OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, det finns inget vackert i magont…
Min blommande Saint Paulia.
Efter tonfiskwrapen jag åt på Segerstedtrestaurangen i tisdags har jag haft ont i magen av och till. Jag har en krånglig mage och får ont ibland. Det mest akuta brukar gå över på ett par dar. Nu är jag inne på fjärde dan. Och jag kan säga att natten har varit allt annat än rolig. Jag har reagerat på tonfiskwrapen tidigare, men inte så här. Det enda jag kan hoppas på är att natten var kulmen. Samtidigt… jag har ingen koll på hur många gånger jag har varit på toa det senaste dygnet. Så idag var det extra skönt att inte gå iväg till jobbet utan distansjobba. Rätt som det är gör magen jätteont och jag måste till en toa. Lite orolig var jag för att jag hade ett par ärenden idag så att jag behövde gå ut, men förhoppningsvis är som sagt kulmen nådd. Fast jag vet inte…
Naturligtvis kommer ingen bild på min mage eller min toalett. Njut i stället av en av mina Saint Paulior som blommar i köksfönstret.
∼ ♦ ∼
Namnsdag
Idag har det varit min förstanamnsdag hela dan. Mitt förstanamn är Jeannette och det var det jag skulle kallas också. Sen blev det inte så och det var nog rätt. Nån Jeannette är jag inte. I min familj firade vi namnsdagar, men eftersom alla är döda i min familj och det bara är jag kvar får jag fira mig själv om det ska bli nåt. Och det blir det inte. Att hitta nåt att leva för tycks omöjligt. Att hitta nåt skäl till att fira mig själv går inte. När jag var barn kunde det bli jordgubbstårta. Idag blev det i alla fall jordgubbar i frukostfilen. Sällskap hade jag som vanligt av Hopptisarna och Där skuggorna faller.
Namnsdagsfrukost med Hopptisarna, jordgubbar i filen och en stunds läsning.
Före frukost slet jag ur lakan ur sängen, för det var hög tid att bädda rent. Jag tog en dusch och tvättade håret, orkade knappt stå i badkaret. Tvätta lakan gjorde jag under dan, jag var ju ändå hemma. Klockan sju satt jag vid jobbdatorn, matt och eländig.
∼ ♦ ∼
Fredagsjobb och rent i sängen
Idag hade jag två möten på förmiddagen, båda via Zoom. Det är därför det funkar att jobba hemifrån på fredagar, det är bara två korta möten och de går att ha via Zoom. Jag påtalade att jag hade ont i magen och troligen skulle logga ut tidigt idag. Det gjorde jag, klockan 13.30. På förmiddagsrasten låg jag på soffan och vilade och stoppade liggandes i kuddar i örngotten. När det var dags för täckena fick jag stå upp.
Renbäddat i randigt ljusblått och vitt. Nallisen har redan lagt sig.
Väldigt skönt att jag orkade fixa det så att jag bara kunde gå och lägga mig i sängen om jag behövde. Jag körde också två maskiner tvätt med de smutsiga lakanen. Jätteskönt att ha även det gjort. Då kan jag fokusera på att försöka orka städa i helgen – och kanske köra ytterligare en maskin tvätt. I kväll blir det i vart fall definitivt ingen städning.
∼ ♦ ∼
Syrener i lila, Noisette i rosa och där emellan tunneln
Underbart blickfång och även doft!
Det var väldigt dåligt med orken, mycket toaspring och korta stunder raklång på soffan. Framåt lunch kände jag mig hyfsad, så jag slängde på mig jeans, skor och tröja för att få lite luft och fota. Jag kunde inte äta nåt. Eller… jag vågade inte, inte ens tomatsoppa.
Jag passerade en helt underbaralila syren på Main Street. Redan på håll kände jag dess doft. Tänk om jag hade kunnat knipsa några kvistar till mig själv på namnsdagen, men så gör man inte. Och syrenen var fin som den var.
Tunnelbygget går framåt. Det armeras för fullt. Jag längtar så till öppnandet!
Jag hann precis hem, fick av mig skorna och sprang in på toa. Asså vad är detta..? Ja ja, dessvärre behövde jag gå ut ytterligare en gång senare för att hämta helgkassen. Men ärligt… Skulle jag kunna äta nånting idag??? Två rosa Noisette köpte jag i alla fall på Butiken på hörnet. Dem kanske jag kan äta mot slutet av helgen.
∼ ♦ ∼
Vila och mat
När jag hade loggat ut för arbetsdan och -veckan 13.30 vilade jag i ett par timmar. Sen fick jag kraft nog att hämta kassen, som ska utgöra min middag i morron, lördag.
Ytterligare en stund vilade jag, satt ett tag vid datorn och skrev det här och dukade fram smörgåstårta och öl vid 18-tiden. Jag åt väldigt långsamt och drack bara ett glas öl. Lite illa mådde jag, men magen accepterade maten.
Jag kunde äta smörgåstårta och dricka ett glas öl.
Fredagskvällen lär därför fortsätta i samma sakta mak, så att magen lugnar ner sig. Egentligen skulle jag ha vägt mig innan, för jag måste ha gått ner en del i vikt. Men skit samma (!). Nu tar jag det lugnt med Förrädarna i första hand. Jag hoppas att magontet stillar sig, för jag vill inte ta det lugnt hela helgen. Det blev ju ingen rolig namnsdag, precis…
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
Idag fick jag höra hur illa familjemedlemmar kan bete sig mot varandra. Då känner jag att det är väldigt bäst att vara ensam, för jag kan välja vilka människor jag vill ha kontakt med. De ska vara lojala, ärliga och hjälpsamma. Svikare har alltid gått fetbort.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Är böcker som handlar om nåns pappa intressanta att läsa för nån annan än pappans närstående? Det funderade jag lite över när jag började läsa 
Den allra sista boken inköpt på årets bokrea att bli läst är en kriminalroman om en seriemördare. Författaren, 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 