OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Solig och kall. Det var måndagsmorgonen dagen efter valet. Jag kikade en stund på valvakan, men eftersom jag skulle upp klockan 5.45 i morse fick jag stänga av TV:n vid 22-tiden. Natten var lite besvärlig. På positiva sidan finns dock att knölen på vänsterfoten har blivit både mindre och gör inte lika ont som tidigare. Jag vill gärna tycka att högerknäet också känns lite bättre. I vart fall valde jag att inte gå till närakuten i morse utan till jobbet. Givetvis genomförde jag de vanliga morgonrutinerna hemma först innan jag gick iväg: dusch, frukost med en stunds läsning om Flickorna i parken och bäddning.

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Flickorna i parken.
∼ ♦ ∼
Inte lika ensam nu!

Vid Cykelfabriken mötte jag Damen med hunden. Nästa gång kanske jag får ta en bild på dem.
Solen sken så rart, men termometrarna visade bara sex (!) grader! Snart vinterväglag, med andra ord. (Sveket känns fortfarande, men är vänskapen avslutad så är den. Kalla mig långsint, men jag bara följer vad andra har slagit fast.) Vinterväglag är jag inte rädd för just nu, utan mest orolig inför besiktningen på fredag. Som tur är kollade jag klockslaget. Jag hade tänkt en timme tidigare. Bra att jag såg efter…
Vid Cykelfabriken mötte jag Damen med hunden och nu kan jag säga att jag har fått en ny bekant, kanske en vän, som är nästan lika ensam som jag. Jag brukar se dem och hälsa dem god morgon, men den lilla pudeln har jag inte fått hälsa på – förrän idag. Jag frågade! Och jag fick! Med lite godis från matte kom den fina flickan fram till mig. Vi presenterade oss och det visade sig att hunden inte bara är samma ras som den hund jag hade som barn, hon bär samma namn! Damen och jag presenterade oss också med våra förnamn. Det blev en pratstund som jag dessvärre fick avbryta eftersom jag skulle till jobbet. Vi är många som är ensamma. Men jag känner mig mindre ensam nu. Ytterligare förstärkning av den känslan var när Rara T gick ifatt mig i Carolinabacken och vi slog följe resten av vägen till jobbet. Jag ska eventuellt få låna ett knäskydd av honom. Snällt!
∼ ♦ ∼
Måndag på jobbet
Efter pratstunderna med Damen med hunden och Rara T blev jag förstås lite sen till jobbet. Men vad gjorde det? Jag var i alla fall först på plats på min avdelning. Godis-L hade lämnat avtryck på mitt skrivbord i form av en Mars och en Plopp, trots att han är sjukskriven.
Jag lämnade över korrekturet, gjorde några utskrifter efter de två dagarnas distansarbete samt deltog i ett Zoommöte. Så fick jag mer att korrläsa, men det var inte så mycket utan jag klarade av det på en halvtimme. Mitt på dan åt jag skrivbordslunch. Idag fanns det inga ägg, så jag valde yoghurt och glutenfri müsli till mackan. Och så läste jag givetvis en stund. Innan dess störde chefen medan hon åt.
På eftermiddagen fick jag skjuts hem i U-bilen, så jag satte mig vid jobbdatorn hemma en trekvart för att jobba innan jag avslutade måndagen som arbetsdag.
∼ ♦ ∼
Litteratursällskap
Böcker är som bekant också ett gott sällskap, tycker jag, även om böcker inte är levande varelser. Däremot läser jag bara fysiska böcker, he he he. Inga jävla ljudböcker eller e-böcker här, inte. När jag kom hem låg det ett bokpaket från Modernista i postboxen. Inuti fann jag Oskar Degards bok Hämndoffer, en bok jag fått för recension. (Första recensionsdag är den 1 oktober 2026.) Det är Oskar Degards första spänningsroman, men också den första delen i en serie om Tora Fager vid Nationella gruppen för utredning av grova brott. Tusen tack för boken!
∼ ♦ ∼
Kvällsmat med gubbarna och flickorna
Till kvällsmaten hade jag inget mänskligt sällskap, men det gjorde inte så mycket. Det känns nästan som om jag var översocial idag. Jag käkade tre grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och Annas bostongurka i sällskap med mina trägubbar och de litterära flickorna.
Det blir dessert även efter kvällsmaten. Jag ska festa på Noisetten, som jag skulle ha ätit igår, till kvällskaffet. Den har stått framme en stund på assietten för att inte vara kylskåpskall. Nu ska kaffet värmas.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Valresultatet… Hur 17 ska det bli? Oavsett vilken ”sida” som vinner blir det jättesvårt att bilda regering. Det sägs att alla röster ska vara räknade på onsdag och att vi då ska få ett slutresultat av valet i alla fall.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.











I augusti 2026 debuterade Uppsalajournalisten 














Ibland har jag gjort en del bokfynd på 





















