Måndagen den 8 juni 2026: Mögliga hallon hemma, romantik och sött på jobbet

Publicerat den 8 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, det skulle vara mulet idag…

…men jag vaknade till en solig och varm morgon. Skit samma, jag skulle ju jobba. Natten var hyfsad och jag sov ganska bra. Var bara uppe en gång nånstans mellan tre och halv fyra, så när jag vaknade av mobillarmet kände jag mig ganska utsövd.

Efter duschen fixade jag filfrukost med bär. Jag fick rensa bort typ hälften av hallonen för de var mögliga. Mycket irriterande. Men Pro Viva till min morgonmedicin serverade jag i mina nya glas. Jag blir inte klok på vad det är för sorts glas. De skulle kunna vara shotglas, men de är större. Läste Järnblomma gjorde jag också. Boken är lätt att komma in i och spännande, tack och lov.

Måndagsfrukost fil med bär Hopptisarna o Järnblomma

Måndagsfrukost med fil och bär, Hopptisarna och Järnblomma.

 

Fyrisån junimorgon

Junimorgon vid floden a k a Fyrisån.

Så traskade jag iväg. På Cykelfabrikens gård – jag brukar gå den vägen numera och inte på trottoaren längs Väderkvarnsgatan eftersom den används av både cyklister och elscooterförare – mötte jag den trevliga damen med hunden, djuret som man inte får hälsa på. (Hon har gett en bra förklaring varför, men hunden är så himla söt att jag nästan dör.) Jag hälsade god morgon på damen och hon blev så glad för det, gissningsvis för att ingen människa hälsar henne det i vanliga fall. För min del får jag i alla fall ett och annat god morgon på jobbet. Promenaden upp till jobbet blev varm, men jag stannade bland annat vid floden och tog en bild och hämtade andan.

∼ ♦ ∼

Drama, komedi och romantik – och sött – på jobbet

Nyöversättning av En förtrollad april av Elizabeth von Arnim

En nyöversatt bok som jag fått för recension.

Arbetsveckan inleddes med två möten, det ena via Zoom, det andra IRL. Precis före mötena tittade S förbi med en bok som hans fru har översatt till svenska och som jag fick för recension. Det blir perfekt sommarläsning. Boken gavs ut första gången 1922 (!) och är skriven av en brittiskaustraliensisk författare vid namn Elizabeth von Arnim. Författaren i sig är mycket spännande. Bland annat var hon gift ett par gånger, men hann ändå vara ihop med H.G. Wells med flera. Dessutom var hon släkt med Katherine Mansfield, även hon författare, på fädernesidan. Boken har filmatiserats två gånger, 1935 och 1991. Översättningen heter En förtrollad april (ursprunglig titel Den förtrollande april i översättning av Signe Lyth 1924) och handlar om två kvinnor som lämnar 1920-talets trista (?!) London för att semestra på ett ensligt slott i Italien. Drama, komedi och romantik, säger Wikipedia om filmen.

Men läsa kunde jag ju inte göra förrän det blev lunch och då fortsatte jag givetvis med Järnblomma samtidigt som jag åt smörgås och ägg vid skrivbordet. Min gulliga godisgubbe L hade lämnat fredagssmaskens till mig så det fick bli lunchdessert.

Fredagsgodis från L på skrivbordet.
Skrivbordslunch med dessert.


När det började dra sig mot hemgång på eftermiddagen kom också regnet. Jag hade varken jacka eller parapy, men solbrillorna låg i ryggsäcken. Men efter regn kommer solsken, så även denna dag.

∼ ♦ ∼

Inga omfattande planer

Jag hade tur med vädret och kom torr, men varm hem. Jag hade tröjan på mig och ändå blev jag inte svettig. Himlen mörknade och jag insåg att det nog skulle komma mer vått från ovan. Det var lite skönt att jag klarade mig.

Nån större middag tänkte jag inte ställa till utan jag hade planerat att äta rabarberkräm med mjölk och smörgås till kvällsmat. Det passade bra eftersom det var varmt. Och varken kräm eller bröd var mögliga.

Nötbrödsmackor rabarberkräm m mjölk Hopptisarna o Järnblomma

Kvällsmat med Hopptisarna och Järnblomma.


För kvällen fanns inte heller några omfattande planer. Jag brukar läsa, se nyheter och kanske nåt mer. Ibland stänger jag bara av TV:n efter att ha sett nyheterna.

Ytterligare en dag utan ont nånstans. Visst känner jag av vänsterfoten när jag går, men den värker inte.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn eftermiddag har vi avdelningsmöte. Då ska vi gå igenom konsultens rapport. Jag vet inte, jag har en känsla av att jag lär bli på dåligt humör. Eller också får jag försöka slå ifrån mig eventuella negativa tankar.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 6 juni och söndagen den 7 juni 2026: Asjobbig ensamhet, kamp med bok och annorlunda glas hämtade

Publicerat den 7 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, nationaldagsfirande..?

Ledsen

Ensamheten är asjobbig, trots livslång förberedelse.

Nja, det kan jag inte påstå att jag ägnade mig åt igår. Varför skulle jag fira även det ensam? Det räcker med att jag firar födelsedagar och namnsdagar och storhelger och alla andra saker på egen hand. Hela mitt liv har jag förberett mig för den här totala ensamheten. Det är chockerande för mig att förberedelserna inte har räckt till: jag tycker att ensamheten är asjobbig. Gissningsvis tar den livet av mig inom tio år – om inte hjärtat hinner före. Då borde jag försöka leva nu. 

Igår kväll hyfsade jag flaskan rödvin som stått öppnad ett tag. Vinet blev betydligt bättre ljummet och till mat. Men sen drack jag det sista framför TV:n. Jag såg de två avslutande delarna av Trom och började titta på första säsongen av Konspirationen. Två avsnitt såg jag av den senare och det var riktigt spännande. Trom, däremot, slutade med en cliffhanger och jag hoppas givetvis på en fortsättning.

Det var Anna som tipsade mig om Konspirationen, för ganska länge sen. Det tycks finnas folk som tror att Anna och jag umgås mycket. Det gör vi inte. Vi tipsar varandra om TV-serier, till exempel. Anna är nästintill den enda som har erbjudit mig praktisk hjälp det senaste året när jag har varit sjuk. Vi har träffats och ätit middag en kväll i april i år. Vi ger varandra födelsedagspresenter och julklappar. Och i fredags hittade hon glas som hon vet att jag samlar på. Detta innebar att vi träffades en stund idag så att jag skulle få glasen som hon snällt nog inhandlade. Så Vän af Ordning och alla andra som tror sig veta så mycket: det är inte mer än så. Det har gått två och ett halvt år sen Anna och jag separerade. Vänligen lägg er inte i.

∼ ♦ ∼

Äntligen bokbyte!

Det är inte så ofta att jag får kämpa med en bok. Men nu har det hänt. Jag fick kämpa rejält med Sally Rooneys bok Intermezzo. I morse hade jag ungefär 100 sidor kvar – jorå, jag läste en del igår, jag såg inte bara på TV-serier. Mot slutet tog sig boken. Eller… jag kände nånting.

Cirka 100 sidor kvar, bara…
Söndagsstart.

Bokbytet gick till en deckare, del två i en serie som tyvärr innehåller ett ganska stort relationstema som inte går att bortse ifrån helt. Det finns dock delar av det som är intressant. Tyvärr har jag inte läst delarna i Frida Skybäcks Fredrika Storm-serie i ordning, så nu läser jag del två, Järnblomma.

Böckerna Intermezzo och Järnblomma

Bokbyte från en irländsk relationsroman till en svensk deckare med stort relationstema.

∼ ♦ ∼

Solig söndag

Söndagen jag vaknade till var solig och blåsig – som vanligt. Medan jag väntade på morgonkaffet fördelade jag veckans medicin. Planerna för dagen var att skriva några inlägg och publicera en del av dem. Glasen skulle jag inte hämta förrän efter klockan 16 eftersom Anna jobbade. Jag behövde handla lite bra-att-ha-i-kylen till veckan. Så jag tog det rätt lugnt och det är rätt sätt för mig att använda en ledig dag: ta det lugnt och ha ett par planer.

Jag åt frukost före klockan tolv, kors i taket. Det blev rostat nötbröd, som igår, men rabarberkräm med mjölk till. Mycket gott! Krämen jag gör börjar bli riktigt bra.

Söndagsfrukost med Hopptisarna o Järnblomma rostat nätbröd o rabarberkräm

Hopptisarna och jag avnjuter rostat bröd, rabarberkräm med mjölk och Järnblomma till söndagsfrukost.


Fortsatte därefter en stund att skriva innan jag tog dagens dusch. Efter det blev det ett par timmar på min soliga, heta och blåsiga balkong. Jag läste och intog söndagsfika med Noisette, of course. Men som synes på strumporna längtar jag efter hösten. (Motivet på strumporna är höstlöv. Det är inte bra för mig att vara ute i solen på grund av medicinerna.)

En stunds läsning i balkongsoffan med höststrumporna på.
Söndagsfika på balkongen.

∼ ♦ ∼

Handling och fyra annorlunda glas

Muminpåse

En Muminpåse med glas.

Runt 15.30 tog jag bilen och körde en sväng innan jag plockade upp Anna vid hennes jobb. Medan jag väntade på henne träffade jag hunden Milo och fick gosa en stund med den elva månader unga pojken. Jättesöt! Han ville hellre stanna med mig i stället för att gå med sin matte.

Anna hade glasen med sig i en Muminpåse. Eftersom jag skulle åka och handla frågade jag om hon ville hänga på. Det ville hon. Jag köpte ett par ramar på Rusta som jag tänker göra nåt med i sommar. Ett litet projekt, alltså. På City Gross handlade jag det jag behövde till kylen och lite annat till badrummet.

Hemkommen packade jag upp glasen. Jag är inte hundra procent säker på att de är handmålade av Tommy Persson, målningen är inte riktigt lika… rak som på de glas jag har. Dessutom är foten på de här glasen omålad. Men… de är jättefina ändå och jag tänker ha dem som vatten- eller saftglas. Det var snällt av Anna att tänka på mig och 60 pix är verkligen ett överkomligt pris för fyra annorlunda glas.

Dagens handling till kyl och badrum och ramar för ett mindre projekt hemma.
Fyra annorlunda glas.

Innan jag diskade glasen slängde jag fram lite mat. Jag hade köpt kallskuren kyckling och kalkon som jag åt med mimosasallad, knäcke och ost.

Kalkon o kyckling med mimosasallad Järnblomma Hopptisarna knäcke

Kallskuren söndagsmiddag med Hopptisarna och Järnblomma.

Och nu väntar kvällskaffet och en stunds läsning i fåtöljen. Inte heller idag har jag haft så mycket ont nånstans. Det är jag oerhört tacksam för.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Dags för en ny arbetsvecka i morrn. Men det återstår inte många veckor innan det är semester…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Fratelli Antonio e Raimondo Langhe Rosso 2020

Publicerat den 7 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett vin från Piemonte.

 

Fratelli Antonio e Raimondo Langhe Rosso 2020

Strävt, fylligt, kryddigt och mustigt rödvin från Piemonte.

En stor älskare av italienska rödviner är jag! Det är roligt att prova såna viner som jag inte tidigare har smakat. Lite extra kul blir det om de är goda. En flaska som jag öppnade för ett tag sen och har smuttat på är Fratelli Antonio e Raimondo Langhe Rosso 2020. Länken går till en senare årgång, 2022, som är den som säljs just nu. Vinet nätshoppade jag hos Vinoteket. Det går inte att köpa på Systembolaget.

Det här vinet kommer från Piemonte i nordvästra Italien. Vinoteket anger att det är mycket strävt och fylligt, kryddigt och mustigt. Det stämmer. Vinet är gjort på druvan barbera, ”folkets druva”. Druvan ger både enkla vardagsviner och fina kvalitetsviner och har vunnit i popularitet.

Vinets alkoholhalt ligger på 13,5 procent och sockerhalten på <0,3 gram per 100 milliliter. På prislappen står det 129 kronor.

Vinoteket föreslår att vinet serveras till grillat, till exempel lamm, smakrika pastarätter eller pizza. Jag sippade ett glas då och då utan nåt till, men det sista av vinet drack jag till pulled chicken och klyftpotatis. Jag föredrar att ljumma rödviner, gärna ovanpå spisen medan ugnen är på. Vinoteket tycker att vinet ska serveras när det är cirka 18 grader.

Så här skriver Vinoteket och vinets doft och smak:

”Djup aromatik av mogna röd bär som kombineras med elegant kryddighet, rosor och läder. Smaken är rik av nyanser av lakrits, ceder och rosor.

När vinet var ordentligt ljummet kände jag tydligt smaken av ceder och kryddor. Doften av röda bär noterade oavsett temperatur på vinet. Men smaken lyfte helt klart av att ljummas. Det är bra att ytterligare en flaska finns i vinskåpet så att jag kan prova vinet även till ostar.

Toffelomdömet blir det högsta, men notera att det måste ljummas!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Intermezzo

Publicerat den 7 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bokreabok om relationer.


Sally Rooneys bok IntermezzoEn liten utgrävning i hyllan med olästa böcker trollade fram en bok jag köpt på årets (2026) bokrea. På Uppsala bokhandel hittade jag Sally Rooneys bok Intermezzo. Den slog jag till på för att inte helt snöa in på kriminalromaner. Det här är nämligen en relationsroman.

Bröderna Peter och Ivan Koubek har inte mycket gemensamt. Peter är jurist och framgångsrik på ytan, medan Ivan, hans tio år yngre bror, är ett schackspelande underbarn och väldigt udda. Pappan till bröderna har nyligen gått bort och bröderna har sorg. Men så träffar Ivan den lite äldre Margaret och de utvecklar ett förhållande och tycks förstå varandra trots ålderskillnaden. Peter, däremot, kan inte välja mellan kvinnorna i sitt liv – Sylvia, den första stora kärleken och Naomi, en student.

Åldersskillnaden mellan bröderna är tio år och det gör däremot stor skillnad dem emellan. Men mellan Ivan och Margret är åldersskillnaden 14 år och det tycks inte göra nån större skillnad. De tvingas dessutom dölja sitt förhållande av flera anledningar, inte bara åldersskillnaden. Ändå är det liksom mer skam i att hon är äldre än han är.  Peters förhållande med den yngre Naomi är däremot helt öppet. Intressant…

Ivan har flera neuropsykiatriska diagnoser är jag övertygad om. Det kräver en del av läsaren att förstå hur han tänker och hans dialoger. Författaren skildrar detta väldigt trovärdigt och jag blir smått galen – till att börja med. Jag vänjer mig lite sen. Fokus tycks i alla fall inledningsvis ligga på just den yngre brodern. Eller tja… Jag vet inte.

Det serveras ett antal heterosexuella samlag och sånt intresserar mig inte ett dyft. Jag orkar inte ens rodna, gäspar, snarare. Urtråkigt, ju.

Styckena är väldigt långa. Meningarna har skiljetecken, men dialogerna har inga pratminus eller citattecken och det är jobbigt att läsa samtalen mellan karaktärerna.

Jag pinar mig igenom boken, läsningen blir aldrig lustfylld nån gång. Mot slutet, när sorgtemat i boken liksom exploderar, känner jag nånting. Men jag vet ju inte hur det är att ha syskon, så… Nä… det här var en bok som inte passade mig.

Toffelomdömet blir lågt. Den får säkert högre omdöme av andra läsare.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

En annan roman av Sally Rooney som jag har läst:

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 5 juni och nationaldagen 2026: Det tar sig, det sociala livet…

Publicerat den 6 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, helgen skrider långsamt…

Godisskål framför Förrädarna

Det var godis kvar från förra helgen eftersom jag hade ont i magen då. Tur för mig den här helgen!

Helg… Ja det är ju skönt att vara ledig och inte jobba, men… Jag har som vanligt inga större planer för nån av dagarna. Igår kväll hade jag planerat att se Förrädarna och den planen fullföljde jag. Tyst vittne såg jag också. Kanske är de här säsongerna av båda programmen inte de bästa. Det känns som om man försöker hitta på nya grepp i båda serierna, men de faller lite platt. De flesta deltagare i Förrädarna är rätt korkade och många vill mest bara synas i rutan. Och i Tyst vittne… jag vet inte om jag gillar att det har smugit sig in för många relationsdelar och för mycket kärlek. Ja ja, jag glodde på båda avsnitten i alla fall. Av Tyst vittne återstår två delar på säsongen, Förrädarna var det säsongsavslutning på. Godis är i alla fall gott och eftersom jag hade ont i magen förra helgen var allt det godiset kvar att mumsa på. Men nej. Självklart åt jag inte upp allt.

Så mycket mer hända inte igår kväll. Jag satt upp till nånstans mellan 23 och 23.30. Tanken var att jag skulle läsa i sängen, men Intermezzo tilltalar mig inte och i stället spelade jag en rafflande final i en Wordfeudmatch med en arbetskamrat. Somnade när det var som mest spännande…

∼ ♦ ∼

Lördagsförmiddag med Intermezzo, sur gammal tant och biltur

Intermezzo o kaffe på sängen

Lördagsstart med urtråkiga heterosexskildringar och kaffe på sängen.

Natten blev rätt OK sömnmässigt. Vidare gläds jag åt varje morron jag vaknar och inte har särskilt ont nånstans. Det underlättar att leva när en slipper smärta. Magen är ju som den är, oberäknelig, men den gör inte ont som förra helgen och jag kan äta utan att jag får ont. Äta är ju ett av mina få nöjen numera.

Runt klockan åtta tog jag min första mugg kaffe, på sängen givetvis, det är ju en ledig dag. Vidare slog jag upp Intermezzo och läste. När jag slog ihop pärmarna för att kliva upp var jag knappt halvvägs, 45 procent, enligt Goodreads. Suck… Dessa skildringar av heterosex går mig på nerverna ibland. Eller… jag blir uttråkad. Och det är dessutom inte bara en skildring utan flera…

Nationaldagsmorgonen var mulen. Förvånad noterar jag i sociala medier hur många som verkar fira den här dan. En stor skillnad från tidigare om åren. För övrigt blev ju inte nationaldagen röd dag förrän 2005 och jag har väl aldrig firat den – mer än 1980 – fast då var det min student jag firade. På tal om studentfirande ser det för jävligt ut här utanför i allén. Gårdagens studenter var duktiga på att skräpa ner, men ingen jävel plockar upp skräpet. Här var i alla fall hyfsat lugnt igår kväll. Småbarnen med vita mössor orkade väl inte vara uppe – lika lite som sura gamla tanter med vitt hår orkade det.

Frukost orkade tanten i alla fall sätta i sig. Det blev rostat nötbröd och fil med bär, som vanligt i sällskap med Hopptisarna. Och så försökte jag läsa en stund igen…

Lördagsfrukost med Hopptisarna Intermezzo nötbröd fil med bär

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Intermezzo.


Jag insåg att jag behövde gå med sopor och komma hemifrån en stund, så jag bäddade, duschade och rafsade ihop det som skulle kastas. Efter soprumsbesöket tog jag bilen och körde en sväng. Jag tänker att i sommar ska jag försöka planera några utflykter jag ska göra och inte bara ”köra en sväng” för att ”komma hemifrån”. Måste ha några mål, annars blir semestern outhärdlig.

∼ ♦ ∼

Tankar om glas samt sex och spyor till kaffet

Hemkommen från bilturen skrev jag ett inlägg om spumanten jag drack igår. Utöver det bestämdes det att jag kan hämta glasen, som Anna köpte åt mig igår när hon var på second hand-tur, i morrn framåt seneftermiddagen. Det är svårt att se hur stora glasen är, men om man jämför med handen inser man att de inte är jättestora. Kan det vara shotglas? I vart fall är de handmålade av Tommy Persson, han som målat de två vinglasen och de två vatten-/whiskyglasen jag fick av dåvarande arbetskamrater när jag fyllde 40 år, på medeltiden, alltså. För gårdagens fyra glas betalade jag endast 60 kronor.

Gårdagens spumante…
…och gårdagens handmålade glas som Anna har köpt åt mig.

Slöade på soffan en stund och läste och nu har jag betat av typ 65 procent av boken. Jag läste när jag fikade och naturligtvis var det både en sexscen och en scen med spyor i boken just då. Men Noisetten var god, fast hade lite bränd botten.

Intermezzo Noisette o kaffe

Läste om både sex och spyor medan jag fikade.

∼ ♦ ∼

Brännskador och sentimentaliet

Bokuppslag i knäet och bubbel i glas i handen

Ett glas bubbel, för att stå ut med boken, under matlagningen.

Kvällens middag var planerad och enkel. Pulled chicken och klyftpotatis sköter sig självt i ugnen, man måste bara röra om då och då. Självklart brände jag mig på högerhanden.

Medan jag väntade på att maten skulle laga sig läste jag och hade en sms-konversation. Kanske var det därför jag brände mig. Nåja, ett glas bubbel passade bra till boken (så att jag står ut).

Till maten drack jag ett rött, strävt och fylligt vin, en flaska som jag har haft på g ett bra tag. Det kommer ett separat inlägg om det vinet. Först tyckte jag inte att det var nåt vidare, men till maten i kväll var det kanon.

Pulled chicken klyftpotatis rödvin Hopptisarna och Intermezzo

Sisådär mat, gott vin.

Medan jag åt lyssnade jag på musik, så som jag gjorde tidigare. Men det var inte bra. Jag lyssnar bara på musik jag gillar och den gör mig sentimental och gråtmild. Säg nån låt som inte har ett minne förknippat med sig… Nu ska jag försöka rycka upp mig och se om jag kan hitta nåt mordiskt att glo på.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Igår pratade jag tre hela meningar med tjejen på Butiken på hörnet. Idag pratade jag fem meningar i mobilen med Anna. Det tar sig, det sociala livet.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett spumante: Terre di Mario Spumante

Publicerat den 6 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett bubblande italienskt vin.

 

Terre di Mario Spumante

Friskt och fruktigt spumante som tyvärr tappade både doft och smak.

Vita viner med bubblor börjar tilltala mig allt mer. Jag har oftast minst en flaska i kylen. Och på fredagen var det tur, för mitt vita vin var slut. Visserligen hade jag öl som jag kunde dricka till min smörgåstårtbit, men ett vin med bubblor var jag mer sugen på. Jag öppnade, med vissa problem på grund av mina händer, en flaska Terre di Mario Spumante. Flaskan har varit med i nån av lådorna jag nätshoppat från Vinoteket. En flaska kostar 99 spänn, men det går inte att köpa på Systembolaget.

Det här mousserande vinet är gjort på okänd druvblandning. Vinoteket anger att det är friskt och fruktigt. Det är medelfylligt. Alkoholhalten ligger på 11 procent och sockerhalten på 1,4 gram per 100 milliliter.

Vinoteket rekommenderar vinet bland annat till salta mandlar, så jag provade det som fördrink med just salta mandlar. Enkla tilltugg förespråkas såsom crostini med färskost och örter, eller oliver. Den som vill äta nåt varmt till vinet föreslås grillade skaldjur, till exempel räkor, musslor eller en hummer med en lätt citrussås. Även milda fiskrätter, såsom pocherad lax eller en fräsch ceviche, funkar med vinet.

Så här beskriver Vinoteket vinets doft och smak:

”Doften är inbjudande och aromatisk, med tydliga toner av saftiga päron, mogna gula äpplen och frisk citrus. Subtila nyanser av mandelblom och vita floralitet ger en blommig elegans som kompletterar vinets fruktighet. […] friskt och fräscht med en välbalanserad mousse som ger en krämig men samtidigt uppiggande textur. Smakerna av päron och citrus, särskilt citron och grapefrukt, ger en livlig och läskande upplevelse. En lätt sötma balanseras av en pigg syra, vilket gör att vinet känns både lättdrucket och elegant. Avslutningen är rund och behaglig, med en subtil mineralitet […]

Asså jag har lite svårt att hålla med om detta. Till mandlarna noterade jag tydligt citrus i såväl doft som smak. Det var verkligen friskt och fruktigt till dem. Till smörgåstårtan med räkor och skagenröra tappade vinet både doft och smak. Det blev smaklöst, nästan vattnigt. Först i eftersmaken noterade jag aningen citrus och något mer.

Toffelomdömet blir medel och då är jag snäll.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 5 juni 2026: En välkänd Uppsalabo om sin vardag

Publicerat den 5 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, en liten tillbakablick på gårdagen…

Äpple på servett på lunchbord

Godis-L bjöd på äpplen och kunskap.

Igår eftermiddag var jag på en kortföreläsning som gavs i lunchrummet i Segerstedthuset där jag jobbar. Det var Godis-L som föreläste under rubriken Kulturantropologi ur dödlig synvinkel?. Egentligen skulle jag ha skrivit om föreläsningen i gårdagens dagboksinlägg, men jag var för trött. Dessutom gav den mig en del att tänka på och bearbeta, i såväl vaket tillstånd som under nattsömnen. L berättade om sitt fältarbete i Tanzania respektive Texas. Han jämförde hur två offer för hemska gärningar hanterade straff och hämnd – enligt respektive samhälles normer, regler och lagar. Jag ska inte återge föreläsningen, det kan jag inte, men den fick mig att tänka en hel del. Frågorna som snurrade i mitt huvud var: Är det bättre att hantera hämnd genom att utdela en förbannelse, därefter inte prata om det och låta tiden gå, år och generationer passera, till dess att en förbannelse kan anses ha inträffat och först då offentliggöra – och gå vidare? Eller är det bättre att låta ett dödsstraff snabbt ta livet av en mördare som har låtit sitt offer och de närstående till offret lida ofantligt mycket längre tid? 

Syftet med föreläsningen var inte helt säkert att ge svar på frågorna som jag har formulerat ovan, snarare att ge åhörarna nåt att tänka på. Det kanske till och med inte finns några svar..? Tungt…

Mörk junikvällshimmel över hustaken

Tunga frågor som snurrade i vaket tillstånd igår kväll och under nattsömnen…

En älg, en fjolårskalv, förirrade sig in i Uppsala denna kaosdag, ramlade och slog sig så illa att den dog. Var den del av en förbannelse, stackarn..?

∼ ♦ ∼

Regnig studentdagsstart

Student 1980

Toffelstudent 1980.

När jag vaknade i morse efter en natt när tunga frågor snurrat i skallen, gjorde jag det till ett ösregn. Det regnade ganska bra under morronen och hade nog regnat en del i natt. Trist för dem som har studentdag idag, tänker jag, och minns min egen studentdag som var en helt fantastiskt solig 6 juni för 46 år sen i morrn. (Detta var alltså innan nationaldagen blev helgdag.) Det ser inte soligt ut på bilden här till vänster, men det var det. Färgerna på fotot har förändrats genom åren.

Jag undrar vad jag funderade på när pappa tog bilden. Gissningsvis den kommande resan till Brighton dit jag skulle åka för att jobba. Ett enormt äventyr för en 18-åring på den tiden. Ett väldigt lärorikt äventyr också…


Nåja, den här studentdagen inleddes med rejäl väta. Det hindrade inte en representant från Affärsgymnasiet att såga ner björkbeståndet vid Stora parkeringen, det enda gröna på stället. Lukrativ affärsidé för skolans elever? Man undrar.

Jag undrade. På Instagram. En person med ett privat konto (inte offentligt) på Instagram angav sig vara representant för fastighetsägaren och bemötte min bild nedan genom att uttrycka att fastighetsägaren är tacksam för detta. (För vad? Tipset om affärsidé? Gratis trädgårdsarbete?) Hela parkeringen var för övrigt avstängd idag. Var alla närstående till dagens studenter skulle parkera var en gåta. Uppsala centrum kan man knappt köra bil i (den vettige gör det inte), men man kan fan knappt parkera nånstans strax utanför centrum heller.

Rejält väta…
Såga ner björkar lukrativ affärsidé för Affärsgymnasiets elever?


Ja ja, jag åt min frukost inomhus vid 6.30, läste Intermezzo och sen parkerade jag mig vid jobbdatorn klockan sju.

Fredagsfil med bär Hopptisarna o Intermezzo

Fredagsfrukost inomhus med Hopptisarna och Intermezzo.

∼ ♦ ∼

Dagens jobb, en promenad, korvlunch och till och med kräm

Idag var det fokus på artiklar. En artikel skickade jag iväg för fakta- och citatgranskning och två andra intervjuförfrågningar mejalade jag. En av dessa nappade genast. Utöver det var det en del ”administration” som att lägga in utgivningsplanen i såväl elektronisk som analog kalender.

Före lunch tog jag en kort friskvårdspromenad, för just vid lunchtid skulle utspringet vara vid det så kallade gymnasiet jag bor intill och då ville jag inte råka passera. Det räckte med att det hördes rätt bra trots stängda fönster och dörrar. Surtanten gick ner till tunnelbygget och kikade och fotade.

Tunnelbygget från vänster sida sett upp mot stan…
…och rakt på. Ett tåg passerade över den blivande tunneln.
Armering, ser det ut som.

Självklart gick jag in till Butiken på hörnet för att handla till helgen. Trevliga Å jobbade inte idag, men den unga tjejen som var i tjänst hanterade ett besvärligt ärende mycket föredömligt. Kunden, som skulle ha flera studenttårtor, blev nöjd och jag imponerad. Jag skulle bara ha två Noisette och ett nötbröd. Men först sa jag fem studenttårtor. Tjejen bleknade markant, så jag skyndade mig att säga att jag skojade.

Därefter besvarade jag några mejl och så tog jag lunch. Idag blev det två grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka.

Två Noisette och ett nötbröd från Trillerbutiken till helgen.
Två grillade kycklingkorvar med tillbehör till hemmalunch.


Efter lunch tog jag emot beställda bilder, gjorde bildval och fixade bildstorlek, peppade en person via mejl och försökte stå ut med oljudet utanför. Lastbilarna ställdes upp på båda sidor av S:t Olofsgatan och blockerade således annan trafik rätt bra. Det sköts smällare (hoppas jag och inte nåt annat) både på parkeringen och på gatan och fördes allmänt oväsen. Då passade jag på att förflytta mig från arbetsrummet till spisen och kokade rabarberkräm och diskade. Perfekt tajming, för när jag var klar, var stöket borta och såväl gatan utanför som parkeringen tysta.

Nykokt rabarberkräm

Nykokt rabarberkräm. Känner du doften..?


En trevlig glasöverraskning fick avsluta arbetsdan. Jag gick ett varv med dammvippan innan jag slängde mig på soffan.

∼ ♦ ∼

Fredagstraditioner

För att få lite stabilitet i tillvaron har jag skapat vissar rutiner och traditioner. På fredagar, till exempel, går jag och köper två Noisette till lördag och söndag. Check på den – se ovan! Men fredagsmiddagen har jag redan köpt dan innan – en bit smörgåstårta. Check på den – se gårdagens inlägg! Jag dricker gärna ett glas vitt till tårtbiten, men det vita vinet är slut. Öl funkar bra, men det var jag inte sugen på. Det fick bli bubbel, Terre di Mario Spumante, idag för sånt slinker ju alltid ner. (Ett separat inlägg om vinet kommer vid annat tillfälle!) Fast innan jag satte mig till bords tog jag ett glas som fördrink och en skål med salta mandlar vid datorn där jag skrev större delen av det här inlägget.

Gårdagens spumante…
En liten fördrink och salta mandlar vid datorn medan jag skrev större delen av det här inlägget.
Och så smörgåstårta med bubbel till huvudrätt.


Efter mat och disk, när det blivit lite mera kväll, brukar jag se det senaste avsnittet av Förrädarna. I kväll bespetsar jag mig på säsongsavslutningen. Det kan även bli senaste delen av Tyst vittne.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag sökte på Tofflan på nätet och AI tog fram följande beskrivning:

”Tofflan är pseudonymen för en välkänd Uppsalabo som driver den personliga bloggen Tofflan – the neverending story. Hon är en litteraturvetare och kommunikatör som delar med sig av sin vardag. I sin blogg skriver hon mycket om böcker och recensioner, mat och vin, lokala miljöer och natur i Uppsala (som Svandammen och Fyrisån), katter, jobb och vardagliga reflektioner. Bloggen har funnits länge och du kan följa hennes senaste inlägg på Tofflan – the neverending story.

Intressant… Det var nån som vid nåt tillfälle sa att jag inte finns i sociala medier. Eller hur…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 3 juni och torsdagen den 4 juni 2026: Ro och Intermezzo och rabarber på det

Publicerat den 4 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, äntligen…

… fann jag lite ro igår kväll! Jag försöker förstå vad oron beror på eller vad som triggar den. På tisdagskvällen var jag inte direkt orolig, jag var ledsen. Igår kväll kände jag mig… inte sprudlande glad, men lugn. Jag läste mest, såg nyheterna på SvT, och så blev det bokbyte. Den sista delen i serien om Hanne Wilhelmsen tog sig mot slutet. Så nu har jag lämnat spänningen och sommarstugan i södra Norge för kärlek på Irland, Intermezzo, som boken heter. Jag ska alltså läsa en sorts relationsroman. Sally Rooney har jag läst tidigare. Hennes bok Normala människor läste jag och uppskattade även om jag tyckte att den var lite tung. Vi får se hur den här är. Jag är ju egentligen ingen fan av vare sig verkliga eller litterära relationer, allra minst kärleksrelationer.

Böckerna Diamanter och rost o Intermezzo

Bokbyte igår kväll och jag förflyttade mig från en sommarstuga i södra Norge till Irland.

∼ ♦ ∼

Lååångt att läsa, varmt att gå

Torsdagen jag vaknade till startade soligt och varmt. Jag stoppade ner glajorna i ryggan direkt på morronen. Igår låg de hemma när jag skulle gå från jobbet och det var jättesoligt för mina känsliga ögon. Det tog inte många timmar förrän det mulnade på…

Men… torsdagsfrukosten åt jag vid ett ganska soligt köksbord och så läste jag. Boken påminner lite grann om Ulysses av James Joyce. Need I say more för den som fattar??? Nu har den här boken tack och lov skiljetecken, men såväl kapitel som stycken är lååånga. Jag undrar om jag kommer in i författarens sätt att skriva eller om det här blir en bok jag faktiskt inte avslutar…

Frukost med fil bär Hopptisarna o Intermezzo

Frukost med Hopptisarna och en bok med lååånga stycken…

 

Grönt vid Carolina Engelska parken

Grön tillvaro.

Det var varmt när jag gick i morse och nästan så att tröjan kändes onödig. Men samtidigt hade det varnats för regn och jag tänkte att nåt måste jag ha på mig som skyddar. Den senaste tidens väder med både sol och regn har i alla fall gjort tillvaron väldigt grön och fin. Sen fattar jag att mycket är extremväder och beror på att vi inte är särskilt rädda om miljön. Det är i alla fall en vacker tid just nu, innan det blir så där stekhett och outhärdligt. Dagar när man inte orkar göra nåt och nätter när man inte kan sova.

 

 

∼ ♦ ∼

Jobb och jobb

Arbetsdagen bestod av ett Zoommöte, ett IRL-möte med Stora A om två artiklar, en kortföreläsning och en avtackning. Lunch vid skrivbordet nånstans i mitten av dan.

Skrivbordslunch med Intermezzo.
Intressant kunskap förmedlad via kortföreläsning.
Bulle och bubbel vid avtackningen för våra praktikanter.


I morrn jobbar jag hemifrån och jag har förberett en del material som jag ska ta med och jobba med. Typ tre artiklar… Vi får se hur det går med tanke på att det är studentfirande i Uppsala och jag bor nära ett så kallat gymnasium med bara en parkering emellan…

∼ ♦ ∼

Rabarber och handling

Rabarber i påse mellan mina fötter

Jag fick en nyskördade rabarber.

Idag hade jag tur att få åka med en lagad U-bil hem. Tur för att det började regna på eftermiddagen. Och dessutom hade chauffören med sig en påse nyskördade rabarber. Så gott!

Tanken var att hoppa in på Korgtassen på väg hem från jobbet, men jag tog vägen om hemmet för att lämpa av rabarberna och hämta min handlingsrygga.

På Korgtassen var det förvånansvärt lite folk. Det kan ha att göra med att Systembolaget i Kvarnen är stängt… Alla verkar dock inte ha koll på det. Synd om dem. Jag handlade det lilla jag skulle ha. Viktigast av allt var en bit smörgåstårta till i morrn. Sen var jag på apoteket och hämtade returpåsar för läkemedel, bland annat. När jag kom hem för andra gången skalade jag, skivade och frös in de rabarber jag fick idag, för i morrn ska jag koka kräm på sista påsen från förra laddningen. Kände verkligen att jag borde få vuxenpoäng. Vem vet, jag kanske ger mig på att göra en paj framöver..?

Jag hämtade returpåsar för läkemedel…
…handlade…
…skalade, skivade och frös in rabarber. Vuxenpoäng!

∼ ♦ ∼

Torsdagskväll

Kvällsmat blev den tredje portionen rabarberkräm av andra koket av de första rabarberna. Hängde du med? Rabarberkräm är så gott och det är ju ganska C-vitaminrikt och nyttigt också.

Mackor o rabarberkräm med Hopptisarna och Intermezzo

Kvällsmat med Hopptisarna och Intermezzo.


I afton händer inget särskilt. Jag ska försöka komma in lite mer i Intermezzo, det är allt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det har soundcheckats utanför och fy fan, säger jag. Hoppas eländet inte blir alltför utdraget i morrn. Orkar inte med fulla småbarn som är på väg ut i arbetslöshet. Många av dem orkar inte jobba och många får inte jobb i en handvändning. Så många verkar vara totalt utan planer för framtiden. Men undantag finns. Som våra ambitiösa praktikanter.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Diamanter och rost

Publicerat den 3 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sista delen i serien om Hanne Wilhelmsen.


Anne Holts bok Diamanter och rostSerien om Hanne Wilhelmsen – och de flesta andra böcker av Anne Holt – har jag läst. Jag tycker att kvaliteten har varierat ibland. När jag fick veta att del 13 om Hanne Wilhelmsen är den sista delen i serien köpte jag raskt boken på nätet för jag kunde inte vänta på den särskilt länge. Så snart alla böcker för recension var lästa och recenserade kastade jag mig över Diamanter och rost.

Det är midsommar 2024 och Hanne Wilhelmsen tillbringar motvilligt sin tid i familjens sommarhus. Det är en av förutsättningarna att Hanne ska… ”skärpa sig” för att frun Nefis ska stanna. Tyvärr får hon inte jobba med några nya fall, polischefen tillåter inte det, och Hanne gillar inte att vara sysslolös. Men så hittas en död kvinna i ett badkar på en äng. Den döda är bekant med Hannes granne, folkskygga deckarförfattaren Kristine Hoff. Till hennes trädgård söker sig Hanne för att finna lugnet när gäster och fester tar över det egna huset. De båda kvinnorna blir vänner och ännu en gång får Hanne visa att hon är bäst på att gräva upp gamla hemligheter och lösa brott.

Den tidigare konflikten mellan Nefis och Hanne ligger kvar lite grann och skaver ibland även i den här boken. Hanne har blivit en beräknande bitch, men hon är bara riktigt bitchig ibland. I stället använder hon  sina förmågor att vara social och kunnig – när hon vill. Jag tycker att Anne Holt lyckas mycket bra med att beskriva sin huvudkaraktär. Övriga i persongalleriet är lite bleka.

Boken utspelar sig kring midsommar och det känns ganska perfekt tajming – jag läser boken i början av juni. Men… den är inte så spännande. Ett skumt dödsfall har skett – men inte så mycket mer när jag är halvvägs i boken. Som läsare dröjer det innan jag får veta om det är ett mord eller en naturlig död. Jag gissar att med tanke på likets placering skulle jag dock tro att det är ett mord.

Det här är en annorlunda deckare. Det tar lite längre tid för boken att komma till sin rätt. Den gör det mot slutet när bitarna faller på plats. Den sista delen i serien om Hanne Wilhelmsen är en grande finale med ett oväntat slut, men den är inte riktigt så spännande som jag hade önskat.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Hanne Wilhelmsen-serien:

  1. Blind gudinna
  2. Saliga äro de som törsta
  3. Demonens död
  4. I lejonets gap
  5. Död joker
  6. Utan eko
  7. Bortom sanningen
  8. 1222 över havet
  9. Offline
  10. I stoft och aska
  11. Det elfte manuset
  12. Tolv otämjda hästar
  13. Diamanter och rost (Läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 3 juni 2026: Lite uppför och lite nerför

Publicerat den 3 juni, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, tung kväll…

Onsdagskvällen var mycket, mycket tung. Men mellan gråtstunderna såg jag ett bra program med Fouad Youcefi där allmänheten fick skriva snabba frågor i en chatt, frågor som skulle få lika snabba svar av partiledarna. Det var riktigt bra. Jag tyckte Fouad Youcefi fick fram väldigt personliga och positiva sidor hos alla partiledare, till och med A, B och C vars politik eller person (jag har jobbat ihop med somliga) jag inte gillar. Han skötte det snyggt, är personlig själv utan att stjäla plats från dem han intervjuar och det var inga hårda toner. Tyvärr hittar jag inte programmet på SvT Play, det heter Fråga partiledarna allt. Det var inte intervjuer med de enskilda partiledarna, de finns utlagda på Play. Men programmet kanske hamnar där.

∼ ♦ ∼

Prat hjälper inte mot ensamhet

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Tomt liv.

Sen var klockan 21 och jag bara tappade det. Ingen idé att sitta uppe och bara gråta. Jag gick och la mig, läste Diamanter och rost en stund och somnade. Jag vill inte att mina kvällar – eller dar – ska vara så här, men jag har inte verktyg till att lösa allt. Att prata med nån professionell lyssnare, att skriva, hjälper inte mot ensamhet och ett tomt liv. Det är bara jag själv som kan fylla mitt liv. Fast… jag klarar inte av det. Och om en månad har jag semester och fem veckors ledighet.


Natten bestod av sömn och fyra uppvaknanden: toabesök, kramp i tån, toabesök och ont i magen. Mot slutet gav jag upp försöken att somna om och klev upp och utföra morronsysslorna. Duscha, fixa kaffe, hälla upp fil, duka fram, äta och läsa. Jag hittade en stunds ro under läsningen i alla fall.

Onsdasgsfrukostfil med blåbär o hallon Hopptisarna o Diamanter o rost

En stunds ro…

∼ ♦ ∼

Det är lite uppför…

Stentrappa Vaksalagatan

Uppför…

Dan jag vaknade till var mulen, men ganska varm. Det var lite skönt, faktiskt, att det inte var stekande sol. Men jag travade på uppför backarna till jobbet. Noterade att de vita lappar jag sett på en del bilar på stora parkeringen hemma hade slängts på marken. De handlade om att det är studentutspring på parkeringen på fredag och därför ingen parkering. Det tror jag inte är populärt hos dem som använder parkeringen (det är brist på parkeringsplatser i Uppsala) och jag ska själv jobba hemifrån. Undras hur det går.

Idag skulle jag emellertid jobba på jobbet och det var en riktig mötesdag, i vart fall hela förmiddagen. Mötena avlöpte och jag hann granska en text efter dem och före lunch. Sen lurade jag med mig Stora A på lunch. Lisbeth, som egentligen heter nånting heeelt annat, hörde av sig och vi ska också ses och luncha men inte förrän nästa vecka. Stora A och jag gick till Feiroz och åt kycklingcurry med ris och jag kunde omsätta kupongen jag fick förra veckan efter att jag hade betalat dubbelt. Tyvärr fick magen spel av maten trots att jag tyckte att kyckling och ris borde vara rätt skonsamt.

Kycklingcurry med ris med Stora A på Feiroz

Kycklingcurry med ris till lunch med Stora A.


Efter lunch började jag peta i min artikel efter gårdagens intervju. Jag skrev den, faktiskt. Det var för omväxlings skull väldigt tyst i det öppna kontorslandskapet. Nu ska Stora A kika på den och jag ska i gengäld kika på en av hans artiklar. Fräscha ögon är bra. Så det blev lite nerförsbacke också, lite flyt idag.

∼ ♦ ∼

Hett och svalkande kräm

När det var dags att gå hem hade det blivit riktigt soligt och hett. Men det blåste, så tröjan var på. Och hem kom jag utan problem. Hungrig var jag inte heller, vilket innebar att jag både kunde sitta vid datorn och skriva och sen vila en stund. Kvällsmaten var ju enkel och det var bara att göra repris på gårdagens käk: bre mackor och duka fram rabarberkräm med mjölk. Det var perfekt svalkande mat den här onsdagen. Och mackorna piffade jag till med räkost respektive kaviar på kalkonsalamin respektive osten. Vidare hittade jag några tomater i kylen som levde (= gick att äta) och tilldelade mig några såna.

Mackor rabarberkräm o mjölk Hopptisarna Diamanter och rost

Tillpiffade mackor och svalkande rabarberkräm till kvällsmat.


Som vanligt har jag inga planer för kvällen. Jag ska försöka läsa och inte gråta. Snart blir det bokbyte igen och jag har redan valt vilken bok jag ska läsa härnäst. Det är årets sista bokreabok som hade gömt sig längst ner i högen av olästa böcker. Titel avslöjas när det är dags, men det är en roman.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Lite nöjd är jag med mig själv att jag lyckades skriva artikeln idag på eftermiddagen. Stora A har fått den och lovat återkoppla i god tid så jag kan skicka den för fakta- och citatgranskning på fredag. Och då kan jag fortsätta med två nya artiklar medan jag väntar på svar.

I morrn är det inte lika många möten på jobbet, men jag ska på en kortföreläsning och en avtackning på eftermiddagen. Det blir bra.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer