Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Tio grader varmare i morse jämfört med igår.

Fredag och sista dagen i mars. Tack och lov var det tio grader varmare i morse än igår, ungefär. Samtidigt blåste det när jag gick genom stan och uppför Carolinabacken. Under vissa partier av min väg kändes det därför kallare än igår. Oavsett, det ska varken vara minus 14 grader eller minus fyra när det är slutet av mars.

I morrn går vi in i april. Då fyller både Fästmön och jag år, men i år tar vi inte i med firande såsom vi gjorde förra året. Jag hade en fin 60-årsdag och ja, visst blev jag ledsen för att vissa ”glömde bort mig”, men det visar ändå på en ärlighet: den ärlighet som säger att jag är inte så viktig. Ärlighet är bra mycket bättre än falskhet. Efter denna jämna födelsedag tror jag att det får vara slut med firanden för min del. Ja, jo, jag gillar paket och tårtor och blommor, men inte till vilket pris som helst. Förra födelsedagen var viktigare för mig eftersom den var en milstolpe på det viset att jag blev äldre än min mormor blev. Nu kan jag sitta lugnt i dödens väntrum. För att dö är det jag går och väntar på. Det är allt färre företeelser, saker och personer som spelar roll för mig. Tro det eller ej, men det är mera här och nu. Mera viktigt att ha det gott just i denna stund.

Kolla in minen! Känner mig ganska lik med tanke på de kommande lediga påskdagarna.

Här och nu är det påsk nästa vecka. Anna började pynta hemmet igår med kycklingar, tuppar, ris med fluff, ägg och påskkärringar, förstås. Det är fint, gulligt och kul att se, men hon är inte färdig, säger hon. Det är nästan så en kan tro att det ska komma gäster. Idag låg det påskdukar på borden. Jag blev förvånad över mig själv, för jag tyckte verkligen att det var fint. Anna hade dammsugit de flesta rum, men jag tog sovrummet, badrummet och Bokrummet på fredagskvällen.

Vissa ska ha påsklov nästa vecka. Jag har tur och är ledig påskdagarna samt har arbetstidsförkortning med två timmar på skärtorsdagen. Påsklov tar jag inte, för jag går inte i skolan – jag jobbar på ett universitet. Det blir en ledig långhelg, med två extra lediga dar och lite kortare dag på torsdag. Skönt! Jag är så jävla trött och ska bara vila mig från alla folk och allt ljud. Det enda folket jag ska träffa är Annas föräldrar och syskon med respektive på skärtorsdagen, när vi ska fira en 60-åring.

Denna sista dag i mars och arbetsveckan ägnade jag bland annat åt korrekturläsning och ett möte om digitala skärmar. Det är ett projekt jag har fått i uppdrag att försöka driva framåt, om än långsamt. Vi var fem personer som var fysiskt på plats på avdelningen. Några jobbade hemifrån. Det lär vara ännu tommare här nästa vecka.

Till lunch åt jag laxpasta och sällskapet var min bok på gång. Just när jag åt handlade boken om en obduktion. Kanske ett bra sätt att inte äta så mycket, att läsa om obduktioner vid matbordet… Men jag behövde äta ordentligt.

Rejäl lunch med lax och pasta idag.

Pulled turkey från frysen till kvällsmat.

På eftermiddagen tog jag ut friskvårdstimme för att simma. Det var bra att jag hade ätit rejält till lunch. Idag var både ångbastun och dambastun öppna så det blev en stund i varje. Centralbadet sparade tidigare på el genom att inte ha alla bastur igång. De verkar ha slutat spara. Jag simmade 30 längder, men fick avbryta en stund efter 22 för att jag fick kramp i ett ben – när jag var på djupt vatten, förstås. Det blev en matlåda pulled turkey från frysen när jag kom hem – och en kall öl…

Hemkommen noterade jag att alla byggställningar inte är färdigresta, men det sticker upp några ”pinnar” utanför sovrumsfönstret. Det låg ett protokoll från BRF-styrelsen där man skrivit att

”[…] ställningarna vid behov kan fortsätta monteras helgen 1 – 2 april mellan kl 9-17 då vädret ställt till det lite. […]

Visst har det varit kallt, men igår stod ju gubbarna som skulle montera mest och glodde på sina mobiler, enligt ett pålitligt vittne. Idag jobbade de när jag kom hem från jobbet vid 15.30 för att hämta simgrejorna. När jag kom tillbaka, runt 17.30, var gubbarna borta. Inget sluta klockan 19 där, inte. Nej, det går inte snabbt.

Byggställningarna närmar sig. Här har jag fotat genom sovrumsfönstret.

Dammsugningen är klar, diskmaskinen urplockad och äntligen får jag sätta mig i fåtöljen och slänga upp mina värkande ben.

∼ ♦ ∼

Det märks att jag rör på mig mer nu, både simmar och går längre sträckor. På fredagsmorgnar väger jag mig och i morse fungerade våg och app som de skulle. Vågen visade en viktuppgång med 200 gram, men också ökad fettprocent (ungefär två). Muskelmassan hade gått ner lika mycket. Bentätheten hade gått ner en tiondel, men BMI var samma. Mängden vatten i kroppen var två tiondelar lägre än förra fredagen och appen varnade för uttorkning! Det jag är lite fundersam över är om siffrorna från förra veckan verkligen är korrekta. De var nämligen väldigt bra… Nåja, jag får vara nöjd med siffrorna. Jag fuskade ju i onsdags (ett glas rött och ostar på kvällen) och igår åt jag varm mat två gånger.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.