Kära dagbok…
Ryggen bråkade hela gårdagen. Att gå är det som gör minst ont, likaså att ligga ner. Men liggande kan man inte jobba eller göra så mycket annat, för den delen. Citrus var mycket fundersam när jag låg på golvet i Salen och hade benen upp på en fotpall. Hon ville inte riktigt leka med tomteleksaken, kände sig väl inte bekväm med att jag låg där.
Citrus var inte helt bekväm med att mammisen låg på golvet.
Middag för mödrar och vuxna barn. Och även ett namnsdagsbarn.
Jodå jag fick äran att bjuda två mammor och egentligen två vuxna barn (varav en tillhör mammagruppen också) på pizzamiddag igår. Men jag kunde knappt klara av att bära hem pizzorna.
Annas snälla dotter är hemma på besök ett par veckor och hon dök upp även igår, både före och efter middagen. Det är roligt att hon ska resa norrut med lillebror och sedan till England med honom och hans pappa. Fästmön och jag ansluter nån vecka senare i London. Londonresan blir nog inte så avkopplande med mera som jag trodde, men jag får väl vara tacksam att jag får följa med Anna och delar av hennes familj. (Jodå, jag har betalat för mig.)
När Annas snälla dotter lämnat oss för kvällen gick jag och la mig. Jag hade mycket ont och var väldigt ledsen, för även om vi hade en ansträngd relation, mamma och jag, saknade jag henne lite extra mycket igår. Hon var också den enda som kom ihåg min namnsdag samma dag. Jag heter nämligen Jeannette i förstanamn. Nu blev emellertid Ulrika mitt tilltalsnamn.
∼ ♦ ∼
Det gröna slog emot mig i morse.
Ryggsmärtan i sig gör mig trött, men jag vaknade också några gånger under natten för att det gjorde ont när jag rörde på mig. Framåt morgonen hade jag en hemsk dröm: min förrförra chef på tidigare avdelning kallade in mig och sa att jag var uppsagd. Skälet var att jag hade mopsat mig mot cheferna… Nu råkar jag veta att den chefen inte skulle säga upp nån av såna skäl, så jag fattade att det var en dröm bara, men ändå.
Detta var förstås ingen lysande start på veckan. Lysande var däremot det gröna som slog emot mig under promenaden till jobbet. Plötsligt är det liksom väldigt mycket vår, nästan sommar. Bara på några dar, med en del regn, har det blivit lummigt.
Och med detta hoppar jag tillbaka ett snäpp mitt andra förnamn, Ulrika. Idag på förmiddagen fick jag och några nya arbetskamrater en guidad tur på universitetshuset av en kunnig kollega. Han kunde svara på varenda fråga vi ställde! Tänk om alla som håller i rundturer vore såna. Utöver det var förstås byggnaden i sig helt underbar. Mycket vacker interiör! Och ser du Ulrikan???
Och nu när du vet mina två första förnamn, kära dagbok, vågar du dig på att gissa mitt tredje???
∼ ♦ ∼
Det blev ett naprapatbesök på vägen hem. Jag fick nålar i skinkorna och elektricitet (!) på Gamla Gillet där Muskelcentrum ligger. Troligen är det bäckenet som krånglar och sätesmuskulaturen som försöker skydda det. Det var ändå tryggt att låta min duktiga naprapat V undersöka, sätta nålar och ge ström. Jag är säker på att jag är i goda händer. Efter det hela fick jag massage. Nu lär jag få mer ont ett par dar och känna som blåmärken på skinkorna. På torsdag ska jag tillbaka. Så kväll blir det lugna puckar. Smärtan gör mig trött och jag kan inte sitta långa stunder. Det innebär kortare texter här och kortare lässtunder.
Fina utsikter att få hjälp hos V på Muskelcentrum i Gamla Gillet.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Tidigare i våras bad jag 
Ytterligare en bok jag köpte till 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 