Kära dagbok…

Kvällsmat för en vrålhungrig simmare.
Jag var verkligen vrålhungrig när jag kom hem från simningen igår kväll. Men tre mackor på valnötsbröd, med en skiva örtkryddad kyckling respektive långlagrad cheddarost på, samt tre små tomater i olika färger, räckte bra. Senare på kvällen kom ett sötsug. Det stod jag emot. I kväll blir det värre. Då är jag på bio och till filmen vill en ju ha nåt sött att tugga på. Fast det finns ju också popcorn…
Resten av onsdagskvällen satt jag lite vid datorn, bara. Inte många sidor i min bok på gång läste jag heller. I stället försökte jag ägna mig åt Citrus och Lucifer – jag är ju både Mammis och Mamma fram till söndag eftermiddag. Båda katterna har hittat var sitt nytt favoritställe. Lucifer ligger gärna på leopardfilten, mellan elementet och min skrivbordsstol, vid skrivbordet i nya Bokrummet. Där har han legat och spunnit mest hela dan idag, med avbrott för pottbesök och lite slafs i matskålarna.

Lucifer ligger på leopardfilten, hans nya favoritställe, och spinner.
Citrus ligger gärna ovanpå en ihoprullad madrass som står i Pojkrummet. Arrangemanget är emellertid lite vippigt, så hon har farit i golvet ett par gånger. Men som katt landar hon förstås på tassarna och allt har gått bra. Sen ligger hon gärna i Fästmöns fåtölj när jag ser på TV. Igår tittade jag på nyheterna och då kom hon och la sig och tittade hon också.

Citrus ovanpå den vippiga madrassen.
Kattsanden skulle levereras igår kväll och det gjorde den. Fast tyvärr hade budet lämnat lådorna utanför porten och dragit. Jag fick gå ner och lyfta in lådorna, uppför en liten trappa, in i hissen och sen in på katternas toalett. Jag tog det mycket försiktigt med tanke på ryggen och händerna, men den ena lådan var astung. Det var bara att bita ihop och lyfta och det gick bra. Märkligt bud, dock, som bara dumpade lådorna utanför. Nu är väl inte kattsand nån het och spännande vara att sno, men det vi köpte kostade ändå nära en tusenlapp.

Budet hade dumpat två lådor kattsand utanför porten.
∼ ♦ ∼
Jag sov ganska dåligt i natt, trots att jag hade simmat mig trött. Men jag drack nog den sista koppen kaffe försent. Sen sov jag med öppet sovrumsfönster och folk som går förbi utanför om nätterna är inte alltid så tysta. Tisslingarna var i alla fall tysta och kom inte fram förrän jag hade gått upp i morse. Då fick de lamm i sina skålar och det gillade de väl sisådär.
Efter sedvanliga morgonbestyr – kattpottstömning, sopning, dusch och frukost – satte jag mig vid datorn och jobbade. Idag hade jag bara ett Zoommöte och på lunchen gick jag iväg för att handla lite på väg till ett vårdbesök. Det var mina onda fötter som skulle få omsorg. Jag hamnade på en solig januaripromenad under en blå himmel. Hann med en lunchciabatta också. Och när jag kom hem var fötterna fem kilo lättare – vardera. Tack för underverket, Agneta!
∼ ♦ ∼
När det här inlägget publiceras sitter jag troligen på Filmstaden och ser en skräckfilm tillsammans med M. Efter filmen går vi och äter nåt. Det får bli nånting lätt, för i morrn är det vägning, det är ju fredag. Hoppas jag vågar gå hem i kväll… Det räcker med fasan att jag missar säsongspremiären av Antikrundan. (Noll koll, dålig planering etc.)

Megan – årets läskigaste film – ska jag se i kväll.
Du får titta på dagens shelfie i stället, kära dagbok. Det kanske även jag borde ha gjort…

Dagens shelfie visar en detalj ur en hylla med svensk skönlitteratur.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Söta dom är kissemissarna… synd dock att ni inte fick deras toatillbehöver till dörren, tur ni har hiss iaf
GillaGilla
Jaa de är söta och jaa, verkligen tur att huset har hiss!!!
GillaGilla