Kära dagbok…

Här kommer min sammanfattning av deckarfestivalen i Nora, tre dagar i april när våren just hade anlänt.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 21 april

Helgens huvudperson. Hon fanns överallt, Maria Lang.

Vi lämnade Uppsala ungefär 12.30. Det var mycket trafik, men allt flöt på väl – förutom vid vägarbetena kring/efter Västerås. Den här gången var det lätt att hitta vägen. Det kändes som om det var bättre skyltat till Nora. Och så hade jag ju en kartläsare. Vi hade för övrigt inte bråttom, för själva deckarfestivalen körde inte igång förrän klockan 13 på lördagen.

Incheckningen var satt till klockan 15. Vi anlände 14.50. Detta gav oss tid att promenera ner till sjön och fota.

Längs med sjön gick ett vackert promenadstråk. Där hade vi nog båda gått fler gånger. Mig påminde det om Hemma. Men Skogasjön – och himlen – var båda underbart blåa.

På väg ner till sjön…

…för att fota.

Anna knappade sen in koden till vårt boende, fick ut nyckeln och låste upp på Rådstugugatan. Bostaden var lagom för två personer en helg. Det var ett litet kök, ett rum med bäddsoffa (hörn) i fejkskinn (jättebra och lätt att torka av om en skulle spilla), TV och en säng. Dusch och toa fanns också, som tur var. Allt var fräscht och relativt nyrenoverat (2021). Parkera kunde vi göra gratis på gården.

Vi hade kakelugn…

…och kök med mera.

Vi gick upp på stan när vi hade packat upp lite snabbt. Där tog i en fika. Jag lyckades hälla vatten över disken, men tjejerna på Café da Capo var så vänliga och torkade upp efter spillkråkan. Kaffe och äggmacka med ansjovis samt punschrulle smakade bra efter resan. På kaféet satt Christina Wahldén och Karin Wahlberg. Jag gick fram och hälsade. Christina känner jag ju sen tidigare. Vi ses ju då och då i Uppsala i olika sammanhang.

Anna gillar…

…ansjovis på äggen.

Vi handlade frukost och fredagsgott (chips, ostar, vin och choklad) och bar ”hem”.’

Börd i påsen, gott på bänken i fast form…

…och flytande.

Tillbaka uppe i stan gjorde vi ett besök på en inredningsaffär där vi köpte ett par små presenter – en till oss själva – och såg en utställning. Därefter tog vi en härligt kall öl och nötter på Stadshotellets uteservering medan vi skrev ett vykort.

Vi såg en utställning om deckaromslag.

Mitt favoritomslag förstås!

Och min svenska favoritdeckarförfattare Maria Lang.

En kall öl medan vi skrev vykort,

Vi promenerade runt i det soliga Nora. Jag hade bara t-shirt på mig!

Kyrkan!

Maria Lang kan sägas var helgens huvudperson.

Hon fanns lite här och var.

Gamla tåg.

Träd mot ljuvligt blå himme.

Tydligt!

Häftig port.

Här har nog Maria Lang också trampat några gånger.

Typiskt Norahus.

Middag åt vi hos Karlssons, tidigare värdshuset. Det var väl sisådär kyckling. Kaffe intog vi hemma på Rådstugugatan. Vi goffade, slöglodde lite på TV, mobilsurfade, drack vin och läste i soffan. Ungefär som hemma på Main Street, fast då sitter vi i var sin fåtölj.

Middagen hos Karlssons., (Det kom pommes senare.)

Fredagsgott på Rådstugugatan.

∼ ♦ ∼

Lördagen den 22 april

Nyvaken på lördagsmorgonen.

Natten var bra och sömnen god. Jag vaknade inte förrän 6.30. Efter en kort uppevistelse gick jag och la mig igen.

Frukost åt vi vid 8.30. Jag fixade – utan att spilla! Så försökte vi planera dagen. Festivalsaktiviteterna började inte förrän klockan 13 och vi ville hinna med en del shopping och annat innan dess. Och det gjorde vi. Hann med alltså, nästan allt vi ville göra. Tack vare god planering hann vi besöka flera antikaffärer, bland annat Blå skåpet, Marias Chokladmakeri, ostaffären (igen!) och Nora diversehandel. Nej, jag köpte ingen bok, jag köpte… Strindberg. Förutom ost och choklad, dårå…

Utsikt ffrån sängen.

Utsikt från köket.

Utsikt genom ytterdörren.

Norasjön…

…var lika blå som himlen!

Maria Langs bänk.

Helgens huvudperson. Hon fanns överallt, Maria Lang.

En korvburk på Blå Skåpet.

Jajamens!

Hos Maria fanns massor av gott.

Anna hade svårt att välja.

Ostaffären, alltså…

Visit Nora!

På Nora diversehandel…

..finns allt…

till exempel köksprylar.

Men även Maria Lang-böcker…

…coronarosetter…

…och August Strindberg.

Vidare hann vi fika och avnjuta var sin Maria Lang-bakelse och var sin hallongrotta på Café Slottspigorna. Detta kafé styrdes av en östgöte. Det borgade för kvalitet på bakverken.

Maria Lang-bakelse.

Hon är överallt i Nora.

Anna och jag fikade utomhus.

På stadshotellet bänkade vi oss och fick intressanta föreläsningar och diskussioner under eftermiddagen. Temana berörde Maria Lang-biografier, pusseldeckare, trender i deckare och en bokcirkel om Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Mina favoritförfattare omgav mig och jag var helt starstruck.

Jag skulle ju fota en favoritförfattare!

Snart börjar det.

Maria Lang-biografer.

Kul om pusseldeckare.

Trender i dagens och gårdagens deckare.

Bokcirkel om Mördaren ljuger inte ensam.

Note to self: köp Kerstin Bergmans två senaste om Iris Bure, läs mer av Katarina Bivald (som var väldigt bra på att prata och rolig) och kolla in Kristina Appelqvists nya serie. Kanske intervjua Karl Berglund för jobbets räkning?

Efter föreläsningarna tog vi en promenad i Nora, fotade av frågor i frågesporten och tog en öl hos Karlssons.

Kan du svaret? Det kunde vi!

Överallt Maria Lang!

Middag intog vi på Stadshotellet. Jag tog en Skåne till förrätten och båda drack öl till våra halloumiburgare. Kaffe och choklad avnjöts på Rådstugugatan så mycket att det inte fanns plats i magarna för ost och kex… Men vi klurade ut frågorna i frågesporten – utom den enda som vi hade glömt att fota av.

Middag inomhus på stadshotellet.

Anna vid förrätten.

Halloumiburgare till lördagsmiddag.

Kaffe och Marias choklad på Rågstugugatan.

∼ ♦ ∼

Söndagen den 23 april

Nej, vi orkade inte äta upp allt gott vi hade köpt. Ostarna, till exempel förblev orörda och fick följa med till Uppsala, likaså en vinflaska och ölen jag köpte. Vi gör ofta så att vi köper för mycket – och sen får det ligga. Eller också äter vi för mycket. Balansgången är svår.

Vi satte larmet på 7.30, för innan vi lämnade vår tillfälliga bostad skulle den städas. Dagens föreläsningar började redan klockan 10. Men vi kan vara effektiva när vi sätter den sidan till. Eller mest Anna förstås. Jag fixade frukost, diskade och torkade disk, bar ut grejor till bilen i omgångar och slängde sopor. Anna städade.

Innan vi bänkade oss på stadshotellet tog vi den sista frågan i tipspromenaden. Det var tur att vi inte struntade i det, för en av oss vann andra pris – två böcker. Det var inte jag.

Dagens föreläsningar handlade bland annat om småstadsidyller i deckare. Vi tävlade i deckarmelodikryss och hade alla rätt. Anna tvingade mig att gå fram tillsammans med övriga rättgissare för en utslagsfråga. Den fejlade jag förstås, trots att jag mycket väl kunde den. Men Anna fick också gå fram senare för hon vann pris på tipspromenaden!!!

Christina Wahldén och Carina Burman pratade deckardrottningar…

…och Magnus Wetterholm lästa ur den senares bok om deckardrottningar.

Två favoritförfattare, Anna Jansson i sin fantastiska klänning, och Ninni Schulman.

Min favorit-Anna tittade på böcker, men behövde inte köpa några.

Hon vann två!

Deckarmelodikryss.

Tänk om den ramlade ner i huvet…

Marie Peterson och Carin Hjulström pratar om mys eller blod i deckare.

Aino Trosell och Arne Dahl pratade också mys eller blod.

I fredags kastade jag vatten inne på Café da Capo. På söndagen åt vi bara räkmacka och kaka där. Jag spillde inte. Men… jag startade en musikvideo under en av  föreläsningarna. Jag är en riktig miss.

Räkmacka och kaka till söndagslunch.

Fantastisk toavägg på da Capo!

När vi lämnade Nora regnade det. Jag körde fel så vi fick vända på en bensinmack i Örebro. Middag åt vi på en vägrestaurang i Örsundsbrotrakten.

Kyckling och pommes blev söndagsmiddag på en vägkrog.

∼ ♦ ∼

Det var intensiva och roliga dagar. Jag har varit totalt starstruck eftersom jag träffade flera av mina favoritförfattare IRL. På lördagen satt Kristina Appelqvist bakom mig, på söndagen Anna Jansson sin fantastiska liljekonvaljeklänning. Bara det…

Detta är nåt jag gärna gör igen. Och självklart ska jag återvända till Skoga… jag menar Nora!

Övriga reflektioner: svenska deckarförfattare vill inte att man använder ordet karaktärer, man ska använda personer. Själva såg vi en del… karaktärer på festivalen. Utmärkt ordnat, Svenska Deckarakademin! Och tack Nora för finvädret!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.