Ett inlägg om en bok.

På självaste internationella kvinnodagen i år kom Anna Janssons nittonde bok om polisen Maria Wern på Gotland ut. Jag hade läst de 18 första och Kvinnan på bänken, den nittonde, stod högt på min önske-/inköpslista. Stort TACK till äldsta bonusdottern L och Boy Wonder för denna födelsedagsbok av en av mina svenska favoritförfattare när det gäller deckare!

I den här boken blir en kollega till Maria Wern störtförälskad i en mystisk kvinna med rött hår. Julia är hemlighetsfull och har dessutom ett ex som misshandlar henne. Sitt förflutna vill hon inte prata om – tills hon gör det med prästen Alva. Det slutar med att prästen försvinner och Julia blir mördad. Och allt pekar på att mördaren är Maria Werns kollega Jesper Ek, som var kär i Julia.

Ja ”allt” är förstås inte som det ser ut, men jag vill verkligen inte avslöja för mycket här. I stället tycker jag att du ska läsa boken, för den är lika spännande som alla de övriga 18 böckerna i serien. Tänk vilken bedrift det är att hålla kvar en läsare genom 19 böcker! Anna Jansson skriver lätt och inte tillkrånglat och samtidigt så bra och ruskigt. En vill inte lägga ifrån sig boken utan läsa, läsa, läsa. Pluspoäng som vanligt blir att jag inte kan lista ut vem den skyldige är. För så mycket kan jag avslöja att Jesper Ek är det inte!

Toffelomdömet blir högsta möjliga. Och så rekommenderar jag dig att inte se TV-filmerna om Maria Wern – läs böckerna i stället.

Livet är kort.