Kära dagbok…

En helt ny värld, en vit värld, sedd genom fönstret i nya Bokrummet där jag startade min arbetsdag.

Så märkligt att vakna till en helt ny värld. En vit värld. Igår kväll var det bara lite vitt på marken och framför allt halt. Det regnade lätt när vi åkte hem från Annas snälla mamma. I morse var det en riktig vinterdag med snö på mark, träd och tak och ett par minusgrader. Jag gillar inte vintern, för jag hatar kylan och halkan. Men… vädret är inget att göra nåt åt och årstiderna har sin gång. Jag behövde i vart fall inte hasta iväg till jobbet tidigt, för jag skulle ju vara hos optikern klockan nio för att prova ut nya jobbglasögon. Den optiker min arbetsgivare nu har avtal med har sin butik på stan och det är en bit på väg till jobbet. När det är snö och halt kan det vara en fördel att promenera till jobbet just genom stan eftersom det finns värmeslingor i marken. På många ställen blir det därför snö- och isfritt och lättare att gå. Det kanske får bli den promenadvägen framöver, helt enkelt. Eller i vart fall under vinterdagar. Vädret kan som bekant ändra sig snabbt. Förra lördagen, till exempel, var det 16 grader varmt och som en vårdag. Den gångna helgen var det minusgrader och snö.

Jag anlände till optikern som en riktig snögubbe, men fasen vilken bra hjälp jag fick. Nu ska jag prova en svagare lins på höger öga i några dar. På fredag ska jag gå tillbaka och säga om det funkar. Funkar det beställer de mina jobbglasögon som blir rumsprogressiva. På så vis slipper jag senilsnöret och kan ha brillorna på näsan jämt under arbetsdagen. Bågen har jag provat ut. Det fanns inte några jättesnygga att välja mellan, men jag tog en blå båge i lättmetall.

Snöandet hade upphört när jag gick upp till jobbet. Jag passerade en brevlåda för att posta ett blått paket, men se där gick jag bet – hålet i lådan var för litet. I stället bad jag snälla vaktmästarna på jobbet om de kunde ta med paketet i jobbposten – portot är ju ändå betalt.

På förmiddagen blev det jobbmöte via Zoom. En del arbetskamrater hade svårt att ta sig till jobbet på grund av vintervädret. Jag tror att folket i Barockträdgården är glada att de hann gräva upp de barriga buskarna innan snön kom. Men det ser onekligen lite platt ut från jobbfönstret.

Snö i Barockträgården och väldigt platt utan granbuskarna.

Det blev en snabb lunch i sällskap med fem andra arbetskamrater från två avdelningar. Förmiddagen gick så fort. Under eftermiddagen hade jag ett enda möte. Jag åtog mig vid redaktionsmötet på förmiddagen att skriva ihop en artikel med lästips. Den hoppas jag få färdig att skicka på översättning redan i morgon eller på onsdag.

Kyckling med ris och currysås till lunch.

Fästmön skulle prova att gå och jobba idag. Hon har bara ett kortare kvällspass, men hennes vänstertumme är med all säkerhet stukad, för hon kan inte böja på den. Min högertumme kan jag böja men inte räta ut. Det verkar som om våra krämpor matchar lite. Ryggen är fortfarande ganska ond. Det bästa för mig är att stå och jobba, fast det blir jag ganska trött i benen av.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag hemma med Tisslingarna och väntar på veckans leverans av mat från Hello Fresh. Annars tänker jag mest softa och läsa i kväll, jag är trött och har ont i ryggen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.