Ett inlägg om den andra delen i en ruskig skräckserie.

Hösten 2021 läste jag första delen i en skräckserie om två böcker. Fästmön hade köpt del ett och vi läste den båda två. Del två köpte jag till Anna. Även den har vi nu läst båda två. Jag pratar om Stephen Chboskys bok Den osynlige vännen Del 2.

Huvudpersonerna i del två är precis som i första delen pojken Christopher Reese och hans mamma Kate. I första boken försvann Christopher i sex dar och han mindes inte var han hade befunnit sig. Men plötsligt kan och vet han saker som han inte kände till tidigare. Och han vet att inte bara han själv och mamman är i fara, hela Mill Grove är det. Den lilla stan blir ett slagfält i kriget mellan det goda och det onda…

Men nej. Del två gör mig inte lika lyrisk som första delen. Eländet drar ut på tiden och händelser mer eller mindre upprepas. Det är som en dålig skräckfilm, med frågan ”vem kan man lita på?” ekande på sidorna. Såväl karaktärsbeskrivningarna som miljöbeskrivningarna är platta och intetsägande. Det är till om med svårt att läsa texten eftersom författaren blandar gemener och versaler, fetstil och kursiv stil, i ett försök att vara… magisk? Visst vill jag veta hur det hela slutar, men…

Toffelomdömet blir lågt. Det här är inte bra även om jag ser de tydliga kopplingarna till kristendom.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i x-serien:

1. Den osynlige vännen Del 1
2. Den osynlige vännen Del 2 (läst texten ovan!)

Livet är kort.