hopptisarna Japan o levande ljus

Smörgås, kaffe och mjölk med Hopptisarna, Japan och levande ljus till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Baron de Breg Tempranillo 2025

Publicerat den 8 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett rött spanskt vin.

 

Baron de Breg Tempranillo 2025

Mycket strävt och fruktigt med lång eftersmak.

I den första lådan från Vinoteket 2026 fanns två flaskor av ett rött spanskt vin, Baron de Breg Tempranillo 2025. Flaskorna var försedda med skruvkork och jag hade väl inga höga förväntningar. I vinteroutleten hos Vinoteket (nej, det går inte att köpa på Systembolaget!) var vinet dock nedsatt från 149 spänn till 99, så det kunde ju inte vara helt tokigt.

Det här sträva och fylliga vinet kommer från Galicien i Spanien. Vinet är gjort på druvan tempranillo, en gång i tiden min favoritdruva. Viner på den druvan brukade vara tegelfärgade. Här anges de mer åt violett till färgen och det stämde. Vinoteket anger vinet som mjukt bärigt och fruktigt. Alkoholhalten ligger på 13 procent, sockerhalten på 0,4 gram per 100 milliliter. Mat som passar att äta till är mustiga köttgrytor med potatismos, lammrätter eller en bricka med lagrade ostar. Jag åt pasta med kycklingfärssås och ostar.

Så här kan man läsa på Vinotekets webbplats om vinets doft och smak:

”[…] doften bjuder generöst på körsbär, hallon och blåbär. Smaken är rund och fruktig med ett behagligt avslut. […] rött vin med mycket smak men utan skarpa kanter

Det här vinet var mycket strävt och fruktigt. Tungt i munnen med en lång eftersmak förvånade mig den här spanjoren. Till pastarätten passade det finfint, men till ostarna alldeles utmärkt. Smaken höll sig kvar länge. Det känns bra att jag har ytterligare en flaska i vinskåpet.

Toffelomdömet blir givetvis det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 7 februari och söndagen den 8 februari 2026: Sömnig söndag

Publicerat den 8 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, det var den ledigheten…

Ja jisses så fort tiden går! Den går visst snabbare när en är ledig också. Jag var ganska trött igår kväll. Det blev inte många knop gjorda efter middagen. Ointressanta program på TV såsom skräpmusiktävling och sport. Intresserar mig inte ett dugg. Nä, jag roade mig i stället med att njuta av en Noisette till kvällskaffet. Jag började titta på en serie om journalistik, The Hack, men den var så vaaansinnigt tråkig den också. Det blev tidig sänggång för att vara lördag. Och det var faktiskt helt OK.

Kvällsfika med Noisette o böckerna Japan och Electronic Flora

Lördagskvällens bästa.

∼ ♦ ∼

Sent ska syndaren vakna en söndag

Kaffe på sängen o boken JapanSova är jag visst bra på. I natt sov jag dock inte lika bra som natten innan, men ändå hyfsat. Somnade runt 23-tiden och vaknade cirka 4.30. Somnade om tills medicinlarmet gick igång 6.45. Somnade om igen och vaknade strax efter klockan nio… Märkligt nog har jag ändå känt mig trött hela dan idag. Men söndag är ju vilodag och jag inledde den på sedvanligt sätt – med läsning och kaffe på sängen. Jag har redan läst mer än hälften av boken om Japan och skriver på en recension.

Även för veckans andra lediga dag hade jag inga större planer mer än tvätta, stryka och åka och handla. Jag tog fram en matlåda ur frysen för att tina italiensk pastasås och spaghetti till söndagsmiddag. Gårdagens tvätt var torr, så när jag steg upp vek jag den först innan jag ställde fram strykbrädan.

Matlåda från frysen med italienska pastasås o pastaStrykning skjorta jeans grytlapapar handduk tshirts
Söndagsmiddag på tining och snabbt avklarad strykning.

Så fixade jag frukost, kollade med Anna om hon ville åka med till City Gross (det ville hon inte). Jag käkade rostat och fil innan jag tog en dusch och drog iväg.

Söndagsfrukost med rostat fil Hopptisarna och Japanboken

Söndagsfrukost, ungefär som lördagsfrukosten.

∼ ♦ ∼

Söndagseftermiddag

Idag var det mycket trafik på vägarna, även bilister som inte kan trafikregler såsom högerregeln. Jag klarade mig utan att bli krockad. På City Gross var det tack och lov inte så mycket folk, men två ungar skrek och löpte amok och kladdade på typ ”allt”. De två vuxna som var med brydde sig inte. Jag höll på att nita ungarna med min stridsvagn varuvagn. Asså, antingen struntar man i att ta med småbarn när man ska handla eller också sätter man dem i var sin vagn. Det finns många skäl till att jag har valt bort barn i mitt liv. Det här är ett: de skriker, gapar, springer omkring och kan inte låta bli att pilla på saker och ting.

Jag kom i alla fall hem levande, barnen överlevde också tants onda öga (nej, så klart jag inte nitade dem!). Handlade lite till den kommande veckan, bland annat gröt, räkost, kycklingkorv, fil och mjölk. Sen startade jag en maskin tvätt medan jag fördelade veckans medicin. Astråkigt göra…

Ballisar fil mjölk räkost fiskgratäng kycklingkorv räksallad gröt tomaterMedicin i dosetten för en vecka
Handlade lite till veckan och fördelade medicin. Astråkigt.


Men när detta var gjort och jag skrivit det här under tiden samt hängt tvätt var det ju dags för söndagsfika – med Noisette.

Söndagsfika med boken Japan o Noisette

Söndagsfika med Noisette och boken om Japan.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

En söndag rundas av med en middag. Idag blev det spaghetti med italiensk kycklingfärssås och parmesan till huvudrätt samt en ostbricka till dessert. Vinet var rött och nej, inte italienskt utan spanskt. Mer om det i ett separat inlägg vid ett annat tillfälle!

Pasta italiensk kycklingfärssås med parmesan kex ett glas rött Baron de Breg Tempranillo 2025Osttallrik parmesan ett glas rött
En italiensk pastarätt med parmesan, ett spanskt vin i glaset och bok om Japan till huvudrätt samt ostbricka till dessert.

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 7 februari 2026: Med mina mått mätt lite intensivt

Publicerat den 7 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, det händer saker…

Boken Japan och kaffe på sängen

Lördagsstart med Japan och kaffe på sängen.

Det blev en intensiv dag igår. Även den gångna veckan har varit intensiv. Notera dock: med mina mått mätt. Därför hade jag inga större planer för lördagen mer än att tvätta ytterligare en maskin samt ta ner ljusslingan från balkongen. Mest softa, ta det lugnt. Lite lagom, så där. 

Innan jag släckte lampan på nattduksbordet igår var klockan närmare midnatt. Jag hade precis läst ut den gudiga boken och läst förordet på Japanboken, för det var den jag valt ut att läsa härnäst. Inte mer än så. Sen sov jag gott, hela natten, fram tills medicinlarmet ljöd i morse 6.45. Och tro det eller ej, men jag somnade om och sov tills klockan hade passerat åtta. Det var underbart skönt att få sova jättegott och utan avbrott en hel natt. Jag minns faktiskt inte när jag gjorde det sist. Och när jag vaknade gjorde jag kaffe, kröp ner i sängen igen och läste fram till klockan tio.

Böckerna En guds födelse och Japan

Bokbyte igår kväll från en gudig bok till en bok om Japan, båda recensionsexemeplar.


Men så hörde Anna av sig och undrade om jag hade lust med en liten utflykt. Och det hade jag. Både bilen och jag behöver komma hemifrån, bilen för batteriets skull, jag för att inte isolera mig. Eftersom jag inte hade några stora planer för dagen funkade det ju jättebra. Dessutom, bäst av allt, jag kände att jag orkade! Jag behöver stimulans i alla former, så det blev perfekt.

Först åt jag dock en rejäl frukost och tog en dusch. Jag samlade ihop ett sopberg och lämnade det i soprummet. Därefter försökte jag komma ut ur garaget. Två jävla gånger fick jag backa för det kom bilar som skulle in. Men till sist kom jag iväg.

Lördagsfrukost med rostat fil Hoptisarna o boken Japan

Rejäl lördagsfrukost med Hopptisarna och Japanboken.

∼ ♦ ∼

Utflykt till Fullerö

Kvinnofigurer som håller i nåt avlångt Fullerö

Vad är det den ena kvinnan håller i, egentligen???

Kosan styrdes mot Fullerö handel (<== världens tråkigaste webbplats – alla finns inte på Facebook, bara gamla tanter. När ska företag fatta det???). Anna hade några saker hon skulle kika på, jag hade inget särskilt. Det är bara kul att titta på alla roliga och fina saker. En del grejor på Fullerö är mest roliga och lite obegripliga, andra är bara fina och vissa rent fruktansvärda. Och det är ju alltid roligare att glo på saker tillsammans med nån annan och kommentera. Med Anna är det så enkelt, för vi har delat nästan 17 år och vi delar fortfarande humor.

Som den här grejen till höger, till exempel. Två kvinnor som hånglar (?). Men vad i glödheta är det för maskliknande sak den ena kvinnan håller i??? Det är väl inte en snorrkas???

Det fanns fylletomtar också att skratta åt. Jisses! Tur att en inte är godtemplare eller nykter alkoholist. En kan ju bli inspirerad till dryckenskap.

Fylletomtar Fullerö

Fylletomtar på Fullerö, passande nog.


Vi blev inte så inspirerade till annan dryckenskap än kaffe. Jag var förstås tvungen att ta en mazarin till kaffet, medan vissa andra späkte sig. Nåja, det plockades fram frukt och nåt doppat i mörk choklad. Ja ja, vi är olika.

Läcker bananskål FulleröMazarinfika med Anna på Fullerö
Bananskålen var rätt läcker, mazarinen till kaffet helt OK.


Anna skjutsades hem med en lite större påse som också innehöll ett inköp till ett barn. (Precis som tidigare gick det inte att umgås utan att minst ett av Annas vuxna barn hörde av sig, denna gång dock genom en bulvan.) Själv kom jag hem med en liten påse. Jag köpte två väldigt doftande tvålar. De är mycket finare, doftar bättre (och inte så mycket när de används som när de ligger i papper) och varar längre än flytande tvål.

Tvålar från Fullerö Indian sandal wood o Cinnamon and orange

Väldoft i tvålform.

∼ ♦ ∼

Planen hölls

Ljusslingan från balkongen nerpackad

Nertagen, nerpackad och undanstuvad ljusslinga.

Det hade blivit eftermiddag rejält när jag kom hem, men ändå var det ljust. Därför passade jag på att följa min ursprungliga plan att både tvätta och ta ner ljusslingan från balkongen. Det senare gick förvånansvärt lätt, trots att det var snö på balkongen. Sen blev väl slingan inte världsasnyggt nerpackad i kartongen. Men den blev nertagen, nerpackad och undanstuvad i klädkammaren. Och medan jag skrev det här – och tog en skrivöl! – jobbade tvättmaskinen så det var bara för mig att hänga tvätt. Jag behöver nog ändå köra en maskin i morrn. Då måste jag också stryka, fast det får bli efter att jag har åkt och handlat. Jag tänkte mig en tur till City Gross för att köpa tunga saker som mjölk och fil till veckan.

∼ ♦ ∼

Lördagskväll

Lördagskvällen kom snabbt och ändå var jag inte trött. Foten har gjort ont idag, ljumsken bara lite grann. Överkomliga smärtor, med andra ord. Jag är så nöjd och glad att jag hade köpt mat, kolgrillad kyckling och potatisgratäng, på Korgtassen till idag. Maten var bara att värma i micron. Till den ställde jag fram sås och hällde upp ett glas rött.

Kolgrillad kyckling med potatisgratäng från Korgtassen Hopptisarna levande ljus boken Japan

Lördagsmiddag med kolgrillad kyckling ochpotatisgratäng från Korgtassen, Hopptisarna , levande ljus och boken Japan. Life is good!


Sen hade jag ju helgens första Noisette kvar. Den sparar jag till kvällskaffet. Annars händer inte mycket här i kväll. Skit är det på TV. Jag läser troligen vidare i min Japanbok. Det har varit ett par intensiva dar, med mina mått mätt, men jag orkar. Jag orkar!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Den fina julklappsboken jag fick igår av Husse och Baldur får fortsätta vara inplastad. Min plan är att öppna den och njuta av den nästa helg, för då har jag städhelg och det är ju inte roligt alls.

Electronic flora julklapp från Husse o Baldur

Den här sparar jag till nästa helg för att ha nåt häftigt att se fram emot.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: En guds födelse

Publicerat den 7 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en annorlunda roman.


Saam Neirams bok En Guds födelseI början av 2026 fick jag en förfrågan om jag ville läsa och recensera en bok som kändes… inte så lätt. Pseudonymen Saam Neirams bok En guds födelse blev jag ändå nyfiken på och tackade ja. Boken anlände den 8 januari 2026 till min postbox, men fick ligga på vänt en knapp månad eftersom jag ville känna mig tillräcklig stabil efter Ingreppet och allt vad det innebar.

Den här boken är en roman som ställer svåra frågor, men som inte ger några enkla svar. Något har vaknat som ett stilla andetag i mörkret. En idé har blivit till kod. Gränsen mellan människa och maskin suddas ut i samhället. Då väcks frågor som ingen längre vill svara på. Boken rör sig mellan det teknologiska och det existentiella. Den är ingen vanlig framtidsskildring utan snarare en reflektion över ansvar, längtan och gränserna för liv. Här finns tystnader som är mer talande än ord och relationer som formas bortom det som är möjligt. En närvaro som inte liknar nåt annat.

Även denna gång börjar jag utifrån och går inåt. Det här omslaget tilltalar mig mycket. Det är både spännande och vackert. Diset antyder att allt inte är klart, men solen stiger på himlen och färgerna är milda.

När jag så börjar läsa tycker jag att språket är något högtravande, lite ålderdomligt. Här finns också en del inte helt språkligt korrekta eller underliga uttryck såsom guldsökare, att jaget inte hade någon smärta någonstans, en ficklampa i pannan, att jaget känner en känsla etc. Dessa hakar upp min läsning.

Själva berättelsen då? Ja, den är väl inte riktigt min mugg kaffe. Det blir nån sorts Gullivers resa in i framtiden för huvudpersonen och det mesta är obegripligt för såväl huvudkaraktären som läsaren. I alla fall till att börja med. Huvudkaraktärens speaking partner är en kvinna. Jag tycker att boken hakar på ett äldre sätt att se på kvinnor som omvårdare. Maibel ombesörjer att huvudpersonen har mat och kläder, masserar hans bröst etc. Ja det sägs för övrigt inte nånstans att huvudpersonen är en man, men jag tycker att det verkar vara så.

Det finns dock stycken i boken som (be)rör mig. Ett av dem är huvudkaraktärens första möte med rådjuren och det lilla kidet som somnar i hans famn. Just att vi behöver värna om djur, natur och miljö är ett av bokens teman. Andra teman är religion och tro. Allt är skrivet i nån typ av fantasyform.

Jorå, jag ser författarens djupa engagemang, men jag har väldigt svårt att ta till mig bokens innehåll. För mig blir det för djupt, för flummigt och obegripligt – därför att vissa företeelser i berättelsen inte är logiska enligt min uppfattning. Jag får visserligen en och annan sak att fundera på, men… Detta gör det mycket svårt att sätta ett omdöme på boken. Omdömet den får av mig är därför baserat på att andra än jag troligen får ut mer av boken än jag.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 6 februari 2026: Full Fart Fredag

Publicerat den 6 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, träning ger färdighet..?

En del tränar på gym eller skenar runt iklädda lycra, så kallade lycrademoner. Det gör aldrig jag. Jag tränar på olika stress just nu. Mitt mål är inte att börja stressa som fan utan att förstå och känna när det är nog med stress. Alltså att sätta stopp innan den goda stressen, den som kan stimulera mig, blir ond stress, sån som gör mig sjuk i hjärtat, bland annat. Ja visst har jag till stor del ärvt min hjärtsjukdom av pappa (delvis genetisk sjukdom), har det visat sig. Men stress är en påverkansfaktor som jag kan göra nåt åt.

Under den här resans gång vill jag åter igen lyfta fram mina arbetskamrater som har varit och är tålmodiga, hjälpsamma och omtänksamma – genuint snälla – när det gäller hur jag har det på jobbet. Hur jag har det när jag inte är på jobbet, i privatlivet, är sen två år tillbaka bara jag själv som rår över. (Mina arbetskamrater har hjälpt och stöttat mig även privat.) Ja precis allt kan jag förstås inte rå över, men väldigt mycket. Jag är för det mesta snäll mot mig, men ibland skruvar jag till det hela – för att testa. Det är också så jag lär mig hantera stress, motverka att den blir dålig för mig. 

Den här fredagen är ett lysande exempel på en dag när jag i lugn och ro skulle jobba på distans med en komplicerad artikel, bara. Sen blev den Full Fart Fredag…

Fredagsfrukost med risgrynsgröt Hopptisarna En guds födelse och levande ljus

Lugn och ro före Full Fart Fredag… Fredagsfrukost med risgrynsgröt tillsammans med Hopptisarna ocn En guds födelse.

∼ ♦ ∼

Före klockan sju…

Redan när jag klev upp insåg jag att jag hade massor på gång den här dan. Det var inte bara att jobba intensivt med en knepig text… Som tur var sov jag bra i natt. Igår kväll hade jag mycket ont i såväl vänsterfoten som höger ljumske. Det bekymrar mig en hel del. Som tur var skulle jag ju jobba hemifrån idag. Jag tror inte att fot och ljumske hade burit mig till och från jobbet den här dan, nämligen. Men det är en annan sak även om jag inser att jag måste ta tag i detta.

Prick klockan sju satt jag vid datorn och började jobba. Då hade jag innan dess hunnit…

  • riva ur dubbelsängens lakan
  • duscha och tvätta håret
  • vika en del av gårdagens rena och torra tvätt
  • värma gröt och äta frukost

Med två morgonmöten på jobbagendan beslutade jag att inte börja med artikeln förrän efter dem så att jag kunde koncentrera mig ordentligt. I stället fokuserade jag på en del smått jag behövde fixa.

∼ ♦ ∼

Fram till lunch

Till min lycka fungerade e-postprogrammet idag. Enligt driftmeddelandet som låg ute var problemet löst redan igår vid 17-tiden. Jag hade felanmält, men gett upp och gått hem strax efter klockan 16. Så idag kunde jag läsa, skriva, ta emot och skicka mejl igen. Hurra! Hade annars övervägt röksignaler… Ja! Jag är väldigt beroende av att tekniken funkar när jag jobbar.

Renbäddat i vitt och ljusblått randigt Nallisen nerbäddad

Renbäddat i vårfräscht ljusblått och vitt.

Under förmiddagen deltog jag i två Zoommöten samt började skriva min artikel. Jag hade lovat professor S, som jag intervjuade i tisdags, att skicka en text för granskning och komplettering fredag eftermiddag. Det var den texten som hade mitt fokus idag.

Men för att inte kroppen ska fortsätta bråka med mig behöver jag ta mikropauser. På jobbet blir det naturliga såna till exempel när jag går en trappa ner för att fylla på vattenflaskan eller till restaurangen för att köpa lunchmacka och ägg till skrivbordet samt givetvis fikarasterna.

 


Här hemma får jag resa på mig och göra annat. Bädda rent, till exempel, gjorde jag i tre steg:

  1. rena örngott på kuddarna (jobba en stund)
  2. underlakan på (jobba en stund)
  3. påslakan och överkast på

Varje moment går ganska fort och jag bryter förstås när det är lämpligt jobbmässigt. Till saken hör att jag är jäkligt disciplinerad och jobbet kommer först! Vidare hann jag tvätta lakan också. Där sköter ju tvättmaskinen det mesta, jag bara hänger tvätten. Resten av gårdagens tvätt fick jag förstås undan innan nästa skulle hängas.

Och så skrev jag… Sen blev det lunch.

Hemmalunch mackor och kaffe med Hopptisarna och En guds födelse

Hemmalunch med kaffe och mackor och en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Efter lunch

Det såg väldigt rart ut utomhus. Termometern på köksbordet, som visar solsidans temperatur fram till seneftermiddagen, sa att det bara var runt nollan ute. Jag tog en friskvårdspromenad efter mackorna iförd min orange dunjacka över en kortärmad piké. Nej, jag frös inte om kroppen, men om ansikte och öron. Vinden var isande.

När det gäller ontet kan jag liksom inte sträcka ut högerbenet ordentligt. Det känns stundtals som om en kniv körs rätt upp i vänsterfoten. Såväl fot som ljumske kändes av, men inte överjävligt nu när de slapp den längre promenaden till jobbet i morse. Dessutom var det sån barmark att mina skitfula, men übersköna grå gympadojor funkade.

Och självklart gick jag ner till tunnelbygget för att kolla läget. Även den här fredagen var det gulklädda figurer som jobbade där nere. Jag såg att ena ”väggen” har fått nån sorts träställning med reglar.

Tunnelbygget St Olofsgatan fr höger 6 feb 2026Tunneln St Olofsgatan från vänster 6 feb 2026
Solen lyste och det såg rart ut utomhus. Det var det inte. Men vid tunnelbygget jobbade gulklädda figurer.

Sen var jag redo att jobba ett par timmar till.

∼ ♦ ∼

Pojkbesök med gofika, bus och klapp

Jag skulle ju få gäster på eftermiddagen. Två killar. Strax efter 15.30 plingade det på dörren. Jag hade precis avslutat arbetsdagen och hunnit ”duka fram” gofika. För en hundkille.

Vildsvinsgodis o vatten till Baldur

Vildsvinsgodis och vatten, gofika för en hundkille.


Husse hade köpt med sig annat fika till oss tvåbeningar. Nej, det blev inga semlor men väl en gigantisk kanelbulle och var sin kaka. Somliga smockade i sig sitt fika snabbt och övergick sen till att betrakta vårt, med hungriga ögon…

Gofika med HusseBaldur tittar längtansfullt på TrillerpåsenHusse hade med sig gofika. Baldur ville gärna smaka.


Men inte nog med att gästerna hade med sig gofika, jag fick en julklapp också. Paketet innehöll en jättespännande bok som Husses son Simon Torssell Lerin och svärdotter Bettina Hvidevold Hystad har gjort som konstprojekt, Electronic Flora. När man läser kan man scanna QR-koder och få musik till. Asså, vilken jättefin klapp…

Julklapp från Husse o BaldurElectronic flora julklapp från Husse o Baldur
Jag fick en jättefin julklapp av killarna. Extra roligt att boken är gjord av Husses son och svärdotter.

Sen gick Husse ett ärende. Baldur och jag stannade hemma och busade med en tennisboll som han hittade. Efter det slappade vi en stund, tant är lite gammal.

Baldur kollar in i kameranBaldur letar efter nåt att busa med
Bus på gång med Baldur.


När Husse kom tillbaka satt vi och pratade en stund. Jag ska definitivt åka ut på landet och hälsa på när det blir varmare. Innan dess hoppas jag förstås att vi ses i stan. Tack bästa Husse och Baldur för trevligt besök, gofika och fin julklapp!

Tassavtryck från Baldur

Hälsning från Baldur.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll

Och det blev kväll när Husse och Baldur hade gått hem. Jag dukade fram min fredagsmiddag, det vill säga smörgåstårta från Korgtassen och ett glas vitt. Vid levande ljus satt jag och läste en stund.

Smörgåstårta ett glas vitt vin Hopptisarna En guds födelse levande ljus

Fredagsmiddag med levande ljus.


Ingen musik i kväll. Jag var trött efter en Full Fart Fredag. Därför tänker jag vänta med att öppna min inplastade fina bokjulkklapp tills i morrn och i stället se senaste avsnittet av Den som dräper. Månntro det blir läggdags därefter..? I rena lakan…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Självklart stod jag inte bara och glodde på och fotade tunnelbygget. Så klart jag hoppade in till Åsa på Butiken på hörnet för att köpa Noisette till helgen. För även om det blev en rejäl gofika i eftermiddags vill jag ju ha nåt att smaska på under lördag och söndag också.

Trillerpåse och två Noisette i kakburk

Noisette till helgen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 5 februari 2026: Fortfarande inte kommit på nåt…

Publicerat den 5 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, så skönt!

Det är lite varmare. Inte mycket, det är fortfarande vinter och minusgrader, om än inte skitkallt längre. Men det ska komma mer snö i helgen och minusgraderna håller i sig. Jag hoppas att det gäller nån annan plats än Uppsala.

I morse fick jag till det med gröt i alla fall. Det känns snällt mot magen, som inte tycks vänja sig vid medicinerna trots att åren går. Och gröten värmer upp mig inför promenaden till jobbet.

Grötfrukost torsdagsmorgon med Hopptisarna En guds födelse o tända ljus

Till frukost blev det rätt i morse: gröt.

 

Ljusnande februarimorgonhimmel med domkyrkotornen

Kall, men ljusare februarimorgon.

Det var en lätt, men kall vind i morse. Den gjorde att det kändes betydligt kallare än de sex minusgrader termometern visade hemma. Men det var ändå ljusare i morse! Foten var fortfarande ond att gå på, ljumsken gjorde sig påmind, antagligen för att jag satt hela eftermiddagen igår i en stol som inte passar min kropp. Jämna plågor, med andra ord. Men… jag är väldigt glad att jag kan gå överhuvudtaget och att jag klarar att ta mig till jobbet utan att känna att jag håller på att dö varje gång. Sen tappar även jag humör och lust ibland. Så sent som igår undrade jag vad det är för mening med allting. Jag har fortfarande inte kommit på nåt att leva för, jag har knappt några kortsiktiga mål, men… Förhoppningsvis hittar även jag nåt. I vart fall blev jag glad att höra från Husse att han och Baldur nog kan tänka sig att hälsa på i morrn när jag har slutat arbeta. Jag planerar att sluta morgondagens arbete och arbetsveckan klockan 15.

∼ ♦ ∼

Skriver så fingrarna blöder

Plåster på tummen

När man skriver så fingrarna blöder…

Arbetsmässigt för min del idag var det förstås möten, två stycken på förmiddagen. Jag hade en preliminär avstämningslunch, men den flyttades till måndag. I stället fick jag tag i en direktör som jag intervjuat för ett tag sen och som jag bland annat behövde dryfta en jobbfråga med. Ett möte är nu bokat om ett par veckor. Det känns jättebra, eftersom jag har en artikel som i princip är färdig. Jag kastade mig också över en artikel som jag hade fått åter efter fakta- och citatkoll och efter justeringar och översättningsförfrågan är texten nu i ”min” översättare i Australiens händer.

Framöver blir det en del utbildningar, bland annat i ett ärendehanteringssystem vi ska införa på avdelningen. Jag tror inte att datorsystem kan lösa alla problem, men förhoppningsvis löser det några. Två eftermiddagar, en i februari och en i mars, är inbokade för detta. Ytterligare en utbildning, för ett program, är inbokad i februari. Och så blev det lunch idag igen däremellan. Den var väl ganska lik lunchen igår.

Skrivbordslunch med boken En guds födelse macka och ägg

Skrivbordslunch som igår,


Fast jag måste ändå avslöja att jag är utvecklingsbar. Dels läser jag en bok, En guds födelse, som ligger helt utanför mina sedvanliga genrer, dels åt jag en banan till dessert efter lunchen. Ibland överraskar man även sig själv.

Lunchöverraskningar banan o boken En guds födelse

Överraskande bokval och lunchdessert.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

Ost Pro Viva gurka HobNobs smörgåstårta pastej choklad kyckling o potatisgratäng

Efter-jobbet-handling. Det viktigaste var förstås en bit smörgåstårta till i morrn och det fanns.

Men när eftermiddagen hade sprungit på, finger nummer två börjat blöda och e-postprogrammet slutat fungera… Då stängde jag ner och gick hem. Eller haltade hem. För nu har jag plötsligt fått mer ont i ljumsken än i foten.

Kallt och jävligt var det också att gå och det blåste fortfarande. Jag är helt säker på att mina elefantöron var illröda.

Jag hoppade in på Korgtassen för att handla. Besviken blev jag inte, för det fanns gott om smörgåstårta kvar. En alldeles för stor bit följde med hem. Givetvis handlade jag lite mer som behövdes. Bland annat köpte jag middag till lördag. Det blir kolgrillad kyckling och potatisgratäng då. Men det jag skulle ha till kvällsmat – kycklinggrillkorv – glömde jag, trots ”lapp” i mobilen. Ja, ja, som tur var fanns det hemma i frysen.

I postboxen låg det spännande saker. Ett fönsterkuvert från Uppsala kommun gjorde mig nyfiken. Det visade sig att det var en enkät om Trygghet och gemenskap i Uppsala. En till två minuter skulle det ta att besvara den, så jag fattar att den bara är väldigt ytlig. Förresten känner jag mig inte trygg här alls och gemenskap, det är nåt obefintligt. Jag sparade enkäten till senare dock. Kanske bäst att äta först så att blocksockret åker upp och jag blir snällare.

Fönsterkuvert från Uppsala kommunEnkät fr Ua kommun om trygghet och gemenskap i Uppsala
Ett fönsterkuvert med en enkät om trygghet och gemenskap i Uppsala, rätt obefintliga ting, med andra ord.


Då var den andra grejen i postboxen, ett blått paket, betydligt mer spännande. Inuti låg Stefano Foconis bok Japan: tio betraktelser över det svårbegripliga för recension från Lindskog förlag.

Blått paket 2 kgStefano Foconis bok Japan Tio betraktelser över det svårbegripliga för recension
Ett blått paket med en bok om Japan för recension var roligare att få än en enkät från kommunen.

Utöver den boken kom en förfrågan om jag vill recensera en annan, också lite annorlunda bok om en katt. Det lät spännande så jag tackade ja.

Tur att det går snabbt att grilla kycklingkorv i ugnen, för efter allt detta var jag vrålhungrig.

Tre grillade kycklingkorvar med tillbehör Hopptisarna En guds födelse levande ljus

Torsdagskorv med Hopptisarna och En gud föds.


Jag har kört en maskin tvätt i kväll och mer blir det i morrn eftersom jag ska bädda rent. Det fixar jag medan jag jobbar. Nu ska jag kolla in enkäten innan det serveras ett sent kvällskaffe.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn jobbar jag hemifrån och efter jobbet kommer Husse och Baldur. Det blir mysigt och nåt att se fram emot, om än lite kortsiktigt.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 4 februari 2026: Inlägg som hjälper och inlägg om dagen

Publicerat den 4 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, ont och trött…

Mitt i veckan och tack och lov inte lika kallt idag som igår, bara strax över minus sju. Jag var trött och eländig i morse. Vänsterfoten gjorde djävulusiskt ont. Detta medförde att jag stoppade ner mina specialgjutna inlägg i ryggsäcken att trycka ner i inneskorna på jobbet. Jag får helt enkelt släpa inläggen fram och tillbaka i ryggsäcken. Tack och lov är det varken tunga eller skrymmande. För de gjorde faktiskt en enorm skillnad, vilket jag inte riktigt trodde innan.

Annars var jag som sagt trött, så i stället för att hälla upp risgrynsgröt och micra den hällde jag fil i skålen. Ja ja, det finns gott om bär i kylen som behöver ätas upp innan de blir dåliga. Och då räcker gröten arbetsveckan ut. På fredag tänker jag emellertid sitta hemma och jobba med ett par artiklar. Det går inte att göra sånt på jobbet. Eller jag kan sällan hitta arbetsro för sånt på jobbet. Men när jag sitter hemma behöver jag inte direkt värma upp magen med gröt. Fast jag gör gärna undantag, för jag gillar risgrynsgröt. Utöver det hörde jag av mig till Husse och Baldur om att de var välkomna efter klockan 15 på fredag så att Husse kunde göra nåt ärende i närområdet. Vi får se om de dyker upp.

Filfrukost med Hopptisarna o boken En guds födelse

Filfrukost i morse med Hopptisarna, levande ljus och En guds födelse.

∼ ♦ ∼

Mötesdag

Snöfri trottoar på väg upp till jobbet

Snöfri promenad större delen av vägen upp till jobbet. Men det snöade lätt av och till under dan.

Promenaden upp till jobbet gjorde inte min onda fot bättre. Den blir bara tillfälligt mindre ond och lite uppvärmd när jag går. När jag sen har suttit stilla en stund vid datorn och ska resa mig och gå nånstans pulserar den av smärta. På vägen upp till jobbet strålade jag först samman med H, som behövde kvicka på för att öppna receptionen, därefter rara T. T gick med mig sista biten. Vi kom överens om att ses och ta en fika nån dag på jobbet och prata mer.

Idag var det en riktig mötesdag på jobbet. (Alla möten är inte lika trevliga som dem jag hade på vägen upp till jobbet.) Två möten på morgonen och därefter möte hela eftermiddagen. Då blir det inte mycket annat gjort. Jag fick en artikel åter från fakta- och citatgranskning. Den fixar jag under morgondagen. Men jag hade ett korrektur som inte kunde vänta, så det fick jag göra först. Och så blev det plötsligt lunch igen.

Skrivbordslunch med En guds födelse

Skrivbordslunch med en stunds läsning i tystnad. Skönt!


Därefter vidtog avdelningsmöte som varade fram till klockan 16. Det var en diger agenda och jag blev ärligt talat rätt mosig efteråt. Men kanelbullen var god.

Kanelbulle

Kanelbullen var god.

∼ ♦ ∼

Hemmakväll

Inget stort står på agendan i kväll. Jag har fått svar från griftegården att fakturering är på gång, men ingen faktura vare sig därifrån eller nån annanstans fanns att betala idag. Bara att softa med soppa och bok och lite senare ska jag se på Sanningen på TV4.

Thaisoppa och smörgås med Hopptosarna levande ljus och En guds födelse

Het Thaisoppa och mackor med Hopptisarna och En guds födelse.


I morrn kväll har jag däremot en del att göra, bland annat ska jag handla efter jobbet och tvätta på kvällen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

På fredag sitter jag sen hemma och jobbar. Nåt annat är inte planerat vare sig då eller i helgen – om nu inte Husse och Baldur dyker upp. Helgen brukar passera rätt snabbt ändå.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 3 februari 2026: Ännu kallare och rätt knepigt

Publicerat den 3 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, ja, vad ska jag säga..?

Minus 16 komma nio ute den 3 februari

Ännu kallare idag, nästan 17 minusgrader…

Det blev ju bara ännu kallare idag. Termometern visade nästan 17 minusgrader på tisdagsmorgonen.

Det var tur att jag hade min gröt, den spännande boken Midvinternatt (som jag inte hann läsa ut igår), hett kaffe och levande ljus att värma mig med. Jag vädrade i sovrummet i typ tre minuter. Annars brukar det bli minst en halvtimme, ibland en timme. Men du vet ju, kära dagbok, att jag går upp tidigt och tar gott om tid på mig om morgnarna för att inte börja dan med stress. Det är en bra vana, den hjälper mitt hjärta att inte hetsa upp sig och börja hamra frenetiskt det första det gör.

Tisdagsfrukost med gröt Hopptisarna Midvinternatt o tända ljus

Värme!

 

Vinterutsikt från jobbfönstret

Vinterfoto genom jobbfönstret för det var för kallt att stanna under morgonpromenaden.

Täckbyxorna hänger i hallen, men jag lämnade dem hemma. De sinkar min framfart och jag har inte så långt att gå. Det är bara att det känns som jättelångt när det är mörkt och/eller kallt och uppför. Och jag frös faktiskt inte mer än om kinderna och näsan – jag rör ju på mig. Det enda som skilde sig åt den här morronen var att det var för kallt för att stanna och ta en bild. Fotade gjorde jag i stället när jag kom till jobbet, genom mitt skitiga jobbfönster.

Jag hade en intensiv jobbdag idag. Förmiddagen var vikt åt ett möte och därpå en viktig och ganska svår intervju via Zoom. Intervjupersonen var lätt att prata med, det var ämnet som var knepigt. Korrekturläsningen hann jag inte med under dan. Lunch intog jag vid skrivbordet.

Skrivbordslunch med Midvinternatt

Dagens skrivbordslunch. Jag passade på att läsa de sista sidorna i Midvinternatt.

Dagens sista möte började klockan 15. Då var jag ganska mör… Så det blir inget långt inlägg i kväll heller…

∼ ♦ ∼

Svindyr medicin, bokbyte och het soppa

På hemvägen stannade jag inte till på marknaden, men på utlämningsstället för paket. Det var för kallt för marknadsbesök och dessutom inte roligt att go och glo ensam. Min beställning av medikamenter hade anlänt från Apotea. Hade det inte varit medicin i skulle jag ha fått det levererat till dörren. Nu fick jag hämta det på ett ställe där jag ändå skulle passera. För att få hemleverans av mediciner måste man vara hemma från klockan 16. Hemma är jag ju normalt sett inte förrän tidigast vid 17-tiden. Nåja, snabbt och smidigt ändå. Räkningen har också kommit och den har jag lagt in för betalning på förfallodagen. Skönt att göra det på en gång så att det inte glöms bort. Bra också att ha 30 dar på sig att betala. Då är det lätt att ändra om nåt är galet.

Min hand på ett paket från ApoteaEliquis o andra apoteksvaror
Jag hämtade en låda med svindyr medicin, 1 700 spänn, och några andra apoteksvaror på hemvägen.


På lunchen idag hann jag läsa ut Midvinternatt. Boken var både spännande och obehaglig, för det handlar om ett gammalt fenomen, mobbning, ”förfinat” genom dagens sociala medier. Så nu har jag bytt bok och ska läsa om en bok om en gud. Båda böckerna har jag fått för recension, men genrerna skiljer sig enormt. Det känns lite… knepigt men ändå bra med en utmaning.

Böckerna Midvinternatt och En gud födelse

Bokbytet idag innebar även genrebyte, men båda böckerna har jag fått för recension.


Gissningsvis blir det mer läsning senare, men jag började till kvällsmaten efter att ha skickat en förfrågan till griftegården om en utebliven faktura. Jag hörde grannen prata med ett barn om vad de skulle äta för smarrigt. Här blev det bara Thaisoppa och mackor. Det är i alla fall gott och värmande när det är så här jävla kallt.

Thaisoppa o mackor Hopptisarna o En guds födelse levande ljus

Värmande Thaisoppa i sällskap med Hopptisarna, levande ljus och boken En guds födelse.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag har jag haft väldigt ont i vänsterfoten. Då försvinner genast det goda humöret och jag blir grinig på pladdermajor. Ni får tycka att jag är larvig, men jag skulle aldrig hänga mina ytterkläder utanför toaletterna på jobbet.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Midvinternatt

Publicerat den 3 februari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om den tredje delen i en östgötsk kriminalserie.


Sebastian Avindells bok MidvinternattMen asså som jag längtar efter vissa böcker! Och så äntligen, i slutet av januari 2026, kom den tredje delen i Sebastian Avindells serie Östgötamorden ut på Modernista. Förlaget skickade mig ett recensionsexemplar – tack! – som landade i postboxen den 30 januari. Dagen därpå började jag läsa Midvinternatt.

Det är december och mycket kallt när en hundägare och hans vovve hittar en pojke på en stol i en grund vak i Ullstämmaskogens naturreservats sjö. Snart hittas ytterligare en pojke, denna gång vid en pool hos en barnfamilj. Pojken är kraftigt nedkyld och katatonisk. Vilka är pojkarna och vad har hänt? Finns det ett samband? Kriminalinspektör Liv Larsson har just återvänt till Sverige efter att ha sökt sina rötter i Tanzania. Hon kastas in i fallet tillsammans med kollegan Lars Fredriksson. De möts av en värld styrd av influencers där barn hetsar varandra till riskfyllda utmaningar på nätet. Utmaningar som kan kräva liv…

Låt mig börja utifrån och in. Jag brukar ibland kommentera omslag på böcker som jag har fått för recension. Åter igen har författaren ett omslag i en av mina två favoritfärger. Förra gången prickade han orange, den här gången blå. Omslaget totalt sett är mycket, mycket snyggt och passande – iskallt med en ensam figur som ögat blott anar.

Men… hur är då inlagan? Kapitlen är lite långa och det stör mig ibland att jag måste avbryta mitt i, utan att hinna läsa klart för att jag måste jobba, till exempel. Det gäller även en del meningar. Vissa meningar har för många bisatser, helt enkelt. Men dessa meningar är få. Någonstans i brödtexten (inte dialog) hittar jag en dialektal böjning av ett verb som borde ha undvikits. Språket i sig är som alltid imponerande likaså författarens litterära referenser. Om jag nån gång träffar ”Zebulon” blir min första fråga varifrån han har fått allting. För såna här kunskaper är varken gratis eller medfödda. Samma gäller hans erfarenheter av vissa för mig okända ämnen, till exempel dessa ”leksaker” som egentligen är dyrbara samlarföremål.

Vissa beskrivningar är detaljerade och tillför egentligen ingenting till berättelsen. Men de stör inte. De utgör i stället beskrivningar av karaktärer som upplever dem eller miljöer där karaktärerna vistas och de skapar stämningar och känslor. Ett exempel på detta är damen i röd basker på det ödsliga torget. Såna torg börjar det bli rätt gott om runt om i landet, tyvärr. Men beskrivningar som denna bygger upp känslor hos läsaren. Utmärkt! Här finns ett par HBTQ-teman som tar lagom med plats. För de har en plats i den här romanen även om det inte är i centrum.

Men hur är det nu med själva berättelsen? Ja det är en obehaglig historia som författaren berättar. Samtidigt är den realistisk, för jag vet att det har hänt liknande saker. Sociala medier är ett fenomen med oerhörd kraft och makt. Här viker vi ut oss, unga som gamla, men vi hetsar också andra till dumdistrigheter. Det har Sebastian Avindell stenkoll på. Och det är inte helt lätt att hålla sig uppdaterad med tanke på utvecklingen. Bara en sån sak som att ha koll på algoritmer och vilka kanaler som gäller/används för vad är komplicerat eftersom sånt som kan svänga oerhört snabbt.

Berättelsen i sig handlar emellertid om ett icke nytt fenomen, mobbning. Det är bara det att sociala medier och frånvaron av vuxna som agerar vuxet snabbar på förloppet och gör det hela ännu grymmare. För vägen går mot ond, bråd död. Tufft ämne som författaren skildrar mycket initierat.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Östgötamorden-serien:

  1. Dubbelexponering
  2. Vedergällning
  3. Midvinternatt (läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer