Kära dagbok…

Jag vill inte bli behandlad som nåt man stoppar i en bajspåse.

Det blev inte precis nån vanlig vardagskväll igår med lugn och ro, men jag blev bjuden på hemmamiddag av Fästmön. Två hungriga barn anlände och middag lagades så att det även fanns mat och glass till efter för mig. Jag brukar inte äta middag hemma på vardagskvällar, utan äter mitt huvudmål mitt på dan på jobbet. Två mål lagad mat blir för mycket när en har ett stillasittande jobb. Dessutom vill jag inte orsaka extra arbete i köket för Anna. Nu blev det kyckling och ris och nej, jag tog ingen bild. Men det var roligt att träffa Storasyster och Lillebror. Storasyster är en sån positiv och omtänksam person. Jag önskar att hon kunde smitta av sig sitt lätta sinne. För egen del står jag och trycker mig mot gränsen, i vissa läger, för vad jag upplever att jag står ut med. Jag vill varken vara nån bajspåse eller bli behandlad oförskämt. De flesta behandlar mig med vänlighet och respekt, några väljer mig framför andra. Jag vill inte bli satt på nån piedestal, men jag kräver lite vanlig jävla hyfs. Och kanske en smekning över kinden nån gång ibland eller en kram när det är tufft. Tyvärr är det de negativa undantagen en minns, de som gör rivmärken i själen.

Jag erbjöd bonusbarnen skjuts ut till fadern i Förorten och det tackade de ja till. De var trötta efter resan och dagens resa skulle börja tidigt. Det är inte svårt att hjälpa utan bara trevligt när människor tackar. Bonusbarnen tackade för skjutsen och då är det extra lätt att vara snäll tillbaka. Vi skildes åt med kramar och påminde varandra om att nästa gång vi ses blir det i London. Hoppas vi. Vi har flygbiljetter hos SAS och där hotar, förutom köerna på Arlanda, såväl konkurs som pilotstrejk.

∼ ♦ ∼

I morse var det trångt på frukostbordet.

I natt vaknade jag flera gånger av såväl kramp i fötterna som regn. Jag har väldigt ont i foten idag. Mulet var det på alla håll och kanter, men jag överraskades inte av nån nederbörd på väg till jobbet. Men först fick jag trängas vid frukostbordet med herr Katt. Min sambo och jag har lite olika uppfattning om huruvida katterna får vara på bordet eller inte. I morse orkade jag inte lyfta ner Lucifer. Han hoppade dock upp i fönstret när han inte ville vara bokstöd och dessutom hörde en fågel utanför. Jag sopade och tömde kattpottorna samt bäddade innan jag gick. Eller haltade. Kattskiten slängde jag i en tunna i allén. Kom fram ännu senare än vanligt till jobbet, samtidigt fortfarande bland en av de två första på avdelningen.

Idag har jag haft ett antal möten som vanligt och även pillat med lite högt och lågt. Efter jobbet, när det här inlägget publiceras, träffar jag min arbetskamrat A och hans fru N över en öl och en bit mat. Anna är medbjuden och välkommen, men har avböjt. Fast vem vet, hon kanske får för sig att joina oss.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.