Kära dagbok…
Jag gav upp försöken att boka tider.
Den dumma lågheten sitter i. Dessutom är den kompletterad med riktig jävla tröttma. Jag har försökt lista ut hur man bokar tid för provtagning samt läkartid på läkarmottagningen där jag är listad. Dessvärre är webbplatsen inte särskilt användarvänlig – jag vill ju boka både läkartid och provtagning och det går inte att göra samtidig – så jag gav upp.
Tröttman går kanske över av sig själv liksom lågheten. Jag brukar hitta verktyg som funkar. Det gör jag säket även denna gång. Men att känna sig ensam och utan grupptillhörighet kan inte alltid åtgärdas om det inte finns nån vilja att ha mig med eller ingen finns där.
∼ ♦ ∼
Jag var i alla fall mycket nöjd med min simning igår och att jag pallade ytterligare två längder. Blir det 14 nästa gång? Igår simmade jag alltså 300 meter. Ett simborgarmärke är 200 meter. Nu har jag tagit det två gånger på en vecka!
När jag kom till Main Street var jag vrålhungrig, men orkeslös. Det blev två torra mackor och en knäckemacka samt mjölk på balkongen. Jag hade lite fredagsmys med sudoku och min bok på gång – och sällskap av Lucifer. Trots att både han och hans syster fått kanin till kvällsmat av mig ville han smaka min torftiga fredagsmiddag.
När Fästmön kom hem från jobbet såg vi de två sista delarna av Hollington Drive. Riktigt spännade brittisk psykologisk thriller i fyra delar på CMore!
∼ ♦ ∼
Lördagsstart.
I morse vaknade jag sent, klockan var närmare 8.30. Ja, jag tror jag nämnde att jag är trött… Då fick jag skuldkänslor för att jag hade legat så länge, men lyckades ändå tvinga mig att ligga kvar, läsa och dricka kaffe på sängen. Försöka pigga upp mig, vara lite snäll mot mig.
Jag har tömt kattpottorna, slängt sopor, varit och handlat och pantat tomburkar samt kört och hängt fyra maskiner tvätt. Tur att Anna dammsög i torsdags, jag skulle aldrig ha orkat det idag. Jag har fortsatt att försöka pigga upp mig med läsning av boken jag har fått för recension. Vidare har jag filat på recensionen. Häromdan fick jag en inbjudan till bokrelease och mingel i Stockholm den 14 september, men det räcker med att jag ska orka mingla på jobbet dan därpå, den 15 september, så jag har tackat nej.
Inte vet jag, men jag blir nog inte lyckligare för att jag dricker vin, äter goda ostar och mumsar lördagsgodis. Jag har i alla fall handlat det. Jag köpte två italienska viner. Båda vinerna har jag druckt tidigare. Det ena vinet ska passar till ostar. Det andra vinet var ur ett tillfälligt sortiment och lite dyrare. Jag tänkte att ost och vin kan passa lite senare i kväll.
Lördagsgodis.
På eftermiddagen sprang jag ner Butiken på hörnet och köpte två kakor – dels för att jag ville ha, dels för att det inte skulle märkas hur ensam jag är. Det gick inte att undvika att tänka på mamma och hennes sista födelsedag. Då hade hon bett US köpa två bakelser. Kanske låtsades hon att nån skulle komma och fika eller kanske trodde eller hoppades hon. Jag kom inte. Jag var i Uppsala, jobbade på mitt nya jobb och tillbringade varje ledig stund med Anna – för jag orkade inte åka ner till mamma bara över en helg. Jag skäms. Och förtjänar den ensamhet jag nu lever med.
Två kakor – så kan nån tro att jag inte fikade ensam.
Middag äter jag i sällskap av min bok på gång på lokal i kväll. I morrn kväll får jag eventuellt sällskap av en kompis. Sen blir det måndag och jag går till jobbet, beblandar mig med människor och låtsas att allt är finfint. Jag börjar bli bra på det. Men här hos dig, kära dagbok, har jag nu skrivit mer öppet än jag brukar om hur jag verkligen tänker och känner. Till en viss del kan censuren hindra mig, aldrig helt och hållet. Samtidigt skriver jag förstås inte allt. Det här är bara en bråkdel…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Sen starten har jag följt 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 