Flickorna i parken

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en second hand-bok.



Lisa Jewells bok Flickorna i parkenDet händer att jag dissar såväl författare som böcker som är hajpade. Eller i vart fall kan det ta några år innan jag upptäcker dem. Lisa Jewell var jag övertygad om att jag hade läst nånting av, men se det hade jag inte! På Ulva Diversehandel hittade jag i augusti 2026 hennes bok Flickorna i parken från 2015. Den inbunda utgåvan fick följa med hem för en billig penning.

Händelserna utspelar sig i London i en park nära ett bostadsområde. Parken är en oas för områdets barn. Men är barnen verkligen säkra där? En sommarkväll hittas en trettonårig flicka medvetslös i ett hörn i parken. Vad hände henne och vem är ansvarig?

Jag köpte den här boken för att jag trodde att det var en deckare. Det är inte riktigt sant. Visserligen är den en sorts spänningsroman, men också en skönlitterär bok om relationer. Och det vet ju ”alla” vad jag tycker om… Inte… Vidare vimlar det av barn. Nån barnmänniska är jag inte heller. Författaren försöker bygga upp en stämning och det blir väldigt obehagligt när den som är mest galen verkar vara mest sund. För det vimlar av underliga relationer och gamla hemligheter. Och folk. Det kommer bara fler och fler in i berättelsen. Det hjälper dessvärre inte upp den.

När jag har läst två tredjedelar av boken sker brottet. Problemet är bara att det inte är spännande, det är civila kvinnor och barn som leker detektiver, medan polisen bara skapar frågetecken. Jag känner mig som ett frågetecken när jag slår ihop pärmarna. Nej, den här boken passade inte mig även om jag kan se att den är välskriven och att författaren skildrar olika relationer realistiskt.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Bloggat om boken har också Binas books, med näsan i en bok och hyllan gjort.


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 15 september 2026: Hur ska det bli?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det regnade i natt. Eller i vart fall på småtimmarna. Jag låg vaken då och hade ont i magen. Knäet kände jag givetvis också av, foten lite mindre. Men det är svårt när man somnar i sin vanliga, sköna ställning och vaknar av att man trycker på vissa punkter på kroppen som gör ont.

Regndroppar på blad

Det regnade i natt…


Magen hade inget med tryck att göra,
den gjorde bara ont ändå. Helt OK var den inte när jag vaknade, men jag satte mig ändå och åt fil med mest jordgubbar efter duschen. Hopptisarna stirrade på mig. Övervakade mig. Jorå, jag åt upp allt, jag drack en mugg kaffe och läste Flickorna i parken (cirka en tredjedel kvar). Sen bäddade jag, borstade tänderna och gick till jobbet.

Filfrukost med jordgubbar Hopptisarna o Flickorna i parken

Frukost övervakad av Hopptisarna.

∼ ♦ ∼

Vems är cykeln?

Barncykel i cykelställ

Nån liten unge borde sakna den här…

Idag mötte jag varken Damen med hunden eller rara T. Däremot stannade jag för att fota den lilla barncykeln som jag nu sett stå så prydligt i ett cykelställ en längre tid. Vems är den??? Jag kan nog tänka mig att det finns nån liten unge nånstans saknar den. Till och med jag kan sakna min cykel ibland. Det är några år sen jag gav bort den. Sen tog det väl nåt år innan den var kasserad av mottagaren. Vissa människor är liksom inte rädda om saker. Cykeln var välfungerande när jag hade den, trots att den måste ha varit kanske 40 år när jag gav bort den. Vi människor är uppenbarligen olika. Nu, när jag har ont i en fot och ett knä, hade cykeln inte varit så tokig att ha till exempel till och från Korgtassen.

∼ ♦ ∼

Jobb, jobb, jobb… och skrivbordslunch med knäskydd

I natt när jag inte kunde sova och hade ont i magen låg jag och grubblade på min litteraturartikel. Jag bollade med Stora A när han anlände till jobbet. Det känns tryggt och bra och jag fick som vanligt goda råd och tips. Så jag skrev lite på den, funderade på några frågor att ställa till forskaren jag ska intervjua i morgon och redigerade en bilaga.

Idag hade jag bara ett enda möte och det via Zoom. Detta vägs upp av morgondagens mötesdag med två möten på förmiddagen och två möten på eftermiddagen. Det ena ser jag verkligen inte fram emot. Vi som var på jobbet både tänkte och pratade idag. Allt rör sig kring hur det ska bli. Alla drabbas. Men det är i morgon. Den här dan mitt i september var allt som vanligt. Eller? Lunchen vid skrivbordet var rätt vanlig i alla fall. Jag åt macka och ägg, drack två muggar varm choklad för här är ju så kallt. Utöver det tog jag ett äpple, fast det sparade jag eftersom magen inte är OK.

Skrivbordslunch med macka ägga varm choklad äpple o Flickorna i parken

Skrivbordslunch med macka och ägg och en stunds läsning. Äpplet sparade jag till eftermiddagen.


Rara T
kom upp med det utlovade knäskyddet.
Han är så gullig och omtänksam! Det tog jag hem för att prova och se om det gör nån nytta.

Rara Ts knäskydd

Rara T har lånat mig ett knäskydd.

∼ ♦ ∼

Fisksoppa och stril

Hot Beasås räksallad fisksoppa kranstril vitlöksbaguette

Gotländsk fisksoppa och vitlöksbaguette till middag, en köksstril och lite annat som behövdes.

För att muntra upp mig efter jobbet eftersom ingen annan gör, det vinkade jag till Andreas och Ali Byblos, stannade och tackade för senast. Därfter gick jag vidare till Korgtassen. Jag hade tur – gotländsk fisksoppa fanns i en kyldisk. Jag köpte en sån och en liten vitlöksbaguette till. Vidare handlade jag också en ny köksstril eftersom den jag hade var på väg att lägga av. De håller inte särskilt länge i det här kalkiga jävla vattnet.

Och när jag kom hem provade jag knäskyddet när varorna var inplockade. Det funkade tyvärr inte, för jag har ont i knäet i mitt proppben och jag vågar inta ha nåt som stasar på fel ställen. Så jag fick smörja både fot och knä igen. Båda känns bättre och jag hoppas att det inte är inbillning. Jag smörjer väl max veckan ut. Köksstrilen monterade jag i alla fall. Det var en annan sort än den jag hade, men jag tror inte att den är mycket bättre för det.

Framåt middagstid värmde jag soppa och bröd i micron samt serverade mig ett glas bubbel till. Skål för undergången och hoppas att jag får sova lite mer i natt!

Gotländsk fisksoppa vitlöksbaguette spumante Hopptisarna och Flickorna i parken

Gotländsk fisksoppa med vitlöksbaguette och bubbel, Hopptisarna och Flickorna i parken.


I kväll ska jag försöka läsa ut boken
så att jag äntligen kan börja på nåt nytt innan jag dör.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Nej, det är INTE bra

Asså jag mår verkligen inte bra. Och jag kan inte, vill inte, skriva om det. För jag är inte den enda som är drabbad, ovsett hur det slutar. Jag bara känner att om det kommer till det värsta… Då ger jag fan upp. Det finns en väldigt hög trappa och vid dess fot ett stengolv i huset där jag jobbar. Jag vet att jag inte pallar en enda jävla motgång till. Mitt liv är ändå slut. Början till slutet kom redan för länge sen. Jag orkar inte mer.

Trätrappan i Segerstedthusetrappa

”Fintrappan” på jobbet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 14 september 2026: Långsint men kanske inte lika ensam längre..?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Solig och kall. Det var måndagsmorgonen dagen efter valet. Jag kikade en stund på valvakan, men eftersom jag skulle upp klockan 5.45 i morse fick jag stänga av TV:n vid 22-tiden. Natten var lite besvärlig. På positiva sidan finns dock att knölen på vänsterfoten har blivit både mindre och gör inte lika ont som tidigare. Jag vill gärna tycka att högerknäet också känns lite bättre. I vart fall valde jag att inte gå till närakuten i morse utan till jobbet. Givetvis genomförde jag de vanliga morgonrutinerna hemma först innan jag gick iväg: dusch, frukost med en stunds läsning om Flickorna i parken och bäddning.

Måndagsfrukost med Hopptisarna Flickorna i parken o fil med bär

Måndagsfrukost med Hopptisarna och Flickorna i parken.

∼ ♦ ∼

Inte lika ensam nu!

Cykelfabrikens hus

Vid Cykelfabriken mötte jag Damen med hunden. Nästa gång kanske jag får ta en bild på dem.

Solen sken så rart, men termometrarna visade bara sex (!) grader! Snart vinterväglag, med andra ord. (Sveket känns fortfarande, men är vänskapen avslutad så är den. Kalla mig långsint, men jag bara följer vad andra har slagit fast.) Vinterväglag är jag inte rädd för just nu, utan mest orolig inför besiktningen på fredag. Som tur är kollade jag klockslaget. Jag hade tänkt en timme tidigare. Bra att jag såg efter…

Vid Cykelfabriken mötte jag Damen med hunden och nu kan jag säga att jag har fått en ny bekant, kanske en vän, som är nästan lika ensam som jag. Jag brukar se dem och hälsa dem god morgon, men den lilla pudeln har jag inte fått hälsa på – förrän idag. Jag frågade! Och jag fick! Med lite godis från matte kom den fina flickan fram till mig. Vi presenterade oss och det visade sig att hunden inte bara är samma ras som den hund jag hade som barn, hon bär samma namn! Damen och jag presenterade oss också med våra förnamn. Det blev en pratstund som jag dessvärre fick avbryta eftersom jag skulle till jobbet. Vi är många som är ensamma. Men jag känner mig mindre ensam nu. Ytterligare förstärkning av den känslan var när Rara T gick ifatt mig i Carolinabacken och vi slog följe resten av vägen till jobbet. Jag ska eventuellt få låna ett knäskydd av honom. Snällt!

∼ ♦ ∼

Måndag på jobbet

Efter pratstunderna med Damen med hunden och Rara T blev jag förstås lite sen till jobbet. Men vad gjorde det? Jag var i alla fall först på plats på min avdelning. Godis-L hade lämnat avtryck på mitt skrivbord i form av en Mars och en Plopp, trots att han är sjukskriven.

Jag lämnade över korrekturet, gjorde några utskrifter efter de två dagarnas distansarbete samt deltog i ett Zoommöte. Så fick jag mer att korrläsa, men det var inte så mycket utan jag klarade av det på en halvtimme. Mitt på dan åt jag skrivbordslunch. Idag fanns det inga ägg, så jag valde yoghurt och glutenfri müsli till mackan. Och så läste jag givetvis en stund. Innan dess störde chefen medan hon åt.

På eftermiddagen fick jag skjuts hem i U-bilen, så jag satte mig vid jobbdatorn hemma en trekvart för att jobba innan jag avslutade måndagen som arbetsdag.

∼ ♦ ∼

Litteratursällskap

Böcker är som bekant också ett gott sällskap, tycker jag, även om böcker inte är levande varelser. Däremot läser jag bara fysiska böcker, he he he. Inga jävla ljudböcker eller e-böcker här, inte. När jag kom hem låg det ett bokpaket från Modernista i postboxen. Inuti fann jag Oskar Degards bok Hämndoffer, en bok jag fått för recension. (Första recensionsdag är den 1 oktober 2026.) Det är Oskar Degards första spänningsroman, men också den första delen i en serie om Tora Fager vid Nationella gruppen för utredning av grova brott. Tusen tack för boken!

∼ ♦ ∼

Kvällsmat med gubbarna och flickorna

Till kvällsmaten hade jag inget mänskligt sällskap, men det gjorde inte så mycket. Det känns nästan som om jag var översocial idag. Jag käkade tre grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och Annas bostongurka i sällskap med mina trägubbar och de litterära flickorna.

Det blir dessert även efter kvällsmaten. Jag ska festa på Noisetten, som jag skulle ha ätit igår, till kvällskaffet. Den har stått framme en stund på assietten för att inte vara kylskåpskall. Nu ska kaffet värmas.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Valresultatet… Hur 17 ska det bli? Oavsett vilken ”sida” som vinner blir det jättesvårt att bilda regering. Det sägs att alla röster ska vara räknade på onsdag och att vi då ska få ett slutresultat av valet i alla fall.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Valdagen 2026: Påfyllt i medicinskåpet och magen samt röst på det minst dåliga

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Min kulturnatt 2026 avslutades med vin, ost och Förrädaren. Vinet är jättegott, serien rekommenderas. Bara så du vet, kära dagbok. Jag kom i säng sent.

Förrädaren

Förrädaren på SvT Play rekommenderas.

∼ ♦ ∼

Söndagsförmiddag…

Flickorna i parken och kaffe på sängen

Flickorna i parken och kaffe på sängen.

Sömnen blev rätt OK i natt, förutom att jag vaknade med kramp i högerbenet en gång. Det började i tårna och vandrade upp till insidan av låret. Det gjorde verkligen asont. Lårkramp är tusen gånger värre än sendrag i tårna eller vaden. Eftersom det var benet med mitt onda knä blev det förstås extra komplicerat att försöka bli av med krampen. Till sist klingade den av och jag kunde somna om. Jag vaknade för att ta medicin vid sjutiden och somnade sen om igen. Klockan var kvart över nio när jag vaknade ordentligt till den här dagen.

Medan perkolatorn fixade kaffet fördelade jag veckans mediciner. Jag insåg att jag behövde åka till ett apotek, för både betablockeraren och den blodförtunnande medicinen höll på att ta slut. Men först ville jag förstås läsa och dricka kaffe på sängen. Det var ju trots allt söndag. Jag vet inte om boken jag läser just nu, Flickorna i parken, var nåt lyckat val, men den var i vart fall inköpt second hand och därmed billig.

Så klev jag upp, blaskade av mig och borstade tänderna, bäddade och tog bilnyckeln. Givetvis var det nödvändigt att börja regna på min rena bil. Jag körde så försiktigt jag kunde, men… Ja ja… På apoteket hämtade jag ut irländsk betablockerare och finländsk blodförtunnande medicin. Spelar mig ingen roll, för jag har frikort på läkemedel ett bra tag till nu. Dessvärre hade de inte de fluortabletter jag ville ha (sorten fanns, men inte rätt styrka), men jag var nog nöjdast med att det stod noll på kvittot. Framför allt Eliquisen är svinigt dyr, över 1 600 spänn för 168 tabletter och jag ska ta två om dagen…

Eliquis blodförtunnande och Metomylan betablockerara för noll kronor

Noll kronor på kvittot. Så skönt med frikort på läkemedel.

Klockans visare stod nånstans under lunchtimmen när jag kom hem. Jag var inte ett dugg hungrig, men dukade fram rostat bröd och värmde kaffe. Annas krusbärsmarmelad och lagrad cheddarost på brödet smakade i vart fall jättegott.

Rostat bröd med Hopptisarna o Flickorna i parken

Söndagsfrukost med rostat bröd, Hopptisarna och Flickorna i parken. Jättegott med Annas krusbärsmarmelad och lagrad cheddar på brödet!


Så satte jag mig en stund vid datorn för att påbörja ett par texter.
Men kvar att göra den här dagen var förstås det allra viktigaste: att gå och rösta. Jag tänkte inte direkt klä upp mig som förr i tiden, fast duscha behövde jag göra innan jag gick.

Röstkort 2026 och glasögonfodral

Dagens viktigaste: att gå och rösta.

∼ ♦ ∼

Mitt val är gjort

Kö med ben och fötter

En lång kö på skolgården in till vallokalen.

I år skulle jag rösta på Vaksalaskolan. En bit att gå för min onda fot och mitt onda knä, men jag behövde ändå in på Korgtassen för att handla.

På skolgården ringlade en ganska lång kö. Det var inget att be för, bara att ställa sig i den. Blev lite jävligt trött bara på en kärring med röst som en hel karl och antagligen ett H i sitt namn. Hon kunde fan inte stå stå stilla mer än högst två minuter. Tyst var hon inte heller. Dessutom rökte hon. Det var inte bara rösten som avslöjade henne. Hon gjorde det. På skolgården. DÄR DET RÅDER RÖKFÖRBUD.

Att stå och köa är nåt typiskt statiskt och inget jag och min onda fot ska ägna oss åt, enligt doktor P. Knäet protesterade också. Men jag överlevde.

Efter avklarad röstning, givetvis på rätt parti, gick jag till Lotta Uppsala Antik & Vintage för att kolla läget. Idag köpte jag inget, men jag gav ett gratis lästips till ägarinnan.

Utöver det beundrade jag en pågående muralmålning. Ja det stod två gubbar(?) på en skylift och målade ganska nära Lottas affär. Häftigt!

Jag stapplade in på Korgtassen och köpte de få varor jag hade tänkt (och några till, som alltid). Därefter gick jag vidare till Byblos. De hade inte riktigt öppnat än, men jag fick komma in och sätta mig och ta en kall Almaza. När de sen öppnade beställde jag mat och ett glas rött också. Idag behövde jag varm mat, så det blev Shish Thaouk (kyckling). Kardemummakaffe och dessert blev jag som vanligt bjuden på ❤ Det är så gott och trevligt på Byblos. Jag känner mig alltid mindre ensam en stund när jag är där.

Vad gäller röstningen blev det i alla fall det minst dåliga valet. Solklart för mig i riksdagsvalet, men betydligt mer osäker in i det sista vad gäller mina röster till kommunen och regionen. Det var ändå det bästa valet jag gjorde, både i vallokalen och till middag. Det blir kanske så att jag sitter uppe en stund i kväll och glor på valvakan på TV. Jag har dessutom en Noisette att äta upp, men är väldigt osäker på om jag klarar det i afton.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon börjar en ny arbetsvecka. Jobbryggan är packad. Men jag har faktiskt inte bestämt mig om jag ska gå till jobbet eller till närakuten på morgonen. Det beror på fot och knä. Jag tycker faktiskt att knölen på foten är mindre. Knäet är dessvärre mera ont, värkigt och stelt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kulturnatten 2026: Alla val har inte blivit de bästa

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Stina Wollterakvarell av hoppande frodig kvinna i grönt

Sån här vill jag vara!

Det har varit årets Kulturnatt idag. Hela dagen, i prinicip. Tidigare var det en kväll när jag gärna gick ner på stan och strosade runt bland diverse evenemang. I år, 2026, inledde jag dan med att gråta. Det var länge sen jag grät på riktigt, men i morse var det dags.

Sömnen var hyfsat god i natt och jag somnade om efter morgonmedicinen. Då hade jag en hemsk dröm om min första dag på ett nytt jobb. Det räckte för att spräcka hål på den tunna hinna som är mitt pansar just nu. 

Jag tycker inte om att gråta, det har jag aldrig gjort. Jag vill vara glad och stark och sprudlande som hon på Stina Wollters akvarell, en tavla som Anna köpte åt mig. Men i morse var jag så ledsen, så ledsen och ensammast i hela världen. En sån som jag ger sig inte ner på stan alldeles solo en Kulturnatt. Eller..?

Tyck inte synd om mig, kära dagbok. Livet har i mångt och mycket blivit det jag har gjort det till. Alla val har inte varit de bästa.

∼ ♦ ∼

Läsmorgon

Vildfåglar och kaffe på sängen

Kulturnattsmorgon med Vildfåglar och kaffe på sängen.

Ett par timmar tillbringade jag med kaffe på sängen i morse. Och nej. Jag grät inte hela tiden. Jag läste. Journalisten Ellinor Skagegårds debutroman Vildfåglar om främst kvinnliga studenter här i Uppsala i en svunnen tid gav mig en rejäl upplevelse. Jag, som nästan bara läser deckare och kriminalromaner… Boken fick jag av Polaris och min recension publicerade jag på förmiddagen.

Efter en läsupplevelse utöver det för mig vanliga behövde jag läsa nånting som bjöd på annan sorts spänning. Jag valde Flickorna i parken, köpt second hand på Ulva Diversehandel i augusti. Nog trodde jag att jag hade läst nånting av Lisa Jewell tidigare, men uppenbarligen inget som finns i mina bokhyllor.

∼ ♦ ∼

Kulturnatt eller inte?

Det är inte roligt att gå ensam ner på stan på Kulturnatten, som sagt. När man dessutom har svårt att gå på grund av en ond vänsterfot och ett ännu ondare högerknä ger man sig inte gärna ut överhuvudtaget. Att inte ha nån att luta sig mot om det skulle behövas… En krycka, kanske? Men jag var väldigt nyfiken på S:t Perstunneln som skulle ha tillfälligt öppet idag. Och tänk om jag pallade att besöka bokbordet på gågatan och författarstafetten i Missionskyrkan, där bland andra Ellinor Skagegård skulle framträda och läsa högt ur sin bok, liksom Christina Wahldén och Carina Burman… Vad är väl en bal på slottet..?

Jag åt frukost och tog en dusch…

Lördagsfrukost rpostat bröd jordgubbar m mjölk o grädde Hopptisarna o Flickorna i parket

Rostat bröd med Annas marmelad och jordgubbar med mjölk och en klick sprejgrädde blev fin kulturnattsfrukost med Hopptisarna och Flickorna i parken.

∼ ♦ ∼

Kulturnatten del ett

Men som så ofta tog jag mig i kragen. Varför får inte en sån som jag ha kul? Och eftersom jag är envis klarade jag bra att pressa både ond fot och ont knä. Jag vet inte vad som är fel med dem, jag är som sagt ingen doktor. Jag vet inte heller om jag ska vila dem eller hålla mig i rörelse. Idag provade jag rörelsen. Jag ville ju så gärna också prova S:t Perstunneln. Det gjorde jag!

Men självklart gick jag inte fram och tillbaka i tunneln bara. Jag gick ner på stan. Så smidigt det, så snabbt det gick! Första stoppet var gågatan där jag köpte Frida Moistos bok Märkt för en tia (!) när biblioteket hade utförsäljning av böcker. Därefter fortsatte jag Svartbäcksgatan ner till Little Italy barbershop. Inte för att fixa mitt skägg utan för att morsa på Anna Martinengo som stod utanför och sålde sina böcker. Hennes första bok, Ambassadörens dotter, vann jag tidigare i år. Därför ville jag självklart köpa uppföljaren, Segelmakarens söner. Anna Martinengo var söt nog att ”slänga med” en påse godis till mig. Innan jag gick hem slank jag in på The English Bookshop, för jag behövde nåt på engelska att läsa. Jag köpte Sue Minix bok Murder’s the word, som är ganska nyutkommen.


Sen gick jag hem och fikade,
för det finns väl inget mer sorgligt än att fika ensam på stan? Dessutom fanns det kaffe att värma och en Noisette som väntade på mig.

Hemmafika med Lisa Jewells Flickorna i parken Noisette italienskt godis o kaffe

Hemmafika med Lisa Jewells bok Flickorna i parken, Noisette, godiset från Anna Martinengo och kaffe, förstås.


Och eftersom jag bor så nära stan vilade jag fot och knä
en och en halv timme innan jag satte på mig skorna igen…

∼ ♦ ∼

Kulturnatten del två

Det blev ju så nära till stan med S:t Perstunneln öppen… Jag gick hemifrån igen vid 16-tiden. Bara det att då var tunneln stängd. Nästa gång den öppnar lär bli våren (?) 2027. Jag fick vända och gå tunneln vid Skolgatan i stället. Det blev lite längre, men inte så farligt. Mitt mål var Missionskyrkan och författarstafetten där. Jag hade sett ut ett gäng författare som jag ville lyssna på och fick som bonus däremellan stå ut med ett par killar som gjort barnböcker. Men Christina Wahldén (Uppsaladeckaren Dödens sömn recenerade jag tidigare i år), Gunnar Ardelius (hur är han och Mats Cullhed, konfrencier, släkt? Gunnar Ardelius är gift med en Cullhed…), Carina Burman (kvällens bästa uppläsare; jag recenserade hennes Bittert, amore i våras), Ulrika Lagerlöf (varför har jag inte läst hennes böcker???) och Ellinor Skagegård (vars debutroman Vildfåglar jag recenserade i morse) var dem jag ville höra. Och det fick jag. Bilderna blev dessvärre inte alltför bra.

Och sen gick jag hem igen. Det var fortfarande ljust. Just som jag kommit innanför dörren gick medicinlarmet. Klockan var alltså 19.

Nån mat hade jag inte tänkt på, men jag har öppnat ett appassimento som står och luftar och tagit fram några ostar. Det blir bra, det, för jag är inte så hungrig, mest lite sugen.

Det blir intressant att se om jag kan gå i morgon, men jag gjorde ett bra val idag att gå iväg på några aktiviteter. I morgon ska jag också försöka göra ett bra val. Det är ju valdag och jag ska gå och rösta.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Kulturnatten 2025 åkte jag ut till Salsta slott och köpte en oljemålning. Tänk att Omma Moons självporträtt, med en blinkning åt Roslin, nu har hängt hos mig nästan exakt ett år…

Omma Moons tavla Uralbergen och drinkvagnen

För ett år sen skuttade Omma Moon upp på min vägg.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Vildfåglar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.



Ellinor Skagegårds bok VildfåglarI augusti 2026 debuterade Uppsalajournalisten Ellinor Skagegård som skönlitterär författare. Boken Vildfåglar är första delen i den planerade trilogin Uppsalakransen. Eftersom boken dels utspelar sig i Uppsala och är skriven av en Uppsalaförfattare, dels handlar om Uppsala universitet, kontaktade jag Bokförlaget Polaris för att be om ett recensionsexemplar. Det fick jag och redan dagen efter boken hade anlänt började jag läsa den. Tack!

Prästdottern Lottie Jung kommer till Uppsala i början av 1900-talet för att studera. En ny värld öppnar sig med vänskap, litteratur, kvinnofrågor och drömmen om den stora kärleken. Lottie får dessutom arbete på en tidning och framtiden ser annorlunda ut. Men samtidigt måste hon dölja sitt nya liv för pappa prästen. Utöver det bär hon på en mörk hemlighet, nåt som även hennes vänner tycks göra. Boken handlar om kvinnlig frigörelse, kärlekslängtan och vänskap.

Omslaget till boken går i sepia och består av ett underbart foto från Upplandsmuseets arkiv av en student(ska) som går över en bro. (Jag tror att det är Eddaspången, men jag är inte säker eftersom såväl stans broar som övrig bebyggelse har förändrats en hel del sedan 1900-talets början.) Det är ett klockrent omslag till inlagan, en debutroman med ett perfekt omfång om drygt 300 sidor.

Författaren tar sedan med läsaren på otaliga promenader i ett förgånget Uppsala. För att kunna göra detta måste Ellinor Skagegård ha gjort gedigen research. I vart fall känns miljöskildringarna väldigt äkta.

Huvudkaraktären, prästdottern Lottie Jung, kommer till Uppsala för att studera. Det är aningen oklart exakt vad, men jag uppfattar att litteraturhistoria är ett ämne. Pappa prästen tänker sig att Lottie ska bli lärarinna. Men Lottie har drömmar om en annan framtid. Hon får snabbt vänner och de blir en grupp studentskor som följs åt i en tid av omfattande förändringar för kvinnor i det svenska samhället i stort. Under resans gång besöker Lottie studentnationer och kvinnliga studentföreningen, hon går med i matlag, hon tjänar extra genom att undervisa två monster (!) till tvillingflickor. Till dess att hon får jobb på en tidningsredaktion.

Könsrollerna och spelet mellan dåtidens män och kvinnor uppfattar jag också som realistiskt skildrat. På redaktionen får Lottie inte sitta bland de manliga anställda utan delar rum med en kvinnlig sekreterare. Kvinnor förväntas hålla på sig, men i studentstaden Uppsala får de leva friare liv även vad gäller sexualitet. Samtidigt förekommer en omfattande prostitution, något som vissa manliga studenter nyttjar.

Studenlivet då är emellertid precis som nu inte helt enkelt. Många har svårt att klara ekonomin och förlovningar bryts till höger och vänster. Självmord var inte ovanligt bland det tidiga 1900-talets studenter, men det sågs som en riktig skam som även drabbade de närstående.

Det är inte ovanligt att journalister skriver romaner eller deckare. Men det är inte alltid de lyckas med det språkliga. Jag noterar ibland under läsningen att det är som att läsa en gammal turistbroschyr, men utöver det tycker jag att författaren får till just det språkliga bra. Ellinor Skagegård har en ton som känns tidsenlig trots att språket är modernt och lättbegripligt. Hennes roman är en både vemodig och stark berättelse om kvinnor i första hand, men även om män, i ett tidigt Sverige. Jag ser fram emot uppföljaren.

=>> Den som befinner sig i Uppsala under Kulturnatten den 12 september 2026 kan lyssna på Ellinor Skagegård i författarstafetten som hålls i Missionskyrkan. Ellinor Skagegård framträder klockan 18.20.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Trilogin Uppsalakransen:

  1. Vildfåglar (läs inlägget ovan!)

Boken finns att köpa på nätet hos bland andra Adlbris, Akademibokhandeln och Bokus.



Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 11 september 2026: Det får bli som det blir

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Den sista lila Saint Paulian 2026

Den sista blommande Saint Paulian är också ensam.

I morse vaknade jag tidigt med ångest. Ja, det är som vanligt lite mycket nu med krämpor och jobb och jag mår inte alls bra. Försöker att ta livet dag för dag och inte älta för mycket om framtiden, den som kanske inte finns. På flera sätt. Jag orkar inte kämpa mer för att överleva. Överlever jag så gör jag det. Gör jag det inte får det väl vara. Det är knappast nån som sörjer mig sen. Denna besvärliga, vresiga människa som är jag. 

Det har gått åt så mycket kraft under årens lopp att försöka komma tillbaka efter Den lille fjantens totalförstörande av det liv jag hade då. Sen dess har ytterligare ett antal små fjantar korsat min stig, jag har fått en hjärtsjukdom och jag har blivit lämnad till ett liv utan vare sig kärlek eller vänner. Så snart jag sträcker upp halsen och försöker komma igen står nån där och trycker ner mig. Den här gången får det bli som det blir. Och det är bäst utan kärlek och vänner, för sviker inte de mig, så sviker jag dem.

Och bara för att jag skriver om mig själv… Tro inte att jag inte minns de fruktansvärda händelser som utspelade sig den 11 september, dels i USA 2001, dels i Stockholm 2003.

∼ ♦ ∼

Morgonpromenad

Jag tog en dusch och smorde in min onda fot och mitt onda knä. Jag låtsas att det hjälper. Knäet var ganska OK efter att jag hade legat hyfsat stilla i sängen, foten var ond som fan. Jag åt frukost med mina trägubbar och Vildfåglar, bäddade och borstade tänderna innan jag tog på mig både tröja och jacka för att ge mig iväg. 

Fredagsfrukost fil med bär Hopptisarna kaffe Vildfåglar

Fredagsfrukost med mina trägubbar och Vildfåglar.

 

UKK från Storgatan

UKK från Storgatan, plåtad från ett annat håll av mig än det vanliga.

Det var soligt, men bara sju grader ute. Först skulle jag ju köra lite bil. Det funkar i alla fall trots mina onda lemmar. Jag tog en mindre omväg. Knäet gjorde inte mer ont efter bilturen. Jag lämnade bilen hos tvättkillarna i Centralrekonden. De gör bilen så fin, så fin på utsidan. Sen får jag göra mitt bästa vad gäller insidan, dammsugning och avtorkning etc där. Det är väl sista gången jag gör bilen fin för besiktning.

När jag hade lämnat bilen skulle jag gå tillbaka hem. Det var jag lite orolig för, men det gick bra. Jag tog det långsamt och stannade för att fota ett och annat. Först ut att bli plåtad var UKK, från en helt annan sida för min del.

Jag gick Storgatan fram till S:t Olofsgatan. Och när jag ändå var där fotade jag givetvis tunnelbygget också. De ska visst öppna några timmar i morgon på Kulturnatten vid S:t Per-övergången. Jag skulle så gärna vilja gå dit och gå över, om fot och knä tillåter. I övrigt blir jag väl hemma. Kulturnatten är bara tragisk för den som är ensam.

∼ ♦ ∼

En liten värld med Noisette och ren bil

Två rosa Noisette från Triller i blomburken

Jag har burit hem två Noisetter till helgen.

Den enda avstickaren jag gjorde innan jag gick hem (jag bor ju på Saint Ollie) var att gå in på Butiken på hörnet. Två läckra Noisette stoppade trevliga Åsa ner i påsen åt mig. Idag pratade vi en längre stund, jag får se det som förmiddagsrast och promenaderna från och till biltvätten som friskvård (måste gå för att hämta bilen också). Jag framförde en hälsning till Åsa från en av mina arbetskamrater.

Det är en liten värld. Min krymper för var dag som går. Om min mamma blev väldigt ensam vid slutet av sitt liv, kan jag nog säga att jag blev ännu mer ensam. Mamma hade i alla fall en dotter. För mig finns ingen. Men jag har burit hem två Noisetter till helgen. Dem ska jag avnjuta lördag och söndag.

Jag hann hem till dagens enda Zoommöte och därefter satte jag mig med korrekturet fram tills det var dags att gå och hämta bilen. Nån lunch blev det därför inte, men jag tog några kex och kaffe vid datorn efter morgonpromenaden, så jag var inte hungrig. I stället gladde jag mig mycket åt min fina, rena bil. När jag hade hämtat den körde jag en sväng för att bland annat provbromsa, nåt som är jättebra att göra efter varje biltvätt. Sen gick jag upp till skrivbordet och datorn och fortsatte korrekturläsningen.

Min rena bil i garaget 11 sep 2026

Min fina, rena bil i garaget.

∼ ♦ ∼

Äntligen fredagskväll!

Framåt kvällningen blev det soligare och lite varmare. Jag var så trött efter avslutad arbetsdag och värk att jag tillät mig att sova en hel timme på soffan. Inte för att jag behöver bli pigg i kväll, jag ska som vanligt inget särskilt göra. Jag orkade i alla fall ta ett varv med dammvippan och ett med vattenkannan.

Men som vanligt på plussidan dukade jag fram en bit smörgåstårta och ett glas bubbel. Hade jag sett skyltarna om stängning sist på Systembolaget hade jag givetvis köpt lite mer bubbel. Och kanske öl. Ja ja, till i kväll har jag så jag klarar mig och i kylen finns både en oöppnad flaska bubbel och en oöppnad flaska vitt. Det röda vinet i vinskåpet ska kanske fyllas på under hösten.

Smörgåstårta spumante Hopptisarna och Vildfåglar

Fredagssmörgåstårta med spumante, Hopptisarna och Vildfåglar.


Efter maten ska jag se nån serie.
Det blir troligen säsongsavslutningen av Chelsea Detective och kanske ytterligare nåt avsnitt av Mister Books mysterier. Båda går på SvT Play. Roligare än så har jag inte. Jag tycker bara att det är skönt att det är fredagskväll och hoppas mörkret sluter sig omkring mig.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Mina krukväxter trivs, jag trivs här hemma. Men snart kanske vi måste röra på oss.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 10 september 2026: Intensivarbete trots värk

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det är en underlig kombination av ont och värk jag har. Knölen på vänsterfoten gör ont när nånting är över den, den, som till exempel en sko eller en toffla. Högerknäet värker mera av och till, det är stelt, jag har svårt att gå, men också svårt att sitta och att hitta ett bekvämt viloläge. Nåja, jag inser att det var helt rätt beslut att distansjobba idag och även i morgon, för då fick/får både fot och knä vila från den belastning som promenaden till och från jobbet och allt gående på jobbet är. Trots att jag har ett arbete som klassas som stillasittande går jag över 10 000 steg en vanlig vardag. Nej, jag förväntar mig ingen applåd.

Men jag började givetvis torsdagen på vanligt sätt, med dusch (det var inte helt lätt att komma i och ur badkaret över vilket duschen hänger), frukost och en stunds läsning vid levande ljus. Det var nämligen en mörk och regnig dag jag vaknade till.

Frukost med levande ljus boken Vildfåglar Hopptisarna fil med bär

Frukost med Hopptisarna och en stunds läsning vid levande ljus.


Den skarpögde noterar på frukostbilden ovan
att det måsta ha blivit bokbyte igår kväll. Det stämmer. Jag läste ut deckaren som kom ut samma år som jag föddes och började läsa den senaste boken jag har fått för recension, Ellinor Skagegårds roman Vildfåglar. Boken utspelar sig för över 100 år sen i Uppsala och i fokus står kvinnliga studenter.

Böckerna Förtroeliga band och Vildfåglar

Bokbytet igår kväll gick från en 60-talsdeckare som håller än idag till en nyutkommen roman om kvinnliga studenter i Uppsala i början av 1900-talet.

∼ ♦ ∼

Litteraturartikel med fotografering och magasinkorrektur

Vid jobbdatorn hemma fem i sju

Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn hemma.

På dagens jobbagenda stod främst arbete med en litteraturartikel och en del fotografering till den. Jag räknade inte med att det skulle ta hela dagen utan att jag också skulle kunna börja jobba med korrekturet till ett magasin som några arbetskamrater gör inför jubileumsåret 2027. Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn. Då fortsatte jag arbetet med artikeln och den vidhängande boklistan. Det var perfekt att jobba hemifrån eftersom jag behövde kolla flera saker. Mina bokhyllor är gedigna källor till litteratur.

Fotograferingen kunde jag definitivt inte börja med. Morgonen var som sagt mörk och regnig och ljuset dåligt. Inte bästa dag för inomhusfotografering…

Några av bilderna jag tog:


Det blev avbrott för ett Zoommöte.
Utöver det fick jag ofta ta korta mikropauser för att knäet inte skulle stelna till helt. Jag påbörjade korrekturläsningen som jag egentligen skulle göra i morgon. Men det var nog tur, för materialet är digert… Givetvis kan jag inte avslöja något av texterna än, därav det upp-och-nervända pappret.

Korrektur med rödpenna ovanpå papper

Korrekturläsningen är påbörjad, men jag kan inte avslöja något av texterna.


Jag brukar inte vara så hungrig mitt på dagen
när jag jobbar hemifrån, men det var jag idag. Inte vet jag vad andra gör när de distansjobbar. Jag arbetar i alla fall. Intensivt. Det fick bli ett par mackor med ägg, sill och kaviar samt go-kaffe (Zoegas Intenzo). Eftersom dagen aldrig blev riktigt ljus tände jag ett levande sånt i stumpstaken, Det förhöjde mysighetsgraden vid hemmalunchen, i alla fall.

Ägg sill o kaviarmackor o kaffe med Hopptisarna och Vildfåglar till hemmalunch

Hemmalunch med äggmackor, Hopptisarna och Vildfåglar. Det var fortfarande mörkt, därav det levande ljuset.


Det var skönt att jobba hemifrån
och kunna pausa när jag behövde utan att känna mig dum. Eftersom jag satt hemma passade jag på att köra en maskin tvätt med bland annat min gamla tröja som jag har på jobbet för att där är så kallt. Även tvätten var jobbrelaterad, med andra ord.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet

Det har regnat i princip hela dan. Eller… ett tag sken solen i typ en kvart. Sen mulnade det på igen. Jag fick mycket gjort idag, kom även en bra bit i korrekturläsningen. Det känns bra, jag är nöjd. Men det var tråkigt att inte kunna delta i arbetskamratens 40-årsfirande idag. Hon vet dock mitt läge.

UKK mot grå septemberhimmel

Det regnade i Uppsala och på UKK hela dagen idag.

 

Mjölk fil kolgrillad kyckling o potatissallad smörgåstårta ostar bär sköldpaddor

Jag handlade mat till i kväll och i morgon, bär, mjölk, fil, ett par goda ostar och två chokladsköldpaddor.

Efter avslutad arbetsdag var jag nödd och tvungen att gå och handla. Det tar fem minuter att gå till Korgtassen när fot och knä inte gör ont, så det är inte långt. Idag tog det lite längre tid. I morgon väntar en något längre promenad, men inte heller den så lång fast nödvändigt.

Jag handlade mat till i kväll och till i morgon, bär, mjölk, fil, ett par goda ostar till helgen och två chokladsköldpaddor. Då slipper jag gå in och handla mat i morgon. Till resten av helgen får jag tvinga ut mig. På söndag ska jag dessutom rösta, så då måste jag ut. Idag hade jag i alla fall tur med vädret, för det regnade inte när jag var ute.

Hemkommen smorde jag in fot och knä med Voltaren och därefter vilade jag. I kväll gör knölen på vänsterfoten mest ont, medan högerknäet främst är stelt. Kexet Exet fick mig i alla fall att gapskratta högt i min ensamhet åt hennes öden och äventyr. Jag skrattade faktiskt så tårarna rann och jag började hosta.

Framåt middagstid var jag inte hungrig, men hur det än var dukade jag fram. Värmde kolgrillad kyckling i micron och åt tillsammans med krämig potatissalld och tomater. Jag hade köpt en matlåda från Korgtassen. Och maten var god, portionen alldeles lagom.

Kolgrillad kyckling o krämig potatissallad Hopptisarna Vildfåglar

Kolgrillad kyckling och krämig potatissallad från Korgtassen till middag.


Nu ska jag sätta mig och läsa, kanske se lite nyheter.
Om jag sitter eller står alldeles stilla, med vänsterfoten lite halvt utdragen ur tofflan och högerbenet aningen böjt… Då känner jag nästan ingen smärta. Men så rör jag mig, ändrar nån ställning, kanske till och med går. Genast hugger helvetet in i kroppen min.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon förmiddag ska min bil bli ompysslad. Jag lämnar den klockan åtta och får hämta den klockan 12.30.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Förtroeliga band

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en svensk deckare som är lika gammal som jag.



Vic Sunesons bok Förtroeliga bandIbland har jag gjort en del bokfynd på Ulva DiversehandelJag gillar att åka dit och titta på alla fina saker. Det händer att jag handlar. Eftersom diversehandeln har börjat sälja mer böcker rotar jag gärna i boklådorna och -högarna. I augusti 2026 fyndade jag en gammal deckare, lika gammal som jag själv, förresten, av författarpseudonymen Vic Suneson. Han som egentligen hette Sune Lundquist, var son till chefen för Pressbyrån och som jobbade som civilingenjör innan han började skriva deckare på heltid. Han som tillsammans med Maria Lang, Hans-Krister Rönblom och Stieg Trenter räknas som en av ”de fyra stora” svenska deckarförfattarna under 1940–1960-talen. Boken jag köpte har titeln Förtroeliga band. Den ingår i en serie om poliserna O.P. Nilsson och Kjell Myhrman. Den senare är inte med i den här boken.

Schlagersångerskan Linda Ray hittas död med en pistol i handen efter ett misslyckat framträdande i melodifestivalen. Är det självmord eller mord? Snart blir hennes man, han som hittade kroppen, misstänkt för mord. Polisen O.P. Nilsson och hans kollegor får hand om fallet.

Det här är en typisk svensk sextiotalsdeckare. Inte nog med att meningarna är sju mil långa, fokus ligger rätt mycket på miljöbeskrivningarna. Eller i det här fallet, bygget av Esssingeleden, på sin tid Sveriges största vägbygge, och trafikfrågor i Stockholm rent generellt. Betänk också att detta är innan högertrafikomläggningen.

Vad gäller karaktärerna är bokens kvinnor rena utsmyckningar. Deras utseende och klädsel beskrivs gärna, men i övrigt verkar de flesta mer eller mindre dumma i huvudet. Männen är buffliga. Utöver det röker typ alla.

Men det är charmigt. Det är rätt mysigt att läsa om kvällstidningar i papper, mynt och priser och musik och rullbandspelare. Och jag gillar både längden på den här deckaren och att gåtan står i centrum. Ett kul grepp är att jag som läsare redan från början får veta vem mördaren är. Sen ska bokens polisman ta reda på det också.

Jag tycker att den här boken håller bra som deckare. Gåtan är det viktigaste, även om jag som läsare vet vem mördaren är. Det jag inte vet är varför.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 9 september 2026: Vi är många som bär olika sorters kors

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Bedrövlig kväll igår med otroligt ont i knäet. Jag gick och la mig redan 21.15. När jag vaknade i morse hade värken lättat, men knäet var stelt. Efter att ha varit in i duschen och gått omkring lite hemma kom det onda tillbaka igen. Letade fram kryckan, åtminstone att ha hemma. Jag kan inte ha den till eller på jobbet.

Petade i mig frukostfilen och mådde illa som fan. Fick verkligen anstränga mig för att inte kräkas. Jag vet ju inte hur jag ska göra med medicinerna i såna fall. Ska jag försöka ta nya om jag kräks upp dem jag tagit? Ingen vet och från vården får man inga svar. Eller bara konstiga svar.

Filfrukost med Hopptisarna levande ljus och krycka

Kunde ha varit en mysig onsdagsfrukost med fil, Hopptisarna, boken och ett livande ljus. Men jag hade ont och jag mådde illa.

 

Mina fötter i vita gympadojor på kullerstenar med höstlöv på

Vart vänder man sig för att få hjälp när man har fruktansvärt ont?

Jo, jag fick ett svar på 1177 i morse, men inte från ”min” husläkare. Den fina doktorn är under utbildning och för tillfället iväg på jobb inom slutenvården. Hans handledare svarade emellertid och det var ju ett goddag yxskaft-svar. Handledaren hänvisade mig till fysioterapeut om jag har problem med muskler och leder. Sen hade han stängt ärendet. Så jag skapade ett nytt ärende och skrev ett nytt meddelande direkt till handledaren och berättade att jag knappt kan gå. Men att jag tagit mig till jobbet och hoppas kunna ta mig hem idag samt att jag fortsätter med Voltarengelen. Jag skrev att jag inte är doktor och därför inte kan ställa diagnos själv. Underförstått: jag vet inte om det är muskler eller leder jag har ont i, jag har bara fruktansvärt ont och jag behöver hjälp.

Sen tänkte jag för mig själv att jag jobbar hemifrån torsdag och fredag för att vila knäet. Dessvärre måste jag lämna och hämta bilen på tvätt på fredag, men det är en kort promenad och varken uppför eller nerför, så det borde jag fixa, kanske med krycka. Det kom ytterligare ett svar från samma läkare där han bland annat skrev att om mitt ärende är av akut karaktär finns det akuttider på fredag. Sen avslutade läkaren igen, så om jag ville svara fick jag skapa ett nytt ärende. Det gjorde jag inte. Jag orkar inte försöka kommunicera med vården på detta yxiga sätt. Jag fick rådet av en arbetskamrat att vända mig till närakuten. Det kanske jag gör om det inte blir bättre.

Före och efter allt detta deltog jag i möten på jobbet. Ja, jag försökte jobba också. Det är svårt när man har så ont att man mår illa och dessutom inte får nån hjälp av vården.

∼ ♦ ∼

Lunchbreak och klipp

Ett av skälen till att jag faktiskt envist tog mig till jobbet idag var att jag hade en lunchdejt med en tidigare arbetskamrat. Det var mycket bra. Mindre bra var förstås att jag bröt ihop nästan genast i hennes bil på väg till lunchstället, men sen var det gjort och jag kunde skärpa till mig. Och konstatera att vi är många som har olika sorters kors att bära. För mig var det guld värt att komma bort från jobbet, äta varm mat (funkade bra mot illamåendet), prata med och lyssna på nån som jag har förtroende för. Det blev ett break, ett avbrott i samma samma samma elände. Tyvärr avslutades lunchen med en p-bot. Det kunde mitt lunchsällskap ha sluppit. Jag erbjöd mig givetvis att betala hälften, men se det fick jag inte.

Thailunch med UC

God och varm lunch, finfint sällskap.


Det andra skälet till att jag gick till jobbet idag
var att jag hade en klipptid klockan 16. Igors salong ligger på vägen mellan jobbet och hemmet. Dit haltade jag en halvtimme innan, med ryggsäcken full av en artikel på gång och ett första korrektur på ett magasin, saker att jobba med under torsdag och fredag.

∼ ♦ ∼

Vill bara inte vara olycklig hela tiden

En tung dag går mot sitt slut. Eftersom jag åt en rejäl och varm lunch räckte det bra med mackor igen till kvällsmat. Och så läste jag de sista sidorna i Förtroeliga band. Ett inlägg om boken kommer senare i kväll.

Kvällsmat med Hopptisarna mackor och de sista sidorna i Förtroeliga band

Mackkvällsmat igen med Hopptisarna och de sista sidorna i Förtroeliga band.


Jag ska försöka sitta med knäet högt
och vila det så mycket som det går. Och så ska jag försöka att inte bry mig så mycket om idiotivården och annat som suger just nu. Jag är tacksam att jag tog mig hem idag. Men jag har svårt att vara tacksam för att vi är så många som stretar med olika kors. Jag vill inte vara lycklig hela tiden. Jag vill bara inte vara olycklig hela tiden.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon ska jag jobba vidare med min artikel, men jag ska också ta bilder till den. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar