Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Lösenordsskyddad: Onsdag kväll den 28 december och torsdagen den 29 december 2022: Ingen är intresserad av andras löften
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV, Vänner, Vin
Märkt alkohol, alltid glad, artikel, önska, bastu, besviken, blogg, bubbel, calvados, censur, Com Hem, cyberspace, dokumentär, dyra abonnemangsavgifter, elände, ensamhet, erfarenhet, förbannad, Förinta, förkylning, handla, högerhand, I Fabbri Chianti Classico Lamole 2020, inbjudan, influensa, inga planer, irriterad, julafton, julgodis, kaffe, katastrof, känslosamt, kontraster, krax, krönika, ledig, livsmål, lunchrast, mål, möte, mildgrader, mobiltelefoni, namnbyte, nöjd, nyårsafton, nyårslöfte, operation, osolig, otacksam, röstprov, rester, Roslags äppelglögg, Selma Lagerlöf, simning, Sjukstugan i Backen, smärta, Tele2, Telia, The Stump Jump White Blend 2021, tystnad, UNT, Upsala Nya Tidning, vatten på sin kvarn, väder, vinprovning, whisky
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Lösenordsskyddad: Tisdag kväll den 27 december och onsdagen den 28 december 2022: Litterärt, lite kärt och hur lite är det värt?
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV
Märkt alkohol, övervaka, badskor, bastu, bokbyte, citrus, diagnos, dusch, ekonomi, en piss i havet, Förinta, försöka må bra, framtid, fransk, grönkålspaj med ost och valnötter, hjärta, julgodis, julklapp, kallt, läsa, less, litteratur, Lucifer, manisk, missa, röra på mig, sallad, Selma Lagerlöf, simma, slå huvudet på spiken, smolk i bägaren, sovmorgon, Svart guld, tömma kattpottor, tråkigt, väder
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Svart guld
Ett inlägg om den andra delen i Motala-serien.
Helt oväntat dök andra delen i Motala-serien upp i min julklappshög 2022. Boken kom ut i oktober, men jag hade totalt missat den. Det hade även vännen FEM, som varken hört eller sett nåt om boken lokalt. Detta hänger med all säkerhet ihop med att författarna Lana Brunell och Thomas Bodström bytt från ett Linköpingsförlag till Bokfabriken. Bokfabriken lämnar en del att önska ibland när det gäller marknadsföring. Att bredda läsekretsen tycks innebära att man försöker hitta läsare som inte bor i eller från Motala utan gärna Stockholm, kanske. Men… Fästmön hittade Svart guld på Akademibokhandeln och jag hade turen att få den av tomten. Tack!
Det svarta guldet har ingenting med olja att göra i Motala. Det handlar om kräftor, djur som ju faktiskt är svarta innan de kokas levande och blir röda. Några kräftfiskare upptäcker ett avhugget finger i en av sina kräftburar. Polisen Nina Malm får fallet på sitt bord. Kan det ha nåt att göra med tjuvfiske eller handlar det om nåt större? I Motala frodas kriminaliteten och olika rivialiserande grupper har tagit plats. Utöver detta kämpar Nina med att bli gravid, men sambon Mike har ställt till det och systern Danny, journalist, skapar också problem för Nina. Slutet är mycket spännande och det är där bokens styrka finns.
Det är en inte riktigt lika spännande start den här gången, men ett avhugget finger i en kräftbur är förstås ändå ganska läskigt. Det känns som om det är mer fokus på karaktärernas privatliv och det är lite synd, tycker jag. Jag hade gärna sett fler skumma Motalapersonligheter och lite mer av Motala, faktiskt.
Jag hittar en del missar i boken också, några rent språkliga och några faktamässiga. ”En lokal småtjuv från trakten” är till exempel en ren tautologi. Jag menar varifrån skulle en lokal småtjuv komma om inte från trakten? Bland faktafelen noterar jag åldern på Mikes dotter. Ibland är hon 16, men på ett ställe i boken är hon 15. En duktig redaktör hade inte missat sånt. Samtidigt kan det där med åldern vara dotterns eget ”tänk” – hon utger sig ju för att vara 18 – eller minst 16… Särskrivningar däremot, de är nästan oförlåtliga.
Utöver det är det förstås häftigt att läsa vidare om Motala när stan inramar fiktiv brottslighet. Dessvärre tror jag att mycket av de påhittade brott som sker i boken även sker i verkligheten. Boken beskriver realistiskt påhittade händelser som skulle kunna vara verklighet i en liten ort, tyvärr.
Toffelomdömet blir högt.
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Motala-serien:
- Ditt hjärta är mitt
- Svart guld (läs inlägget ovan!)
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner
Märkt Akademibokhandeln, ålder, Bokfabriken, bredda läsekretsen, brott, byta förlag, Danny, Ditt hjärta är mitt, dotter, duktig redaktör, en lokal småtjuv från trakten, ett avhugget finger, faktamissar, författare, fiktiv brottslighet, fokus, gravid, häftigt, inte lika spänande start, journalist, julklapp 2022, karaktär, kokas levande, kräftbur, kräftor, kriminalitet, kriminalroman, Lana Brunell, läsare, läskigt, Linköping, litteratur, lokalt, marknadsföring, Mike, Motala, Motala-serien, Nina Malm, oförlåtliga, oktober, olja, omdöme, påhittade brott, polis, privatliv, problem, röd, realstiskt, rivialiserande grupper, särskrivningar, skumma Motalapersonligheter, slutet, språkliga missar, Stockholm, styrka, Svart guld, syster, tautologi, Thomas Bodström, tomten, vännen FEM, verkligheten
Lämna en kommentar
Tisdagen den 27 december 2022: Vardag på distans
Kära dagbok…
Jag hade satt larmet på sju i morse, men vaknade tidigare. Gick upp, tog det ganska lugnt och långsamt. Tömde kattpottorna och fyllde på sand innan jag duschade. Läste tidningarna – både UNT och Uppsalatidningen hade kommit – och drack kaffe vid köksbordet innan jag satte mig vid datorn för att jobba. Jag reste mig ett par gånger och gick omkring lite för ryggens skull. Vattnade bland annat krukväxter, vilket behövdes. Jag hade handledsstödet på när jag jobbade. Det gick ganska bra att skriva med det.
Frukost åt jag först efter morgonmötet. Det blev fil med bär, banan, kanel och flytande honung. Anna åt samtidigt som jag och fick lite fil av mig eftersom hennes yoghurt nästan var slut. Vi skrapade var sin Sverigelott efter frukosten. Av Annas snälla mamma fick vi fem stycken i julklapp. De två första var det dessvärre ingen vinst på, men roligt att skrapa är det ändå.
Roligt att skrapa julklappslotter, men ingen vinst på nån av dem.
Det var inte jättemycket på jobbet idag, men det blev lite intranätjobb, några mejlerier och så nåt möte. Jag kortade ner en artikel som nån annan hade skrivit för att texten ska passa intranätet. I morrn ska vi ha strukturmöte via Zoom på eftermiddagen. Det brukar vara möten på minst två timmar. Sen är jag väl helt slut. Då passar det bra att simma och basta. Jag kanske till och med äter eller tar en drink på stan efteråt.
Till lunch hade jag tänkt äta risgrynsgröt, men så blev det ett par ägghalvor, lite lax, nån sillbit, en skiva kalkon och en ostmacka, inget jag behövde värma. Tisslingarna fick tonfisk. Efter maten åkte jag ner med sopor som värsta bagladyn. Det var pappersförpackningar, kompost, kattskit och glas. Astungt och glasen skulle ju ut i garaget. Men det gick. Allting går utom tennsoldater och små barn. Med handledsstödet på och de tyngsta soporna i vänstern funkade det för mig, i alla fall. Och belöningen blev sen riktig go-fika med tre sorters hembakade kakor och några köpes. Det gäller att inte bli för smal.
Lite rester till lunch i sällskap av boken Svart guld.
Bar ner en massa sopor som värsta bagladyn.
Gofika som belöming den första arbetsdagen efter jul.
∼ ♦ ∼
Idag kom det både julkort och flyttkort med snigelposten, men även en räkning. Den har jag lagt in för betalning nästa månad.
Vädret har varit si och så under dan. Det har snöat och temperaturen har legat runt nollan eller strax över. Det är halt.
Vi halkade iväg till Korgtassen för att handla när jag hade slutat jobba. Anna gör en grönkålspaj med ost. Till den blir det sallad. Det ska bli gott med nåt vegetariskt. Jag har tömt diskmaskinen och dukat. Det är svårt med handleden som vid minsta vridrörelse bränner till som eld och gör att jag bara vill släppa det jag håller i.
∼ ♦ ∼
Och jag vet. Jag borde ha köpstopp på böcker, men… Nu var det så att Bokus har pocketrea och jag klickade hem sju böcker för totalpriset 223 kronor. Det kunde inte hjälpas.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt
Märkt allting går utom tennsoldater och små barn, Apans år, Arvet, astungt, ägghalvor, äta, baglady, banan, bastu, bär, belöning, Birgitta Bergin, Bokus, bränna som eld, dator, drink, duscha, Erik Axl Sund, fil, flytande honung, flyttkort, frukost, fylla på sand, garage, glas, Glaskroppar, grönkålspaj, handla, handledsstöd, helt slut, hembakade kakor, ICA Supermarket Torgkassen, ingen vinst, intranät, julklapp, julkort, kaffe, kalkon, kanel, kattskit, köpes, köpsttopp, kompost, Korgtassen, larm, lax, läsa tidningar, långsamt, litteratur, Lockdown, lunch, mejl, morgonmöte, ost, ostmacka, pappersförpackningar, Patti Smith, Paula Hawkins, Pauline Riccius, Peter May, pocketböcker, räkning, rester, rygg, sallad, sill, simma, skriva, snöa, snigelpost, sopor, strukturmöte, Sverigelott, tömma kattpottor, temperatur, Toktanten, tonfisk, Tvillingsystrarna, UNT, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, Ur förtärande eld, vakna, vattna krukväxter, väder, vegetariskt, vridrörelse, yoghurt, Yrsa Sigurdardóttir, Zoom
4 kommentarer
Julen 2022 del fyra: Julavslutning med stil och smak
Kära dagbok…
Annandag jul
Hurra! Julen 2022 är över. Det är slut på frosserier och överdrifter av fet mat, alkohol, godis och köphysteri. Eller..? Det är tisdag och vardag och jag jobbar hemifrån. Det är så pass lugnt att jag kan knacka ner några rader mellan varven.
Vi avslutade julen med stil och smak. När Anna hade jobbat färdigt mellanlandade hon hemma. Vi halkade tillsammans ner på stan för att kolla rean. Det hade blivit mildgrader och var jävligt halt. Men varmare väder är bättre för mina onda händer. Jag kände bara lite av det onda.
Jag var främst ute efter badskor, simglasögon och handskar. Två av dessa kom jag hem med. Men det som överraskade mig själv var att jag fick påssjuka och unnade mig en riktigt dyr och varm dunjacka i favoritfärgen orange från Marty. Jag har aldrig varit där inne tidigare. Där fanns riktigt snygga kläder, men jag nöjde mig med jackan trots att vi var där två gånger – Anna var också ute efter nåt varmt ytterplagg. Detta och en stunds vila för trötta fötter krävde en rejäl go-fika på Landings.
Påssjuka!
Go-fika!
Även Anna hittade nåt till sist, men det får hon berätta om själv. När vi kom hem grävde jag i min påse. Handskarna var finfina, jackan übersnygg och simglasögonen… Tja, dem ska jag testa i morrn, troligen.
Simbrillor, übersnygg jacka och nya handskar.
Ser proffsigt ut, men jag simmar lugnt.
Annandag jul avslutades med rester. Jag tog två portioner mat och det har jag gjort alla juldagar, men bara fotat en. Annas snälla mammas kycklingköttbullar är äntligen förevigade också liksom kycklingprinskorven. Det blev ett par snapsar och jag hittade en flaska mumma gömd i skafferiet. Kvällen avslutades med julklappsbokläsning och en assiett julgodis från juldagen, kompletterad med nån skumtomte och nån kola. Magen buktar ut igen.
Första portionen julmatsrester på annandagen…
…och den andra.
Dessert!
Jag hade tänkt ringa Tom under julhelgen, men jag kände mig inte tillräckligt glad och pigg för det. Ett svar på mitt mejl som jag skickade före jul kom på annandagen och jag ska givetvis svara på det.
Julen 2022 avslutades ganska tidigt för min del eftersom jag skulle upp och jobba. Jag var väldigt trött trots att jag inte hade haft så ont under dagen, men det berodde väl på all turbulens, all saknad, all förtvivlan under juldagarna. Citrus, oturskissan, verkade också lite medtagen efter julfirandet.
En medtagen liten oturskissa vilar efter julfirandet.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt
Märkt alkohol, annandag jul, överdrift, badskor, citrus, dunjacka, förtvivlan, fet mat, fota, frosseri, go-fika, halka, handskar, inte glad och pigg, jobba hemifrån, julgodis, katt, köphysteri, kola, kycklingköttbullar, kycklingprinskorv, Landings, Marty, medtagen, mejl, mildgrader, Mumma, ont i händerna, oturskissa, påssjuka, portion, rea, rester, saknad, shopping, simglasögon, simma, skafferi, skumtomte, snaps, stil och smak, Svart guld, testa, tom, turbulens, unna mig, väder, vila
2 kommentarer
Lösenordsskyddad: Julen 2022 del tre: Böcker, böcker, böcker – och omkullkastningar
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner
Märkt Adlibris, Akademibokhandeln, alkohol, bio, Carola Häggkvist, Där kräftorna sjunger, dårhus, definitivt finito, Den tysta patienten, Det låsta rummet, dränerad på energi, Filmstaden, Fyrisbiografen, Göteborg, handledsstöd, Hilma, inbunden, jobba hemifrån, juldagen, julgodis, julklapp, julmat, Julmumma, läsa, litteratur, ljuga, luttrad, Måns Zelmerlöw, missa, Motala, Nu dör vi, ont, Pestön, pocketbok, presentkort, rester, risgrynsgröt, skit, snaps, Svart guld, tvätta, väder, välkommen, vänta ut
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Pestön
Ett inlägg om den andra delen i en historisk kriminalserie.
Författaren Marie Hermanson är en av våra nutida bästa svenska berättare, enligt min mening. Jag upptäckte hennes böcker av en lycklig slump. Marie Hermanson har skrivit många böcker med lite udda innehåll, ofta övernaturligt. Serien om överkonstapeln Nils Gunnarsson och journalisten Ellen Grönblad är en historisk kriminalserie som utspelar sig i Göteborg. Pestön är den andra, fristående delen i serien och boken kom ut 2021. Jag köpte pocketutgåvan i slutet av augusti i år.
Året är 1925, platsen Göteborg. En kväll dras överkonstapel Nils Gunnarsson iväg av en pojke. Pojken ror över till vrakarns kåkstad vid ån. Vrakarna har tagit upp en död man ur vattnet. Jakten på sanningen om den döde leder Nils Gunnarsson hit och dit, bland annat till Pestön. Ön var tidigare en sorts karantänplats där sjömän isolerades för att inte sprida smitta. Nu händer där mystiska saker. Nils får även denna gång hjälp av den unga journalisten Ellen Grönblad.
Författaren bygger snabbt och effektfullt upp miljö och stämning. Det är kallt och mörkt och fattigdom som luktar illa. Frågan är vad den välklädde mannen gjorde bland vrakarna.
Det blir en spännande berättelse som rullas upp där en seriemördare står i centrum, en riktig sjuk galning. Jag gillar den här boken stenhårt. Karaktärerna är sympatiska, spänningen lagom och den historiska biten är utmärkt.
Toffelomdömet blir det högsta
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i serien om Nils Gunnarsson och Ellen Grönblad:
- Den stora utställningen
- Pestön (läs inlägget ovan!)
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt
Märkt 1925, augusti, övernaturligt, berättare, död man, Den stora utställningen, Ellen Grönblad, fattigdom, författare, fristående, Göteborg, historisk, isolera, jakt, journalist, kallt, karantänplats, kåkstad, kriminalserie, litteratur, lukta illa, lycklig slump, Marie Hermanson, mörkt, miljö, mystiska saker, Nils Gunnarsson, nutida, omdöme, Pestön, pocketbok, pojke, polis, ro, sanning, seriemördare, sjömän, smitta, spännande berättelse, spänning, stämning, sympatiska karaktärer, udda, välklädd, vrakar
Lämna en kommentar
Julen 2022 del ett: Lätt hysteriskt, men pizza, strumppaket och soffliggare
Kära dagbok…
Dan före dopparedan
Pizzamiddag dan före dopparedan.
Den 23 december var det rätt hysteriskt här hemma. Jag jobbade till klockan tolv och Anna var ute på stan och köpte julklappar, duk till matbordet, servetter med mera på förmiddagen. Sen grejade hon med det hon kunde göra kring maten och andra förberedelser. Hon jobbade verkligen stenhårt. Själv kan jag inte ens skiva min kalkon i vettiga skivor på grund av händerna. Nåja, städa kunde jag med handledsstödet på, så jag dammsög och torkade av i badrummet. Vidare kunde jag bära lätta lådor till och från vinden. Vi har väldigt mycket julsaker…
Anna fick hjälp att få granen inomhus och fot (dock inte av mig). Sen klädde vi den medan Anna stoppade nejlikor i apelsiner. Ja det var högt och lågt här. Till middag blev det hemkörd pizza. Anna och jag delade på en, jag åt en kvarts, ungefär. Ibland tar aptiten liksom bara slut.
Julgranenn 2022 är klädd.
Anna och jag blev själva på kvällen. Anna stekte prinskorv och kycklingkorv, fixade laxen med mera. En del har vi ställt på balkongen, men det har blivit så himla kallt att vi var rädda att det skulle frysa.
Det sista vi gjorde var att lägga på den kemtvättade mattan i nya Matrummet och dra ut bordet. Vi gjorde iordning plats för nio personer som ska äta middag här på julafton.
Avslutningsvis blev det GT på Nordic Spirits lab gin, snacks och första delen i senaste säsongen av The Crown.
GT in the making.
Vi och Tisslingarna var helt slut. Jag somnade som en sten och snarkade som fan, enligt Anna.
Tisslingarna var helt slut efter alla julförberedelser.
∼ ♦ ∼
Julafton
Larmet gick igång tidigt, för Anna började jobba klockan sju. Vi ville hinna mysa lite innan dess. Tomten hade varit på besök och julstrumpan var välfylld.
Tomten hade lämnat en strumpa…
…med fina julklapppar.
Anna lämnade ett morgonpaket utanför en dörr. Citrus och Lucifer var väldigt nyfikna på det.
Två nyfikna.
I köket åt vi julaftonsfrukost bestående av risgrynsgröt med kanel och mjölk. Jag har lärt mig tycka om det. Och det var väldigt gott med nåt varmt i magen innan vi gick ner i garaget. Jag tyckte inte att Anna skulle promenera till jobbet i den här kylan (runt en elva minusgrader), så jag skjutsade henne och lovade även att komma och hämta henne när hon slutar klockan 16.
Anna och jag äter julaftonsfrukost – risgrynsgröt.
Hemkommen igen tog jag med kaffe in till sovrummet och låg och läste en stund. Men jag hade svårt att koppla av, för jag hade ont i högerhanden och sen vet jag att huset ska bli fullt idag. Blotta tanken på det gör mig väldigt, väldigt trött. Och ledsen. För jag saknar ”de mina”. Nu har jag haft lite kontakt med ett par släktingar och det känns lite varmare inuti mig.
En stund för mig själv.
Det är dags att sätta lite fart här, kolla så att maten på balkongen inte fryser, duscha, bädda… Annas snälla mamma ska hämtas klockan 14, första gästerna anländer runt 13, kanske tidigare, resten sägs komma till Kalle Anka och klockan 16 ska jag hämta hem Anna från jobbet. Somliga laddar upp för kvällen med en tupplur på sofflocket…
Soffliggaren Lucifer.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV
Märkt alkohol, apelsiner, balkong, citrus, dammsuga, en tupplur på sofflocket, frysa, gäster, GT, huset fullt, hysteriskt, julklappar, julmat, julstrumpa, jultomten, kallt, katt, klä granen, Lucifer, matta, Nordic Spirits Lab, nya Matrummet, nyfiken, ont i högerhanden, pizza, risgrynsgröt, släktingar, städa, The Crown, Tisslingarna, väder, väldigt trött, vind
2 kommentarer
Fredagen den 23 december 2022: Bara vinter här hos mig
Kära dagbok…
Efter alla lösenskyddade inlägg kommer här ett öppet. Som du förstår, kära dagbok, är det därför väldigt tillrättalagt och ganska intetsägande. Men ändå…
Det hade snöat i natt…
Det hade snöat i natt och jag vaknade till en vintermorgon. Vackert att se på, även om jag inte gillar snö, kyla och halka. Katterna väckte mig fem minuter före larmet, så jag gick upp och gav dem mat och tömde kattpottorna innan jag hoppade in i badrummet och vägde mig samt duschade och tvättade håret.
Efter förra fredagens viktnedgång och veckans svullande har jag gått upp 800 gram. BMI hade ökat med tre tiondelar, men fettprocenten i kroppen hade minskat med 1,5 procent. Muskelmassan hade ökat med nästan lika mycket. Bentätheten hade ökat en tiondel. Jag är nöjd. Jag fattar att jag går upp i vikt om jag äter godis och kakor så som jag har gjort i veckan, så det gäller att försöka begränsa det intaget och att inte äta för mycket fet mat. Men förra fredagen hade jag gått ner ganska mycket i vikt, så än så länge är jag inte oroad.
Jag jobbade halv dag idag och det var väl inte alltför ansträngande. En liten katastrof hade inträffat – varken min eller arbetskamraternas fel – men den krävde en insats av Stora A.
Katterna var ganska busiga medan jag jobbade. De känner väl på sig att det är nåt på gång. Annars var dagen ganska händelselös. Det som ska till i eftermiddag och i kväll är att granen ska kläs och det ska städas. Jag ska gå runt med dammsugaren, det funkar om jag har handledsstödet på. Högerhanden har gjort ganska ont idag. Värre är det med granklädningen, men min hyfsat fungerande vänsterhand kunde hjälpa till att bära ner lådan med julgransdekorationer samt julgransfoten från vinden. Julgransfoten väger bly, men jag tränar nu upp styrkan i vänster inför operationen. En annan, tom låda bar vi upp. Händelserikt liv…
Och med detta avslutar jag det här öppna inlägget. Jag önskar dig, kära dagbok, och alla andra som hittar hit en riktigt god – och kanske vit – jul.
En god – och kanske vit – jul önskar jag dig.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt
Märkt ansträngande, bära, bentäthet, BMI, dammsuga, duscha, en liten katastrof, fet mat, fett, gå ner i vikt, gå upp i vikt, ge katterna mat, god jul, godis och kakor, halka, handledsstöd, händelserikt liv, intetsägande, julgransdekorationer, julgransfot, klä granen, kyla, muskelmassa, ont i händerna, snöa, städa, Stora A, tömma kattpottor, tillrättalagt, tvätta håret, väder, vägning, vinden, vinter
4 kommentarer
Gå till Toffelprofilen
