Kära dagbok…

Onsdag och mitt i veckan redan. Det har blivit riktigt varmt igen, runt sex grader. I morse blåste det som vanligt, men det var ändå inga kalla vindar.

Här bygger Filmstaden för framtiden…

Morgonen blev lite halvstressig, för Fästmön skulle göra sig klar för en tripp till västkusten. Jag skippade därför morgonduschen och ”handtvättade” mig endast. Planen var ju att ändå duscha efter den tänkta simningen i kväll. Allt flöt emellertid på väl. Anna gav katterna mat, jag tömde deras pottor. Jag gick till jobbet, Anna till tåget.

Idag stannade jag för att fota bygget av nya Filmstaden från gatan nedanför. Toppen av huset syns från balkongen och sovrummet. Ibland på kvällarna har jag sett gubbar röra sig uppe i byggnaden i ljuset från nån strålkastare. Häftigt! Och jag är så glad att de bygger, för jag hoppas att det ger Biografmaskinisten en säkrare framtid.

På tal om Filmstaden har jag föreslagit M att vi går på bio och ser en skräckis i morrn kväll. Ett par knappa timmars verklighetsflykt, typ. Det tyckte M var en bra idé. Efter filmen går vi och äter nånstans.

Idag var det en riktig mötesdag på jobbet, nästan som förr. Fyra möten nästan på raken, bara avbrott mellan möte tre och fyra för lunch. På lunchen såg jag nån jag helst inte ville se. Tur att maten var god och att den litterära galna kärringen är underhållande. Hon är i vart fall fiktiv, till skillnad från personen jag såg.

Lunchsällskapet var av det fiktiva litterära slaget.

Efter det sista mötet gick jag hem och jobbade ett par timmar. Jag har haft väldigt ont i högerhanden idag och behövde ta en paus i arbetet. En promenad till Main Street passade då bra. Jag möttes i hallen av två hungriga katter som krävde mat genast – samt ett spännande paket från Bonnierförlagen. När katterna fått mat och medan jag startade jobbdatorn öppnade jag paketet. Inuti låg Bonnie Garmus bok Lektioner i kemi samt en magnet och en blyertspenna med en hälsning från Älska pocket. Boken är häftad och ges ut först den 1 februari (2023), men i ett något större format än en vanlig pocketbok. Nu vill man ha återkoppling från läsare på detta. Jag tackar så länge och återkommer när jag har läst boken.

Ett paket från Bonniers förlag Älska pocket…

Boken jag fick för recension och som jag läser just nu.

(Lucifer tackade för övrigt för maten genom att gå på pottan så det stank i hela lägenheten. Sen satte han sig på spaning i Pojkrummet.)

Lucifer spanar.

Vid 17-tiden plockade ihop mina simgrejor och gick iväg för det som nog är sista gången jag simmar före operationen. Trots att jag hade så ont i båda händerna idag slog jag rekord – 43 längder, alltså totalt 1 075 meter. Jag fattar inte själv hur jag orkar. Men jag peppar mig med att jag bygger upp musklerna runt de ställen där jag har ont – och andra ställen – nåt jag verkligen behöver. Det är som om jag blir… bekymmersfri i vattnet, lätt, smärtlös. Bastun efteråt är extra grädde på moset. Jag lär sakna simningen enormt nu före och efter operationen!

Dagens shelfie den 25 februari 2023.

Senare i kväll kommer kattsand hemlevererad. Så nu ska jag slänga i mig kaffe och mackor innan jag tuppar av. Efter simningen blir jag alltid vrålhungrig.

Tur att Anna inte har beställt så mycket sand och att just den varianten är lätt. Sanden är mer som strö än sten och grus. Det är skönt att få den hemkörd och jag behöver faktiskt bara försöka bära/släpa sanden från ytterdörren till katternas toalett, typ ett par meter.

Jag släpar som bekant hellre på böcker – fast just nu inte på nånting alls. Här kommer dagens shelfie, en detalj ur en hylla i nya Bokrummet. Där står böckerna stilla just nu.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Vad är det för journalister som jobbar på lokalblaskan? De kan ju inte ens stava till ordet vapen… (Än mindre hantera såna föremål, hoppas jag.)

Lokalblaskans journalister kan uppenbarligen inte stava.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.