Mitt bokår 2023: Litterära aprilerier

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om i april 2023.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

April månads böcker 2023:

Erik Axl Sunds bok GlaskropparElly Griffiths Adam Helmsföreläsning Murder is unique

Åke Svenssons bok Motala en bild säger mer än 1000 ordYrsa Sigurdardóttirs bok Straffet

Sarah Pinboroughs bok InsomniaCarina Burmans bok Drottningar och pretendenter - om guldålderns deckarförfattarinnor

Tobias Karlssons bok Inte alltid en dans på rosorNoah Hawleys bok Före fallet

Mohlin o Nyströms bok Den tysta fågeln <== Första recensionsdag: den 8 maj 2023!


Påbörjad i april:

Sara Lövestams bok Grejen med substantiv och pronomen

Antal lästa böcker i april:
9 stycken

Omfång:
1 – 99: 1
100 – 199: 1
200 – 299: 1
300 – 399: 5
400 – 499: 1
500 – 599: 0
600 – ???: 0

Omdömen:
Fem tofflor: 5
Fyra tofflor: 4
Tre tofflor: 0
Två tofflor: 0
En toffla: 0

Ingår i serier
4

Genrer:
Skönlitteratur: 0
Spänningsroman/kriminalroman/deckare/thriller: 5
Självbiografi: 1
Föreläsning: 1
Fotobok: 1
Litteraturvetenskap: 1

Författare:
Amerikanska: 1
Svensk: 6
Brittisk: 2
Isländsk: 1

Nya författarbekantskaper:
4

Språk (som jag läste på):
Svenska: 7
Engelska: 2

Format/utgåvor:
Pocketböcker: 4
Inbundna: 4
Häfte: 1

Hur hamnade de hos mig?
Fått: 2
Köpt ny: 3
Köpt second hand: 0
Lånat: 2
Recensionsexemplar: 2

Den bok jag läste i månaden och som jag anser vara den bästa av månadens böcker är…

Drottningar och pretendenter : om guldålderns deckarförfattarinnor av Carina Burman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 29 april och Sista april förmiddag 2023: Hinner ingenting, men glöm inte mösspåtagningen!!!

 



Kära dagbok…

Jag vet inte om jag är en dålig planerare eller vad. Lustigt nog trodde jag att jag var bra på just planering och struktur. Men det känns som om jag inte hinner nånting. Lördagen bara försvann, trots att jag vaknade tidigt och var ledig. Det brukar vara mysigt att unna sig lördagsfika på stan. Det minns jag inte när jag gjorde sist på egen hand. Nu blev det i alla fall en fika på Main Street med gott bröd från Butiken på hörnet.

Lördagsfika hemma från Triller

Lördagsfika på Main Street.


När det gällde middagen hade jag gjort det lätt för mig
och köpt kallskuret (två sorters kyckling och en kalkon), potatissallad och mimosasallad. Små söta plommontomater och svarta oliver blev grönsakerna till. Jag tog en öl. Anna, som var mycket bestämd angående vad hon skulle äta och dricka och vad hon inte skulle äta och dricka, tog vatten till maten.

Kallskuret och öl

Enkel lördagsmiddag.


Tre avsnitt av Morden i Sandhamn betade vi av via TV4 Play.
Till dessa mord tog vi var sin mindre assiett med ost (två sorter), kex och druvor samt var sitt glas rött.

Ostassiett Elizabethburk vin boken Den tysta fågeln

Liten ostassiett till mord på TV.

∼ ♦ ∼

Boken Den tysta fågeln är snart slut o kaffe på sängen

Söndagsstart.

I morse vaknade jag samma tid som igår, det vill säga runt 6.30. Jag blir lite trött på mig själv för jag är ju ledig. Men även idag känns det som om tiden försvinner. Jag läste en stund och tog kaffe på sängen innan jag skuttade upp och tömde kattpottor, sopade och dammade lite till. Boken jag läser är snart slut, men recensionen ska skrivas fast inte publiceras förrän den 8 maj som är första recensionsdag.

Jag har förberett lite inför middagen i kväll, bland annat tagit fram glas, porslin, bestick och servetter och kokat ägg till ägghalvor. Det blir givetvis sill och potatis – jag fick tag i färskpotatis igår! Snart ska jag dammsuga. Frukost blir det väl nån gång också När jag hinner.

En vän ringde och önskade trevlig helg och det samtalet tog jag mig tid till (liksom jag ska ta mig tid till att simma i morrn). Jag har ringt Annas snälla mamma, vår gäst i kväll, som inte vill bli hämtad utan tar sig hit på eget sätt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis vill jag önska dig, kära dagbok, och kanske en och annan snäll och trevlig läsare en riktigt fin Valborg/Sista april!

Glöm inte mösspåtagningen klockan 15.

Mösspåtagning

Glöm inte mösspåtagningen klockan 15!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 28 april och lördagen den 29 april 2023: Fredagsmys och lördagspys

 



Kära dagbok…

Asså det här med fredagsmys… För mig är det inte bara att vräka i sig chips och öl eller nån drink. Det är mer än så. (För övrigt är jag inte jätteförtjust i chips, ostbågar, öl, drink och framför allt vin, däremot…)

Igår var det fredagsmys på Main Street enligt min mening. Jag kunde sluta lite tidigare och fick till och med skjuts av en arbetskamrat, min första tur nånsin (?) i en elbil. Anna fixade till var sin fantastisk GT, för när klockan var 16.30 blev det gin o’clock. Det gin hon använde var Bombay citron pressé. Till drinken serverade hon stiltonbågar. Ja vi är stora ostälskare!

Gin oclock med GT på Bombay citron pressé o boken Den tysta fågeln

Fantastisk god GT igår.

Drink och bågar till trots, ett par timmar senare var vi hungriga och det blev fredagsmiddag. Anna hade köpt Korgtassens fisksoppa och bubbel till den. Soppan är krämig, smakrik och matig. Jag åt två skålar. Detta innebar att jag faktiskt inte orkade nån choklad till kvällskaffet. Kvällskaffet var för övrigt Lindvalls kungakaffe, ett specialgjort kaffe som togs fram 1976 när kungaparet gifte sig. Det var förvånansvärt gott, tyckte jag, trots att det bara är en mellanrost.

Myset fortsatte med att jag köpte tre böcker från Bokus eftersom jag fått ett rabatterbjudande av dem i födelsedagspresent. Böcker är det mysigaste jag vet och du vet ju, kära dagbok, att jag läser mycket. På väg till mig är nu Bokus och mitt eget födelsedagspaket bestående av Dubbelexponering, Upprättelsen och I gryningen andas inget det villl säga en ny författarbekantskap, en isländsk deckarfavorit och en serie jag gillar.

Myset fortsatte med en spännande film på TV. I en reklampaus gjorde vi iordning var sin ostassiett och tog var sitt glas zinfandel till. Filmen var ganska lång, så när den var slut blev det god natt jord för mig.

Ostassiett vin och boken Den tysta fågeln

Ostassiett med tillbehör.

∼ ♦ ∼

Boken Den tysta fågeln och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag alldeles för tidigt – jag var ju ledig. Men upp klev jag, ställde in gårdagens torra och rena handdiskade disk, tömde kattpottorna, sopade och fixade kaffe. Det blev nån timmes läsning och kaffe på sängen.

Jag hade en del att göra idag, så efter att ha tillbringat nån timme vid datorn där jag skrev om både viner och gårdagens film, åt jag fil med bär och flingor. Sen rafsade jag ihop ett sopberg, tog med mig detta ner till soprummet samt Dramaten formerly known as Roland och gick till Korgtassen. Jag skulle inte ha så mycket – Anna hade handlat en del igår – men vagnen blev full och kvittot långt.

Hemkommen och efter att ha trängt in alla varor i kyl och skafferi startade jag diskmaskinen. Den la av en gång, men körde sen på. Jag dammade och dammsög sovrummet, badrummet, gästtoaletten, hallen och kattoaletten med vanlig dammsugare. I morrn tar jag resten. Anna hade kört med Robert* igår, men det märktes inte. Katterna släpper mycket hår just nu och dessutom är det sandstorm i hallen efter deras toabesök flera gånger om dan. Vi pratade om robotdammsugare på jobbet bara häromdan och var rörande eniga om att nej, robotdammsugare är inte så bra.

Belöningen blev ett par mackor och nu ska jag ta en dusch, för jag blev varm trots att jag bara dammsög några rum.

∼ ♦ ∼

Katterna då? Ja, de har mest njutit av att vi la på rena dukar igår i matrummet, en på ekbyffén och en på matbordet.

Lucifer och Citrus ligger på rena dukar i matrummet

Lucifer och Citrus vet hur rena dukar ska användas.

∼ ♦ ∼

*Robert = Annas robotdammsugare


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Postcard Killings (2020)

Ett inlägg om en brittisk film baserad på en bok av en svensk författare och en amerikansk dito.



The Postcard KillingsFör en gångs skull hade jag sett nåt i TV-tablån för fredagskvällen som jag ville se. TV3 visade filmen The Postcard Killings från 2020, en film baserad på boken Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson. Boken fick medelbetyg av mig, men filmen var jag ändå sugen på att se.

Det här handlar om seriemord och resande seriemördare. I filmen blir det en liten twist inledningsvis angående mördarens identitet. Tur att varken Anna eller jag kom ihåg boken! Filmens huvudperson är New York-polisen Jacob Kanon, vars nygifta dotter och man faller offer för seriemördaren. Mördaren fortsätter sin turné genom Europa och skickar då och då vykort med citat till framför allt journalister. Offren, som är stympade på olika sätt, är placerade som mycket obehagliga konstverk. I Sverige börjar Jacob jobba ihop med en journalist som får ett vykort. Han är i mördarens hasor.

Jag gillar att jag inledningsvis blir lurad kring vem som är mördare. Sen tycker jag att det blir lite för utdraget, även om det är spännande med Jacobs mördarjakt genom olika länder. Jag har svårt att se att en amerikansk polis får delta så aktivt i andra länders polisarbete – det känns inte realistiskt. Men… det är en film, baserad på en roman. Då är allt tillåtet.

Filmen gav mig över två timmars underhållning. Vi somnade inte nån av oss, även om jag kände att mina ögonlock blev tunga mot slutet.

Toffelomdömet för filmen blir som för boken.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Två italienska rödingar med skruvkork från 2021: Il Capolavoro Appassimento Rosso och Viva Valentina Il Classico

Ett inlägg om två bra skruvkorksvin.



Ibland är det inte så tokigt med vinflaskor med skruvkork, särskilt inte som en vill spara eller kanske rentav frakta en öppnad flaska. Anna har den senaste tiden hittat två bra såna viner, båda från Italien, båda röda och båda från 2021.



Il Capolavoro appassimento rosso 2021På Systembolaget i Nora
skulle vi ha en flaska rött just in case. Valet föll på Il Capolavoro Appassimento Rosso 2021. Vinet skulle passa till ostar och det var precis vad vi ville ha det till.

Det här vinet klassas som mycket fylligt och ganska strävt med hög fruktsyra. Det har förhållandevis hög sockerhalt, 1,2 gram per 100 mililiter. Alkoholhalten är också ganska hög, 14,5 procent. Det enda som inte är högt med vinet är priset: endast 69 kronor. Det kan vara svårt att få tag i, men en nygjord koll visar att det finns enstaka flaskor på flera Systembolag runt om i landet.

Systembolaget rekommenderar vinet till mörkt kött, typ lamm eller nöt och lagrade hårdostar. Vi avnjöt vinet till nån lagrad hårdost och nån smakrik grönmögelost. På bordet ställde vi också fram gröna druvor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Stor, kryddig doft med inslag av plommon, björnbär, kryddnejlika och lakrits. […] Kryddigt, smakrikt vin med liten sötma, inslag av plommon, björnbär, kryddnejlika, peppar och lakrits.

Jag tyckte att vinet doftade och smakade av mörka bär och plommon. Det var lite åt det söta hållet och jag noterade nåt starkare inslag i smaken som kan ha varit peppar eller lakrits. Vinet var verkligen väldigt fylligt. Till de ostar vi hade köpt var vinet en fullpoängare. Jag blev glatt överraskad, för det här visade sig vara ett riktigt ostvin.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Viva Valentina Il Classico Organic Wine

Perfekt till kyckling.

I veckan möttes jag en dag av härliga dofter från köket när jag kom hem, trött och hungrig, från jobbet. Anna lagade en förtida födelsedagsmiddag till mig. Till denna hade hon införskaffat en flaska Viva Valentina Il Classico 2021. Vi trodde båda två att vi druckit detta vin från Sicilien tidigare, men det var fel.

Även detta vin har skruvkork. Det ligger strax över medel vad gäller fyllighet och strävhet och har hög fruktsyra. Sockerhalten är högre än hos det övre vinet i det här inlägget, 1,9 gram per 100 milliliter. Alkoholhalten ligger på 14 procent och på prislappen står det 109 kronor.

Systembolaget föreslår att man ska äta lamm- eller nötkött till vinet. Vi åt stekt kycklingfilé och ostar. Det gick alldeles utmärkt.

Så här står det på bolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, kryddnejlika, plommon och vanilj. […] Kryddig smak med fatkaraktär och liten sötma, inslag av mörka körsbär, kryddnejlika, russin, kaffe och vanilj.

Det här vinet både doftade och smakade mörka bär. Jag noterade vanilj i smaken och kaffe och något pepprigt. Vinet var inte lika kraftfullt och fylligt som det översta vinet, men Nora-vinet hade varit för tungt för den här maten. Detta vin kompletterade såväl fågel som ost perfekt.

Toffelomdömet blir det högsta även för detta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 28 april 2023: Flamsa, bryta ihop och fredagsmysa

 



Kära dagbok…

Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen: när en person och två katter utgör ens familj är det gott att ha vänner också att tillgå. Goda vänner. Såna som jag kan både flamsa med och bryta ihop hos. Tack till er båda som jag nyligen fick bryta ihop hos! Ni kan inte lösa mina problem, men ni finns där och ni stöttar när livet blir… för mycket.

Katterna är mina källor för värme och närhet. Tyvärr kliar deras hår lite i min gigantiska näsa när jag är för nära dem. Men som du ser, kära dagbok, är det svårt att låta bli dessa sötnosar.

∼ ♦ ∼

Hustoppar o Domkyrkokors vid foten av Carolinabacken

Kall fredagsmorgon bland hustopparna.

Fredagen var ännu kallare än torsdagen, bara runt två grader. Det är svårt att vara positiv och känna Tjolahoppsan-känslor rent generellt. Svårt att känna att det finns nåt att se fram emot. Handröntgen? Bilservice? Biltvätt? Bilbesiktning? Bra att de finns, men är detta vad jag har att se fram emot de närmaste månaderna? Borde inte livet vara lite mer än så?

Vad gäller händerna fick jag mycket ont i högerhanden (den opererade) igår kväll. Det är förstås nedslående. Samtidigt är jag tacksam att jag ska få händerna röntgade och för mina nya hjälpmedel och övningar. Bilen är jag glad över att jag kunde köpa, den ger mig en känsla av frihet (”jag kan dra, när som helst!”), men den kostar och jag bär alla kostnader ensam. Det handlar inte bara om bensin utan även försäkringar, service och reparationer, vägassistans, vägskatt och besiktning. Inget är gratis. Så länge jag bor i stan och har gångavstånd dit jag behöver ta mig, typ till jobbet nästan varje vardag, behöver jag den egentligen inte mer än vid enstaka tillfällen. Jag går ganska mycket.

Och med detta glider jag över till morgonens vägning. Även denna fredag var siffrorna konstiga. Jag har gått ner 1,6 kilo sen förra veckan. Fettprocenten i kroppen har ökat med nästan två procent och muskelmassan har minskat motsvarande. Nån simning har det inte blivit den här veckan – hittills. Jag siktar på lördag eller måndag, jag är ju ledig. Benmassan är oförändrad. Mängden vatten i kroppen var 1,4 procent lägre än sist. BMI hade minskat fem tiondelar. Jag har inte vägt så här lite på…säkert 15 – 20 år. Konstigt…

Arbetsdagen innebar bland annat en utflykt ut i verkligheten för en intervju som har med mitt projekt att göra. Jag hamnade i ett väntrum en stund, men det gick ingen nöd på mig. Stolarna var bekväma och på ett bord stod en skål karameller. Intervjun gick bra. Efteråt unnade jag mig lunch i form av ostbaguette och russintopp (tyvärr ganska smaklös) på Ofvandahls.


På väg tillbaka till jobbet började det hagla.
Snacka om aprilväder! Därför blev det bara en bild på Universitetshuset som jag passerade.

Universitetshuset gavel

Hagelskuren gjorde att det bara blev en bild.

∼ ♦ ∼

Idag har min sambo varit ledig och sen jobbar hon de tre dar jag är ledig. Detta (= ledigheten) innebar att vi ska äta gott i kväll. Fredagsmysa. Anna har köpt fisksoppa och bubbel. Lördag och söndag ska jag handla och städa det Anna inte har hunnit/orkat med. På söndag kväll har vi sillmiddag med Annas snälla mamma när Anna har slutat jobba. Sill är bland det bästa jag vet i matväg. Spännande nog ska både Annas snälla mamma och Anna göra var sin egen sillinläggning. Sånt är jag inget bra på, tyvärr. Jag är bara bra på att äta sill.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 27 april 2023: Så har jag stängt dörren och vänt blad

 



Kära dagbok…

Det kändes lite ensamt igår kväll, det medger jag. Anna ryckte på axlarna när jag sa det senare, men kvällen blev liksom… tom. Under dan hade jag mycket att göra. Jag trodde att balkongrenoveringen skulle ge oljud ifrån sig, men det var inte alls särskilt livat. På kvällen hade jag också mycket att göra: jag läste, skrev, åt och fikade. Två personer ringde, två som jag önskar jag kunde föra samman nån gång. Två kvinnor som har kommit att betyda mycket för mig, som är viktiga i mitt liv: mammakusinen B och Annas snälla mamma.

Det som gjorde mig lite ledsen var att vännen som lovat ringa glömde bort det. Eller också kom nåt emellan. Vännen har det lite mycket ibland. MEN… vännen ringde i kväll i stället och DET kändes så gott. Det var andra som inte alls hörde av sig. Det gjorde mig också ledsen, men nu är det som det är och det har blivit nya spelregler för framtiden.

 

Men den som gjorde mig gladast var Anna, som firade mig med middag dan före födelsedagen (det blev mat kvar till födelsedagen), Browniekaka (helt underbar!) och fina och genomtänkta presenter. Vi tog en gemensam födelsedagsfika efter lunch igår, men på kvällen både åt och fikade jag ensam. Jag borde vara van. Samtidigt… ledsamt. Men spelregler är spelregler och även om andra har satt dem böjer jag nacken och följer dem. Därmed stänger jag också en dörr.

Hallmatta

Nu har jag stängt dörren.

∼ ♦ ∼

Så vänder jag blad. En som också gjorde det för några år sen var på besök i Uppsala idag tillsammans med sin fru: kungen och drottningen. Stan har arbetat hårt för att sopa gator och stänga eller delvis spärra av dem. Det har flaggats från tidig morgon.

I morse tog jag en lite annan väg till jobbet. Jag gick längs med ån på en sida där jag vanligen inte går – och upptäckte ett riktigt spännande konstverk.

Skokonstverk vid Fyrisån

Ett spännande konstverk som jag inte hade sett tidigare.


Förmiddagen på jobbet försvann i ett töcken.
Jag tyckte inte att jag gjorde nåt, men det gjorde jag. Dessutom hade jag ett gott och bra IRL-möte med en person som betyder mycket för mig, både som arbetskamrat på en annan avdelning och som vän.

Medan polisen spärrade av gatan utanför jobbfönstret åt jag lunch. När jag kom tillbaka såg jag inte kungaparet, bara en massa ryttare och hästar och en tom vagn. Jag åt kyckling idag igen, kungaparet fick säkert också nåt gott att tugga på hos landshövdingen på slottet.

Kycklinglunch med boken Den tysta fågeln

Kyckling idag igen. Men det var gott.


Jag hade boken jag fått för recension till sällskap vid min lunch.
Höll på att sätta maten i halsen när jag upptäckte… ett stavfel. Eller korrekturfel. Jag tror mer på stavfel. Det var… inte så bra.

Vädret då? Tja, det är inte heller så bra. I morse när jag gick var det tre grader och blåsigt. Efter lunch kom det faktiskt lite snö. Kort sagt är det aprilväder och ingen värme alls. Det känns rätt bra att jag har köpt mer Östgöta sädes till valborgsmässoafton så att jag, Anna och Annas snälla mamma kan värma oss vid sillbordet.

∼ ♦ ∼

När jag gick från jobbet kände jag mig så trött och ledsen att jag hade tänkt bara slänga mig på sängen och gråta. Men så låg det ett blått paket på en av bänkarna i köket…

Blått paket med min hand på

Det låg ett blått paket till mig på en bänk i köket.


Då blev jag lite glad,
så glad att jag gick in i sovrummet, tog fram födelsedagstischan från Anna och provade den. Den var perfekt i storlek!

Selfie i födelsedagstischan 2023 från Anna

Födelsedagstischan från Anna var perfekt i storlek!


Med dessa två energikickar
orkade jag ta reda på gårdagens rena och torra tvätt (förtton maskiner tvätt) samt vattna alla krukväxter och busa lite med Citrus. Sen öppnade jag det blåa paketet. Inuti låg ett annat paket. Och inuti det prinsessan Christina fru Magnussons bok Hon kallades Daisy: att finna en farmor. Paketet med boken kom från vännen FEM. Tusen tack! Och så väldigt passande bok eftersom författarens bror var på besök i stan idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Deckarfestivalen i Nora 21 – 23 april 2023: Kul, nördigt och lärorikt – inte bara om Maria Lang

 



Kära dagbok…

Här kommer min sammanfattning av deckarfestivalen i Noratre dagar i april när våren just hade anlänt.

∼ ♦ ∼

Fredagen den 21 april

Maria Lang byst vid sjön

Helgens huvudperson. Hon fanns överallt, Maria Lang.

Vi lämnade Uppsala ungefär 12.30. Det var mycket trafik, men allt flöt på väl – förutom vid vägarbetena kring/efter Västerås. Den här gången var det lätt att hitta vägen. Det kändes som om det var bättre skyltat till Nora. Och så hade jag ju en kartläsare. Vi hade för övrigt inte bråttom, för själva deckarfestivalen körde inte igång förrän klockan 13 på lördagen.

Incheckningen var satt till klockan 15. Vi anlände 14.50. Detta gav oss tid att promenera ner till sjön och fota.

Längs med sjön gick ett vackert promenadstråk. Där hade vi nog båda gått fler gånger. Mig påminde det om Hemma. Men Skogasjön – och himlen – var båda underbart blåa.


Anna
knappade sen in koden till vårt boende,
fick ut nyckeln och låste upp på Rådstugugatan. Bostaden var lagom för två personer en helg. Det var ett litet kök, ett rum med bäddsoffa (hörn) i fejkskinn (jättebra och lätt att torka av om en skulle spilla), TV och en säng. Dusch och toa fanns också, som tur var. Allt var fräscht och relativt nyrenoverat (2021). Parkera kunde vi göra gratis på gården.

Vi gick upp på stan när vi hade packat upp lite snabbt. Där tog i en fika. Jag lyckades hälla vatten över disken, men tjejerna på Café da Capo var så vänliga och torkade upp efter spillkråkan. Kaffe och äggmacka med ansjovis samt punschrulle smakade bra efter resan. På kaféet satt Christina Wahldén och Karin Wahlberg. Jag gick fram och hälsade. Christina känner jag ju sen tidigare. Vi ses ju då och då i Uppsala i olika sammanhang.

Vi handlade frukost och fredagsgott (chips, ostar, vin och choklad) och bar ”hem”.’

Tillbaka uppe i stan gjorde vi ett besök på en inredningsaffär där vi köpte ett par små presenter – en till oss själva – och såg en utställning. Därefter tog vi en härligt kall öl och nötter på Stadshotellets uteservering medan vi skrev ett vykort.

 

Vi promenerade runt i det soliga Nora. Jag hade bara t-shirt på mig!


Middag åt vi hos Karlssons, tidigare värdshuset.
Det var väl sisådär kyckling. Kaffe intog vi hemma på Rådstugugatan. Vi goffade, slöglodde lite på TV, mobilsurfade, drack vin och läste i soffan. Ungefär som hemma på Main Street, fast då sitter vi i var sin fåtölj.

∼ ♦ ∼

Lördagen den 22 april

Selfie nyvaken lördagsmorgon

Nyvaken på lördagsmorgonen.

Natten var bra och sömnen god. Jag vaknade inte förrän 6.30. Efter en kort uppevistelse gick jag och la mig igen.

Frukost åt vi vid 8.30. Jag fixade – utan att spilla! Så försökte vi planera dagen. Festivalsaktiviteterna började inte förrän klockan 13 och vi ville hinna med en del shopping och annat innan dess. Och det gjorde vi. Hann med alltså, nästan allt vi ville göra. Tack vare god planering hann vi besöka flera antikaffärer, bland annat Blå skåpet, Marias Chokladmakeri, ostaffären (igen!) och Nora diversehandel. Nej, jag köpte ingen bok, jag köpte… Strindberg. Förutom ost och choklad, dårå…


Vidare hann vi fika och avnjuta var sin Maria Lang-bakelse
och var sin hallongrotta på Café Slottspigorna. Detta kafé styrdes av en östgöte. Det borgade för kvalitet på bakverken.

På stadshotellet bänkade vi oss och fick intressanta föreläsningar och diskussioner under eftermiddagen. Temana berörde Maria Lang-biografier, pusseldeckare, trender i deckare och en bokcirkel om Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Mina favoritförfattare omgav mig och jag var helt starstruck.

Note to self: köp Kerstin Bergmans två senaste om Iris Bure, läs mer av Katarina Bivald (som var väldigt bra på att prata och rolig) och kolla in Kristina Appelqvists nya serie. Kanske intervjua Karl Berglund för jobbets räkning?

Efter föreläsningarna tog vi en promenad i Nora, fotade av frågor i frågesporten och tog en öl hos Karlssons.


Middag intog vi på Stadshotellet.
Jag tog en Skåne till förrätten och båda drack öl till våra halloumiburgare. Kaffe och choklad avnjöts på Rådstugugatan så mycket att det inte fanns plats i magarna för ost och kex… Men vi klurade ut frågorna i frågesporten – utom den enda som vi hade glömt att fota av.

∼ ♦ ∼

Söndagen den 23 april

Nej, vi orkade inte äta upp allt gott vi hade köpt. Ostarna, till exempel förblev orörda och fick följa med till Uppsala, likaså en vinflaska och ölen jag köpte. Vi gör ofta så att vi köper för mycket – och sen får det ligga. Eller också äter vi för mycket. Balansgången är svår.

Vi satte larmet på 7.30, för innan vi lämnade vår tillfälliga bostad skulle den städas. Dagens föreläsningar började redan klockan 10. Men vi kan vara effektiva när vi sätter den sidan till. Eller mest Anna förstås. Jag fixade frukost, diskade och torkade disk, bar ut grejor till bilen i omgångar och slängde sopor. Anna städade.

Innan vi bänkade oss på stadshotellet tog vi den sista frågan i tipspromenaden. Det var tur att vi inte struntade i det, för en av oss vann andra pris – två böcker. Det var inte jag.

Dagens föreläsningar handlade bland annat om småstadsidyller i deckare. Vi tävlade i deckarmelodikryss och hade alla rätt. Anna tvingade mig att gå fram tillsammans med övriga rättgissare för en utslagsfråga. Den fejlade jag förstås, trots att jag mycket väl kunde den. Men Anna fick också gå fram senare för hon vann pris på tipspromenaden!!!

I fredags kastade jag vatten inne på Café da Capo. På söndagen åt vi bara räkmacka och kaka där. Jag spillde inte. Men… jag startade en musikvideo under en av  föreläsningarna. Jag är en riktig miss.

 

När vi lämnade Nora regnade det. Jag körde fel så vi fick vända på en bensinmack i Örebro. Middag åt vi på en vägrestaurang i Örsundsbrotrakten.

Kyckling och pommes på en vägkrog nära Örsundsbro

Kyckling och pommes blev söndagsmiddag på en vägkrog.

∼ ♦ ∼

Det var intensiva och roliga dagar. Jag har varit totalt starstruck eftersom jag träffade flera av mina favoritförfattare IRL. På lördagen satt Kristina Appelqvist bakom mig, på söndagen Anna Jansson sin fantastiska liljekonvaljeklänning. Bara det…

Detta är nåt jag gärna gör igen. Och självklart ska jag återvända till Skoga… jag menar Nora!

Övriga reflektioner: svenska deckarförfattare vill inte att man använder ordet karaktärer, man ska använda personer. Själva såg vi en del… karaktärer på festivalen. Utmärkt ordnat, Svenska Deckarakademin! Och tack Nora för finvädret!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Födelsedagen 2023: Dimmigt, men tanten blev ihågkommen och uppvaktad

 



Kära dagbok…

Chokladtårtbit med fjäril i vit choklad

Vilken lyxig tårta!

Vilken dimmig dag! Det låg som en blöt filt över hela onsdagen – fram till eftermiddagen. Då kom solen. Innan dess regnade det. Aprilväder! Fast jag kanske var lite tung i huvudet och dimmig efter tisdagskvällens middag med vin. Nåja, jag är så glad för den goda maten Anna lagade och chokladtårtan hon hade köpt. Den senare var en lyxigare variant av kladdkaka med chokladig glasyr, bitar inuti och vita chokladfigurer ovanpå. Och eftersom vi bara är två som ska äta på den räckte den även till idag. Tisdagskvällen avslutades med första avsnittet i nionde säsongen av Morden i Sandhamn. Sen var jag jättetrött och behövde gå och lägga mig. Det tar på att dricka vin en vardag. Eller handlar det om ålder..?

∼ ♦ ∼

Upp kom jag (åldern till trots) tidigt den dimmiga morgon. Redan före klockan sju satt jag vid jobbdatorn och arbetade. Det blev en bra paus i arbetet med paketöppning och fina presenter från Anna och katterna. Anna hade hittat de tre Sara Lövestam-böckerna som jag som språknörd har haft på inköpslistan bra länge. Nu fick jag Grejen med substantiv, Grejen med ordföljd och Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik. Härligt! Sen tidigare har jag Grejen med verb och Handbok för språkpoliser, så ”samlingen” blev komplett. Jag fick också en tuff och annorlunda tischa, chokladpraliner från Steinbrenner och Nyberg i Göteborg och ett mycket passande kort. Under dan trillade det in mejlhälsningar och grattis per sms från vänner och bekanta, arbetskamrater och släktingar – och till och med min naprapat. (Sen också en massa andra företag som vill att jag ska handla hos dem, dock med rabatt.) Jag kände mig så uppvaktad och ihågkommen på denna min sextioförsta födelsedag. Ja 61… Det låter hemskt, jag känner mig fortfarande som 15. Eller möjligen 16…


Jag jobbade på med diverse, hade ett par Zoommöten och skrev en del.
Det jag trodde skulle bli en effektiv förmiddag blev en förmiddag full av strul – skärmsystemet ville inte publicera det jag hade skrivit, en faktura var på villovägar och diskmaskinen fick nästan sparkas igång. (Den startade på tredje försöket, sen la den av när den var nästan färdig.) Jag åt en snabb lunch, bland annat ett ägg som jag inte vet hur länge det fick koka eftersom timern i köket inte hade startat och gått de minuter jag ställt in den på, och bröd från Nora (det vanliga brödet var mögligt) med stort pålägg (kyckling respektive ost, också från Nora). Päronqwarjen hade Anna köpt till mig häromdan. Kaffet var från morgonen.

Hemmalunch med mackor från Nora kokt ägg päronkvarg

Hemmalunch med bröd från Nora och ett överkokt ägg.

 

Födelsedagsfika 2023

Födelsedagsfika 2023 med den goda browniekakan.

Det blev födelsedagsfika med Anna innan vi skildes åt, hon för att gå till jobbet, jag för friskvård av mina onda fötter. Kakan heter för övrigt Browniekaka och är inköpt på Butiken på hörnet. Den var ännu godare idag!

Vad gäller händerna tycker jag att såväl de nya hjälpmedlen och de nya övningarna jag fick fungerar bra. Jag vill gärna tro att den opererade handen är lite, lite bättre. Men jag tycker att det är skit att jag måste ta friskvårdstimme för sånt som egentligen är vård.

När jag var ute på på eftermiddagen passade jag även på att göra några ärenden, bland annat till apoteket.
Fötterna och händerna får nu vila och jag sitter mest still även om jag tvättar. Tvättkorgen var knökfull. Mobilen har gått varm i kväll med samtal och sms och varmt är även mitt hjärta av alla som har hört av sig på ett eller annat sätt. De som har glömt bort mig har även jag glömt bort as of now.

Mina fötter på väntrumsmatta

Nu ska fötterna få vila.


Mellan tvätthängningarna åt jag äta rester från igår.
Det blev perfekt middag på födelsedagen. Och så läste jag. Bokbyte blev det till och med, från en bok om en flygplansolycka till en bok om tvillingar som har varit försvunna i 30 år.

Böckerna Före fallet och Den tysta fågeln

Bokbyte fråb en bok om en flygplansolycka till en bok om försvunna tvillingar.


Jag har också skrivit
färdigt helgens inlägg. Det tog sin lilla tid med alla bilder etc.
==> Inlägget om deckarfestivalen i Nora publiceras i morgon, torsdag, på förmiddagen.

 

∼ ♦ ∼

Igår kom ett brev från mitt fadderbarn OscarDet blir såna kontraster. Han köpte stolar för sin julklappspeng från mig. Och så berättade han att en get han köpt för en tidigare peng från mig har fått åtta killingar som han kunnat sälja vidare och på så vis betala sin skolavgift. Här, i vårt land, är barn och unga skoltrötta och skolkar. I andra länder skjuter de unga på varandra och lärarna. Oscar är precis som jag föräldralös. Men skillnaden är att Oscar fortfarande är ett barn. Vilken värld…

Ändå… givetvis saknar jag mina föräldrar lite mer en sån här dag. Samtidigt har jag en ny familj som vuxen, det vill säga Anna och katterna. Utan Anna vore jag väldigt ensam.

Jag håller ett foto på mamma och pappa

En sån här dag saknar jag dem lite mer, mina föräldrar.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Före fallet

Ett inlägg om en läskig bok.



Noah Hawleys bok Före falletDet finns inte många men ett par saker som gör mig rädd för att dö.
Jag är egentligen mer rädd för att leva. Men att bli levande begravd eller vara med om en flygplansolycka skrämmer skiten ur mig. Antagligen handlar det om att jag då skulle ha tid att inse och tänka att jag var på väg att dö – och det var inte mitt beslut. Att drunkna vill jag inte heller, för det gjorde min pappa. Jag hittade Noah Hawleys bok Före fallet på en hylla nånstans och lånade den. Boken handlar om en flygplansolycka.

Scott Burroughs är konstnär. Vanligen tar han färjan till New York från Martha’s Vineyard. Den här gången blir han erbjuden plats i ett privatplan och tackar ja. Men kort efter start störtar planet i havet. Scott och en liten pojke är de enda överlevande. Det visar sig att pojken är ensam arvtagare till en rik familj. Detta gör att såväl pojken som Scott får ögonen på sig. Var det en olycka eller fanns det nån hotbild? Och vem är Scott Burroughs egentligen..?

Det här är spännande så det förslår redan från början. Eftersom Scott och pojken JJ överlever genom att simma känner jag att ta upp simning var rätt beslut av mig. Författaren, en ny bekantskap för mig, är regissör, producent och manusförfattare för såväl TV som film. Det märks tydligt. Miljöskildringarna är väldigt realistiska. Men det blir också lite för mastigt och utdraget när alla inblandades bakgrundshistorier får ganska stor plats. Jag gissar emellertid att detta har nåt med upplösningen att göra, men det blir för omständigt. För upplösningen i sig är väldigt enkel. Trots allt handlade det hela om känslor, inte attentat. Det gör hela storyn ganska raffinerad, egentligen.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer