Ett recenserande inlägg.

På självaste löningsdagen i januari 2023 ramlade det ner ett spännande bokpaket på dörrmattan genom brevinkastet. Paketet innehöll en penna, en magnet och Bonnie Garmus bok Lektioner i kemi. (Editionen är alldeles ny – den släpptes den 1 februari 2023.) Avsändare var Älska pocket som önskade att jag recenserade… bokens format. Det gör jag gärna, men jag skriver givetvis om bokens inlaga och innehåll också. Tack för boken!

Bokens händelser utspelar sig i 1960-talets USA, med ett förspel tio år tidigare, det vill säga på 1950-talet. Elizabeth Zott vill forska inom kemi, men tiden är allt annat än mogen för kvinnliga forskare. Hon jobbar emellertid vid ett forskningsinstitut och där finns en person som verkligen ser henne både som forskare och som kvinna: Calvin Evans. Han själv är känd forskare, tillika roddare och lite av en enstöring när han faller som en fura för Elizabeth. Men livet är ju som det är – oberäkneligt och oförutsägbart. Snart blir Elizabeth inte bara ensamstående mamma utan även TV-stjärna i ett matlagningsprogram. Där lär hon ut hur en lagar mat – men också att en kvinnas plats är ute i världen.

Det här är en bok jag inte själv skulle ha valt. Men nu när jag fick den ville jag ju läsa den. Och faktum är att jag gillar den redan från start. Jag gillar hur Elizabeth och Calvin gnabbas och samspelar, de är ett team både på jobbet och privat. Författaren skildrar väldigt bra både deras relation och deras karaktärer. Jag gillar också alla andra starka kvinnor, förutom huvudpersonen själv, i boken, från dottern Mad till grannen Harriet. Författaren skildrar männen som klena och svaga och ganska okunniga. Trots det är det de som har makten och de ledande positionerna.

Att detta är en debutbok är svårt att förstå. Den är så bra. Författaren är en driven skribent och såväl bok som författare har fått många välförtjänta utmärkelser och priser. Boken kom ut på originalspråk 2021. Bonnie Garmus var då 64 år. Det är aldrig försent att debutera som författare, med andra ord.

När det gäller formatet kan jag säga att jag gillar pocketböcker för att de väger mindre än inbundna böcker. Pocketböcker är därför bra för en sån som jag som för det mesta har en bok med mig. Lätt litteratur, alltså.

Pappret i den här bokens inlaga väl inte av högsta kvalitet och därför inte helt vitt. Det gillar jag också, för den där grågulaktigheten i pappret är skonsammare för ögonen.

Men jag gillar att en pocketbok är vad den säger sig vara – för fickan, the pocket. Jag tycker om att en pocketbok faktiskt får plats i min bakficka när jag går iväg för att äta lunch eller vad jag nu ska göra. Den här bokens format är lite större än en sedvanlig svensk pocketbok. Dilemma! Gillar jag det eller inte? OK, jag gillar det. MEN… jag skulle föredra om det större formatet förde med sig större bokstavsgrad också, så att till exempel min svärmor kan läsa pocketböcker igen. Då skulle formatet få högsta toffelomdöme.

Toffelomdömet för romanen blir emellertid det högsta. Det här är en väldigt annorlunda och väldigt bra bok.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.