Några långa stunder kan jag inte sitta vid datorn. Men jag har försökt skriva lite då och då, bara några rader, så att jag ska komma ihåg den första av två sjukresor. Här kommer andra delen av första resan.

∼ ♦ ∼

Måndagen den 20 februari

Nej fy!

På måndagsmorgonen en vecka efter handoperationen vaknade jag till vinter igen. Det hade snöat och det snöade ymnigt. Kanske var det därför jag har mer ont i handen? Jag glipade på persiennerna i sovrummet och var ganska glad att jag slapp gå iväg.

När jag tittade ut genom köksfönstret såg det lika vitt och illa ut. Jag fixade kaffe och kröp ner i sängen igen för att läsa. På söndagskvällen hade jag börjat på en bok av rockstjärnan Patti Smith, en liten självbiografi. Den fortsatte jag läsa. Inte helt enkel litteratur, konstaterade jag.

Lika snöigt genom köksfönstret.

Kaffe på sängen och en bok en måndagsmorgon…

Frukost med katt.

Det var som sagt skönt att inte behöva stressa iväg nånstans. Fästmön påbörjade frukosten medan jag ringde handkirurgmottagningens sköterska för att få en telefontid. Jag behövde inte vänta mer än knappa tio minuter innan hon ringde tillbaka. Beskeden jag fick var lugnande – alla blir liksom inte av med alla sina besvär ett par dygn efter operationen. Men det är viktigt att göra övningarna och hålla handen i högläge eftersom den ännu är svullen – inuti, sånt jag inte ser, alltså. Sköterskan skulle konferera med sjukgymnasten kring övningar före och efter stygnborttagning. (Hon ringde faktiskt upp en gång till på eftermiddagen med lite råd efter att hon snackat med sjukgymnasten.) Eftersom jag inte hade fått med mig några informationsblad om övningar hem har jag kört några som jag har hittat några på nätet. Sköterskan lovade att skicka övningar i pappersform via snigelpost till mig. Jag var nöjd och glad och lättad när jag satte mig vid frukostbordet – där även Luficer satt…

Anna hade tvättstugan och tvättade lakan och handdukar. Tungt, men vi hade massor. Jag körde och hängde ett par lätta maskiner tvätt uppe i lägenheten. Det gick bra och gjorde inte ont eller var för tungt för mig.

Jag har bokat baroloprovning åt oss under vin- och delimässan i slutet av mars.

Jag satt en liten stund vid datorn och bokade biljetter till baroloprovningen på vin & delimässan i slutet av mars. Biljetter till mässa och provning blev det jag köpte för presentkortet jag fick i 60-årspresent från Annas föräldrar och syskon.

På eftermiddagen gjorde solen försök att titta fram. Vi gick tillsammans för att handla – båda har vi ont i var sin hand. Jag kan bära bra i ryggsäcken i alla fall.

Anna lagade fetaost- och tomatpasta till middag. Det var gott. Tyvärr kunde jag inte hjälpa till med vare sig matlagning eller disk. Det enda jag gjorde var att torka av matbordet och duka, bubbla vatten och ladda kaffebryggaren. Till kvällsfikat fördelade Anna två shortbread vardera.

Annas fetaost- och tomatpasta till måndagsmiddag.

Kvällsfika med katt (Citrus), tulpaner, en bok och shortbread.

En fördel med att vara sjuk hemma är mer tid för att läsa böcker.

Men att vara hemma och ta det lugnt är inte det lättaste. Ärligt talat tror jag inte att jag står ut med att vara sjuk länge till. Jag hoppas att vädret blir bättre och mer lockande för promenader. På onsdag ska vi promenera till Annas snälla mamma på eftermiddagen för att fira henne på födelsedagen, det blev bestämt idag när jag ringde henne.

En fördel med att jag är sjuk hemma och inte jobbar är förstås att jag har mer tid för att läsa böcker. Det gör inte ont och det är en favoritsysselsättning.

En annan fördel är att jag som i morgon kan ta emot hantverkare. Äntligen skulle det komma en rörmokare för att fixa toalett och handfat på gästtoaletten. Vi behöver två toaletter, allra helst när vi är tre.

En tredje fördel är att vara lite sällskap till katterna, bland annat den här lilla puddingen.

Citrus, den lilla puddingen.

∼ ♦ ∼

Tisdagen den 21 februari

Vintern fortsatte även på tisdagen.

Vintern fortsatte även på tisdagen. Lusten att gå ut och promenera fortsatte att vara låg. Den här tisdagen var det både fettisdag och start för årets bokrea, så nog borde en bokmal som jag ha gett mig ut. Men nej. För det första gillar jag inte semlor. För det andra tycker jag att bokrean har ballat ur. Det är samma titlar som reas ut hos alla bokhandlare, de fysiska såväl som näthandeln. Förr om åren kunde en göra riktiga fynd, hitta böcker en sökt efter länge. Så är det inte nu. Därför har jag inte gjort nån förbeställning. Men ändå väntar jag på leverans av två böcker som blir var sin försenad Alla hjärtans-present – en till Anna och en till mig. Bokus har signalerat att böckerna är på väg.

Jag läser mycket och när det ser ut som det gör utomhus är det inte svårt att plöja böcker. I morse blev det bokbyte igen. Nu har jag läst ut boken om Patti Smiths apiga 2016 och ska läsa den sista julklappsboken från 2022, en finsk deckare.

Bokbyte från en bok om ett apigt år till sista julklappsboken från 2022, en finsk deckare.

Oscar gillar att sitta under träd.

Medan jag var på min lilla konvalescentresa till Motala hade jag fått brev från Oscar, mitt fadderbarn i Uganda. Nu har jag två obesvarade brev från honom liggande, så jag ska ta mig i kragen och skriva några rader elektroniskt. I det äldsta brevet, från september 2022, tackar han för födelsedagspengen från mig. På en bild visar han upp de kläder han har köpt. I nästa brev, från december, visar bilden på honom att han har på sig de kläder han köpte för min födelsedagspeng… Pengarna har också räckt till sjukvård för honom. Det är inte mycket jag ger varje månad och till födelsedag och jul, men det är gott att veta att de kommer till rätt användning. Varje gång Oscar skriver till mig får jag mig en rejäl tankeställare. Hur bra har vi det inte här i Sverige, inflation och skit till trots? Oscar brukar inte bara skriva och skicka med ett foto på sig själv, han ritar också, oftast sånt han gillar att göra – som att sitta under träd. Så enkelt, men ändå så… underbart, tycker jag.

Rörmokaren var här och slängde sin mobil bakom plåten till vår gästtoalett… Där ligger den fortfarande.

Rörmokaren anlände ungefär när han skulle, men stackars kille! Det tog inte lång stund innan jag hörde att det gick på tok inne på gästtoaletten. Såväl handfatsrör som toalett var trasiga. Toan är monterad i väggen och rör och annat till toan är inbyggda bakom plåt. Det finns en lucka i plåten och det var genom den han skulle arbeta. Men när han stack in huvudet och lyste med sin mobil så – PLOPP! – tappade han mobilen. Den hamnade inte i nåt vatten, men väl under cisternen. Och där ligger den fortfarande för den gick inte att fiska upp… Några timmar var han här och nu har vi en fungerande gästtoalett med ett fungerande handfat till. Rörmokaren får förhoppningsvis en ny och bättre jobbmobil, men retligt var det ju för honom, stackarn. Hoppas bara att det inte ringer från toaletten. Vi kan ju inte svara.

När Anna kom hem efter jobb och ärenden på stan blev det fika. Mina sambor åt var sin slemla och jag fick en katalan – gratis, visade det sig. Sött och gott.

Nä, nån slemla ville jag inte ha…

…så jag fick en katalan. (Muggen är urskitig, jag vet.)

Citrus har gått och letat efter den ihoprullade madrassen som hon älskade att ligga på. Jag visade henne klätterpelaren i Pojkrummet. Och jo då, där klättrade hon upp, men hon tittade misstänksamt på mitt bandage. Ingen av katterna gillar att jag har ”tassen” i paket.

Citrus hoppade upp på klätterpelaren, men min bandagerade tass gillar hon inte.

∼ ♦ ∼

Onsdagen den 22 februari

Text

∼ ♦ ∼