Torsdag kväll den 13 oktober och fredagen den 14 oktober 2022: Provade viner, 20 simmade längder och Räkmackans dag

 



Kära dagbok…

Torsdag kväll blev det äntligen dags för vännen Mimmi att få sin födelsedagspresent av mig och Fästmön. Alla tre gick vi och provade viner i Vinklubben Tre Kronors regi på ett hotell lite längre bort på Main Street.

Totalt provade vi åtta viner och tack och lov inget rosé den här gången. Det var två vita viner, ett rött boxvin och fem röda viner. Samtliga viner säljs av Systembolaget, men många av dem är beställningsvaror och kan därmed vara slut. Priserna ligger mellan 105 och 469 kronor flaskan. Boxvinet kostar 249 kronor. Som alltid bjöds på lika många olika dipper till vinerna för att förhöja och kanske förändra smaken. Hampus föreläste om vinerna och Torbjörn skötte provningen. Med oss hem fick vi också ett häfte med recept till vinerna.

Jag tror att födelsedagsbarnet var mycket nöjt. Jag var det i alla fall och jag tror att även Anna var det. Ytterligare en gång i år arrangerar Vinklubben Tre Kronor en vinprovning i Uppsala, men sen får man vänta till nästa år. OBS! Dessa vinprovningar arrangeras även på andra platser i landet! Roligt, lärorikt och gott, är min sammanfattning.

De här vinerna provade vi:

Inspirerad av vinprovningen har jag nu lagt mitt födelsedagsvin från Mimmi, Domaine Trouillet Mâcon-Vinzelles Les Morandes 2019, på kylning. Vinet ska eventuellt intas till lördagens delikatesskasse från Korgtassen. Det vinet finns inte att köpa på Systembolaget.

Domaine Trouillet Mâcon-Vinzelles Les Morandes 2019

På kylning till i morrn!

∼ ♦ ∼

Idag blev det en ganska solig dag. Dessutom var det Räkmackans dag. Jag inledde min dag med kattpottömning och sopning, men duschen sparade jag till senare eftersom jag skulle ta en friskvårdstimme och simma. Jag jobbade hemifrån och satt vid datorn redan 7.15. Jag fick mycket gjort, bland annat en del kring klarspråk. Igår gjorde jag dessutom ett första utkast till en Power Point-presentation, trots att jag är Power Point-allergiker. Den filade jag lite på idag också. Presentationen ska jag eventuellt använda i november när jag håller utbildning i klarspråk.

Rituals sport duschmousse lotion och prov 2 in 1

Belöning för 20 längder. Ingen tub är nån testertub heller. Den lilla är en provtub som jag fick.

Jag simmade 20 längder på min friksvårdstimma och belönade mig själv med att köpa lite påfyllnadsprodukter från Rituals. Duschmoussen och lotionen är på väg att ta slut. Och så fick jag en liten provtub av 2-in-1 schampo och duschcrème. Den här gången tog jag inte nån testertub heller utan en alldeles oöppnad tub med lotion. Så det blir en bild på detta, inte från mig i nån badräkt – eller min otroligt fula Power Point-presentation…

Innan jag stack iväg till simningen hoppade jag ner till Butiken på Hörnet för att kolla om de hade räkmackor. Triller-butiken hade både små och stora, men jag köpte var sin stor åt oss. Det fick bli min kombinerade lunch och middag, precis som för Anna. Hon jobbar ju kväll och när hon kommer hem kan det bli nåt enklare som ett glas vin och en ostbit eller lite snacks. Det beror på suget. Räkmackorna åt vi tillsammans på eftermiddagen efter att jag hade deltagit i veckans sista Zoommöte.

Firande av räkmackans dag 2022

Vi firar Räkmackans dag 2022.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan so busy

En del att göra i helgen.

Jag har en liten att-göra-lista i helgen eftersom jag reser på måndag. I kväll ska jag tvätta och packa en del samt dammsuga de rum som Anna/Robert* inte tog igår. I morrn ska jag gå och hämta helgkassarna och handla lite annat samt stryka, packa lite till och granska en årsredovisning. Den senare ska jag lämna eventuella synpunkter på eller OK:a. På söndag blir det tankning och förberedelser av bilen inför resan.

För övrigt går hemmaprojektet sakta framåt. Anna har gjort en del pilljobb idag, bland annat försökt få en snyggare övergång mellan tak och vägg, efter att vi tömde väggar och hon spacklade och slipade. Det ekar i rummet. Tanken är att det här ska vara ett samarbetsprojekt, men det klart att vi båda vill ha det färdigt så snart som möjligt. Jag kan dock inte göra nåt den närmaste veckan eftersom jag är bortrest.

∼ ♦ ∼

Fredag innebär vägning. Det har varit och är lite krångel med appen och i vilken enhet den visar mina värden. Förra veckan fick jag bara fram vikt och BMI, så den här veckan har jag lyckats få fram de övriga värdena att jämföras med för två veckor sedan. Viktmässigt har jag minskat 700 gram på en vecka och BMI har sjunkit med tre tiondelar. På två veckor har fettprocenten i kroppen minskat med 2,4 procent. Benmassan har ökat med två tiondelar och muskelmassan med 2,3 procent. Mängden vatten i kroppen var två procent högre idag än för två veckor sen. Så sammanfattningsvis, även om viktnedgången inte har varit så stor är jag nöjd med att övriga siffror sjunker respektive stiger som de ska.

Bitmoji-Tofflan skrattar

Nöjd med siffrorna.

∼ ♦ ∼

*Robert = Annas robotdammsugare


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 12 oktober och torsdagen den 13 oktober 2022: Mellan tårar och trevligheter

 



Kära dagbok…

Citrus på svart kudde i soffan

Allt är inte svart eller vitt. Lilla örat är lite rosa Citrus.

Det var väldigt skönt att bara få ta det lugnt på onsdagskvällen. Kära dagbok, du vet ju att dagarna – och ibland även kvällarna – har varit mötesdigra. Igår kväll körde jag en maskin tvätt och hängde den. Sen satt jag i fåtöljen med tanken att läsa. Det blev mest småprat med Fästmön, slötittande på ett TV-program om hundar på ett hundhem som får nya hussar och mattar och lite datoriserande.

Citrus studsade mellan Annas knä och mitt – och kuddarna i soffan. Just nu är Lucifer inne i en period när han är väldigt på henne. Även om de är födda samtidigt – Citrus är väl några minuter äldre – är Lucifer större. Citrus är å andra sidan snabbare och smidigare, men det är inte alltid hon hinner undan. Allt är liksom inte svart eller vitt. (Katterna är till exempel lite rosa inuti örona.)

Ett litet tillägg dock: vi tog det inte helt lugnt. Båda två är vi sugna på att påbörja projektet i nuvarande Matrummet formerly known as Djungelrummet. Det ska bli det nya biblioteket och även ett arbetsrum så att jag kan jobba hemifrån med stängd dörr när så behövs. Anna började med att plocka ner saker från väggarna och båda två stoppade vi undan dessa saker och annat smått och gott som stått framme. To be continued…

Projekt påbörjat i nuvarande matsal

En försiktigt start…


Jag fick äta grillad kyckling och potatissallad
som blivit över från Annas middag. Trots att jag hade ätit pasta till lunch var jag hungrig, så det smakade mycket bra. Till kvällskaffet gjorde Anna varma kaneläpplen som hon serverade med vaniljkvarg. Gott utan socker och med väldigt lite fett!

Kaneläpplen med vaniljkvarg

Gott till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Mamma och jag

Mamma och jag för ganska många år sen…

Tack och lov var torsdagsmorgonen inte lika kylig som onsdagsmorgonen. Jag kunde ha min tunna Levis-anorak med tröja under och behövde inte ha handskar eller mammas sjal. Givetvis tänkte jag på min mamma ändå, för idag är det sex år sen hon gick bort. Sina sista dagar tillbringade hon på sjukhus, men jag var där så mycket jag kunde och fick. Åren går fort. I somras var det 16 år sen pappa gick bort. Oavsett hur gammal jag är tycker jag att det är tungt att vara föräldralös. Det kanske blir mer kännbart för att jag varken har syskon eller barn. Det finns bara en grav att gå till – eller åka, snarare. Och det ska jag ju göra nästa vecka. Men mina kära är inte kvar där. Morfar är ihop med mormor och mamma är ihop med pappa i himlen. Det är min tröst när jag är ledsen och känner mig ensam. Snart kommer även jag (fast osäkert om det blir till himlen, jag är ju inte klassad som snäll utan rätt så mycket annat).

För att försöka inte vara så ledsen idag hade jag bokat in två trevligheter: dels en lunch med en tidigare arbetskamrat som nu ska gå i pension, dels en vinprovning i kväll med vännen Mimmi och Anna. Och till lördag, för att öka på det trevliga, har Anna beställt var sin helgkasse från Korgtassen till oss. Bilder från vinprovningen kommer i morrn och bilder från lördagen kommer i helgen. Men här är ett par bilder från dagens lunch. Vi fick ett tillfälligt besök av Pelle Plutt som höjde min förra arbetskamrat till skyarna.


Givetvis jobbade jag en del också under dan mellan tårar och trevligheter.
Min arbetsdag inleddes nästan med ett kort möte med min enhetschef. Hon är alltid bra att prata med. Det blev allt från terminalglasögon via konferensen nästa vecka till kursen jag och en arbetskamrat ska hålla i november. Och så lite om den onda handleden, förstås. Jag är rädd att det drar mot sjukskrivning om den inte blir bättre snart.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… glöm inte att låsa el-cyklarna!

Parkering elcyklar lås dom skylt

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 11 oktober och onsdagen den 12 oktober 2022: Mamma runt halsen

 



Kära dagbok…

Lucifer fågelskådar på balkongen

Hade hellre gosat med honom än suttit i möte.

Om tisdagskvällen finns nästan inget annat att säga än att jag satt i möte. Då också. Inte nog med att jag tillbringar dagarna på jobbet i möten, igår var det nästan hela kvällen. Eller i vart fall närmare tre timmar. Jag var ganska mör sen och handleden tackade mig inte precis. För till mötet hade jag med datorn och ett utkast till protokoll, så jag kunde skriva direkt vid sittande bord. På så vis sparade jag lite tid. Men jag mejlade inte nåt utkast för kontroll och genomläsning förrän tidigt på i morse. Efter jobbet gick jag till ordföranden för påskrifter.

Vid gårdagens möte blev det officiellt att jag inte ställer upp för omval vid årsstämman i december. Ingen frågade varför och det behöver jag inte ange. Men nu står det i protokollet att jag lägger av. Jag har bara ett möte i november kvar att bevista. Då tar jag med mig nyckelknippan, meddelade jag. Årsstämman tror jag ärligt talat att jag hoppar över. Eller så kanske min sambo kan gå den här gången. Fästmön har bara varit med vid en årsstämma under de fem år vi har bott här. Hennes tur, eller hur, kära dagbok?

Jag hade mycket hellre tillbringat kvällen med att gosa med katterna och läsa. Men faktum är att det blev bokbyte efter mötet. Jag hade då bara 20 sidor kvar att läsa i den spännande doktorskriminalromanen jag hade lånat av Anna. Nu läser jag boken jag köpte senast, det vill säga i lördags. Författaren har ett sånt snyggt förnamn och dessutom har hon Uppsala-anknytning. Jag tyckte mycket om hennes debutroman, den som har verklighetsanknytning till hennes egen familj och som delvis utspelar sig på Main Street.

Böckerna Det första skottet det sista steget och Ormens år

Bokbyte från doktorskriminalroman till en roman av en författare med snyggt förnamn och Uppsala-ansknytning.

∼ ♦ ∼

Noll komma nio grader 12 okt 2022

Det var kallt i morse, men inte minusgrader.

I morse var det kallt. Två grader, sa Anna. Men det visade sig att temperaturen sjönk. När jag skulle äta frukost var det bara 0,9 grader. Det går mot kallare tider, det kommer vi inte ifrån. Nåja, det var i alla fall inte minusgrader. Och på måndag ska jag resa lite söderut. Vi får hoppas att det är varmare där. Prognosen i appen visar dessvärre regn…

Jag tog på mig en av mina lättviktsjackor, den utan luva (ett litet felköp), och svepte om mig en av sjalarna som har varit min mammas. Den går åt tegel-orange och jag tror att jag gav den till henne som present vid nåt tillfälle. När det är kallt och jag känner mig ledsen, som jag gör just nu, är det gott att ha mamma lite runt halsen. I morgon är det sex år sen hon gick bort. Det känns bra att komma ner till Motala nästa vecka och göra höstfint vid graven.

Mammas tegelfärgade sjal

Mammas sjal runt halsen tröstar.

 

Pasta med veg sås o boken Ormens år

Lunch utan mänskligt sällskap, tack.

På onsdagar har vi rätt ofta mest möten på jobbet, förvånande nog (not…). Den här onsdagen var inget undantag. Varannan vecka har vi enhetsmöte på onsdagar och det hade vi idag. Bland annat pratade vi om sociala medier och fick även återkoppling på en av övningarna från enhetsdagen förra veckan.

Lunchen blev vegetarisk pasta och skedde i sällskap med min nya bok på gång. Faktum är att jag tackade nej till mänskligt sällskap, jag behövde lite rast på folk.

På eftermiddagen rådde förvirring kring möteslokal som vi behövde ha för att kunna ha ett hybridmöte, det vill säga både Zoom och fysiskt. Så är det ofta numera, att vi har blandade möten. Eftermiddagens möte var två timmar långt och handlade om strukturfrågor på vårt intranät.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag mest ta det lugnt, jag bara tvättar lite. Jag ska äta grillad kyckling som Anna har köpt, för jag är hungrig. I morgon väntar en avtackningslunch med en tidigare arbetskamrat. På kvällen ska Anna och jag gå på vinprovning med vännen Mimmi. Vinprovningen var ju presenten till Mimmi på födelsedagen i augusti. Jag tror att det är rätt och bra att göra nåt helt annorlunda den 13 oktober i år och inte bara sitta och vara ledsen för att det var dagen när mamma gick bort 2016. Mamma drack själv inte vin, men jag tror nog att hon ler lite i himlen och unnar mig att ha en fin kväll.

Mamma i Varamon

Mamma i Varamon den 1 maj 2016. Jag tänker på dig, varje dag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Det första skottet, det sista steget

Ett inlägg om den tredje delen i Tekla-serien .



Christian Unges bok Det första skottet det sista stegetAv en händelse köpte Fästmön vid ett tillfälle den första delen i en serie spänningsromaner i sjukhusmiljö. Jag lånade boken och vi tyckte båda att Christian Unge hade skrivit en riktigt bra bok. Eftersom det handlar om en serie ville vi givetvis fortsätta att läsa de följande delarna. I början av 2022 kom den tredje delen ut, Det första skottet, det sista steget. Jag köpte den till Anna – och när hon hade läst den la jag beslag på den för att läsa den.

I bokens centrum står läkaren Tekla Berg i Stockholm. Det sker en skjutning och två personer skadas allvarligt. De blir patienter hos Tekla som kämpar för att rädda livet på dem. Troligen handlar det om gängkriminalitet, men polisen Alvaro misstänker nåt utöver det. Han tar Tekla till hjälp i fallet. Samtidigt får Tekla veta att hennes mammas hus i Dalarna ska säljas på exekutiv auktion. Tekla har inte haft en tanke på att resa till Dalarna efter mammans död, men hon bestämmer sig för att göra ett sista besök. Hon hittar ett foto bland mammans efterlämnade saker. Bilden föreställer en liten flicka som sitter i Teklas mammas knä. Tekla har ingen aning om vem flickan är. Tekla själv har också flyttat i Stockholm och ska ta emot sin bror Simon, som har haft drogproblem.

Den här gången handlar det rätt mycket mer om relationer och Teklas privatliv. Samtidigt är ämnena gängkriminalitet och droger aktuella i verkliga livet. Det gör boken realistisk och trovärdig. Författaren är inte bara läkare utan en mycket god skribent och jag har svårt att släppa boken. Mest spännande är i mitt tycke Teklas jakt – i Byhålan – på sanningen om sig själv. Meningarna är korta, kapitlen ilbland lite för långa (jag har som sagt svårt att lägga boken ifrån mig, men måste då och då) och realistiskt är det hela tiden.

Den tredje delen i Tekla-serien är sååå bra.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Tekla-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Går genom vatten, går genom eld
  2. Ett litet korn av sanning
  3. Det första skottet, det sista steget (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 10 oktober och tisdagen den 11 oktober 2022: Packning påbörjad, annat på väg att avslutas

 



Kära dagbok…

Även på måndagskvällen var jag och Tisslingarna ensamma – Fästmön jobbade ju. Eftersom hon hade både tvättat och diskat kunde jag ta det ganska lugnt. Det behövs, för just nu är det otroligt mycket på jobbet. Jag såg Vem bor här? och läste – min spännande bok på gång närmar sig slutet. Nästa vecka ska jag dessutom åka på konferens den 17 oktober i Örebro. Efter konferensen, på eftermiddagen/kvällen den 19 oktober (pappas 95-årsdag…), tuffar jag och Kia-bilen vidare ner till vännen FEM och Finske Pinnen för några dagars samvaro. Jag åker tillbaka till Uppsala på söndagen. På så vis får Anna en ensamvecka på Main Street, vilket hon nog tycker ska bli skönt. I Motala hoppas jag träffa ytterligare några vänner inklusive mammakusinen M, förstås (hon är ju både vän och släkt). Så igår kväll kom jag på att jag kanske skulle börja packa lite. Det är svårt med kläder den här årstiden. Vissa dar är det kallt, andra dar öser regnet ner och så finns det soliga, varma dar också. Ja ja, det blev ett par snyggare skor, ett par varma tröjor och sen ska väl några fina skjortor ner i kabinväskan. To be continued…

Vinröd kabinväska

Packning påbörjad…

∼ ♦ ∼

Böckerna Hus av glas och Det första skottet det sista steget

Den översta till utlåning, den understa till egen läsning.

I natt regnade det hårt, så även i morse. Anna tog paraply med sig, men kunde fälla ihop det på vägen till jobbet, messade hon. Bra för mig att få veta för då behövde jag inte släpa på paraply på min väg till jobbet. Jag hade nog att släpa på ändå. I jobbväskan låg nämligen en extrabok som jag skulle låna ut till en arbetskamrat på min gamla avdelning. På morgonen var jag ner till henne med boken och hon berättade att fredag är hennes sista arbetsdag innan hon går på semester följt av pension. Det låter så himla skönt… Samtidigt vet jag att jag nog snart skulle bli nipprig om jag inte fick jobba. På torsdag ska vi ses och ha en liten avslutningslunch. Ytterligare en av mina favoriter som var snäll och en riktig arbetskamrat när jag började jobba 2016 på IT-avdelningen.

Bitmoji Tofflan uppspärrade ögon på skylt

Möten kan var givande, men också energikrävande.

Redan under förmiddagen tittade solen fram utanför mitt jobbfönster. Jag hade stor lust att ta en promenad, men dan var som vanligt ganska mötesrik. På förmiddagen och in på lunchtiden var det ett gruppmöte med webbredaktörer om vårt nya webbverktyg. Dessa möten är väldigt givande – men också ganska energikrävande. Under eftermiddagen försökte jag jobba mer operativt samt skriva minnesanteckningar från redaktörsmötet.


Lunch tog jag inte förrän klockan var närmare 13.
Då var det över sex timmar sen jag åt. Så blir det vissa dar, bara. Fisk låg på tallriken idag också, precis som igår.

Lunch fisk potatis knäcke

Lunch bestående av fisk, potatis, knäcke, lite pasta med rödbetor, vatten och min spännande bok på gång.

∼ ♦ ∼

Även i kväll är det möte, men denna gång styrelsemöte. Det blir mitt näst sista, om jag har räknat rätt. Jag skriver protokoll för detta möte samt för novembermötet, sen får det vara bra. Skälen till att jag slutar är flera och jag har angett dem här tidigare: tidsbrist, mycket på jobbet, teknikstrul och en otrevlig person som varje gång vi diskuterar nåt måste trycka till mig. Jag är för gammal för sånt. Men det är tråkigt att det i alla läger tycks finnas vuxenmobbare.

Bitmoji Tofflan No

Jag är för gammal för att ta skit.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag funderar på när jag kan simma den här veckan. Kanske fredag eller lördag? Jag har bara tre gånger kvar på kortet och ja. Jag tänker förnya det!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 9 oktober och måndagen den 10 oktober 2022: Nån/några vill se mig tjock(are)..?

 



Kära dagbok…

Kvällskaffet igår blev lite extra. Annas snälla mamma hade ju skickat med inte bara en mjuk kaka utan två. Månntro hon tyckte att jag såg klen ut? Jag klämde dock i mig båda kakorna till kaffet, inga problem. Men magen blev lite orolig… Det var nog inte bar Tunna blå linjen, som jag såg i förväg på SvT Play, som orsakade magoro. (Jag visste att jag skulle missa avsnitt fyra som gick på kvällen.)

Fika från IM och boken Det första skottet det sista steget

Annas snälla mamma hade skickat med två mjuka kakor till mitt kvällskaffe.

 

På perrongen söndag kväll

I väntan på tåget med Anna.

Fästmön och jag hade sms-kontakt och jag erbjöd mig att gå och möta henne. Det kan vara stökigt kring centralen och i höstmörkret känns det lite olustigt. Hennes tåg var bara lite försenat. Vid 21-tiden rullade det in på spår sju.

Jag fick sen rulla hem hennes väska. Hon såg lite trött ut, men har nog haft bra dagar. Och i väskan låg inte bara smutstvätt utan en del presenter. Jag fick tre sorters godis… Ytterligare nån som vill att jag ska bli tjockare..? Närå, godiset var av det fina slaget – och det roliga – men får sparas till kommande helg(er). Vi satt uppe och pratade en stund, men runt 22-tiden gjorde jag mig iordning för natten.

∼ ♦ ∼

I morse ville katterna ha mat vid femtiden. Det var bara att masa sig upp. Givetvis somnade jag om sen, hårt, och kände mig mer död än levande 6.15 när mobillarmet gick igång.

 

Gustavianumkorsningen

Härlig morgonpromenad. Här fotade jag Gustavianumkorsningen i morgonsol.

Måndagsmorgonen var kall och solig. Det blev en skön promenad upp till jobbet. Men sen kollade jag min kalender och insåg att jag hade möten från klockan 12.30 och nästan resten av eftermiddagen. Det blev ganska tungt på eftermiddagen, även om det var viktiga saker som dryftades på mötena.

Då var det tur att jag hade en god arbetskamrat på plats att luncha med. Idag smaskade vi på lax hos Feiroz. De har ofta bra fiskrätter där. Två av fyra närvarande i arbetsgruppen är nästan det normala numera. Idag var visserligen en kamrat uttalat ledig och det måste man ju få vara. Jag är inte jätteberoende av de mina i gruppen, men ibland underlättar det, till exempel att man får snabba svar på frågor när alla är på jobbet.

∼ ♦ ∼

I kväll jobbar Anna och jag ska dyka ner i min bok på gångJag hade tänkt tvätta och diska också, tvättkorgen fylldes ju på igår och diskmaskinen i morse, men det fixade Anna innan hon gick till jobbet. Hurra! Jag tömde bara diskmaskinen på ren disk, åkte ner med sopor i källaren och hämtade upp en låda kattmat.

Vem bor här? börjar i kväll och det ska jag försöka se på SvT 1 klockan 20

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 9 oktober 2022: Vilodag med trädgårdsarbete

 



Kära dagbok…

Det första skottet det sista steget och kaffe på sängen

Söndags-/vilodagsstart.

I morse ville mina sambor Tisslingarna ha frukost klockan sex. Det fick de. Efter det hade jag lite svårt att somna om, denna söndag/vilodag, men jag slumrade väl fram till klockan sju i alla fall. Sen ville kroppen ha kaffe. Medan kaffebryggaren gjorde sitt tömde jag kattpottorna. Jag läste en god stund och drack kaffe på sängen. Vilodagen ska helgas, ju. 

Så började rastlösheten riva i kroppen. Jag tog en dusch före frukost och ringde därefter Annas snälla mamma. Överenskommet blev att jag skulle dyka upp vid elva-tiden hos henne för avfärd till Slottet. Vi bestämde att plocka ihop skräp med mera och slänga, försöka samla ihop ätbara äpplen och så fika, förstås.

Skräp och pant

Vi rafsade ihop en del skräp, pant och annat.

Det blev en solig och härlig dag i Slottsträdgården. Riktigt varmt var det i solen trots att termometern inte rörde sig över 13 gradersstrecket. Vi rafsade ihop skräp och pant, jag plockade upp dåliga äpplen och fina äpplen från trädet. Annas snälla mamma gjorde iordning var sin påse med äpplen samt gul lök och röd lök åt oss. Hon kollade igenom några skåp och plockade ihop en del saker som skulle med hem.

I ett skåp hittade vi slipmaskinen som jag hade letat efter på Main Street. Orsaken till att jag inte hittade den var kanske att jag letade efter en Bosch och maskinen är av märket Black and Decker

Slipmaskin

Jag hittade slipmaskinen, dock av märket Black and Decker.

IM och jag fikar i Slottsträdgården 9 okt 2022

Utomhusfika med Annas snälla mamma i oktober.

Vi tog en fika utomhus i solen. Aldrig smakar väl pulverkaffe så gott som utomhus! Fikabröd hade Annas snälla mamma med sig massor av. Jag fick med mig en bit kaka hem, för jag orkade inte trycka i mig allt. Getingarna, däremot, kunde tänka sig smakbitar av såväl kaka som mig. Tur att Annas snälla mamma var beväpnad med flugsmälla.

Innan vi åkte hem såg jag att båda rosbuskarna hade knoppar. Tänk, det är i alla fall oktober… Allt är nu nästan klart för vintern vid Slottet. Det är bara bord och två stolar som ska bäras in och toaletten som ska stängas av. Det senare har Fästmön koll på hur man gör, menade Annas snälla mamma.

Main Street helgades vilodagen av Citrus när jag anlände, men sen öppnade jag balkongdörren. Då gick i alla fall Lucifer ut. Han gillar att fågelskåda därute.

Jag läste en stund i min bok på gång innan det var dags att laga mat. Idag hade jag tagit fram tre kalkonkorvar ur frysen och tinat. Jag grillade korvarna i ugnen och serverade bröd, bostongurka och räksallad till. Efter maten läste jag en stund till. Det är en bra bok.

Kalkonkorv med bröd och tillbehör samt bok

Söndagskorv av kalkon med tillbehör.


I kväll ska jag gå och möta Anna vid tåget,
för nu kommer hon hem till Uppsala igen.

∼ ♦ ∼

Rena kläder är framlagda, jobbväskan är packad och i morgon är det en ny arbetsvecka. Den lär bli smått djävulusisk av olika skäl, men jag ser fram emot vinprovning med Anna och Mimmi på torsdag kväll. Det var min present till Mimmi när hon fyllde år i augusti. På tisdag kväll har jag styrelsemöte. Det blir det näst sista för min del.

Nästa söndag ska jag packa resväskan för på måndagen bär det av till Örebro och en konferens först och därefter ner till vännerna FEM och Finske Pinnen i Motala. Jag ska vara ledig ett par dar efter konferensen och jag längtar!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött, italienskt födelsedagsvin: Barbaresco Prunotto 2019

Ett inlägg om ett födelsedagsvin.



Barbaresco Prunotto 2019

Ett födelsedagsvin från Biografmaskinisten.

Av Biografmaskinisten fick jag ett generöst presentkort i födelsedagspresent att handla för hos Systembolaget. Det blev två flaskor rött vin av lite högre klass. En av flaskorna, Barbaresco Prunotto 2019, tog jag fram, luftade och njöt av till en lördagsmiddag. 

Vinet är klassat som mer än medelfylligt och strävt med hög fruktsyra. Det är gjort på druvan nebbiolo i Barbaresco, Piemonte, Italien.

Vinet har lagrats på ekfat. Enligt lag ska ett barbaresco vin lagras i minst två år och inom denna tid minst nio månader på ekfat.

Vinets alkoholhalt ligger på 13,5 procent och sockerhalten på 0,3 gram per 100 milliliter. Priset för en flaska är 249 kronor.

Systembolaget rekommenderar vinet till mörkt kött såsom lamm, nöt eller vilt. Jag drack vinet till kycklingwok samt smakrika ostar.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets doft och smak:

”Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av jordgubbar, pinjenötter, hallon, körsbär, nougat, nypon och bergamott. […] Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, kanel, hallon, jordgubbar, pinjenötter, rosor, nypon och pomerans.

Systembolagets doft- och smakbeskrivning är nästan som lyrik. Jag gillar kraftiga rödviner som är mycket sträva och har lång eftersmak. Till kycklingwoken kom vinets strävhet till sin rätt. Den höga fruktsyran noterade jag också i smaken. Vinet var inte så kryddigt, men jag noterade röda bär i såväl doft som smak. Eftersmaken var ganska lång. Till ostarna var vinet ännu bättre. Den höga fruktsyran gifte sig utmärkt med de salta ostarna.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 7 oktober och lördagen den 8 oktober 2022: AW med UIT och höstmys på egen hand

 



Kära dagbok…

Igår kväll skulle jag alltså stråla samman med delar av min förra avdelning på jobbet. Lite nervös var jag allt, men så tänkte jag att arrangören nog skulle se till att det bara blev ”snälla” som deltog. Två var nya i gänget och jättetrevliga. Utöver dessa var det åtta personer och så jag som trängde ihop oss vid Taps längsta bord. Det blev några jättetrevliga timmar och visst, en hel del jobbprat, men även andra samtalsämnen. Just dessa personer har jag inte alls vare sig svårt att jobba med eller umgås med. Jag ångrar inte att jag hängde på, för jag hade en finfin kväll. Timmarna rasslade på. Ursprungligen var det sagt att vi skulle ses klockan 16 till max klockan 20. Det blev snarare klockan 17 till 22. Några bröt upp före mig, några satt kvar när jag gick hem, trött, glad och stimulerad av social samvaro och trevligt umgänge. Öl blev det fem stycken. Den tyska var godast. En öl gav mig ruttna ägg-andedräkt, tyckte jag. Men roligt att prova olika sorter.

Jag gick hem genom ett blåsigt Uppsala i höstskrud och tog ett par bilder, förstås.

 

Hemkommen dukade jag fram en ostassiett och tog ett glas rött. Katterna var jättesugna på bajsost (ett par av ostarna stank), men fick nöja sig med sin egen mat och sitt eget partygodis. Jag glodde på ett gammalt avsnitt av Frost innan jag borstade tanden och gick och la mig. Jag tror att jag somnade tvärt.

Ostassiett ett glas rött och boken Ex Libris

Ostassiett med vin och bok.

∼ ♦ ∼

Boken Ex Libris och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse ville katterna ha mat klockan sex. Jag stapplade upp och gav dem och rasade sen ner i sängen igen och sov tills klockan var över åtta. Då blev det kattpottömning och kaffebryggning. En stund senare låg jag i sängen och läste, kollade Instagram och smsade med Fästmön. Handleden är väldigt ond idag, så jag ska försöka att varken mobilsurfa eller skriva för länge på datorn. Det får bli i små doser under dan, helt enkelt.

Efter en regnig och blåsig natt visade sig solen visat i Uppsala, minsann. Då kan en inte sitta inomhus.

Innan jag gick ut kom jag på att jag behövde vattna krukväxterna. Det hade jag inte gjort på hela veckan och jag vet att Anna är rädd om sina växter. De flesta som jag hade med mig när vi flyttade ihop är döa och kastade, bara några kaktusar, en aloe vera, ett penningträd, nån porslinsblomma, en garderobsblomma och en av mammas orkidéer lever ännu. Just som jag gick här och skvätte ringde mobilen. Det var Anna som hade en minut över för mig. Vi pratade lite kort bara, för hon blev snart upptagen igen och jag ville ju vattna och gå ut.

Jag hade ett par ärenden, bland annat skulle jag köpa en kalender till min filofax (ja, jag är analog likväl som digital) och ett kalenderblock till farmors kalenderflicka i köket. Trodde att jag styrde stegen till Böcker och bläck, som varit inhyst hos Litteraturens hus i åhuset intill Walmstedtska gården. Icke längre dock, trots att skylten mot Sysslomansgatan satt kvar. I stället fick jag möjlighet att kika på utställningen Rum för motstånd. Bland annat lärde jag mig mer om paret Langlets insatser. Utställningen är bara kvar till i morgon, söndag, och är en del av PEN-kongressen som har varit här i stan.

Efter utställlningen kände jag mig lite matt, svag och kallsvettades. Men jag gick till Uppsala Bokhandel och köpte det jag skulle …och lite till. Därefter fortsatte jag till Luthagens livs för att köpa mat, bär och godis – det är ju lördag.

Det var en skön och solig höstdag, lite kylig vind, så där, men jag orkade inte gå så mycket mer än hem igen. Lite ljus och luft fick jag i alla fall.


På eftermiddagen tog jag fram min fotmassagemaskin
och satt med fötterna i den medan jag drack kaffe, åt lördagsgodis och läste. Det blev bokbyte från den lilla essäboken för passionerade bokälskare till en spänningsroman i sjukhusmiljö.

Böckerna Ex libris och Det första skottet det sista steget

Bokbyte i eftermiddags från en bok för passionerade bokälskare till en spänningsroman i sjukhusmiljö.

Jag orkade faktiskt dammsuga efter fotmassagen och eftermiddagsfikat. En stunds läsning följdes av att jag öppnade ett födelsedagsvin från Biografmaskinisten för att vinet skulle luftas. Ett särskilt inlägg kommer om det vinet senare!!! Sen dukade jag fram förrätt. Det blev en halvrisig avocado samt laxpaté med romsås. Till förrätten drack jag ett glas chardonnay. Huvudrätten bestod av kycklingwok med japansk soja och det var förstås till den jag drack födelsedagsvinet. Lite senare på kvällen, efter att ha sett en Agatha Christie-dokumentär på SvT Play, blev det ostassiett till vinet.

∼ ♦ ∼

Vad händer i morrn? Jag har inga direkta planer, men kanske hörs Annas snälla mamma och jag av. Anna kommer hem ganska sent i morrn kväll.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Anna fick minsann spännande post igår. Själv fick jag ett kit för självprovtagning. Asså om jag kunde få hjälp av vården med det jag plågas av, det vill säga handleden, i stället för att jag ska ägna mig åt egenvård och egenprovtagning… Nä, den där 60-årspresenten från regionen ville jag inte ha. Hålla på och kladda med bajs hemma – det står att man ska bajsa på en tidning – nej tack!

Instruktion för avföringsprov

Nej tack. Jag vill inte kladda med bajs, Region Uppsala, jag vill ha hjälp med min onda handled.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ex Libris. Confessions of a Common Reader

Ett inlägg om en liten essäbok.



Anne Fadimans bok Ex Libris Confessions of a Common ReaderNånstans på nätet fick jag nys om en bok var titel gjorde mig nyfiken. Inte är det väl konstigt att en boktok som jag fastnar för Ex Libris. Confessions of a Common Reader av Anne Fadiman? I slutet av september 2022 anlände boken i ett paket med ett par andra böcker jag hade nätshoppat. Nu är den lilla essäboken utläst.

Den här boken består av 18 essäer. Enligt baksidestexten är det är perfekt bok för den som har en passion för böcker. Och en passionerad bokälskare är sannerligen undertecknad. På de totalt 132 sidor läser jag, på originalspråk (amerikansk engelska), om författarens förhållande till böcker, litteratur och andra författare. Essäerna behandlar bland annat hur det kan gå när två makar slår ihop sina bibliotek, udda böcker, saker man inte får göra med böcker, korrekturläsande läsare med mer.

Det här är inte alls nån tråkig läsning – essäbok låter väldigt trist, tycker jag. Det är en väldigt rolig och välskriven bok av en sann bokälskare som har ett stort mått av självinsikt, humor och glimten i ögat. Dessutom har Anne Fadiman stora kunskaper om litteratur och författare.

Detta är en given present till nån som älskar böcker. Dock inte till mig – jag har boken och fortsätter att älska böcker och läsning ändå.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer