Lördag kväll den 11 juni och söndagen den 12 juni 2022: Bondbränna och packat

 



Kära dagbok…

Lördagen blev riktigt varm och jag har noterat ”bondbränna” på mina armar. Inte för att jag har solat, jag har bara gått till och från jobbet och till och från affären, ungefär. Nu önskar jag att mina fula ben kunde få lite vackrare färg än den blåvita de har. Den önskan lär aldrig uppfyllas.

Det passade perfekt att servera kallskuret igår. Jag hade middagen i princip på bordet när Fästmön kom hem från jobbet. Två sorters kalkon och två sorters kyckling bjöd jag på och till det mimosasallad, kokt potatis, ostfralla, solröda tomater och svarta oliver från Lännabruk. Till maten drack vi var sin öl.

Kallskuret mimosa ostmacka Staropramen

Kallskuret passade bra till middag igår på varma lördagen.


Det stannade emellertid inte därvid,
utan senare på kvällen gjorde vi ostassietter. Jag korkade upp ett Amaronevin av årgång 2017. Den årgången var lika fin som 2012, som jag drack… 2017. Den senare årgången köpte jag tidigare på dan, men lustigt nog verkar Systembolaget sälja 2018. Konstigt…

Ostarna med kex och vin intog vi till en skräckfilm på TV. Vi kollade nog bara med ett halvt öga båda två. Jag har ägnat en del tid åt att rensa min nya mobil på alla foton som kopierades över. Det ska jag fortsätta med i kväll. I skrivande stund har jag cirka ett och ett halvt års bilder kvar att gå igenom.

∼ ♦ ∼

Boken Svarta segel och kaffe på sängen

Svart söndagsstart.

I morse var klockan över åtta innan jag vaknade. Givetvis startade jag söndagen, en ledig dag för mig, med läsning och kaffe på sängen. Jag har börjat läsa en av böckerna jag fick för recension i veckan. Det är en riktig sommardeckare hon har skrivit, Rebecka Edgren Aldén.

Idag stod en hel del på min agenda. Anna skulle jobba, men började inte förrän klockan 13 och fick därför sovmorgon. Men jag hittade en skrivbok/ett block från EPA, ett block som kostat hela 1:80. I det hade jag påbörjat en lista för vad jag ska packa i pappas resväska till Englandsresan. Nu var det hög tid att inte bara skriva utan också göra. Och faktiskt, det mesta blev packat utom det som förstås ska ner i sista stund. Hoppas bara att vi kommer iväg. Pilotstrejken och konkursen verkar tillfälligt avvärjda, men det råder kaos på Arlanda, enligt media.


Efter frukost och dusch och Annas avfärd till jobbet
tog jag kattskitspåsen och en kasse tomburkar. Kattskiten slängde jag, burkarna fick följa med till ICA Gnista. Jag skulle inte ha så mycket, det blev bara en stor låda kattmat som jag lämnade i källaren, och två kassar mat och hygienartiklar till oss och två små matlådor till katterna. Ändpå blev jag en femhundring fattigare. Jag ringde Annas snälla mamma från Gnista för att höra om hon var på Slottet och ville få skjuts hem, men idag hade hon bara marscherat med sin syster hemma på området.

Två ICA-kassar mina vita skor o Annas tofflor

Det blev bara två kassar och en stor låda kattmat som fick följa med hem från Gnista.


Efter eftermiddagsfikat tog jag en promenad med dammsugaren
på nån timme. Ryggen protesterade inte, foten bara lite grann. Jag har för övrigt köpt en tub Iprengel som jag ska ha till foten, för medicin går ju inte. I morrn efter jobbet har jag också en sista dejt innan resan med min naprapat V.

Till middag har jag ätit pastaknyten med tomatsås och riven parmesan. Jag ska strax hänga en maskin tvätt innan jag intar kvällskaffe och fortsätter mobilrensningen. Förhoppningsvis hinner jag läsa en stund i kväll också. Morden i Helsingör säsongsstartar i TV4 i kväll klockan 21, men jag inväntar Anna som inte slutar förrän då. Vi får helt enkelt titta på TV4 Play.

Pastaknyten med tomatsås och parmesan boken Svarta segel

Söndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Regnet hänger i luften. Hoppas det trillar ner i natt så att jag förblir torrskodd under min promenad till jobbet i morgon bitti. Jobbväskan är packad. Och just som jag skrev det tittade solen fram igen…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 10 juni och lördagen den 11 juni 2022: Egna versioner, bekanta från förr och en ofokuserad packa(r)…

 



Kära dagbok…

Caesarsallad öl och boken En god man

Tofflisk version av Caesarsallad.

Jorå, nog kunde jag sno ihop en egen version av Caesarsallad, minsann. Fästmön hade förberett och stekt kalkonbacon. Detta blandade jag ihop med en skuren, stekt kycklingfilé, tomater och sallad. Krutonger gjorde jag genom att rosta en skiva rågbröd. Avslutningsvis toppade jag med skivad parmesan och dressing. En kall Staropramen blev måltidsdryck och mitt sällskap var min dåvarande bok på gång. Den är lite seg, tycker jag, boken. Eller så är det jag som är ofokuserad och har för mycket på gång just nu.

När Anna kom hem från jobbet åt hon nåt lätt och fixade lunch till sig själv idag. Vi smakade på några åt upp chips och Fazerchokladen jag hade köpt på jobbet. Inte konstigt att vikten ökar. Sista delen av säsongens Shetland såg vi – och det slutade… inte bra. Eller i vart fall med en riktig cliffhanger.

∼ ♦ ∼

Boken En god man och kaffe på sängen

Lördagsmorgon…

I morse sov jag till halv åtta, knappt. Jag bryggde kaffe och låg i sängen och läste. Men, som sagt, lite ofokuserad är jag allt. Jag funderade på E och K, som jag kontaktade igår och som jag hade hoppats få träffa i Brighton. E har inte svarat och K, som råkade fylla år igår (!), är på semester i Skottland. Nu hoppas vi att stipendiet kan ge en ny möjlighet att ses.

Jag tog reda på en del av gårdagens tvätt, men allt från igår var inte torrt, så det fick hänga kvar. Därefter tömde jag kattpottor i vårt nystädade förråd/katternas toalett. Anna har gjort fint där, men hon är inte färdig, sa hon igår. Det ska bli spännande att se när det är klart, vilket jag misstänker att det inte hinner bli före resan. Fast när vi kommer hem har Anna fortsatt semester, medan jag bara är ledig några extra dar innan jag ska in och jobba en vecka. Kanske gör hon färdigt då. Jag åkte ner med sopor och fotade ett trasigt dörrvred till ordförande som lovade felanmäla på måndag samt tog upp två stora lådor kattmat ur källarförrådet till skafferiet.

När jag klev upp började jag packa lite grann. Det är svårt att veta hur vädret blir, men jag packar väl mest tischor och några extra ombyten, en varm tröja, ett par skjortor med mera. Än så länge har jag bara slängt ner strumpor och underkläder i resväskan samt en del i necessären.

Resväska och necessär

Påbörjad packning inför resan.

Efter dusch och frukost tog jag Dramaten formerly known as Roland och haltade bort till Kvarnen. Där handlade jag på Korgtassen och Systemet för över 1 100 spänn. Det mesta var bara till i kväll, förutom en av vinflaskorna och Östgöta sädesbrännvinet som är till midsommar. Allt jag handlade är inte med på bilderna, för jag köpte bröd, kallskuret, kex, tomater och mimosasallad också. Det är sanslöst dyrt!  Och så ska jag åka till Gnista och handla i morrn igen…

Men roligt nog träffade jag en bekant från förr på Systemet. Eller… hon frågade om jag inte hette det jag heter och det kunde jag inte neka till. Själv heter hon Lena. Vi hade träffats på en stor födelsedagsfest i Flogsta och hon tyckte att jag var helt mig lik. Bara det att det med all säkerhet är runt 40 år sen jag var på födelsedagsfest i Flogsta… Nåja, jag kände inte igen henne alls, men det blev en trevlig pratstund med denna pensionär och fritidspolitiker. Roligt!

Fast nog kom jag av mig helt, för jag skulle ha gått till apoteket också… Nu får det kanske vänta, sekinerna rinner iväg. Foten får klara sig utan antiinflammatorisk gel. Den känns av idag och även ryggen har gjort sig påmind med diverse hugg, framför allt när jag tömmer kattpottorna…

På eftermiddagen vilade jag foten och mig själv. Jag hade tänkt försöka ge mig ner på stan, men det blev inte så. Butiken på hörnet fick ett besök och sen fikade jag hemma. Jag ringde Annas snälla mamma och vidare hade jag kontakt med lägenhets- och kattvakterna. Sen packade jag lite till.

Lördagsfika hemma

Det blev lördagsfika hemma.


Det blev bokbyte också framåt seneftermiddagen.
Jag läste ut deckaren om en mördad barnläkare. Nu har jag grabbat tag i en av böckerna jag fick för recension i veckan. Det blir första boken i Rebecka Edgren Aldéns serie Sjöräddarna.

Citrus med böckerna En gpd man och Svarta segel

Citrus tyckte att jag skulle byta bok från den om en mördad barnläkare till första delen i serien om Sjöräddarna.

∼ ♦ ∼

Idag har jag verkligen inte gjort så mycket nytta, men i morrn tar jag nya tag. Då ska jag dammsuga, åka och handla och stryka kläder samt packa kläder också. Fast först blir det lördagsmiddag. Jag ska bjuda Anna på kallskuret med kokt potatis och mimosasallad, oliver från Lännabruk, tomater, bröd och ost. Lite senare kanske det blir ett glas rött och mer smakrika ostar. Vi får se vad vi orkar med…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En god man

Ett inlägg om den tionde delen i deckarserien om Claes Claesson.



Karin Wahlbergs bok En god manEn författare som jag läst genom åren är Karin Wahlberg. Visserligen har jag ibland tyckt att hennes böcker är lite ojämna. Somliga av dem är rena stridsskrifter kring vården, skriven av en frustrerad läkare/patient (?). Icke desto mindre vill jag läsa böckerna i Claes Claesson-serien. En god man är den senaste och den var även med i det senast nätshoppade bokpaketet.

Året går mot höst när den omtyckte och kompetente barnläkaren Paul Klintman hittas mördad i sitt hem i Skåne. Han skulle ha rest till Dalarna för en konferens, men kom aldrig dit. Såväl anhöriga som kollegor är chockade, för ingen kan förstå vem som ville ta livet av den här gode mannen.

Den här boken handlar om utsatta barn – men också utsatta föräldrar. Och framför allt, om läkares makt. Berättelsen känns trovärdig, även om det blir lite segt ibland. Jag lyckas inte lista ut vem mördaren än. Dock känns bokens slut lite… rumphugget. Ibland är boken nästan lättläst skriven och samtidigt pratig. Jag hittar inte riktigt in i den här deckaren. Kanske handlar det om att boken i långa stycken inte är så spännande.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Claes Claesson-serien (jag har läst alla böcker, men inte bloggat om samtliga:

  1. Sista jouren
  2. Hon som tittade in
  3. Ett fruset liv
  4. Flickan med majblommorna
  5. Blocket
  6. Tröstaren
  7. Matthandlare Olssons död
  8. Glasklart
  9. De drabbade
  10. En god man (se texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 9 juni och fredagen den 10 juni 2022: Ljus och luft, ost och vin, Cirkus Lucifer och Hemligheten på det

 



Kära dagbok…

Nödsignalknapp

Jag behövde ljus och luft efter jobbet.

Det bara blev så att Fästmön och jag strålade samman efter jobbet på K5. Det var underbart skönt ute och jag hade ingen lust att gå och sätta mig i en varm och dammig lägenhet. Anna hade påbörjat ett nytt projekt hemma, men fann det enkelt att avsluta tillfälligt. Hon menade att hon hann göra resten/mer idag. Ja ja, jag vet att hon hade tvättstugan idag också och sen skulle hon börja jobba klockan 16. Visserligen har hon bara en kort arbetskväll, men ändå. Nåja, den som startar ett projekt har ansvar för att avsluta det. Hon hade gjort så fint i ett av våra förrådsutrymmen i lägenheten! I stället kör jag lite veckotvätt uppe i lägenheten och i helgen ska jag handla.

Vi hängde faktiskt på låset igår på K5. Först skulle vi ses på Churchill Arms uteservering, men den låg helt i skuggan. Utanför K5 fick vi lite mer ljus och luft och framför allt inte så mycket biltrafik. Vi började med var sin drink, fortsatte med ostar, chark (bara Anna) och en röd italienare samt avslutade med en riktigt skum dessert, jalapeñoglass. Perfekt kvällsmat, enligt min mening. Ostarna var lagom smakrika, vinet försvinnande gott utan att vara för tungt. Tyvärr går det inte att köpa på Systembolaget, men för den som är intresserad och har möjlighet går det att köpa på K5, alltså.


Och när vi gick hem, medan solen sjönk, passerade vi Bierhuis
och vem jobbade där om inte N från Churchill Arms?! Roligt återseende, hon jobbar på flera av ägarens krogar, men just nu mest på den belgiska.

∼ ♦ ∼

Lucifer sover på klätterpelaren på balkongen

Lucifer sov gott på balkongen när jag gick.

I morse var det cirkus hemma. Lucifer pep utanför sovrumsdörren och Anna gick upp för att hälla upp maten. Givetvis smet katten in i sovrummet. Min avdomnade hand hängde ner från sängen. Plötsligt kände jag en hårig svans… Ja, känseln är det inget fel på, men domningarna är jobbiga. Igår när jag gick och la mig satte dessutom foten igång att värka som fan. När jag klev upp gjorde den ont att gå på, men den värkte tack och lov inte. Sjukt när inte ens alkohol hjälper mot det onda… För att återgå till morgonen… Anna fick ut katten, men jag hade ju vaknat till och klev upp halvblind för att gå på toa. Givetvis var den upptagen och ett par kvinnoben fick en rejäl smäll av dörren. (Benen blockade öppningen till toa, alltså.) Tur att gästtoaletten är i hyfsat skick. Jag slumrade till en stund innan Anna for upp som ett skott. Lucifer igen, förstås. Den här gången spydde han – i vardagsrummet. Sen gav vi väl upp försöken att somna om. Jag skulle ändå upp snart och Anna hade tvättstugan från klockan sju. När jag gick till jobbet låg båda katterna ute på balkongen – och sov…

∼ ♦ ∼

På jobbet var det ganska lugnt och folktomt idag – det är ju fredag. Mitt blodtryck sköt i höjden när jag anlände, eftersom det visade sig att en fil försvunnit från fillagringen. Denna fillagring är under all kritik. Jag felanmäler och felanmäler, men inget händer, den bara fortsätter att vara opålitlig. Därför får jag spara på privat USB-sticka. Jag har varken tid eller lust att skriva om långa texter.

Selfie med grimas i orange

Blodtryckshöjande strul i morse. (Men snigg färg på pikén och fin byggnad i bakgrunden.)

∼ ♦ ∼

Selfie i solbrillor och blått

Vikt och BMI ökar, men det gör även muskelmassan. Fettprocenten minskar. Hur ska en tolka morgonens vägning, egentligen? (Måste lägga in en mer normal selfie.)

Ja hum… Det är ju fredag, har varit hela dan, och för min del innebär det vägning. Jag har fuskat massor under den gångna veckan. I måndags åt jag tårta, i tisdags åt jag två mål lagad mat och en glass, i onsdags åt jag två mål lagad mat och drack två öl och igår åt jag ostar och drack vin på kvällen. Sånt ger resultat – fast inte så bra. Jag har gått upp 700 gram och BMI har ökat med två tiondelar. Fettprocenten i kroppen har däremot minskat med tre tiondelar och muskelmassan har ökat med lika mycket. Mängden vatten i kroppen var tre tiondelar högre i morse än förra fredagen. Det enda som är konstant är benmassan. Sammanfattningsvis: fusk ger påslag på vikt och BMI, men fettprocenten sjunker och muskelmassan ökar ändå.

∼ ♦ ∼

Men… jag tänker avsluta med nåt roligt! Dels har jag varit uppe på vinden och hämtat ner den här… 

Pappas resväska

Pappas resväska får följa med till England igen.


Pappas resväska ska få följa med mig till England igen. 
I morgon ska jag börja packa.

Sen fick jag väldigt fin post idag från Norstedts och Anna Bågstam. I ett vitt vadderat kuvert låg första delen i Anna Bågstams nya deckarserie Pegasus, Hemligheten. Stort TACK för boken OCH för blurben på fliken! Nu har jag fått ytterligare en bra bok att läsa och recensera – men inte förrän efter min resa, trots att det kliar i fingrarna.


Nu ska jag hänga ytterligare en maskin tvätt
och sen ska jag sno ihop en Caesarsallad. Det kan väl inte vara så svårt..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 8 juni och torsdagen den 9 juni 2022: Trevliga och bra möten med människor

 



Kära dagbok…

Öl och jordnötter

Bytte Happy Buddha-doften mot nötter och öl på Happy Duck.

Ibland slutar en dag bara trevligt och bra. Jag skulle ju ha en liten träff efter jobbet igår med arbetskamraten A och hans fru N, den senare som jag intervjuade för och skrev en artikel om i våras på vårt intranät. Men innan träffen haltade jag ner på stan för några ärenden, bland annat inhandla reseförpackningar av duschmousse och bodylotion. Jag tror att jag sniffade igenom rubbet på Rituals, men hittade inget jag ville köpa. Varför har Rituals slutat med den underbara doften Happy Buddha? Varför? Ja ja, jag får väl nöja mig med vad hotellet har att erbjuda. Ett annat inköp gjordes på annat ställe, men apoteket kom jag på att jag skulle ha gått till när jag hade parkerat mig på Happy Duck Bar med en öl och en skål jordnötter. Apoteksärendet får därför vänta till helgen. En Buddha ersatt med en anka, båda glada. Jag blev genast gladare.

Strax anslöt A och N och tog var sin bira. Vi diskuterade middag och efter en del velande och lite pinsamheter skulle min sambo tycka, hamnade vi på Costas uteservering. Där var det riktigt mysigt trots det lite plastiga inslaget. Jag käkade kycklingspett som vanligt och drack ytterligare en öl. Det var alldeles lagom. Många trevliga – och otrevliga – ämnen dryftades. Det var väldigt trevligt och intressant att lyssna på och bli lyssnad på av andra. Intressanta och intresserade människor, helt enkelt. Jag tror inte att det var sista gången vi strålade samman, A och hans PT N. När de första regndropparna föll bröt vi upp och gick åt var sitt håll. Vid järnvägen var det som vanligt bomfällning. Där och då upphörde regnet.

Vatten och öl o sällskap på Costas uteservering

Vatten och öl och trevligt sällskap. Men det kom mat på bordet också.


Jag kom hem till en trött Fästmö
som hade försökt tvätta i tvättstugan, men blivit omsprungen av fru Klorin. Nån doft av blekmedel kände jag dock inte, så förhoppningsvis tvättade fru K bara vanlig tvätt.

På byrån i hallen låg två spännande paket. Det ena var till vår granne igen. Alla brevbärare på PostNord verkar inte vara läskunniga. Jag lämnade det paketet utanför deras dörr i morse. Det andra paketet var till mig. Glatt överraskad slet jag upp Rebecka Edgren Aldéns senast bok Svarta segel som jag fått från Romanus & Selling för recension. Härligt! Ytterligare en svensk favoritförfattare som skriver spänningsromaner med klass. Det här är första delen i en ny serie. Jag hoppas hinna läsa den före Englandsresan, men det är tveksamt. Första recensionsdatum har emellertid redan varit och jag tror inte att det gör nåt om en recension kommer i sommar när folk har mer tid för roligheter som att läsa böcker.

∼ ♦ ∼

Idag har foten varit besvärlig även om den inte var det först när jag vaknade. I ryggslutet nyper det till när jag har suttit för länge. Det gör ont, men det är bra att bli påmind om att jag ska resa på mig. Förmiddagen bestod av två möten, varav det ena var två timmar långt. Jag stod upp då och då, faktiskt. Det var ett riktigt bra möte och jag blev upplyft och känner mig engagerad och taggad inför det som det informerades om. Jag träffade även en god kollega från en annan avdelning och vi bestämde att försöka luncha nån gång efter midsommar och uppdatera varandra.

Till lunch idag hade jag avtalat ett avstämningsmöte med två favoriter från min förra avdelning. De har båda två stöttat mig under perioder när det har varit tungt i såväl privatlivet som på jobbet. Nu ska de lämna det sjunkande skeppet sina jobb och bli pensionärer i höst. Jag önskar dem stor lycka i deras nya liv! 

Judith och Cecilia

Judith och Cecilia, två favoriter som ska bli pensionärer i höst. (Bilden är publicerad med tillstånd från dem båda.)


Som en liten bonus träffade jag även av en händelse
en före detta kollega från tiden när vi båda jobbade vid ett annat av stans universitet. Underbart kul att vi nu båda är jobbar på Uppsala universitet båda två.

∼ ♦ ∼

Det har varit en bra dag, med flera bra möten med människor. Jag blir fylld av energi och glädje av intressanta och intresserade människor. Men jag fick också vetskap om en del av mindre trevliga sidor hos människor. Det är inte OK att behandla kollegor nedlåtande, så jag satt en stund med min mycket kompetenta arbetskamrat och lyssnade och pratade.

I kväll efter jobbet träffade jag Anna på stan för en drink. Det gäller att utnyttja de fina dagarna och kvällarna till sånt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 7 juni och onsdagen den 8 juni 2022: Trycker mig mot gränsen

 



Kära dagbok…

Boken Hej Bajskorv hos Crecenserar

Jag vill inte bli behandlad som nåt man stoppar i en bajspåse.

Det blev inte precis nån vanlig vardagskväll igår med lugn och ro, men jag blev bjuden på hemmamiddag av Fästmön. Två hungriga barn anlände och middag lagades så att det även fanns mat och glass till efter för mig. Jag brukar inte äta middag hemma på vardagskvällar, utan äter mitt huvudmål mitt på dan på jobbet. Två mål lagad mat blir för mycket när en har ett stillasittande jobb. Dessutom vill jag inte orsaka extra arbete i köket för Anna. Nu blev det kyckling och ris och nej, jag tog ingen bild. Men det var roligt att träffa Storasyster och Lillebror. Storasyster är en sån positiv och omtänksam person. Jag önskar att hon kunde smitta av sig sitt lätta sinne. För egen del står jag och trycker mig mot gränsen, i vissa läger, för vad jag upplever att jag står ut med. Jag vill varken vara nån bajspåse eller bli behandlad oförskämt. De flesta behandlar mig med vänlighet och respekt, några väljer mig framför andra. Jag vill inte bli satt på nån piedestal, men jag kräver lite vanlig jävla hyfs. Och kanske en smekning över kinden nån gång ibland eller en kram när det är tufft. Tyvärr är det de negativa undantagen en minns, de som gör rivmärken i själen.

Jag erbjöd bonusbarnen skjuts ut till fadern i Förorten och det tackade de ja till. De var trötta efter resan och dagens resa skulle börja tidigt. Det är inte svårt att hjälpa utan bara trevligt när människor tackar. Bonusbarnen tackade för skjutsen och då är det extra lätt att vara snäll tillbaka. Vi skildes åt med kramar och påminde varandra om att nästa gång vi ses blir det i London. Hoppas vi. Vi har flygbiljetter hos SAS och där hotar, förutom köerna på Arlanda, såväl konkurs som pilotstrejk.

∼ ♦ ∼

Lucifer på frukostbordet

I morse var det trångt på frukostbordet.

I natt vaknade jag flera gånger av såväl kramp i fötterna som regn. Jag har väldigt ont i foten idag. Mulet var det på alla håll och kanter, men jag överraskades inte av nån nederbörd på väg till jobbet. Men först fick jag trängas vid frukostbordet med herr Katt. Min sambo och jag har lite olika uppfattning om huruvida katterna får vara på bordet eller inte. I morse orkade jag inte lyfta ner Lucifer. Han hoppade dock upp i fönstret när han inte ville vara bokstöd och dessutom hörde en fågel utanför. Jag sopade och tömde kattpottorna samt bäddade innan jag gick. Eller haltade. Kattskiten slängde jag i en tunna i allén. Kom fram ännu senare än vanligt till jobbet, samtidigt fortfarande bland en av de två första på avdelningen.

Idag har jag haft ett antal möten som vanligt och även pillat med lite högt och lågt. Efter jobbet, när det här inlägget publiceras, träffar jag min arbetskamrat A och hans fru N över en öl och en bit mat. Anna är medbjuden och välkommen, men har avböjt. Fast vem vet, hon kanske får för sig att joina oss.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 7 juni 2022: Vardag igen en stund

 



Kära dagbok…

Blomlåda med svensk flagga snusdosa och blommor

Sverige, dagen efter och vardag igen. I lådan en svensk flagga, en snusdosa och blommor.

Uppsala i morse kändes lite som… dagen efter. Det har varit en långhelg för min och många andras del. Fredag var jag ledig för studentfirande, lördag och söndag är jag oftast ledig och igår var det nationaldagen, sedan 1983 röd dag. Ändå känns det som om dagarna mest har svischat förbi, fyllda av allt från glädje till oro. I fredags var det studentfirande med förberedelser och efterarbete, i lördags fixade jag min nya mobil och sen fick vi nattgäst (kärt besök!), i söndags gjorde vi vår årliga utflykt till Emmaus i Gryttby och igår… tankade jag, men var mest hemma och skrev, läste och rensade mobilen på bilder. Just det senare är väldigt bra att göra när en är lite orolig. Dessutom är det underbart att göra när mobilen en grejar med inte behöver laddas stup i ett.

Framåt morgonen hade jag en märklig dröm om jobbet. Jag och arbetskamraten E sjöng schlagers och sen hamnade jag i ett datorspel med racerbilar. När jag vaknade var jag både yr och glad – och längtade till jobbet.

Levisanorak

Levisanoraken var perfekt idag.

Det var extra skönt att promenera till jobbet också eftersom jag inte hade varit ute så mycket igår. Temperaturen låg på runt 15 grader och jag tog ingen tröja, bara min Levis-anorak. Det blir kyligt på jobbet, men jag har en luvatröja hängandes i kapprummet sen länge.

Ryggen känns av, så jag fortsätter att försöka växla sittande och stående när jag jobbar. I natt var det emellertid mest domningarna i fingrarna som var mest obehagliga och jobbiga. Högerhandens ringfinger är värst. Där släpper domningen aldrig i fingertoppen. Märkligt, jag kanske ska fråga min duktiga naprapat om det. Stortåmusklerna fortsätter jag att jobba med att stärka, de andra övningarna har jag lite svårt att göra. Foten har fått vila ganska mycket de här lediga dagarna och det är helt rätt. Den bar mig till jobbet utan att göra ont så mycket, hem började den konstra.

Det börjar märkas att sommarsemestrarna närmar sig. Själv ska jag gå på semester om cirka en vecka, men efter Londonresan ska jag jobba en vecka. Därefter väntar fem lediga veckor. Det ska bli underbart skönt, jag känner mig trött och sliten. Nu gäller det bara att hålla ut.

Anna och jag åker The Spirit of London

Så här roligt hade vi senaste gången vi var i London.

 

Stadshuset Uppsala glastak

En bit av glastaket i det nyrenoverade stadshuset.

I kväll återvände Storasyster och Lillebror från sin resa norrut. Redan i morrn ska de tillbaka till Arlanda för att flyga utomlands. Jag själv träffade lägenhetsvakten efter jobbet idag för att överlämna nycklar. Bästa M i samarbete med Biografmaskinisten ska se efter vårt hem och Tisslingarna. I samband med nyckelöverlämningen fick jag en glimt från insidan av vårt nyrenoverade stadshus. Glastak precis som på mitt jobb och säkert mycket annat också.

Fästmön stod och stekte mat när jag kom hem, för syskona O hade önskat kycklingmiddag innan de far vidare till sin far. I kväll hoppas jag på lite lugn och ro och helst inga dränkta mobiler eller bränder utan bara en vardagskväll.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett födelsedagsvin: Masi Bonacosta Valpolicella 2020

Ett inlägg om ett rött, italienskt vin som jag fick i födelsedagspresent.



Masi Bonacosta Valpolicella 2020

Lucifer var också nyfiken på det här födelsedagsvinet.

Det är så roligt för precis som jag uppskattar Annas snälla mamma ett gott rödvin och ost därtill. I födelsedagspresent fick jag två italienska rödviner som jag inte tidigare hade druckit av min kära svärmor. (Bara det är en konst, att på Systembolaget hitta röda italienare som jag inte har provsmakat…). I helgen öppnade jag en av flaskorna, Masi Bonacosta Valpolicella 2020.

Som så ofta drack vi vinet till ostar och inte till middagsmat. Systembolaget rekommenderar vinet till lättare rätter av ljust kött eller stekt fisk, men också till vegetarisk mat. Ostar är ju ganska vegetariska, om än inte veganska.

Vinet är gjort på de tre druvorna corvina, rondinella och molinara. Corvina används till amaroneviner och odlas i Venetien i nordöstra Italien. Färgen på vinet är mörkt blåröd och vacker. Alkoholhalten ligger på 12 procent och sockerhalten mindre än 0,3 gram per 100 milliliter. Priset för en flaska är 119 kronor.

Så här skriver Systembolaget om vinets doft och smak: 

”Bärig doft med inslag av körsbär, blåbär, hallon och örter. […] Bärig smak med inslag av körsbär, blåbär, örter och hallon.

Vinet är bärigt verkligen. Det är inte så fylligt eller strävt, men ändå smakrikt. Till ostarna funkade det bra. Till ljust kött (fågel) fungerade det betydligt bättre. Då blev det en riktig fullpoängare. Det passade finfint till kalkonköttet jag åt till middag på nationaldagen, ljust mötte lätt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nationaldagen 2022: Bokbytt, rentvättat och omtumlande

 



Kära dagbok…

I morse vaknade vi båda två ganska tidigt. Fästmön skulle i och för sig jobba, men inte förrän klockan 16. Jag har varit ledig. Vi har inte gjort nåt särskilt alls idag, för vi brukar inte precis fira nationaldagen. Jag skulle kunna ha firat att det är 42 år sen jag tog studenten. Det var på den tiden nationaldagen hette Svenska flaggans dag och dagen var inte röd, det vill säga det var ingen helgdag.

Svenska flaggor och snören

Idag har det varit Sverige nationaldag hela dagen, men jag har inte direkt firat.

Dagen inleddes med läsning och kaffe på sängen, så som de flesta av mina lediga dar. Jag hade inte många sidor kvar i serieromanen. Det blev bokbyte till den tionde delen i en deckarserie. Båda böckerna låg i samma bokpaket som jag nätshoppade i början av maj. Jag började läsa lite grann i deckaren och fann att Metropolen Byhålan nämns. I och för sig mest i förbifarten, som genomfartsort. Men ändå, lite kul.

 

Kaffe och tårta

Jag hyfsade studenttårtan till eftermiddagskaffet.

Anna har tvättat massor uppe i lägenheten. Det är ju så att en av mina sambor snart ska resa utomlands och eftersom han är bortrest nu ska en väska vara färdigpackad inför resan – sånt som mammor gör. Själv har jag endast hängt sista maskinen tvätt, tömt kattpottor och tömt diskmaskinen på ren disk. Vidare har jag skrivit en del, men bara publicerat somligt. Ryggen har varit ganska ond idag.

Jag tog en tur med bilen för att tanka. Så mycket har en tank bensin aldrig kostat tidigare. Jisses! Jag fick helt enkelt tröstäta upp den sista biten studenttårta till eftermiddagskaffet. Ja, det är måndag, men det är ju också nationaldag och 42 år sen jag tog studenten. Dessutom sitter mina jeansshorts löst.

Dessvärre blev det en omtumlande eftermiddag och inte på nåt bra sätt. Jag vill inte skriva vad och varför eftersom det inte är jag som är den direkt drabbade. Det känns bara hemskt ändå. Alldeles nyss fick jag veta att det hade gått bra för den jag känner. Tufft för övriga, skönt för den som klarade sig.

∼ ♦ ∼

Anna jobbar i kväll och jag har fortsatt att äta rester. För tredje gången åt jag studentkalkonen med potatisgratäng. Den var inte sämre idag tillsammans med ett av mina födelsedagsviner (<== inlägg om vinet kommer senare i kväll!) Jag har också stått vid strykbrädan. Det känns skönt att få undan ren och torr tvätt. 

Kalkon potatisgratäng Masivin och boken En god man

Studentmiddag för tredje gången för min del.


I morrn väntar jobbet.
Fyra dar ska jag väl orka med..(?) Efter jobbet i morrn ska jag lämna våra nycklar till lägenhetsvakten. Annars ser jag fram emot utgång på onsdag efter jobbet med min arbetskamrat A och hans fru N. Eventuellt följer Anna med.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gå med mig till hörnet

Ett inlägg om en serieroman.



Anneli Furmarks bok Gå med mig till hörnetGanska länge stod en lite annorlunda bok på min inköpslista. I början av maj nätshoppade jag ett gäng böcker. Då var Anneli Furmarks bok Gå med mig till hörnet med i beställningen. En bokmal som jag skulle läsa en serieroman. Det gick nån månad innan jag skred till verket. På ett par dar hade jag läst ut boken.

Boken handlar om Elise och Dagmar. Elise är 50+ och gift med Henrik. Hennes söner har flyttat hemifrån. En dag träffar hon Dagmar på en vernissage. Dagmar är gift med en kvinna och har också barn. Det uppstår en stark attraktion dem emellan. De inleder en avståndsrelation som i mångt och mycket påminner om en tonårsförälskelse. Men de träffas också. Då är alla sms och telefonsamtal i ur och skur, på soliga parkbänkar och i kalla gathörn, bortblåsta. Frågan är bara hur länge.

Det här är riktigt bra. Inte trodde jag att en seriebok skulle fånga mitt intresse – och hålla det kvar. Men så var fallet. Bilderna skildrar fint de olika stämningarna och känslorna, främst hos Elise. Elise slits mellan sina känslor och kärlek för och till både Henrik och Dagmar och det är mest ur hennes perspektiv berättelsen växer fram. Där finns glädje och sorg, kärlek och tårar, rädsla för ensamheten, men inte så mycket rädsla för vad omgivningen ska tycka. Det gör att boken känns både realistisk och nutida. Författaren väjer inte för att skildra det svåra i olika livsval. Detta ger mig som läsare en hel del att tänka på.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar