Blindspår

Ett inlägg om den nionde delen i Nathalie Svensson-serien.


 

Jonas Moströms bok BlindspårMitt senast inköpta bokpaket innehöll böcker av två favoritförfattare. En av dessa författare är Jonas Moström. Jag hade nätshoppat den nionde delen i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och hennes polissambo Johan Axberg, Blindspår.

Den här gången befinner de sig i Uppsala där de bor, Nathalie alltid, Johan delvis. De blir inkopplade på samma fall. En kvinna hittas mördad i sitt hem. Det enda vittnet är hennes son Elias. Elias är 17 år och har Downs syndrom. Pojken är blodig och vill inte släppa sin mamma. Det blir en utmaning att försöka förhöra honom. De enda konkreta ledtrådar som finns är de trägubbar som Elias täljer. Mamman Helena hade många älskare. Kanske en av dem mördade henne? Kanske en av dem har blivit avbildad som trägubbe av Elias? Eftersom Nathalie och Johan är ett par kretsar en del av berättelsen kring deras förhållande också och ett dilemma de har ställts inför.

Det här är spännande! Författaren beskriver väldigt trovärdigt och initierat om hur Elias är. Just hans handikapp eller snarare kromosomuppsättningsversion ger ett speciellt perspektiv på en annars ganska ordinär mordhistoria.

Jag gillar också att boken utspelar sig i Uppsala. Det känns som om författaren har gjort flera resor hit på senare tid. Mindre gillar jag att även den här författaren tillåter sina huvudpersoner att visa sitt privatliv. Det tar för mycket plats. Jag önskar mer fokus på spänningsdelen. Men… i den här boken har Nathalies och Johans förhållande en viss betydelse. Mordhistorien visar sig påverka dem på ett speciellt sätt. Det blir faktiskt en riktigt bra spänningsroman. Dessutom får jag bekräftat att en verkligen inte ska lita på dem som borde vara de mest trovärdiga i samhället.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Nathalie Svensson-serien:

  1. Himlen är alltid högre
  2. Dominodöden
  3. Midnattsflickor
  4. Trogen intill döden
  5. Skuggorna ruva
  6. Skytten
  7. Kameleonten
  8. Den omänsklige
  9. Blindspår (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 21 november och tisdagen den 22 november 2022: Underlättar för tant

 



Kära dagbok…

Måndagskvällen blev seg. Jag hade ont i ryggen, har haft fortsatt ont i ryggen idag och känner mig mest klen och grinig. För att inte fastna i värktankar glodde jag på Vem bor här?. Det hjälpte inte så mycket. Hello Fresh-maten levererades inte förrän nån gång mellan 22.30 och 23, så Fästmön hade hunnit komma hem från jobbet. Jag höll henne sällskap tills maten kom och vi, mest hon, kunde stuva undan den. Det hade gått hyfsat för Anna att jobba med den onda tummen, men hon kände av den. Tummen är svullen och missfärgad. Idag hade hon ett långt dagpass. Det var nog kämpigare än gårdagens korta kvällspass.

Bitmoji Tofflan klockor

Uront i ryggen.

∼ ♦ ∼

Bok wrap och yoghurt

Lättlunch i sällskap av min bok. Idag orkade jag inte med människor.

Jag halkade upp till jobbet, dock inte den vanliga vägen. Nu när det är vinter och halt får jag ta tråkvägen på gågatan genom stan uppför Carolinabacken. Där är det nämligen värmeslingor i marken, vilket underlättar för tant. På tal om tant kan jag meddela att den svagare högerlinsen jag provade för första gången en hel dag är kanonbra. Jag har redan nätshoppat linser i nya styrkan, för de jag har i skåpet på Main Street är på väg att ta slut. Och jag fick tidigt signal om att beställningen är på väg. Hoppas den kommer snart – det är ett nytt företag jag testar.

På förmiddagen hade jag mycket ont i ryggen, men jag hade ett IRL-möte och påbörjade en text om lästips. Texten blev klar på eftermiddagen och jag skickade den på översättning. Jag åt en lättlunch med tonfiskwrap och yoghurt i sällskap av min bok på gång. När jag har ont orkar jag inte med folk, särskilt inte såna som är högljudda. Däremot gjorde det både gott och ont i hjärtat när en arbetskamrat från min förra avdelning kom upp och frågade hur jag har det och gladde sig åt att jag trivs på jobbet igen. Tyvärr känner h*n inte likadant. Det gör mig ledsen att höra ytterligare en person från min förra arbetsplats må dåligt på jobbet, men samtidigt är jag inte förvånad.

∼ ♦ ∼

I kväll efter jobbet gick jag och handlade, för min frukostfil och Annas dito yoghurt var slut. Och så var det ju Wienerbrödets dag. Sånt måste helgas!

Wienerbröd och chokladtomte till kvällskaffet

Vi firade Wienerbrödets dag.


Men mellan handling, kvällsmat (blomkålscurry) och fika
var det bara att kavla upp ärmarna. I morrn eftermiddag kommer två karlar hem till oss och ska hjälpa oss att flytta ekbyffén från Salen till nya Matrummet. Vi behövde tömma byffén. Tillsammans klarade vi det, trots att vi båda två är ganska värkiga. Anna trodde nog att vi hade kunnat flytta den tunga ekmöbeln på egen hand, men det är jag inte så säker på med tanke på dagsformen. Dessutom ska karlarna som kommer hit i morrn också hjälpa oss med gångjärnen till dörren mellan nya Matrummet och nya Bokrummet. Det blir finemang och underlättar för distansarbete om den går att stänga, tycker tant.

Ekbyffén tömd

Ekbyffén är tömd och kan flyttas till nya Matrummet av två starka karlar i morrn eftermiddag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 21 november 2022: En ny värld, en vit värld

 



Kära dagbok…

Vintergård sedd från nya Bokrummet

En helt ny värld, en vit värld, sedd genom fönstret i nya Bokrummet där jag startade min arbetsdag.

Så märkligt att vakna till en helt ny värld. En vit värld. Igår kväll var det bara lite vitt på marken och framför allt halt. Det regnade lätt när vi åkte hem från Annas snälla mamma. I morse var det en riktig vinterdag med snö på mark, träd och tak och ett par minusgrader. Jag gillar inte vintern, för jag hatar kylan och halkan. Men… vädret är inget att göra nåt åt och årstiderna har sin gång. Jag behövde i vart fall inte hasta iväg till jobbet tidigt, för jag skulle ju vara hos optikern klockan nio för att prova ut nya jobbglasögon. Den optiker min arbetsgivare nu har avtal med har sin butik på stan och det är en bit på väg till jobbet. När det är snö och halt kan det vara en fördel att promenera till jobbet just genom stan eftersom det finns värmeslingor i marken. På många ställen blir det därför snö- och isfritt och lättare att gå. Det kanske får bli den promenadvägen framöver, helt enkelt. Eller i vart fall under vinterdagar. Vädret kan som bekant ändra sig snabbt. Förra lördagen, till exempel, var det 16 grader varmt och som en vårdag. Den gångna helgen var det minusgrader och snö.

Jag anlände till optikern som en riktig snögubbe, men fasen vilken bra hjälp jag fick. Nu ska jag prova en svagare lins på höger öga i några dar. På fredag ska jag gå tillbaka och säga om det funkar. Funkar det beställer de mina jobbglasögon som blir rumsprogressiva. På så vis slipper jag senilsnöret och kan ha brillorna på näsan jämt under arbetsdagen. Bågen har jag provat ut. Det fanns inte några jättesnygga att välja mellan, men jag tog en blå båge i lättmetall.

Snöandet hade upphört när jag gick upp till jobbet. Jag passerade en brevlåda för att posta ett blått paket, men se där gick jag bet – hålet i lådan var för litet. I stället bad jag snälla vaktmästarna på jobbet om de kunde ta med paketet i jobbposten – portot är ju ändå betalt.

På förmiddagen blev det jobbmöte via Zoom. En del arbetskamrater hade svårt att ta sig till jobbet på grund av vintervädret. Jag tror att folket i Barockträdgården är glada att de hann gräva upp de barriga buskarna innan snön kom. Men det ser onekligen lite platt ut från jobbfönstret.

Snö i Barockträdgården

Snö i Barockträgården och väldigt platt utan granbuskarna.

Det blev en snabb lunch i sällskap med fem andra arbetskamrater från två avdelningar. Förmiddagen gick så fort. Under eftermiddagen hade jag ett enda möte. Jag åtog mig vid redaktionsmötet på förmiddagen att skriva ihop en artikel med lästips. Den hoppas jag få färdig att skicka på översättning redan i morgon eller på onsdag.

Kyckling ris och currysås

Kyckling med ris och currysås till lunch.


Fästmön skulle prova att gå och jobba idag.
Hon har bara ett kortare kvällspass, men hennes vänstertumme är med all säkerhet stukad, för hon kan inte böja på den. Min högertumme kan jag böja men inte räta ut. Det verkar som om våra krämpor matchar lite. Ryggen är fortfarande ganska ond. Det bästa för mig är att stå och jobba, fast det blir jag ganska trött i benen av.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag hemma med Tisslingarna och väntar på veckans leverans av mat från Hello Fresh. Annars tänker jag mest softa och läsa i kväll, jag är trött och har ont i ryggen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördag kväll den 19 november och söndagen den 20 november 2022: Nu är det som det är

 



Kära dagbok…

Det blir inte alltid som en tänker och vill. I år lämnade vi traditionen att se Allt ljus på Uppsala till sista stund. Och när den var kommen orkade vi inte. Väder och krämpor satte stopp för vår årliga promenad bland ljuskonstverk i Uppsala. Väldigt ledsamt och stor besvikelse, men nu är det som det är. Allt kan inte alltid vara som det alltid har varit. 

Vi hade det gott på Main Street i stället. Fästmön lagade god mat och jag öppnade ett gott vin. Till kvällskaffet blev det choklad och Chelsea Detective.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken Blindspår på sängen

Söndagsstart.

I natt sov jag bra. Jag hörde inte ens när Anna gick upp och gav katterna mat för att de levde rövare utanför sovrumsdörren. Jag behövde uppenbarligen både vila och sova. Men nu är det som det är och det blev sedvanlig kattpottömning, sopning och kaffebryggning före läsning och kaffe på sängen. 

Det har kommit lite snö, dock inte så mycket som väntat. Jag hade ingen lust att halka ut på vägarna, men till kvällen blev det så.

Söndagsfrukost intog vi i nya Matrummet. Det irriterar oss att vi inte orkar fortsätta där och till exempel bära ner ekstolarna från vinden. Men nu är det som det är. Kylan gör inga underverk för mina värkande muskler och leder. Jag har försökt hålla igång på eftermiddagen, men det hjälpte föga. Inte heller Linnex och massagekudde gjorde nån nämnvärd skillnad.

Frukost i nya Matrummet

Frukost i nya Matrummet.


Vad jag gjorde för att hålla igång?
Flyttade omkring böcker på deckarhyllorna. Jag är inte nöjd med resultatet, så när jag får ny tid och energi ska det åtgärdas. Tills vidare får det vara som det är.

Deckarhyllorna

Nja. Jag är inte nöjd med hur det blev.


När Anna kom från födelsedagsfirandet
mötte jag upp på vägen med bilen. Vi åkte och köpte pizza med oss till Annas snälla mamma. Där åt vi söndagsmiddag med alkoholfri öl till maten och tillbringade några timmar. Det var ett skönt sätt att avsluta helgen.

En halv pizza hos Annas snälla mamma

Söndagsmiddag hos Annas snälla mamma, ett bra avslut på helgen.

∼ ♦ ∼

I morrn jobbar jag hemifrån en stund innan jag halkar iväg till optikern för att kolla synen. Jag ska få nya jobbglasögon och passar på att kolla linsstyrkan också. Jobbväskan är därför inte helt färdigpackad, men rena kläder och mina vinterboots är framtagna ifall de skulle behövas. Det var inte så mycket snö i kväll, mera halt på sina ställen.

Vintern är här, trots att det bara för en knapp vecka sen var 16 grader. November är höstens aprilmånad, onekligen. Men lite fint är att två av novemberkaktusarna i sovrummet blommar eller är på gång att göra det. De överraskade mig, även om en av kaktusarna har blommat varje november.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 18 november och lördagen den 19 november 2022: Helgmys så gott det går

 



Kära dagbok…

Vi var lite värkiga lite till kvinns igår kväll, men notera att Fästmön var och är i sämre skick än jag efter sin vurpa. Jag har bara ont i tumleden och ryggen, som vanligt. Och nej. Inget provsvar på nervundersökningen har ännu nått mig. Men hur det nu var tänkte jag att det var min tur att bjuda på ”mat” igår. Vi var inte så jättehungriga på kvällen. Det blev var sin räkbakelse med vatten till Anna och öl till mig. Därefter ost, kex, oliver, färskostfyllda paprikor och chianti. Till kvällskaffet blev det choklad och Tyst vittne på SvT Play följt av Ett fall för Frost på direkt-TV. Det räckte för oss.

∼ ♦ ∼

Boken Blindspår och kaffe på sängen

Jag läser en deckare som utspelar sig i Uppsala just nu.

I morse var jag uppe vid femtiden, men kunde somna om och sov till åtta. Runt den tiden vaknade även Anna. Jag tömde gårdagens diskmaskin på ren disk, kattpottorna på skit samt fyllde på med sand. Sopade har jag gjort 100 gånger idag, den första medan jag väntade på morgonkaffet. 

Därefter fortlöpte lördagen på sedvanligt sätt med läsning och kaffe på sängen. Jag läser en deckare just nu och den utspelar sig i Uppsala. Boken är spännade och ger mig lagom underhållning utan att jag behöver tänka för mycket. Precis vad jag vill läsa just nu, nåt spännande, engagerande, men där jag inte behöver tänka för mycket.

Blått kuvert

Jag har fyllt det här blåa kuvertet.

Efter frukost i nya Matrummet och dusch i gamla badrummet åkte jag ner med sopor i källaren. Sen tog vi en försiktig promenad ner på stan. Jag hade några saker jag behövde fixa, så även Anna, men jag frågade henne miljoner gånger om hon orkade gå. Vi var faktiskt inte jättepigga nån av oss, men jag utförde ett par viktiga ärenden. Bland annat köpte jag en födelsedagspresent och en julklapp som ska skickas i ett blått kuvert samt en tio meters jordad förlängningssladd.

Det var blåsigt och kallt och jag blev sur för jag hittade ingen duschcrème. I stället för att ställa duschcrèmer på samma hylla sorterar butikerna sånt efter märken. Totalt ointressant för mig. Inget köp av detta. I stället stannade vi vid Butiken på hörnet. Anna köpte med oss go-fika hem. Och medan vi fikade började det snöa…

Medan Anna ringde sin snälla mamma plockade jag fram ljus, servetter, servettringar med mera. Tanken var att de skulle få plats i morfars byrå i nya Matrummet. Allt fick plats utom ljusen, som för tillfället ligger i en plastlåda.

Ljus servetter kräftgrejor

Allt fick plats i morfars byrå utom ljusen…

∼ ♦ ∼

Vi hade en tanke om att gå till Alex och äta middag, men vi är för trötta och frusna och värkiga. Allt ljus på Uppsala blir det inte alls i år. Anna lagar nån Hello fresh-rätt med kyckling och potatis och jag luftar ett appassimento. Det blir bra, det. Vi myser hemma i kväll igen med god mat och dryck och nästa brittiska deckare på TV.

Jag har premiärtänt doftljuset Because it’s you som jag fick av vännen FEM till födelsedagen – med litterära tändstickor från Vadstena. Helgmys i nya Bokrummet!

Doftljus från FEM Because its you o tändstickor från Vadstena

Premiärtändning – och sen släckning, förstås.


Och nej.
Jag glömmer förstås inte att släcka ljuset när jag lämnar rummet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rödvin: I Fabbri Chianti Classico Lamole 2020

Ett inlägg om en klassiker i bastkjol.



I Fabbri Chianti Classico Lamole 2020

Ett charmigt chianti i bastkjol.

För ett tag sen var Fästmön på Systembolaget och botaniserade. Hem till Main Street kom hon med ett par flaskor rött. På fredagskvällen passade det utmärkt att öppna en av flaskorna, I Fabbri Chianti Classico Lamole 2020. Det är en klassiker i nyutgåva med bastkjol, drucken i min ungdom för ungefär en tredjedel av dagens pris som är 189 kronor.

Det här vinet är aningen lättare än medelfylligt och medelsträvt. Det har hög fruktsyra. Vinet är gjort på sangiovese, en klassisk italiensk blå rödvinsdruva.

Alkoholhalten i vinet ligger på 13 procent, sockerhalten hittar jag ingen uppgift på. Systembolaget rekommenderar vinet till vegetariska rätter eller rätter med ljust kött, kallskuret och småplock. Vi åt smakrika hårdostar och en S:t Agur blåmögelost på kex samt två sorters oliver och färskostfyllda paprikor.

Så här skriver Systembolaget om vinets doft och smak:

”Bärig doft med inslag av körsbär, salvia, jordgubbar, kryddor och skogshallon. […] Bärig smak med inslag av körsbär, salvia, skogshallon, lingon och kryddor.

Jag tyckte att vinet var lättdrucket. Det doftade bärigt, det var strävt och fungerade utmärkt till de smakrika och feta ostarna samt de salta tillbehören. Mycket troligt hade det även passat till nån pastarätt.

Det här vinet dricker jag gärna igen. Dessutom är det väldigt charmigt med dess bastkjol, det ger pluspoäng.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 17 november och fredagen den 18 november 2022: Somliga ordnar premiären på ett blodigt sätt

 



Kära dagbok…

Torsdagskvällen försvann ganska raskt den också, trots att jag inte bar några böcker eller skuffade omkring möbler. Däremot gick jag igenom innehållet i en byrålåda, nåt jag har dragit mig för eftersom det rörde mina föräldrars dödsfall. Nu är det gjort och jag känner att jag har koll på saker och ting till dess att jag får ordentligt med tid att gå igenom handlingarna ordentligt.

Efter genomgången åt jag linsbiffar och spaghetti igen. Det var lika gott som på onsdagskvällen, om inte godare – jag hade ju simmat och bränt en del energi. En riktig energikick.

Spaghetti o linsbiffar

Torsdagsmiddagen var perfekt energikick efter simningen.


När Fästmön kom hem från jobbet
stämde vi av dan och kollade en stund på TV innan läggdags.

∼ ♦ ∼

Skrivbordet

Premiärjobb härifrån idag.

Idag skulle det bli en vanlig fredag, men det blev det inte. Jag duschade och tvättade håret, vägde mig och satt vid köksbordet och slevade frukostfil när en nyckel stacks i låset. In kommer en blodig Anna. Denna jävla halka! Näsan blödde och tummen. Jag fick hjälpa med att kyla ner de onda kroppsdelarna och tvätta blodig halsduk. Glasögonen hade klarat sig tack vare att de inte satt på sagda näsa. Omplåstringen gjorde patienten själv. Jag ringde hennes jobb – två gånger – för de behövde veta om hon skulle komma eller inte (mindre intressant hur hon mådde…). Därefter parkerades sjuklingen en stund på kökssoffan, en stund på sängen och så i sin fåtölj. Jag lovade att följa med till nån akut om så behövdes. Ärligt talat var jag rädd för hjärnskakning mest. Nu blev inte det nödvändigt, för blödningen på och i näsan slutade och tummen är troligen bara stukad. Ena knäet har fått en kyss också. Hon lär skifta färg lite här och var, om en säger så. Jag ville inte lämna henne utan bestämde raskt att jobba hemifrån – webbstuga eller inte. (Det blev webbstuga via Zoom.)

Kort sagt kan en säga att Anna ordnade en blodig premiär för jobb på distans i nya Bokrummet… Och… nu har vi ont i var sin tumme, Anna i sin vänstra, jag i min högra. Dessutom lär Annas näsa bli lika stor som min. Ont i knäet får hon dock ensamrätt på, så ja. Anna är sjukast av oss.

Men eftersom sånt inte ska visas på bild kommer här i stället ett par bilder från nya Bokrummet.

Lunchen bestod av en delad matlåda med underbart god gnocchi med spenat och till det en fräsch grönsallad och vatten. Det blev en lagom portion, vi var inte så jättehungriga nån av oss.

Gnocchilunch med sallad

Gnocchilunch vid matsalsbordet, minsann.

∼ ♦ ∼

Jag avslutade arbetsveckan lite tidigare och gick iväg för att handla tillsammans med Plåsterlappen och Dramaten formerly known as Roland. Hon fick lite luft samt prova knäet. Det kändes bättre. Näsan är öm, men vänstertummen gör ont. I skrivande stund får vi se hur helgen blir. Olyckor, även de av enklare art, kan orsaka att planer förändras. Tillkommit sen sist har en inbjudan till födelsedagsfirande gjort. Vi får se om vi kan. Jag har i alla fall en del ärenden på stan i morrn.

Dramaten formerly known as Roland

Dramaten ser tom ut men var full!

Brevbäraren levererade en hutlös faktura, utskriven igår och med förfallodatum igår. Den var från rörmokare Kvist – som skickade två rörmokare som inte kunde nånting om den typen av gästtoalett vi har. Då är det rätt väldigt skamligt att ta närmare 1 200 spänn betalt. Men jag har lagt in fakturan för betalning i eftermiddag. Och jag har lämnat ett surt meddelande i ett kontaktformulär hos företaget.

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning. Jag har gått ner 700 gram och även sänkt BMI med tre tiondelar. Det är bra. Fett i kroppen hade ökat med nästan tre procent, medan vattenmängden och muskelmassan hade minskat ungefär lika mycket vardera. Bentätheten hade minskat nån tiondel. Märkliga siffror, men bra att vikt och BMI har gått ner.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 16 november och torsdagen den 17 november 2022: Bokbärande och läsro, men kallare tider

 



Kära dagbok…

Citrus uppflugen på ryggstödet till zebrafåtöljen

Citrus trivs i nya Bokrummet. Här övervakar hon mig när jag sitter vid skrivbordet.

Det var väldigt skönt att inte bära böcker igår kväll, jag erkänner. Eller… jag bar ju några böcker, men inte så många. (Jag bar hem tre lånade böcker och bar omkring två nyinköpta böcker i hemmet och så den jag läste. Och det är ju peanuts jämfört med föregående dagar…) Jag var inställd på att flytta ut böcker ur bokskåpet, men Fästmön hade som bekant redan gjort det – plus flyttat skåpet och fyllt det igen. Jag var rädd att hon skulle göra sig illa och även om hon berättade hur hon hade burit sig åt (skruvat bort glasdörrarna, bland annat) så är det ett tungt jobb. Det tog henne drygt en timme, sa hon. Och inte blev jag ett dugg sur eller besviken för att jag inte fick vara med på detta, jag var faktiskt glad att slippa. Det gav mig tid till annat. Jag stödladdade mitt bilbatteri och tvättade, till exempel. Det tog några timmar och skötte sig visserligen själv, men behövde övervakas då och då (laddandet) respektive hängas (tvätten). Mesta tiden kunde jag sitta vid skrivbordet och fixa diverse saker. Gissa om Citrus var nöjd! Hon hoppade upp på Zebrafåtöljens ryggstöd och övervakade mitt ”arbete”.

Nånstans mitt i allt intog jag kvällsmat. Anna hade lämnat matlådor – med instruktioner – i kylen. (Jag är väl hennes femte barn…) Matlådan var riklig, så jag sparade hälften till i kväll eftersom jag planerade att simma idag på seneftermiddagen. Efter simningen är jag alltid vrålhungrig, nämligen.

Böckerna Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och Blindspår

Bokbyte igår kväll från Bodils loggbok till blindspår i Uppsala.


Men igår kväll tog jag det mest lugnt.
Några tunga böcker och handlingar tog jag hand om. Dessa ska jag ägna mig åt när jag får mer tid. Ytterligare en låda med samma typ av material ska tömmas, jag måste bara komma på var jag ska förvara handlingarna.

Vidare fick jag tillräckligt med läsro så att jag äntligen kunde byta bok. Jag läste ut Bodils loggbok och bytte till en av böckerna som leverats i Bokus-paketet. Jonas Moström skriver bland annat böcker som utspelar sig i Uppsala. Det är kul med hög igenkänningsfaktor (även om han inte alltid lyckas så bra med miljöskildringarna eftersom saker och ting förändras hela tiden i den här stan). Samtidigt är böckerna spännande och brottsfall och rättspsykiatri blandas.

När Anna kom hem var både hon och jag frusna – hon efter hemfärden, jag efter garagebesöken. Vi gjorde iordning var sin liten ostassiett med kex, oliver och färskostfyllda paprikor samt delade på den skvätten Copertino som var kvar i flaskan i köket.

Ostassiett oliver och vin

Kvällsmys före läggdags.


Sen sov jag så gott, med öppet fönster, under sköna duntäcket,
ända till den kalla torsdagsmorgonen.

∼ ♦ ∼

Noll komma åtta grader den 17 nov 22

Vi går mot kallare tider. I morse var temperaturen nere på nollan.

I morse var det runt nollan, bara. När jag gick till jobbet tyckte jag att jag kände stänk på kinderna, men det var först när jag stod vid skrivbordet i Segis som jag såg snöflingor falla utanför fönstret.

Vi går mot kallare och bistrare tider helt klart – och på flera sätt än ett. Vintern är inte min favoritårstid. Jag hatar kyla och halka, blötsnö och elände. Men… väderappen har redan varnat att det kommer snö på riktigt i helgen. Och nästa vecka, står det just nu. Idag blev det endast en liten försmak.

På jobbet fortsätter planeringen inför och jobbar med bytet av webbplattform. Jag är inte alls involverad i projektet egentligen, mer än som bisittare och användare/redaktör. Men jag gick kurs förra veckan och började jobba med en sida. Idag träffade vi en annan redaktör för att diskutera hennes sidor. I morrn ska vi i huvudredaktionen ha workshop i två timmar. Sen är man nog ganska mör. Helgen närmar sig ju. Dessutom har jag haft ganska besvärligt med tumleden idag.

Lunchen tillbringade jag tillsammans med tre herrar och kokt fisk som simmade i hummersås.

Fisk i hummersås

Herrarna är utanför bild. Fisken simmade i hummersås.


Kvällsmaten blev samma som igår
– efter simningen. Och ja! Jag slog rekord idag igen – 24 längder. Det firade jag med att fylla på Actic-kortet med tio simningar.

I kväll tar jag det lugnt tillsammans med katterna. Jag har kört en maskin tvätt, och slängt en soppåse. Och så har jag skruvat i några små skruvar i mina jobbglasögon. Det får räcka.

∼ ♦ ∼

Anna är ledig i helgen. Vi har diskuterat hur vi går vidare med nya Matrummet. Det återstår också ett par saker att fixa vad gäller nya Bokrummet som takrosett och gångjärnen till dörren, men i helgen behöver vi vila och göra andra saker. Vi tänkte försöka hinna se Allt ljus på Uppsala. Det är sista dan på söndag. Därefter släcks allt ner. Jag ska fixa några klappar som ska skickas med snigelpost. Årets första…

Första julklappen 2022

Årets första julklapp 2022.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig

Ett inlägg om en loggbok.



Bodil Malmstens bok Hör bara hur ditt hjärta bultar i migInte förrän hösten 2022 läste jag nån bok av Bodil  Malmsten. Det är skamligt! Jag hade hört och hör fortfarande så mycket positivt om hennes böcker. Nu blir det dessvärre inga fler nya böcker som kommer ut eftersom författaren gick bort 2016. Tur att det finns ett antal att söka efter second hand eller på bibliotek. I oktober hittade jag Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig i pocket i Vadstena, på ett antikvariat. Den var en av tre böcker som fick följa med till Uppsala.

Det här är en loggbok, en dagslägesberättelse, enligt baksidestexten. Jag skulle säga att den är en sorts blogg fast i bokform. I korta texter och med illustrerande foton skriver författaren om högt och lågt i sin tillvaro, om Sverige och Frankrike. Det blir en början för mig att lära känna henne.

Och ja. En början är det sannerligen. Jag tycker att boken mest består av fragment och har svårt att känna mig bekväm med detta rastlösa hoppande författaren gör i tankarna. Men… jag tänker fortsätta på inslagen bana och läsa nåt mer av Bodil Malmsten, en roman kanske..?

Toffelomdömet om den här boken blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 16 november 2022: Toppar och dalar och vilja varandra väl

 



Kära dagbok…

Om tisdagskvällen finns inte mycket mer att skriva än det jag fick ner igår. Vilken dag det var! Mycket bra. På jobbet hade jag lagom att göra, behövde inte stressa. Det gav mig ork att fixa det som skulle göras på kvällen. Sen var det extra roligt att få göra nåt litet för Annas snälla mamma. Hon blev så glad att jag fick inte bara en kram utan två. Jag har talat om för henne att hon är viktig för mig och igår fick jag ge ett litet tecken på min uppskattning – med betoning på litet, visserligen, och inget jag gjort själv utan herr Uppström. Men ändå.

Friterad camembert på assiett med tillbehör i burkar

En portion friterad camembert gjorde Annas snälla mamma glad.

∼ ♦ ∼

I morse var det lite kyligare igen. Eftersom jag promenerar till och från jobbet och rör på mig är det sällan jag fryser. Jag byltar på mig luvatröja över en tischa och sen lättviktsjacka på den och en av mammas sjalar runt halsen. När det är neråt tre, fyra grader tar jag handskar.

Det är som alltid toppar och dalar på jobbet arbetsmässigt sett. Min arbetsvecka inleds med lugna dalar och slutar med hektiska toppar. Men det går bra. Jag försöker vila i jobbet (sånt som är möjligt när en är rutinerad och har några år på nacken) när jag kan. På så vis får jag kraft att möta topparna.

Jag hann också med en lunchdejt med en trevlig kollega från en annan avdelning. Det blev en del jobbprat, men också bokprat och förevisning av bilder från nya Bokrummet. Lunchmaten lämnade dock en del att önska, det var nån sorts obeskrivlig kycklingröra, serverad av restaurangen i Segis. Nä, i morrn blir det nog Feiroz igen.

Bröd grönsaker och kycklingröra

Dagens lunch bestod av bröd, grönsaker och nån sorts obeskrivlig kycklingröra.

∼ ♦ ∼

Tupp och Vi vill varandra väl gruppen före tuppen

Vi vill varandra väl – gäller både på jobbet och hemma.

Main Street går det framåt i alldeles lagom takt med renoveringen. Vi stöttar varandra, hjälps åt. Det är bara att inse att jag inte är praktiskt lagd, så det blir Fästmön som sköter hantverket. Jag ställer böcker i ordning, flyttar, dammar och sånt. Alltid när jag ska bära har jag handledsstödet på mig och det fungerar bra. Tunga möbler låter jag emellertid bli. Jag fattar verkligen inte hur Anna fixar dem på plats på egen hand… På min renoveringsagenda idag stod att ringa och boka hämtning, tvätt och lämning av tre mattor. Jag ringde (på arbetstid) Svartbäckens mattvätt som jag anlitade med gott resultat i början av 2018 inför flytten till Main Street. De kommer redan i morgon bitti och hämtar tre mattor.

Hemma hade jag tänkt plocka ur bokskåpet och för miljonte gången täcka Annas matbord med böcker. Nu visade det sig att min sambo, på egen hand, plockat ur böcker, flyttat bokskåpet och ställt in böckerna igen… Jag är helt chockad.

Jag har plockat ur diskmaskinen och kört en maskin tvätt. Många tischor blir väldigt dammiga när en håller på med litteratur. Bilen får sitt batteri stödladdat i kväll. Tack till Finske Pinnen för ladd-lektionen!

Med tanke på allt släpande – och pusslande med att få in alla böcker i hyllorna – har jag nog egentligen köpstopp på böcker ett tag. Därför rafsade jag åt mig några pocketar jag hittade på en lånehylla på jobbet.

Tre böcker som jag ska låna från jobbet: Alex, Jessika Jungs saknad och Före fallet

Tre LÅNADE böcker som jag ska läsa.


Men… det kom ett bokpaket  med brevbäraren i morse
och kanske ska det köpas böcker att ge bort i helgen. Nä, totalt köpstopp på böcker går inte.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar