Ett inlägg om en bok av en ny författarbekantskap.

Jag hade några pocketböcker kvar från mellandagsrean hos Bokus. När en som jag alltid har med mig en bok är det väldigt praktiskt med just lätta pocketböcker. Av de återstående plockade jag ur Pauline Riccius bok Tvillingsystrarna. Det var en ny författarbekantskap för mig och en bok som inte är en deckare utan en vanlig roman.

Monica och Magnus har försökt få barn i många år. Men så bestämmer de sig för att adoptera. De åker till Thailand för att hämta sin dotter. Det visar sig att flickan har en tvillingsyster. Monica vill inte sära på flickorna. Systrarna Linn och Liv växer upp i 1980-talets Västervik. Deras utanförskap för dem samman. Men när Liv flyttar hemifrån för att satsa på baletten blir Linn ensam kvar. Systrarna glider ifrån varandra. Dansen blir allt för Liv, men hon får betala ett högt pris för framgångarna. Linn finns alltid där för henne, ett sätt för Linn att inte känna sig övergiven.  Men så blir Linn svårt sjuk. Liv måste resa tillbaka till Thailand, ett land hon lämnade för 30 år sen.

Jag var lite osäker på om det här verkligen var en bok som skulle passa mig. Men det gjorde den! Boken är välskriven, storyn håller och visst vill jag veta hur det går för de adopterade tvillingsystrarna. Det handlar mycket om relationer, dels mellan par, dels mellan systrarna. Nån syster har jag aldrig haft, så det vet jag inte hur det är. Det jag har förstått är att tvillingar kan ha en relation med nästan telepatiska inslag. Det har Linn och Liv.

Det här är en gripande historia om umbäranden, men också om gemenskap – genom blodsband och utan.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.