Torsdag kväll den 14 juli 2022: Tårpilar och irländskt


 



Kära dagbok…

Lucifer vilar huvudet på min bok

Lucifer tyckte att balkongbordet var en bra säng och min bok var en bra kudde.

Ibland känner en sig lite tung i huvudet. Och i själen. Vår lille store kisseman Lucifer tyckte att balkongbordet var härligt att ligga på. Sitt huvud vilade han på… min bok på gång. Ja Mammisen ska inte bara läsa utan prata och gosa med sin kisse.

Men ibland funkar inte prat för själströtthet. Då blir en i stället trött när nån pratar. Jag behöver träna på att vara tyst. Bara det att det är svårt, jag har varit tyst i så många år. Jag får försöka portionera ut mitt prat genom till exempel mina vänner. På måndag har jag en vänpratdejt. Den ser jag fram emot.

På torsdagskvällen skulle jag emellertid inte vare sig gosa med katter eller prata med kompisar. Fästmön och jag hade biljetter till Weeping Willows utomhuskonsert i Parksnäckan i centrala Uppsala. Först åt vi god lax och nyttig dessert. Så vi skulle orka marschera till Parksnäckan alltså.


Lagom när vi kom fram till Parksnäckan öppnade sig himlen
och det började regna. Det regnade ganska mycket, till och med. Men vi var rustade med regncapar och sittunderlag och förblev ganska törra* och trista (?) under hela konserten. Vi drack inte en droppa, det kom ju så mycket från ovan. Men när Magnus Carlsson och Weeping Willows inledde konserten upphörde regnet som i ett trollslag! Jag tyckte han tittade så skumt på mig, men jag såg väl fan inte klok ut i capen…

Konserten var cirka 90 minuter lång. Det var rätt OK. För ärligt talat tyckte jag att visst, låtarna var bra och Magnus Carlsson har fin röst, men det låter ganska mycket likadant… Dessutom kände jag bara igen en enda låt. Nåja, det var roligt att komma ut och göra nåt annorlunda på hemmaplan – tillsammans med rätt många par och väninnor typ 60+. Och så vi – en 60+ och en några år yngre.

Efter konserten var vi både kissnödiga och frusna. Stegen styrde vi då mot O’Neills. Där blev det toa och först varm dryck, sen kall och nötter till det.

Sen gick vi hem i julinatten. Mörkret sänkte sig över Uppsala och alla jävla byggen och monsterkranar. Vi avslutade vår kväll med en Beck-film.

Lyftkran mot julikvällshimmel

Julinatt med monsterkran i centrala Uppsala.

∼ ♦ ∼

*törra = östgötska för torra


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.