Kära dagbok…

Nej då nej då nej då! Gårdagskvällen blev bara delvis som jag hade tänkt. Dels hade jag en del styrelsearbete att ta tag i, dels en och annan roligare grej. Jag åt mina kvällsmackor med kaffe på balkongen. Fästmön hade köpt mjölk häromdan och den fick jag dricka om jag ville. Det ville jag – jag älskar mjölk. Eftersom ingen annan i min närhet gör det, är det inte särskilt ofta det finns mjölk i kylen. Till maten dricker jag ofta vatten, ibland öl och allra helst vin. Till mackor gärna kaffe. Och ett par glas mjölk.

Lucifer höll mig under uppsikt medan jag åt och läste. Jag gillar inte att ha en hårig katt på bordet när jag äter, men på balkongen sitter jag inklämd och har svårt att resa mig för att schasa bort. Sen är han ju väldigt söt och ja. En liten bit ost fick han smaka.

Lucifer höll mig under uppsikt.

Det blev bokbyte igår kväll. Boken jag läste ut var riktigt jäkla spännande. Nu har jag greppat en annan spänningsroman som jag har fått för recension. Ibland kan det vara svårt att nollställa sig när en ska recensera en bok i samma genre som en man just har läst. Samtidigt är Frida Skybäck också en etablerad författare precis som Sofie Sarenbrant. Båda är dessutom goda skribenter. För övrigt matchar de båda böckerna varandra genom min favoritfärg blå på omslagen.

Bokbyte från själsfrände till svartfågel igår.

Nån strykning blev det inte igår kväll. Jag läste, som sagt, och var nere i soprummet med sopor. Sen ringde jag Annas snälla mamma. Vi ska ses i kväll i Slottsträdgården och forsla bort trädgårdsavfall. Det ska bli skönt att röra lite på sig både för mig och bilen.

Resten av gårdagskvällen betade Anna och jag av de två sista avsnitten av en brittisk psykologisk thriller på SvT Play. Det funkade utan mankemang, det vill säga utan att lagga, kors i taket! Den farliga leken, som serien heter, har bara tre avsnitt och är riktigt bra. Serien har flera bottnar och teman, bland annat handlar den om läkare som skriver ut psykofarmaka alltför lättvindigt, men också förstås relationer, otrohet och ett lesbiskt tema.

∼ ♦ ∼

Inställt möte gav mer tid till att skriva.

I morse blev jag skitsen till jobbet. En bomfällning sinkade mig irriterande länge. Jag skulle önska att de grävde en gångtunnel under spåren det första de gör när de startar projekt fyrspår. Men det kan jag förstås drömma om. Konstigt nog har sossekommunalrådet P inte tänkt sig nån cykelbana på spåret. Fast den går säkert i tunneln så en som fotgängare riskerar att bli påcyklad där också. ”Alla ska cykla” tycks vara P:s devis. Förmiddagen omfattade ett möte och  det skulle ha varit en avtackning. Denna flyttades en tre, fyra gånger, senast till eftermiddagen. Ett andra möte blev inställt. På så vis kunde jag ägna mig åt att skriva i stället. Under eftermiddagen hade vi också ett tvåtimmarsmöte om struktur.

Planen den här onsdagen var att gå från jobbet lite tidigare, typ klockan 16, så att jag skulle hinna slänga i mig en macka innan jag åkte och slängde skräp. Planen hölls. Strax före klockan 17 svängde jag in till Slottsrädgården och hämtade Annas snälla mamma och en massa säckar trädgårdsavfall. Två vändor blev det till återvinningscentralen i Librobäck och sen skjutsade jag hem världens bästa svärmor. Nej, jag skojar inte. För tror du inte, kära dagbok, att hon stack åt mig ett brunbeige paket med en flaska ripasso. Nu har jag sagt massor av gånger att hon inte behöver ge mig nåt för att jag skjutsar etc, men se det örat vill hon inte höra på. Glad och tacksam blev jag!

Bagageutrymmet en av vändorna. Även baksätet var fullt.

En spännande brunbeige påse…

En

∼ ♦ ∼

Medan jag har skrivit det här har somliga mest latat sig – här nedan ett par av latmaskarna. Så nu går jag och tar en kaffe.

Citrus sover och snarkar i stora kattkorgen…

…och Lucifer i Zebrafåtöljen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.