Ett inlägg om ett italienskt rödvin.

Ett strävt vin på fyra druvor.

Söndagsmiddag kräver lite god dryck i glasen. Dessutom tyckte jag att det var värt att fira Fästmöns återkomst. Jag tog fram en flaska Poliziano Vino Nobile de Montepulciano 2019 ur vinskåpet.

Dessvärre hann jag knappt lufta vinet, men nåja… Det var ett exklusivare vin ur det tillfälliga sortimentet, så det borde funka ändå.

Det här vinet är gjort på fyra druvor: sangiovese, canaiolo, merlot och colorino. Två av druvorna är välkända för mig, de två andra icke. Canaiolo är en blå druva som tidigare var huvudruva i chiantiviner. Idag används den för att mjuka upp sangiovesedruvan som är ganska sträv. Colorino förstår den språkkunnige nog vad dess syfte är – att ge vinet fin färg.

Vinet är fylligt, strävt och har hög fruktsyra. Systembolaget rekommenderar det till rätter med mörkt kött, det vill säga nöt, lamm och vilt. Vi åt kolgrillad kyckling som var välkryddad.

Alkoholhalten ligger på 14,5 procent, sockerhalten känner jag inte till. På prislappen står det 241 kronor.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Nyanserad, kryddig doft med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, kryddnejlika, pomerans, nypon, nougat och vanilj. […] Nyanserad, kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, kryddnejlika, pomerans, nypon, nougat, ceder och kakao.

Det här vinet var väldigt strävt, men kycklingen och framför allt potatisgratängen vi åt till, mjuka helt klart upp det. Fruktsyran var tydlig. Doft och smak av mörk choklad och med tydlig smak av mörka bär gjorde vinet till en spännande upplevelse. Lite senare blev det påfyllning i glasen och till det smakrika ostar. Där kom vinet mindre till sin rätt.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.