Ett inlägg om första delen av ? av Eva Dahlgrens memoarer.

Om det är nån kändis jag har varit och är ganska nyfiken på så är det Eva Dahlgren. Ändå önskade jag mig inte hennes ganska nyutkomna första memoaredel, Instrumenten – memoarer under konstruktion del 1, i julklapp. Det gjorde emellertid Fästmön. Och hon fick den, fast inte av mig. Annas ljud under läsningen gjorde mig inte mindre nyfiken, så jag lånade boken. Nu har även jag läst den.

Eva Dahlgren är en av våra största svenska artister. Jag har gillat henne sen tidigt 80-tal. Men hon har också varit en av våra mest privata kändisar. Detta trots att hon varit artist i 40 år, fått priser, sålt musik och hyllats. Nu har hon börjat skriva sina memoarer. I den här första delen utlovas att den som läser ska få lära känna henne bättre som musiker men också som dotter, hustru, fenomenal matlagare, astmatiker och som fotograf. Detta är inte hennes författardebut, dock. Hon har gett ut fem böcker tidigare, varav fyra barnböcker. Barnböckerna har jag inte läst, däremot Hur man närmar sig ett träd (för mycket länge sen).

Det här är inte en regelrätt memoarbok. Boken består av texter i olika längder som ger glimtar ur författarens liv som barn och som vuxen. Texterna är välformulerade. Jag får inte bara veta mer om Eva Dahlgren, jag berörs. Ibland är texterna vassa, vid nåt tillfälle är det otäckt, ibland skildras sorgliga ting och ibland roliga. Jag blir beklämd när media tror saker om författaren, förfasar mig över Kuba-resan, blir ledsen när jag läser om äldrevård och skrattar högt till exempel när vitlöksdjävulen avslöjas. Kompletterade med författarens foton bildar texterna en fin enhet, en helhet. Den enda invändningen jag har är språklig och det är att dom och de blandas i texterna, det har jag svårt för.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag väntar spänt på del två!

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien Eva Dahlgrens memoarer:

1. Instrumenten – memoarer under konstruktion del 1 (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.