Kära dagbok…

Vinter på g, tyvärr…

Det sägs… det sägs att det har kommit lite snö. Den första snön… Som barn var en förstås överlycklig, som vuxen… inte glad alls. (OBS! Jag talar för mig själv, inte för nån annan.) Jag såg ingen snö själv först, men det var vitt på taket på huset mitt emot. Och termometern visade utomhussiffror runt nollan. Snö i oktober… Vinter… Fasen, det är ju fortfarande sommartid klockmässigt. (Tänk om vi kunde sluta med de där dumheterna att flytta klockan en timme hit och dit två gånger om året.) Jag tittade ut genom fönstret i Bokrummet och jodå, det föll några flingor både på förmiddagen och eftermiddagen, tyvärr.

Torsdagar och fredagar jobbar jag tills vidare hemifrån. Självklart var det skönt att slippa gå ut i kylan och vätan. Men det bästa med att jobba på distans är att det innebär att jag sparar på krafterna. Det innebär dessvärre också mindre motion eftersom jag inte går till och från jobbet. Jag får i stället resa på mig då och då och sopa i hallen på Main Street eller gå ner med sopor i källaren och gå uppför trapporna igen. Det är knappt att jag orkar det vissa dar.

Balkongen igår kväll, med batteriljus på bordet och trätrall på golvet.

Igår fick jag mycket gjort på jobbet och hade riktigt flyt, men jag var hemskt yr och illamående på eftermiddagen. Promenaden hem tror jag gjorde susen, liksom Annas goda mat. Pulsen var lite hög. I morse fladdrade den mellan 159 (!) och 57, men landade på 68.

Anna fick också en hel del gjort igår. Här på Main Street har balkongen nu återfått sin trätrall över det fula, fula gråa golvet som blev efter renoveringen. Plattorna i trallen är slitna och vi sa att vi väl ska försöka fixa till dem i vår. De är tills vidare betydligt skönare att gå på än ett kallt golv och en äcklig trasmatta. Riktigt mysigt såg det ut på balkongen, med ett batteriljus på bordet också. Ljuset har timer och slocknar efter ett visst antal timmar. Nu är vi sugna på infravärme.

∼ ♦ ∼

Idag då? Jobbmässigt skrev jag färdigt den tredje artikeln i serien om pristagare och skickade den på fakta- och citatkontroll. Texten kom tillbaka med ett OK, så den åkte iväg på översättning. Sen grep jag mig an sömnboken jag fick igår, den som ska vara underlag för en intervju jag ska göra om cirka en och en halv vecka. Utöver det var det förstås mejl, telefonsamtal och Zoommöten, precis som en vanlig dag. Citrus var laddad och bevakade mig så att jag gjorde det jag skulle, bland annat fyllde på skålen med kattgodis.

Citrus redo för jobb eftersom godisskålen är påfylld.

Hemmalunchen bestod av kokt ägg, mackor och qwarj. Till måltiden läste jag min deckare på gång och efteråt fortsatte jag att läsa sömnboken. Vill du läsa vad jag tyckte om den kan du läsa mitt inlägg om den.

Hemmalunch.

Jag är den som sopar mest.

Anna började sent idag och körde diskmaskinen innan hon lagade mat till sig. Diskmaskinen tycks alltid vara full trots att vi bara är två människor och två katter som bor här. Och katterna använder ju inte precis glas, porslin och bestick. Urplockningen av den rena disken gjorde jag. Jag tömde kattpottorna, sopade och bäddade under förmiddagen. Det ger mig orsak att resa på mig från skrivbordet då och då så att ryggen inte bråkar. Annars slåss vi inte precis om att göra de tråkiga sakerna här hemma, men det råder en viss uppdelning. Det är dock inte alltid detta är till belåtenhet hos de inblandade. Men ibland får jag energi av att till exempel städa. Sen tycker jag förstås inte att det är OK att städa varje ledig helg som jag gör. Det är väl bara det att jag inte står ut annars.

Jag har varit lite yr idag och blodtrycket har fallit snabbt vissa gånger när jag har rest mig. Det är obehagligt, men sånt jag får leva med och faktiskt blir allt bättre på att hantera.

∼ ♦ ∼

Stinkande sopor var visst också mitt uppdrag att forsla bort idag.

Efter jobbet var det dags för trappträning. Jag tog med mig ett antal mer eller mindre stinkande soppåsar. Vidare tvättade jag. Tvättkorgen har, precis som diskmaskinen, en tendens till att bli full trots att vi ju bara är två som använder kläder. Att tvätta uppe i lägenheten är inte betungande, möjligtvis kan det vara jobbigt att hänga tvätten, men jag klarar det.

Utöver det har jag besvarat en enkät om min husläkarmottagning. Jag kan säga att mottagningen har fått betydligt högre betyg nu än tidigare, tack vare den toppendoktor jag har fått förmånen att vara patient till. Han är kommunikativ, inkännande utan att vara mesig och får mig att känna mig delaktig i beslut kring medicinering och behandling. Till skillnad från läkaren jag träffade tidigare som pratade om sig själv i tredje person och fick mig verkligen att känna mig korkad och inte ett dugg delaktig.

Framåt kvällningen micrade jag resten av min tomatsoppa och åt den med ett par rostade mackor. Sen kunde jag läsa en stund mellan tvätthängningarna.

Tomatsoppa och rostat bröd till tordsdagkvällsmat.

I morrn är det fredag och efter jobbet ska jag gå iväg och köpa mig nåt riktigt gott till middag – jag är ju ensam med katterna till söndag kväll.

∼ ♦ ∼

Oktober är, liksom juli, sorgens månad för mig. Den är full av dagar som är årsdagar av olika slag. Idag är det min pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 96 år och han hade ju gärna fått leva lite längre än till 78. Under min uppväxt var pappa och jag ensamma långa perioder när mamma var på sjukhus. Det gjorde att han och jag stod varandra närmare än mamma och jag. Som så många andra ”barn” hade jag en komplicerad relation med min mamma. Med pappa var det enklare. Oavsett, jag saknar dem båda två. I kväll tänder jag ett ljus för pappa. (Och lite för Lasse Berghagen, som på sätt och vis var en del av min uppväxt. Han blev också bara 78 år. Mina tankar går till hans familj, förstås.)

Pappa som jag minns honom.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.