Kära dagbok…

Sverige, dagen efter och vardag igen. I lådan en svensk flagga, en snusdosa och blommor.

Uppsala i morse kändes lite som… dagen efter. Det har varit en långhelg för min och många andras del. Fredag var jag ledig för studentfirande, lördag och söndag är jag oftast ledig och igår var det nationaldagen, sedan 1983 röd dag. Ändå känns det som om dagarna mest har svischat förbi, fyllda av allt från glädje till oro. I fredags var det studentfirande med förberedelser och efterarbete, i lördags fixade jag min nya mobil och sen fick vi nattgäst (kärt besök!), i söndags gjorde vi vår årliga utflykt till Emmaus i Gryttby och igår… tankade jag, men var mest hemma och skrev, läste och rensade mobilen på bilder. Just det senare är väldigt bra att göra när en är lite orolig. Dessutom är det underbart att göra när mobilen en grejar med inte behöver laddas stup i ett.

Framåt morgonen hade jag en märklig dröm om jobbet. Jag och arbetskamraten E sjöng schlagers och sen hamnade jag i ett datorspel med racerbilar. När jag vaknade var jag både yr och glad – och längtade till jobbet.

Levisanoraken var perfekt idag.

Det var extra skönt att promenera till jobbet också eftersom jag inte hade varit ute så mycket igår. Temperaturen låg på runt 15 grader och jag tog ingen tröja, bara min Levis-anorak. Det blir kyligt på jobbet, men jag har en luvatröja hängandes i kapprummet sen länge.

Ryggen känns av, så jag fortsätter att försöka växla sittande och stående när jag jobbar. I natt var det emellertid mest domningarna i fingrarna som var mest obehagliga och jobbiga. Högerhandens ringfinger är värst. Där släpper domningen aldrig i fingertoppen. Märkligt, jag kanske ska fråga min duktiga naprapat om det. Stortåmusklerna fortsätter jag att jobba med att stärka, de andra övningarna har jag lite svårt att göra. Foten har fått vila ganska mycket de här lediga dagarna och det är helt rätt. Den bar mig till jobbet utan att göra ont så mycket, hem började den konstra.

Det börjar märkas att sommarsemestrarna närmar sig. Själv ska jag gå på semester om cirka en vecka, men efter Londonresan ska jag jobba en vecka. Därefter väntar fem lediga veckor. Det ska bli underbart skönt, jag känner mig trött och sliten. Nu gäller det bara att hålla ut.

Så här roligt hade vi senaste gången vi var i London.

En bit av glastaket i det nyrenoverade stadshuset.

I kväll återvände Storasyster och Lillebror från sin resa norrut. Redan i morrn ska de tillbaka till Arlanda för att flyga utomlands. Jag själv träffade lägenhetsvakten efter jobbet idag för att överlämna nycklar. Bästa M i samarbete med Biografmaskinisten ska se efter vårt hem och Tisslingarna. I samband med nyckelöverlämningen fick jag en glimt från insidan av vårt nyrenoverade stadshus. Glastak precis som på mitt jobb och säkert mycket annat också.

Fästmön stod och stekte mat när jag kom hem, för syskona O hade önskat kycklingmiddag innan de far vidare till sin far. I kväll hoppas jag på lite lugn och ro och helst inga dränkta mobiler eller bränder utan bara en vardagskväll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.