Kära dagbok…

Torsdagskvällen försvann ganska raskt den också, trots att jag inte bar några böcker eller skuffade omkring möbler. Däremot gick jag igenom innehållet i en byrålåda, nåt jag har dragit mig för eftersom det rörde mina föräldrars dödsfall. Nu är det gjort och jag känner att jag har koll på saker och ting till dess att jag får ordentligt med tid att gå igenom handlingarna ordentligt.

Efter genomgången åt jag linsbiffar och spaghetti igen. Det var lika gott som på onsdagskvällen, om inte godare – jag hade ju simmat och bränt en del energi. En riktig energikick.

Torsdagsmiddagen var perfekt energikick efter simningen.

När Fästmön kom hem från jobbet stämde vi av dan och kollade en stund på TV innan läggdags.

∼ ♦ ∼

Premiärjobb härifrån idag.

Idag skulle det bli en vanlig fredag, men det blev det inte. Jag duschade och tvättade håret, vägde mig och satt vid köksbordet och slevade frukostfil när en nyckel stacks i låset. In kommer en blodig Anna. Denna jävla halka! Näsan blödde och tummen. Jag fick hjälpa med att kyla ner de onda kroppsdelarna och tvätta blodig halsduk. Glasögonen hade klarat sig tack vare att de inte satt på sagda näsa. Omplåstringen gjorde patienten själv. Jag ringde hennes jobb – två gånger – för de behövde veta om hon skulle komma eller inte (mindre intressant hur hon mådde…). Därefter parkerades sjuklingen en stund på kökssoffan, en stund på sängen och så i sin fåtölj. Jag lovade att följa med till nån akut om så behövdes. Ärligt talat var jag rädd för hjärnskakning mest. Nu blev inte det nödvändigt, för blödningen på och i näsan slutade och tummen är troligen bara stukad. Ena knäet har fått en kyss också. Hon lär skifta färg lite här och var, om en säger så. Jag ville inte lämna henne utan bestämde raskt att jobba hemifrån – webbstuga eller inte. (Det blev webbstuga via Zoom.)

Kort sagt kan en säga att Anna ordnade en blodig premiär för jobb på distans i nya Bokrummet… Och… nu har vi ont i var sin tumme, Anna i sin vänstra, jag i min högra. Dessutom lär Annas näsa bli lika stor som min. Ont i knäet får hon dock ensamrätt på, så ja. Anna är sjukast av oss.

Men eftersom sånt inte ska visas på bild kommer här i stället ett par bilder från nya Bokrummet.

Zebrafåtöljen med bokhyllorna bakom.

Kortsidan med bokhyllor.

Lunchen bestod av en delad matlåda med underbart god gnocchi med spenat och till det en fräsch grönsallad och vatten. Det blev en lagom portion, vi var inte så jättehungriga nån av oss.

Gnocchilunch vid matsalsbordet, minsann.

∼ ♦ ∼

Jag avslutade arbetsveckan lite tidigare och gick iväg för att handla tillsammans med Plåsterlappen och Dramaten formerly known as Roland. Hon fick lite luft samt prova knäet. Det kändes bättre. Näsan är öm, men vänstertummen gör ont. I skrivande stund får vi se hur helgen blir. Olyckor, även de av enklare art, kan orsaka att planer förändras. Tillkommit sen sist har en inbjudan till födelsedagsfirande gjort. Vi får se om vi kan. Jag har i alla fall en del ärenden på stan i morrn.

Dramaten ser tom ut men var full!

Brevbäraren levererade en hutlös faktura, utskriven igår och med förfallodatum igår. Den var från rörmokare Kvist – som skickade två rörmokare som inte kunde nånting om den typen av gästtoalett vi har. Då är det rätt väldigt skamligt att ta närmare 1 200 spänn betalt. Men jag har lagt in fakturan för betalning i eftermiddag. Och jag har lämnat ett surt meddelande i ett kontaktformulär hos företaget.

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning. Jag har gått ner 700 gram och även sänkt BMI med tre tiondelar. Det är bra. Fett i kroppen hade ökat med nästan tre procent, medan vattenmängden och muskelmassan hade minskat ungefär lika mycket vardera. Bentätheten hade minskat nån tiondel. Märkliga siffror, men bra att vikt och BMI har gått ner.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.