OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, påsken springer på…
Det är inte så ofta nån ringer numera.
Tänk att det redan är påskdagen! Påskaftons kväll var först lite seg. Sen ringde Anna för att kolla om jag var berusad (skojar!). Det var jag inte. Men det var roligt att hon ringde, det är bara hon och hennes mamma som ringer numera och vi hörs inte särskilt ofta. Sms är ju trevligt, fast när en är rätt mycket hemmabunden är ett telefonsamtal roligare ibland. Ibland. Inte när jag har ont eller gråter, för då vill jag bara vara ifred. Det är dock en del stunder där emellan som är rätt (litotes!) tomma. Samtidigt, om ingen hör av sig till mig, behöver jag ju inte höra av mig heller.
I vart fall fick jag lite nyheter om en sjukling och så diskuterade vi lite om att jag skulle få gosa med Tisslingarna nån dag. Det berodde lite på hur foten var. Jag kan ju köra bil korta sträckor, men just nu är foten ganska ond. Efter samtalet satte jag upp eländet på fotpallen och betade av två avsnitt av säsong två av Hidden Assets. Sen var klockan närmare 23.30 och jag gick till sängs.
∼ ♦ ∼
Fortsatt kallt och grått
Påskdagsstart.
Vädret är inte precis upplyftande den här påsken, så en kan lika gärna sova eller bara vara inomhus. Det är kallt, bara tre plusgrader, och grått. Sova på morronen har jag svårt för ibland. I morse sov jag som bäst när mobillarmet tillrade igång för att jag skulle upp och ta min medicin. Sen snoozade jag väl en stund i sängen, fast somna om gjorde jag inte. Låg och funderade på om jag inte skulle ta bilen och köra en sväng för att testa hur det går.
Sen klev jag upp och fixade kaffe. Medan perkolatorn puttrade plockade jag in gårdagens rena och torra disk i skåp och lådor. Tillbaka i sovrummet och sängen läste jag en 40 sidor i The day of the roaring och sänkte två muggar kaffe.
Deprimerande, men påfyllt för en vecka.
När jag klev upp för dagen tog jag direkt en dusch. Skönt att ha det gjort och jag blir lite piggare av det. Sen blev jag deppigare av att fylla på dosetten med veckans mediciner. Jag har fortfarande inte fått nån återbesökstid hos kardiologen på Sjukstugan i Backen för att följa upp hur hjärtat mår efter Ingreppet och om nån medicin ska sättas ut. De tre månaderna tycks vara odefinierbart långa. Kanske som sist när ”efter sommaren” innebar över ett års väntan. Det är bara så jävla dåligt, Akademiska sjukhuset och Region Uppsala.
Jag åt frukost och var just klar och skulle borsta tänderna för att sen ta mig i kragen och göra en åktur när jag tittade ut. Det fullkomligt vräkte ner med regn och blåste som fan. Så jag beslutade mig för att avvakta och hoppas på att det skulle sluta ösa ner. Min rena bil behövde inte nån mer dusch just nu.
∼ ♦ ∼
Påskdagsfika med kattgos
Anna bjöd på blåbärspaj med glass, inte vaniljsås som hon vet att jag avskyr.
Hur det nu än var så kan man sammanfatta påskdagens väder som aprilväder. Framåt eftermiddagen blev det uppehåll och jag hörde av mig till Anna för att kolla om jag fick titta in och gosa lite med katterna. Det fick jag. Jag tog bilen och körde en sväng. Det regnade, men inte så hårt. Kallt var det dock, typ tre grader precis som på morronen. Jag tog handskarna eftersom jag skulle krycka från parkeringen och upp. Då blir en kall om händerna, lärde mig mamma.
Anna bjöd på blåbärspaj och inte vaniljsås utan glass samt kaffe. Jag hade med mig en ask som var Annas och som jag hade fått hallon i för jättelänge sen. Nu hade jag lagt lite gott lösgodis i den till henne – hon köper ju ofta äckligt godis.
Tisslingarna var jättetrötta. Lucifer låg i Annas säng under överkastet och tittade bara upp så att jag kunde fota honom. Citrus låg ovanpå sängen och tittade upp när jag skramlade med medhavd kattgodisburk. Lite senare kom hon ut och la sig i vardagsrummet och lyssnade på oss när vi pratade.
Mellan skurarna åkte jag hem. Inte ett dugg hungrig var jag, så jag fick vänta med påskdagsmiddagen ett par timmar…
∼ ♦ ∼
Påskdagskväll
Till sist blev jag tvungen att äta nåt ändå, men idag dukade jag inte upp ett sillbord utan la direkt upp på tallriken. Det var ju bara kall mat förutom potatis. Två potatisar var kvar sen igår och jag värmde dem i micron. Knäcke, ost och Bregott ställde jag fram och en påsköl och snaps likaså. Det visade sig att jag hade kvar Östgöta sädes från i julas, så flaskan jag beställde till påsk är än så länge oöppnad. Men den kan behövas framöver, för jag ska ju äta sill med Annas snälla mamma, sa vi ju härom söndagen. Tre snapsvisor och lika många snapsar blev det idag. Nykterhetsprovet får vänta till senare, för jag orkar verkligen inte ens få ner ett tunt Kinderegg av choklad…
Påskdagsmiddag med Hopptisarna. Tre snapsvisor blev det även idag.
Nu avvaktar jag att maten ska sjunka och klockan ska bli 20.00. Då är det dags för Antikrundan från Bollnäs.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Större delen av påsken har passerat och jag har överlevt även denna storhelg. Utomhus stormar det, inuti är det… rätt lugnt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag fortsätter på den danska väg som 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 