Kära dagbok…
Vad ska man säga om gårdagskvällen? Det finns inte mycket att berätta. Jag gjorde mina kvällsmackor, Fästmön kom med en mugg kaffe där jag satt vid datorn. Sen gick jag ut på balkongen och åt och läste. En kollega och jag hade världens Wordfeudmatch igång. Jag blev helt utmattad.
Det blev bokbyte och den japanska boken jag läste på engelska tog sig lite i slutet. Men ändå. Den var inte riktigt min typ av bok. Nu läser jag en svensk rysare. Jag vet inte varifrån eller hur jag fick höra talas om den, men den har börjat riktigt bra.

Bokbyte från japansk bok på engelska till svensk rysare.
Sen innehåller den dessvärre sånt persongalleri som finns i mitt verkliga liv. Det blev lite tufft igår när jag upptäckte det. Jag försökte skratta åt det och göra en rolig grej av det, men skrattet fastnade i halsen. Jag gick och la mig tidigt.

Jättebebisar tycks förfölja mig och finns även i litteraturen.
I stället kom gråten. Stilla tårar över mina tillkortakommanden som människa. Det jag önskar av andra och det andra önskar av mig tycks inte kunna mötas. Kort sagt: jag är värdelös på vissa relationer. Det är med stor sorg i hjärtat jag tvingas konstatera att jag står inför ett nytt misslyckande. Jag dör inifrån och ut. En liten framgång för mig personligen är emellertid att jag i alla fall i morse bad en person om ursäkt. Även om man är ledsen och arg får man inte bete sig illa mot människor som är snälla och harmlösa.
∼ ♦ ∼
Det finns i alla fall folk som vill vara med mig. Två luncher med före detta kollegor är nu inbokade i morrn respektive senare i månaden. Idag var jag inställd på lunch med Grävlingen, men fick sällskap av före detta kollegorna M och F. Jag funderar på vilken dag jag ska simma den här veckan. Det lutar åt morgondagen. Vi har visserligen en uppvaktning på jobbet på eftermiddagen, men jag kan nog ändå gå skapligt och ta ut min friskvårdstimme.

Kycklinglunch med Grävlingen – fast bara en kort stund. Sen fick jag mänskligt sällskap av M och F.
Idag var det möten en stor del av eftermiddagen samt en avtackning för en kollega på en annan avdelning. Och i kväll har jag styrelsemöte med efterföljande protokollskrivning. Jag har också kört en maskin tvätt och hängt tvätten. Mycket att göra = lite tid att tänka.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Såklart att det finns människor som vill vara med dig. ja jisses, jag brister verkligen i humöret ibland också, vi är ju inte mer än människor…Vet du vad jag gjorde i dag? Tog ett dopp i sjön. KALLT, men otroligt uppfriskande. Kram!
GillaGilla
Ja jag vet ett par stycken i alla fall.
Önskar jag hade en sjö nära att hoppa i, Fyrisån är inte så lockande. Men baddräkten är med och det blir simning i inomhusbassäng senare i eftermiddag.
GillaGillad av 1 person
Det låter trevligt att få lunchsällskap, jag hade sett fram emot det nu när jag är på kontoret fler dar i rad, men det verkar som dom flesta jobbar hemifrån..(av mina kollegor jag brukar umgås med) nåja, det brukar vara några här så det är nog lite tillfälligt bara, men tyst och ödsligt när man är van att här var liv och rörelse för två år sen..
Jag passar iaf på att sätta mig en halvtimme i massagestolen varje dag, med en ljudbok i örat, DET är avkopplande 🙂
GillaGilla
Ja det är trevligt att få prata en stund. Idag ska jag luncha med två ANDRA före detta kollegor och de kan både prata och lyfta ens humör. 😛
Sen blir det simning mot slutet av dan.
GillaGilla