Kära dagbok…

Tack älskade Anna för att du gick till graven!

Hon gjorde det! Fästmön gjorde det, det vill säga gick till kyrkogården i Norrköping och hittade farfars, farmors och mostrarnas grav! Jag blev så rörd, jag blev så innerligt rörd att hon gjorde det för min skull. Bilden hon skickade mig sände jag vidare till Tom. Även han blev väldigt rörd. Och graven såg fin ut. Isbegoniorna var vackra och det såg helt OK ut.

Det är nu 16 år sen jag var där sist, med mamma, tror jag. Nu finns inte heller hon i livet. Alla är döda. Alla. Jag vill så gärna till ”mina” gravar, men jag tycker också att det är sorgligt, tungt och jobbigt. Det är inte bara mina fingrar som domnar och krånglar, även mina känslor är i olag. Kanske att jag orkar om ett par, tre veckor..?

∼ ♦ ∼

Resten av tisdagskvällen ägnade jag mig åt att tvätta, vattna krukväxter och se på Vera. (Ja, jag har ett sånt otroligt spännande liv!) Jag mumsade chips till och fixade mig en stadig GT, det behövde jag. Lustigt nog, men min farfar Mansfield hade levercancer – han som inte drack en droppe starkt. Min morfar Harald, nykter alkoholist, hade inget problem alls med sin lever och ett friskt och starkt (och gott!) hjärta. Det var därför morfar blev 86 år trots rökningens lungpaj. Farfar hade flera hjärtinfarkter och blev bara 73 år. Livet… Och döden… Skål för dem!

Skål för Vera, livet och döden!

∼ ♦ ∼

Onsdagsmorgon i sängen.

I morse sov jag länge. Visserligen är jag uppe längre än vanligt nu på semestern, men ändå. Citrus väckte mig vid 8.30 genom att försiktigt krafsa på sovrumsdörren och tala om att hon var hungrig. Jag gav båda kissarna mat och tömde deras pottor medan kaffet bryggdes.

Läsning och kaffe på sängen blev det väl fram till klockan tio, ungefär. Då klev jag upp och tog reda på gårdagskvällens tvätt som redan var torr. Sen torkade jag av i badrummet och bytte handdukar. Medan jag åt frukost på balkongen torkade jag av köksgolvet. Där var klet, kattassar och annat omys.

Lucifer blängde rejält på mig eftersom jag körde bort honom från min dyna i balkongstolen. Han fick ligga i Annas stol, utan dyna. Det handlar förstås om att katterna hårar väldigt mycket.

Även idag är det soligt och varmt. Jag ska fälla ner persiennerna på balkongen, fräscha till mig och gå ut och handla middagsmat till mig, Anna och hennes yngste son. De två senare sitter på tåget hem i skrivande stund. Citrus har hållit mig sällskap vid datorn, även om hon har legat under Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen. Där är det både mörkt och svalt, kan jag tänka mig.

Sur kisse lucifer utan dyna under rumpan.

Trött kisse Citrus under fåtölj.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.