Kära dagbok…

Allt är inte svart eller vitt. Lilla örat är lite rosa på Citrus.

Det var väldigt skönt att bara få ta det lugnt på onsdagskvällen. Kära dagbok, du vet ju att dagarna – och ibland även kvällarna – har varit mötesdigra. Igår kväll körde jag en maskin tvätt och hängde den. Sen satt jag i fåtöljen med tanken att läsa. Det blev mest småprat med Fästmön, slötittande på ett TV-program om hundar på ett hundhem som får nya hussar och mattar och lite datoriserande.

Citrus studsade mellan Annas knä och mitt – och kuddarna i soffan. Just nu är Lucifer inne i en period när han är väldigt på henne. Även om de är födda samtidigt – Citrus är väl några minuter äldre – är Lucifer större. Citrus är å andra sidan snabbare och smidigare, men det är inte alltid hon hinner undan. Allt är liksom inte svart eller vitt. (Katterna är till exempel lite rosa inuti örona.)

Ett litet tillägg dock: vi tog det inte helt lugnt. Båda två är vi sugna på att påbörja projektet i nuvarande Matrummet formerly known as Djungelrummet. Det ska bli det nya biblioteket och även ett arbetsrum så att jag kan jobba hemifrån med stängd dörr när så behövs. Anna började med att plocka ner saker från väggarna och båda två stoppade vi undan dessa saker och annat smått och gott som stått framme. To be continued…

En försiktigt start…

Jag fick äta grillad kyckling och potatissallad som blivit över från Annas middag. Trots att jag hade ätit pasta till lunch var jag hungrig, så det smakade mycket bra. Till kvällskaffet gjorde Anna varma kaneläpplen som hon serverade med vaniljkvarg. Gott utan socker och med väldigt lite fett!

Gott till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Mamma och jag för ganska många år sen…

Tack och lov var torsdagsmorgonen inte lika kylig som onsdagsmorgonen. Jag kunde ha min tunna Levis-anorak med tröja under och behövde inte ha handskar eller mammas sjal. Givetvis tänkte jag på min mamma ändå, för idag är det sex år sen hon gick bort. Sina sista dagar tillbringade hon på sjukhus, men jag var där så mycket jag kunde och fick. Åren går fort. I somras var det 16 år sen pappa gick bort. Oavsett hur gammal jag är tycker jag att det är tungt att vara föräldralös. Det kanske blir mer kännbart för att jag varken har syskon eller barn. Det finns bara en grav att gå till – eller åka, snarare. Och det ska jag ju göra nästa vecka. Men mina kära är inte kvar där. Morfar är ihop med mormor och mamma är ihop med pappa i himlen. Det är min tröst när jag är ledsen och känner mig ensam. Snart kommer även jag (fast osäkert om det blir till himlen, jag är ju inte klassad som snäll utan rätt så mycket annat).

För att försöka inte vara så ledsen idag hade jag bokat in två trevligheter: dels en lunch med en tidigare arbetskamrat som nu ska gå i pension, dels en vinprovning i kväll med vännen Mimmi och Anna. Och till lördag, för att öka på det trevliga, har Anna beställt var sin helgkasse från Korgtassen till oss. Bilder från vinprovningen kommer i morrn och bilder från lördagen kommer i helgen. Men här är ett par bilder från dagens lunch. Vi fick ett tillfälligt besök av Pelle Plutt som höjde min förra arbetskamrat till skyarna.

Jag och Judith. Den senare går nu mot ett nytt liv.

Även Pelle lär sakna Judith.

Givetvis jobbade jag en del också under dan mellan tårar och trevligheter. Min arbetsdag inleddes nästan med ett kort möte med min enhetschef. Hon är alltid bra att prata med. Det blev allt från terminalglasögon via konferensen nästa vecka till kursen jag och en arbetskamrat ska hålla i november. Och så lite om den onda handleden, förstås. Jag är rädd att det drar mot sjukskrivning om den inte blir bättre snart.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… glöm inte att låsa el-cyklarna!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.