Kära dagbok…

Jag har inga problem att äta ensam, jag gör det nästan varje dag när jag inte har nåt mänskligt lunchsällskap på jobbet. Fast med en bok till maten är en aldrig ensam. Jag tog med mig ett litterärt sällskap till Trattoria Alessandro. Började med en öl…

Boken och jag började med en öl.

Sen utökades sällskapet med oliver, ett glas rött och vatten…

Sällskapet utökades med oliver och vatten och ett glas rött.

Därefter kom Giovannis ostpizza…

Giovannis ostpizza var mumsig som vanligt.

Nån dessert tog jag inte. Det blev däremot en dubbel espresso och en fyra whisky. Whisky dricker jag alltid när jag är ledsen eller sjuk. Igår var jag ledsen. Men rätt klok, för det blev ingen mer starksprit – mer än litterärt. Då tänkte jag på min vän Finske Pinnen och kände mig lite mindre ensam.

En fyra whisky till espresson…

…men sen blev det bara litterär calvados.

Trots det var stegen ganska tunga när jag och min bok gick tillbaka till Main Street. Det börjar bli höst, men tillvaron känns rätt grå.

Grå tillvaro.

Jag satte mig på balkongen med boken och ett halvt glas ripasso medan jag bryggde kaffe. Jag fick levande sällskap i form av Citrus.

Boksällskap och vinsällskap på balkongen.

Även levande sällskap i form av Citrus.

Det blev bokbyte. Recensionen av boken Svartfågel publicerade jag i morse. Nu läser jag en bok som jag har lånat av Fästmön, en bok hon köpte i England i somras. Boken är på engelska, men skriven av en japansk författare. Trots sitt lilla omfång, drygt 200 sidor, är boken väldigt tung, erfor jag i morse. Jag läste inte mer än ett par sidor igår kväll. Vi åt ostar och kex, Annas morotsmarmelad och jag öppnade ripasson jag hade köpt på dan. På TV var det nån Hulk-film som jag slöglodde på medan jag efter ostarna mumsade på lite lördagsgodis. När jag inte kunde hålla ögonen öppna knappt borstade jag tänderna och gick och la mig.

Bokbyte från recensionsexemplar till en bok på engelska av en japansk författare.

Ostar och kex, Annas morotsmarmelad och mer ripasso.

∼ ♦ ∼

Märklig bok…

I natt sov jag dåligt. Det var ganska livat utanför, men det var också rätt livat inuti mig. Fram på morgontimmarna drömde jag om vännen FEM och Finske Pinnen. Jag såg dem på håll. Hon bar på en resväska. Jag ringde hennes mobil, han svarade och sa att hon skulle gå och jobba. Varför ville hon inte prata med mig? 

När jag vaknade klev jag upp och vek tvätt från igår. Jag tömde kattpottorna och sopade samt fixade kaffe. Tog med mig kaffe in till sovrummet och hämtade sen en mugg till Anna som hade vaknat. Jag tog mig igenom det första, ganska långa kapitlet i den märkliga japanska boken. Nog minns jag att det tog tid för Anna att läsa ut boken. Det förstår jag nu.

I morse publicerade jag min recension av föregående bok, som sagt. Sen blev det frukost på balkongen. Jag hade sällskap av lokalblaskan.

Frukost på balkongen i sällskap av lokalblaskan.

Efter frukost startade jag diskmaskinen. Den tar två timmar på sig, så medan den har jobbat fördriver jag tiden med att skriva här. När den är klar tänkte jag åka en sväng med bilen. Jag vill inte vara på Main Street mer än jag måste. Det var länge sen det kändes som mitt hem. Tyvärr hann det börja regna.

∼ ♦ ∼

Jag plågas av en del krämpor, inga jag vill gå in närmare på här mer än en – ont i högerbenet, det känns som om jag har haft kramp. Dessvärre tror jag inte att nån av krämporna är livshotande. Det är synd, tycker somliga.

∼ ♦ ∼

I kväll äter jag middag med Mimmi. Mänskligt sällskap, för ovanlighetens skull. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.