Kära dagbok…

Lucifer tyckte att balkongbordet var en bra säng och min bok var en bra kudde.

Ibland känner en sig lite tung i huvudet. Och i själen. Vår lille store kisseman Lucifer tyckte att balkongbordet var härligt att ligga på. Sitt huvud vilade han på… min bok på gång. Ja Mammisen ska inte bara läsa utan prata och gosa med sin kisse.

Men ibland funkar inte prat för själströtthet. Då blir en i stället trött när nån pratar. Jag behöver träna på att vara tyst. Bara det att det är svårt, jag har varit tyst i så många år. Jag får försöka portionera ut mitt prat genom till exempel mina vänner. På måndag har jag en vänpratdejt. Den ser jag fram emot.

På torsdagskvällen skulle jag emellertid inte vare sig gosa med katter eller prata med kompisar. Fästmön och jag hade biljetter till Weeping Willows utomhuskonsert i Parksnäckan i centrala Uppsala. Först åt vi god lax och nyttig dessert. Så vi skulle orka marschera till Parksnäckan alltså.

Laxmiddag…

…med nyttig dessert.

Lagom när vi kom fram till Parksnäckan öppnade sig himlen och det började regna. Det regnade ganska mycket, till och med. Men vi var rustade med regncapar och sittunderlag och förblev ganska törra* och trista (?) under hela konserten. Vi drack inte en droppa, det kom ju så mycket från ovan. Men när Magnus Carlsson och Weeping Willows inledde konserten upphörde regnet som i ett trollslag! Jag tyckte han tittade så skumt på mig, men jag såg väl fan inte klok ut i capen…

Rustade för regn.

Vänta nu.

Vem fan är det där???

Konserten var cirka 90 minuter lång. Det var rätt OK. För ärligt talat tyckte jag att visst, låtarna var bra och Magnus Carlsson har fin röst, men det låter ganska mycket likadant… Dessutom kände jag bara igen en enda låt. Nåja, det var roligt att komma ut och göra nåt annorlunda på hemmaplan – tillsammans med rätt många par och väninnor typ 60+. Och så vi – en 60+ och en några år yngre.

Solen kom fram…

…på Magnus Carlsson och Weeping Willows.

Efter konserten var vi både kissnödiga och frusna. Stegen styrde vi då mot O’Neills. Där blev det toa och först varm dryck, sen kall och nötter till det.

Anna med varma drinken Nutty Irishman.

Sen blev det en liten respektive en stor öl.

Och så en mojito och en stor öl.

Sen gick vi hem i julinatten. Mörkret sänkte sig över Uppsala och alla jävla byggen och monsterkranar. Vi avslutade vår kväll med en Beck-film.

Julinatt med monsterkran i centrala Uppsala.

∼ ♦ ∼

*törra = östgötska för torra

Livet är kort.