Kära dagbok…

Grönt är skönt – i Antiktidningen också.
Allt blev som vanligt igår eftermiddag. Nu är jag inte ensam hemma med katterna längre. Nu måste jag tänka på att jag alltid är klädd och att toaletten eller duschen kan vara upptagen. Det ska ätas regelbundna och nyttiga måltider. Sällskap i närområdet. Som vanligt, alltså.
Jag väntade i det längsta på mänskligt sällskap till eftermiddagskaffet, men intog kaffet tillsammans senaste numret av Antiktidningen. Fästmön ville greja lite först innan hon slog sig ner. Sen satt hon med mig på balkongen en stund och jag fick en present av det östgötska slaget. Disktrasor är kanske inte det roligaste att få, men just dessa trasor uppskattade jag mycket. En av dem kom genast till användning i köket.

Present från Anna.
Till middag hade jag köpt hem kallskuret, fågel till mig, rostbiff till Anna och hennes son. Det blev middag i Matsalen, för på balkongen får vi inte plats när vi är tre. Anna var frusen, jag var varm.
Vi kollade två Beck-filmer som jag faktiskt tyckte var oväntat bra och inte bara sömnpiller. Jag var uppe tills klockan var närmare 1.30. Och då blev det ost och kex och ett av vinerna från arbetskamraterna nånstans mitt i filmvisningen.
∼ ♦ ∼
I morse vaknade jag av katterna som var hungriga. Klockan var runt 7, så det var OK att gå upp och ge dem mat. Jag lyckades somna om nån timme innan det var dags för kaffe. Som vanligt tömde jag kattpottorna medan kaffet bryggdes. Idag var det dags att fylla på sand också. Ja inte i kaffebryggaren utan i kattpottorna, förstås. Jag gillar den där kattsanden vi nätshoppar och får hemlevererad. Visst drar katterna ut sand i hallen, men sanden dammar inte och består inte av några konstigheter. Enligt påsarna är den till och med komposterbar. Nåja, vi slänger sand och kattskit antingen i hundträcktunnorna i allén eller i brännbartkärlen i källaren.
Inte var det mycket kvar i senaste Zack-delen, så jag läste ut boken som slutade mycket spännande. Nu har jag bytt till den senaste delen i Hanne Wilhelmsen-serien. Av en händelse såg jag att Anne Holt gett ut en ny bok om henne, den elfte i serien. Anna lockade mig att köpa den i början av semestern.
∼ ♦ ∼
I kväll är jag inbjuden till laxmiddag av Anna. Sen ska vi traska iväg på en konsert i Parksnäckan med Weeping Willows. Enligt prognosen ska det regna hela eftermiddagen och kvällen, så vi har laddat med regnponchos och sittunderlag.
Allt är som vanligt, med andra ord. Nästan. Jag vet att nåt är annorlunda.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.