Måndagen den 23 maj 2022: En härlig start

Publicerat den 23 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Tänk att få vakna en måndagsmorgon och inte ha ont! Så var det i morse. Dessutom sken solen. Fästmön torkade en liten fläck på golvet i Salen och var dessutom sen, men ändå på gott humör. Härlig start på veckan. Sen redan på väg till jobbet kände jag av vänsterfoten och under dagen påminde mig ryggen om sin närvaro. Men ändå. Starten var härlig på såväl måndagen som veckan. Utöver det såg jag en annorlunda bil på väg till jobbet. En klotterbil… Jag påmindes om att jag ska besiktiga min Kia på onsdag morgon. Håll gärna en tumme, kära dagbok!

Klotterbil

Den här klotterbilen påminde mig om att jag ska besiktiga Kia på onsdag morgon.


Men det är inte bara sakerna som ska få omsorg. I morrn eftermiddag ska jag få hjälp med mina onda fötter. Det behövs verkligen nu när främre delen av vänsterfoten är ond. Bilbesiktning och fotomsorg innebär att jag lämnar jobbet vid 13.30 i morrn eftermiddag med jobbdatorn. Lite hinner jag nog jobba efter fotbehandlingen liksom före och efter bilbesiktningen. Men sen är jag ledig torsdag och fredag. Med helgen blir det alltså fyra dagars sammanhängande ledighet. Underbart!

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen var ganska fullspäckad med möten. Fyra möten, varav två omlott (!) och där emellan ett lunchmöte med före detta arbetskamraten H. Det har gått alldeles för många år (fyra!) sen vi sågs sist, men så blir det när en byter jobb och även flyttar från stan. Ett av förmiddagens möten hölls utomhus, med kaffe och glass. Såna möten gillar vi!

Härligt återseende!
Ett extra härligt utomhusmöte idag på förmiddagen.

Måndagen avslutas med AW tillsammans med arbetskamraten A och vårt redaktionsråd som består av ytterligare ett A och även ett P från andra håll i verksamheten. Redan i morse lämnade P återbud, dock, så när du läser detta är vi en trio ute på vift i Uppsala, troligen på eller nära nån irländsk pub.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Helgen 20 – 22 maj 2022: Kulinariskt och lite kulturellt

Publicerat den 22 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Den här helgen har gått i maten och dryckens tecken. Kulinariska höjder har nåtts och gissningsvis har inte vikten precis minskat. Vi inledde i fredags kväll med fantastisk fisk, ostar och vin på Uppströms. Innan vi gick hem tog vi en GT på Rokugin hos Churchill Arms. (De kunde inte åstadkomma Tom Collins!) Det är sånt en kan göra när en inte har småbarn och en bor i stan. Kvällen avslutades hemma med kaffe, choklad och Shetland.

GT på Roku gin Churchill Arms

Roku-GT på Churchill Arms.

∼ ♦ ∼

På lördagen sov vi ovanligt länge, ända till 9.30. Så länge minns jag inte att jag har sovit på flera år. Det blev ändå en stunds läsning och kaffe på sängen. Min rygg bråkade, men jag försökte ändå fixa en maskin tvätt och hänga den samt tömma kattpottorna. Fästmön dammsög. Före städningen åt vi frukost. Anna har sina knep för att få mig att äta grönsaker, som synes…

Lördagsstart.
Annas knep för att få mig att äta mer grönsaker.


Jag ringde Annas snälla mamma. Hon hade en del saker inbokade på lördagen, så vi kom överens om att höras igen på söndagen. Anna och jag hade planer på att besöka Linnéträdgården på Svartbäcksgatan. Där var det öppen trädgård, nämligen, eftersom Carl von Linnés födelsedag skulle firas.. Nu var vädret lite oberäkneligt, men det blev ändå så att vi traskade upp till trädgården. Jag hade också ett par ärenden på stan.

I Linnéträdgården fanns väl inte ännu nån större växtlighet att beskåda, men ett antal lokala knallar var där med fina prylar. Vi köpte inget utan fick i stället flera bra tips till utflykter i sommar.

Fina smycken.
Här är vi!
Urläckra mosaikbord hos Lenas Stjärnor och Ljusa idéer.
Och så en björn!

Efter trädgårdsbesöket var vi fikasugna. Vi hoppade först in till Costas för att boka bord till kvällen. Vi hade tur den här gången och fick ett till klockan 18. På stan var vi inte ensamma. Jag hade ganska ont i ryggen samtidigt som jag var trött och behövde fylla på med energi. Det blev en fika på Kafé Kardemumma i biblioteket. Mina ärenden klarade jag väl därefter av ganska snabbt. Bland annat unnade jag mig ett nytt bälte. Nån ny resväska blev det inte, för det hann vi nästan inte titta på eftersom många affärer stängde redan klockan 16. Förhoppningsvis hinns det med innan vi reser. Jag behöver kolla den jag har på vinden först också, fast jag tror att den är trasig.

Lördagsfika på Kafé Kardemumma.
Jag köpte ett nytt bälte.

Vi gick hem en stund och slappade, gav katterna mat och fräschade till oss innan vi gick tillbaka upp till stan för att äta. Denna grekiska kulinariska upplevelse skildras i ett separat inlägg!

Innan vi gick hem för kvällen hoppade vi på Kitchen & Table. Linus gjorde oss var sin Tom Collins. Den var OK, men ingen fullpoängare. Vi blev helt enkelt tvungna att ta var sin GT också.

Linus Tom Collins var OK, men ingen fullpoängare.
GT:n var också OK.

Hemma lugnade vi ner oss med kaffe och kofläckschoklad och jag löste lördagssudokut innan vi ramlade i säng.

Kofläckschoklad och sudoku

Lördagskvällens avslutning.

∼ ♦ ∼

I morse sov vi också lite längre, men inte lika länge som igår. Jag läste ut boken jag fick låna av Annas snälla mamma. Nu läser jag en kriminalroman som jag har lånat av Anna. En måste varva genrerna lite.

Söndagsstart.
Jag läste ut den lånade boken till vänster och bytte till en annan lånad bok.

På förmiddagen skjutsade jag Anna och hennes snälla mamma till Slottet och Slottsträdgården. Själv tog jag en åktur med bilen, bland annat till ICA Gnista för att handla mat till katterna och lite till oss. Jag åkte och hämtade mor och dotter samt deras mat. Därefter skildes våra vägar.

Hemma på Main Street blev det kycklingchorizo för min del till söndagsmiddag. Efter maten tog vi en promenad till Korgtassen för att köpa glass. Var sin lakritsstrut blev årets glasspremiär.

Kycklingkorv till söndagsmiddag.
Dessert och årets glaspremiär blev lakritsstrut.

∼ ♦ ∼

Diskmaskinen jobbar, tvättmaskinen jobbar och jag ska jobba på jobbet i morrn. Nu ska jag stryka en hög kläder som har väntat alldeles för länge på ett järn. Vi varvar med kvällskaffe och senare nån brittisk deckare på TV.

∼ ♦ ∼

På eftermiddagen när vi just kommit hem skedde en olycka på järnvägsspåret. Folk är som vidriga gamar, nyfikna och jobbiga. En sprang omkring med kamera försedd med ett långt objektiv. Varför inte visa lite jävla respekt?! 

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Stöld

Publicerat den 22 maj, 2022 av Tofflan

Ett inlägg om en samisk roman.


Ann-Helén Laestadius bok StöldEn bok som jag länge tänkt sätta upp på inköpslistan blev jag härom söndagen erbjuden att få låna av Annas snälla mamma. Samiska författaren och journalisten Ann-Helén Laestadius har fått många priser för sina böcker. Romanen Stöld är baserad på verkliga händelser. Och nu har jag läst den!

Boken inleds med att den nioåriga Elsa kommer ensam till rengärdet. Där hittar hon sin renkalv död. Och en man som håller kalvens öra och en blodig kniv. Elsa lyckas få tag i örat, men hon säger inget till nån. Hur den här hemligheten påverkar henne senare i livet är en del av boken. Den här boken som handlar om tjuvjagade renar som dödas brutalt och en polis som struntar i att utreda brotten.

Det gör ont att läsa den här boken. Att nån skadar djur är aldrig OK. När dessutom små flickor drabbas är det än mindre OK. Sen att problemet är större än så är förstås inte klokt. Att nån tar sig rätten att mörda djur, nån annans levebröd och att samerna diskrimineras eftersom polisen inte ens utreder brotten mot dem är bara fruktansvärt. Författaren ägnar inte sin tid åt att smycka ut texten, vilket passar perfekt till det den handlar om. Kort, kärvt och kärnfullt beskrivs händelserna och karaktärerna för läsaren. Jag blir helt tagen av boken.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mat och dryck: Costas Taverna – enda äkta greken i Uppsala

Publicerat den 22 maj, 2022 av Tofflan

Ett inlägg om den enda äkta grekiska restaurangen i stan..


En efter en har de försvunnit, de äkta grekiska restaurangerna i Uppsala. Vi sörjer fortfarande en av våra favoriter som fanns på tio minuters gångavstånd från hemmet. Men nu är det som det är. På lördagen beslutade vi oss för att försöka få bord på Uppsalas enda äkta grekiska restaurang, Costas Taverna på Svartbäcksgatan. Vi lyckades! Promenadväg dit hemifrån skulle enligt Google Maps ta sex minuter. Men då är inte bomfällningen vid järnvägen inräknad. Så säg… tolv minuter. Helt OK och överkomligt, med andra ord.

Menyn hos Costas innehåller typiska grekiska restaurangrätter. Vi inledde med att dela på en fetaoströra med chili och grillat bröd. Till det drack jag en Mythos och Fästmön en lättöl. Båda ölflaskorna var härligt kylda och röran var lagom stark, det vill säga chilin tog inte över.

Fetaoströra med grillat bröd…
…och en Mythos blev min förrätt.

Till huvudrätt valde vi två olika rätter, Anna fläskkött, jag kycklingspett. Jag fick både tzatziki och en tomatsås till min mat. Båda såserna kändes hemgjorda och var välsmakande – jag brukar annars dissa den röda såsen. Lite lagom med grönsaker till samt pommes var andra tillbehör.

Huvudrätt koutopollo

Kyckling med god tomatsås som huvudrätt för mig.


Vi delade på en flaska husets röda som igår bestod av ett vin från norra Grekland. Vinet heter King of Hearts på engelska, grekiskan ger jag mig inte på. Nico Lazaridi heter producenten. Vinet var lätt och härligt rubinrött. Costas själv berättade att de grekiska vingårdarna nu börjar komma igen efter att turkarna bränt ner dem och vinstockarna.

Vin King of Hearts vin av Nico Lazaridi

Husets röda var ett vin från norra Grekland.

Vi skulle inte, men… det blev dessert i form av yoghurt med honung och valnötter. Till det tog vi ingen metaxa utan grekiskt kaffe, mitt med socker.

Grekiskt kaffe med socker…
Det blir grekiskt på fredag, hoppas jag.

 

Nycklar i taket

Undras var dessa nycklar passar…

Restaurangen är inte så stor och det finns ett begränsat antal bord inomhus. På framsidan mot Svartbäcksgatan står några bord sommartid och vad jag förstår finns även en uteservering på gården. Gissningsvis är det lättare att få bord under den varma årstiden. Kvällens sällskap och gäster varierade i storlek och åldrar – allt från yngre kärlekspar till äldre – och så en och annan barnfamilj.

Annars är restaurangen inrymd i ett gammalt mysigt hus. På en vägg är stockarna blottade. Väggen är dekorerad med svartvita foton – och kepsar. I taket hänger ett knippe nycklar. Bordsdekorationerna består av levande ljus i vinflaskor. Mycket enkelt och rustikt, men vackert. Enda invändningen vad gäller inredningen är stolarna som är otroligt obekväma för såväl rygg som ben.

Kepsar och svartvita foton hos Costas

Kepsar och svartvita foton på en blottad timmerstocksvägg är lite av den annorlunda inredningen hos Costas.


Maten var vällagad och smakade verkligen Grekland. Pluspoäng blir det för det direktimporterade vinet, som givetvis inte går att köpa på Systembolaget. Mysig atmosfär, lugn och ro vid matbordet och bra priser (notan landade på cirka en tusenlapp). Hit går jag också gärna tillbaka.

Flaska med stearin

Bordsdekorationerna var levande ljus i vinflaskor.


Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mat och dryck: Uppströms fisk & skaldjur – en kulinarisk pärla

Publicerat den 21 maj, 2022 av Tofflan

Ett inlägg om en kulinarisk pärla upptäckt alldeles i närheten.


Många är gångerna vi har passerat Uppströms fisk & skaldjur när vi har varit på närmaste köpcentrum för att handla. Många är också gångerna vi har sagt att vi ska äta där. I torsdags slog vi till och bokade bord till fredagskvällen. Förväntansfulla anlände vi klockan 18.

Blåkveite o chardonnay

Blåkveite och chardonnay till huvudrätt.

Vi hade i förväg studerat menyn och noterat att den var ganska kort. Vidare insåg vi att det inte var några snabbmatspriser. En varmrätt ligger på mellan 325 och 345 kronor. Ursprungstanken var därför att inta var sin varmrätt med var sitt glas vitt. Det blev trerätters.

Vi inledde med getost på bröd täckt av honung och mandlar och till förrätten var sitt glas Mellerudöl. Som huvudrätt valde vi mellan gös och blåkveite, en mindre sorts hälleflundra. Blåkveiten gick segrande ur valkvalet. Ett glas perfekt kylt och mycket gult chardonnayvin drack vi till.

Eftersom vi älskar ostar blev dessertvalet desto enklare. Även till efterrätt valde vi ost, nu två sorters ost, Gammelknas och Höglundsgaard med körsbärmarmelad och knäcke. På ägarens rekommendation blev det portvin till ostarna.

Förrätten var riklig.
Det blev ostar med tillbehör även till dessert.

Maten var helt suverän! Det var en underbar kulinarisk upplevelse att äta hos Uppströms. Förrätten var riklig, men inte för mycket. Huvudrätten, med sin underbara smöriga sås, smälte i munnen. Ostarna var sinsemellan väldigt olika, men mycket smakrika och goda.

Utöver detta var miljön lugn och trevlig. Två andra par dinerade samtidigt som vi. Från högtalarna strömmade mjuka hits från 1990-talet, nåt som gav måltiden extra känsla. Lokalen var ljus, med fiskiga inslag i inredningen såsom stora glasflöten i taket och basen till bardisken kaklad som fiskfjäll. På borden stod färska blommor och betong. Ägaren var inte alls påträngande utan mycket försynt och gav kloka dryckesförslag.

Notan närmade sig 2 000 kronor och det är ett högt pris. Dock inte för högt för denna utsökta måltid. Jag går gärna hit igen kanske inte varje vecka, dock, av ekonomiska skäl. Men för den som gillar fisk är det här rätta middagsstället att välja för speciella tillfällen. Till Uppströms går en för att i lugn och ro avnjuta fisk och/eller skaldjur i härlig atmosfär.

Bordsdekoration blommor och betong

Färska blommor och betong på borden.


OBS! Att boka bord ett dygn i förväg är ett måste på grund av anskaffning av råvaror. Till sommaren ska menyn bli något enklare och mindre varierad.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 19 maj och fredagen den 20 maj 2022: Bubblande lätt trots högre siffror

Publicerat den 20 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

På jobbet kan en välja bubblor ur kran till sitt vatten. När en är hemma kan en ibland välja bubblor från en flaska till sitt champagneglas. Igår var det torsdag. Det tyckte Fästmön och jag var en alldeles utmärkt dag för att öppna och dela på en flaska GW:s bubbel. Men först gick vi iväg och köpte nåt ätbart till och lite annat som saknades i kylen. GW själv hade legat kyld sen strax innan min födelsedag. Han blev liksom över. Sånt är bra. Så Anna öppnade flaskan som vanligt (jag är skotträdd) och jag skar upp räkstubbe och dukade fram. Festmåltiden intogs på balkongen. Och ja. Vi skålade för somliga på mitt jobb och firade att de har fått nytt jobb. Glädjen stod högt i tak. Katterna snodde runt benen och ja, de fick smaka räka.

Firade med bubbel och räkstubbe.
Lucifer FICK smaka en räka.

Ryggen bråkade som fan igår och jag hade svårt med synen också och lyckades vippa ut kvällskaffe eftersom min avståndsbedömning är åt skogen ibland. Inte hela muggen, bara lite och på ett av brickborden på balkongen. Till kaffet serverades ko-mönstrad choklad, inköpt i Berlin. Gissningsvis en orsak till de högre siffrorna som nämns i slutet av det här inlägget..

Nåja, krämpor och högre siffror… Bubblorna gjorde oss lätta och vi satt hela kvällen på balkongen och läste post och tidningar som vi inte hade hunnit med att läsa. Jag lånade Annas massagekudde till min onda rygg. Den gör mig mycket gott. Men vid 20.30-tiden kom min egen leverans från Flowlife via Budbee – min Flowfeet. Den kom i en gigantisk låda – och inuti den en nästan lika stor låda. Givetvis blev det en tripp ner till källaren med kartongerna, ordentligt ihopvikta Jag satte Flowfeeten genast på laddning och provade. Helt underbar för mina onda fötter. Anna provade också, men vill nog prova lite mer innan hon uttalar sig. Citrus höll sig på behörigt avstånd och såg misstänksam ut.

Ytterlådan var stor…
Innerlådan var nästan lika stor som ytterlådan.
På laddning.
Jag provar, Citrus är misstänksam.

Natten blev lite stökig. Vi sover dåligt båda två nästan varje natt. Jag var uppe två gånger, en gång gav jag katterna lite mer mat. Lucifer var då jättesocial och ville umgås, medan jag ville gå tillbaka till sängen och sova. Jag hade ont i ryggen och domningar i båda händernas fingrar. Mycket obehagligt.

∼ ♦ ∼

Citrus på mina skor på hallmattan

Du får inte gå! Citrus la sig på mina skor i morse när jag skulle gå till jobbet.

I morse var både Anna och jag trötta och sega, men vi kom upp, somliga tidigare än andra. Jag tömde kattpottorna. Förresten fyllde jag på sand häromdan. Bara det att hälften av sanden tycks följa med Tisslingarna ut i hallen, som en måste sopa miljoner gånger om dan också.

Lucifer ville ut på balkongen, men det fick han inte. Där får katterna inte vara när vi inte är hemma, bland annat på grund av att getingar gärna tar sig in där. Citrus ville att jag skulle jobba hemifrån. Den här fredagen skulle jag inte det utan traska till jobbet. Vädret var sämre, enligt väderappen skulle det regna från morgon till kväll. I morse stänkte det lite, det var allt. Det blev en ganska behaglig morgonpromenad.

När jag kom till jobbet publicerade jag en artikel med lästips och artikelns översättning som kom med mejl igår. Därefter jobbade jag på med en annan artikel som jag sen skickade iväg på översättning. Och så blev det en del redigeringar av sidor på intranätet med mera.

I kväll ska vi äntligen dinera hos Uppströms! Vi passerar ofta restaurangen – den ligger ju i Kvarnen – och varje gång säger vi att vi måste boka bord. Igår gjorde vi slag i saken. I afton står det alltså fisk på menyn. Det kommer självklart en rapport om middagen i ett senare inlägg!

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan weekend

Nu är det helg!

Så avslutningsvis… veckans kroppsliga siffror. Alla fattar ju att om en dricker alkohol, äter slafsig räkstubbe och mumsar choklad kvällen före vägning – då går en upp i vikt. Jag hade gått upp ett halvt kilo sen förra fredagen och BMI hade ökat med en tiondel igen. Men… det intressanta var att fettprocenten i kroppen har minskat med 1,3 procent och muskelmassan har ökat med lika mycket. Mängden vatten i kroppen var en procent högre än förra fredagen. Bentätheten hade ökat med en tiondel. Så helt bort i tok är inte de högre siffrorna trots allt. Kroppsfettet har minskat och musklerna och bentätheten har ökat. Det tyder på att jag har rört på mig mer än vanligt. Ja ja, det gäller att tänka positivt. Men nu är det helg och då blir det väl som vanligt frosserier… Fast fisk är mest frossa för hjärnan, sägs det ju.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 18 maj och torsdagen den 19 maj 2022: Livet i en soptunna eller Vis av erfarenhet

Publicerat den 19 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Livet i en soptunna? Tja det skulle kunna vara mitt liv. Det var mycket sopor och skitsnack igår kväll, faktiskt. Vissa saker börjar jag bli hjärtligt trött på. Eller hjärtligt och hjärtligt… Hmmm…

Det började med att Så Jävla Gullig a k a Citrus sprang omkring och luktade… bajs. Vid närmare klinisk undersökning visade det sig att den lilla hade bajs i stjärten. Under kvällens lopp försökte jag förgäves infånga den illaluktande sötnosen för att torka ren baken. Nån framgång hade jag inte förrän Fästmön kom hem från jobbet och vi med fyra händer kunde utföra detta roliga hemarbete. Jag fick nöjet att hålla katten i ett stadigt grepp, medan Anna torkade bajs. Det gick till sist. Inte för att Citrus luktar ros i arslet precis i vanliga fall (vem gör det?), men där sitter inte fast nån skit nu i alla fall. Vi ångrade bara att vi inte passade på att klippa bort ett par otäcka tovor också när vi ändå fick fast kattan. Men men, vi får göra nya försök med detta.

Citrus på köksbordet och kaffe och mackor

Hon luktade inte gott igår, men det finaste mor har sätter hon visst på bordet.

 

Bitmoji Tofflan i en soptunna

Tofflan, en tickande bomb i en soptunna?

Klockan 19 var jag nedkallad till ett möte i soprummet. Asså, jag trodde inte att man kunde ägna en halvtimme en fin majkväll åt att dividera om var ett sopkärl med lock för pappersförpackningar skulle placeras. Ovanför de mest engagerade cirklade dessutom en gigantisk geting, varpå jag höll mig på behörigt avstånd ute i källarkorridoren i sällskap av en person som inte heller kunde förstå hur detta beslut kunde ta sån tid. Att jag raljerar om detta beror mest på att jag tycker att en person uttrycker sig illa (grammatik är svårt för somliga) och otrevligt i sina mejl. Jag fick veta att jag inte var ensam om att reagera på detta, men vis av erfarenhet (inte bara av getingar utan också av otrevliga människor) tänker jag inte ta upp det med personen ifråga förrän det sker en tredje gång. (Jag har dock påtalat för ordförande att jag reagerade och tog illa vid mig.) En gång till och jag lär explodera. Så två gånger hittills har jag tagit emot otrevligheter, första gången bad jag om ursäkt, dessutom. Igår höll jag mig i bakgrunden. Gång tre… ja, nu är jag en tickande bomb. I en soptunna.

∼ ♦ ∼

Grön lönn mot blå himmel

Blå himmel och grön lönn på vägen till jobbet.

Idag var det en varm och solig majmorgon. Jag klädde mig alldeles för varmt med både tröja och jacka. Det var ens kallt vid Domkyrkan där det så gott som alltid blåser nordan. Himlen var blå och träden gröna. Det är en härlig tid – utom för den som är överkänslig mot pollen, förstås. Och i morrn och på lördag ska det regna…

Jag har glömt att skriva det, men jag har mött Den Pigga Brunögda (notera, inte Den Pigga Med Brunögat!) ett par morgnar den senaste tiden. Vi hälsar ju numera och jag blir alltid så glad av att se henne. Hon brukar vara ett gott tecken. De här sista gångerna har det inte varit så. Med mitt förnuft vet jag att det inte är så, hon har inget med min tillvaro att göra. Så jag väljer att fortsätta bli glad inuti när jag möter henne och kan bara önska att hennes leende sprids till mig och planteras i mig.

Det blev en bra arbetsdag i övrigt. Jag jobbade med några sidor på intranätet på förmiddagen samt gjorde en intervju. Därefter skrev jag en artikel som nu är ute på fakta- och citatkontroll. Lunchen intog jag tillsammans med arbetskamraten A. Vi raljerade över saker i tillvaron som är av mindre rolig art (bajsjakter och folk som slösar bort ens tid – men som blev lite roliga därför att vi just raljerade över dem. Och en ful klänning, på köpet. Ett gott skratt förlänger livet, eller hur?!

Jag har fått meddelande att min fotmassagegrunka Flowfeet ska levereras i kväll nån gång mellan 20.30 och 21.30. Det ska bli spännande! Igår kväll lånade jag för övrigt Annas Flowpillow heat för ryggen. Den gjorde underverk och ryggen har varit mycket bättre idag.

Anna fick en Flowpillow heat i julklapp, Här provar hon den.
Den här ska jag få levererad idag.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 17 maj och onsdagen den 18 maj 2022: Mysigt, men dåligt

Publicerat den 18 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Stadsmysterium Den påhittige brevbäraren

Det här mysteriet löste vi igår.

Tänk så fantastiskt mysigt det kan vara att promenera runt i stan en kväll i maj! Igår efter jobbet gick Fästmön och jag en promenad i centrala Uppsala tack vare stadsmysteriet Mysteriet med den påhittige brevbäraren, en födelsedagspresent till mig från Tisslingarna. Min rygg blev sämre och sämre igår, så det var perfekt att gå en promenad i stället för att sjunka ner i en trasig fåtölj (som en gång var den bästa fåtöljen för min dåliga rygg). Mysteriet bestod av 14 frågor vars svar hittades på byggnader, statyer och liknande i centrala Uppsala. Genom att lista ut svaren fick man fram ett antal nyckelbokstäver som skulle kastas om och besvara två slutfrågor. Jepp, vi lyckades! Promenaden tog cirka 1,5 timmar. Det var inte långt att gå och vi gick inte särskilt fort. Vissa frågor var lite knepiga. Slutfrågorna besvarade vi på K5, där vi avslutade promenaden med dryck (lokalt öl respektive spanskt vin) och ostar. Nåt gott ingick nämligen i presenten från kissarna, fast det var Anna som fick betala. Nu är vi riktigt taggade inför mysterium nummer två, Mysteriet med den listiga studenten, som jag har nätshoppat idag. Jag har också tipsat min chef om detta, eftersom hon var ute efter en present som har med jobbet att göra. Fast denna kanske är lite för lättsam… OBS! Stadsmysterier finns att lösa i flera andra städer, även Motala!!!

Vi besvarade fjorton frågor…
Här begrundar Anna de två slutfrågorna.
Belöningen: ost och vin!


När vi kom hem satt en av styrelsepersonerna med en kompis på uteplatsen. Det såg så mysigt ut och det är roligt att platsen utnyttjas av fler än en och samma familj som gärna sprider ut sig en hel dag. Jag har efterlyst bokningslista eftersom där finns en grill också, men inte fått gehör för detta. Det känns lite som om folk har gett upp.

Hemma skulle Anna fixa kaffe och jag lägga mig på golvet med benen upp. Så gjorde vi, med påföljd att jag blev yr och illamående. En mugg kaffe och två rutor choklad fick jag i mig. Sen blev jag så dålig att jag var tvungen att gå och lägga mig. Jag orkade borsta tänderna, men jag orkade inte ens tandtråda. Efter det sov jag nästan hela natten, men känner mig inte alls pigg och kry. Svårt att ta på hur det känns. Ryggen är i alla fall något bättre idag. Jag kör förstås med Linnex och hade stiftet med mig till jobbet.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan med skrattande och bajssemojis

Jag fick en god nyhet i morse.

Idag har jag suttit i möten större delen av dagen på jobbet. Men när jag först klev in fick jag en mycket god nyhet. Det är nästan så att en skulle kunna korka upp en flaska bubbel. Dessvärre behövde jag inga bubblor, jag var yr även idag.

Anna jobbar i kväll och jag har styrelsesaker att ta tag i, dels göra ett besök nere i soprummet eftersom det anses att ingen kan fatta ett beslut annars (!), dels förbereda ett protokoll. Jag känner mig fortfarande rätt dålig samtidigt som jag försöker behålla den mysiga känslan från igår.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 16 maj och tisdagen den 17 maj 2022: Åren går – och jag också

Publicerat den 17 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Åren går. Jag fick mejl från Tom igår och i morse. Han berättade att han blev 79 nyss och hans fru 80 för ett tag sen. Det känns som om det blir första, enda och troligen sista chansen att träffa honom när vi åker till London nästa månad.

Årsdag på WordPress 16 maj 2022

Min trettonde årsdag på WordPress igår.

Men tänk att åren bara går – utan att jag blir äldre än 16. Eller? Skojar bara, jag blev ju 60 för tre veckor sen. Det kan emellertid somliga inte tro. Igår var det två personer, som inte känner varandra, men som träffar mig på jobbet respektive i styrelsearbetet som trodde att jag var runt 45. Min enhetschef försökte också, i ett utskick inför firandet på jobbet, få mig tio år yngre, såg jag. Roligt, men… den bistra sanningen är… att med åldern kommer krämporna. Bland annat. Varje dag har jag ont nånstans. Idag har jag till exempel ont i vänsterfoten, ont i ryggen, mitt högra ringfinger domnar (nu inte bara toppen utan hela fingret) och det kliar under höger öga. Dessutom ser jag jävligt illa. Annars så… är jag typ 16, som sagt, eller 45, möjligen 50. Väldigt osäkert. Säkert däremot är att jag hade bloggat i 13 år igår. Det var min årsdag på WordPress och jag fick ett diplom. Härligt att få diplom för det jag skriver när en och annan tycks reta sig på det och gör vad de kan för att begränsa det. Ni kan ta en lång titt på diplomet här intill. Ha ha haaa!

∼ ♦ ∼

Igår kväll fann jag väl lite mer ro i kropp och själ. Tisslingarna låg på olika håll och sov eller halvsov. Sånt bidrar till att jag ska få ro. Men lite oro har nog de också i kropparna, för Citrus kan vara ett riktigt häftplåster och följa en i hasarna och Lucifer… Han har fått nån idé om hur han skaffar sig uppmärksamhet genom att krafsa på de stängda dörrarna till vår TV-möbel i plåt. Det är nåt han har börjat med sen Fästmön köpte ny TV. Det är som att han tycker att den stjäl vår uppmärksamhet – från honom. Citrus kan i stället ligga i Annas fåtölj eller soffan och titta på skärmen, helt fascinerad och stilla. Märkligt, egentligen, de är tvillingar, de där två katterna och ändå så olika.

Jag hade lite ro att läsa…
Lucifer villl också gärna kunna vara på balkongen.
…och Citrus halvsov i en fåtölj.

Anna hade beställt många liter kattsand och den skulle levereras igår. Det är helt perfekt att få dessa tunga påsar hemburna innanför tröskeln. Två lådor kom i avtalad tid. Den ena var rätt otymplig. Kanske var det kånkandet på dessa som gjorde att ryggen bråkade som fan idag?

Två lådor kattsand

Två lådor kattsand, inte så tynga, men lite otympliga, kanske är orsaken till min onda rygg idag.

∼ ♦ ∼

Raggmunk med andra tillbehör än lingonsylt och fläsk

Annorlunda raggmunk.

Idag har jag, förutom att jag har svurit över ryggen, bland annat skrivit en artikel till intranätet, deltagit i möten och korrekturläst ett nyhetsbrev. Att skriva gör mig alltid lycklig, men idag har lyckan inte varit odelad på grund av ryggen. Mitt lilla husapotek på plan 1 var dessvärre tomt, så jag fick försöka härda ut. Understundom låg jag på golvet, understundom promenerade jag. Lunchen intog jag sittande med min bok på gång till sällskap. Jag åt nån sorts raggmunk, men inte med lingon och fläsk som tillbehör utan gräddfil, torkad lök och nåt grönt. Det var… annorlunda…

Men mer promenerande ska det bli! I födelsedagspresent (ja åren går ju och jag också) av Tisslingarna fick jag ju ett Stadsmysterium. När det här inlägget publiceras är Anna och jag ute och rör på oss och försöker komma på brevbärarens hemlighet.

Stadsmysterium Den påhittige brevbäraren

Stadsmysteriet ska lösas i kväll. Förhoppningsvis…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 16 maj 2022: Vad ska jag välja bort?

Publicerat den 16 maj, 2022 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Igår kväll kom vi på att vi inte hade sett sista avsnittet av Bäckström. Fästmön sparkade igång TV4 Play och det gick hur bra som helst. Det kan ju bero på att det inte är nån som belastar routern med att spela just nu, det var i alla fall vad Annas snälla dotter gissade. Gymnasisten har varit och är kvar hos sin pappa, men anländer så småningom till Main Street. Det ska ju tas student inom en snar framtid…

Efter Bäckström borstade jag tanden och smorde in benen med den bajsfärgade salvan. Väl i sängen orkade jag bara läsa ett kort kapitel ur min bok på gång, den som jag fick låna igår. Det är korta kapitel och det gillar jag. Men berättelsen är tung.

Boken Stöld

Bra och korta kapitel, men tung.

 

∼ ♦ ∼

Hopptimisten

Kär men onödig på flykt?

Frampå småtimmarna drömde jag. Jag drömde ingen bra dröm. Jag drömde att det var krig. Ja, jag är inte opåverkad av vare sig den bok jag nyss har läst och det som händer runt omkring. Jag skulle fly. Fem saker fick jag ta med mig i ryggsäcken. Fem. Först kom jag bara på tre. Enkelt och greit, tänkte jag, och valde Hopptimisten, som jag fick av Anna när jag fyllde 50, en lustig sten från farmors och farfars hem och fyra foton på mig, mina föräldrar och morföräldrar (alla bilderna sitter bakom glas i en och samma ram). Tre saker… Sen tänkte jag att plånbok med kontanter kanske var bra. Och så min medicin. Glasögon, två sorter (läsglasögon och vanliga), linser… Eh vänta nu… Det var visst fler saker än fem. Vad skulle jag välja bort? Skulle jag vara rationell och välja bort det kära, men onödiga? Eller skulle jag välja bort nåt som har med kroppen att göra och som jag skulle kunna försöka klara mig utan? Hur det hela slutade vet jag inte. Jag sjönk ner i nån sorts dvala och vaknade av mobillarmet klockan 6.15.

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen idag blev ganska bra, trots att jag var trött och inte på bästa humör i morse. Dagens tre möten var samtliga bra och det betyder mycket. Ett av dem var ett avstämningsmöte med min chef. Vi hann inte prata färdigt! Jag har fått en del nya skrivuppdrag och det är kul. Vidare har min arbetskamrat G nu äntligen kunnat publicera de sidor på intranätet som vi började jobba med i höstas. Det saknas emellertid fortfarande vissa översättningar.

Min arbetskamrat A fyller år idag. Goda arbetskamrater bjuds i samband med födelsedagar på lunch av mig. Det är det minsta jag kan göra. Men som synes fick A inte så mycket att äta. (Brickan längst bort i bild där ett vattenglas, bakom vilket en brödbit skymtas samt en assiett med nån sorts sås och ett majskorn under kanten.)

Vegetarisk lasagne

Jag bjöd arbetskamraten A på lunch. Som synes var den ganska torftig – A:s bricka längst bort i bild.

∼ ♦ ∼

I kväll är Tisslingarna och jag ensamma hemma igen. Anna är iväg och jobbar. Men vi är på plats på Main Street och ska bland annat ta emot en leverans av kattsand. Vidare ska jag besvara ett mejl från Tom i England. Nu är det cirka en månad tills vi träffas. Det ska bli så roligt att ses, jag har ju inte så mycket släkt. Den lilla jag har vill jag inte välja bort.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer