Ett inlägg om en japansk bok på engelska.

I somras, när vi var i England, köpte vi ett par böcker vardera hos Daunt Books. Jag noterade att Fästmön kämpade länge med en bok och blev nyfiken. Boken är på cirka 200 sidor och har den mysiga titeln Before the coffee gets cold. Författare är Toshikazu Kawaguchi. Jag tänkte att det skulle bli en annorlunda upplevelse att läsa en bok av en japansk författare, dessutom på engelska. Så jag lånade boken och nog blev det en annorlunda upplevelse… 

På en bakgata i Tokyo finns sen över 100 år ett litet kafé. Där kan gästerna dricka kaffe, men de kan också resa bakåt i tiden. I den här boken får läsaren följa fyra personer som tar den möjligheten. Men givetvis finns det regler för de resande att hålla sig till. Bland annat måste de sitta på en speciell plats, de får inte lämna kaféet och de måste återvända till nuet innan kaffet blir kallt.

Ovan som jag är med japansk berättarkonst tycker jag att boken är omständigt skriven. Reglerna för att få resa i tiden tycks hela tiden föröka sig och bli fler – eller också får de resande gästerna nya saker att förhålla sig till. Vad tror de egentligen att de kan uppnå med sin tidsresa, de får ju inte möjligheten att förändra nåt?

Boken har ett ganska vackert språk. Varken personbeskrivningarna eller miljöskildringarna är inte särskilt djupa. Det här är en tänkvärd liten bok. För vem av oss har inte velat resa i tiden? MEN så frustrerande att trots allt inte kunna ändra nåt. Boken ”tar sig” något i slutet. Ändå är den här boken inte helt i min smak

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.