Den store konstnären

Ett inlägg om första delen i en mysdeckarserie.



Emmy Abrahamsons och Hanna Jedviks bok Den store konstnärenI början av november anlände ett bokpaket med en och annan julklappsbok, bland annat till mig själv. En liten pocketbok på cirka 250 sidor som låg i paketet var inte nån julklapp. Emmy Abrahamsons och Hanna Jedviks bok Den store konstnären var ändå till mig. Boken gavs ut i början av 2023 och har uppenbarligen sålt så pass att den i höstas gavs ut i pocket. Det ska vara den första delen i serien om Radiohjältarna och den är klassad som mysdeckare med humor.

De två radiojournalisterna Ann Ek och Esti Przybyszewski ska jobba tillsammans och göra ett reportage om konstnären Niki Falc. Niki Falc har begått självmord trots alla framgångar. Såväl Ann som Esti har sett jobbet på Österlen som sin stora chans. Problemet är bara att de inte riktigt kan samarbeta. Den äldre och mer erfarna Ann verkar mest vilja fika, medan den unga Esti från Göteborg helst kör sitt eget race. Och Niki Falcs släktingar verkar inte vilja bli intervjuade. Hur ska det gå med reportaget?

Tja, när jag har läst en femtedel av den här mysdeckaren har det inte hänt nåt som har med vare sig mys eller deckare att göra. När jag har läst halva boken är det likadant. Boken är uppdelad så att huvudpersonerna får komma till tals i jagform i vartannat kapitel, ett enkelt sätt för två författare att skriva bok tillsammans. Ann och Esti har mest tjafsat de första 50 sidorna. Det mest konkreta som har hänt då är att de har försökt intervjua konstnärens syster.

Att det är en deckare står inte klart förrän mot slutet. Och då har jag redan listat ut hur det ligger till. Det jag inte har listat ut är svaret på min fråga:

”VEM sa/skrev att detta var en mysdeckare med skratt på varje sida???

Jag myser inte och jag skrattar inte, jag bara undrar när själva storyn ska börja. Jag undrar faktiskt så mycket att jag är på vippen att lägga ner läsningen av den här boken när jag har läst halva. Men jag kämpar på. Och tyvärr. Det är kort sagt bland det mest tramsiga jag har läst på senare tid – till och med cliffhangern på sista sidan.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Radiohjältarna-serien:

  1. Den store konstnären (Läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 20 november och tisdagen den 21 november 2023: Det kanske blir bättre. Senare

 



Kära dagbok…

Måndagskvällen var tyst och kall. Jag förberedde inför stamspolningen och roade mig sen med uppdateringen av AnagrApp, ett klurigt ordspel som jag gillar att lira på mobilen. Anna nappade på ett erbjudande om BritBox – tre månader för 44 kronor per månad. Det vanliga priset är 89 spänn, så inte heller det är högt. Vi tittar inte så jättemycket på TV, men brittiska serier ser vi gärna. De är ofta bättre än svenska, tycker jag, men de bästa brittiska serierna finns just på BritBox.

Britbox

Anna nappade på ett BritBox-erbjudande.


Nåt jag inte är lika förtjust i är boken jag läser,
men den är tunn och jag är ungefär halvvägs. Detta innebär att jag försöker stå ut. Som så ofta tänker jag att det kanske blir bättre. Senare.

∼ ♦ ∼

Jag somnade hyfsat igår kväll, men vid fyratiden i morse tyckte Lucifer att det var dags för mig att kliva upp. Då pep han och krafsade på sovrumsdörren, så det var bara att ge med sig. Sen hade jag svårt att somna om, klockan var runt 5.45 när jag slocknade och då skulle jag upp 6.15. Hjärtat har jobbat hårt idag, för det gillar inte när jag inte får sova. Nu är det nästan så att jag längtar till den 7 december och konverteringen, men först ska magen skiktröntgas på fredag.

Idag var det jobb hemifrån för att kunna passa Tisslingarna under stamspolningen. Stamspolarna skulle komma vid 7.30-tiden till vår trappuppgång (de anlände 7.50) och börja nerifrån och gå uppåt. Vi bor på tredje våningen, så jag räknade inte med nåt besök förrän efter lunch. Det var fel. De kom på förmiddagen och då var Anna hemma. En granne i andra uppgången hade fått spolat igår och det hela tog fem minuter, enligt henne. Hade jag vetat det kunde jag ha löst det hela med hjälp av just  grannen – eller låtit Anna fixa det hela – i stället för att byta jobba hemifrån-dag. Hos oss tog det kanske 15 – 20 minuter.

 

Vila trötta tassar här

Efter stamspolningen fick vi vila våra trötta tassar en stund.

De parkerade spolbilen utanför Bokrummet där jag satt och försökte jobba. Det var ett jäkla liv. Jag bestämde mig för att avstå från morgonmötena och gjorde lite annat i stället, men det var svårare än vanligt att tänka klart. Mina tankar var dessutom på annat håll. Ibland är det bra med tankar, för då vet jag att jag lever.

Det hela avlöpte alltså ganska snabbt hos oss. Anna stängde in Citrus i Pojkrummet och jag tog in Lucifer till mig i Bokrummet. Det gurglade, spolade och lät, men var som sagt snabbt avklarat. Katterna var måttligt roade och kröp längs väggarna när de blev utsläppta, trots mutor i form av kattgodis. Men skönt för alla parter att det nu är avklarat. Efter stamspolningen fick vi vila våra trötta tassar en stund.

Lunch åt jag mitt på dan i sällskap av den lilla boken med det stora namnet. Det blev mackor, qwarj, ett kokt ägg och kaffe, en typisk hemmalunch. En bra grund för mötet på eftermiddagen  – det möte jag trodde att jag skulle få avstå på grund av stamspolningen kunde jag delta i via Zoom. Under tiden fick diskmaskinen jobba också.

Hemmalunch med mackor ägg kaffe kvarg o Den store konstnären

Hemmalunch med den lilla boken med den stora titeln.


Men det var så kallt i Bokrummet att jag fick tända ett ljus.
När jag fyllde 60 fick jag ett sånt fint ljus av vännen FEM. Det doftar fräscht, inte för starkt, och har texten

”Because it’s you 

Vännen FEM har förmågan att få mig att känna mig omtyckt och värdefull. Ofta gör hon det när jag känner mig som mest ensam och vid tillfällen när jag bäst behöver känna omtanke – utan att hon vet om det. Kanske är det lite farligt att elda i ett rum fullt av pappersböcker, men jag kände mig lite wild and crazy och modig idag. Och behövde värme. Det blev bättre, det vill säga både varmare och mysigare, i rummet. Senare.

Hörn i Bokrummet med tänt ljus

Ljus i Bokrummet för värmens skull.


Eftermiddagsmötet via Zoom
är också värt att nämnas särskilt. Det är gott att tillhöra en grupp som vill göra ett bra jobb och det är gott att kunna prata och diskutera. Jag bara önskar att jag hade orken att ge järnet. Det har jag inte nu. Men det kanske blir bättre. Senare.

∼ ♦ ∼

I kväll blev det laxrester till middag. Jag var inte särskilt hungrig, mest frusen, men jag åt en laxfilé med citron- och dillsås, två potatisar, tre tomater och två knäckemackor med kaviar. Jag hade inte tänkt tvätta den här tisdagskvällen, men jag sprejade på mig lite italiensk parfym och körde en maskin blått. Planen är tidig sänggång – jag måste få sova. Då kanske det blir bättre.

Laxmiddag med boken Den store konstnären

Laxrester och Den store konstnären till middag.

∼ ♦ ∼

För övrigt är ett par julklappar på väg, varav en till mig själv. En måste vara säker på att

  1. få en julklapp
  2. få en julklapp som en har önskat sig

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 19 november och måndagen den 20 november 2023: Vinter i Sverige, snart fri som en fallen trädstam och rent som fan under diskbänken

 



Kära dagbok…

Söndagskvällen blev en typisk sådan. Anna och jag satt i var sitt rum och umgicks genom rymden med andra människor. Därefter kokade Anna äpplemos och lagade söndagslax. Vi strålade samman vid middagsbordet för att äta firre och därefter i Salen för kvällskaffe och två TV-program, Vem bor här? och Historien om Sverige. Jag gissade inte rätt på en enda persons boende och Historien om Sverige… är nog intressant och bra, men jag tycker att dramatiseringarna och ”skådespelarguiden” är i tramsigaste laget.

Lax i citronsås med potatis och grönsaker

Söndagslax i citronsås med potatis och grönsaker.

∼ ♦ ∼

Fotspår i snön på trottoaren

Vinter i Sverige.

Måndag morgon och jag vaknade upp till vinter i Sverige. Det är en årstid jag inte tycker om. Det enda bra med den är att man ibland kan ta vackra foton. Jag avskyr kyla och halka och känner mig ännu mer isolerad.

Ibland undrar jag om jag är Osynliga mänskan eller om jag redan är död. Det är en märklig känsla att tillvaron och livet kan ändra sig så – från att ha varit så älskad av ”alla” till att bli… jag vet inte vad. Självklart gör det ont inuti, men det är nåt jag måste förhålla mig till, lära mig hantera. Mina älskade är döda och det är inget jag kan göra nåt åt. Jag funderar också en del på livet som kunde ha varit tillsammans med A, B eller C. Men så tänker jag att bakåt vill jag inte egentligen se och de flesta handlingar ångrar jag inte. Det tjänar ingenting till vad jag vill och inte vill, det som har varit går inte att ändra på. Hårda ord och avslut är som de är. Och jag bara måste gå vidare. Jag är inte viktig, jag är bara en liten lort i det stora sammanhanget. Men för min egen del kan jag säga att jag har jag blivit bättre på att stänga dörrar – även om den mest väsentliga porten givetvis är tyngst att dra igen. Jag är inte där ännu, men snart ska jag bli fri.

En fallen trädstam Walmstedtska gården

Snart är jag lika fri som den här trädstammen vid Walmstedtska gården.


Till jobbet idag tog jag mig med vinterbootsen på fötterna
och min sniggorange jacka. Bootsen var rätt val, jackan lite för varm. Men med helgens minusgrader i färskt minne ville jag inte frysa.

Utsikt från jobbfönstret barockträdgården Domkyrkan vinter

Dagens utsikt.


Förmiddagen bestod av tre möten,
varav ett IRL. Samtliga avlöpte utan krångel, men bäst var förstås IRL-mötet. Utöver det har jag publicerat lite, städat en del bland texter och bilder med mera.

Mitt på dan blev det lunch och läsning. Boken är den (än så länge..?) rätt tramsiga deckaren jag har på gång. Lunchen blev sedvanlig, förutom att yoghurten jag åt var laktosfri och att jag hade sällskap vid bordet av en annan bokläsare (som dock läste från skärm).

Jobblunch med laktosfri yoghurt och boken Den store konstnären

Jobblunch med laktosfri yoghurt och boken Den store konstnären. Mitt emot mig satt en annan bokläsare.

∼ ♦ ∼

Jag halkade till Main Street. Hemkommen blev jag bjuden på ostfylld pasta med tomatsås, parmesan och en en grönsallad av Anna till kvällsmat.

Fylld pasta med tomatsås parmesan och grönsaker

Ostfylld pasta med tomatsås parmesan och grönsaker till kvällsmat.


En halvtimme senare kröp jag i princip in under diskbänken
för att skura ur skåpet där. I morrn jobbar jag hemifrån för att kunna hänga med katterna. Här ska nämligen stamspolas och under diskbänken ska stamspolarna bland annat in. Även om det lär bli skitigt efter dem vill en ju inte att det ska se för jävligt ut. För det gjorde det. Notera gjorde. Nu är det rent. En liten stund.


Visst är jag väl värd kvällskaffe med kardemumma nu???

∼ ♦ ∼

PS Jag har nätshoppat julklappar idag, en till mig och en till… ???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 18 november och söndagen den 19 november 2023: Allt ljus på Uppsala, inte så mycket på Trattorian Sorellina och bara en söndag

 



Kära dagbok…

Det skulle bli en kall helg i Uppsala. På lördagen hade även väderappen utlovat sol. Vi hade bestämt tre saker:

  1. inhämta ljus och luft på dagspromenad
  2. se Allt ljus på Uppsala 2023
  3. äta middag på Trattorian Sorellina

Nu gällde det att kroppen samarbetade och det gjorde den. (Min mage ballade ur, men det påverakde inte agendan.)

Lördagen inleddes på sedvanligt sätt med läsning och kaffe på sängen. Därpå följde frukost och dusch. Jag noterade att en av novemberkaktusarna i sovrummet hade knoppar som började slå ut. Det var den kaktusen Anna fick av mamma – Anna valde exemplaret själv.


Så kom vi iväg.
Vi jagade solen på stan. Så snart vi såg den stannade vi och sög i oss. Ensamma var vi inte och det var lite drygt. Men jag köpte kardemummakaffe med hem och vi tog eftermiddagskaffe hemma med inte bara kaffe utan också choklad från Tehörnan. Jag läste ut vinstboken om tro och trohet och bytte till en liten deckare om konst och journalistik.


Men det blev inte mycket läst
för nu väntade punkt 2 – Allt ljus på Uppsala. Det blev otroligt kallt och vi packade på oss rejält. Min sniggorange dunjacka åkte på. Ändå frös jag som fan. Detta till trots såg vi alla konstverken i året ljusshow. Det var väl inget som stack ut så där jättemycket, men det är ändå roligt att ha sett det. Jag trodde att jag sett Allt ljus på Uppsala alla år, men efterforskningar visade att jag faktiskt inte såg förra året (2022).

Här är mina bilder på verken i Allt ljus på Uppsala 2023. Klickar du på bilderna blir de större:

Efter en nutty Irish coffee hos O’Neill’s för att återfå lite kroppsvärme traskade vi ner till ån och Trattorian Sorellina. Förväntningarna var höga. Stället verkade mysigt och även om priserna på maten var höga hade vi stora förhoppningar. Jag säger då med en gång att de grusades. Stället var packat av lättklädda blondiner, främst, så jag undrade om jag hade hamnat på badstranden eller möjligen dagis. Vi fick dock en utmärkt serveringsperson. Samma omdöme kan jag dock inte ge kocken. Den så kallade gårdskycklingen smakade grillat, men var torr och bestod mest av ben (kycklingklubba och en annan del). Vi fick fem små potatisar till maten att dela på. Grönsaker fanns det inget spår av mer än en bit tomat i såsen. Vi borde ha förstått att beställa grönsaker som sidorätt. Såsen smakade mest vitlök, men den hade i alla fall funktionen att blöta upp den torra kycklingen. Annas dessert bestod mest av grädde, min citronsorbet var som en ögonglob i sprit. Jag kunde inte äta upp den – och jag slapp faktiskt betala för den. Jag går inte till Trattorian Sorrelina igen.


Vi gick faktiskt hem och såg på TV,
bland annat sista avsnittet av Saknad, aldrig glömd på SvT Play.

∼ ♦ ∼

Det blev ingen rolig natt för mig och min mage, så det är väl tur att den ska kollas på fredag. För nåt galet är det.

Jag var trött när jag vaknade efter att ha sprungit upp alltför många gånger under natten. Trött och seg och kände mig allt annat än utvilad. Men vila får en göra i graven. På dagens agenda stod handling – till katterna och till oss. Katterna behövde både mat och sand och vi behövde mat. Men först blev det läsning och kaffe på sängen samt frukost.

På zooaffären Zoo.se var det nytt och fräscht. Vi köpte kattsand som är komposterbar, mat, godis och leksaker till katterna. Därefter for vi till Bolandcity där vi köpte mat och godis till oss själva – och hittade just ett sånt där Woodwickljus som vi ville ha. Söndagsfikat tog vi hemma.


Nu har jag suttit en bra stund vid datorn,
min sambo har telefonerat nästan lika länge. Det börjar bli dags för söndagsmiddag. Idag blir det lax. Senare tror jag att det finns ett och annat att se på TV som Vem bor här? och Historien om Sverige. I morrn börjar arbetsveckan igen. För min del blir det lite hackat och lite malet. Jag jobbar på på jobbet i morrn, men hemifrån på tisdag eftersom det ska stamspolas i huset. Onsdag och torsdag är jag på jobbet, på fredag ska jag göra en skiktröntgen av min mage och därefter jobba hemifrån. (Om de inte måste ringa efter en kardiolog så att jag blir kvar på Sjukstugan i Backen…)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vara dig trogen

Ett inlägg om en vunnen bok.



Malin Westlings bok Vara dig trogenInte alltför ofta hänger jag på tävlingar och utlottningar i sociala medier. Men det händer – när jag verkligen vill vinna nåt. Oftast handlar det om en bok. För ett tag sen hade Helens boktips på Instagram en tävling om en bok – som jag vann! Det var Malin Westlings bok Vara dig trogen som jag fick gå och hämta för att brevbäraren tyckte den var för tung (?) för att bära ut. Tusen tack till såväl Helen som Malin Westling!

Bokens huvudpersoner är äkta paret Anna och Erik. Erik är uppskattad präst i lilla Östansjö och Anna hemma med de fem barnen. De startade som ett team, starkt i den gemensamma tron, men så börjar människor komma i horder till kyrkan. Anna tycker först att det är häftigt. Ganska snart blir det dock tvärtom. Erik uppslukas av församlingsarbetet och väckelsen. I stället för att dra med Anna vänder han sig till en av församlingens nya kvinnliga medlemmar. Sjukdom gör att Anna blir avskild från familjen ett tag. När hon återvänder hem är allt förändrat. Enligt baksidestexten är det här en relationsroman som handlar om svartsjuka, åtrå och övergrepp i religionens namn. Och om gränser.

Berättelsen rivstartar liksom själva väckelsen i handlingen. Jag gillar tempot och dras raskt in i händelserna. Det hela är inte skildrat på nåt fanatiskt eller konstigt sätt. I stället ganska nedtonat och sakligt – och trovärdigt. Ändå är det hemskt och det blir riktigt otäckt. Som läsare kan jag förstå hur samtliga inblandade karaktärer i romanen rycks med. Allt verkar så… logiskt… Det är väldigt skickligt (be)skrivet. Språkligt ligger den här författaren i topp, även om det finns missar i korrekturläsningen och ett par grammatiska misstag.

Skildringen av karaktärerna är alltså mycket trovärdiga, medan miljöbeskrivningarna kanske inte är av riktigt samma klass. Men who cares? Här är det människorna som är det viktiga.

Jag kan tänka mig att det blir en uppföljare. Samtidigt skulle jag gilla om det inte blev det, för då skulle jag som läsare kunna få göra min egen fortsättning. För jag har ett önskemål om hur det ska bli för Anna och Erik i framtiden.

Toffelomdömet blir det högsta. Det brukar jag aldrig ge en debutroman, men den här boken är… speciell.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 16 november och fredagen den 17 november 2023: Att ha mage och att klara av

 



Kära dagbok…

Fredag innebär för min del vägning, det vet du, kära dagbok. Då kanske det inte är så smart att sätta i sig go-fika med saffransgifflar, pepparkakor och en skumtomte som dessert kvällen innan. Men det var vad jag gjorde. Och så hängde jag över julnumret av Antik & Auktion, ett magasin jag har prenumererat på i många år. Nu överväger jag att sluta när prenumerationsperioden går ut. Det är sällan artiklarna ger mig nåt, det är mest fina bilder på vackra, gamla saker. Jag har alltid gillat kombon text – bild i det här magasinet. Nu är det mest bild.

Kvällskaffe med saffransgifflar boken Vara dig trogen och Antik o auktion

Kvällskaffe med saffransgifflar, boken Vara dig trogen och Antik & Auktion.

 

Julnumret 2023 av Antik o auktion i mitt knä

Medan jag bläddrade i julnumret 2023 av Antik & Auktion undrade jag vart min mage tagit vägen.

Och på tal om bild tog jag ett foto ovanifrån på magasinet. Min mage råkade komma med. Fast… bara det att… vart har den tagit vägen? Tro nu inte att jag vill vara skrytsam. Jag fotar mig själv och min kropp för att få nån som helst kroppsuppfattning – jag har nämligen problem med det. Det har visat sig att min mentala bild av mig själv inte stämmer med verkligheten, nåt som jag fått bekräftat av olika personer i min omgivning. På bilden här intill ser jag att magen liksom är borta…

Vågen visar dock att magen inte är borta. Eller… saker och ting kanske är omfördelade. Jag har gått upp 300 gram på en vecka. Det kan bero på att muskelmassan har ökat med en procent och fettprocenten i kroppen har minskat med lika mycket. Bentätheten är samma som förra fredagen, medan BMI har ökat en tiondel. Vattenprocenten var sju tiondelar högre i morse än för en vecka sen. Jag är ändå rätt nöjd. Visst kan jag gå ner mer, men för tillfället är det bra om vikten är stabil. Jag lär behöva kilona inför äventyret som komma skall. I eftermiddags kom dessutom en kallelse till datortomografi av buken. Jag ska göra detta på Sjukstugan i Backen nästa fredag.

Kallelse datortomografi buk

Kallelse till datortomografi av buken nästa fredag.

 

Annas aroniasylt och torkade aroniabär

Annas aroniasylt och torkade aroniabär är både nyttigt och gott i frukostfilen.

Min fredag började med kattpottömning och påfyllning av sand innan jag gick in i duschen. Så blev det frukost. Jag fyllde filskålen med bland annat Annas aroniasylt. Aronia är ett ganska okänt, men rätt fantastiskt, bär för det innehåller så mycket nyttigheter. Dessutom är det syrligt och gott. Sommaren 2022 plockade vi av massor av bär i Slottsträdgården. Anna har både kokat sylt på bären och torkat dem. Jag är förvånad att jag gillar nåt som är så nyttigt!

Jobbmässigt försöker jag jobba undan och fånga upp alla lösa trådar. Det är spretigt, men bra att göra sånt här. En fördel med att vara lite sjuk i hjärtat, med andra ord. På morgonen var jag dessvärre både yr och illamående, men det är bara att försöka ignorera, tvinga i sig nåt ätbart och sysselsätta sig med nåt som får tankarna på annat. Jag publicerade också ett av våra nyhetsbrev på intranätet. Det kändes bra att åstadkomma nåt praktiskt.

Citrus hittar kattgodis på pallen i Bokrummet

Citrus har fått kattgodis på röda pallen.

Katterna håller mig sällskap, men det känns också som om de håller koll på mig så att jag inte blir för dålig. De kräver dock vissa mutor som de båda vet finns i översta högra skrivbordslådan. Citrus brukar hoppa upp på röda pallen och invänta godis. På bilden har hon fått det hon ville ha och är på språng igen. Den som är skarpögd ser en liten tavla som står på bordet intill. Motivet är från Uppsala och tavlan målade min farfar när han som 18-åring pluggade till präst här.

Jag reser mig från jobbdatorn då och då för ryggens skull. Idag körde jag ytterligare en maskin tvätt och så skulle diskmaskinen tömmas. Bäddade gjorde jag också. Det är utmärkta mikropauser. Och nej. Jag skriver inte om ”allt jag gör hemma” för att få applåder. Det är beskrivningar av vad jag gör, bilder från mitt händelserika liv. Även om det är små saker kan det kännas som viktigt för mig att skriva ner att jag faktiskt klarade av att göra vissa saker även om hjärtat eller nån annan kroppsdel protesterade.

Idag är det Napoleonbakelsens dag. Anna skulle fika på annat håll efter jobbet idag och jag hade inte tänkt äta bakelse. Men så träffade jag T efter att jag varit nere med sopor i källaren och skulle ta en friskvårdspromenad. Efter en härlig pratstund gick vi till Butiken i hörnet – bara för att upptäcka att de uppenbarligen inte firade Napoleonbakelsens dag där!!! T köpte med sig lunch, jag hade min lunch hemma – och så bjöd T mig på en russintopp. Den satt fint till kaffet! Russintopp är faktiskt godare än alla bakelser i hela världen, så det så.

∼ ♦ ∼

När Anna kom hem framåt kvällningen gick vi till Korgtassen för att köpa middag. Oinspirerade och illamående båda två landade vi bland ostarna, några hade vi redan i kylen. Amaronevinet hade vi också hemma, det var en julklapp/present från mig till Anna förra året.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Sånt jag inte gillar:

  • att må illa
  • black week, en förlängning av black Friday (dränks i reklam och sen enorma köer vid paketutlämning och allmän köphysteri)
  • vinter med kyla och halka

Sånt jag verkligen gillar:

  • russintoppar
  • ostar
  • amarone
  • rödvin
  • vin

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 15 november och torsdagen den 16 november 2023: Omtumlad och lättad, i ostens tecken

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan thinking

Jag tänker, men vet inte vad jag ska tänka…

Omtumlad, det är vad jag känner mig. Nu har jag fått ett datum när mitt hjärta förhoppningsvis kan återställas till normal takt. Kanske får jag på sätt och vis livet tillbaka. Eller också inte. Det finns liksom inga ord för att beskriva hur jag känner just nu. Jag är nästan mållös. Vet inte vad jag ska tänka och känna. Till viss del lättad och glad, medan en annan del av mig förstås är orolig och fundersam kring det som komma skall. Tänk om elkonverteringen inte funkar… Tänk om jag dör. Tänk om jag hinner dö innan elkonverteringen den 7 december… Men när jag tänker efter är jag inte rädd för att dö, det är inte det det handlar om. Jag är rädd för att bli hjälpbehövande, sjukare. Testamente finns och jag har varit tydlig med önskemål kring begravningsplats etc. Och egentligen… när jag är död, inte fan kan jag bry mig då om nåt rent praktiskt…

Lättad var jag nog mest ändå. Nu finns det en plan och jag vet vad nästa steg är. Stämningen på Main Street blev liksom med ens… gladare..? Vi fortsatte onsdagskvällen i ostens tecken – vi hade ju börjat med ostmacka och ostkaka till kvällsmat. Senare blev det var sin ostassiett och var sitt glas rött. Ja jag vet, jag borde inte dricka vin. Men nu gjorde jag det. Ett glas.

Ostassiett o boken Vara dig trogen

Ost rundade av onsdagskvällen.

Och så nåt att se fram emot: Allt ljus på Uppsala på lördag samt middag på Trattorian Sorellina.

∼ ♦ ∼

Minus två komma fyra grader ute 16 nov 2023

Minusgrader, riktiga, i morse.

Torsdagsmorgonen bjöd på riktiga minusgrader. Det var skönt att inte behöva halka iväg till jobbet – jag fortsätter ju att jobba hemifrån torsdagar och fredagar – men jag bestämde mig för att ta en friskvårdshalvtimme mitt på dan både idag och i morrn. Jag kommer inte ut annars de dagar jag jobbar på distans och jag behöver röra på mig för såväl hjärtats som ryggens skull.

På förmiddagen ägnade jag en del tid åt möten men också åt att kontakta folk och ändra om möten och jobb. Konverteringen sker en torsdag så då får jag sjukskriva mig. Jag tänkte vara hemma och vila på fredagen efter konverteringen. Förhoppningsvis är jag fit for fight på jobbet måndagen den 11 december. Men det klart… säkert är det ju inte. Efter konverteringen, när jag har vaknat till, ska förstås hjärtat kollas och jag ska träffa läkare. Så mycket mer vet jag inte. Därför insåg jag idag att jag ska avsäga mig en del kommande jobb – av olika skäl. Ett är att jag inte tänker särskilt klart just nu, ett annat är att jag inte kan eller vill träffa en massa olika människor och dra på mig till exempel förkylningar och annat som kan hota behandlingen.

Eftersom jag jobbade hemifrån idag var det min tur att tömma kattpottorna. Jag passade också på att köra några maskiner tvätt. Magen var i olag på förmiddagen, men jag försökte ignorera det så gott det gick. Ignorera övervakarnas blickar kunde jag däremot inte. Lucifer låg i Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen tillsammans med ormen som jag stickade som ung student här i Uppsala. Handarbetsgenen gick liksom inte direkt vidare från min mamma till mig…

Lucifer i Zebrafåtöljen med ormen

Lucifer övervakar mig från Zebrafåtöljen i sällskap av ormen.


Jag tog en friskvårdshalvtimme i samband lunchen
för att få ljus och luft. Det var inte direkt nåt skönt promenadväder. Temperaturen låg runt nollan, men vinden var isig. Vännen FEM och jag tog ett snabbt mobilsamtal också. Så gott att hon bryr sig och fint att födelsedagspresent och julklapp kommit fram. Jag misstänkte nästan att jag inte skulle ha fixat att överlämna dessa personligen – födelsedagen är dan efter att mitt hjärta ska konverteras. Mina lunchsällskap var min bok på gång och Citrus.

Medan jag jobbade på eftermiddagen lyssnade jag på en av installationsföreläsningarna av en ny professor. Föreläsningen av Erik Olsson hade titeln Hjärtats psykologi. Intressant att höra hur oro kan påverka hjärtat negativt och att brustet hjärta faktiskt existerar och kan bero på stress.

När Anna kom hem stekte hon kycklingpytt och ägg – jag stekte mina ägg själv, hör och häpna. Till detta åt vi Annas inlagda rödbetor från Slottsträdgården. Diskmaskinen jobbar med vårt skitiga porslin och bestick.

Kycklingpytt med stekta ägg och rödbetor

Kycklingpytt med stekta ägg och rödbetor rödbetor från Slottsträdgården.


Nu pågår verksamhet som Anna sköter för egen hand.
Jag passar på att läsa medan jag väntar på att hon är redo för kvällskaffe.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Sånt jag inte gillar:

  • när folk cyklar på gågatan
  • att gå bakom en som röker
  • att ha nån som pratar i mobilen i bakhasorna
  • bomfällning när jag är kissnödig
  • plastgranar i gallerior i november

Sånt jag gillar som jag inte var säker på att jag skulle gilla:

  • tranbärsjuice
  • aroniasylt
  • ostkaka

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 14 november och onsdagen den 15 november 2023: Stilikon med illamående och yrsel, men nu så!!!

 



Kära dagbok…

Inte vet jag vart tisdagskvällen tog vägen. Plötsligt var klockan mycket. Jag messade Anna för att fråga om hon ville bli hämtad i bil. Det ville hon. Vädret har delvis slagit om nu och det har blivit kallare. I morse var det faktiskt minusgrader. Igår kväll var det nån plusgrad, men vinden var kall och jag kände det som om jag var nära att frysa ihjäl när jag gick hem från jobbet. Dessutom var jag ju tvungen att gå ut igen och hämta mitt paket. Så jag tänkte att min sambo skulle slippa gå och frysa. Det blev hon glad för eftersom det är stressigt på hennes jobb och som vanligt inte tillräckligt med personal, vad jag har gissat mig till.

Jag parkerade mig i fåtöljen och läste. Kände mig som en riktig stilikon. Eftersom jag numera hittar kläder i mina garderober, kunde jag blanda randigt, rutigt och prickigt i hemmauniformen.

Stilikon i randigt rutigt och prickigt

Stilikon i randigt, rutigt och prickigt.

∼ ♦ ∼

Minusgrader i morse, som sagt. Jag hade fullt upp på morgonen hemma, men hann duscha, äta frukost, gosa med katterna, tömma kattpottor och bädda. Och läsa ut fågelboken! (Inlägget om boken skrev jag klart redan igår, men publicerade förstås inte förrän boken var utläst. Inget fusk här, inte.) Katterna gav jag lite mer mat i skålarna innan jag gick eftersom både Anna och jag jobbar lång dag. Citrus har en förmåga att dyka upp och titta med ledsna ögon på mig – eller lägga sig på mina skor – när jag ska gå, så de fick ett par kattgodisar var också.

Minus noll komma sex grader 15 nov 2023

Minusgrader i morse.

 

Räcket på Nybron novembermorgon

Nybron är vacker!

I morse återvände illamåendet. Men när jag läste bipacksedeln på medicinen mot just illamående var främsta biverkningen dåsighet, så jag vågade inte ta nån tablett innan jag gick till jobbet. Jag har tabletter med mig i jobbväskan ifall att. Och i morrn ska jag jobba hemifrån och då kan jag ta ett piller om jag fortfarande mår illa. För övrigt mådde visst min jobbryggsäck illa igår. En av dragkedjorna delade sig, men till sist fick jag igen den. Idag verkar den funka. Fast det är nog så att jag behöver en ny jobbryggsäck, den jag har är sliten. Får väl köpa till mig själv i julklapp. Juleländet som jag bara får ångest av närmar sig, det undgår ingen. Igår upptäckte jag plastgranar i två gallerior och i morse kunde jag inte gå igenom den S:t Per och värma örona en stund för att en skylift, från vilken juldekorationer monterades, blockerade en ingång. Jag brukar nämligen gå genom stan till och från jobbet när det börjar bli kallt och halt, för där är lite mindre halt plus att jag kan gå under vissa tak om det skulle komma nederbörd. Nybron är dessutom väldigt vacker på morgonen.

Några enstaka snöflingor föll utanför jobbfönstret under dan. Arbetsdagen hade inte så mycket spännande innehåll för min del. Två Zoommöten och diverse småplock. Men det var OK eftersom jag mådde ganska illa. Pulsen var också väldigt låg och det var orsaken till att jag kände mig yr och tvekade inför att ta illamåendemedicin.

Lunch tog jag runt tolv. Jag började då läsa boken jag var och hämtade igår kväll. För det har blivit bokbyte. Och vad passade bättre att läsa än en nyutkommen bok som jag vann häromdan? Jag bytte fågelboken mot en bok om äktenskapliga löften och, vad jag förstår, religion utöver det normala. Nån nånstans på ”nätet” avslöjade lite för mycket av handlingen vilket irriterade mig ganska mycket. Baksidestexten antyder vissa saker, lite lagom lockande och det räcker. Jag tycker att det är taskigt, på ren svenska, mot presumtiva läsare att avslöja för mycket av en boks handling.


På eftermiddagen gjorde jag en del research
inför kommande intervjuer och artiklar samt skrev klart en artikel som jag skickade på översättning. Jag hann med att träffa F för en pratfika och uppföljning av ett möte hon haft. Utöver det gav hon mig bra aha-upplevelser som jag ska ta med mig och fundera över.

Jag blev lite sen hem, men Anna hade varit och köpt kvällsmat. Vi åt ostmacka och ostkaka med kaffe. Till ostkakan vispade Anna grädde och bjöd på sin nykokta aroniasylt, gjord på bär från Slottsträdgården. Senare i kväll ska vi äta ostar och kex och ta ett glas rött. Såna är vi.

∼ ♦ ∼

Men bäst av allt… och nu kommer det… Det låg ett brev och väntade på mig på Main Street. Det var från Sjukstugan i Backen. Jag har fått tid för elkonvertering av hjärtat den 7 december klockan sju. ÄNTLIGEN!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lilla himlafågel

Ett inlägg om en roman.



Joyce Carol Oates bok Lilla himlafågelJoyce Carol Oates är en amerikansk författare som jag varje år hoppas och tror ska få Nobelpriset i litteratur. Jag har hittills blivit besviken. Men läser hennes böcker gör jag gärna. Nu var det ett tag sen, så jag blev extra glad när Annas snälla mamma gav sin dotter och mig boken Lilla himlafågel eftersom hon hade läst den tidigare. Jag läser snabbare än Anna och tog boken först. Boken gavs ut redan 2009 första gången, så den var inte helt ny.

Den här boken cirkulerar kring ett mord, men det är ingen kriminalroman. Boken börjar med att skildra Kristas och hennes fars relation. Fadern har kontaktförbud gentemot sina barn och sin exfru. Zoe hittas mördad av sin unge son Aaron. Det börjar gå rykten om att Zoes älskare, en gift man med två barn är inblandad. Kristas pappa, alltså… I dramats personcentrum står barnen Aaron och Krista som genom hela uppväxten hört talas om varandra. De närmar sig varandra och blir under tonåren nästan besatta av varandra. Samtidigt tror båda att det är den andras pappa som är skyldig till mordet.

Nä, nån deckare är inte detta, snarare är det en roman som skildrar mänskliga reaktioner efter att nån i ens närhet blivit mördad – och att nån annan i ens närhet blir misstänkt för mordet. I själva verket är det en ganska utdragen historia. Mer än första halvan av boken handlar mest om Krista som blir liksom en medlare mellan föräldrarna. Del två handlar förstås om Aaron som tvingas bli vuxen tidigt. Och i del tre kommer upplösningen, sanningen.

Författarens styrka ligger onekligen i karaktärsbeskrivningarna. De är naturalistiska, realistiska och hon tvekar inte att beskriva det mindre sköna och fula, snudd på äckliga, så som Aarons pappas överkropp:

”Den feta överkroppen var täckt av borstigt grått hår och översållad med missfärgningar – vårtor och finnar. […] I det ironiska eftermiddagsljuset såg Delrays gamla tjusiga tatueringar ut som skämtteckningar.

Slå detta, den som kan! 

Sammantaget, en mycket välskriven bok, men lite för utdragen handling och för många sidor för att pass mig.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 13 november och tisdagen den 14 november 2023: Sanning med modifikation

 



Kära dagbok…

Selfie grinar illa på jobbet

Selfie, visserligen från jobbet, men ganska nöjd med garderoberna, trots minen.

Vilken måndagskväll! Anna hade kört igång flera hemmaprojekt, men rodde alla i land – utom det där med bären som låg i ugnen på tork. De ligger på tork fortfarande, blöta jävlar. Så nu har vi två avfrostade frysar med rensat innehåll och massor av rena lakan och handdukar. Toppen! Utöver det fortsätter garderobsrensningen. Anna hade googlat fram tips på hur man kan vika kläder. Jag nappade direkt och gjorde om lite bland mina tröjor och tischor. Det blev bra. Jag är faktiskt ganska nöjd med resultatet av min garderobsrensning, som nästan är färdig, inte riktigt.

Kvällen avslutades med de två sista avsnitten av Riptide på TV4 Play. Även om den skyldige var avslöjad för oss tittare var det jättespännande och gick inte att sluta titta. Rekommenderas!

∼ ♦ ∼

Lite rosa novemberhimmel 2023

Kall morgon i november.

Så blev det tisdagsmorgon. Det snöade igår kväll, men det var inget som la sig och temperaturen låg strax över nollan. På förmiddagen snöade det lite till. Jag postade brevet som hade kommit igår hem till oss, brevet som var till dem vi köpte lägenheten av 2017. Paketavin tog jag med för att kunna hämta paket efter jobbet.

Jag kom till jobbet, startade min utrustning och hann skriva fem rader innan jag fick samtal från vården om mitt hjärta och elkonverteringen. Det är väntetider och jag kunde få en tid i Enköping strax före jul, men till Uppsala i början av januari. Jag valde Uppsala. Vi pratade en stund och jag fick både förståelse och svar på en del frågor. Överenskommet blev att jag kan ta en återbudstid med mycket kort varsel. Jag mår så pass dåligt. Men att försöka ta mig till Enköping en tidig vintermorgon när jag inte pallar att åka buss och inte får köra bil själv fixar jag inte. Så nu hoppas jag att nån ställer in sin bokade konvertering så att jag kan få göra min i stället. Annars blir det i början av nästa år. Jag informerade min husläkare via meddelande på 1177 och senare min sambo per sms. Inom två veckor var alltså en sanning med modifikation. Men även om jag blev besviken av samtalet i morse förde det bra saker med sig. Jag fick telefonnummer jag kan ringa och jag fick veta saker som lugnar min oro. Inte lär jag bli sjukskriven efter konverteringen heller – om nu allt går bra. Om inte… behöver jag ju inte bry mig (ifall jag dör, menar jag). Eller om jag överlever och resultatet inte blir önskat kanske en annan metod provas. Nya väntetider, säkerligen. Ja det är mycket som snurrar i skallen och jag har erkänt på jobbet att jag har svårt med koncentrationen. Jag vet inte vad som väntar, riktigt.

Trappan upp till domkyrkan

Vad väntar..?

 

Jobblunch o bok

Kall jobblunch idag också.

Men jag försöker jobba på och försöker knyta ihop lösa trådar så att mina arbetskamrater inte ska få ännu mer extra saker att göra för att jag inte är OK. Idag var det tre möten, två via Zoom på förmiddagen och ett IRL efter lunch. Lunchen blev sedvanligt kall med yoghurt, macka och kokt ägg.

Eftermiddagsmötet handlade om det jag gillar att göra mest på jobbet – skriva. Jag har flera artiklar på gång, två är helt klara, en nästan. Men eftersom det är oklart med mitt mående vill jag inte åta mig för mycket så att jag känner mig pressad och stressad. Mina fina arbetskamrater förstår det. Jag fick dock ett uppdrag som känns väldigt spännande och som inte är jättebråttom. Avslöjas inte här och nu!  Jag publicerade en artikel på vårt intranät efter eftermiddagsmötet, den tredje artikeln i ”min” serie om pristagare.

∼ ♦ ∼

I kväll jobbar Anna, så kissarna och jag har varit ensamma hemma. Eller jag gick och hämtade ett paket när jag hade mellanlandat på Main Street för att ge katterna mat. Det var min fina bokvinst, Malin Westlings debutroman Vara dig trogen, som jag vann i en tävling hos Helens boktips på Instagram för ett tag sen. Vinsten kompletterades av två skumtomtar – jag hatar julen men älskar godis – och en hälsning på försättsbladet från författaren. Tusen tack!!!


Sen blev det snigg-orange tomatsoppa till kvällsmat
för min del, medan katterna fick fisk av nåt slag på påse.

Ostmackor o tomatsoppa o boken Lilla himlafågel

Kvällsmat i sniggorange.


Jag har suttit en stund vid datorn
och nu ska jag hänga över min bok på gång en stund. Den är lite seg, men i skrivande stund har jag mindre än 100 sidor kvar. Kanske grejar jag lite mer i nån garderob eller så.

∼ ♦ ∼

Jag har föreslagit Anna att vi ska se Allt ljus på Uppsala på lördag. Utöver det har jag lovat att bjuda på middag på lokal. Anna hade inga andra planer. Hoppas att hjärtat samarbetar!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer