Ett inlägg om två helt olika viner.

Ungdomligt bubblig prosecco.

Vid trerättersmiddagen i fredags bestod huvudrätten av lax. Vi hade sen ett par veckor haft ett prosecco på kylning. Nu passade det bra att öppna flaskan med P. Lex Prosecco Brut som Anna hade köpt.

Italienska bubbelviner är inte alls dåliga. Jag tycker faktiskt att de är pigga uppstickare och bra alternativ till både champagne och annat mousserande. Den här proseccon kostar 109 kronor.

Jag vet inte på vilken druva proseccon är tillverkad, men vinet är gjort enligt autoclavemetoden (tankmetoden). Den innebär att alkoholjäsningen, som ger kolsyran, sker i en trycktank. Sen får vinet vila i tanken tillsammans med sin jästfällning. När vinet är färdigt filtreras det och får sin söthetsgrad justerad. Slutligen buteljeras det under tryck vid låg temperatur.

Vinet är ganska torrt och har en hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på elva procent och sockerhalten är sju gram per liter. Systembolaget rekommenderar vinet till fisk och skaldjur eller som sällskapsdryck. Vi drack det till röror och oliver med mycket vitlök till förrätt samt lax, kokt potatis och hollandaisesås till huvudrätt.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om proseccons smak och doft:

”Fruktig smak med inslag av päron, persika och citrus. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av äpplen, persika, päron och citrus.

Den här proseccon funkade inte så bra till de grekiska vitlöksstinna rörorna och oliverna (den blev besk), men till laxen var den ljuvlig. Den är sannerligen ungdomlig och bubblig i smaken och päron och citrus var extra noterbara i smak och doft tycker jag.

Toffelomdömet blir högt. Kanske blir det högsta och vi dricker det enbart till fisk eller skaldjur.

∼ ♦ ∼

Ett kraftpaket!

Lite senare på lördagskvällen blev vi sugna på ostar. Vi mumsade också fetaoströra och oliver från fredagen – samt kex, förstås. Anna hade köpt en flaska Campolieti Ripasso 2016 tidigare. Den blev det givna valet till lördagsostarna. Systembolaget rekommenderar annars vinet till fläsk, nöt och lamm. Flaskan kostar 115 kronor.

Ripassoviner är ofta säkra viner. Det här vinet var klassat som fylligt och strävt, vilket stämde. Det hade stått på uppvärmning under tillagningen av Chicken Korma, så det var perfekt tempererat enligt min smak när det serverades. Dess alkoholhalt ligger på 13,5 procent och sockerhalten på fyra gram per liter.

De tre huvuddruvorna i vinet är corvina, rondinella och molinara. Corvina används som bekant till Amaroneviner och Ripassovinor tillverkas bland annat med hjälp av skalmassa från amarone- eller reciotoproduktion.

Så här skriver Systembolaget vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, russin, choklad, kaffe, kanel och vanilj. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, russin, choklad, tobak och kaffe.

Jag tyckte att det här vinet var riktigt kraftfullt och smakrikt. Det var kryddigt och fylligt och hade tydlig smak och av choklad och kaffe. I doften noterade jag även lite tobak. Till ostarna fungerade vinet perfekt. Kort sagt, det här är jättegott vin, ett riktigt kraftpaket, och jag dricker det gärna igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.