Kära dagbok…

Måndagskvällen blev seg. Jag hade ont i ryggen, har haft fortsatt ont i ryggen idag och känner mig mest klen och grinig. För att inte fastna i värktankar glodde jag på Vem bor här?. Det hjälpte inte så mycket. Hello Fresh-maten levererades inte förrän nån gång mellan 22.30 och 23, så Fästmön hade hunnit komma hem från jobbet. Jag höll henne sällskap tills maten kom och vi, mest hon, kunde stuva undan den. Det hade gått hyfsat för Anna att jobba med den onda tummen, men hon kände av den. Tummen är svullen och missfärgad. Idag hade hon ett långt dagpass. Det var nog kämpigare än gårdagens korta kvällspass.

Uront i ryggen.

∼ ♦ ∼

Lättlunch i sällskap av min bok. Idag orkade jag inte med människor.

Jag halkade upp till jobbet, dock inte den vanliga vägen. Nu när det är vinter och halt får jag ta tråkvägen på gågatan genom stan uppför Carolinabacken. Där är det nämligen värmeslingor i marken, vilket underlättar för tant. På tal om tant kan jag meddela att den svagare högerlinsen jag provade för första gången en hel dag är kanonbra. Jag har redan nätshoppat linser i nya styrkan, för de jag har i skåpet på Main Street är på väg att ta slut. Och jag fick tidigt signal om att beställningen är på väg. Hoppas den kommer snart – det är ett nytt företag jag testar.

På förmiddagen hade jag mycket ont i ryggen, men jag hade ett IRL-möte och påbörjade en text om lästips. Texten blev klar på eftermiddagen och jag skickade den på översättning. Jag åt en lättlunch med tonfiskwrap och yoghurt i sällskap av min bok på gång. När jag har ont orkar jag inte med folk, särskilt inte såna som är högljudda. Däremot gjorde det både gott och ont i hjärtat när en arbetskamrat från min förra avdelning kom upp och frågade hur jag har det och gladde sig åt att jag trivs på jobbet igen. Tyvärr känner h*n inte likadant. Det gör mig ledsen att höra ytterligare en person från min förra arbetsplats må dåligt på jobbet, men samtidigt är jag inte förvånad.

∼ ♦ ∼

I kväll efter jobbet gick jag och handlade, för min frukostfil och Annas dito yoghurt var slut. Och så var det ju Wienerbrödets dag. Sånt måste helgas!

Vi firade Wienerbrödets dag.

Men mellan handling, kvällsmat (blomkålscurry) och fika var det bara att kavla upp ärmarna. I morrn eftermiddag kommer två karlar hem till oss och ska hjälpa oss att flytta ekbyffén från Salen till nya Matrummet. Vi behövde tömma byffén. Tillsammans klarade vi det, trots att vi båda två är ganska värkiga. Anna trodde nog att vi hade kunnat flytta den tunga ekmöbeln på egen hand, men det är jag inte så säker på med tanke på dagsformen. Dessutom ska karlarna som kommer hit i morrn också hjälpa oss med gångjärnen till dörren mellan nya Matrummet och nya Bokrummet. Det blir finemang och underlättar för distansarbete om den går att stänga, tycker tant.

Ekbyffén är tömd och kan flyttas till nya Matrummet av två starka karlar i morrn eftermiddag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.