Tisdag kväll den 20 september och onsdagen den 21 september 2022: Spännande dofter, kyla och äntligen favoriten!


 



Kära dagbok…

Det blev en hastig sorti för Annas snälla dotter igår kväll. Precis som jag trodde var det tågstrul. Mor och dotter hann inte äta middag tillsammans, utan dottern fick en matlåda och bestick med sig. Fästmön följde sin dotter och hennes gigantiska resväska samt matlåda till centralen och ett tidigare tåg. På hemvägen hörde hon av sig att det var matmarknad på Vaksala torg undrade om jag ville komma dit. Jag var på Main Street och grejade lite, men slängde på mig jeans och ytterkläder igen och traskade bort. Det var kyligt och samtidigt fyllt av spännande dofter i luften. Vi hade kunnat äta där, egentligen, fast nu stod ju en gratängform med nylagad mat på hällen hemma. Vi strosade runt och provsmakade bara ost. Jag köpte tre puckar cheddarost och en italiensk hårdost. Hej då nästan 400 spänn.

Main Street åt även jag en mindre portion pasta med fetaoströra. Det doftade härligt av vitlök i lägenheten, så jag kunde inte låta bli.

Fetaostpasta

En mindre (nåja…) portion av detta goda åt jag på kvällen.


Efteråt bänkade vi oss vid TV:n
och jag såg om måndagens avsnitt av Det sitter i väggarna. Anna hade dessutom härom kvällen upptäckt att det fanns en osedd säsong av Tyst vittne på SvT Play. Hon såg första avsnittet då och jag såg det igår. Riktigt otäckt och spännande.

∼ ♦ ∼

Det har blivit kallt. Igår när jag gick hem frös jag, på kvällen i fåtöljen framför TV:n frös jag och i sängen under duntäcket frös jag. I morse var det tre grader utomhus, men soligt. Jag gick i rask takt upp till jobbet efter att ha gett vilddjuren mat, duschat och ätit frukostfilen.

Den här onsdagen var det många möten, så jag satt mest i såna och smygjobbade lite. Bara lite. Till lunch åt jag fisk i sällskap med min bok på gång, en bok som börjar blir rejält skruvad.

Fiskgratäng och boken A woman in the library

Fiskgratäng och en rätt skruvad bok till lunch.


Och på tal om böcker levererade brevbäraren
ett efterlängtat bokpaket från Bokus under förmiddagen utanför lägenhetsdörren. Jag bad Anna att ta in det. Det innehöll två böcker till mig och en bok som ska bli en present (så den kan jag inte visa här).


Planen var att lämna jobbet vid 16-tiden för att gå till Main Street
och pytsa upp mat till katterna innan jag skyndade tillbaka. Nästan. Jag skulle inte ända tillbaka till jobbet utan till aulan i universitetshuset. Äntligen skulle jag få se och lyssna på Elly Griffiths! Jag var lite rädd att hon skulle tro att jag stalkar henne, för jag följer henne intensivt på Instagram. Men hon är ju min brittiska favoritförfattare.

En galning på jobbet foto Annica Hulth

Inte är jag nån stalker..? Bara lite galen. Bilden är tagen av min arbetskamrat Annica H.

Citrus tyckte emellertid inte om att jag bara var på Main Street en kort stund och fyllde på matskålarna, åt rostade mackor (utan att bjuda henne och Lucifer) och tömde diskmaskinen. Det var tydligt att hon tyckte att jag skulle stanna.

Citrus på mina skor på hallmattan

Du får inte gå!

Men jag gick iväg. Och jag hade sån himla tur att jag träffade på mina kollegor Annika och Viveka i sällskap med överbibliotekarien Lars och hans fru författaren Carina (som skriver på en bok jag helt säkert ska köpa!) – när de klev in från en annan ingång än jag men med självaste Elly Griffiths! Jag fick hälsa och ta i hand och säga att jag är ett stort fan. Och så fick jag ta en bild. Ett uppställt gäng, till synes, men så trevliga alla.

Carina Burman Elly Griffiths Lars Burman Annika Pontén och Viveka Stolt

Ett trevligt gäng! Från vänster Carina, Elly (Domnica), Lars, Annika och Viveka.


Lite senare dök en annan ”författarkompis” upp, Christina.
Vi två och Carina såg Lars presentera huvudpersonen. Sen satt vi andäktigt och lyssnade till Elly Griffiths lysande, roliga och intressanta föreläsning med efterföljande frågestund.


Christina
och jag stannade inte för att inta förfriskningar.
Vi tog sällskap fram till Skolgatan. Jag tror att vi båda två ville smälta intrycken från kvällens upplevelse.

Och Uppsala visade sig från en av sina vackra sidor. Jag kände mig nöjd och gladare än på länge. Att gång på gång bli utesluten i olika sammanhang där jag borde ha en plats är väldigt ledsamt och sårande, men att få vara med är stort. Nu blir det kvällskaffe!

Domkyrkotornen sedda från en bro

Uppsala visade en av sina vackra sidor när jag gick hem.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.