Kära dagbok…

Det kändes lite ensamt igår kväll, det medger jag. Anna ryckte på axlarna när jag sa det senare, men kvällen blev liksom… tom. Under dan hade jag mycket att göra. Jag trodde att balkongrenoveringen skulle ge oljud ifrån sig, men det var inte alls särskilt livat. På kvällen hade jag också mycket att göra: jag läste, skrev, åt och fikade. Två personer ringde, två som jag önskar jag kunde föra samman nån gång. Två kvinnor som har kommit att betyda mycket för mig, som är viktiga i mitt liv: mammakusinen B och Annas snälla mamma.

Det som gjorde mig lite ledsen var att vännen som lovat ringa glömde bort det. Eller också kom nåt emellan. Vännen har det lite mycket ibland. MEN… vännen ringde i kväll i stället och DET kändes så gott. Det var andra som inte alls hörde av sig. Det gjorde mig också ledsen, men nu är det som det är och det har blivit nya spelregler för framtiden.

Det blev födelsedagsfika två gånger igår…

…och middagen från tisdagen räckte också.

Men den som gjorde mig gladast var Anna, som firade mig med middag dan före födelsedagen (det blev mat kvar till födelsedagen), Browniekaka (helt underbar!) och fina och genomtänkta presenter. Vi tog en gemensam födelsedagsfika efter lunch igår, men på kvällen både åt och fikade jag ensam. Jag borde vara van. Samtidigt… ledsamt. Men spelregler är spelregler och även om andra har satt dem böjer jag nacken och följer dem. Därmed stänger jag också en dörr.

Nu har jag stängt dörren.

∼ ♦ ∼

Så vänder jag blad. En som också gjorde det för några år sen var på besök i Uppsala idag tillsammans med sin fru: kungen och drottningen. Stan har arbetat hårt för att sopa gator och stänga eller delvis spärra av dem. Det har flaggats från tidig morgon.

I morse tog jag en lite annan väg till jobbet. Jag gick längs med ån på en sida där jag vanligen inte går – och upptäckte ett riktigt spännande konstverk.

Ett spännande konstverk som jag inte hade sett tidigare.

Förmiddagen på jobbet försvann i ett töcken. Jag tyckte inte att jag gjorde nåt, men det gjorde jag. Dessutom hade jag ett gott och bra IRL-möte med en person som betyder mycket för mig, både som arbetskamrat på en annan avdelning och som vän.

Medan polisen spärrade av gatan utanför jobbfönstret åt jag lunch. När jag kom tillbaka såg jag inte kungaparet, bara en massa ryttare och hästar och en tom vagn. Jag åt kyckling idag igen, kungaparet fick säkert också nåt gott att tugga på hos landshövdingen på slottet.

Kyckling idag igen. Men det var gott.

Jag hade boken jag fått för recension till sällskap vid min lunch. Höll på att sätta maten i halsen när jag upptäckte… ett stavfel. Eller korrekturfel. Jag tror mer på stavfel. Det var… inte så bra.

Vädret då? Tja, det är inte heller så bra. I morse när jag gick var det tre grader och blåsigt. Efter lunch kom det faktiskt lite snö. Kort sagt är det aprilväder och ingen värme alls. Det känns rätt bra att jag har köpt mer Östgöta sädes till valborgsmässoafton så att jag, Anna och Annas snälla mamma kan värma oss vid sillbordet.

∼ ♦ ∼

När jag gick från jobbet kände jag mig så trött och ledsen att jag hade tänkt bara slänga mig på sängen och gråta. Men så låg det ett blått paket på en av bänkarna i köket…

Det låg ett blått paket till mig på en bänk i köket.

Då blev jag lite glad, så glad att jag gick in i sovrummet, tog fram födelsedagstischan från Anna och provade den. Den var perfekt i storlek!

Födelsedagstischan från Anna var perfekt i storlek!

Med dessa två energikickar orkade jag ta reda på gårdagens rena och torra tvätt (förtton maskiner tvätt) samt vattna alla krukväxter och busa lite med Citrus. Sen öppnade jag det blåa paketet. Inuti låg ett annat paket. Och inuti det prinsessan Christina fru Magnussons bok Hon kallades Daisy: att finna en farmor. Paketet med boken kom från vännen FEM. Tusen tack! Och så väldigt passande bok eftersom författarens bror var på besök i stan idag.

Ett paket från vännen FEM…

…med den här boken!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.