Kära dagbok…
Blåbärstårta till minglet efter morgonens avdelningsmöte.
Det är inte nån underdrift att säga att jag lider av bukfetma. Alltså jag är rejält tjock om magen – runt om, såväl fram som bak. Resten av kroppen är inte spinkig, men heller inte överdrivet fettig, bara magen sticker ut, så att säga… Jag försöker tänka på vad jag äter och har bestämt mig för att leva sunt på vardagarna, det vill säga äta huvudmålet mitt på dan, röra på mig (promenader till och från jobbet, ibland även till Annas jobb för att möta henne) och ta ett par tunna mackor till kvällen. På helgerna unnar jag mig lite mer. Då blir det middag på kvällen, ibland go-fika på eftermiddagen och snacks och godis. Och det funkar faktiskt för mig, jag går ner i vikt. På vardagarna. Sen går jag upp under helgen, men oftast går jag ner mer än jag går upp, dock inte alltid.
Fast… Vardagarna den här veckan har jag levt allt annat än sunt. Jag har mött Anna med bil en kväll, ätit kakor, goffat gamla muffins som jag hittade i en burk hemma, ätit upp en stor bit vit choklad, köpt och ätit en kexchoklad till eftermiddagsfika på jobbet, ätit flera smörgåsar på kvällen än två och igår klämde jag dessutom i mig ost, kex och ett glas vin… (För att för att fira premiärtitten på Sthlm rekviem? Skitbra serie baserad på de två första av Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman. Böckerna rekommenderar jag varmt om det är nån som läser det här dagboksinlägget.) Men idag skedde nog värsta synden: jag åt både tårta (se ovan!) och pannkakor (se nedan!), båda med grädde och sylt. Inför den här helgen – jag brukar väga mig fredag morgon – slår väl vågen frivolter. Inte bra. Jag skyller lite på den oro jag känner för andra människors väl och ve just nu, men jag måste ta ansvar för mitt beteende. Bukfetma är skadligt och eftersom vi har dåliga hjärtan i min familj (pappa, farfar, farmor och mormor) borde jag skärpa mig. Eller framför allt bestämma mig för vad som är livskvalitet för mig: unna mig att njuta och bli sjuk/förkorta livet eller späka mig mer än det lilla jag gör och ha det tråkigt men må bra/förlänga livet. Jag måste ta mig en rejäl funderare…
Sylt och grädde IGEN, denna gång till lunchpannkakorna.
∼ ♦ ∼
Den här torsdagen inleddes med ganska behaglig temperatur, men mulet. Fram på förmiddagen tittade solen fram och jag kände mig lite piggare. Annars kan en säga att jag var allt annat än glad i morse när familjen Katt väckte mig klockan sex (jag ska gå upp 6.30) med en jamsession utanför sovrumsdörren. Det gör mig inget att gå upp lite tidigare – förutsatt att jag sover bra under natten. Och sover bra gör jag inte just nu. Oron finns i kroppen, men också stand-by-känslan. Jag hoppas innerligt att jag får göra nån sorts insats den kommande helgen. Helgplanerna för min del är därför inte fastlagda. Jag hade en tanke om att traska upp till stan på lördag för att inhandla nåt långärmat. Det blir nog en tur till Stormarknaden på lördag i stället för att köpa hem tunga saker och kanske handla inte bara till oss. Vi får se.
Familjen Katt verkar också lite orolig just nu. Lucifer kan vara otroligt bråkig, nåt som inte Citrus uppskattar. Mamma Mini ger igen och klipper till honom rejält. Igår kväll var mor och dotter riktigt söta där de delade skrivbordsstol. (Men i kväll när jag kom hem var det catfight.) Lucen låg en stund i Annas fåtölj, därefter på golvet i Bokrummet, nedanför skrivbordsstolen. Han fick inte plats där när hans mamma och syrra låg där.
Mor och dotter delade stol igår kväll.
∼ ♦ ∼
Idag på förmiddagen hade vi avdelningsmöte. Förutom presentationer av nyanställda, uppvaktningar och avtackningar fick vi information om den nya IT-organisationen. Låt mig säga så här att jag bara har varit lite orolig tidigare. Nu känner jag mig lite mer orolig. Möjligen påverkades jag av att jag fick ett nej via e-post i morse på ett jobb jag hade sökt för ett tag sen. Jag vill gärna stanna här där jag trivs just nu. Samtidigt vill jag kolla läget på jobbmarknaden utanför och se till att jag har en plan B ifall den nya organisationen och jag inte passar ihop. Det är mycket att tänka på. Så mycket tänkande kunde jag inte göra under mötet, för jag minnesantecknade och publicerade direkt efter mötet, före tårtkalaset.
Det var senare på dan som tankarna kom. Då tog jag en halvtimmes promenad i Botaniska trädgården i höstsolen och i Tropiska växthuset. I trädgården blommade det betydligt mindre än sist, men där fanns ändå ljuvliga färger. I Tropiska växthuset, dit jag som universitetsanställd har gratis inträde, där blommade det i stället massor. Vissa träd bar frukter och där rådde tropisk hetta, förstås, så jackan knäpptes upp.
Här är några bilder från min friskvårdspromenad. Som vanligt gäller att om en klickar på en bild kan en läsa hela bildtexten, se som bildspel och även kommentera varje enskild bild.
Några av de sista blommorna ute i trädgården?
Underbara färger!
Här satt… ingen…
Bordlagt i Café Victoria.
Fruktbärande träd i Tropiska växthuset.
En puppa på väg att bli fjäril…
Gult är inte fult!
Men rött är sött!
Sydafrikansk tussilago?
En rosa skönhet i Tropiska växthuset.
∼ ♦ ∼
Dessvärre blir det en neggo-lista i det här inlägget också. Inte för att jag är fullkomlig själv, men…
Jag avskyr följande beteenden hos människor:
- prat och gapskratt i jobbmatsalen som höjer ljudnivån med åtskilliga decibel
- mobilpratande på offentliga platser med hög röst om privata saker
- mobiltittande/-surfande i trafiken – hos fotgängare, cyklister, bilister och andra som borde rikta sin uppmärksamhet mot omvärlden
- cyklande på vänster sida när det råder högertrafik sedan 1967 i Sverige
- cyklande över heldragen linje in på fotgängarbanan på en kombinerad cykel- och gångbana
- trottoarcykling
- prat prat prat bland förbipasserande eller hovrande människor i de öppna arbetsytorna eller de öppna trapphusen på jobbet
∼ ♦ ∼
Finns det några läsvärda bloggar där ute?
Avslutningsvis vill jag ha lästips! Inte på böcker, för det har jag inga problem med, utan tips på bra bloggar att följa och läsa. Jag följer och läser ett antal bloggar, men antingen slutar skribenten att skriva och uppdatera eller skriver sämre. En del jag följer skriver om sånt som inte intresserar mig längre. Vilka bloggar jag följer och läser vet förstås jag själv – den listan är inte publik. Men…. Är det nån som läser här som vill tipsa om en – eller flera! – läsvärd blogg – gör gärna det i en kommentar. Jag är intresserad av böcker och läsning, viner, nyheter, film, HBTQ-frågor – och inte minst skrivande som sådant.
∼ ♦ ∼
Och nu blommor det, det vill säga chilin, i sovrummet!
Nu blommar det (chilin).
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Våren 2015 fick jag mängder av böcker av vännen Agneta. De flesta av dem hade tillhört hennes mamma. Jag blev så glad när jag upptäckte att jag hade två deckare kvar att läsa av alla dessa böcker.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 