Ett bubbel: Cava Complicado de Miss Li

Ett inlägg om ett spanskt bubbel.



Cava Miss Li och två glas

Cava från Miss Li till aperitif och senare till fisk och skaldjur.

För ett tag sen köpte Fästmön hem två flaskor bubbel med musikalisk anknytning. P. Lex är ett favoritbubbel sen tidigare, men Cava Complicado de Miss Li hade vi inte testat förut. Så hur står sig miss Lis Cava mot Petters prosecco?

Den här cavan är torr och inte jättefyllig med hög fruktsyra. Sockerhalten ligger på endast 0,6 gram per 100 milliliter. Alkohohalten är 11,5 procent. Inte så söt och inte så stark, alltså.

Systembolaget föreslår cavan som aperitif eller till rätter av fisk och skaldjur. Då följde vi rekommendationen eftersom vi tog ett glas före maten och resten till fisk och skaldjur (laxrullar, räkor, insjökräftor och havskräftor).

Nu anges den som en ordervara hos Systembolaget, men söker man finns den att köpa på vårt närmaste bolag. Priset är 109 kronor.

Så här står det på Systembolagets webbplats om cavans doft och smak:

”Fruktig doft med inslag av gröna äpplen, honungsmelon, kex och citrus. […] Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, honungsmelon, kex och grapefrukt.

Nog var cavan frisk alltid. Eller sprudlande, som Miss Li, vilket anges på flaskan. Somliga tog en sipp, konstaterade att cavan var väldigt bubblig och rapade. Jag tyckte att den var frisk och fruktig, citus noterade jag i doft. I smaken tyckte jag att jag kände päron och nåt brödigt, kanske kex, dårå.

Miss Lis cava får godkänt med råge. Den är god och lättdrucken – det var inte alls svårt att tömma en flaska på två personer. Helt upp till Petters prosecco når den dock inte.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Musik, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 8 september och fredagen den 9 september 2022: Lätta saker och tyngre

 



Kära dagbok…

Rostade mackor kaffe linneservett med silverring o boken Grävlingen

Stylish dukning vid torsdagsmiddagen.

Tänk att jag orkade simma ytterligare två längder igår! Det låter inte mycket med 14 längder, men för mig, med min kroppshydda och dåliga kondis, är det mycket. Efteråt var jag som vanligt vrålhungrig. Nån middag orkade jag inte tillaga, utan det blev rostade mackor med ost och kaffe till samt i sällskap av min bok på gång. Jag dukade i alla fall vid mitt fina köksbord på lite stylish sätt med linneservett och servettring i silver. Du skulle bara veta, kära dagbok, hur många gånger jag har blivit häcklad för det. Men så är jag uppfostrad, linneservett och personlig servettring i silver var en del av min uppväxt. På äldre dar återupptog jag traditionen. När min mamma hade gått bort tog jag reda på servettringen jag hade haft i föräldrahemmet ända sen jag var barn. Det är den jag använder nu. Och det går så bra så. Dessutom äger jag miljoner linneservetter…

Utöver att äta en fantastisk middag tog jag tag i min strykhög. Katterna fick förstås lite mat, men låg mest och sov. Lucifer låg nedanför min fåtölj när jag satte mig ner efter middag och strykning för att läsa en stund.

Vid 19.30-tiden nåddes jag av beskedet att drottning Elizabeth II hade gått bort. Det kändes både märkligt och sorgligt, för hon har liksom alltid funnits. Kung Charles III känns inte lika… sympatisk. Det har kanske med mina känslor kring prinsessan Diana att göra. Hon, som förblev prinsessa. Nu blir hennes efterträdare Camilla drottning. Ja ja, konstigt är det. Hur blir det nu med The Crown (inspelningen pausas en vecka, noterade jag på nätet) och hur gör SJ Bennett med sina böcker om drottningens detektivbyrå..?


Som den senaste tiden gick jag och la mig tidigt.
Jag mår inte bra. Kroppen känns lättare, jag äter mindre men… Nåja, jag ska ju träffa en läkare nästa vecka. När Fästmön kom hem nånstans mellan 21.15 och 21.30 kunde hon inte stänga porten. Jag fick klä på mig och gå ner och stänga. I morse satte jag upp en lapp efter att ha meddelat de andra i styrelsen. Det verkar ha med en anpassning att göra.

∼ ♦ ∼

I morse var det varmare igen, men mulet. Jag skuttade inte precis ur sängen, för igår när jag simmade fick jag kramp i högerbenet och även i vissa tår. Benet känns inte helt OK idag. Jag har försökt gå så mycket jag kan – ibland är det inte svårare att bota kramp än så.

Arg på jobbet Tofflanbitmoji

Inte världens bästa dag idag.

Fredagen körde igång med en väldig fart på jobbet. Och som så ofta när jag ska göra nåt krånglar systemen. I stället för att en sak blev klar på en kvart tog den minst en och en halv timme i anspråk av min arbetstid. Utöver det uppstod frustration, irritation och stress. Jag har också haft korrekturläsning på mitt bord idag. Samtidigt pågick ett intensivt mejlande inom styrelsen. Jag tror att jag helt enkelt får stänga av den biten under arbetstid, det fungerar inte att bli störd och avbruten hela tiden.

Dagens lunch blev lätt. Jag hade kunnat tillbringa den med Grävlingen, nu blev det i stället en dejt med den som pratar snabbast på vår avdelning. Vi behövde verkligen ses. I kväll får jag äta tillsammans med de andra på Main StreetAnna har köpt skaldjur.

Boken Grävlingen ostfralla ägg o yoghurt

Lättlunch idag – fast minus boken.

∼ ♦ ∼

Helgen ligger framför mig utan några andra inbokningar än att jag ska rösta på söndag. I morrn är det kulturnatt här i Uppsala. Det blir roligt att gå ut och kika en stund, inte i sällskap av min bok på gång utan med en människa.

Men innan jag tar helg är det dags att rapportera mer om kroppen. Fredag är det ju vägning. Äntligen hade jag gått ner ett kilo! Men lustigt nog hade mängden fett i kroppen ökat med tre procent och muskelmassan minskat med 2,8 procent. Mängden vatten i kroppen var nästan två procent lägre än förra veckan. Bentätheten hade minskat med en tiondel. Minskat hade även BMI med fyra tiondelar. Vikt och BMI är jag nöjd med, förstås. Muskelmassan borde vara högre och fettprocenten lägre, men så är inte fallet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 7 september och torsdagen den 8 september 2022: Varför vara ledsen..?

 



Kära dagbok…

Om onsdagskvällen finns inte mycket mer att tillägga än det jag skrev igår. Jag körde två maskiner tvätt, gick på styrelsemöte och skrev sen protokoll från mötet vid min dator på morfars skrivbord. Igår var det inga kontroversiella frågor uppe på bordet. Egentligen var det endast en fråga om ett avtal som vi pratade om en lite längre stund.

Filofax och protokoll i röd plastficka

Det gick ganska snabbt att skriva protokoll efter kvällsmötet.


Det gick ganska snabbt att skriva protokoll.
Och det var en väldig tur, för jag var lika trött som Citrus. Fast hon hade förstås hjälpt till att städa på Main Street under dan. Jag hade bara jobbat, tvättat, varit på kvällsmöte och skrivit protokoll. Jag gick och la mig strax efter klockan 21, läste en stund och somnade sen.

Citrus sover i Zebrafåtöljen

Citrus hade varit med och städat igår och var trött på kvällen.

∼ ♦ ∼

I morse var det soligt men ganska kallt. Jag tog ändå bara en tröja, för jag skulle ta ut friskvårdstimme på eftermiddagen för att simma på Centralbadet och därefter gå till Main Street. Efter simning och bastu brukar jag koka.

Tisslingarna låg och väntade på mig – läs: frukostsugna – när jag klev upp. De fick tonfisk och slafsade väl i sig hälften, ungefär. Sen gick Lucifer och la sig igen och Citrus skuttade ut på balkongen.

Lucifer och Citrus äter frukost

Frukostkatterna Lucifer och Citrus.


Jag åt min frukost vid mitt fina köksbord,
ett av IKEA:s bord från 1950-talet, har jag lyckats forska fram. Galonsoffan och nån av stolarna samt en pall hör inte till bordet och en stol står på katternas toa. Säkert inget värdefullt möblemang, en del anser det obekvämt och opraktiskt, nån tycker säkert att det är fult också. Men jag gillar det och så jättemånga möbler som är mina finns inte på Main Street. Eller… jo, morfars skrivbord, tre byråar, mammas brudkista, två fåtöljer, ekbyffén, drinkvagnen… Farmors sekretär och mormors säng finns också, men tillhör inte mig längre och mammas köksbord och stolar finns inte ens kvar på Main Street. Det mesta av konsten och tavlorna är nerpackade i tavellådor på vinden där de sprider stor glädje (not!). På vinden står också stolarna som hör ihop med ekbyffén. Tyvärr är bordet i det möblemanget kastat. Ja ja, saker… En kan ju ingenting ta med sig i slutänden ändå, så varför vara ledsen över detta?


På jobbet körde dan igång i full fart.
Två av mina tre kollegor kände sig lite halvkrassliga och alla tre jobbade hemifrån. Jag försökte jobba på efter bästa förmåga ändå. Lite trist utan kollegor, bara, men det finns ju annat trevligt folk på jobbet. Nu är vi ju inte där för att socialisera utan jobba, fast det är ju alltid roligt att prata med nån när en har rast. Vissa dar pratar jag nästan inte annars. Det känns som om jag håller på att bli min mamma ibland! Vid förmiddagsfikat blev jag väldigt berörd av det en kollega sa och jag kände mig riktigt ledsen. Ibland kan människor vara onda och plåga andra.

Lunchen tillbringade jag med två före detta kollegor. Då blev jag lite gladare, för dessa två ser fram emot nya liv snart. Cecilia, till vänster, stöttade mig mycket i början när jag kom ny till universitetet. Judith, till höger, har varit en person jag har haft många trevliga fikastunder och guidade turer om träd och växter med. Vi delar också en passion för Louise Pennys Gamache/Three Pines-serie. Tack för att jag fick vara er kollega i fem år, ungefär! Och tack på alla på Feiroz för god mat och kaffe!

Cecilia o Judith

Lunch med två som snart börjar sina nya liv.

På eftermiddagen var det bland annat ett 50-årsfirande på avdelningen. Jag deltog, sjöng, hurrade, grattade och drack en mugg kaffe. Tårtan, toscakakan och kanellängderna lät jag bli. Jaa, jag kan vara ståndaktig ibland, men det var skitsvårt.


Sen gick jag och simmade.
Och vet du, kära dagbok, det blev 14 längder idag, två fler än förra veckan. Inte konstigt att jag känner mig som hon nedan.

Liten docka med usbminne

Som jag känner mig…


Nu blir det ingen god middag.
Som vanligt efter simningen är jag vrålhungrig. Jag åt en banan när jag kom ut från Centralbadet, när jag gick för att lämna det påskrivna protokollet. Nu ska jag rosta ett par mackor och dricka lite mer kaffe.

∼ ♦ ∼

Idag är det FN:s läskunnighetsdag, en dag som ska stärka läsandets roll hos både barn och vuxna. Klockan 19 är det dags för Read Hour, ett finländskt initiativ. Så då tänker jag läsa en timme. Sen blir det strykbrädan. Varför vara ledsen..?

BitmojiTofflan på bokhög

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 6 september och onsdagen den 7 september 2022: Mycket att göra = lite tid att tänka

 



Kära dagbok…

Vad ska man säga om gårdagskvällen? Det finns inte mycket att berätta. Jag gjorde mina kvällsmackor, Fästmön kom med en mugg kaffe där jag satt vid datorn. Sen gick jag ut på balkongen och åt och läste. En kollega och jag hade världens Wordfeudmatch igång. Jag blev helt utmattad.

Det blev bokbyte och den japanska boken jag läste på engelska tog sig lite i slutet. Men ändå. Den var inte riktigt min typ av bok. Nu läser jag en svensk rysare. Jag vet inte varifrån eller hur jag fick höra talas om den, men den har börjat riktigt bra.

Böckerna Before the coffee gets cold och Grävlingen

Bokbyte från japansk bok på engelska till svensk rysare.


Sen innehåller den dessvärre sånt persongalleri
som finns i mitt verkliga liv. Det blev lite tufft igår när jag upptäckte det. Jag försökte skratta åt det och göra en rolig grej av det, men skrattet fastnade i halsen. Jag gick och la mig tidigt.

Jättebebis i Grävlingen

Jättebebisar tycks förfölja mig och finns även i litteraturen.


I stället kom gråten.
Stilla tårar över mina tillkortakommanden som människa. Det jag önskar av andra och det andra önskar av mig tycks inte kunna mötas. Kort sagt: jag är värdelös på vissa relationer. Det är med stor sorg i hjärtat jag tvingas konstatera att jag står inför ett nytt misslyckande. Jag dör inifrån och ut. En liten framgång för mig personligen är emellertid att jag i alla fall i morse bad en person om ursäkt. Även om man är ledsen och arg får man inte bete sig illa mot människor som är snälla och harmlösa.

∼ ♦ ∼

Det finns i alla fall folk som vill vara med mig. Två luncher med före detta kollegor är nu inbokade i morrn respektive senare i månaden. Idag var jag inställd på lunch med Grävlingen, men fick sällskap av före detta kollegorna M och F. Jag funderar på vilken dag jag ska simma den här veckan. Det lutar åt morgondagen. Vi har visserligen en uppvaktning på jobbet på eftermiddagen, men jag kan nog ändå gå skapligt och ta ut min friskvårdstimme.

Kycklinglunch med boken Grävlingen

Kycklinglunch med Grävlingen – fast bara en kort stund. Sen fick jag mänskligt sällskap av M och F.


Idag var det möten en stor del av eftermiddagen
samt en avtackning för en kollega på en annan avdelning. Och i kväll har jag styrelsemöte med efterföljande protokollskrivning. Jag har också kört en maskin tvätt och hängt tvätten. Mycket att göra = lite tid att tänka.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Before the coffee gets cold

Ett inlägg om en japansk bok på engelska.



Toshikazu Kawaguchis bok Before the coffee gets coldI somras, när vi var i England, köpte vi ett par böcker vardera hos Daunt Books. Jag noterade att Fästmön kämpade länge med en bok och blev nyfiken. Boken är på cirka 200 sidor och har den mysiga titeln Before the coffee gets cold. Författare är Toshikazu Kawaguchi. Jag tänkte att det skulle bli en annorlunda upplevelse att läsa en bok av en japansk författare, dessutom på engelska. Så jag lånade boken och nog blev det en annorlunda upplevelse… 

På en bakgata i Tokyo finns sen över 100 år ett litet kafé. Där kan gästerna dricka kaffe, men de kan också resa bakåt i tiden. I den här boken får läsaren följa fyra personer som tar den möjligheten. Men givetvis finns det regler för de resande att hålla sig till. Bland annat måste de sitta på en speciell plats, de får inte lämna kaféet och de måste återvända till nuet innan kaffet blir kallt.

Ovan som jag är med japansk berättarkonst tycker jag att boken är omständigt skriven. Reglerna för att få resa i tiden tycks hela tiden föröka sig och bli fler – eller också får de resande gästerna nya saker att förhålla sig till. Vad tror de egentligen att de kan uppnå med sin tidsresa, de får ju inte möjligheten att förändra nåt?

Boken har ett ganska vackert språk. Varken personbeskrivningarna eller miljöskildringarna är inte särskilt djupa. Det här är en tänkvärd liten bok. För vem av oss har inte velat resa i tiden? MEN så frustrerande att trots allt inte kunna ändra nåt. Boken ”tar sig” något i slutet. Ändå är den här boken inte helt i min smak

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 5 september och tisdagen den 6 september 2022: Inte mycket ljus på mig

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan konfunderad

Typat…

Igår kände jag av ryggen. Det är ju själva… Förra veckan mejlade min naprapat mig. Han frågade hur läget var och skrev att han hade lediga tider ifall jag behövde komma och få hjälp. Jag svarade att ryggen är bättre än bäst, ungefär, likaså foten och att jag promenerar och simmar och hej å hå. Rätt typat… Det var kyligt igår och kanske är det kylan som orsakar det onda. Hur som helst kom jag på att jag hade glömt att jag hade bestämt att varva stående och sittande vid skrivbordet på jobbet. Så jag började stå. Och stå och stå och stå. Faktum är att jag glömde bort att sitta… Jag satt bara när jag fikade och när jag åt lunch. På Main Street, där det luktade gryta med vin i hela lägenheten, drog jag på Linnex. Jag bad att få låna Fästmöns massagekudde, vilket jag fick. Två omgångar massage medan jag åt mina kvällsmackor och drack kaffe på balkongen så var ryggen ganska OK.

Till klockan 20 gick jag in och kollade på Det sitter i väggarna. Igår kväll handlade det om ett gammalt missionshus i Faringe som ju ligger ganska nära här. Snyggve* var för övrigt vid biblioteket i Uppsala. Undras om jag stöter på honom nån gång, antingen här i Uppsala, där han verkar var ganska ofta, eller i Stöllestan**, där jag befinner mig då och då och där han bor.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan WTF

Jag blev ganska arg på att samtalen till min privata mobil inte kom fram.

I natt hade jag värk. Lite i ryggen, men ännu mer i höger handled. Jag har svårt att komma till skott med att kontakta läkarmottagningen, jag känner sånt motstånd. Idag tog jag mig i kragen och ringde på förmiddagen. Mottagningen skulle ringa upp klockan 14, men tre samtal kom inte fram, visade samtalshistoriken. Jag fick göra ett nytt försök att få en telefontid via tjänstetelefonen. Och lyckades. Nu har jag en läkartid bokad den 15 september – och det är inte hos doktor Oskar, tack och lov!

Det var varmare i morse, men det blev ändå frukost vid köksbordet efter morgonduschen. Mitt frukostsällskap var lokalblaskan, mobilen och min bok på gång. Det är snart dags för bokbyte igen.

Boken Before the coffee gets cold och kaffe vid köksbordet

Frukostsällskap.

 

Gult hus blå himmel vid St Eriks torg

Lite sol och blå himmel på mig.

Tisdagsmorgonen var solig och solen skulle fortsätta att hålla sig framme hela dan. Men det är långt ifrån de temperaturer som det var för bara ett par, tre veckor sen. Jag fick i alla fall se såväl sol som blå himmel under mina promenader till och från jobbet. Annars är det inte mycket ljus på mig. Jag harvar på. Idag var det inte så många möten på jobbet, så jag fick tid att bland annat putsa på en text och greja med lite diverse som jag annars inte hinner med. Vidare förberedde jag nästa artikel. Det är en intervju jag ska göra om en studio och den ligger lite längre fram i tiden.

Jag passade också på att ordna parkeringsplats vid hotellet i Örebro i oktober. Eller det blev kollegan som bokade rummen som fick fixa.

Lunch åt jag mellan för- och eftermiddag. Idag åt jag vegetarisk korv Stroganoff i sällskap av min bok. Jag har också bokat in mänskligt lunchsällskap på fredag samt en fika en lördagseftermiddag senare i månaden med en före detta kollega.

Vegetarisk korv Stroganoff

Vegetarisk korv Stroganoff och min bok på gång till lunch.

∼ ♦ ∼

En författare hörde av sig igår och undrade om jag ska till bokmässan senare i september. Det har jag inte planerat för, bland annat jobbar jag och ska ta ut ett par semesterdagar i månaden därpå. Men visst, bokmässan finns på min bucket list. Fast… en annan författare som ska till mässan är ju Elly Griffiths och henne ska jag lyssna på här i Uppsala den 21 september. Samtidigt har jag en spännande vecka i oktober att se fram emot – först konferens i Örebro och därefter några dar i Motala.

∼ ♦ ∼

*Snyggve = Richard Thunér
**Stöllestan = en Vadstenabos benämning av den egna stan Vadstena

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Senare delen av söndagen den 4 september och måndagen den 5 september 2022: Upp på vinden, ner i källaren och UT!

 



Kära dagbok…

Söndagseftermiddag på Main Street Ingen roligare dag än nån annan. Jag bar upp golvfläktarna till vinden och dammade i lägenheten. Framför allt i sovrummet var det fruktansvärt dammigt och jag tror inte att det är bra att dra i sig när en sover.

Golvfläktar upp på vinden

Upp på vinden med dessa.


Nog hade jag tänkt mig en roligare utflykt
än den jag gjorde på eftermiddagen, men men… Jag fick komma ut från Main Street, bilen fick köras och jag fyndade kattmat, tandkräm och deo till bra priser. Kattmaten ställde jag i källaren och därifrån bar jag upp en låda som stått där ett tag eftersom kattmaten i skafferiet var nästan slut.

Kattmat deo och tandkräm i varuvagnen

Ner i källaren med dessa (inte tandkrämen och deon dock, bara kattmaten).


Slut var däremot inte lördagsgodiset,
så det blev en lite sen, men god, eftermiddagsfika på balkongen.

Godispåse kaffe och boken Before the coffee gets cold

Söndagsfika.


Runt 17.30 begav jag mig ner till stan för att äta middag.
Jag tog förstås med mig min bok på gång, men på stan var jag inte ensam. Det hade varit ett sportevenemang och matställen och pubar var fulla av fulla (!) människor. Till sist blev det China Garden som fick mig och Mimmi som matgäster. Där var det lite stökigt först, bara, men förhållandevis lugnt och samtalsvänligt. Två ordningsvakter kom in för att låna toaletten. Just då skulle två överförfriskade herrar lämna lokalen och den ena höll på att ta med sig ölglaset ut. Skickligt av ordningsvakterna att lyckas undvika detta, måste jag säga! Maten var annars god och vårt samtal orsakade både tårar och skratt – så där som det ska göra tillsammans med riktigt goda vänner. Nu är det bara förnuftet och klokheten som måste segra. Och nyfiken är jag på överraskningen som väntar Mimmi.

Fortune cookie Your wisdom will find a way

Hmm…

∼ ♦ ∼

Jag hade haft ont i huvudet hela dan igår förutom att jag hade ont i högerbenet. Benet känns bättre idag, men huvudet hade jag så ont i i morse att jag mådde illa. Jag tog en tablett och det lindrade lite. Det blev tidig sänggång igår. Jag sov inte bra och huvudvärken var som sagt kvar när jag vaknade.

Det var en riktigt kall septembermorgon jag vaknade till. Frukost på balkongen var uteslutet. Jag kröp in i min röda galonsoffa i köket efter morgonduschen och åt min fil och drack dagens två första muggar kaffe där.

Tre komma åtta grader ute den 5 sep 22

Kall septembermorgon.


Jag sopade två gånger i hallen,
men tömde inte kattpottorna i morse. Det kan nån som inte ska till jobb eller skola gott göra. Katterna fick tonfisk till frukost och de slickade nästan skålarna rena. Sen gick de och la sig på sina nya favoritställen i Bokrummet: Lucifer i Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen och Citrus i stora kattkorgen. Jag hade svårt att gå ifrån dem i morse, det liksom nöp i hjärtat av nån anledning.

Lucifer i zebrafåtöljen o Citrus i stora korgen

De här två… ❤ ❤


På jobbet var det som vanligt spretigt med arbetsuppgifter
och möten. Men ibland uppskattar jag just den spretigheten. Torsdag och fredag den här veckan hade jag avsatt för korrekturläsning av universitetets årliga magasin. Detta är nu framflyttat till måndag och tisdag nästa vecka. Det blev bättre dagar för mig, för jag lyckades boka ett rum där jag kan sitta och korra ostörd. Jag läste korr även förra året, men då från Main Street. Det funkar inte i år.

Till lunch hade jag mänskligt sällskap idag. Lunchen var annars ganska beige, men kycklingen var väldigt god.

Beige lunch med kyckling

Beige, men god kycklinglunch.

 

Bitmoji-Tofflan skrattar

Idag fick jag skratta tillsammans med andra.

På eftermiddagen skrev jag färdigt en artikel, skickade den på fakta- och citatgranskning och därefter på översättning. Hepp! Och sen har jag fått skratta ut i eftermiddag. Det behövde jag. Skratta tillsammans med andra. Idag skrattade vi åt att jag tog en advokat till hjälp för att få skriva en längre text än brukligt via klarspråksknorr på en ålderdomlig notis och avvundsjuka fram till en svägerska på flakmoppe och en som fick en spricka i sitt revben.

∼ ♦ ∼

När jag inte jobbar den här veckan ser jag på Det sitter i väggarna, i kväll från Faringe. På onsdag kväll har jag styrelsemöte. På lördag är det Kulturnatten i Uppsala. Jag får se om jag tar mig ut. Och på söndag är det val. Jag ska inte förtidsrösta utan göra som jag alltid har gjort – gå till vallokal. Ut alltså, vilket tycks vara helt ute numera.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 3 september och söndagen den 4 september 2022: Sällskap

 



Kära dagbok…

Jag har inga problem att äta ensam, jag gör det nästan varje dag när jag inte har nåt mänskligt lunchsällskap på jobbet. Fast med en bok till maten är en aldrig ensam. Jag tog med mig ett litterärt sällskap till Trattoria Alessandro. Började med en öl…

Öl och boken Svartfågel

Boken och jag började med en öl.


Sen utökades sällskapet med oliver, ett glas rött och vatten…

Öl uppslagen bok och oliver

Sällskapet utökades med oliver och vatten och ett glas rött.

Därefter kom Giovannis ostpizza…

Bok pizza och ett glas rött

Giovannis ostpizza var mumsig som vanligt.


Nån dessert tog jag inte.
Det blev däremot en dubbel espresso och en fyra whisky. Whisky dricker jag alltid när jag är ledsen eller sjuk. Igår var jag ledsen. Men rätt klok, för det blev ingen mer starksprit – mer än litterärt. Då tänkte jag på min vän Finske Pinnen och kände mig lite mindre ensam.

Trots det var stegen ganska tunga när jag och min bok gick tillbaka till Main Street. Det börjar bli höst, men tillvaron känns rätt grå.

Gråa plattor med vissna löv

Grå tillvaro.


Jag satte mig på balkongen med boken
och ett halvt glas ripasso medan jag bryggde kaffe. Jag fick levande sällskap i form av Citrus.

 

Det blev bokbyte. Recensionen av boken Svartfågel publicerade jag i morse. Nu läser jag en bok som jag har lånat av Fästmön, en bok hon köpte i England i somras. Boken är på engelska, men skriven av en japansk författare. Trots sitt lilla omfång, drygt 200 sidor, är boken väldigt tung, erfor jag i morse. Jag läste inte mer än ett par sidor igår kväll. Vi åt ostar och kex, Annas morotsmarmelad och jag öppnade ripasson jag hade köpt på dan. På TV var det nån Hulk-film som jag slöglodde på medan jag efter ostarna mumsade på lite lördagsgodis. När jag inte kunde hålla ögonen öppna knappt borstade jag tänderna och gick och la mig.

∼ ♦ ∼

Boken Before the coffee gets cold och kaffe på sängen

Märklig bok…

I natt sov jag dåligt. Det var ganska livat utanför, men det var också rätt livat inuti mig. Fram på morgontimmarna drömde jag om vännen FEM och Finske Pinnen. Jag såg dem på håll. Hon bar på en resväska. Jag ringde hennes mobil, han svarade och sa att hon skulle gå och jobba. Varför ville hon inte prata med mig? 

När jag vaknade klev jag upp och vek tvätt från igår. Jag tömde kattpottorna och sopade samt fixade kaffe. Tog med mig kaffe in till sovrummet och hämtade sen en mugg till Anna som hade vaknat. Jag tog mig igenom det första, ganska långa kapitlet i den märkliga japanska boken. Nog minns jag att det tog tid för Anna att läsa ut boken. Det förstår jag nu.

I morse publicerade jag min recension av föregående bok, som sagt. Sen blev det frukost på balkongen. Jag hade sällskap av lokalblaskan.

Frukost med lokalblaskan på balkongen

Frukost på balkongen i sällskap av lokalblaskan.

Efter frukost startade jag diskmaskinen. Den tar två timmar på sig, så medan den har jobbat fördriver jag tiden med att skriva här. När den är klar tänkte jag åka en sväng med bilen. Jag vill inte vara på Main Street mer än jag måste. Det var länge sen det kändes som mitt hem. Tyvärr hann det börja regna.

∼ ♦ ∼

Jag plågas av en del krämpor, inga jag vill gå in närmare på här mer än en – ont i högerbenet, det känns som om jag har haft kramp. Dessvärre tror jag inte att nån av krämporna är livshotande. Det är synd, tycker somliga.

∼ ♦ ∼

I kväll äter jag middag med MimmiMänskligt sällskap, för ovanlighetens skull. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Svartfågel

Ett inlägg om den första delen i en ny deckarserie.


 

Frida Skybäcks bok SvartfågelEfter att ha läst ut en av Frida Skybäcks feelgoodromaner blev jag lite till mig i trasorna när hon skulle släppa en spänningsroman. Frida Skybäck skriver nämligen bra böcker i en genre – feelgood – jag egentligen inte är så förtjust i. Svartfågel är hennes första deckare och den första boken i serien om poliserna Fredrika Storm och Henry Calment. Tack till Bokförlaget Polaris och författaren själv för recensionsexemplaret!

En äldre kvinna blir en kall vintermorgon vittne till hur en ung kvinna springer ut på den tunna isen på en sjö. Isen spricker och kvinnan drunknar. Det visar sig att den yngre kvinnan är nyinflyttad till Harlösa och ingen tycks känna henne närmare. Den äldre kvinnan är farmor till polisen Fredrika Storm, återvändare till byn. Tillsammans med kollegan Henry Calment tar Fredrika sig an utredningen. Fallet visar sig leda till inte helt goda hemligheter i hennes egen familj. Vilken koppling har till exempel den döda kvinnan till Tobias Falk och Fredrikas mamma som båda försvann från byn för 20 år sedan?

Även denna bok, liksom den jag läste före den, inleds mycket spännande och tragiskt. Inledningar är viktiga och här lyckas författaren genast fånga mitt intresse. Sedan gäller att intresset är kvar… Jag gillar personteckningarna, som tidigt ger mig som läsare en vink om att Fredrika och hennes familj döljer saker som kan vara ganska ljusskygga. Karaktären Henry är en udda fågel och det sätter lite piff på berättelsen.

Boken kom med en ganska opersonlig utskriftshälsning från författaren dock utan underskrift signerad för hand. Lite trist. Bokmärket som låg i ger pluspoäng. Detta är ofta något man får med böcker när man köper böcker i England. Anglosaxisk påverkan? På ett ställe i boken blir den påverkan tydlig i språket, nåt som jag inte känner mig helt tillfreds med. Det saknas ett pronomen. Utöver det hittar jag några små korrekturfel som dock borde ha upptäckt.

Kapitlen i boken är föredömligt korta. Språket och sättet att skriva är till viss del lite mer pratigt än i andra deckare. Miljöskildringarna är i mitt tycke mer omfattande än brukligt i spänningsromaner. Det är väl lite här som författarens andra genrer anas. Men det blir ändå inte för långa meningar eller för tungt, det hela flyter på bra. Berättelsen i sig är spännande och hur jag än försöker lyckas jag inte lista ut i förväg hur Fredrikas familjehemligheter hänger ihop med den drunknade unga kvinnan. Givetvis vill jag läsa kommande delar i serien! Jag måste få veta vad som hände Fredrikas

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien om Fredrika Storm och Henry Calment:

  1. Svartfågel (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 2 september och lördagen den 3 september 2022: Förtjänat

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan Why even try

Jag gav upp försöken att boka tider.

Den dumma lågheten sitter i. Dessutom är den kompletterad med riktig jävla tröttma. Jag har försökt lista ut hur man bokar tid för provtagning samt läkartid på läkarmottagningen där jag är listad. Dessvärre är webbplatsen inte särskilt användarvänlig – jag vill ju boka både läkartid och provtagning och det går inte att göra samtidig – så jag gav upp.

Tröttman går kanske över av sig själv liksom lågheten. Jag brukar hitta verktyg som funkar. Det gör jag säket även denna gång. Men att känna sig ensam och utan grupptillhörighet kan inte alltid åtgärdas om det inte finns nån vilja att ha mig med eller ingen finns där.

∼ ♦ ∼

Jag var i alla fall mycket nöjd med min simning igår och att jag pallade ytterligare två längder. Blir det 14 nästa gång? Igår simmade jag alltså 300 meter. Ett simborgarmärke är 200 meter. Nu har jag tagit det två gånger på en vecka!

När jag kom till Main Street var jag vrålhungrig, men orkeslös. Det blev två torra mackor och en knäckemacka samt mjölk på balkongen. Jag hade lite fredagsmys med sudoku och min bok på gång – och sällskap av Lucifer. Trots att både han och hans syster fått kanin till kvällsmat av mig ville han smaka min torftiga fredagsmiddag.


När Fästmön kom hem
från jobbet såg vi de två sista delarna av Hollington Drive. Riktigt spännade brittisk psykologisk thriller i fyra delar på CMore!

∼ ♦ ∼

Boken Svartfågel och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag sent, klockan var närmare 8.30. Ja, jag tror jag nämnde att jag är trött… Då fick jag skuldkänslor för att jag hade legat så länge, men lyckades ändå tvinga mig att ligga kvar, läsa och dricka kaffe på sängen. Försöka pigga upp mig, vara lite snäll mot mig. 

Jag har tömt kattpottorna, slängt sopor, varit och handlat och pantat tomburkar samt kört och hängt fyra maskiner tvätt. Tur att Anna dammsög i torsdags, jag skulle aldrig ha orkat det idag. Jag har fortsatt att försöka pigga upp mig med läsning av boken jag har fått för recension. Vidare har jag filat på recensionen. Häromdan fick jag en inbjudan till bokrelease och mingel i Stockholm den 14 september, men det räcker med att jag ska orka mingla på jobbet dan därpå, den 15 september, så jag har tackat nej.

Inte vet jag, men jag blir nog inte lyckligare för att jag dricker vin, äter goda ostar och mumsar lördagsgodis. Jag har i alla fall handlat det. Jag köpte två italienska viner. Båda vinerna har jag druckt tidigare. Det ena vinet ska passar till ostar. Det andra vinet var ur ett tillfälligt sortiment och lite dyrare. Jag tänkte att ost och vin kan passa lite senare i kväll.

Vin ost och godispåse

Lördagsgodis.


På eftermiddagen sprang jag ner Butiken på hörnet och köpte två kakor
– dels för att jag ville ha, dels för att det inte skulle märkas hur ensam jag är. Det gick inte att undvika att tänka på mamma och hennes sista födelsedag. Då hade hon bett US köpa två bakelser. Kanske låtsades hon att nån skulle komma och fika eller kanske trodde eller hoppades hon. Jag kom inte. Jag var i Uppsala, jobbade på mitt nya jobb och tillbringade varje ledig stund med Anna – för jag orkade inte åka ner till mamma bara över en helg. Jag skäms. Och förtjänar den ensamhet jag nu lever med.

Balkongfika med två kakor och boken Svartfågel

Två kakor – så kan nån tro att jag inte fikade ensam.


Middag äter jag i sällskap av min bok på gång på lokal i kväll.
I morrn kväll får jag eventuellt sällskap av en kompis. Sen blir det måndag och jag går till jobbet, beblandar mig med människor och låtsas att allt är finfint. Jag börjar bli bra på det. Men här hos dig, kära dagbok, har jag nu skrivit mer öppet än jag brukar om hur jag verkligen tänker och känner. Till en viss del kan censuren hindra mig, aldrig helt och hållet. Samtidigt skriver jag förstås inte allt. Det här är bara en bråkdel…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar