Kära dagbok…

En ska inte smocka i sig godsaker kvällen före vägning. Men försök låta bli… Fästmön hade kokat grönsakssoppa och köpt bröd till oss båda. Jag avstod från soppan och tog brödbullen till kvällsmat. Fast… sen hade hon kokat morotsmarmelad… Det enda jag gillar med morötter är färgen. Morotskaka kan jag också äta och rivna morötter dränkta i olja, vitlök och svartpeppar. Nu kan jag adda Annas morotsmarmelad. Sååå himla god! Vi provsmakade den med några bitar ost och kex. Jag öppnade ripasson jag hade fått av Annas snälla mamma – Anna själv hade ju faktiskt hjälpt till att dra ihop trädgårdsavfallet så hon förtjänade att dela flaskan med mig. Vi tog var sitt halvt glas, det blir nog mer i kväll.

Anna hade kokat morotsmarmelad igår.

Den provsmakade vi tillsammans med ostar, kex och ripasso.

Jag hade tänkt läsa. Det blev inte mer än några sidor, så jag får ägna en del av fredagskvällen och helgen åt boken jag har fått för recension. (Jag klagar inte.) I stället kollade vi på CMore om det fanns nåt. Vi hittade en brittisk serie i fyra delar som handlar om en tioårig pojke som försvinner, Hollington drive.  Två avsnitt såg vi av denna psykologiska thriller, två ser vi nog i kväll när Anna har slutat jobba.

∼ ♦ ∼

I morse var det kallaste morgonen hittills, bara sju grader. Det hindrade mig inte från att äta frukost på balkongen efter morgonduschen. Katterna låg utslängda och sov. Lucifer höll på att driva mig till vansinne tidigare. Redan vid 4.30-tiden satte han igång att pipa och krafsa på sovrumsdörren. Nån timme senare gav jag upp tanken på att få sova och klev ur sängen för att ge dem mat. Sen slumrade jag en stund tills larmet gick igång 6.15. Och resten av morgonen sov Lucifer och hans syster Citrus väldigt gott, som sagt. Busar! Anna hade för övrigt dammsugit igår också. Det kunde en inte tro när en såg hallgolvet i morse – fullt med kattsand som jag sopade upp nödtorftigt.

Buse ett…

…och Buse två.

Jag klarade mig precis från en regnskur och anlände torr till jobbet. Det var väldigt få människor på plats fysiskt på jobbet, men så är det i hela huset på fredagar. Och det är ganska skönt. Fredagar är ofta tämligen mötesfria för min del. Därför släpade jag med mig badkläder, handduk etc så att jag skulle kunna ta ut min friskvårdstimme på eftermiddagen och gå och simma.

Simning idag.

Min bok på gång var mitt sällskap till lunchpastan.

Under arbetsdagen blev jag tydligt informerad om att jag inte var önskvärd i en viss grupp. Jag tackade för mig och tog bort mig själv som medlem. Det var inte svårt. Men efter nån timme eller så kändes det faktiskt lite… ledsamt. Jag hanterade emellertid det hela utan att visa att jag blev ledsen. Det känns bra och som ett kliv till ett stabilare liv. Varför hänga sig kvar där en inte är önskvärd? Finns inga skäl alls! Samtidigt la det förstås en viss sordin på mitt goda humör från morgonen.

Jag fikade ensam och lunchade i sällskap med en bok. Ibland gör människor för ont och jag drar mig undan. Men var inte orolig, jag överlever det här också. Och min bok på gång var ett gott och bra sällskap till lunchpastan.

∼ ♦ ∼

Dagen började OK, fortsatte mindre bra och slutade… sisådär. Jag råkade se mig i spegeln på Centralbadet. Det jag såg blev jag inte nöjd med. Har varit lite låg hela dan och att se hur ful en är utan kläder hjälper inte upp självförtroendet. Men idag simmade jag tolv längder. Inte snabbt, men jag fick upp pulsen och det var två längder mer än förra gången. Det är jag nöjd med. Morfars (!) badhandduk och min nya baddräkt hängde jag upp på tork på balkongen. Torkmöjligheterna på Main Street lämnar en del att önska…

Handduken och baddräkten hängdes på tork på balkongen.

I kväll är jag ensam hemma med katterna. Jag ska läsa och säkerhetskopiera filer, strykningen klarade jag faktiskt av igår kväll. Så skönt!

∼ ♦ ∼

Fredag och vägning ja… Det var inte roliga siffror som dök upp på vågen. Faktum är att jag blev så chockad att jag vägde mig två gånger. Efter morgonduschen hade jag gått ner 100 gram… Annars pekade de siffror, som borde vara neråt, uppåt. Under den gångna veckan har jag inte fuskat, bara igår kväll (och så åt jag ju lite grädde och sylt till pannkakorna på lunchen). Två personer, en på jobbet och en jag känner privat, frågade mig så sent som igår om jag har gått ner i vikt. Och så har jag inte det! Stor besvikelse hos mig. MEN… Jag har visserligen gått upp 600 gram och BMI har stigit med två tiondelar. Däremot har mängden fett i kroppen minskat med 4,3 procent. Benmassan har ökat med tre tiondelar och muskelmassan med hela 4,1 procent. Mängden vatten låg 3,1 procent högre än förra fredagen. Så helt illa är det inte egentligen. Muskler är tyngre än fett… Fast BMI ska inte öka så där mycket…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.