Några långa stunder kan jag inte sitta vid datorn, max en timme om dan, faktiskt. Men jag skriver lite då och då, bara några rader, så att jag ska komma ihåg den första av två sjukresor. Här kommer den tredje delen av första resan.
Och jag varnar för ärriga bilder i början.

∼ ♦ ∼

Måndagen den 27 februari

Morgonläsning med kaffe på sängen.

Äntligen! Äntligen skulle det ske: stygn och sunkigt bandage skulle väck på måndagsförmiddagen. Jag hade svårt att sova på natten. Funderade mycket kring hur det skulle bli – bättre, sämre eller som tidigare. Därför vaknade jag redan klockan sju trots att jag inte satt larmet förrän till klockan åtta. Men det var skönt att kunna ta det lugnt, slippa stressa. Jag kunde inleda måndagsmorgonen med en knapp timmes läsning och kaffe på sängen. Känner mig så… lyxig och bortskämd.

En kvart över nio gick jag iväg, alldeles för varmt klädd. Men det var ju fortfarande vinter ute och massor av snö. Dessutom hade jag långan väg att gå, upp till jobbet och förbi, ända in bland de fina kvarteren i Kåbo. På mottagningen lyckades jag få på blåa plasttossor över mina vinterboots. Jag betalade 200 spänn innan jag gick upp till väntrummet.

Med blåa tossor på…

…efter snöig promenad.

Det gjorde jävligt ont på ren svenska att ta stygnen, men sköterskan var effektiv och snabb. Att få bort bandaget och stoppningen var underbart – det kändes som om handen kunde andas igen. Det var ljuvligt att få handen tvättad ordentligt. Stygnen knipsades av. Ärret såg bra ut, ingen infektion, så det blev tvättat igen och jag fick ett plåster på. Plåstret skulle jag låta trilla av av sig själv utan att sätta på nåt nytt. Det började lossna redan på kvällen. Och bäst av allt sen: jag behöver inte duscha med nån plastpåse på handen. Hurra!

Så här såg stygnen och handen ut under bandaget.

Nu är sunkbandaget borta och jag har ett litet plåster bara.

Lite gul och blå på handleden.

Jag gick upp på jobbet och satt en stund med F och därefter med Stora A. Eller Stora A och jag gick och lunchade på Feiroz. Det kändes väldigt… konstigt och länge sen, men fisken var god som vanligt. Jag fick nyheter av både F och A som gjorde mig orolig, men ändå hoppas jag på det bästa. När vi ses igen vet jag inte, jag är sjukskriven den här veckan och ytterligare två.

Fisklunch på Feiroz idag. Det var länge sen…

Bokbyte från sjätte delen i Doggerland-serien till en nyköpt bok på engelska.

Hemkommen var jag väldigt trött. En granne ville komma upp och titta på en sak på vår balkong, men jag avstyrde det med hänvisning till att jag just fått stygn borttagna. Det får bli senare i veckan.

Jag slog mig i stället ner i fåtöljen och läste ut den sjätte delen i Doggerland-serien. Boken jag började på är en av de amerikanska spänningsromanerna jag köpte i lördags, på icke-bokrean. Det har blivit dags att läsa på engelska igen.

Fästmön hade bytt sitt kvällspass mot ett dagpass. När hon kom hem lagade hon mat till sig för tisdagen och åt gårdagens rester. Jag nöjde mig med tre mackor med två sorters ost och kalkon samt kaffe. I stället äter jag söndagsrester i morrn.

Kvällsmat – mackor med två sorters ost och kalkon.

Jag har tömt kattpottorna – med plasthandske på – samt gått ner till källaren med sopor och upp igen tomhänt. Vidare har jag vattnat krukväxter. Jag tar det väldigt försiktigt med handen. Det är fortfarande max ett kilo med högerhanden och jag klarar i dagsläget kanske ett halvt.

∼ ♦ ∼

Tisdagen den 28 februari

Jag kan läsa…

Tredje veckans andra dag efter handoperationen och jag fortsätter på temat sånt jag klarar av. Jag vågar nästan bära två muggar kaffe, en i vardera hand. Nästan. Inte helt. I morse fyllde jag inte heller upp muggarna och då gick det hyfsat. Läsa kan jag förstås och nu kan jag lyfta muggen från nattduksbordet med högerhanden och föra den till munnen. Ganska darrigt, men det går. Jag sov tyvärr rackigt i natt igen och vaknade tidigt med värk i rygg, mage, huvud och hand. Huvudvärken och magvärken gick över efter första kaffemuggen. Ryggen plågade mig hela dan trots att jag har rört på mig bra både söndag och måndag. Handen är stel och öm. Ett stygn ser ut som om det inte har läkt ordentligt, så jag har plåster så att det inte ska bli infekterat.

Lucifer, mattant i ett tidigare liv?

Men åter till det jag klarar av. Jag kan bädda, till exempel. Med det var bästa av allt och en underbar frihet att kunna sätta sig i bilen och köra. OK, det gör ont, framför allt att peta i treans och femmans växlar. Ratten sköter jag i princip med vänsterhanden, högerhanden vilar mest på den. Några långresor är inte att tänka på ännu. Jag såg emellertid att kattmaten var nästan helt slut. Dessutom ville jag testa om jag kunde köra – och bilen behövde ut och lufta sig. Därför åkte jag och handlade. Kattmatlådorna la jag med vänster hand i varuvagn och sen i bilens bagageutrymme. Det gick bra. Vänstern har blivit stark. Kassen med mat tog jag förstås också i vänstern eftersom kassen vägde över ett kilo. På Main Street körde jag in på gården. Anna kom ner och mötte och bar in varorna. Än är jag försiktig. Men det var underbart att köra bil!

Nån bild på bilen blir det inte, för den är så skitig. Däremot är här en bild på Lucifer som jag starkt misstänker var mattant i sitt tidigare liv. Eller i vart fall skafferivakt.

Anna får göra mycket på Main Street just nu, dammsuga och fylla på sand i pottorna. Jag kan i alla fall tömma pottorna, jag sätter en plasthandske på opererade handen innan jag försiktigt gräver bland kattskiten. Vidare var hon snäll att ställa fram strykbrädan till mig. Jag strök en hög med tischor och två par jeans. Det gjorde ganska ont, men jag använde båda händerna på järnet och lät vänstern dra tyngsta lasset. Skönt att ha det gjort!

Tischor strukna med två händer på järnet.

Kycklingmiddag med tända ljus och en spännande bok.

Utöver det blir det fortfarande max en timme vid datorn per dag. Jag får ont av det, men jag måste sköta vissa saker via datorn. Allt är ju så jävla elektroniskt numera – på gott och ont.

Grannen har varit uppe och tittat på vår balkong och vi avhandlade också trasiga toaletter med mera. Även den familjen har haft problem med gästtoaletten. Jag får agera surtant igen och skriva till styrelsen när jag blir piggare.

Vännen FEM ringde när hon hade slutat jobbet och vi pratade en stund. Sen värmde jag middag – några potatisklyftor i ugnen och stekt kyckling i micron. Småtomater trollade jag fram och bubbelvatten med citronsmak serverade jag till. Och så läste jag. Jag äter med kniv och gaffel, men kycklingen var lite besvärlig att skära. Men jag klarade det också. Katterna fick biff i sina skålar. Den var de måttligt intresserade av.

Nåt norrsken såg vi inte igår. Det är nackdelen att bo centralt i Uppsala där det är många höga hus. Men kvällens solnedgång, den sista i februari, var inte fy skam.

Den sista solnedgången i februari 2023. Och nej. Bilden är inte Photoshoppad och jag har inte lagt på nåt filter.

Tänk att det redan är mars månad i morgon! Om tre veckor ska renoveringen av våra balkonger påbörjas. Tretton jävla veckor ska det ta…

∼ ♦ ∼

Onsdagen den 1 mars

Framsteg! Jag kan hålla kaffemuggen i den opererade handen allt längre stunder!

Det kan tyckas tjatigt att lägga ut nästan samma bild varje dag i inläggen, den på när jag ligger i sängen och har en bok lutad mot benen och en kaffemugg i högerhanden. Men för mig handlar det inte om att visa upp nån lyxig, soft tillvaro utan mina framsteg. Jag kan faktiskt hålla en mugg full med varmt kaffe och jag kan hålla den i den opererade handen lite längre stunder för var dag som går. Framsteg!

Jag startade datorn idag på förmiddagen och mejlade en fråga om sjukskrivningen till HR. Det var länge sen jag var sjukskriven mer än några dar och jag visste inte vad som gäller. Det jag läste mig till är att arbetsgivaren står för sjuklön de två första veckorna. Sen tar Försäkringskassan över. Vad händer då? Måste jag som sjukskriven göra nåt eller sker saker automatiskt? Det kom svar på eftermiddagen (snabbt, tack!) att arbetsgivaren anmäler, men att jag måste logga in och komplettera med några uppgifter. Det gjorde jag efter bästa förmåga och tror att jag lyckades genomföra en ansökan om sjukpenning. Det tar 30 dagar innan jag får besked. Senare fick jag ett bekräftelse-sms att Försäkringskassan tagit emot min ansökan, så nåt rätt måste jag ha gjort.

Nåt rätt måste jag ha gjort.

Det lilla häftplåstret Citrus.

Det är drygt att vara sjukskriven. Jag har ont och jag är väldigt trött, så jag är tacksam att jag kan få vara sjukskriven. Fast det är inte roligt. Jag är en social människa och som sådan behöver jag komma hemifrån och träffa folk. För varje dag som går som sjukskriven är det lätt att isolera sig. Därför försöker jag hitta på lagoma aktiviteter som får mig ut ur lägenheten. Det kan vara allt från ärenden på apoteket till promenader och fika med kompisar. Men jag orkar inte så mycket heller. Det är en balansgång! Citrus, det lilla häftplåstret, vill också helst att jag ska hålla mig hemma och sitta i fåtöljen och läsa. Då brukar hon lägga sig i Annas fåtölj och snusa ljudligt. Idag var hon extra ”mammig” och till och med väntade utanför badrummet! Vi dammade lite försiktigt med dammvippan, det var lätta rörelser för onda handen. Citrus använde sin svans. (<== skojar!)

På marspromenad i gympadojor.

Mars månad inleddes med rena vårvärmen. Men nätter och morgnar är kyliga, under nollan. Solen sken och himlen var blå. Promenad stod på schemat när temperaturen stigit. Jag vill framför allt inte halka och bryta nån handled, men jag tog gympadojorna på mig.

Det var barmark på sina ställen, långt ifrån överallt. Därför blev det ingen promenad i parken utan jag gick runt några kvarter och lät marssolen svepa över min bleka nuna. Innan jag gick hem gick jag in på Korgtassen, tog en varuvagn och köpte bär, pålägg och småyoghurtar. Alldeles lagom och inte tungt att bära på ryggen i ryggsäcken.

Marssolen bakom knuten.

Kontrasternas hus.

Å, den solen!..

Solen strålar på nya Filmstadsbygget såsom mammakusinen B strålar i mitt liv.

Jag satte mig för att läsa en stund i fåtöljen – Citrus låg i den andra – och så ringde mobilen. Det var mammakusinen B. Så roligt att prata med henne även om det blev en del om krämpor och bekymmer. Jag saknar min egen mamma, men är så tacksam att mammakusinen B, ett år yngre än min mamma och mammas lekkamrat som barn, hör av sig ibland. Vi kan prata om ”allt”! I sommar ska jag åka ner till Fruängen över dan och hälsa på henne, det har vi bestämt. Hon är en solstråle i mitt liv, ungefär som den som träffade bygget av nya Filmstaden igår på seneftermiddagen.

När Anna kom hem från jobbet lagade hon burritofisk, en rätt från Linas matkasse. Det var inte det godaste vi hade ätit, tyckte vi. Annars har maten från Lina varit bra. Lucifer gillar dock bäst lådorna maten kommer i. Hans syster Citrus är mera ”normal” och föredrar kökssoffan.

Burritofisk var inte det godaste vi har ätit.

Lucifer föredrarr Linas lådor…

…medan Citrus vräker ut sig på kökssoffan.

∼ ♦ ∼

Torsdagen den 2 mars (Fössta tossdan i mass)

Så här ser såret/ärret ut nu.

Nu går den tredje veckan som handopererad mot sitt slut. I måndags tog jag bort stygnen och en bild på det ligger överst i det här inlägget. Eftersom jag tyckte att såret glipade har jag haft plåster på – tills igår kväll. Så här fint ser såret/ärret ut nu. Det har inte helt dragit ihop sig i det yttre lagret hud. Därför använder jag plasthandskar när jag gör vissa saker, som tömmer kattpottorna, diskar, torkar med disktrasa etc för att det inte ska komma in skit.

Handen är fortfarande ond, framför allt tummen. Långfingret är stelt i en led. Jag gör mina övningar, men det går inte att komma ifrån att handen är både ond och stel på morgonen framför allt. Nattetid vaknar jag av att den domnar, vilket även vänsterhanden gör. Nu kan det ju ta tid innan den opererade handen är OK. Jag är väl en otålig patient. Men trött. Det här – värk, oro, operation, rehabilitering, stress eftersom jag inte kan jobba – påverkar mig. Därför känns det helt rätt att vara sjukskriven för att försöka vila och hämta krafter. Det blir ytterligare en operation senare, kanske i juni, och då måste jag vara stark inför den.

Boken är spännande!

På torsdagsmorgonen var det emellertid Anna som skulle iväg till vården. Hon behövde inte ha med sig nån som håller handen. Jag sov därför till klockan åtta (men hade varit uppe vid sextiden för att ge odjuren frukost) när jag vaknade av egen maskin. Jag tömde pottorna och tog med mig en mugg kaffe in till sovrummet. Boken jag läser är ganska lättläst, men väldigt spännande. Böcker om seriemördare brukar vara det…

Anna sa att hon skulle vara hemma igen runt 9.30, men jag tänkte att det nog skulle bli tidigare. Jag bestämde mig för att fixa frukost tills hon kom hem eftersom hon inte hade ätit nåt innan hon gick på grund av provtagning. Hjälpredan Lucifer ställde mer än gärna upp, säkerligen med baktanke att få nåt gott att tugga på. Jag hade rätt vad gällde hemkomsten. Äggen var precis färdigkokta när Anna stack nyckeln i låset till ytterdörren. Jag tror att hon blev lite glad, det är så sällan jag ”arbetar” i köket.

Jag fixade frukost till Anna och mig…

…tillsammans med hjälpredan Lucifer.

Resten av dagen innebar mest läsning. Först av snigelpost, som idag omfattade brev från Försäkringskassan, men också ett orange kuvert. Sorglig läsning, det senare. Betydligt bättre läsning var den amerikanska psykologiska thrillern jag läste ut. Det blev bokbyte till tredje delen om en modern Strindberg.

Sorglig läsning.

Spännande läsning.

Anna hade en middagsdejt på lokal och jag gick därför också ut och åt, men på egen hand. Jag behövde grunda ordentligt för att klara torsdagskvällens värdering. Det blev ett besök på Churchill Arms. Där åt jag god kycklingburgare och drack en London Pride till. På hemvägen nappade jag åt mig senaste numret av QX utanför Lustgården.

Mysigt inne på Churchill Arms.

Kycklingburgare och en London Pride.

Senaste QX.

Ännu en fantastisk solnedgång den fössta tossdan i mass.

Jag stannade en knapp timme. När jag gick hem började det skymma och jag blev återigen bjuden på en fantastisk solnedgång. Men först blev jag ”bjuden på” att slå i höger lilltå i fotpallen – det var så skumt inomhus (vi försöker spara på elen). Det gjorde djävulusiskt ont och jag skrek högt i min ensamhet.

Det var tur att Anna hade med sig tröst i form av kakor när hon kom hem. Detta var ju fössta tossdan i mass. Enligt traditionen ska det då ätas prinsesstårta. Det gillar inte jag. I stället blev det var sin massarin (ja jag vet att det stavas mazarin, men inte den här tossdan). Till dessert fick jag också en russintopp. Jag misstänkte starkt att Anna försökte göda mig inför morgondagens vägning.

Massariner till oss…

…och en russintopp till dessert till mig.

Från fåtöljen amatörvärderade jag sen gamla grejor från Skellefteå. Den här kvällen fick jag många ”hundringar”, men det blev ändå bara två stjärnor på diplomet. Kul trots allt!

Antikkunnig i Skellefteå.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… För att roa mig en stund gjorde jag ett test på mobilen under torsdagen för att se vilken vin-typ jag är. Hmmm… säger jag om resultatet.

Möjligen står jag vid spisen och irriterar Anna. Övrigt stämmer.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 3 mars

Lilltån på fredagsmorgonen efter att jag brakat in i min fotpall på torsdagen.

Är en klantig så är en. Den lilla tåsan bultade och gjorde ont redan från det att jag slagit i den (det hördes ett knak också) på torsdagen. På fredagen var den röd och nästan lika ond som den opererade handen. Handen läker dock, om än långsamt på utsidan. Idag fortsatte klanterierna med att jag lyckades sticka mig på en nyckel i ärret. Skinnet är väldigt tunt där och ja. Det gjorde jävligt ont.

Jag kanske helt enkelt borde stanna i sängen och läsa och dricka kaffe… Det var i alla fall nästan så jag startade fredagen. Ja för fredagar är vägningsdagar, som bekant, och vägning ska ske utan att nåt annat än medicin intagits. Jag var helt säker på viktuppgång denna fredag, typ ett eller två kilo. På torsdagen drack jag en öl och åt pommes samt två kakor. Fel. Jag hade gått ner ett halvt kilo. Övriga värden var som förra fredagen förutom BMI som gått ner en tiondel. Jag får vara nöjd – samtidigt som jag erkänner att jag lääängtar efter att gå och simma. Det får jag göra ett tag till. Längta, vill säga.

Fredagsstarten. Kanske borde jag ha stannat i sängen?

Det här grisiga vinet har jag velat prova länge – trots att det är tyskt!

Anna fixade frukost och lagade sen mat, medan jag traskade iväg till Korgtassen för att handla nödvändigt och lite onödvändigt. Ägg, fil och yoghurt var väl bland det nödvändiga, choklad, stiltonbågar och ett grisigt rödvin bland det onödvändiga. Men det är ju helg! Och det grisiga vinet, som är tyskt, har jag velat prova länge. När jag handlar använder jag fortfarande varuvagn. Jag lyfter alla tyngre varor med vänsterhanden. Högern är svag och jag ska inte bära för mycket i den ännu. Varorna tar jag i ryggsäcken. Jag har fått in schvungen att slänga upp en full rygga på ryggen med vänsterhanden. Idag blev det en kasse också i vänsterhanden. Där stoppade jag lätta saker. Och det går. Allting går, om än inte genast!

Det var snöblandat regn när jag gick iväg. Annas snälla mamma ringde. Jag hittade ett tak under vilket jag kunde stå och prata en stund. Det är så gott att hon bryr sig!

Läseftermiddag.

På eftermiddagen blev vädret bättre och solen tittade fram en stund. Framåt kvällen började det blåsa som attan. Men redan när det var lite soligt hade min promenadlust försvunnit. Även denna dag blev det mest läsning. Jag gick ett varv med vattenkannan också. När den är full bär jag den i vänster, halvfull i höger. Men rörelsen när jag ska böja högerhanden och hälla gör ont. Jag tog också en prövotur med dammsugaren. Handledsstödet hade jag på högerhanden och vänstern fick dra det tyngsta lasset. Det gick sisåsär, men jag dammsög i alla fall sovrummet hyfsat noga, medan badrummet, Salen, hallen, köket, Matrummet och Bokrummet blev sisådär. Verkligen just sisådär. Att dammsuga hela lägenheten brukar ta nån timme när en gör det noga. När jag dammsög denna fredag tog det inte ens en halvtimme. Då fattar alla att det inte blev särskilt… ordentligt. Men jag har provat och det är ett litet framsteg.

Det firade jag med en liten fredagsgrogg – klockan slog gin o’clock – och en tredjedels påse parmesanchips från Motala. Fler än jag var visst sugna på det…

Gin o’clock. Men det var visst…

…fler som var sugna…

Anna lagade broccolikyckling med ris idag. Hon åt sin middag innan hon gick till jobbet, jag åt min, med pinnar (fortfarande lättare än bestick!), framåt kvällen. En lagom portion för att lämna plats åt några bitar ost, kex, druvor och ett glas rött när Anna slutat jobba.

En lagom portion broccolikyckling…

Ost, kex, vin och litteratur när Anna kom hem.

∼ ♦ ∼

Lördagen den 4 mars

”…lös igenom…” Lös… Vadå lös? Elden må vara lös, men annat lyser igenom!

På lördagsmorgonen fortsatte det att blåsa och det var minusgrader. Jag vaknade redan vid sjutiden. Helt omöjligt att somna om. Det var faktiskt så att båda händerna var avdomnade och högerhanden värkte. Kan det bero på att kylan är tillbaka? Jag vill så gärna att operationen ska vara lyckad, nämligen, eftersom jag ska operera vänsterhanden också. Men som det känns just nu… Nej, operationen gjorde typ ingen skillnad. Eller… vissa stunder känns högerhanden mer rörlig än tidigare. Andra stunder är den mest värkig och svag. Den här lördagen var handen mest värkig. Jag hade mycket ont, från handflatan och upp i hela armen till axeln. Det gjorde mig irriterad. På allt och alla, exempelvis på killen som slängde en fimp på trottoaren, folk som gick för nära i affären, bilister som inte stannade vid övergångsställen fast jag skulle gå över, folk som åt middag (!) klockan elva, folk med hörlurar som inte har nån rumsuppfattning, folk som pratar högt om privata saker i mobiltelefon och… värst av allt… journalister som skriver ”lös” när det korrekta är ”lyste”.

Jodå. Onda händer till trots kan jag hålla en bok och en mugg kaffe.

Att hålla en bok och en mugg kaffe går ändå hyfsat, så det fick bli starten även på lördagen. Jag läser fort, kanske för att det är det enda jag gör..? Medan jag njöt av lördagsmorgonen, spännande läsning och nybryggt kaffe körde jag ett par maskiner tvätt. Vi har visserligen inget elavtal med pris timme för timme, men nånstans läste jag att även om en har rörligt avtal, vilket vi har, kan priset på el vara lägre vissa tider som nätter och helger. I morse kom också aviseringen på våra bolån. I slutet av mars ska vi betala lite lägre än i slutet av februari och det tackar vi för.

Trots att jag var irriterad på folk och även om jag hade värk knuffade jag ut mig på en promenad. Jag blåste runt några kvarter och det bar sig inte bättre än att jag hamnade hos Uppsala bokhandel. Där fyndade jag en bok på bokrean, Rosemary Sullivans Så förråddes Anne Frank. Det var en bok som stod på min inköpslista som jag kunde stryka när jag kom hem eftersom jag köpt boken för 79 spänn.

Jag blåste runt några kvarter…

…och fyndade denna på Uppsala bokhandel.

Bokbyte från bok om styckad kropp till bok om krig mot kropp.

Det händer att jag lördagsfikar på stan eller i vart fall köper med mig nåt fika hem. Den här lördagen hade jag inte lust med nåt. Det blev kaffe och läsning i fåtöljen i stället. Jag läste ut boken jag lånat av Anna, den om bland annat ett gammalt styckmord. Nu ska jag läsa en… debattbok om kroppar, Erik Hemmingssons och Stina Wollters bok Kriget mot kroppen. Den boken köpte jag av Stina Wollter när vi var och såg hennes utställning.

Jag tycker att det fortsätter att vara svårt att komma på maträtter. Det är som om huvet är alldeles blankt. Jag kommer inte på nåt jag är sugen på – förutom ostar och choklad. Och det är ingen mat! Anna behöver ordentlig mat, hon har ju ett både fysiskt och psykiskt krävande arbete, men jag går ju bara hemma och drar utan att överanstränga mig särskilt. Nog skulle jag väl kunna svänga ihop en lördagsmåltid? Det blev färska räkor med tillbehör, vitt vin fanns sen tidigare (60-årsdagen).

Ett försvinnande gott vin.

En trålare fylld med norska, salta räkor.

Efter maten blev det lördagsgodis i Salen. Det var semifinal i melodifestivalen och jag noterade faktiskt att Nordman gick vidare till final. Alltid något. Annars var jag helt absorberad av boken om kroppskrig. Medan eländet på TV bräkte i bakgrunden läste jag över 100 sidor…

Lördagsgodis.

∼ ♦ ∼

Söndagen den 5 mars

Söndagen började kall och solig och för min del så sent som klockan åtta. Då hade Anna varit på jobbet över en timme, redan. Jag inledde dan som alla lediga dagar med läsning och kaffe på sängen. Tänk att jag trodde att jag inte skulle bli så berörd av kroppskrigsboken. Helt fel. Jag hade liksom glömt bort att jag under många år brottats med ätstörningar. Som en extra rolig grej är att jag har bilden som pryder bokens omslag ovanför sängen. Anna köpte oss var sin tavla härom sommaren när Stina Wollter hade utställning i Österbybruk.

På väggen ovanför sängen…

…hänger Stina Wollters verk som är omslag på hennes och Erik Hemmingssons senaste bok.

Jag tömde kattpottorna och tog reda på gårdagens rena och torra tvätt. Handen var fortfarande ond på söndagsmorgonen, så jag beslutade mig för att ta det lugnt under dan och inte göra så mycket som krävde handarbete. Katterna softade också.

Lucifer softade på klätterpelaren…

…och Citrus softade på fällen

Till kvällen hade jag bokat bord på Aaltos och även kollat om Annas snälla mamma ville följa med och äta middag. Det ville hon. Maten var till allas belåtenhet, tyvärr blev inte bilden jag tog på mor och dotter det, så här kommer bara bilder på min mat.

Tryffelaioli, pesto och grönsaker.

Scampi och parmesanstrips.

Dessert av vit choklad och glass.

I eftermiddags blev det vinter igen. Det började snöa – och inte måttligt heller. Men när vi gick hem från restaurangen var det ändå ganska vackert. Här några bilder tagna vid Haglunds bro.

Vinter igen!

Ån och domkyrkan från Haglunds bro.

Vinterträd, ganska vackert.

∼ ♦ ∼

Nu har det gått cirka tre veckor sen min handoperation. Tyvärr är handen inte bättre. Än. Jag hoppas dock att det ändrar sig.

∼ ♦ ∼