Kära dagbok…

Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen: när en person och två katter utgör ens familj är det gott att ha vänner också att tillgå. Goda vänner. Såna som jag kan både flamsa med och bryta ihop hos. Tack till er båda som jag nyligen fick bryta ihop hos! Ni kan inte lösa mina problem, men ni finns där och ni stöttar när livet blir… för mycket.

Katterna är mina källor för värme och närhet. Tyvärr kliar deras hår lite i min gigantiska näsa när jag är för nära dem. Men som du ser, kära dagbok, är det svårt att låta bli dessa sötnosar.

Sötnöten Lucifer…

…och bokmalen Citrus.

∼ ♦ ∼

Kall fredagsmorgon bland hustopparna.

Fredagen var ännu kallare än torsdagen, bara runt två grader. Det är svårt att vara positiv och känna Tjolahoppsan-känslor rent generellt. Svårt att känna att det finns nåt att se fram emot. Handröntgen? Bilservice? Biltvätt? Bilbesiktning? Bra att de finns, men är detta vad jag har att se fram emot de närmaste månaderna? Borde inte livet vara lite mer än så?

Vad gäller händerna fick jag mycket ont i högerhanden (den opererade) igår kväll. Det är förstås nedslående. Samtidigt är jag tacksam att jag ska få händerna röntgade och för mina nya hjälpmedel och övningar. Bilen är jag glad över att jag kunde köpa, den ger mig en känsla av frihet (”jag kan dra, när som helst!”), men den kostar och jag bär alla kostnader ensam. Det handlar inte bara om bensin utan även försäkringar, service och reparationer, vägassistans, vägskatt och besiktning. Inget är gratis. Så länge jag bor i stan och har gångavstånd dit jag behöver ta mig, typ till jobbet nästan varje vardag, behöver jag den egentligen inte mer än vid enstaka tillfällen. Jag går ganska mycket.

Och med detta glider jag över till morgonens vägning. Även denna fredag var siffrorna konstiga. Jag har gått ner 1,6 kilo sen förra veckan. Fettprocenten i kroppen har ökat med nästan två procent och muskelmassan har minskat motsvarande. Nån simning har det inte blivit den här veckan – hittills. Jag siktar på lördag eller måndag, jag är ju ledig. Benmassan är oförändrad. Mängden vatten i kroppen var 1,4 procent lägre än sist. BMI hade minskat fem tiondelar. Jag har inte vägt så här lite på…säkert 15 – 20 år. Konstigt…

Arbetsdagen innebar bland annat en utflykt ut i verkligheten för en intervju som har med mitt projekt att göra. Jag hamnade i ett väntrum en stund, men det gick ingen nöd på mig. Stolarna var bekväma och på ett bord stod en skål karameller. Intervjun gick bra. Efteråt unnade jag mig lunch i form av ostbaguette och russintopp (tyvärr ganska smaklös) på Ofvandahls.

I väntrummet…

Dagens lunch.

På väg tillbaka till jobbet började det hagla. Snacka om aprilväder! Därför blev det bara en bild på Universitetshuset som jag passerade.

Hagelskuren gjorde att det bara blev en bild.

∼ ♦ ∼

Idag har min sambo varit ledig och sen jobbar hon de tre dar jag är ledig. Detta (= ledigheten) innebar att vi ska äta gott i kväll. Fredagsmysa. Anna har köpt fisksoppa och bubbel. Lördag och söndag ska jag handla och städa det Anna inte har hunnit/orkat med. På söndag kväll har vi sillmiddag med Annas snälla mamma när Anna har slutat jobba. Sill är bland det bästa jag vet i matväg. Spännande nog ska både Annas snälla mamma och Anna göra var sin egen sillinläggning. Sånt är jag inget bra på, tyvärr. Jag är bara bra på att äta sill.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.