Ett inlägg om en feelgoodroman som börjar som en feelbad dito.

I början av året hämtade jag en låda pocketböcker som jag hade nätshoppat på Bokus mellandagsrea. Lådan innehöll en del spänningslitteratur, men också andra genrer. Flera av författarna var nya bekantskaper. Av annan genre tillika ny författarbekantskap var Birgitta Bergins bok Toktanten. Baksidestexten på boken gjorde mig nyfiken – det är många av oss som är ganska galna kärringar och grannar. Nu har jag läst ut boken och försöker sammanfatta mina intryck.

Greta Liilja är en sån där kärring, på ren svenska, som förpestar tillvaron för ett gäng sommarboende och permanent boende i Lövudden. Hon får öknamnet Toktanten när hon sätter stopp för ett påbörjat husbygge. Hon verkar vilja förstöra för allt och alla genom att hota och klaga på det mesta, från tomtgränser och tillåtna gångvägar, skräpiga trädgårdar och så… vad hände egentligen med katten och den lilla hunden? Och varför går Greta omkring med en gigantisk skruvmejsel? Stämningen blir allt mer hotfull. Hur ska detta sluta?

Även om den här typen av bok kanske skulle kategoriseras som feelgood handlar den rätt mycket om feelbad. En människa som får andra att må dåligt. Den typen av människor fascinerar dock mig – kanske för att jag är en feelbadmänniska själv? Dock verkligen inte i Greta Liiljas klass – hon är unik. I vart fall vill jag gärna ta reda på varför nån är på det här viset. Den nyfikenheten lockar även författaren till den här boken fram hos mig. Varför är Greta så fläng och elak?

Personporträtten är helt klart författarens starka sida. Jag ser dem allihopa framför mig. Eller… jag gör mig förstås egna bilder efter det författaren har skrivit och hur hon beskriver sina karaktärer. Även om det är sommaridylliskt skapar Birgitta Bergin också en tät, hotfull stämning. Min enda invändning är att det drar ut så pass på tiden. Är det realistiskt att människor står ut så länge och är det trovärdigt att de inte riktigt slår tillbaka, eller gör det ganska sent? Nåja. Det här är fiktion. Och det är verkligen intressant att läsa om hur en galen människa kan terrorisera sin omgivning och liksom ha makten över så många andra personer. För att hon är galen är den enda förklaring på det hela som jag kan hitta.

Toffelomdömet blir högt för denna roande – och oroande! – och framför allt annorlunda bok.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.