Det elfte manuset

Ett inlägg om den elfte boken i serien om Hanne Wilhelmsen.



Anne Holts bok Det elfte manusetEn gång i tidernas begynnelse upptäckte jag Anne Holts författarskap. Jag har läst de flesta böcker hon har skrivit, men mest har jag nog uppskattat serien om polisen Hanne Wilhelmsen. I år kom den elfte boken i serien ut på svenska och jag köpte Det elfte manuset hos Akademibokhandeln på Stora torget min första semestervecka i juli 2022.

Även den här boken, som så många nyutkomna böcker, utspelar sig under pandemin. Den har flera parallella berättelser, men det är berättelser som förstås går ihop. Hanne Wilhelmsen är pensionerad sen länge och sitter i rullstol. Hon är polisen Henrik Holmes mentor och det är till henne han vänder sig med ett mord som ingen tycks bry sig om: en kvinna har hittats mördad och naken med sönderslaget ansikte. Samtidigt har ett manus försvunnit från Norges största bokförlag. Det är samma förlag som Hanne Wilhelmsen har sänt ett manus till. Ansvarig för att hitta det försvunna manuset, men även redaktör för Hanne Wilhelmsen är den unga Ebba Braut. Hanne, Henrik och Ebba dras till varandra och diskuterar fallen – nattetid. Och ja just det. Hanne Wilhelmsen lever med en kvinna och deras gemensamma dotter. Precis som författaren är hon lesbisk.

Även om det blir lite hattigt med flera ”fall” är den här boken spännande redan från start. Jag läser boken snabbt, såsom jag gör när en deckare är riktigt bra. Författaren är en driven skribent och det är i beskrivningarna av sina karaktärer som hon verkligen briljerar. Men jag blir också mycket imponerad av hur författaren får ihop alla teman och att de till synes lösa trådarna tillhör ett och samma nystan. Upplösningen är ganska överraskande.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en riktigt spännande kriminalroman. Norge levererar!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Hanne Wilhelmsen-serien:

  1. Blind gudinna
  2. Saliga äro de som törsta
  3. Demonens död
  4. I lejonets gap
  5. Död joker
  6. Utan eko
  7. Bortom sanningen
  8. 1222 över havet
  9. Offline
  10. I stoft och aska
  11. Det elfte manuset (läs texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 16 juli 2022: Livat i holken

 



Kära dagbok…

Det elfte manuet och kaffe på sängen i Förfadermuggen

Inte så många lästa sidor i morse.

Jag skulle skriva att det var livat i busken som rubrik, men så kom jag på att det ju är i holken som det var livat i lördags. Idag har det varit lördag hela dan. Livat också. Livat värre. I morse sov jag ännu längre än vanligt. Jag har verkligen vänt på dygnet och ärligt… jag tycker att det är skönt. Det är mysigt att kunna sitta uppe sent och smutta på ett gott vin, ta en bit ost och se nån kriminalfilm som går in genom ena ögat och ut genom det andra. Och läsa. Läsa mycket och många böcker när helst jag vill, inga möten eller annat att passa. Livat. Livet? Tja, jag vet vad jag vill nu, men att ta sig från punkt A till punkt B är inte det lättaste. 

I morse fick vi besök av Citrus i sovrummet. Hon springer oftast omkring och det är inte särskilt rofyllt när hon kommer. I morse var hon ovanligt stilla, men det blev ingen bild på henne och bara knappt 40 sidor lästa i min bok på gång.

Vädret har slagit om. Det är mulet och typ 14 grader. Men har en semester så har en och då ska det ätas frukost på balkongen. Vår balkong är inglasad, så det är hyfsat behagligt där ute. Katterna trivs där, särskilt när vi äter.

Balkongfrukost med mkt grönt tack vare Anna

Balkongfrukost ska det vara när en har semester, oavsett väder.

Fästmön ser till att jag får i mig grönsaker. Jag är rätt dålig på det. Hon lagar mat också, nyttigt och gott. I kväll blir det kyckling och potatisgratäng. Jag bidrar med vinet och har korkat upp en Johanna från 2019 som nu står och luftar. Vän af Ordning tycker med all säkerhet att jag dricker för mycket alkohol. Ja det kanske jag gör, men jag läste så sent som idag att alkohol är farligt – för dem under 40. För den som är äldre kan alkohol faktiskt vara lite bra för hjärta, blod och även motverka diabetes.

Lännabruk Johanna 2019

Kvällens vin, en Johanna från Lännabruk, årgång 2019, är bra för hjärta, blod och mot diabetes.

∼ ♦ ∼

Snygg utvikning ovan om det goda i mitt livade liv, eller hur?! Men vikten går upp och det beror säkert på att jag rör mig för lite just nu. Att tömma diskmaskinen (igår kväll) och kattpottorna (i morse) samt ta hissen ner till soprummet ger inte mycket motion. Vi gjorde i alla fall en utflykt till Slottet idag (tog bilen). I Slottsträdgården plockade vi några liter hallon var. Gott att ha i frukostfilen och i frysen till senare.

Regnet hängde i luften, så efter att jag hade grävt upp lite potatis också åkte vi hem igen. Anna gick och handlade med sin son i sällskap. Jag ställde mig vid strykbrädan och strök två skjortor, tre tischor, ett par shorts och en kökshandduk. Belöningen blev go-fika, inhandlad av AnnaKorgtassen. På balkongen, förstås. Vår lilla holk.

∼ ♦ ∼

Anna har påbörjat middagen och jag ska gå och se efter om det är nåt jag kan bistå med. I morrn ska jag bädda rent. Det gäller att sprida ut sysslorna i holken på Main Street.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En röd sicilianare: Gulfi Nerojbleo 2019

Ett inlägg om ett rött vin från Sicilien.


 

Gulfi Nerojbleo 2019

En kraftfull sicilanare.

I slutet av november förra året köpte jag ett vin från Sicilien som fanns bland det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. En flaska Gulfi Nerojbleo 2019 kostade 185 kronor. På fredagskvällen korkade jag upp flaskan till Fästmöns pastarätt (fetaost, parmesan, vitlök och tomat). Det blev också ett glas till några smakrika hårdostar och en och annan dessertost senare på kvällen. Jag har googlat lite på vinet och funnit att det passar till bland annat ostar, vilt och rött kött.

Vinet är gjort på nero d’avola-druvan. Alkoholhalten ligger på 14 procent, sockerhalten på 3,25 gram per liter.

Beskrivningarna av vinet anger att det är fruktigt, bärigt, mjukt, runt, med en aning vanilj i doft och en elegant smak. Jag håller med om det mest, men anser att vaniljdoften saknades.

Jag tyckte att vinet var mycket fylligt, men att det också hade hög fruktsyra. Detta gjorde vinet till ett perfekt sällskap till Annas ganska salta och kraftiga pastarätt.


Till ostarna blev det också ett glas.
Då kändes vinet ännu mer kraftfullt och kryddigt, nästan rökigt. Det passade väldigt bra också till ostarna, alltså. Fikonmarmelad och ostfyllda starka småpaprikor blev pikanta inslag i det hela.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag är bara så ledsen att Systembolaget inte längre säljer vinet.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 15 juli 2022: Två utflykter bland fina grejor

 



Kära dagbok…

Boken Det elfte manuset och kaffe på sängen

Starten på min semesterfredag.

Jag vågar nästan inte säga det, men… Idag var det Fästmöns sista semestervardag. Efter helgen ska hon tillbaka till jobbet. Hon är väl inte jätteglad för det, det är ganska skönt att vara ledig. Vi har dessutom vänt på dygnet. Men som tur är börjar hon inte förrän klockan 16 på måndag. 

I morse sov jag väl till 8.30 innan jag klev upp och fixade kaffe och tömde kattpottorna. Anna hade varit uppe tidigare och gett Tisslingarna mat. Min semesterfredag inleddes som vanligt, det vill säga med en bra bok och kaffe på sängen.

Än så länge är det emellertid semester och jag tyckte att vi skulle göra nån utflykt med bilen.  Det blev två – en till Jordnära inredning i Skölsta, (länken går till Fejan, trots att jag inte gillar just Fejan, men företaget finns även på Instagram!) en till Fullerö handel. Det går lokalbussar till båda ställena, tror jag, men det är enklast att ta sig dit med bil.

När vi besökte Linnéträdgården för ett tag sen på Carls födelsedagsfirande fanns ett antal utställare där. Bland annat Malin Johansson som driver Jordnära inredning. Vi tyckte att hon hade fina prylar och tog en flyer för att göra en utflykt senare. Den utflykten gjorde vi idag. Vädret var sisådär – rätt som det var sol, rätt som det var kom en regnskur. En alldeles perfekt dag för bilutflykter.

Många härliga växter, bland annat lönnar, fanns att köpa, men även vackra gamla bruksföremål och nyare ting. Den som letar efter en annorlunda och unik present hittar den med all säkerhet här. Vi funderar på ett par saker och jag tror att det blir ett återbesök ganska snart.


Men inte kunde vi åka hem igen
när klockan inte ens var 14. Vi styrde kosan till Fullerö handel dit vi åker ibland, mest för att glo. Så är det faktiskt, en behöver inte handla varje gång en åker dit. Idag skedde undantag – både Anna och jag köpte var sin liten grej. Vad Anna köpte får hon berätta själv. Jag köpte en fin plåtburk som ser ut som en bensinautomat. I den har jag stoppat min bilnyckel och fjärrkontrollen till garaget. Givetvis fikade vi på Fullerö, för det var dags för både kaffe och ett toabesök.

∼ ♦ ∼

Det drog sig mot middagstid och vi åkte till Tokerian för att handla det som behövdes. Några goda ostar fick också följa med hem samt lite choklad – det är ju ändå fredag. Visserligen vägde jag mig i morse och hade gått upp ytterligare 800 gram, men ändå. På semestern håller jag inte igen! Anna lagade till en salt och god pastarätt. Men mer om den och vinet jag drack till kommer i ett separat inlägg senare!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 14 juli 2022: Tårpilar och irländskt

 



Kära dagbok…

Lucifer vilar huvudet på min bok

Lucifer tyckte att balkongbordet var en bra säng och min bok var en bra kudde.

Ibland känner en sig lite tung i huvudet. Och i själen. Vår lille store kisseman Lucifer tyckte att balkongbordet var härligt att ligga på. Sitt huvud vilade han på… min bok på gång. Ja Mammisen ska inte bara läsa utan prata och gosa med sin kisse.

Men ibland funkar inte prat för själströtthet. Då blir en i stället trött när nån pratar. Jag behöver träna på att vara tyst. Bara det att det är svårt, jag har varit tyst i så många år. Jag får försöka portionera ut mitt prat genom till exempel mina vänner. På måndag har jag en vänpratdejt. Den ser jag fram emot.

På torsdagskvällen skulle jag emellertid inte vare sig gosa med katter eller prata med kompisar. Fästmön och jag hade biljetter till Weeping Willows utomhuskonsert i Parksnäckan i centrala Uppsala. Först åt vi god lax och nyttig dessert. Så vi skulle orka marschera till Parksnäckan alltså.


Lagom när vi kom fram till Parksnäckan öppnade sig himlen
och det började regna. Det regnade ganska mycket, till och med. Men vi var rustade med regncapar och sittunderlag och förblev ganska törra* och trista (?) under hela konserten. Vi drack inte en droppa, det kom ju så mycket från ovan. Men när Magnus Carlsson och Weeping Willows inledde konserten upphörde regnet som i ett trollslag! Jag tyckte han tittade så skumt på mig, men jag såg väl fan inte klok ut i capen…

Konserten var cirka 90 minuter lång. Det var rätt OK. För ärligt talat tyckte jag att visst, låtarna var bra och Magnus Carlsson har fin röst, men det låter ganska mycket likadant… Dessutom kände jag bara igen en enda låt. Nåja, det var roligt att komma ut och göra nåt annorlunda på hemmaplan – tillsammans med rätt många par och väninnor typ 60+. Och så vi – en 60+ och en några år yngre.

Efter konserten var vi både kissnödiga och frusna. Stegen styrde vi då mot O’Neills. Där blev det toa och först varm dryck, sen kall och nötter till det.

Sen gick vi hem i julinatten. Mörkret sänkte sig över Uppsala och alla jävla byggen och monsterkranar. Vi avslutade vår kväll med en Beck-film.

Lyftkran mot julikvällshimmel

Julinatt med monsterkran i centrala Uppsala.

∼ ♦ ∼

*törra = östgötska för torra


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Senare delen av onsdagen den 13 juli och första delen av torsdagen den 14 juli 2022: Och allt blev som vanligt

 



Kära dagbok…

Antik o auktion nr 8 2022 om grönt matchar mina shorts

Grönt är skönt – i Antiktidningen också.

Allt blev som vanligt igår eftermiddag. Nu är jag inte ensam hemma med katterna längre. Nu måste jag tänka på att jag alltid är klädd och att toaletten eller duschen kan vara upptagen. Det ska ätas regelbundna och nyttiga måltider. Sällskap i närområdet. Som vanligt, alltså.

Jag väntade i det längsta på mänskligt sällskap till eftermiddagskaffet, men intog kaffet tillsammans senaste numret av Antiktidningen. Fästmön ville greja lite först innan hon slog sig ner. Sen satt hon med mig på balkongen en stund och jag fick en present av det östgötska slaget. Disktrasor är kanske inte det roligaste att få, men just dessa trasor uppskattade jag mycket. En av dem kom genast till användning i köket.

Två disktrasor med östgötska texter

Present från Anna.


Till middag hade jag köpt hem kallskuret,
fågel till mig, rostbiff till Anna och hennes son. Det blev middag i Matsalen, för på balkongen får vi inte plats när vi är tre. Anna var frusen, jag var varm.

Vi kollade två Beck-filmer som jag faktiskt tyckte var oväntat bra och inte bara sömnpiller. Jag var uppe tills klockan var närmare 1.30. Och då blev det ost och kex och ett av vinerna från arbetskamraterna nånstans mitt i filmvisningen.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag av katterna som var hungriga. Klockan var runt 7, så det var OK att gå upp och ge dem mat. Jag lyckades somna om nån timme innan det var dags för kaffe. Som vanligt tömde jag kattpottorna medan kaffet bryggdes. Idag var det dags att fylla på sand också. Ja inte i kaffebryggaren utan i kattpottorna, förstås. Jag gillar den där kattsanden vi nätshoppar och får hemlevererad. Visst drar katterna ut sand i hallen, men sanden dammar inte och består inte av några konstigheter. Enligt påsarna är den till och med komposterbar. Nåja, vi slänger sand och kattskit antingen i hundträcktunnorna i allén eller i brännbartkärlen i källaren.

Inte var det mycket kvar i senaste Zack-delen, så jag läste ut boken som slutade mycket spännande. Nu har jag bytt till den senaste delen i Hanne Wilhelmsen-serien. Av en händelse såg jag att Anne Holt gett ut en ny bok om henne, den elfte i serien. Anna lockade mig att köpa den i början av semestern.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag inbjuden till laxmiddag av AnnaSen ska vi traska iväg på en konsert i Parksnäckan med Weeping Willows. Enligt prognosen ska det regna hela eftermiddagen och kvällen, så vi har laddat med regnponchos och sittunderlag.

Allt är som vanligt, med andra ord. Nästan. Jag vet att nåt är annorlunda.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Film, Mat, Musik, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Grissly

Ett inlägg om den åttonde boken i Zack-serien.



Mons Kallentofts bok GrisslyMons Kallentofts författarskap har jag följt i nästan alla dess serier. Mest gillar jag Malin Fors-serien eftersom den utspelar sig i Linköping. Böckerna om Zack Herry har Mons Kallentoft vanligen skrivit tillsammans med andra författare. Därför blev jag lite förvånad när den senaste boken i serien, Grissly, enbart har Mons Kallentoft som upphovsman. (Det hade även boken innan.) Grissly köpte jag till mig själv, som så ofta, i semesterpresent i slutet av juni.

Böckerna med Zack som centralfigur är oftast mer blodiga än författarens andra böcker. Grissly är inte helt nåt undantag från det. Det sker några otäcka mord, men boken är ändå mindre blodig jämfört med tidigare böcker i serien. Här inleds det med en mördad instagrammare, en influencer (tjusigare beteckning), som hittas i en container av en uteliggare. Fallet hamnar på Särskilda enheten där Zack ingår. Vem var den mördade egentligen? Var han en kall person som profiterade på andra människors känslor eller var han snäll och känslosam? I sociala medier kan, som bekant, känslorna vara mest svarta eller vita.

Det här är en spännande bok och jag läser den snabbt. Boken är välskriven som alltid av Mons Kallentofts hand. Utöver det är det en del sexscener som jag givetvis läser, men rodnar när jag gör det. Intressantast är temat om vilket inflytande, influence, så kallade influencers har. Människor som lever på sina inlägg i sociala medier, folk som inte alltid ens kan stava får upp till 200 000 för ett sponsrat inlägg… Ganska sjukt, tycker jag. Ett HBTQ-tema finns också insprängt i boken.

Realistiskt och rafflande samtidigt som Herkulesmyten finns där. Boken slutar med en cliffhanger och sånt gillar jag. Då vet jag att det kommer en fortsättning på den här serien.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Zack-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Zack
  2. Leon
  3. Bambi
  4. Heroine
  5. Falco
  6. Albino
  7. Olympia 
  8. Grissly (läs texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett presentvin: 19 Crimes Red wine 2020

Ett inlägg om en rödvin från Australien, en gåva av arbetskamraterna till födelsedagen.



19 Crimes red wine 2020

Ett rött vin från Australien – och mina arbetskamrater.

Ett mycket generöst presentkort gjorde det möjligt för mig att köpa flera spännande flaskor vin från arbetskamraterna. Det var en finfin födelsedagspresent. En del av vinerna jag köpte var säkra kort, det vill säga jag hade druckit dem tidigare och gillat. Men så ville jag vara lite wild and crazy och prova nya sorter. Ett av dessa viner var 19 Crimes Red Wine 2020. (Länken går till ett vin av årgång 2019, så siffrorna stämmer inte helt.) Visserligen rött, men från Australien, inte Italien och helt otestat av mig.

Det här vinet är fylligt och ganska strävt med hög fruktsyra. Det är ett South Eastern Australia-vin, men i informationen på Systembolagets webbplats framgår inte vilken druva vinet är gjort på.

Sockerhalten ligger på 1,2 gram per 100 milliliter och alkoholhalten är på 13,5 procent. Men på prislappen står det bara 99 kronor.

Systembolaget rekommenderar vinet till grillade rätter av lamm- eller nötkött. Vi drack det till salta kex och smakrika hårdostar och blåmögelostar.

Så här kan en läsa hos Systembolaget om vinets doft och smak:

”Mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, körsbär, eukalyptus, kaffe och lakrits. […] Mycket fruktig smak med fatkaraktär, inslag av björnbärssylt, eukalyptus, blåbär, kaffe, chokladpraliner och kryddnejlika.

Ibland blir en positivt överraskad. Vinet i min gom var fruktigt och samtidigt fylligt och strävt. Eftersmaken var lång, nästan lite söt. Jag tyckte att det här var ett riktigt höjdarvin för under hundralappen. Det är definitivt ett vin jag köper igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 12 juli och onsdag förmiddag den 13 juli 2022: Skål för livet, döden och kissarna!

 



Kära dagbok…

Farmors farfars Vera och Ljubas grav i Norrköping fotad av Anna 12 juli 22

Tack älskade Anna för att du gick till graven!

Hon gjorde det! Fästmön gjorde det, det vill säga gick till kyrkogården i Norrköping och hittade farfars, farmors och mostrarnas grav! Jag blev så rörd, jag blev så innerligt rörd att hon gjorde det för min skull. Bilden hon skickade mig sände jag vidare till Tom. Även han blev väldigt rörd. Och graven såg fin ut. Isbegoniorna var vackra och det såg helt OK ut.

Det är nu 16 år sen jag var där sist, med mamma, tror jag. Nu finns inte heller hon i livet. Alla är döda. Alla. Jag vill så gärna till ”mina” gravar, men jag tycker också att det är sorgligt, tungt och jobbigt. Det är inte bara mina fingrar som domnar och krånglar, även mina känslor är i olag. Kanske att jag orkar om ett par, tre veckor..?

∼ ♦ ∼

Resten av tisdagskvällen ägnade jag mig åt att tvätta, vattna krukväxter och se på Vera. (Ja, jag har ett sånt otroligt spännande liv!) Jag mumsade chips till och fixade mig en stadig GT, det behövde jag. Lustigt nog, men min farfar Mansfield hade levercancer – han som inte drack en droppe starkt. Min morfar Harald, nykter alkoholist, hade inget problem alls med sin lever och ett friskt och starkt (och gott!) hjärta. Det var därför morfar blev 86 år trots rökningens lungpaj. Farfar hade flera hjärtinfarkter och blev bara 73 år. Livet… Och döden… Skål för dem!

Vera chips o GT

Skål för Vera, livet och döden!

∼ ♦ ∼

Läsning av Grissly och kaffe på sängen

Onsdagsmorgon i sängen.

I morse sov jag länge. Visserligen är jag uppe längre än vanligt nu på semestern, men ändå. Citrus väckte mig vid 8.30 genom att försiktigt krafsa på sovrumsdörren och tala om att hon var hungrig. Jag gav båda kissarna mat och tömde deras pottor medan kaffet bryggdes.

Läsning och kaffe på sängen blev det väl fram till klockan tio, ungefär. Då klev jag upp och tog reda på gårdagskvällens tvätt som redan var torr. Sen torkade jag av i badrummet och bytte handdukar. Medan jag åt frukost på balkongen torkade jag av köksgolvet. Där var klet, kattassar och annat omys.

Lucifer blängde rejält på mig eftersom jag körde bort honom från min dyna i balkongstolen. Han fick ligga i Annas stol, utan dyna. Det handlar förstås om att katterna hårar väldigt mycket.

Även idag är det soligt och varmt. Jag ska fälla ner persiennerna på balkongen, fräscha till mig och gå ut och handla middagsmat till mig, Anna och hennes yngste son. De två senare sitter på tåget hem i skrivande stund. Citrus har hållit mig sällskap vid datorn, även om hon har legat under Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen. Där är det både mörkt och svalt, kan jag tänka mig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 11 juli och tisdagen den 12 juli 2022: Öppenheter och hemligheter

 



Kära dagbok…

Nä, jag trodde inte att jag skulle klara av att vara ensam på mammas födelsedag på kvällen, men det gick bra. Skuldkänslorna rev inuti, för hur många gånger satt inte mamma ensam? Hur många födelsedagar kände hon sig bortglömd och bortvald? Jag trodde aldrig att jag sex år efter hennes död skulle vara den som tillbringade hennes födelsedags kväll i ensamhet. Nu har jag gjort det, det gjorde ont och jag överlevde. Och åter igen har jag lärt mig att alla val jag har gjort och gör kanske inte är de rätta. 

Jag åt min middag i ensamhet. Katterna var inte intresserade. Jag läste och tog ett glas vin till resterna av kycklingmiddagen Fästmön lagade i söndags. Sen tog jag ett glas till. Första flaskan från arbetskamraterna är slut. Det blev bokbyte så småningom under kvällen. Böckerna är och förblir det sällskap som alltid finns där, som nästan aldrig sviker och som får mig ut härifrån, i fantasin. Bokbytet gick från en kriminalare om mordbrand till en kriminalare om en mördad influencer. Öppen som en bok, heter det. Är jag det? Kanske inte helt. En hemlighet har jag nu i alla fall. En. Frågan är om hemligheter är bra eller dåliga. Alltså, att dölja nåt är väl inte bra, men samtidigt måste jag få ha nåt som bara är mitt. Det är ju på det viset många tänker och jag behöver lära mig att tänka lite mer på mig.


Jag körde diskmaskinen när jag hade ätit
och så ägnade jag mig en stund åt herr Katts päls. Den är tjock och får ganska lätt och snabbt tovor. Han njöt först, men till sist fick han nog och rev mig i handen. Vi är ännu inte kompisar igen, han och jag, även om han har fått mat och gos och bus idag.

∼ ♦ ∼

Boken Grissly och kaffe på sängen

Tisdagsmorgon.

Jag sov dåligt i natt. Vaknade flera gånger och hade bland annat värk i ett knä. Fingrarna är fortsatt domnade, inget nytt där. Varken sämre eller bättre. Jag tömde diskmaskinen och kattpottorna samt sopade hallen medan jag väntade på att kaffet skulle bli klart. Tog med mig en mugg in till sovrummet. Det blev bara en mugg, var alltför rastlös idag. Jag läste en stund och boken är bra och snabbläst. Jag hade lite beredskap i morse, men inget samtal kom.

Framåt lunch kände jag att jag inte behövde vara i beredskap längre, så jag fixade till mig och gav mig ut på ett lite chansartat ärende. Det gick finfint, så nu kan jag pricka av ytterligare två saker på en av mina listor.

Jag blev så stärkt av att jag tog tag i vissa saker att jag beslutade mig för en tur till Stormarknaden. Där var det svalt och väldigt lite folk. Levi’s store fanns kvar och jag greps av påssjuka. Men va 17 skulle jag annars göra när jeansen jag hade letat efter fanns där – i rätt modell, rätt storlek, rätt tvätt och till halva priset?! Och när jag ändå var på plats slank jag in på Systembolaget och köpte den sista flaskan för presentkortet från arbetskamraterna. Det blev ett barolovin. Eftersom jag tänkte på mina arbetskamrater jobbade jag en stund också, fast bara en liten stund. Avslutningsvis rev jag i en papperskorg, men där hittade jag inte det jag sökte.

Jag måtte vara ha-galen idag. På seneftermiddagen skulle jag gå ut och köpa mig en glass vid ån. Och det gjorde jag. För 41 spänn fick jag en liten bägare lakritsglass med strössel. Hutlöst, men salt, svalt och gott. Så passerade jag English Bookshop där det som vanligt vimlade av vimsig personal – tror att de var tre eller fyra som pratade högt med varandra med mera. Jag orkar fan inte vara där inne nån längre stund, men idag kom jag inte lottlös därifrån. Hittade en psykologisk thriller som jag köpte.

∼ ♦ ∼

Nu är middagen lagad och uppäten. Dags för kvällen och alla dess hemligheter att infinna sig. Jag väntar med spänning…

Balkongmiddag stekt potatis ägg korv öl knäckemackor o boken Grissly

Balkongmiddagen är avklarad. Nu inväntar jag kvällen med spänning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer