Tisdagen den 30 augusti 2022: Lejontankar, pysningar och en och annan mutter


 



Kära dagbok…

Måndagskvällen liksom försvann. Jag tänker inte orda så mycket om den, mer än att jag var skittrött och kände det som att jag kom hem till ett bombnedslag. Men allting går att övervinna, även hushållsarbete. Jag fick mycket gjort av sån karaktär och tänker inte rapa upp allt igen. Av nån konstig anledning fick jag energi av att ha mycket att ta tag i även hemma, så jag orkade till och med städa badrummet. Jag torkade kranar och handfat, duschen, speglar, grejor och golv. Det enda jag inte torkade av var tak och väggar. Till det räckte inte energin. Det är väldigt kalkrikt vatten i Uppsala, så kranarna var redan i morse fulla av kalkfläckar. Sisyfosarbete…

Lucifer i stora korgen bredvid skrivbordet

Mitt eget lilla lejon Lucifer i vinkorgen.

När Fästmön kom hem förstod jag att hennes lediga timmar före jobbstarten igår hade varit fyllda av telefonerande, packande av diverse ting, handling, matlagning med mera. Då försvinner tiden snabbt. Sen kan väl i alla fall jag önska att alla vuxna kunde hjälpa till, inte bara vi som jobbar mer eller mindre heltid. Men det är en het potatis som jag inte vill ta i. Eller jag vill ryta som ett lejon fast pyser och muttrar mest.

Mitt eget lilla lejon, som jag delar med Anna, var emellertid ett gott sällskap igår kväll. Jag flyttade in stora kattkorgen till Bokrummet häromdan. Tidigare i somras råkade jag spilla vin i den, så jag var inte säker på att nån kisse skulle vilja ligga där trots att jag torkat rent. Igår låg Lucifer där och sov så gott.

∼ ♦ ∼

Citrus på fällen på balkongen

Frukostsällskapet Citrus.

I morse vaknade jag före mobillarmet. Det kändes inte som om jag hade sovit en hel natt, det vill säga cirka sju timmar, men det hade jag. Jag är verkligen jättetrött just nu. Det börjar väl bli dags att boka tid för den där provtagningen för värden som ska kollas upp sen en doktor satte ut två av mina mediciner.

Jag sopade och tömde kattpottorna före dusch och frukost. Som vanligt åt jag min fil på balkongen medan jag läste lokalblaskan. Idag var det Citrus som höll mig sällskap. Hon låg och tittade rätt stint på mig. Kanske hoppades hon att jag hade nåt gott att bjuda på. När jag inte hade det gick hon in. Lejonhannen låg bland finsilvret på ekbyffén och såg putt ut. Kanske var han också sugen på nåt smaskens. Innan jag gick till jobbet bäddade jag. Det var si och så med det i somras när det var så varmt. Mer spännande än så här var inte min morgon.

Lucifer på ekbyffén

Lejonhannen bland finsilvret på ekbyffén.

 

På jobbet fortsatte jag med artikeln jag hade påbörjat igår. Professorn jag ska intervjua hade hört av sig och skickat en bild som jag bearbetade. Vidare fick jag till några frågor till honom. Det blir en annorlunda artikel trots att den skrivs inom ramen för en av våra sedvanliga genrer.  Vidare har jag jobbat med några sidor på intranätet, så kallad fast information. Annars var det understundom lite för livat på min arbetsplats. Jag hade svårt att jobba koncentrerat. Men så är det bara.

Lite lingondricka i ett glas

En pärla till lunchsällskap gjorde att jag glömde fota. I glaset är det bara lingondricka.

Jag är glad och tacksam för att jag jobbar där jag jobbar idag, med fina arbetskamrater och vettiga arbetsuppgifter. Till lunch hade jag en dejt med en före detta kollega från min gamla avdelning. Där finns också en hel del pärlor bland personalen. Jag hoppas att de får komma till sin rätt på jobbet, men jag vet att det inte alltid är så.

För mig personligen känns det ändå väldigt bra att jag har gått vidare samtidigt som jag gläds åt att inte alla goda krafter har slutat på mitt gamla jobb. En annan god kraft träffade jag på eftermiddagen över en kaffe. För en tredje ska mitt lunchsällskap idag och jag hitta på nåt skoj den kommande månaden.

Det kom lite regn idag, men det regnade inte så våldsamt som i helgen. Kanske kan vädret göra att jag pallar med att gripa mig an strykhögen i kväll. Jag gläds lite mer, och har slutat muttra så mycket, för i kväll kunde jag äntligen öppna ett vitt kuvert med en sex dagar ung bok jag har fått för recension. För två veckor sen skulle jag ha fått boken ”om ett par dagar”. Dessa ”par dagar” blev i stället ”ett par veckor”. Hoppas nu bara att det jag har väntat på är nåt gott…

∼ ♦ ∼

Idag går mina tankar till vännen vars son aldrig blir äldre än 21. Livet är för jävligt kort för somliga.

Orange ros

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.