Onsdagen den 14 januari 2026: Snö, soppa och stryk?

Publicerat den 14 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, snö, snö, snö och mera snö…

Det var aviserat snö. Massor av snö, typ gul varning. Ja jag såg nyheter med väder x 2 igår kväll. Jag var väldigt trött och orkade inget annat igår än se nyheter. Inte ens en godispåse fick jag efter julgransplundringen. Dåligt av mig! Jag fick nöja mig med TV-nyheterna. Strykhögen lät jag ligga orörd. Månntro jag orkar ta tag i den i kväll?

I natt sov jag bättre. Jag somnade i vettig tid och vaknade bara en gång. Framsteg! Slevade i mig frukostfilen ihop med Hopptisarna och Maestro och kände mig hyfsat alert den här morronen. Åter igen har Lotten hittat en bok som jag slukar till mig. Norrmännen kan skriva deckare, helt klart, men hittills har jag mest läst kvinnliga deckarförfattare som Unni Lindell, Karin Fossum och Anne Holt.

 

Onsdagsfrukost med Maestro Hopptisarna o levande ljus

Onsdagsfrukost med Hopptisarna och Maestro.

∼ ♦ ∼

Cyklister…

Snöiga cyklar vid ett träd på Stora torget

De här cyklisterna var smarta nog att lämna cyklarna på Stora torget. Torget har värmeslingor under plattorna och är därför ganska snöfritt.

Men givetvis hade jag inte tid att sitta hemma vid köksbordet och läsa. Nu har jag ju återinträtt i de arbetandes skara. Det var bara att ge sig iväg. Idag kändes det verkligen som om att gå till fots var bästa sättet att ta sig fram. Det snöade när jag gick, det var inte så halt, men moddigt. Ett par stollar kom farande på elsparkcyklar och vanliga cyklar. Givetvis följer de inte trafikreglerna utan far fram på trottoarer, kör mot rött med mera. Inte ser de heller eftersom de flesta hade luvor uppdragna på huvena. Av egen erfarenhet vet jag att en inte ser så bra åt sidorna då, nåt som är ganska väsentligt när en rör sig i stadstrafik, tycker jag. Jag gick, men hade ingen luva på huvet eftersom jag måste vara på helspänn och hålla koll när elsparkscyklister och cyklister inte har det. Och ja. Jag ser mig alltid om innan jag går över gatan, på övergångsställen. I nuläget chansar jag inte heller med tanke på väglag och bromssträckor.

∼ ♦ ∼

Mötesdag

Idag var det mötesdag på jobbet, i alla fall på förmiddagen. Så att delta i möten var i princip det jag gjorde före lunch. Lunch åt jag vid skrivbordet.

Skrivbordslunch med Maestro

Skrivbordslunch med Maestro idag.


Därefter jobbade jag med lite annat. Bland annat läste jag ett par artiklar som en arbetskamrat hade skrivit och som h*n ville ha återkoppling på. Det är alltid intressant att läsa det andra skriver på jobbet!

∼ ♦ ∼

Snön, dårå?

Jorå, den kom, den kom. Från lunchtid vräkte det ner blötsnö. Temperaturen låg runt nollan, men det kändes betydligt kallare tack vare snön. Jag blev rejält blöt av eländet också när jag gick hem. På eftermiddagen såg det ganska fint ut från jobbfönstret. Det var senare det blev mest bara blött.

Utsikten från jobbfönstret vinter

Mest vitt på eftermiddagen, senare mest blött. Bilden är tagen genom jobbfönstret.


Därför blev jag lite glad när jag kom hem och vittjade postboxen. Ja, inte åt räkningen för fordonsskatt, utan åt det bruna paketet. Det innehöll Sharon Boltons senaste bok i serien om Lacey Flint, Det mörka. Det är den femte delen i serien och jag har hittills bara läst första delen Nu ser du mig och del två, Livrädd. Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Ett brunt paket låg i postboxen…
…med Det mörka för recension från Modernista.


Annars var det en bra dag att värma sig med resterna av måndagens lite heta Thaisoppa och att ta ett järn, det vill säga lite stryk(ning)..? Vi får se vad gäller det senare…

Mackor Thaisoppa Hopptisarna Maestro levande ljus

Mackor och Thaisoppa blev em värmande onsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

För ett år sen fick vi på enheten skriva ner ett personligt arbetsrelaterat mål på en lapp, tejpa igen den och lämna in den till chefen. Idag fick vi tillbaka våra lappar. Jag kunde inte ens minnas vad jag hade skrivit, men när jag öppnade och läste efter lunch kom jag ihåg. Till min glädje noterade jag att jag hade uppnått målet. Nu är frågan vad jag ska sätta för mål för 2026…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tjugondedag Knut 2026: Ut med granen, upp med Toffelfoten

Publicerat den 13 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, tröttare…

I natt var sömnen bättre och jag vaknade bara två gånger. Men ändå har jag känt mig tröttare idag. Drog jag lite förhastade slutsatser igår av mitt mående? Nja, jag sov ju dåligt natten till måndag och det kommer efter. Dessutom rör jag på mig mer när jag jobbar (även om jag fick skjuts hem igår) och jag träffar människor, umgås, pratar. Och så jobbar jag ju. Inte så konstigt att jag blir tröttare då, jag som har varit borta från jobbet i fyra veckor och som inte har nåt stort umgänge när jag är ledig. Meeen… jag kom upp i morse igen och passade på att läsa de sista sidorna i deckaren från Åre. Bokbytet gick till min sista julklappsbok, Maestro, och då har jag dragit till Haugesund i Norge. Lustigt nog handlar båda böckerna om lokaljournalister.

Mörkt i morse också.
Bokbyte och jag reser från Åre till Haugesund.

∼ ♦ ∼

Fortfarande vinter, men…

Fyrisån från Nybron vinter

Ganska vackert vid Fyrisån.

När jag promenerade upp till jobbet i morse var det lika skönt som igår, men jag kände av min onda fot. Det var fyra minusgrader och jag frös inte. Däremot var det mer halt än igår. Jag noterade att det hackades ner snö från taket på ett hus i stan. Det är bra, men tyvärr struntar de flesta fastighetsägare i detta. Och i morrn ska det bli varmare fast komma mer snö. Då vet man hur det plofsar från taken. Livsfarligt!

Idag var det i alla fall kall vinter och ganska vackert. Det sitter fortfarande lyktor och julbelysningar uppe i stan – och hos mig. Men min balkongslinga hade säckat en del såg jag igår kväll. Dessvärre kommer jag inte ut på balkongen för all snö som blockerar balkongdörren, så jag kan inte fixa till den. Hur länge stan är upplyst vet jag inte, men det är ju Tjugondedag Knut idag och då borde det snart tas bort, trots att det är rätt fint. Jag låter min slinga sitta ett tag till. Men min lille gran… Den stod fortfarande så klädd och fin i vardagsrummet på en piedestal efter helgens rensning, jag kunde inte med att slänga den…

∼ ♦ ∼

På jobbet

På jobbet var det livligare idag. Igår var en ganska bra dag där folk visade hänsyn och var hyfsat tysta. Idag… var det inte så. Tyvärr är det såna dar som en minns. Dar när en får kämpa med att försöka hålla koncentrationen trots babbel i bakgrunden. Det handlar inte alltid om jobb, heller. Men även om det handlar om jobb kan jag bli både irriterad och störd när nån kommer in i rummet och pratar med hög röst fast alla andra som sitter eller står där och jobbar vid sina datorer är ganska tysta. Då har man liksom inga… känselspröt. Självklart ska man få prata jobb, men man kan sänka rösten och prata med små bokstäver.

Livligare samtal kan en ha vid till exempel externa luncher. Det blev en extra trevlig sån idag med Stora A där vi avhandlade konst, foto, litteratur med mera. Och så åt vi fisk. Den fick min mage att… bubbla…

Fisklunch med Stora A

Fisklunch med Stora A idag och trevliga samtalsämnen till den.


Vidare jobbade jag en aning också. Bland annat skrev jag en text om en person med anknytning till universitetet. Jag hade inte fått några direktiv, så jag chansade på längd och innehåll (allmänt). Och så gjorde en del andra saker också givetvis.

∼ ♦ ∼

På Tjugondedag Knut kastas granen ut…

Min lille gran 2025 på Tjugondedag Knut 2026

Min lille gran innan den kastades ut.

Det sägs ju att granen kastas ut på Tjugondedag Knut. Och så skedde tyvärr även här när jag kom hem från jobbet. Det var så synd och ledsamt, för min lille gran var så fin med sin silverstjärna i topp med mera. Den hade fått skott dessutom. Hade jag haft en trädgård skulle jag ha sparat granen och satt ner den där sen för att kanske få den att slå rot. Men jag har bara en enormt snöig balkong som jag inte ens kan komma ut på. Granen ersattes av lyktan som jag inte har tänt en enda gång sen jag flyttade hit. Dumt, för den är ganska mysig.

Min lille gran var också mysig att ha som sällskap under julen. Tänk att en liten gröngöling kan sprida sån glädje i ett hem! En stor gran hade jag aldrig orkat släpa hem ensam, inte heller slänga sen. Den här var perfekt.

Hej då granen!
Lyktan får stå på lilla piedestalen så länge.

Det blev ett besök i soprummet och en promenad med vattenkannan innan jag rostade några mackor till kvällsmat. Jag hade ju ätit en rejäl lunch och rostat bröd räckte bra.

Rostade mackor Hopptisarna o Maestro levande ljus

Rostade mackor med Hopptisarna och Maestro till kvällsmat.


Ner till och upp från soprummet tog jag hissen idag, för nu har jag gått så mycket att jag har jätteont i vänsterfoten och nästan som träningsvärk i benen. I skrivande stund har jag faktiskt gått nästan 11 000 steg… Därför blir det rumpan ner i fåtöljen nu och Toffelfötterna upp på fotpallen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det redan onsdag och när jag kommer hem på kvällen har jag klarat av mer än halva arbetsveckan. Jag ska försöka ta mig till jobbet torsdag och fredag om inte fotjäveln gör för ont.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sly

Publicerat den 13 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en debutdeckare och en julklappsbok.


Sara Strömbergs bok SlyMammisens Tisslingar är verkligen duktiga! Lucifer och Citrus köpte en deckare till mig i julklapp 2025. Första delen i en serie, dessutom, inte den fjärde. Ehum… Av en författare som blev utnämnd till Årets deckardebutant 2021 av Svenska Deckarakademin, Det blev för mig att göra en ny författarbekantskap i Sara Strömberg när jag läste hennes debut Sly. Tack Tisslingarna!

Det är höst i Åre och lokalbefolkningen har börjat planera för jakten och mörkret. Den avdankade (?) lokalredaktören Vera Bergström, numera lärarassistent, bor ovanpå en igenbommad tågstation. Men så hittas en kvinna mördad i skogen på Åreskutans baksida. Vera blir övertalad att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Ganska snart blir hon nyfiken och vill ta reda på vem offret var, vem som mördat henne och varför. Alltför nyfiken, för det dröjer inte länge förrän hon själv är i fara.

Boken börjar ganska tungt och svart med ett älglik. Jag tänker att nu ska eländet bara fortsätta och frågan är om jag orkar sånt. Men liksom huvudkaraktären blir jag nyfiken på saker och ting. Jag ser också många likheter mellan Vera och mig själv. Och Maria, vem hon nu är.

Författaren väjer inte alls för att skildra det smutsiga och det fula, vare sig det handlar om blödningar eller lust, spyor, snor och andra kroppsvätskor. Först reagerar jag äcklad, men ganska snart känner jag sympati för den här antihjältinnan som liksom jag bara har jeans på jobbet och som hellre äter sötsaker än lagar mat.

Boken vimlar av karaktärer och jag får understundom svårt att hålla koll på dem. En lista över dem vore inte helt fel. Fast… en sån kanske förstör berättelsen genom att avslöja för mycket. För här finns inte bara många karaktärer, här finns massor av hemligheter bland dem.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Vera Bergström-serien:

  1. Sly (läs inlägget ovan!)
  2. Skred
  3. Skinn
  4. Sot

Läst och skrivit om Sly har bland andra Lotten, Monika och Kulturbloggen gjort.

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndagen den 12 januari 2026: Jag klarar det!

Publicerat den 12 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, en ENORM pigghet …

Vem känner så när en ska börja jobba efter en månads frånvaro??? För oj, nån bra nattsömn blev det inte. Flera uppvaknanden med rädsla att försova mig. Och sen upp och äta frukost med Hopptisarna och läsa Sly – mitt i natten. Men det funkade! Jag var snabb i badrummet, till och med. Därmed inte sagt att denna enorma pigghet håller i sig.

Måndagsfrukost innan jobbet med Hopptisarna o Sly levande ljus

Frukost med Hopptisarna och Sly mitt i natten.

 

Snö vinter på väg till jobbet

Vinterpromenad upp till jobbet.

Jag halkade iväg upp till jobbet på snöiga trottoarer. Vissa ställen var snorhala. På alltför många trottoarer varnades det för snöras och istappar från taken. Men maj gadd, en kan ju inte gå på gatorna hur som helst. Det blir ett äventyr framöver när mildgraderna kommer. Idag var det runt en fem, sex minusgrader och ingen vind. Promenaden upp till jobbet var på det sättet enbart skön. Jag frös inte ett dugg i min dunjacka med tjock, gosig tröja under.

Hur det gick att gå? Tackar som frågar (ingen)! Det var stor skillnad mot för en månad sen. Visst blev jag andfådd i Carolinabacken, men inte såtillvida pass att jag trodde att jag skulle dö som sist. På jobbet har jag gått i trappor, både nerför och uppför. Trapporna på jobbet är jävligare än de hemma trots att de är lika många. Och visst fasen blev jag andfådd. Men… jag avled inte. Nu ska ingen tro att jag springer i några trappor eller när jag promenerar. Det gör jag inte. Jag går ganska långsamt, inte bara för att det är halt, utan för att jag har dålig kondis och är rädd för att inte orka. Men… jag klarar det!

∼ ♦ ∼

Första arbetsdagen på fyra veckor

Fikarast på jobbet mina jeansben och gympaskorfötter

Och så har jag jobbat också… Och fikat – i sällskap.

Och så har jag jobbat också. Även det har gått bra, trots att det var ovant. Jag var nästan lite osäker på vad jag skulle göra… I vart fall jobbade jag en stund i vårt webbpubliceringsverktyg, gick igenom och besvarade mejl samt hade tre möten: ett via Zoom, ett med närmaste arbetsgruppen och ett min enhetschef. Alla möten avlöpte bra. Det som är sagt nu är att jag vill vara mer/oftare på jobbet, men att jag tar det försiktigt till att börja med. Och visst får jag jobba två dar i veckan på distans som ”alla andra” på jobbet, men det behöver kanske inte alltid vara torsdag och fredag. Vi får se. Hur jag gör den här veckan, till exempel, är inte bestämt än. Jag känner efter, helt enkelt. Jag har fikat också. I sällskap. Utan att bli astrött och -störd på höga röster. Du skulle bara veta, kära dagbok, hur underbar den känslan var. Jag inte bara stod ut, jag gillade det. Jag klarar det! Men när jag blev erbjuden bilskjuts hem tackade jag inte nej. Så skönt efter första arbetsdagen på länge!

Nånting som blev nästan som vanligt var i alla fall jobblunchen. Den intog jag vid skrivbordet medan jag läste. Men i stället för varm choklad i muggarna blev det världsaäckligt kaffe. Chokladen var slut i maskinen! I morrn har Stora A och jag bestämt att vi ska luncha tillsammans på lokal.

Skrivbordslunch på jobbet macka ägg kaffe o Sly

Skrivbordslunch på jobbet med macka, ägg och kaffe. Sly var bonusen!

∼ ♦ ∼

Hemmakväll

Det var nästan inte helmörkt när jag kom hem, men det snöade lite lätt. Eftersom jag fick skjuts var jag inte särskilt trött, så det första jag gjorde när jag hade hoppat ur ytterkläderna var att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt. En del la jag i skåp och lådor, men strykhögen har nu blivit rätt ansenlig. Jag får nog ta tag i den. Nån gång. Snart.

Redan i morse hade jag fått ett brunt paket i tidningshållaren utanför lägenhetsdörren, men det var inte förrän jag kom hem i eftermiddags som jag kunde slita upp det och kolla vad som låg inuti. Det var Florence Wetzels bok Holy Denver: A Novel of Shame and Redemption som jag har fått för recension. Perfekt, för jag behöver läsa nånting på engelska snart, det var ett tag sen. Nu ligger alltså två böcker i min recenserahög och ytterligare en (?) ska levereras på onsdag, fick jag sms om. Undras vilken bok det kan vara…

Ett brunt paket satt i tidningshållaren i morse…
I paketet låg Florence Wetzels bok Holy Denver.

Jag satt en stund vid datorn och skrev det här innan det var dags att fixa middag. Nej, jag behövde inte vila efter jobbet. Hungrig var jag när jag kom hem, men nåt skojsligt till middag annat än Thaisoppa och mackor kunde jag inte trolla fram. Det fick duga. En soppa med lite sting är extra gott när det är kyligt ute.

Mackor och Thaisoppa med Hopptisarna och Sly

Thaisoppa med lite sting samt mackor ihop med Hopptisarna och Sly.


Och i afton tror jag inte att jag stryker utan läser och kanske ser nåt på TV.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Det har varit en mycket bra dag. Tänk att det har gått så bra att jobba. Jag klarar det!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 11 januari 2026: Söndagssorger och söndagssysslor

Publicerat den 11 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, lite sorgligt…

Soluppgång bakom snöig balkong

Sorg i bröstkorgen i morse…

I morse vaknade jag med sorg i bröstkorgen. Natten hade inte varit bra. Alltför många uppvaknanden tär. Och så den här… sorgen jag vaknade med… Jag fattar inte, jag har mått så bra rent generellt den här sista tiden. Ja, förutom att magen har krånglat. I fredags var det tur att min tid på vårdcentralen flyttades fram till eftermiddagen, för mitt på dan var magen väldigt på. Efter det har den varit väldigt av. Har jag nämnt att jag vill sluta äta min rytmreglerande hjärtmedicin??? (Magstrulet är en av dess många biverkningar, eksem en annan.)

Men magen är magen. Och sorgen är sorgen. Den sitter i bröstkorgen. I hjärtat, känns det som. Jag kollade hjärtfrekvensen igår. Siffran 72 är helt OK. Däremot vågar jag inte kolla kurvan, för i ögonvrån såg jag att den svajade lite häromdan. Den får inte svaja, inte nu när jag ska börja jobba. I morrn… I morrn börjar jag jobba igen efter fyra veckors sjukskrivning (en vecka) och semester (tre veckor). Jag längtar!!! Det är inte normalt att gå hemma så här. Visserligen rätt skönt, särskilt när en inte mår bra. Men när vardag och helg blir för lika uppskattar man till slut inte det där sköna, speciella. Så jag hoppas att hjärtat håller nu, för fan…

∼ ♦ ∼

Vad gör man en söndag?

Sly och kaffe på sängen

Söndagsstart. Jag har passerat hälften i Sly, för övrigt.

För egen del är jag för det mesta ledig på söndagar. Och lediga dar inleder jag alltid med att läsa en timme (har nu läst mer än hälften av Sly) eller två och dricka kaffe på sängen. Men vad gör alla andra människor på söndagar???  Familjemiddagar? Fikar med kompisar? Jag brukar åka ut med bilen en sväng, för nån familj har jag inte och kompisar har jag visst inte heller längre. (Ja, jag är jääävligt bitter och besviken.) Ibland handlar jag tunga saker på nån stormarknad, sånt som är jobbigt att bära hem från Korgtassen. Nu när jag har varit ledig har jag sprungit (nåja…) titt som tätt till Korgtassen, tycker jag, så det är inte så mycket som behöver handlas. Bilen behöver dock motioneras.

Jobbryggsäcken

Den ska packas till i morrn.

I övrigt har jag packat min jobbrygga. I morrn bär jag en kasse med mig också med lite extra grejor som en tröja och äggkartonger. Jag har en arbetskamrat som har höns och hon ville gärna ha äggkartonger som jag hade sparat på en hylla här hemma. Bra det, annars åker de ju i sopen. Tvättade gjorde jag i eftermiddags, kanske beta av min strykhög i kväll, för det kommer ju alltid mera. Fördela veckans medicin måste jag göra på söndagar. Och sen är det väl läggdags och bara att försöka somna i vettig tid.

Men innan det blev kväll åt jag förstås frukost. Idag blev den rejäl. Det är nämligen smart att äta ordentligt innan en åker för att handla. För det är på en stormarknad jag brukar hamna, som sagt. Är en mätt plockar en inte ner så mycket i varukorgen. Nån middagsmat behövde jag i alla fall inte köpa eftersom det fanns rester kvar från gårdagens helgkasse. Det grekiska vinet jag drack till gårdagens middag och fredagens, Kir-Yianni Assyrtiko 2024, finns det nu ett inlägg om!

Söndagsfrukost med rostat fil Hopptisarna och boken Sly

En rejäl söndagsfrukost med Hopptisarna och Sly.

∼ ♦ ∼

Sopor, svordomar och borttagna ”likdelar”

Efter frukost och dusch samlade jag ihop ett mindre sopberg och slängde skräpet i korrekta kärl i soprummet (har källsorterat många år och är normalbegåvad) innan jag tog bilen och åkte en sväng. Jag åkte till City Gross för där har de mina favoritvärmeljus med doft och såna hade jag inte många kvar av. Sen blev det några saker ytterligare innan jag åkte hem och fördelade medicin i dosetten och körde igång en maskin tvätt.

Dagens lilla handling.
Veckans medicin.

 

Bitmoji Tofflan WTF

Jag svor inne i bilen åt en trafikdirigerande kärring som försökte få mig att både bryta trafikregler och gasa på över ett farthinder.

Det var halt på sina ställen, moddigt på nåt ställe, men jag såg flera plogbilar som jobbade hårt när jag var ute och körde. Jag såg också en trafikdirigerande kärring. Det brukar annars vara gubbar som gör sånt. Hennes gubbe gick med rollator. Kärringen försökte vifta fram mig när jag hade saktat ner vid ett övergångsställe och ett farthinder. Gissa om jag svor! Folk som försöker få mig att både bryta trafikregler och gasa på över farthinder borde sluta med sin verksamhet. Jag är rädd om min bil!..

Här utanför har kommungubbarna hämtat ”likdelarna” från björken de sågade ner. Men plastband, pinnar och skylt efter hållplatsbygget är fortfarande kvar. Numera ligger dock några pinnar ner. De är förstörda av grenar från det nedsågade trädet som dumpades på trottoaren. Det ser kort sagt förskräckligt ut.

Efter tvätthängningen var jag definitivt värd en gofika. Klockan hade hastat fram och var redan 15… Eventuellt skulle Anna och jag ha setts för en fika i helgen, men hon skulle kanske ha Biografmaskinisten på middag, så hon hade inte tid. Det är klart att hon måste få umgås med sin son, hellre det än med ett gammalt ex som för länge sen har lärt sig att det inte går att konkurrera med folks barn. Ja ja, det gick ingen nöd på mig, jag hade ju en Noisette eftersom jag alltid köper två till helgen (ifall nån kommer på besök, vilket sällan sker. Då får jag äta båda själv.) Och medan jag fikade körde jag en maskin tvätt till.

Söndagsfika med Noisette Sly och Alchemyljus

Söndagsfika med Noisette och Sly – och ett väldoftande Alchemyljus som jag nätshoppade från Rituals härom veckan.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddag

Det blev en vilsam eftermiddag med läsning, men också tvätt, som sagt. Jag är så nöjd att jag tvättade två maskiner. Då väntar jag hellre med strykningen till nån kväll i veckan när jag behöver värma mig med ett järn (hö, hö <= Toffelskratt ).

Framåt middagstid värmde jag fisk- och skaldjursgrytan i micron liksom en bit vitlöksbröd som jag hade tagit fram ur frysen tidigare. I kylen fanns inte bara det grekiska vinet utan även en bit Brie och aioli till grytan. Mycket gott även idag. Jag blev både varm och mätt.

Fisk- o skaldjursgryta vitlöksbröd Brie och ett glas vitt med Hopptisarna Sly o levande ljus

Fisk- och skaldjursgrytan var lika god idag. Jag la till en bit vitlöksbröd och Brieost.


I kväll händer inte så mycket heller. Jag sitter väl och läser, kollar nyheter på TV, kanske. Laddar för morgondagen. Det ska vara ungefär samma väder som idag, runt en sex, sju minusgrader och kall vind.

Sorgen hänger kvar en aning, men den är inte värre i kväll än i morse.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jo, jag har kopplat på gilla-knappen igen. Skälet är att jag har en del böcker för recension framöver och då är det en nödvändighet. Tyvärr går det inte att ha gilla-knapp bara på vissa inlägg. Alla eller inget, alltså. Men jag hoppas att jag har varit tydlig:

Snälla, Snälla, SNÄLLA, klicka inte på gilla av slentrian.
Skriv hellre en kommentar, en som inte är anonym.
 Det gör mig gladare.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt vin: Kir-Yianni Assyrtiko 2024

Publicerat den 11 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett vitt grekiskt vin.

 

Kir-Yianni Assyrtiko 2024

Ett torrt, fruktigt och vitt grekiskt vin.

Jo men det händer ju att jag dricker vitt vin. Bland annat gör jag det när jag äter smörgåstårta, vilket är en tradition för mig att göra på fredagar. I vanliga fall väljer jag nån riesling från Systembolagets hyllor till tårtbiten. Den här gången valde jag en riktig joker i leken, det grekiska vinet Kir-Yianni Assyrtiko 2024. Systembolaget säljer nu årgången efter, 2025, men jag nappade åt mig en av de sista flaskorna från 2024.

Det här vinet är gjort på druvan assyrtiko som odlas i nordvästra Makedonien. Druvan i sig härstammar från Santorini. Det är torrt och fruktigt. Alkoholhalten ligger på hela 13,5 procent, men sockerhalten är lägre än 0,3 gram per 100 milliliter. Priset för en flaska är 119 kronor.

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av fisk eller skaldjur, gärna sallader. Jag drack det till smörgåstårta och även dan därpå till huvudrätten i Helgens goda vecka 2 2026 från Korgtassen, det vill säga fisk- och skaldjursgryta med aioli och rotfrukter.

Så här beskriver Systembolaget vinets doft och smak:

”Fruktig, nyanserad doft med inslag av gröna äpplen, päron, citronmeliss, mineral, krusbär och lime. […] Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, mineral, färska örter, krusbär och lime.

Jag tyckte att vinet hade en fin doft av päron och äpplen. I smaken kände jag också dessa, men även nåt annat som jag inte kunde definiera. Nåt… spännande, annorlunda. Aningen lime noterade jag i smaken. Vinet passade bäst till smörgåstårtan. Fisk- och skaldjursgrytan tog över för mycket och gjorde vinet lite intetsägande.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 10 januari 2026: Julen är i lådor, helgens goda och himlen var blå

Publicerat den 10 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, en helt vanlig helg…

Boken Sly och kaffe på sängen

Lördagsstart med Sly, en bok som Tisslingarna gav mig i julklapp.

Det är vad det är just nu. Jag har inte semester, jag är inte sjukskriven. Bara ledig. Igår på fredagskvällen ägnade jag den vanliga helgen efter smörgåstårtan (den vanliga fredagsmiddagen) åt att se de två sista avsnitten av Mord före aftonsång, en rätt OK brittisk serie på SvT Play. Men jag läste mest. Och det blev bokbyte. Jag har nu lämnat överfallen i Umeå och förflyttat mig till Åre där det också begås mord. Sly är min näst sista julklappsbok från 2025 och den gav Tisslingarna mig. Väldigt duktiga katter, måste jag säga, Lucifer och Citrus, mammisens älsklingar.

Så den här lördagen, min näst sista lediga dag på en vecka, inledde jag med att läsa just Sly och dricka kaffe på sängen, förstås. Men jag vaknade sent. Jag håller på att förskjuta medicintiderna en aning och var uppe och tog morgonmedicinen vid 6.30. Sen somnade jag om och sov två timmar till… Det var skönt, för trots att jag hade saker att göra idag bestämmer jag för tillfället allt kring min tid och hur jag vill använda den.

Böckerna Lockfågeln och Sly

Bokbytet igår kväll gick från övergrepp i Umeå till mord i Åre. Jag håller mig i norr, alltså.

∼ ♦ ∼

Julen är nerpackad, men min lille gran är så fin…

Min lille gran den 10 januari 2026

Min fine lille gran… Vad ska jag göra med den???

Sen satte jag igång med det jag hade bestämt att göra idag: fortsätta plocka bort julsaker som hängde i två fönster, adventsljusstakar och -stjärnor samt ta ner en julgardin i köket och sätta upp en ny. Jag tränar på att arbeta lugnt och metodiskt. Inte stressa. Småpratade lite för mig själv medan jag klättrade på en trappstege, tog ner, packade in och ställde undan. Jag dammade och sopade där det behövdes. Ställde fram fönsterlampor som har fått vila nån månad.

Allt gick bra, det vill säga jag orkade och inget gick sönder. Nu har jag bara min fine lille gran kvar. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Men det är ju faktiskt inte tjugondedag Knut förrän på tisdag…

Adventssljusstakar och -stjärnor är nerpackade…
…liksom resten av julsakerna. Alla lådor får plats i klädkammaren.

∼ ♦ ∼

Matfix

Men klockan sprang iväg och jag hade ju en dejt på Korgtassen runt klockan tolv. Eller dejt och dejt… Jag skulle hämta min helgkasse. Det blev till att sleva i sig frukostfilen snabbt, duscha och borsta tänderna. Sen ge sig ut i kylan.

Lördagsfrukost med Hopptisarna Sly o fil med bär o flingor

Lördagsfrukost i all hast med Hopptisarna och Sly.


Och visst var det en solig och vacker vinterdag, men fy fan så kall! Dessutom var det väldigt halt på sina ställen. Nä, det blev ingen längre promenad för min del, endast till affären. När jag ändå var där passade jag på att handla lite mer.

Det var soligt, men skitkallt och halt.
Helgkassen är hämtad och lite annat inhandlat.


När jag kom hem behövde jag göra några saker vid datorn, bland annat skriva det här, men också kolla vad som väntar på jobbet på måndag i mötesväg. Chefen har kallat mig till möte om hälsoläget, noterade jag. Det accepterade jag och sen gick jag ett varv med dammvippan innan det var fikadags.

Lördagsfika med Noisette Hopptisarna och Sly

Lördagsfika med familjen – min egen och Mumintrollen.

∼ ♦ ∼

Helgens goda

Det känns nästan som om jag har ätit hela dan, men det har jag inte. Däremot avnjöt jag en trerättersmiddag, den i helgens goda-kassen. Det är inga jätteportioner, fast idag var de synnerligen rikliga. Jag sparade faktiskt halva fiskgrytan till i morrn, för nån mat har jag inte tänkt ut till dess. Endast 249 spänn betalade jag för denna vällagade och supergoda måltid. Till förrätten drack jag en halv öl, till fiskgrytan ett glas av gårdagens grekiska vin.

Måltidsinstruktioner.
Allt det här låg i kassen!
Skagenröra på friterat tunnbröd med öl till förrätt.
Fiskgryta och ett glas grekiskt vitt till huvudrätt.
Chokladkaka med Dajmtäcke till dessert.

Nu vårdar jag paltkoman i fåtöljen. Bara så du vet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag kan verkligen rekommendera att damma till Barbados, från den tiden när Magnus Carlsson var med. När jag föll för Barbados och Magnus Carlsson upplevde jag en kort och otroligt stark passion i verkliga livet. Det är över sedan länge och det blir aldrig så igen. Efter det hade jag förmånen att uppleva kärlek. Den är också över. Jag går vidare. Ibland är det bara… gott att minnas det fina och häftiga. This too shall pass, though…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lockfågeln

Publicerat den 9 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bok i en kriminalserie som understundom utspelar sig i Uppsala.


Jonas Moströms bok LockfågelnEn serie kriminalromaner jag har kommit till att uppskatta är den om Nathalie Svensson och Johan Axberg, psykiatriker i Uppsala respektive polis i Sundsvall. Ursprungligen var det två serier som författaren Jonas Moström senare lät gå ihop till en. Lockfågeln är den tolfte delen i den ihopslagna serien och den var den sista boken jag köpte till mig själv 2025.

Den här gången far jag med upp till Umeå där två unga kvinnor blir våldtagna. Gärningsmannen lämnar inga andra spår efter sig än en skulptur av en skvader nertryckt i offrens halsar. Ett tredje offer är en manlig popartist som knivhuggs till döds. Nationella profileringsgruppen kallas in. Johan Axberg tar hand om fallet tillsammans med Nathalie Svenssson och teamet. Dessutom erbjuder den gåtfulle Kameleonten sin hjälp. Frågan är om de kan lita på honom.

Det känns som om den här serien har gått lite i stå. Boken är ganska lättläst, men bitvis grottar författaren ner sig i otroligt detaljerade beskrivningar av till exempel karaktärer. Ibland kommer föreläsningar, framför allt när det gäller medicinska begrepp och tillstånd. Det blir inte riktigt sammanhängande för mig.

Vidare irriterar karaktärerna mig. Johan tänker med pillesnoppen och Nathalie, som är psykiatriker, är väldigt blåögd ibland.

Men så klart jag inte ger upp utan läser vidare, för nånstans skymtar jag ju en spännande historia bland all relationsdramatik och alla barn. Och givetvis är det inte så enkelt vad gäller gärningsmannens identitet som man först tror. Boken slutar med en cliffhanger, vilket innebär att det kommer mera. Även om jag tycker att den här boken inte når upp till samma höjd som de tidigare vill jag veta vad som händer sen. Den slutar ju i Uppsala…

Hade jag fått recensera boken – förlaget svarade inte ens på min förfrågan – skulle jag ha gjort en djupare dykning ner i boken.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Nathalie Svensson- och Johan Axberg-serien:

  1. Himlen är alltid högre
  2. Dominodöden
  3. Midnattsflickor
  4. Trogen intill döden
  5. Skuggorna ruva
  6. Skytten
  7. Kameleonten
  8. Den omänsklige
  9. Blindspår
  10. Rovdjur (Recension)
  11. Drottningen
  12. Lockfågeln (Läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Fredagen den 9 januari 2026: Dags att leva mer..?

Publicerat den 9 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, sista semesterdagen den här vintern…

Ensam människa på morgonpromenad vinter

Livet är annorlunda när en är ensam.

Tänk så snabbt tiden går ibland, trots att livet inte alltid är så roligt. Jag har varit ”ledig” – sjukskriven samt semester – i totalt fyra veckor. Helgen återstår förstås, men då är jag ingen semesterfirare längre. På måndag återinträder jag i statens tjänst. Det ska verkligen bli spännande att se om jag orkar mer och hur stress påverkar mig.

Vinterledigheten har gått mycket bättre än förra gången. Ändå har jag varit mer ensam den här gången och klenare efter Ingreppet. En vänjer sig. Jag klarade det mest själv (utom sjuktransporterna!) och det jag inte klarade fick vänta. Vidare snodde och snor jag åt mig pratstunder ute i affärerna. Men vissa dar har jag inte pratat med nån. Nej, det här livet blev inte så som jag hade tänkt. Jag hade trott att Anna och jag skulle bli gamla tillsammans. Eftersom vi bodde centralt såg jag framför mig besök inte bara på restauranger utan även kaféer, bio, teater, konserter… Det händer att jag går ut och äter ensam. I tisdags hade jag fint sällskap av Biografmaskinisten. Senare den här månaden ska jag gå på en konsert med en kompis. Men livet blir annorlunda, helt klart, när en är ensam, utan familj. Det handlar inte bara om att en inte har nån att prata med hemma (utan måste skriva lååånga dagboksinlägg på bloggen). Det är mycket som en inte gör. Nu hoppas jag dock att hjärtat sköter sig och jobbar på som det ska, för jag ska börja ta mig ut på egen hand. Det går alltid att fika med en bok som sällskap, till exempel. Eller bara gå ut och fotografera.

Mörk morgonhimmel kring UKK vinter

Himlen över UKK i morse, ett motiv jag älskar att fota. Här som vanligt genom ett fönster hemma

∼ ♦ ∼

Plockar bort julen

Lockfågeln o kaffe på sängen

Ledig dag-start.

I morse vaknade jag tidigt. Jag försökte medvetet att inte somna om, för på måndag ska jag upp 5.45. Den här fredagen kunde jag ännu ta det lugnt och inleda som vanligt med läsning och kaffe på sängen. Som vanligt en ledig dag, ska tilläggas. Jag läste kanske en 80 sidor i Lockfågeln, så boken blir nog utläst i helgen.

När jag klev upp tog jag ett varv med vattenkannan samt vek ren och torr tvätt från igår. Jag började plocka bort en del julsaker. Tanken var att göra det lördag och söndag, men jag började idag eftersom besöket på vårdcentralen flyttades fram till sen eftermiddag. Jag satte mig dock först en stund vid datorn och därefter vid frukostbordet.

Fredagsfrukost med Hopptisarna Lockfågeln mackor o fil

Fredagsfrukost före julplock.


Sen satte jag fart: körde igång en maskin tvätt med julrött samt plockade ner julsaker. Kvar att göra i helgen är att klättra på stege och plocka ner julfigurer, kulor och gardinkappa som hänger i två fönster samt ta bort stakar och stjärnor. Min lille gran är fortfarande så fin. Det vete 17 vad jag ska göra med den…

Det gick ganska snabbt idag och jag packade jullådan hyfsat bra även om Anna är bättre på sånt. Nu finns här ingen Anna, så gröna renen stoppades i en spypåse (!). Däremot hittade jag två små tomteluvor som inte är mina. Mina smågrisar som jag fick av Amanda och Isak är fortfarande försvunna sen flytten. (Den svarta tvålen är dock upphittad, vilket jag glömt att rapportera. Alltid något!)

Två små tomteluvor söker sina huven!
Den gröna renen får sova i en spypåse till nästa jul.


Därefter blev det dags för mig själv att inte plocka undan mig, men fixa till mig och vila en stund innan jag skulle halka iväg till vården i bilen. Halka höll jag redan på att göra i badkaret när jag duschade. Det gäller att vara försiktig. Jag får inte ramla på grund av den ökade blödningsrisken, framför allt stroke som ju är en blödning i hjärnan. Den skiten hänger fortfarande över mig som en våt filt.

∼ ♦ ∼

Vårdbesök

Även dagens vårdbesök gick bra. Det är för att jag faktiskt mår bra. Hjärtat verkar jobba på som det ska och jag har också blivit bättre på ensamheten. Därför bokades inte nån ytterligare tid på vårdcentralen. I stället avvaktar jag återbesökstid hos kardiolog tre månader efter Ingreppet. Det skulle innebära nån gång i mars, alltså. Nån kallelse har jag förstås inte fått än, bara räkningar, som sagt… Men jag betalar dem gladeligt, bara jag slipper vara på sjukhus eller må dåligt.

Mina jeansben och vinterboots i väntrummet

Fötterna och benen i väntrummet.


Det var förresten väldigt halt att köra bil också, inte bara halt i badkaret. Idag tyckte jag att bilisterna var bättre på att hålla avstånd och att anpassa körningen efter underlaget. Bara en likbil (!) som höll på att köra in i min bil. Men jag kom hem både utan krockad bil och levande. Det kanske är dags för mig att börja leva mer nu…

∼ ♦ ∼

Tårtig middag

I kväll försökte jag äta lite tidigare eftersom jag behöver ta medicin lite tidigare när jag börjar jobba igen. Men det var inga problem eftersom jag skulle äta Korgtassens smörgåstårta. Till maten hade jag köpt ett grekiskt vitt vin som jag drack ett glas av. Mer av vinet blir det i morgon till helgkassen. (Och efter det, nån gång, kommer ett separat inlägg om vinet.)

Ett grekiskt vitt vin…
…till smörgåstårtan i afton.

I afton, när jag nu har smörjt kråset med smörgåstårta, ska jag troligen läsa lite till och möjligen se nån serie på nån play-kanal.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Ja i morrn räknar jag med att avsluta julen här. Inte väntar jag till tjugondedag Knut, på tisdag, för då jobbar jag. Och inte väntar jag till söndag när jag nu har gjort rätt mycket idag. Jag måste också fundera på vad jag ska göra med min fine, lille gran… Därmed anser jag att jag är väl värd delikassens innehåll i morrn kväll. Sen ska jag leva. Lite mer.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 8 januari 2026: Mycket snö, mycket… dumt

Publicerat den 8 januari, 2026 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok, kroppen ska ha sitt…

Lockfågeln och kaffe på sängen

Jag hann läsa och dricka kaffe på sängen en stund innan jag skulle iväg.

…i alla fall enligt en gammal kompis till mig. Och idag var det dags för fötterna. Riktigt tidigt skulle jag iväg. Klockan tio. Men trots lång ledighet sover jag inte jättelänge om morgnarna. Faktum är att jag inte sover särskilt bra rent generellt. I morse vaknade jag runt halv sju, sju. Det var rätt perfekt, tyckte jag, för då hade jag tid att fixa kaffe, läsa en stund och dricka kaffet på sängen.

Igår kom jag igång ordentligt med läsningen av Lockfågeln. Boken är ganska lättläst, jag läser ju rätt sällan Nobelpristagare. Just den här serien läser jag gärna därför att den delvis utspelar sig i Uppsala. I Lockfågeln befinner jag mig dessvärre (?) mest i Umeå. Där har jag aldrig varit IRL. Mitt ex hade en dotter där under några år, men jag var aldrig medbjuden dit. Intresset från min sida var väl inte särskilt högt heller. Så nej. Umeå har jag inte sett.

Sen fick jag allt sätta fart. Och jag var visst inte den enda som gjort det i arla morgonstund. Två gubbar från Uppsala kommun förde ett fasligt liv när de sågade ner ett lutande träd i allén här utanför. När de var klara åkte de iväg. Jag undrar hur länge stammen och grenarna ska ligga kvar. Men det verkar vara kommunens stil, att påbörja saker utan att göra färdigt. Till exempel busshållplatsen här utanför. Här sitter fortfarande plastband kvar liksom skylten om att de ska göra en hållplats som är tejpad på glasrutan i porten till huset där jag bor sen början på hösten. Detta trots att de blev klara i höstas. Jävligt slarvigt, tycker jag. Nåja, på andra sidan, mot gården, steg solen upp över hustaken och det var lugnt, stilla och bara vackert, klottret till trots…

Två gubbar från kommunen sågade ner ett träd. Likdelarna ligger kvar.
Lugn soluppgång på andra sidan.


Jag tog en dusch, slevade i mig lite fil i sällskap med Hopptisarna och Lockfågeln, borstade tanden och gick iväg. Eftersom det har kommit mycket snö tänkte jag att det var bra att ta god tid på mig. Promenaden tar i vanliga fall max 20 minuter, men troligen längre tid nu när ”väglaget” är som det är.

Filfrukost med Hopptisarna Lockfågeln o levande ljus

Filfrukost med Hopptisarna och Lockfågeln.

∼ ♦ ∼

Fatta och förstå

Ja det var fan inte lätt att gå. Halt på trottoarna, husägare och bostadsrättsföreningar hade sandat dåligt. Däremot var de kvicka att sätta ut skyltar som varnade för takras. Klart att man tänker på det och inte går intill husen när det är snö, men om olyckan är framme är husägarna och bostadsrättsföreningarna inte fria från ansvar trots sina skyltar. Fast det verkar de inte fatta.

Jag stannade till vid tunnelbygget och tog ett par bilder. Sen hoppade jag in till Butiken på hörnet och pratade med Åsa en stund. Vi har inte setts på en månad. Och inte lär vi ses så mycket framöver för att affären har förkortat sina öppettider. Det förstår jag. Tunnelbygget har ju inte direkt underlättat för kunderna att ta sig dit…

Tunnelbygget på bredden…
…och på höjden.

∼ ♦ ∼

Vård av fötter och mycket snö

Trots snön och att jag har lagt på mig rejält har jag ett nyfixat hjärta. Det gick snabbare än jag trodde att ta mig fram. En liten stund fick jag sitta i väntrummet. Det var helt OK. Fötterna blev sen fixade, masserade, smorda etc av A. Och så babblade vi om sjukdomar, folk som inte fattar, julmat med mera. A:s lilla hund låg snällt och stilla bakom kulisserna. Man får inte hälsa på hunden när den är på jobbet och det kliar i fingrarna på mig. Men jag fattar. Vänjer sig hunden vid snälla kunder vill den även hälsa på kunder som kanske inte gillar hundar.

I väntrummet med jeansben och kattstrumpor

En stund i väntrummet med kattstrumporna på.


Sen promenerade jag tillbaka, med sköna fötter men lite ont i vänsterfoten. Så blir det alltid först. Det blir bättre! Bitvis fick jag pulsa… Här är några bilder så att det syns hur mycket snö som har kommit:

Fyrisån och domkyrkotornen från Haglunds bro.
Samma utsikt, men från andra sidan bron.
Lindallén vid Österplan…
…och gatan.
Översnöade cyklar utanför huset där jag bor.

∼ ♦ ∼

Ren, energisk och helgmaten fixad

Renbäddat i blåa sidenlakan med Nallisen

Renbäddat i blåa sidenlakan. Nallisen är redan på plats.

Rent behöver en göra ibland. Jag fick energi av promenaden och dammsög madrassen innan jag bäddade rent i blåa sidenlakan. Så skrev jag det här, åt ett par mackor och körde en maskin tvätt. Gårdagens rena tvätt tog jag hand om i morse. Tvättkorgen är ganska full, så jag ska tvätta i morrn också. Jag fick en signal från vårdcentralen om att flytta fram tiden i morrn. Nu ska jag inte vara där förrän på eftermiddagen. Helt OK, för då kan jag både slappa och hinna tvätta.

Energi fick jag också av promenaden och omsorgen om mina fötter. Jag handlade helgens Noisette på Trillerbutiken på hemvägen, men sen gick jag iväg till Korgtassen på eftermiddagen för att köpa mat. Och ja. Det blev en bit smörgåstårta (till i morrn; pastej och kakor till när som). Vidare beställde jag en helgkasse till lördag. Det passar utmärkt för på lördag ska jag ta bort julsaker och sånt. Skönt att slippa fundera över vad en ska ha till middag då.

Två vårgröna Noisette från Trillerbutiken.
Smörgåstårta till i morrn samt kakor och pastej till när som.

∼ ♦ ∼

…och kvällsmaten

Tänk att jag hade tänkt lite på det här med mat under dan. Jag kom fram till att grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka skulle vara perfekt. Korvar fanns i frysen liksom bröd, övriga tillbehör i kylen. Eftersom min spis är så ny är den supersnabb på grillen även om korvarna, i det här fallet, var frysta. Jag åt och det var gott och jag blir mätt.

Grillade kycklingkorvar med bröd Hopptisarna och Lockfågeln

Gott och mättande till kvällsmat.


I kväll tänker jag att jag nog läser. När jag börjar jobba på måndag brukar jag alltid ha en bok med mig. Då är det enklare och lättare med en pocketbok i ryggan. Lockfågeln är nog den näst sista olästa bok jag har i min ägo, men jag har fortfarande många intressanta pockettitlar…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Asså stjärnorna (NOT!) på Sjukstugan i Backen skickade två nya fakturor som kom i postboxen idag. En ska ha 30 dar på sig, men i verkligheten blev det 14 eftersom de ju inte var så snabba. Men jag la in för betalning. Sen får vi se hur det blir eftersom jag borde få frikort typ i morrn… Hur snurrigt som helst eftersom jag måste betala för mig i morrn på vårdcentralen och dessutom har ytterligare en faktura från sjukhuset i januari. Tre fakturor, som kunde ha slagits ihop till en. Spara papper? Administration? Nej, inte Akademiska sjukhuset. Hade sjukhuset haft fungerande betalstationer i december hade jag givetvis betalat då – och haft frikort nu.

Då var den andra posten i boxen intressantare. Ett blått paket med

”[…] en roman som inte ger enkla svar, men som ställer de svåra frågorna med varsam hand.

Tack Saam! Tacksam!

Ett blått paket…
…med Saam Neirams bok En guds födelse för recension.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar