Några långa stunder kan jag ännu inte sitta vid datorn. Men jag skriver lite då och då, bara några rader, så att jag ska komma ihåg den första av två sjukresor. Här kommer den femte och sista (?) delen av första resan.

∼ ♦ ∼

Måndagen den 13 mars

Måndagsstart.

Måndag morgon och det fina, soliga söndagsvädret är borta. Dagen började grått och kallt. Jag är glad just idag att jag slipper gå iväg. Även denna måndag kunde jag inleda med läsning och kaffe på sängen. Jag vaknade tidigt, före klockan sju. Gissar att jag var spänd på samtalet med chefen plus att jag behövde kontakta supporten angående programlicensen. Jag satte mig vid datorn runt åttatiden för att mejla supporten. Samtalet med chefen var inte förrän senare på förmiddagen. Utöver det blev det sedvanlig procedur denna morgon med kattpottömning, sopning och dusch före frukost.

Det här är min sista sjukskrivningsvecka. Jag var mycket orolig igår kväll eftersom jag hade väldigt ont i handen. Men kanske är det psykiskt..? Jag vet inte. Handledsstödet åkte på och då kändes det bättre. Jag sov med det också och jag hade ingen värk när jag vaknade. Däremot gör tummen fruktansvärt ont när jag gör vissa rörelser – men bara ibland. Jag tänker nog ändå avvakta med att kontakta handkirurgen. Det är säkert normalt att ha ont några veckor efter en operation.

Nu kan jag ta det lugnt resten av veckan.

Min chef ringde på avtalad tid. Samtalet var bra. Vi diskuterade vad jag ska jobba med när jag kommer tillbaka – och vad jag inte ska göra eftersom vissa saker innebär hårda belastningar på handleder (både opererade och oopererade). Förslagen jag fick kändes genomtänkta och bra. Vidare sa min chef att hon flaggat för mina bredare kompetenser, nåt som kan ge nåt i framtiden. Nu tror jag att jag kan både sova och ta det lugnt resten av veckan och bara vara lite ”börja-skolan-nervös” på måndag morgon. Om nu bara händerna håller…

Lilla hjälpredan hittade en ledig låda.

Jag tvättade på förmiddagen, körde en maskin svart 40 grader uppe i lägenheten. Lilla hjälpredan höll sig förstås framme i hopp om att få smaka nåt gott, rentav. Sen såg Citrus att tidningspåsen, som sitter i en trälåda i köket, var tömd – Fästmön fixade igår – och skuttade ner där. Katterna älskar lådor. Jag älskar inte lådor, tycker inte att de utgör några snyggare inredningsdetaljer. Men en låda från Linas har vi kvar i vardagsrummet. Där brukar Lucifer klämma ner sig. Snart kan katterna inte gå ut på balkongen. Dörren plomberas, så att man inte får för sig att öppna den av misstag. Nästa vecka monteras byggställningarna och påskveckan inleds balkongrenoveringarna. Det ser vi inte direkt fram emot, Anna och jag, eftersom vi båda är lediga påsken. Så Lina-lådan i Salen får vara kvar. Klätterpelaren från balkongen står i Pojkrummet. Katterna måste ju få ha sina grejor.

Nästan hela eftermiddagen läste jag. Det blev bokbyte från en blodig bok om en seriemördare till en självbiografisk roman med HBTQ-förtecken. Den senare ska jag läsa på engelska. Boken köpte jag i januari på English Bookshop.

Bokbyte från en blodig bok (den undre) till en självbiografisk roman med HBTQ-förtecken.

Ingen av oss hade lust att gå ut i snöblasket, som föll från och med eftermiddagen, för att köpa middagsmat, så det blev enkel kvällsmat – två rostade mackor med stekta ägg och kaviar. Jag sprang i alla fall ner till Butiken på hörnet för den här måndagen var det Mazarinens dag. Sånt måste firas – trots att vi inte borde. Vi insåg för övrigt att det lustigt nog finns två Mazarinens dag. Det gör inte så mycket. Jag gillar mazariner. Och böcker, som bekant. Resten av kvällen satt jag mest och läste.

Enkel, men god kvällsmat.

Mazarinens andra dag firades givetvis.

∼ ♦ ∼

Tisdagen den 14 mars

Ganska fint läkt på utsidan.

Det blev tisdag den femte och sista sjukskrivningsveckan för hand nummer ett. Jag kom på att jag borde visa upp hur handen ser ut. Ganska fin, tycker jag – på utsidan. Det var inga synliga nervskador, läste jag mig till i journalen, men ändå är handen fortfarande ond. Tummen är inte bra, den gör väldigt ont då och då, och långfingret är stelt. Frågan är hur det hade varit om jag inte hade fått handen opererad. Troligen ännu värre. Jag har bestämt mig för att inte kontakta handkirurgen just nu. Det känns som om jag borde visa upp handen, träffa en läkare, och det har jag inte lust med. Jag vill börja jobba på måndag. Då ska jag testa hur det känns, om handen ”håller” och jag kan arbeta utan att få alltför, mer eller bara ont överhuvudtaget.

Läsning och kaffe på sängen – som vanligt.

Den här tisdagen var regnig, blaskig och grå. En tre, fyra plusgrader visade termometern i köket i morse. Snön har ersatts av slask eller förrädisk barmark med isfläckar. Snacka om att det svänger!

Jag vaknade extra tidigt, tror att Anna precis hade gått till jobbet. Det är som att jag inte riktigt har nån ro i kroppen. Förhoppningsvis är det ett friskhetstecken. Därför började jag dan med att ta reda på gårdagens rena och torra tvätt. Diskmaskinen körde vi igår kväll, men den hann bli klar före läggdags så den plockade jag ur då. Anna hade lagt en lapp i köket om vilka växter hon hade vattnat. Jag vattnade resten. Sopade hallen, förstås, och tömde kattpottorna. Först därefter blev det läsning och kaffe på sängen.

Katterna har nog ett gott liv hos oss. Här ligger Lucifer – i hela kökssoffan.

Katterna låg och sov och tittade knappt upp när jag passerade. Jag tror att de har ett ganska gott liv hos oss, med lugn och ro, mat, nån som städar deras toa, gosar med dem, leker med dem och tvångsborstar dem ibland.

Jag satt en stund vid datorn på förmiddagen. Bland annat skrev jag dessa rader. Vidare deklarerade jag. Det var inga konstigheter i år heller. Skönt att ha det gjort.

Idag jobbade Anna till klockan 13. Vi hade bestämt att gå tillsammans och handla. Jag har fortfarande vissa restriktioner när det gäller att bära. Sen får jag väl öka på lite vartefter så att jag inte får vansinnigt ont. Det var bra att vi gick båda två, för jag hade också ett bokpaket att hämta. Trist när det inte lämnas vid ytterdörren, dock, speciellt som jag inte kan bära mycket med den opererade handen.

Jag fick hämta ett paket idag…

…med de här tre böckerna.

Det gick inte att stå emot sötbehovet. På hemvägen slank jag in till Butiken på hörnet och köpte med mig var sin bulle hem. Anna kompletterade med shortbread och så blev det go-fika idag igen. Vi hann precis fika innan nederbörd i form av snöblandat regn föll från himlen. Till middag blev det lite nyttigare och även vackert orange – rotmos, sallad och för min del kycklingkorv. Vi handlade även ingredienser till ytterligare ett par middagar. Anna lagade maten och gjorde även sin härliga tomatsoppa till morgondagen.

Go-fika idag igen!

Kycklingkorv och rotmos till tisdagsmiddag.

På kvällen hängde vi i Salen, jag över min bok på gång. Citrus myste bland soffkuddarna en stund. Jag kände nåt som skulle kunna vara en förkylning på gång, men det försökte jag tänka bort.

Citrus myser bland soffkuddarna.

Nu är Barbro Westerholm bortom regnbågen.

Igår var det källkritikens dag och det missade jag inte. Jag tänker på hur viktigt det är att ha koll på saker och ting och inte utgå från att allt en hittar på nätet är sant.

Idag var det emellertid sant att Barbro Westerholm har gått bort, 89 år gammal. Vi i min minoritetsgrupp har mycket att tacka henne för. Hon var bland annat med och såg till att sjukdomsstämpeln för homosexualitet försvann. Hade den funnits kvar skulle jag ha varit livstidssjukskriven. Önskar jag hade en bild på denna stjärna att lägga ut, men dessvärre inte. Och eftersom jag är noga med upphovsrätt – eller försöker vara – publicerar jag inte nån annans bild på Barbro Westerholm. Från mitt hjärta dock – TACK för det du gjorde för oss!

∼ ♦ ∼

Onsdagen den 15 mars

Slutläsning av amerikansk självbiografisk roman från -94.

Den här onsdagsmorgonen var det min tur att kliva upp i ottan och ge katterna mat. Det var väl runt femtiden. Jag lyckades somna om, tack och lov. Vi vaknade båda två nån gång mellan sju och halv åtta. Lite tidigt för sambon som inte började jobba förrän klockan 15. Jag tycker att det trots allt är ganska skönt att vakna tidigt och har inte vänt på dygnet under sjukskrivningen. Det är praktiskt eftersom planen är att jag ska återgå i tjänst på måndag morgon.

Men även idag kunde jag ligga kvar i sängen och läsa och njuta av de första muggarna kaffe utan att tänka på att jag hade nån tid att passa. Jag hade inte många sidor kvar i den amerikanska självbiografiska romanen från 1994. Den läste jag ut. Bokbytet gick till en nyutkommen bok, den 25 delen i serien om Maria Wern av min svenska favoritdeckarförfattare Anna Jansson. Förhoppningsvis får jag träffa – eller åtminstone se en glimt av – Anna Jansson i slutet av april när jag ska åka på deckarfestival neråt landet, till Maria Langs Nora. Anna och jag har varit där tidigare, 2015, tack vare en mycket snäll läsare. Nu i april är det för övrigt inte bara Anna och jag och Anna Jansson som ska dit. Flera andra deckarförfattare vars böcker jag läser ska dit. Dem vill jag förstås gärna träffa också. Maria Lang hade jag ändå helst av alla träffat, men det går inte. Jag blir nöjd med Anna Jansson och de andra. Boken låg för övrigt i bokpaketet jag var och hämtade igår. Kunde inte låta bli att kasta mig över den.

Bokbyte från amerikansk självbiografisk roman från 1994 till nyutkommen svensk deckare.

Himlen var härligt blå idag och solen lyste. Det var inte så svårt att tvinga ut sig på promenad. Det blåste nordlig vind, men just i solen var det rart. Jag träffade på en bekanting på vägen. Vi kom överens om att ta en lunchfika i morrn. Jag gick inte jättelångt, bara typ tre kilometer. Passade på att köpa filmjölk bland annat, för det visade sig i morse att jag hade två öppnade förpackningar med väldigt lite fil i båda.

På vårpromenad!

Himlen var blå…

…och solen lyste över hustaken.

Domkyrkan och Aaltos är kvar sen sist jag var i krokarna.

Anna åt sin middag innan hon gick till jobbet. Jag sparade min tomatsoppa som Anna hade lagat igår till senare och tog en kaffe till Maria Wern-boken. Posten dunsade ner på hallmattan. Det var aprilnumret av Antiktidningen. Det passade bra att läsa den senare på onsdagskvällen som träning inför torsdagens amatörvärdering.

Eftermiddagsläsning.

Anna Jansson och Annas tomatsoppa till onsdagsmiddag.

Kvällsläsning.

Tisslingarna och jag är ensamma större delen av kvällen för Anna slutar inte förrän 21.30. Och kanske är det bra att Anna och Citrus är ifrån varandra, för fy 17 så Citrus rev Anna i morse när hon skulle bära ut kattan från sovrummet. Citrus väger runt en tre, fyra kilo och jag får ytterligare ett par veckor inte bära mer än ett kilo. Tyvärr var det tre, fyra ilskna kilon i morse. Söt må hon vara, Citrus, men vilka vassa klor hon har!

∼ ♦ ∼

Torsdagen den 16 mars

Läsning i morgonljus.

Katterna var inte roliga i natt. Lucifer har blivit så sällskapssjuk – mammig? Mer än Citrus, faktiskt. Klockan 1.12 bankade han på sovrumsdörren. Då hade jag somnat som bäst, men vaknade för att Anna, som jobbar, skulle få sova. Jag följde med katten ut i köket för att kolla matbeståndet i skålarna. De var inte tomma. Jag visade katten att det fanns mat, han började äta och sen gick jag och la mig. Några timmar senare var det dags igen, men då gick Anna upp eftersom hon själv behövde äta nåt. Först vid åttatiden klev jag sen upp och då sov sambon som bäst. Jag tömde pottorna och tog med kaffe in i sovrummet. Det är nu så ljust ute på morgnarna att det går hyfsat att läsa utan att tända lampan.

Frukost med Citrus.

Idag skulle både Anna och jag iväg kring lunch, så jag duschade först och åt frukost i sällskap med Lilla Häftplåstret a k a Citrus. Det blev fil med banan, bär, flingor, kanel och flytande honung samt en macka med kycklingpålägg. Äggfrukost blir det troligen till helgen.

Anna rusade sen iväg före mig, jag skulle träffa mitt sällskap här utanför porten prick klockan tolv. Först gick jag ner med sopor. Jag försöker gå i trapporna såväl ner som upp om jag inte har för mycket att bära, för jag behöver röra på mig.

Grannen och kompisen T och jag hamnade på Ofvandahls. Vi uppdaterade varandra med våra pågående ”ärenden” medan vi åt var sin fröbaguette och var sin kaka. (Jag fick också höra om makalös snålhet hos en gemensam bekant. Tog mig för min panna, alltså!)  Trots att jag inte skulle ha det senare kunde jag inte låta bli. I morrn är det vägning och jag misstänker starkt en rejäl viktuppgång. Nåja, det lär bli bättre när jag kommer igång med promenaderna till och från jobbet från och med måndag. Det blev en kort promme, en mindre omväg, hem. Solen är varm och skön, men i skuggan är det fan i mig kallt.

Fröbaguette med ost och grönsaker…

…och en russintopp – som var ordentligt toppig! – på Ofvandahsl.

En liten promenad med stopp på Sysslomansgatan.

Katterna hade hittat var sin skön och solig plats i hemmet i alla fall.

Citrus gula ögon skådar nåt spännande.

Lucifer sov i solen, lutad mot den fallna klöspelaren.

Jag hann träffa Anna en stund innan hon skulle iväg igen för att jobba eftermiddag och kväll. Min torsdagsmiddag åt jag på egen hand. Det blev kycklingkorv med tillbehör. Till middagen och en stund efteråt läste jag samt ringde Annas snälla mamma.

Torsdagskorv.

Därefter var jag redo att amatörvärdera fina grejor från Antikrundan i Eskilstuna för andra gången den här säsongen. Det gick väldigt bra även denna torsdag. Tre stjärnor på diplomet och omdömet antikexpert.

Antikexpert igen, denna gång i Eskilstuna.

Ett exempel på Toapappersrullskriget.

Utöver detta spännande liv kan jag avslöja att Toapappersrullskriget har trappats upp. Det förs nu även utanför badrummet. Jag har till exempel sovit med en rulle instoppad i påslakanet. I natt hittade jag rullen inkörd i mitt handledsstöd. Anna hittade en rulle nerkörd i sin ena sko igår. Men den senaste har hon inte upptäckt än. Kriget uppstod för bra länge sen när nån av oss var trött på att somliga aldrig byter toapappersrulle när pappret är slut. Det går ut på att påminna den andra parten om detta genom att stoppa en tom rulle på lämpligt ställe tillhörande parten. En har inte roligare än en gör sig.

∼ ♦ ∼

För övrigt har Försäkringskassan skickat obegripliga sms, ett sent på onsdagskvällen, ett tidigt på torsdagsmorgonen, med otillräcklig information. Jag blev tvungen att logga in på Mina sidor på datorn under eftermiddagen för att kunna se vad de ville. Via mobilen gick det inte. Jag får en utbetalning av sjukpenning i morrn. Den 27 mars får jag ytterligare en utbetalning – för de två sista sjukdagarna. Varför de delar upp utbetalningen är också helt obegripligt, men ja ja, jag är tacksam att jag överhuvudtaget får sjukersättning.

Det har varit en bra dag. Handen och tummen gjorde ont i natt, det vill säga mellan onsdag och torsdag, så jag sov med handledsstödet. Annars har jag inte haft så ont. Jag tror att jag och handen är så pass OK att vi kan börja jobba efter helgen.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 17 mars

Så här såg jag ut på fredagseftermiddagen.

Det här med kroppsuppfattning är jag inte bra på. Därför tänkte jag bjuda på siffrorna från morgonens vägning samt en färsk helkroppsselfie till att börja med i texten om fredagen. Denna fredag som var den sista dagen jag var sjukskriven den här vändan. Jag brukar aldrig ta helkroppsbilder och de selfiesar jag tar är sällan bra. Är en ful, så är en. Och är en dessutom tjock… ja, då är det inte roligt att visa upp sig. Men jag fick mig en tankeställare när jag läste Stina Wollters och Erik Hemmingssons bok nyligen. Nu håller jag inte igen lika mycket, jag unnar mig, samtidigt längtar jag efter att få röra mer på mig, promenera till jobbet och simma, framför allt. Det mår jag bra av till både kropp och själ. Banta har jag slutat med.

Fredagsmorgonens siffror visade en viktuppgång på 100 gram på en vecka. Fettprocenten i kroppen har ökat med sex tiondelar och muskelmassan har minskat lika mycket. Bentätheten har minskat en tiondel. Mängden vatten i kroppen var i morse fyra tiondelar lägre än förra fredagen. BMI är oförändrat. Och här ovan är jag, fotad av mig själv i en spegel på Kappahl.

Boken går mot slutet.

I morse vaknade vi tidigt båda två. Jag tyckte lite synd om Anna som var ledig och kunde ta sovmorgon, för efter idag väntar tre tidiga uppstigningar för jobb. Men vi hade väl sovit tillräckligt båda två.

Efter vägningen ägnade jag mig åt att sippa kaffe på sängen och läsa. Boken börjar gå mot sitt slut. Jag tyckte att den började lite trevande, men att den fortsatte bättre. Enda kritiken är att jag tycker att det är en aning för många teman och att jag hittar korrekturfel. Det senare är inte roligt när jag som läsare betalar över 200 spänn för en bok.

Go-fika med nyvispad grädde på min morotskaka.

Det blev äggfrukost (somliga fick ett sprucket ägg eftersom vissa aldrig pickar äggen före kokning) och därefter dusch innan vi gav oss ut på stan. Det var mest Anna som hade ärenden. Jag lovade att stå för maten och goda ostar från Saluhallens ostbod. Vi strosade omkring och letade efter nånting i metall. Anna shoppade en del saker. Plötsligt var klockan nånstans mellan lunch och eftermiddagsfika. Anna bjöd på go-fika på Kafferummet Storken. Det tog lite tid att få grädden vispad… Vi träffade såväl fru Stork som herr Stork a k a Min vän greken, men också ett av barnbarnen Stork. Sååå lik sonen Stork!

Några småsaker inhandlades samt två ostar från ostboden. Vi provsmakade och det var en upplevelse – såväl smak som doft. Den ena osten, Choco 21, var injicerad med chokladlikör och därefter doppad i kakaopulver och choklad! Middagsmat till idag och morgondagen köpte vi på Lutis. Den orkade vi nästan inte bära hem, för båda har vi två svaga högerhänder/-armar. James modell äldre stötte vi på under vår dag och han verkade inte ha vare sig några svaga händer och armar eller artros.

James den äldre verkar inte lida av artros eller nåt annat.

Fredagskvällen blev lugn. Vi hade ju trots allt varit ute och spatserat en stor del av dan. Jag tror att jag gick totalt närmare 11 000 steg. Det kändes skönt för kroppen. Ännu skönare ska det bli att gå tillbaka till ett mer normalt rörelsemönster på måndag. Anna, som ska jobba i helgen, borde kanske ha vilat fötter och ben…

Vi åt smörgåstårta och drack vitt vin till middag. Det blev kvällskaffe med godis och sudoku. Lite senare gjorde vi var sin ostassiett med ostarna vi köpt och Annas hemkokta äpple- och ingefärsmarmelad. Till det drack vi var sitt glas av grisvinet jag köpte för några veckor sen. (Som vanligt kommer senare ett separat inlägg om vinet, men först ska jag dricka lite mer av det.)

Smörgåstårta och vitt vin till middag…

…sudoku och godis till kvällskaffet….

…smakfulla ostar och vin till senare.

Jag läser som bekant mycket, ofta och gärna. Även denna fredagskväll blev det bokbyte, lustigt nog från en bok med döden i titeln till en bok med livet i titeln. Jag tror dock att även boken jag läser nu handlar om döden.

Bokbyte från en bok med döden i titeln till en bok med livet i titeln.

∼ ♦ ∼

Lördagen den 18 mars

Idag är jag frisk! Eller… i alla fall på pappret. Jag har fortfarande ont i handen. I natt domnade lillfingret igen, en långfingerled gör ont liksom tummen samt handleden – allt i den opererade handen. Men nu tänker jag skita i det, fortsätta göra handövningarna och försöka röra handen så normalt som möjligt. Jag orkar fan inte var sjuk längre.

Lördagsstart.

Jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen, troligen hade Anna precis gått till jobbet. Jag tror inte att hon hade nån bra natt, stackarn. För mig betydde en tidig start att jag kunde tömma diskmaskinen på ren disk, kattpottorna på skit och sen gå och lägga mig igen för att läsa och dricka kaffe på sängen.

Så värst länge låg jag dock inte. Jag satt en stund vid datorn samt gosade med katterna. De verkar inte alls komma bra överens just nu. Lucifer hade dessutom spytt. Han söker närhet hos oss människor och Citrus, men Citrus tycker att han är för påflugen och gillar det inte. Bortsett från det är de verkligen som två levande gosedjur. De har varit ett gott sällskap under sjukskrivningen och bidragit till att ge mening åt min dag.

Tre gosedjur varav det ena, Lucifer, är levande.

Citrus tycker att brorsan är lite påflugen ibland.

Jag lagade pulled turkey och stod ut med ugnens oljud tack vare en matlagningsöl.

Den här lördagen var det riktigt gråväder. Jag hade lovat att jag skulle damma och kanske dammsuga nåt eller ett par rum. Att dammsuga gör ont i handleden, men jag kan inte lämna allt hushållsarbete till Anna när hon har ett sånt tungt jobb som hon har. (Och bandyfinaler skiter jag totalt i. Då ser jag mer fram emot nästa lördag när vi ska på vin- & delimässa!)

Städningen gick bra. Vid lunchtid tog jag en nypa frisk (?) luft och gick i regn till Kvarnen för att handla och hämta ett litet paket till Anna. Därefter satt jag en stund och läste och så var det plötsligt dags att laga mat. Ja, jag lagade mat. Det blev pulled turkey och jag tog en matlagningsöl för att stå ut med det oljud ugnen ger ifrån sig. Den gnisslar för jävligt. Gissningsvis är det nån fläkt som håller på att ge med sig. Kanske behöver vi snart byta ut både hällspis och ugn. Jag skulle inte gråta.

Matlagningen och middagen gick bra förutom att jag brände mig. Jag drack grisvinet till för att se om det var bättre till pippi än till ostar. Det var något bättre.

Biografmaskinisten tittade förbi på väg hem från jobbet. Hade jag vetat det skulle jag ha köpt mer mat så han kunde ha ätit med oss. Nu stannade han en stund ändå medan vi åt och efteråt. Det gillade Citrus mycket. Vi blev alla tre så förvånade när hon skuttade upp i hans knä och la sig tillrätta.

Citrus la sig tillrätta i Biografmaskinistens knä.

Vi drack kvällskaffe och jag hyfsade en godispåse medan Anna tog en dusch. Lördagskvällen rundades av med var sin ostassiett och det sista av rödvinet. Klockan hade just passerat 22 när vi gick och la hos i förhoppningen om att få sova bättre än de senaste nätterna.

Ostassiett och vin avrundade lördagskvällen.

∼ ♦ ∼

Söndagen den 19 mars

Alarmet är ställt på 6.15, sedvanlig uppstigningstid en vardag.

Då var det snart dags. Snart dags att återgå i tjänst. Det känns mest bra, men så klart lite pirrigt – det var ju fem veckor sen jag jobbade och dessutom är den opererade handen inte så bra som jag hade hoppats på. I natt domnade lillfingret igen och tummen och långfingret gör ont. Det stramar oskönt i ärret. Men, men, jag får hoppas att tiden läker även kroppsliga sår. Jag har i alla fall ställt alarmet på sedvanlig uppstigningstid en vardag.

Vi har inte sovit så bra nån av oss de senaste nätterna. Dels har Annas insulinpump larmat, dels har Lucifer krafsat, bankat och skrikit på/utanför sovrumsdörren. Pumpen måste Anna få ordning på via sina vårdkontakter och Lucifer försökte jag muta med mat i natt. Det gick sisådär. Det är som om katten har ångest.

Boken är bra, men ger mig ångest.

Ångest får jag av den bok jag läser just nu. Det var inte det bästa valet av litteratur för tillfället, men boken är ändå bra. Jag får försöka klara av att läsa den. Det lär ta sin lilla tid dock. Eftersom det var söndag hela dan idag inledde jag dan med läsning och kaffe på sängen. Jag tömde kattpottorna och sopade som vanligt medan kaffet bryggdes.

När det hade blivit förmiddag startade jag den första maskinen tvätt. Jag satte mig vid datorn för att skriva och busa med Citrus. Hon for runt här som ett torrt skinn – tills hon utmattad la sig på kökssoffan. Katterna är oroliga för tillfället. Det kan ju vara våren eller så känner de på sig att de ska få vara ensamma mer från och med i morrn. I morrn blir de ensamma från tidig morgon till eftermiddagen. Hoppas hemmet står kvar till dess…

Söndagsvädret var soligt och fint, men jag tog ingen promenad mer än med sopor och ut i garaget. Det var dags för en åktur med min skitiga bil. Men först en rejäl frukost så att jag skulle stå mig ända till kvällen.

En rejäl frukost före åktur ut i ”spenaten”.

Det blev en åktur på några mil och jag fick se ”spenat” och vår, men också leriga ställen och snöhögar. Helt OK att sitta kvar i bilen, faktiskt.

Hemkommen tog jag tag i den fina Motalamål-affischen som jag fick av min klasskompis C när jag träffade henne i februari i Motala. Den blev riktigt fin med svarta magnetlister och upphängd i Bokrummet.

Motala-mål på väggen.

Jag ägnade resten av eftermiddagen åt att läsa. Det är fan bara eländen i boken. Ändå kan jag inte sluta läsa…

När Anna kom hem traskade vi iväg till Byblos för söndagsmiddag. Det blev ett gott och fint slut på den här veckan – och min sjukskrivning.

En Almazaöl till menyn.

Sedvanlig middag, det vill säga shish taouk.

Och så mahalabia till dessert.

I kväll ska jag bara ta det lugnt och försöka lägga mig och sova i tid. I morrn klämtar klockan redan 6.15. Jobbväskan är packad, passerkortet framtaget och rena kläder hänger uppe.

∼ ♦ ∼